2025-09-23
Till Mark- och miljödomstolen i Nacka
Överklagat beslut och yrkande
Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed rubricerat beslut och yrkar att mark- och miljödomstolen upphäver detsamma tillika Uppsala kommuns beslut att lämna bygglov för spårvagnsdepå (PBN 2024–002728).
Talerätt
FVU, som bildades år 1961 och som i september 2025 har 162 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.
Skäl för vårt yrkande
Det finns inte stöd i PBL för att ge ett villkorat lov.
FVU menar att länsstyrelsens beslut är felaktigt. Den av länsstyrelsen åberopade skrivningen (prop. 1990/91:146 s. 52) avseende förutsättningarna för att kunna ge ett villkorat lov är tydlig. Lagstiftaren skriver på samma sida:
”Jag vill emellertid understryka betydelsen av att utnyttjande av möjligheten till villkorade lov begränsas till fall i vilka någon konflikt om planbeslutet inte föreligger.”
Det kan knappast sägas tydligare. I det nu aktuella ärendet råder ett antal uppenbara konflikter kopplade till det planbeslut som kommunen tagit avseende den planerade spårvagnsdepån. De huvudsakliga konfliktlinjer som föreligger framgår av FVU:s överklagande i detaljplaneärendet (se bifogade handling, daterad 2024-07-12, mål nr P 6000–24).
Spårvagnsdepåns avsedda funktion är dessutom helt beroende av att den av ett flertal parter ifrågasatta spårvägsbron kommer till stånd. Förutsättningarna för detta prövas för närvarande, dels genom den överklagade detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik delsträcka D (mål nr P 1566–25), dels i tillståndsprövningen enligt miljöbalken avseende vattenverksamhet (anläggande av spårvägsbron, mål nr M 4072–24). Här råder uppenbara konflikter mellan ett stort antal starka intressen, ett ifrågasättande av planbeslutet samt motsatta uppfattningar i fråga om att tillstånd ska kunna lämnas för den sökta vattenverksamheten.
Det är FVU:s slutsats att det inte kan ha varit lagstiftarens mening att ett villkorat bygglov ska ges i ett fall som det nu aktuella. Lovet ska därför upphävas.
Ärendet måste anses att vara av såväl principiell beskaffenhet som av större vikt.
Enligt Plan- och bygglagen, en kommentar (Blomberg, Svensson) s. 861 måste det alltid göras en individuell bedömning av om ett ärende är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Vi kan inte se att länsstyrelsen har gjort en sådan bedömning. Länsstyrelsen väljer i stället att lättvindigt avfärda frågan om beslutet avseende spårvagnsdepån är av sådan art och drar därefter slutsatsen att bygglovsbeslutet har kunnat delegeras till en tjänsteman. Det är FVU:s mening att länsstyrelsens analys är undermålig och slutsatsen felaktig. Det lämnade lovet ska därmed upphävas.
FVU:s uppfattning grundar sig på de ytterst speciella förhållanden som föregått arbetet med detaljplan och bygglov, där ett avtal mellan stat, region och kommun föregripit de prövningar som ska göras enligt plan- och bygglagen, miljöbalken samt andra regelverk och direktiv. För att fullfölja avtalet har de inblandade parterna, staten, regionen och kommunen, ett gemensamt intresse av att få de i avtalet redovisade delprojekten på plats. Spårvagnsdepån är en sådan del. Detaljplanen, och därmed bygglovet, måste ses i detta större sammanhang, varvid de principiella frågeställningarna blir uppenbara. Vi har utvecklat detta vidare i vårt överklagande till länsstyrelsen, daterad 2025-06-18, och hänvisar även nu till de där framförda argumenten.
I nyss nämnda överklagande har vi också visat på att frågan om spårvägsdepån får anses vara av större vikt enligt 12 kap. 6 § PBL. Spårvagnsdepån är, som vi tidigare framhållit, en nyckelfunktion för det planerade spårvägssystemet och kan inte enbart ses som en isolerad del av detsamma. Utan depå blir hela systemet obsolet. Spårvägssystemet är sannolikt den enskilt största investeringen i samhällsbyggandet som kommunen tagit sig an och den kommer att ha en genomgripande påverkan på ett stort antal uppsalabors närmiljö och livsvillkor under såväl anläggningsskedet som driftskedet. Det är svårt att se annat än att detta måste betraktas som en fråga av större vikt. Frågan om lov kan därmed inte delegeras till en enskild tjänsteman.
Den i bygglovet redovisade depåanläggningen står inte i överensstämmelse med den som legat till grund för den antagna detaljplanen.
Den utformning av depån som har prövats i samband med bygglovet skiljer sig på ett flertal punkter uppenbart från den utformning som prövades av plan- och byggnadsnämnden i samband med att detaljplanen upprättades, godkändes och antogs. Även de tekniska lösningarna avseende bland annat dagvattenhantering har fått en annan lösning, vilket är speciellt känsligt med hänsyn att depån ligger inom vattenskyddsområdet, tillika riksintresset, för grundvattentäkten Uppsalaåsen.
Då bygglovet har lämnats av en enskild tjänsteman har för planering och byggande ansvariga politiker kommit att undanhållas insyn i det förändrade förslag som har lagts fram för bygglovsprövning. Nämnden har därmed inte heller haft möjlighet att förhålla sig till och inte heller kunnat påverka detsamma. Det innebär att nämndens ledamöter kan dra sig undan det ansvar de har för en så viktig och framträdande anläggning som den aktuella depån utgör. En anläggning som enligt den antagna och överklagade detaljplanen riskerar att medföra betydande miljöpåverkan utifrån miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö. Det är från ett medborgarperspektiv ett helt oacceptabelt förhållande.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund ordförande
Bo Aronsson vice ordförande