Uppsalaborna körs över i planeringen av Östra Sala backe

(Artikel inlämnad för publicering i UNT 30 maj 2011, ej intagen.)

Ett centralt beläget område i Uppsala står plötsligt till buds för bebyggelse: det tidigare kraftledningsstråket genom östra staden. Detta öppnar för nya bostäder och arbetsplatser mellan Sala backe och Årsta. Detta innebär en möjlighet som inte får förfuskas och därmed ett stort ansvar.

Det är positivt att stadsdelen knyts ihop, att Fyrislundsgatan blir en lugn stadsgata och att Källparken och Årstaparken upprustas. Alla positiva kriterier som i ymniga ordalag anges i programmet för projektet kommer dock inte på långt när att kunna uppfyllas på grund av den höga exploateringsgraden.

Vid programsamrådet 2008 skisserades en bebyggelse väl anpassad till den befintliga i täthet och skala. I nu reviderat program har exploateringen mer än tredubblats vilket beskrivs i positivt laddade termer som “värdetät” och “stadsmässig”. Den nya bebyggelsen kommer med denna exploateringsgrad att bli en åtskiljande mur i stället för att som anges länka samman omkringliggande områden till en sammanhållen stadsbygd.

Trots denna mer än tredubblade täthet anser kommunen att nytt samråd inte behövs, då det anses räcka att programmet är internt förankrat inom kommunens förvaltningar och politiska beredningar. Att gå vidare med ett så kraftigt ändrat program utan nytt samråd vittnar om brist på respekt för lagens regler för en demokratisk process och en oacceptabel nonchalans gentemot stadens invånare.

Med den höga täthet som föreslås kommer det att bli omöjligt att uppfylla programmets beskrivning av soliga gårdar och uteplatser. För bostäder utmed Fyrislundsgatan förutsätts avsteg från riksdagens riktlinjer för högsta ljudnivåer. Om planerade underjordiska garage utförs i ett plan krävs bjälklag av betong på minst hälften av kvartersmarken. Hur rimmar detta med avsikten att uppnå bra mikroklimat, öppen dagvattenhantering och hänsyn till den urbana biologiska mångfalden? Borde inte den planerade övergripande dagvattenstudien ha gjorts före programmet?

Äldre bostadsområden i Uppsala har en hög kvalitet genom väl avvägd täthet som ger solbelysta gårdar och rik grönska. I stället för att bygga så tätt att det blir låg kvalitet i stadsmiljön borde det vara självklart att bygga vidare på nämnda kännemärke för Uppsala och därmed behålla stadens attraktivitet för framtiden.

Behovet av siktstråk tas upp i programmet. Men stråket från Brantingsgatan via Källparken mot Vaksala kyrka är för smalt för att få full effekt, och den enastående anblicken av Vaksala kyrka, som idag öppnar sig mot nordost från Vaksalagatan, bör tas tillvara – inte som planeras – täppas igen med ett område för verksamheter. Det skulle därtill krävas flera andra siktstråk genom den nya bebyggelsen. Den höga tätheten medger dock ej dessa stråk – helt nödvändiga för den önskade visuella sammanlänkningen av områdena i stadsdelen.

I programmet anges behovet av variation i arkitekturen och att inslag av högre bebyggelse bör prövas. Men lika väsentligt är att det finns element som samspelar för att nå en sammanhållen helhet både i det nya området och i förhållande till områdena på ömse sidor. Med tanke på både  detta samspel och ett av Uppsalas viktigaste varumärken, den klassiska siluetten, bör det handla om hus i högst 7 våningar.

Ambitionen enligt programmet är att skapa en blandstad med arbetsplatser i bottenvåningarna och i strategiska, för bostäder mindre lämpliga lägen. Det krävs dock betydligt fastare direktiv än så, då byggföretagen ofta föredrar renodlade bostadsprojekt och därmed säkrare avsättning. Om det planerade verksamhetsområdet Fyrislund i stället kunde få utvecklas till blandstad med inslag av bostäder skulle verksamheter kunna förläggas i bullerstörda lägen utmed Fyrislundsgatan. Ett sådant helhetsperspektiv på stadens utbyggnad öppnar för goda lösningar till skillnad mot att bara se till ett projekt i taget.

De planerade temaanläggningarna i den enastående Källparken och Årstaparken väcker oro. Det är ytterst viktigt att de storslagna, obrutna gräsytorna inte plottras bort.  Detsamma gäller förslaget att använda den åker som bildar förgrund till Vaksala kyrka för kolonilotter. Detta vittnar om bristande respekt för en oersättlig kulturmiljö. Programmet är vagt vad gäller lokala mindre parker och analyserar inte heller behovet av grönytor med hänsyn till stadens klimat – skugga, utjämning av temperaturvariationer, rening av luften, infiltration av dagvatten mm.

Mängden butiker som är möjliga i skilda delar planeras utredas, en analys som borde ha legat till grund för programmet. Vilket utrymme finns för överlevnad av Brantingstorg och Årsta centrum mot bakgrund av konkurrensen från ett utbyggt Gränby centrum och hur påverkas stadens mindre centra generellt sett av mängden nya externa handelscentra, senast det planerade handelsområdet i Fullerö? Det senare bör för övrigt också av andra skäl inte byggas.

Processen att i samverkan mellan kommun, byggherrar och konsulter utveckla projektet kan förhoppningsvis bli fruktbar. I detta stora projekt över lång tid kan inte nog betonas hur viktigt det är att kommunen uppfyller sin roll att ansvara för samordning och styra utformningen så att resultatet blir en stadsmiljö av hög kvalitet. Inte minst viktigt är att kommunens ledning innefattar hög kompetens vad gäller stadsbild, arkitektur, bebyggelsehistoria och landskap.

FVU:s synpunkter i sammanfattning:

  • bristande demokratisk hänsyn, trots kraftigt ändrat program inget nytt programsamråd
  • grundläggande analys saknas gällande grönstruktur, dagvatten, handel, gestaltning mm
  • låg kvalitet i stadsmiljön till följd av alltför hög exploatering
  • stadsdelar åtskiljs av en kompakt mur i stället för att länkas ihop
  • bristande respekt för Käll- och Årstaparkerna samt kulturmiljön kring Vaksala kyrka

FVU är i princip positiv men ser en omarbetning av programmet som nödvändig där även synpunkter från uppsalaborna beaktas.

Kristina Berglund, Bengt Jonsell, Anna Nilsén och PO Sporrong

Föreningen Vårda Uppsala (FVU)