Ännu ett ingrepp i skyddsvärd miljö

Rivningstillstånd har beviljats för Norrlandsgatan 12 i kv Hemfrid, en byggnad om- och tillbyggd av Gunnar Leche. Detta är en skyddsvärd miljö, skriver PO Sporrong och Carl Erik Bergold.

Uppsala växer. Man söker desperat efter plats för nya bostäder. Ett begärligt alternativ är det tidiga 1900-talets trädgårdsstadsdelar med sin låga exploatering som nu igen i Eriksdal där ett rivningslov just givits i kvarteret Hemfrid.

Eriksdal är ett av de trivsammaste och mest genuina äldre bostadsområdena i Uppsala. Nu vill man riva ett av husen för att packa in ett antal radhus i dess ställe – ett här fullständigt främmande element!

Eriksdalsområdet, där kv Hemfrid ingår, växte fram under årtiondena kring 1900 på mark som låg utanför planlagt område norr om Ringgatan. Planreglering kom att ske på 1910-talet med utgångspunkt i Per Hallmans plan. Utbyggnad skedde i form av en trädgårdsstad omfattande kvarteren kring Norrlandsgatan. Den tidigare förstaden har nu innerstadsläge, och dess nästan intakta bebyggelse med sin tidsprägel, sina trädgårdar och gaturum skänker stor kvalitet åt området. När inventeringen av ”Skyddsvärda miljöer” gjordes på 1980-talet kom detta område att ingå, som nummer 25, Norra Eriksdal, och skyddsklassning gjordes genom fullmäktigebeslut 1988-11-07.

Rivningstillstånd har nyligen beviljats för Luthagen 9:1, Norrlandsgatan 12 i kv Hemfrid. Rivningen avser vinkelbyggnaden med bostad, förråd och garage. Avsikten är att ersätta byggnaden med sju radhus. Byggnaden, från förra sekelskiftet, blev i omgångar, senast under 1920-talet, om- och tillbyggd av dåvarande stadsarkitekten Gunnar Leche. Den har trots bristande underhåll högt kulturhistoriskt värde. Det gäller också gårdsplanens dekorativa stenläggning med körspår till garagen. I stället för rivning borde en ombyggnad till bostäder med återanvändning av den befintliga byggnaden göras.

Den har stora arkitektoniska resurser i material och rumsvolym. Gunnar Leches tillbyggnad är i sitt undanskymda läge utförd med stor omsorg om arkitektonisk verkan, och är med sina detaljer en ypperlig 20-talsarkitektur. Dessa kvaliteter kunde bibehållas vid en ombyggnad och ge ett mervärde som de planerade radhusen knappast kan tillföra; en särpräglad arkitektur som bidrar till områdets karaktär och därigenom är skyddsvärd.

Beslutet om skyddsklassning 1988 avsåg i första hand områdenas geografiska avgränsning och en beskrivning av vissa övergripande kvaliteter. För Norra Eriksdal, liksom för övriga skyddsklassade områden saknas ännu en uppföljning i form av ett miljöprogram som ger anvisningar för vård av de olika områdenas specifika kulturvärden. Är denna bristande dokumentation förklaringen till att rivningsärendet verkar ha hanterats utan hänsyn till de kulturvärden, arkitektoniska och stadsplanemässiga värden som följer med skyddsklassningen?

Uppsala kommun vet tydligen inte hur man handskas med sin stadskultur. Upplandsmuseet däremot har avstyrkt rivningen, vilket tyvärr inte beaktats av kommunens ansvariga. Radhus här i hjärtat av den skyddsvärda miljön skulle bryta sönder helheten på ett förödande sätt!

För Föreningen Vårda Uppsala

PO Sporrong och Carl Erik Bergold, styrelseledamöter