Till

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                         

Ang. detaljplan för del av kvarteret Kvarnen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan och vill med anledning härav avge följande yttrande:

Det gäller främst förfarandet hur man hävdat motiv med och i planen. Det är rimligt att se platsen som vital inom ramen för gällande ÖP med strategi att utveckla och förstärka stadslivet. Det gäller särskilt i ett innerstadsnära läge som tidigare också haft en centrumfunktion, nu här kompletterad med bostäder. Grundläggande är förhållningssättet till platsen: med förnyelse som är tillskott, och om den är utförd och gestaltad i samklang med omgivningen, till befintliga värden och kommunens arkitekturpolitik- arkitekturpolicy. Detta finns också belyst i en kulturhistorisk utredning, bifogad i planen.

Utredningen framhåller särskilt ”låghusstaden”, det grundläggande motivet i 1950-talets grannskapsområden, som etablerades här ute på Kvarngärdet. Utarbetat med finstilt skärpa av Stig Ancker: en sparsmakad estetik; byggnadsdetaljer med standardiserade mått satta att ge lugn variation åt fasader utförda med få, enkla, väl hanterade material. Centrum, lagt i det park och institutionsstråk som både skilde och förenade inom stadsdelen, avvek inte i skala men framträdde genom låg skarpskuren tyngd, balanserad av omgivande planteringar.

Utredningen påvisar förändringen som skedde med tillägget av ”Kvarntornen”. Tornen kunde ses som en rimlig accent och gjorde ingen åverkan på stadssiluetten i infartslägen. Dock bröt de mot principen om sikt in mot staden inom grannskapets parkstråk. Med tillägg som nu föreslås i planförslaget ser utredningen att området förvanskas. Ett tredje torn skapar ett avvikande höghuskluster och får området att framstå som en egen, helt ny stadsdel! Ett tillägg som med skala, volym och materialverkan bryter mot omgivningen.

I plandokumentet refereras till synpunkter i den kulturhistoriska utredningen som dock avfärdas? Skrivningarna i planhandlingen om ”kvalitet” i stadsbild och stadsmiljö framstår därmed bara som fernissa. Kulturutredningen tog fasta på Stig Anckers affärsbyggnad. En byggnad av stor betydelse genom sin arkitektoniska kvalitet (en svensk Mies van der Rohe-byggnad) och på sin plats en samlande symbol för det nya grannskapet på Norra Kvarngärdet, en 60-talets låghusstad. I den nya planen är denna byggnad klassad oanvändbar! Huskroppen ligger nu indragen från gatulinjen med förgårdsmark som tillåter en dubbel trädsättning som mjuk gräns för området längs Torkelsgatan. I planförslaget föreslås istället en byggnad framdragen till kvartersgränsen som med borttagen trädrad ger plats för gc-trafik.

Mot denna bakgrund föreslår FVU att planen omarbetas och anpassas till intentionerna i kommunens arkitekturpolitik och arkitekturpolicy. Utgå istället från och återanvänd Anckers byggnad. Affärspaviljongens funktion är inte överspelad. Inte heller dess arkitektoniska uttryck som man borde se som en märkes- och kvalitetsvara, i sig en skylt för affärsrörelse. Återställ byggnadens yttre kvalitet och låt den bilda stomme, bli en plattform för en påbyggnad. Anckers byggnad medger tillägg i volymer som är mycket mer återhållsamma och satta i annan ordning än den planförslaget anger. Den föreslagna huskroppen på elva våningar sägs berika och förstärka karaktären hos området som ”nytt” centrum. Istället konkurrerar den och oroar i stadsbilden: inte längre som ett centrum utan som en ny stadsdel, av typen isolerad höghusstad. Byggnadsvolymerna skymmer särskilt inom området med högsta huset satt i söderläge. Kvartersgården, om än upphöjd, blir helt beskuggad. Med mindre volymer grupperade kring gårdsplatån och lagda öppet mot väster, utan kropp mot Torkelsgatan, skapas långt bättre solljusmöjligheter som ger högre bostadskvalitet och där gatufasaden har kvar sin grundkaraktär från Anckers byggnad.

Här kan också vara på sin plats att referera till ”Kvarntornen”. På sin plats tar de ändå lite fasta på ursprunget. Här finns en sockel, en grundvåning med karaktär från det gamla ”(A)Migo”, pendangen till Anckers affärsbyggnad. Tornen har också de lite drag av Anckers byggnad, med materialverkan och med en gestaltning som man kan associera till förebilder för 50-talets modernism. Ja, med sättning som Mies van der Rohes ikoniska höghus i Chicago, ”Lake Shore Drive”.

Slutsatser: Utgå i stället från platsen. Syna, säkra och förstärk dess kvaliteter. Kvarngärdet är ett skyddsvärt område. Stig Anckers byggnad är en viktig del av planidén med ett bilfritt grönstråk ända från Gränbyhöjden ned till Torkelsgatan. I stråket finns tydliga centrumfunktioner, skola barnomsorg, kyrka mm. Innehållet följer principen som gällde all planering i den östra stadshalvan under den sena halvan av 1900-talet. Bostadskvarter grupperade kring parker och parkstråk i sluttningslägen med utblick mot åsbyggnader och med en fond som gav trivsamhet och kvalitet åt vardagen, med såväl kulturhistoriska som andra omistliga värden. I dagens alltmer forcerade, ja närmast panikartade, bostadsbyggande är värden som dessa tyvärr inte längre lika respekterade. Med Kvarntornen släpptes bostäder in i stråket, dessutom i hela 11 våningar. Det saboterade effektivt den hittills väl respekterade principen om Domkyrkans fondverkan. Att i detta läge tillskapa förutsättningar för ytterligare ett 11-våningshus och utan de fasadkvaliteter som Kvarntornen trots allt besitter strider såväl mot kompetens som god erfarenhet.

Enligt FVU saknas i planförslaget såväl motiv som professionella och andra övertygande skäl för nyttjandet av marken för den föreslagna nya 11-våningsbyggnaden, dess roll i stadsbilden, dess relation till omgivningen samt  till Kvarntornen. Det är rimligt att sådana finns särskilt för en byggnad som gör sig jämbördig med UKK genom såväl sin höjd som genom sin centrala placering i staden.

För samhället som helhet är det alltmer viktigt att stadsbyggandet bygger på övergripande, väl genomtänkta och djupt förankrade idéer som identitet, trygghet, trivsel- och integrationsvärden. Trots fortsatt hög bostadsefterfrågan bör ny bostadsbebyggelse inte tillåtas ske på alla tillgängliga ”friytor”. Det kan härmed riskera att förstöra befintliga stadsstrukturer, stadskvaliteter och bevarandevärden istället för att samverka med och förstärka dem i enlighet med bl.a. kommunens olika hållbarhetsmål, beslutad arkitekturpolicy m.fl. Det är i så fall ett handlande i strid mot såväl bättre vetande som mot tidigare fattade beslut.

 

Uppsala dag som ovan

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                              PO Sporrong                       Carl Eric Bergold

Ordförande                                                1:e vice ordförande             Ledamot