I en nyligen avslutad remiss av detaljplan för kv. Ångkvarnen nere vid hamnen sägs målet vara att ”binda ihop” sydöstra stadskärnan. Det ska enligt planförslaget ske genom att i kvarteret bygga 900 nya lägenheter, tre förskolor samt genom att ge plats för flera verksamheter och ett kulturstråk. Besked om lokaliseringen av ett eventuellt nytt konstmuseum kan dock enligt planbeskrivningen först ges i februari år 2020. Det tilltalande med planen är att Uppsalas idag relativt lilla stadskärna härmed kan vidgas. I kvarterets närhet finns såväl Resecentrum, Akademiska sjukhuset, Stadsträdgården och Studenternas samt flera universitetsinstitutioner. Planförslaget för kv. Ångkvarnen liknar dock till sitt innehåll och sin utformning alltför mycket en bostadsstadsdel. Tyvärr med en alltför hög exploatering. Helhetssynen brister. Den nya bostadsbebyggelsen underordnar sig inte den gamla kvarnmiljön. Såväl gaturum som gårdar riskerar att bli alltför mörka. Alla offentliga rum måste idag utformas ljusa och trygga med omsorgsfull arkitektonisk utformning. Stadskärnan får dessutom aldrig bli en alltför ensidig bostadsmiljö. För framtiden värdefulla kvarter för kultur och annan besöksnäring får inte förloras. Det är olyckligt såväl för boende som för besökare. Nytillskottet i området bör därför inte begränsas till ett eventuellt framtida konstmuseum med konsthall. Det räcker inte.

För att långsiktigt skapa en attraktiv besöks- och kulturmiljö vid östra å- stranden måste planeringen av kv. Ångkvarnen samordnas med närmast omgivande kvarter, med Hamnplanen och hela sydöstra å-rummet. Tillgång till kultur och kulturinstitutioner är enl. bl.a. UN Habitat en ytterst viktig hållbarhetsfråga. Varför inte ett kluster av självständiga kulturinstitutioner med god tillgång till samlings-, utställningslokaler, hörsalar, kaféer, restauranter, hotell mm? Enbart i södra staden planeras f.n. för 33 000 nya lägenheter- ett Sundsvall i storlek! Det skulle innebära ett lyft för Uppsala och för regionen som helhet.

Upplandsmuseet lider t.ex. idag brist på utrymmen och är spritt på flera platser. Inom kv. Ångkvarnen skulle kunna inrymmas såväl ett stadsmuseum som ett industriminnesmuseum och här kopplat till det som nu saknas, en verksamhet med inriktning på industri- och arbetarstaden Uppsala. I samband med utredningen av ett nytt konstmuseum uppmärksammades Slottets begränsade tillgänglighet för besökare. Därför aktualiserades också frågan om Fredens Hus läge på Slottet och Slottets långtifrån ändamålsenliga lokaler. Från Fredens Hus blev önskemålet att söka en samlokalisering med eventuellt nytt konstmuseum vid å-rummet.

Det är både naturligt och självklart att en region med berörda kommuner värnar om och utvecklar sitt regionala centrum. I Uppsala har under förutvarande och nuvarande mandatperiod satsats drygt två miljarder på nya arenor inom sport- och idrottsområdet. Det är därför hög tid att satsa på ett centralt beläget och lättillgängligt utbud av kulturaktiviteter, -institutioner. Erfarenheterna från flera håll i Europa visar tydligt att satsningar på kultur och konst är viktiga byggstenar inte minst för besöksnäringen men också för att i en växande global konkurrens stärka kreativiteten och integrationen samt attrahera kvalificerad arbetskraft. Det sista inte minst värdefullt för en kommun och region som Uppsala med sina två universitet, ett universitetssjukhus samt med många kvalificerade och utvecklingsorienterade verksamheter och företag. Så varför inte också ett Dansens Hus samt ett Litteraturens Hus i samma kluster?

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Handel i Fullerö ökar trafiken

00:05 | 2019-04-14 https://www.unt.se/asikt/debatt/bygg-inte-har-5271581.aspx 

Debatt Nöjesvikingar i Fullerö var fel av kulturhistoriska skäl, men handel är lika mycket fel men utifrån handelns utveckling. Förlaget om stort handelsområde i Fullerö finns visserligen i kommunen översiktsplan men utvecklingen av e-handel och klimatkrav på minskat resande talar starkt emot förslaget.

Uppsala kommun satsar för fullt på att bygga många bostäder och många välfungerande servicecentra för sina medborgare. Det tycker Föreningen Vårda Uppsala är bra. Storvreta hör till ett område som har stora möjligheter att utvecklas positivt med rätt planering.

En aktuell plan för Fulleröområdet söder om Storvreta syftar till att åstadkomma ett verksamhetsområde med företagsparkmed mera. Där planeras cirka 130 000 kvadratmeter för verksamheter, industri, kontor samt mindre delar för idrottsanläggning och handel. Handeln ska i huvudsak fungera som ett komplement till den befintliga handeln i Storvreta samt som närservice till omkringliggande bostäder.

Föreningen Vårda Uppsala vill att Storvreta planeras för en successiv utvidgning i direkt anslutning till befintligt centrum och att inget handelsområde placeras i Fulleröområdet.

Området intill Fullerömotet bedöms i den fördjupande översiktsplanen för Storvreta från 2012 som strategiskt intressant ur handelssynpunkt. Marken mellan Storvreta och Fullerö skulle dock enligt den fördjupade översiktsplanen för Storvreta planläggas och byggas ut först för att skapa en sammanhållen tätortsutveckling och underlag för kollektivtrafik och service. Så har emellertid inte skett.

Bostäderna som byggts i Fullerö är en enklav med ett isolerat läge vid motorvägen utan direkt kontakt med Storvreta samhälle i form av kollektivtrafik eller service. Den befintliga fördjupade översiktsplanen stödjer ett storskaligt handelscentrum vid Fullerömotet, men som en del av ett utökat Storvreta.

 

Beskrivningen i översiktsplanen är att området behövs för Uppsalas tillväxt av handel med skrymmande varor. Idag är Föreningen Vårda Uppsala emellertid mycket tveksam till behovet av ytterligare externa handelscentra i Uppsala. Förutsättningarna har drastiskt förändrats på senare tid. Handeln utvecklas just nu starkt mot många lösningar med e-handel som påverkar, ja utglesar, befintlig handel i stadsdelar och orter. E-handeln befinner sig i en stark tillväxtfas där omsättningen på nätet väntas fortsätta att öka. Bara under första halvåret 2018 ökade den nordiska e-handeln med 11 procent.

Norden är en av de mest mogna e-handelsmarknaderna i Europa och e-handeln i Norden är på fortsatt frammarsch. Sex av tio nordbor e-handlar på månadsbasis, vilket i genomsnitt motsvarar nästan 12 miljoner personer. Att allt fler konsumenter väljer att handla sina varor över internet har gjort att e-handeln blivit allt viktigare för de nordiska detaljhandelsföretagen. E-handeln har idag en betydande tillväxtkraft.

I nordöstra delen av det föreslagna planområdet tillåts handel och centrumverksamhet. Handeln i Storvreta är emellertid helt beroende av den lokala köpkraften och det är därför en stor utmaning att behålla så mycket köpkraft att det räcker för att behålla ett levande centrum med tillräcklig lönsamhet för befintliga lokala butiker och verksamheter.

I konsekvensutredningen från 2008 konstaterar Handelns ­Utredningsinstitut (HUI) att ­förutsättningarna för etablering av handel i Fullerö enligt gällande planer är relativt ogynnsamma.

Denna slutsats kvarstår och HUI varnar för att konsekvenserna för handeln i Storvreta kan bli relativt kraftiga på grund av den ökade konkurrensen från en stor handelsplats på några kilometers avstånd.

Mot bakgrund av den internationella klimatöverenskommelsen och målsättningen att Uppsala skall utgöra en nationell ledstjärna för hållbart samhällsbyggande är det därför anmärkningsvärt att Uppsala väljer planlägga ytterligare ett område för extern handel med en lokalisering utanför såväl Uppsala som Storvreta.

Det måste vara utom allt tvivel att externa handelsområden ökar trafiken. Dessutom är områdets läge är idag alldeles för isolerat och därför mindre lämpligt för handel i allmänhet och för dagligvaruhandel i synnerhet.

Mot denna bakgrund förordar Föreningen Vårda Uppsala att:

– Storvreta samhälle i stället planeras för en successiv utvidgning direkt i anslutning till befintligt centrum och omgivande bebyggelse och

– ingen ytterligare yta just nu planeras för centrumfunktioner, dagligvaruhandel eller annan handel i Fulleröområdet och

– fortsatt exploatering av Storvreta samhälle söderut föregås av en ny fördjupad översiktsplan alternativt strukturplan, som långsiktigt och hållbart redovisar kommande bostadsområden, arbetsplatser, service, grönområden med mera.

Sten Åke Bylund, ordförande Föreningen Vårda Uppsala

Mats Börjesson, styrelseledamot Föreningen Vårda Uppsala

Helhetssyn saknas när Uppsala växer

UNT Debatt 2018-11-21

Uppsalas snabba befolkningstillväxt fortsätter och nu med en delvis ny inriktning när det gäller sammansättning, ökande inflyttning från Stockholmsområdet med mera. Föreningen Vårda Uppsala har därför stor förståelse för att det måste byggas många nya bostäder.

Det måste dock alltid ske utifrån en långsiktig helhetssyn och föregås av en noggrann analys och miljöbedömning.

Debatten har länge varit livlig i UNT om kommunens förtätningsplaner, nu senast för aktuella planer på ny bebyggelse i stadsdelen Eriksberg i vad som kallas kvarteret Södra Kalkstenen, del av Norby 31:74. Området ligger mellan två naturreservat, Hågadalen Nåsten på ena sidan och Stadsskogen på den andra. Kommunens förslag går här ut på att släppa fram ny bebyggelse, bland annat ett antal höga punkthus, på befintlig skogsmark. Skogen innehåller i dag ett stort antal äldre, ståtliga tallar av stor betydelse som så kallat habitat för att antal rödlistade, hotade, arter av djur och växter. I närområdet till den tilltänkta bebyggelsen finns även kulturhistoriskt viktiga skyddsvärden, som runristningar och ett gammalt soldattorp.

Frågan om ny bebyggelse i området har varit uppe ett flertal gånger på senare år och varje gång har kritiken varit skarp från många håll. Eriksberg är i dag en mycket uppskattad stadsdel och bebyggelsehistoriskt en värdefull ”årsring” i Uppsalas stadsmiljö. Invändningarna fokuserar i första hand på natur- och kulturvärdena och lyfter fram det märkliga i att kommunen lägger fram det ena bebyggelseförslaget efter det andra utan att ta kritiken på allvar och antingen lägga ner planerna eller åtminstone presentera ett fullgott underlag för beslut.

Fortfarande fattas till exempel en fördjupad översiktsplan och en fullständig miljöbedömning för stadsdelen!

Föreningen Vårda Uppsala vill med detta inlägg lyfta fram värdet av att ta vara på och skydda det berörda markområdet som en del av naturreservatet Hågadalen Nåsten. Det kan på så sätt ge alla kommuninvånare fortsatt tillgång till ett värdefullt område för naturstudier och friluftsliv med mera i stället för att förstöra skyddsvärdena och privatisera området till förmån för ett begränsat antal närboende i det tilltänkta bostadsområdet.

Uppsala växer men det gör de gröna värdena också – låt Uppsala förbli en stad som även i framtiden karaktäriseras av allmänt tillgängliga och trivsamma offentliga rum och gårdar fyllda av luft, ljus och grönska!

Sten Åke Bylund, ordförande, Ulla Björkman, sekreterare, Föreningen Vårda Uppsala

Ge oss rum för möten
UNT debatt 2018-03-11

Det är hög tid för ett nytt konstmuseum och fler nya offentliga rum och kulturinstitutioner vid östra å- stranden. Härmed kan möjligheten ligga öppen för en framtida utnämning av Uppsala till Europeisk kulturhuvudstad år 2029.

I februari 2011 rapporterade UNT att 86 procent av Uppsalaborna anser att det är viktigt eller mycket viktigt att deras stad uppfattas som en kulturstad. Allt enligt en undersökning beställd av kommunen. En mycket hög siffra! Flera studier av framgångsrika städer pekar på att kulturlivet har en viktig roll för en stads framtoning, utvecklingsmöjligheter och inte minst för livskvaliteten för invånarna. Allt fler har börjat inse att framtiden finns i kreativa näringar, turism och ett levande kulturliv.

På senare tid har begreppet kulturstad kommit att förknippas med EU:s utnämning av olika städer till europeiska kulturhuvudstäder under ett år. Alla minns säkert att Uppsala ansökte om att få bli en sådan europeisk kulturhuvudstad år 2014, men att Umeå slutligen tog titeln. Det har i många initierade sammanhang också sagts att det är särskilt viktigt att kultur och konst anammas som viktiga byggstenar för att attrahera kvalificerad arbetskraft. Det är särskilt värdefullt för en kommun med två universitet, ett universitetssjukhus och med många kvalificerade och utvecklingsorienterade verksamheter och företag.

I en snabbt växande kommun och stad som Uppsala är behovet stort av publika rum och institutioner för olika verksamheter och möten över hela kommunen. Inte minst för den nödvändiga integrationen! Ser vi endast på stadskärnan är det lätt att konstatera att den i sig är alltför liten för en stad med allt större befolkning och en vidgad regional roll. Idag är pågående förtätning av staden starkt inriktad på nya bostäder. De mer centrala delarna av staden måste dock långsiktigt och på alla sätt säkras för en mer blandad sammansättning och roll. Centrala kvarter i stadskärnan får aldrig bli ensidiga bostadsmiljöer.

Uppsala har här redan fördelen av att vara en nationellt och internationellt välkänd kultur- och bildningsstad. En stad som dessutom är lättillgänglig från hela Stockholmsområdet, från hela landet samt från Arlanda. Det är därför mycket positivt att kommun nu tagit fram en förstudie för framtida konstverksamhet i Uppsala. Dagens konsmuseilokaler på Slottet upplevs av de flesta som alltför otillgängliga och anonyma.

Uppsala har under lång tid valt att satsa på flera och inte sällan kostsamma idrottsarenor. Det är nu därför dags att satsa på nya kulturinstitutioner som ett nytt konstmuseum av minst nationell klass. Ska vi ha ett museum av minst nationell klass och ska Uppsala på nytt ska satsa på att bli Europeisk kulturhuvudstad måste det denna gång ske i stort politiskt samförstånd samt i en bred samverkan mellan Uppsala kommun, Region Uppsala och staten. Kulturinstitutioner bör helst vara lättillgängliga för alla i en kommun och region. Sedan 1980-talet har kommunen genomfört en mycket uppskattad upprustning av å-rummet. Vid Kungsängsesplanaden kommer en ny bro som avlastar Östra Ågatan från biltrafik och som förbinder södra stadskärnan med Ulleråker och övriga södra staden. Med det inledda planarbetet för de centrala å-kvarteren vid hamnplan, kv. Hugin och Ångkvarn, öppnas nya möjligheter för ett breddat innehåll och en ökning av liv och rörelse i å-rummet. Det kan med rätt innehåll för kulturlivet och besöksnäringen innebära en önskvärd utvidgning av dagens stadskärna.

Det större av de närmast berörda kvarteren, kv. Ångkvarn, är med sitt läge och med sina byggnader i sig en unik miljö. Här och vid Hamnplan finns även möjligheter till nya karaktärsfulla byggnader och offentliga rum som kan mäta sig med dem i kvarteren runt Domkyrkan, på västra sidan om Fyrisån. Kvarteret är i sig dessutom ett värdefullt monument över industri- och arbetarkulturen som bidrog till att hävda Uppsala som en stad med kvalitet.

Men, ett nytillskott av kulturinstitutioner vid å-rummet bör helst inte begränsas till ett framtida konstmuseum eller ett Konstens Hus. Här finns goda möjligheter till samlokalisering av flera verksamheter. Varför inte ett kluster av olika kulturinstitutioner med möjligheter till gemensamma samlings- och möteslokaler samt kaféer och restauranter mm?

Upplandsmuseet lider t.ex. idag brist på utrymme. Här skulle i kv. Ångkvarn kanske också kunna rymmas ett särskilt läns- och stadsmuseum, då helst kopplat till det som nu saknas, en verksamhet med inriktning på industri- och arbetarstaden Uppsala. Möjligheterna till samlokalisering med Fredens hus, idag också inrymt i Slottet, borde härmed samtidigt utredas som en gott tillskott.

Jag tror liksom den senaste förstudien för konstverksamheten i Uppsala att ett nytillskott av museer förutsätter en regional samverkan som är mer målinriktad och strategisk än den hittills varit. Det är både naturligt och självklart att en region värnar och utvecklar sitt centrum. Ett centrum med en allt större befolkning. Om inte Uppsalas museer har relevans på den regionala nivån inklusive delar av Mälardalen blir tilltron på den nationella nivån självklart lidande. Det gäller inte minst ekonomiskt. Här måste den regionala kulturplanen och satsningen bli tydligare och mer substansrikt inriktad på konkreta åtgärder.

Det är dags politisk samling och handling som leder till fler trivsamma och lättillgängliga offentliga rum och kulturinstitutioner/museer i Uppsala inklusive ett nytt konstmuseum.

Sten Åke Bylund
1:e vice ordförande i Föreningen Vårda Uppsala
Tidigare förvaltningschef i Uppsala kommun

Utveckla östra åstranden

Missa inte chansen att utnyttja kvarnområdets unika arkitektur, skriver Sten Åke Bylund.

Uppsala växer så det knakar och är en av de kommuner i landet som det byggs mest bostäder i per invånare. När befolkningen växer ökar också exploateringstrycket på kommunens mest centrala delar. Därför krävs en ansvarsfull och långsiktig planering som tar vara på stadens unika läge, identitet och kvaliteter.

Stadskärnan är i dag för liten för sin nuvarande och kommande befolkning samt för sitt stora omland. Den måste vidgas och på flera sätt. Uppsala måste tänka i vidare mer nationella och regionala banor.

Mycket är på gång. En ny bro kommer att byggas över Fyrisån vid Kungsängsesplanadens förlängning för att koppla ihop Kungsängen med Ulleråker och nya Studenternas samt för att avlasta den inre stadskärnan och Islandsbron från biltrafik. Det är ingen enkel uppgift att lösa om det ska fungera väl för alla parter. Alla trafikslag behövs även fortsättningsvis för stadskärnan. Men mycket skulle vinnas om genomfartstrafiken på ett enkelt sätt skulle kunna ledas utanför de centrala delarna.

Just nu pågår planarbete för omvandling av det gamla kvarnområdet och området sydost om Hamnesplanaden och Kungsängstorg.

Här finns goda chanser att utöka stadskärnan med fler kulturella verksamheter. Mycket glädjande har vi i UNT kunnat läsa om att kommunen under 2017 beslutat att göra en förstudie för ett nytt konstmuseum. Detta museum skulle passa väldigt bra att inhysa i kvarnområdet. Den vattennära kulturmiljön vid östra åstranden med sina korta avstånd till många arbetsplatser, till Stadsparken och Uppsala Resecentrum är en stor tillgång för Uppsala.

Denna del skulle dock kunna utvecklas till ett än mer vitalt och levande område och vara till glädje inte bara för Uppsala utan för hela den omgivande regionen.

Östra åstranden sträcker sig i stadskärnan från gamla Svartbäcksområdet och Linnéträdgården, via Östra Ågatan och dess omgivande kvarter med bland annat Stadsteatern ner till gamla kvarnområdet och Kungsängen söder om Islandsbron. Detta område skulle långsiktigt – om än i en helt annan skala – kunna utvecklas till ett mer attraktivt besöks- och strövstråk på liknande sätt som södra Themsenstranden i London, South Bank. I denna omvandling skulle kvarnorådet vara en viktig del.South Bankområdet i London erbjuder bebyggelse av olika ålder och typ, till exempel en del gamla lager- och industribyggnader, och spännande offentliga utrymmen samt ett rikt utbud av kultur, kulturella evenemang, upplevelser, musik, dans, konst. Här finns också ett brett utbud av restauranger, kaféer och butiker. Det har kommit att utvecklas till en av de mest populära kulturella besöksplatserna i hela Storbritannien.

Kvarnkvarteret i centrala Uppsala kan till stora delar och med några nytillskott utnyttjas som det är. Fasaderna i det gamla kvarnområdet representerar ett stycke värdefull arkitekturhistoria.

Byggnadernas inre med bjälklag av stål och betong tillåter en flexibel och varierad rumsbildning som passar offentliga institutioner. Till exempel har vindsvåningen i det södra tegelhuset en rymd som verkligen är monumental – en unik möjlighet att ta vara på och utveckla.
Kvarteret Hugin norr därom på södra sidan av Kungsängstorg och Hamnesplanaden är också en mycket stor tillgång för Uppsala som borde bevaras och utvecklas. Tyvärr är dock risken i dag överhängande att de kan komma att rivas. Det är märkesbyggnader från 1970-talet som i dag rymmer bland annat Livsmedelsverket, Migrationsverket, Skatteverket och Försäkringskassan – tidigare också Länsstyrelsen. Tillsammans med före detta Riksbanken, numera Uppsala Auktionskammares hus, spelar bebyggelsen i kvarteret Hugin en avgörande roll för den intilliggande torgmiljön, som också utmärker sig för sina väl valda, högklassiga och mycket uppskattade skulpturer. En oas för alla besökare!

Denna senare del av stadskärnan, liksom Kungsängen och Industristaden, är i dag nästan helt dominerade av bostäder. Det gör det än mer angeläget att behålla nuvarande byggnader och fylla dem med verksamhet för att ge stadskärnan en historia och mer liv.

Det är hög tid att fortsätta den inledda och mycket lyckade satsningen på Uppsalas årum för att forma en helhet som kan stå sig och vara attraktiv under en längre tid. Uppsala som i andra avseenden är och vill vara en av landets ledande kulturstäder, bör självfallet ha ett konstmuseum av minst nationell klass. Ett museum som med önskvärda nytillskott av ytterligare kulturinstitutioner av olika slag kan bli självklara besöksmål och medelpunkter i stadsbilden.

Uppsala är en nationellt och internationellt lättillgänglig historisk kultur- och bildningsstad.

Vi borde kunna ha fler nationella museer och kulturinstitutioner intill varandra, till exempel ett fabrikshistoriskt museum med mera. Och varför inte samtidigt ge Upplandmuseet nya samlade och större lokaler, med hörsal, café och restaurangmöjlig-heter med mera? Östra åstranden har redan en nära koppling till området runt Slottet och Domkyrkan.

Här borde kommunen, Region Uppsala och staten i dialog med alla berörda intresseföreningar kunna samverka i ett framtidsprojekt med mål att skapa ett utvidgat och bevarat östra åstråk med fler kulturinstitutioner och fler offentliga rum och mötesplatser för information, bildning och integration.

Ett strövstråk med offentlig rum, lättillgängliga för alla och med möjlighet att kombinera boende, arbete och shopping med besök i kulturmiljöer och i kulturinstitutioner, med sport och upplevelser i nya Studenternas, vistelse i stadsparken samt kafé- och restaurangbesök, hotellvistelser med mera. Kommunen får inte missa tillfället att utnyttja kvarnområdets unika arkitektur för att utvidga stadskärna och skapa spännande besöksmål för både Uppsalabor och turister

Sten Åke Bylund
Förste vice ordförande i föreningen Vårda Uppsala

Okänslig förtätning

(UNT debatt 2017-05-15)

Keramikföretaget Upsala-Ekeby finns som bekant inte längre, men de konst- och bruksföremål som företaget skapade är fortfarande eftertraktade. Upsala-Ekeby är därför ett av Uppsalas viktigaste varumärken. Att de gamla fabrikslokalerna finns kvar har ett viktigt symbolvärde.

Nu riskerar varumärket att naggas i kanten genom en okänslig förtätning i närheten av fabriken.

Under 1980- och 90-talen uppfördes ett bostadsområde i Ekeby. Enligt den tidens ideal utformades husen så att de väl anslöt till Upsala-Ekebys kulturhistoriskt intressanta fabriksmiljö. Det är en tät, men låg bebyggelse och husen är med sina tegelfasader tydligt inspirerade av fabriksbyggnaderna. Området är ambitiöst utformat och en målsättning vid planläggningen var att skapa en stadsdel som uppmuntrade till gemenskap och integration. Genom att blanda hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter och ha bostäder av olika storlek gjorde man det möjligt för människor av olika samhällsklasser och med olika ekonomiska förutsättningar att bo sida vid sida.

Att med hjälp av stadsplanering styra hur människor interagerar är svårt, men i detta fall lyckades man skapa ett bostadsområde där de boende känner varandra, umgås och är trygga.

Att kommunen lyckades med sina ambitioner beror till stor del på den sammanhållna utformningen och den låga skalan, vilka tillsammans skapar ett harmoniskt intryck. Nu vill man bryta mot båda dessa egenskaper.
Där det idag finns ett torg och en matvaruaffär planeras ett kluster av fem punkthus som är sammanbundna av en lägre butikslänga.

I enlighet med den rådande tidsandan harmonierar inte husen med omgivningen utan bryter istället av på alla tänkbara sätt.

Ett av punkthusen har en planform i form av en triangel och de övrigas planformer är märkliga fyrhörningar utan räta vinklar. Till detta läggs ytterst asymmetriska tak. Samtliga hus är olika höga, det högsta blir nio våningar högt och vissa fasader kommer att kläs i plåt och andra i tegel.

Man kan säga mycket om utformningen, men harmonisk är inte ett ord som hör dit.

Att i en så pass sammanhållen och välfungerade stadsdel som Ekeby bryta av med ett närmast futuristiskt kluster av tätt byggda punkthus leder inte till något positivt. Däremot riskerar man förstöra miljön, både rent visuellt och genom att husen kommer skugga intilliggande bebyggelse och dra ner mer vindar i området.
Byggnadsnämnden har under senare år ofta framhållit vikten av variation. Men gott stadsbyggande uppstår inte per automatik för att man blandar olika hushöjder, planformer och material.

Gott stadsbyggande utmärks istället av väl planerade och sammanhållna områden där man har ett mindre antal formelement som man har varierat på olika sätt.

Uppsala behöver bygga nya bostäder, även i befintliga områden. Jag är övertygad om att det går att få in nya byggnader i Ekeby och att den utsedda tomten kan passa bra för en förtätning. Men husen behöver utformas med större respekt för det omkringliggande bostadsområdet.
Att inte ta hänsyn till kontexten har det senaste decenniet varit en stark trend, men det finns goda undantag. Under våren har kommunen antagit en detaljplan för att förtäta bebyggelsen i Studentstaden/Rackarberget. I denna plan ska de nya byggnaderna få samma planform, höjd och färg som de befintliga husen. De är också placerade med mycket stor omsorg för att på bästa sätt smälta in i omgivningen. Det är inga pastischer som planeras utan man kommer kunna se att det är nya tillägg i en äldre miljö. Genom att man plockat upp de viktigaste arkitektoniska elementen i området kommer de nya byggnaderna bli ett tillskott i kulturmiljön istället för att rasera den. På detta sätt kan man även göra en lyckad förtätning av Ekeby.
Jag önskar att kommunen tänker ett varv till i denna fråga innan några beslut fattas.

Låt Ekeby få behålla sin särart genom att bygga nya hus som harmonierar med den befintliga miljön.

I Ekeby bör kommunen förtäta enligt principen ”tätt och lågt” istället för dagens ideal ”tätt och högt”!

Anna Micro Vikstrand
Arkitekturhistoriker verksam vid konstvetenskapliga institutionen, UU
Ordförande för Föreningen Vårda Uppsala

Man skakar på huvudet

För högt och för tätt

(Artikel i UNT Debatt 2016-09-14)

Strävan efter att förtäta stadsbilden håller på att gå för långt, skriver Sten Åke Bylund.

Den svenska bostadsmarknaden och våra boendemiljöer står inför växande utmaningar. Det gäller i hög grad även Uppsala. I den mycket snabba befolkningstillväxt och bostadsproduktion som nu sker måste uppmärksamheten snarast riktas mot värdet av den goda närmiljön. Detta är nyckeln till en attraktiv stad. Dels rent fysiskt, men främst vad gäller främjandet av delaktighet, samhörighet, hälsa och identitet med mera. Är det måhända dags för en bred politisk kursändring när det gäller stadsbyggandet, med inriktning på att göra vår totala bostadsstock mer tillgänglig samt våra grannskap mera trygga, hälsosamma och trivsamma?

Erfarenheten visar att bostadsmiljön och grannskapet spelar en avgörande roll, inte minst för barnen. Barn som inte har tillgång till en rymlig och varierad utemiljö med goda sol- och skuggförhållanden blir beroende av att vuxna skjutsar dem, och lär ha svårare att lära känna människorna i sin närmiljö. En god närmiljö kan dock inte skapas enbart av marknadens aktörer. Det kräver en långsiktig medverkan från samhället i övrigt, och helst i brett politiskt samförstånd.

Vi kan i UNT och i kommunala informationshandlingar dagligen läsa om nya plan- och bostadsbyggnadsprojekt på en allt intensivare marknad. Efter en långvarig nationell politisk oenighet om hur man kan åstadkomma en väl fungerande bostadsmarknad för alla är vi nu i en situation där alla politiska partier i Sverige vill bygga ett nytt ”miljonprogram” om minst 700 000 nya lägenheter, och där Uppsala tar sin del med en fördubblad byggnadstakt om minst 3000 nya lägenheter per år under den närmaste femårsperioden.

För att klara detta inventeras och planeras till synes all ledig mark i staden. Det byggs som aldrig förr, och i allt högre och tätare former. I en rasande takt har vi på senare tid sett till exempel planer och byggande i Rosendalsområdet, Ulleråkersområdet, Kapellgärdet, Östra Sala backe, Årsta centrum, gamla senapsfabriken och flera andra områden. Politisk framgång inom stadsbyggandet tycks numera mätas i antalet beviljade byggnadslov per tidsenhet.

Det gemensamma för många av de nya planprojekten är att bostäder grupperas i allt tätare. Vi ser den senaste tiden en form av bebyggelse och gårdar som vi aldrig tidigare sett i Uppsala, med innergårdsmått och passager på mindre än 20 respektive 10 meter.

De boende får i många fall en stor del av sin utsikt ut mot trånga gaturum, mörka gårdar, kala husväggar samt inte sällan – och utan respektavstånd – in mot grannarnas sov- och vardagsrum. Nu optimeras uppenbart ekonomiska hänsyn på bekostnad av andra mer långsiktiga värden. Boverket anger som riktvärde ett ytbehov om 30- 40 kvadratmeter friyta per barn i olika åldrar – värden som sällan uppnås idag.

Många områden får idag hushöjder på 7, 8, 11 och 13 våningar eller mer, trots att höga hus enligt utvärderingar ofta får blåsiga balkonger och gårdar. Det är dessutom inte ovanligt att förskolor placeras i bottenvåningarna på bostadshusen, varför barnen inte sällan har en otrivsam gård. När skolan på många håll dessutom får allt mindre skolgårdar, och inte heller alltid fungerar som närområdets gemensamma mötes- och bildningsplats, finns idag färre verktyg än tidigare för att främja kontakter och integration.

I det nya Rosendalsområdet är de husen redan förhållandevis höga och står mycket tätt. Gårdarnas grönytor är i det närmaste obefintliga på flera håll. På några av husens tak planeras därför grönytor, lekytor och odlingar. Detta kan dock aldrig ersätta ett områdes offentliga grönområden och mötesplatser.

I flera detaljplaner ser vi dessutom hur alltfler nya husfasader dras ut till gatulivet för att skapa så kallade attraktiva stadsrum. Här hamnar fönster, balkonger och entréer direkt ut mot en ofta bullrande och förorenade bil- och busstrafik. Ett öppet fönster eller en liten stund på balkongen blir här inte längre samma attraktion som tidigare.

Frustrationen över inriktningen av denna snabba utveckling är på många håll stor.

Variationsrik arkitektur räcker inte. Det handlar om helheten. Jag hoppas därför mycket på resultaten av pågående forskning om bland annat hållbart byggande och förtätning. Fördjupade analyser, bland annat barnkonsekvensanalyser, behövs omedelbart och bör vidgas till att innefatta närmiljön och grannskapets vidare värden, aspekter och möjligheter – inte minst utmaningarna när det gäller Uppsalas framtida tillväxt och integration.

Tänkta studier av lastcykelpooler och lägenhetsodling i all ära. Sverige var fram mot sekelskiftet ett föregångsland när det gäller bland annat barns utemiljö. Nu tycks den politiska debatten för länge sedan ha lämnat frågan om den goda boendemiljöns långsiktiga betydelse och roll.

Det som för några decennier sedan gällde som inriktning – att den byggda miljön skulle tjäna alla kategorier boende, vara störningsfri från biltrafiken och ha nära tillgång till grönområden under flera generationer framöver – ligger inte längre i fokus. Många verkar dessutom ha glömt bort vad gård, gata och grannskap betytt som hemmiljö.

Som till exempel Uppsalas gamle stadsarkitekt Gunnar Leche till exempel uttryckte det i Tuna backar: ”Det handlar om att med alla sorters lägenhetstyper skapa en sammanhängande känsla av samhörighet mellan grannarna där samtliga gårdar ska kunna njuta av eftermiddagsljuset och utsikten mot Fyrisån”.

Under den senaste tio-, femtonårsperioden har beskrivningar och kommunala målbilder handlat mest om staden och dess levnadsvillkor, till exempel om möjligheten att utveckla; om att stimulera individen i sociala och yrkesmässiga kontakter; om innovation med mera. Nu ligger tyngdpunkten i uppmärksamheten därför på den blandade stadens, stadsmiljöns och stadsgatans stora möjligheter. Vi ser därför en ny typ av snabbt producerad tät bebyggelse med allt högre hus och trängre gårdar, till och med i områden av stort natur- och kulturhistoriskt värde, som exempelvis i Ulleråker.

Det är hög tid för eftertanke och kursändring i stadsbyggandet för att, förhoppningsvis i bred politisk samverkan, kunna skapa en bostadsmarknad för alla; samt för ett ökat fokus på kvalitet och omtanke i närmiljöns och grannskapets utformning.

Sten Åke Bylund

Förste vice ordförande i föreningen Vårda Uppsala

”Värna Uppsalas klassiska siluett”

(Uppsalatidningen 19 maj 2016)