2025-06-27

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag som har varit utsänt för samråd och vill med anledning därav framföra följande:

FVU avstyrker det nu framlagda förslaget.

Planen framställs med syfte att utverka maximal byggnadsvolym på en gammal lågexploaterad fastighet (att jämföra med tidigare ärenden i Eriksdal, kvarteren Assar och Dagfrid). Detta med motiv att svara mot och förstärka kvaliteter i stadsrummet, vilket dock enbart kan ses som kopplade till flerfamiljshusbebyggelsen i grannskapet. I den till planen hörande planbeskrivningen framhålls följande:

Gestaltningen skall utgå från den äldre lamellhusbebyggelsen längs Fålhagsleden för att säkerställa en god anpassning till den Dagfrid omkringliggande stadsmiljön. Byggnaden ska utformas med inspiration från dessa samtidigt som den innebär ett samtida arkitektoniskt tillägg i området. (s. 9, markering med fetstil av FVU)

Vidare sägs i planbeskrívningen att:

Genom sin placering bidrar den till att tydliggöra entrén mot Uppsala innerstad från Fålhagsleden. Fastighetens form innebär att byggnaden får en annorlunda form jämfört med den övriga bebyggelsen Det bidrar till att ge byggnaden ett eget uttryck. (s. 14)

Detta är en argumentation som FVU menar vara högst godtycklig och motsägelsefull. En anpassning genom särprägel? Byggnaden i sitt redovisade läge ger inget tillägg till den fond som nu är. Med en höjd som utgår från 30-talets lamellhus, tyvärr då i obalans genom ett nybygge med grövre kontur.

Planbeskrivningens motiv för nybygge utgår inte från de faktiska förhållandena på platsen utan är bokstavligen ensidig. De högre husen närmast Strandbodkilen bildar byggnadsgräns mellan centrum och ytterstad. Och där utanför? Byggplatsen i planen, ligger i ett område som är helt väsensskilt innerstaden. Tomten utgör hörnpunkt i ett område med uteslutande låg bebyggelse, egnahem, lägenhets- och småhus, som, med gränser i Solrosgatan/Furugatan och Fålhagsgatan, i en vid sektor sträcker sig ut mot Tycho Hedéns väg.

Solrosgatan är en gräns där just skillnaden mellan inner- och ytterstad skall vara och få bestå tydlig. Planen bygger på en helt felaktig rumsanalys som medverkar till att förvanska stadsrumskvaliteten. Med volym och skala står byggnaden som en solitär, tomttäckande, rest som en obelisk, helt artfrämmande för området. En brutal kontrast. Och sedan? Om genomförd, invasiv med risk för vidare spridning när gränsen en gång blivit passerad.

Alternativ till nybyggnad får ske med utgångspunkt från karaktären hos låghusstaden. Byggplatsen är strategisk i sitt hörn vid Solrosgatan. Där entrébyggnaden i en egnahemsrad som Gunnar Leche utformade (1922) med mönsterordning, till förebild för fortsatt byggande med egna hem. Detta borde bli till motiv för ett nybygge om ett sådant ska till; en kvalitetsbyggnad, en flerfamiljsvilla eller ett fålägenhetshus. Förebilder finns. Ett gott exempel i Uppsala är bebyggelsen i kv. Blomman i Kåbo (Villavägen/Thunbergsvägen) invid Botan. På tomten här, då huskropp i en skala, två våningar, lagd i läge som fond för S:t Göransgatan och med utrymme för en gård mot väster. Kvartershörnet skall inte ha en byggd markering. Det skall ses anpassat för entréläget till Fålhagen/Almtuna, trädgårdsstaden, med en mjuk angöring. Det svarar då också mot grönska och träd på gården till HSB-huset, på motsatta sidan gatan (som planens nybygge annars, på alla sätt, skulle överskugga).

Om nu stadsmässighet eftersträvas inom området finns här en resurs. Parkeringsytan vid Fålhagsgatan och in mot parkstråket.

Sammanfattning

I bilagan ”Behovsbedömning” slås fast att Fålhagen/Almtuna egnahemsområde är en värdefull kulturmiljö. Men i detta sammanhang bedömt ovidkommande. Den föreslagna 5- våningsbyggnaden försvaras med motiv som utgår från en felaktig analys.

Solrosgatan som gräns mellan lamellhusen längs Fålhagsgatan Fålhagen/Almtuna egnahemsområde måste värnas. Gatan utgör huvudstråk där den aktuella fastigheten bildar entré från Fålhagsgatan.

Ny bebyggelse måste ta sin utgångspunkt i egnahemsområdets tvåvåningsskala och inte i lamellhusen i motsatta kvarter.

Lechehuset på fastigheten har förvanskats, men köpare finns säkert som skulle kunna återställa det yttre enligt de ursprungliga fasadritningarna. Jämför med utfallet i kvarteret Assar i Eriksdal. Utrymme finns då också för ett väl anpassat tillägg.

Planen svarar inte mot agendan i kommunens arkitekturpolicy. Den visar också på behovet av ett kommunalt kulturmiljöprogram. Ett program som kan att läggas till grund för att bedöma platsers och områdens karaktär och kvalitét, för en bästa anpassning vid nyordning. Kommunen skall veta bättre än byggherren.

För Föreningen Vårda Uppsala