Detaljplan för kv Hindsgavl, samråd. PBN 2019-002975

Till plan-och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av planhandlingarna och vill framföra följande synpunkter:
Vi ser positivt på att man omarbetat tidigare plan. Detta förslag har en skala som är etablerad i Ekebyområdet vid dagens torg. Den u-formade byggnaden öppnar sig mot söder och den västra delen av byggnaden är fyra våningar hög, mot gården delvis bara tre våningar. Det ger bra ljus och solvärden för bostäderna. Placeringen av det nya torget intill huvudstråket Nordengatan är en förbättring – det befintliga ligger i skymundan. De planerade lokalerna mot torget och Nordengatan kommer att skapa ett mer levande centrum än det nuvarande. Positiv är också förgårdsmarken mot gatorna och ambitionen att ersätta de träd som tas ned.

FVU har dock starka invändningar mot den ostuderade volymgrupperingen. Motivet mot Nordengatan med två framskjutande gavlar som inramar den indragna byggnaden däremellan fungerar inte alls på grund av den osnygga sammankopplingen av volymerna i hörnet Nordengatan – Köpenhamnsgatan. För att få detta viktiga arkitektoniska motiv att fungera krävs att den indragna delen längs Nordengatan sänks till samma höjd som flygeln mot Köpenhamnsgatan, dvs fyra våningar.
För att motivet skall bli tydligare och intressantare föreslår vi också att taken spetsas – takvinkeln ökas – på byggnaderna längs torget och Köpenhamnsgatan för att ge gavlarna ytterligare pregnans.
FVU invänder också mot de slätstrukna fasader som planen redovisar mot torget och Nordengatans stråk – här krävs betydligt mer. Det handlar inte bara om vanliga bostadshus – här byggs Ekeby centrum!
Kvartersnamnet förpliktar: Hindsgavl är ett renässansslott på Fyn i Danmark.

För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund PO Sporrong
Ordförande Vice ordförande

Har insynen och det lokala inflytandet förhandlats bort?

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) tog i en debattartikel i UNT den 18 augusti upp några ytterst viktiga frågor för vår lokala demokrati. Den och tidigare artiklar i samma ämne har av Uppsalas politiska ledning bemötts med en oroväckande tystnad. Den övergripande frågan var om Uppsalapaketet innebär att kommunledningen i praktiken har avtalat bort det lokala medborgarinflytandet i flera viktiga stadsbyggnadsfrågor. En annan fråga var avsaknaden av ett väl dokumenterat faktaunderlag för föreslagen infrastruktur. Vår oro grundades på den kritik som Riksrevisionen under våren riktat mot de så kallade storstadsavtalen, där staten utlovar investeringar i transportinfrastrukturen mot att storstäderna lovar att bygga ett preciserat antal bostäder.

Kritik liknande den Riksrevisionen riktat mot storstadsavtalen bör riktas mot det avtal som staten, Region Uppsala och Uppsala kommun har träffat avseende utbyggnad av fyrspår, spårväg och bostadsbyggande. Det är oacceptabelt om detta avtal används för att kringgå syftena med de lagstadgade processer som järnvägslagen och plan- och bygglagen (PBL) anger. Vi är allvarligt bekymrade över att den fortsatta planeringen kommer att uppfattas som ett spel för gallerierna och att avtalet kommer att användas som ett orubbligt argument för att driva igenom de i avtalet redovisade projekten utan att ge utrymme för ett reellt inflytande från sakägare, medborgare, organisationer och andra som har beaktansvärda synpunkter.

Det finns en hel del att invända mot de senaste framlagda förslagen. Vid samråden avseende dels den fördjupade översiktsplanen för den sydöstra staden, dels detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik har FVU pekat på ett antal faktabrister och lämnat konstruktiva förslag på förändringar. Omfattningen av utbyggnaden av den sydöstra staden bör med hänsyn härtill reduceras kraftigt. Samtidigt bör planen på en spårvägsförbindelse över Årike Fyris utgå. Att bygga en ny stad eller isolerad större stadsdel under en begränsad tid är en utmanande uppgift. Det finns i Sverige inget bra exempel på där detta har lyckats. En spårvägsutbyggnad kan vara motiverad i vissa sammanhang. Kommunen har dock inte visat att ett sådant sammanhang finns i det förslag som har presenterats. Dessutom saknas en betryggande ekonomisk analys och redovisning av förutsättningarna för genomförandet.

För Knivsta kommun innebär fyrspåravtalet att kommunen åtagit sig att bygga 15 000 bostäder till år 2057, ett avtal som alltså sträcker sig nästan fyrtio år framåt i tiden. När en lokal opinion i Knivsta ifrågasatte den omfattande utbyggnaden begärde kommunen en omförhandling med staten i syfte att halvera antalet utlovade bostäder. Denna begäran avslogs av regeringen i december 2020. Nu sitter man fast med ett avtal som reducerar möjligheterna till påverkan från berörda i kommunen och även låser handlingsutrymmet för kommande politiker under mycket lång tid. Vilket handlingsutrymme finns det för Uppsala kommun om en stark opinion, tillsammans med företrädare för natur- och andra miljöintressen, motsätter sig en utbyggnad av ”ett nytt Sundsvall”? Vad gäller om vi efter nästa års val får en majoritet i kommunfullmäktige som vill ha en mer försiktig utbyggnad av staden? Vilket utrymme har en sådan majoritet för att då genomföra sin politik?

Vi menar att staden, liksom även andra delar av kommunen, måste utvecklas i en aktiv dialog med oss alla som lever och verkar i kommunen. Detta oavsett om det rör sig om rivning av ett omtyckt hus, byggande i en historisk miljö, anläggande av en spårväg eller uppförande av en ny stad. Dialogen måste ge utrymme för ett reellt inflytande. Det är en demokratiskt fundamental uppgift för kommunen att värna det sedan länge etablerade kravet på lokalt medinflytande. Den uppgiften ska inte förhandlas bort. Vi förväntar oss att alla partier i Uppsalas politiska ledning redovisar hur de ser på de viktiga frågor som vi på nytt har uppmärksammat här.

För Föreningen Vårda Uppsala
Bo Aronsson    Sten Åke Bylund

Kan kommunen avtala bort medborgarinflytande?

Avtalet om spårväg i Uppsala är lika illa underbyggt som i fallet med linbanan i Göteborg, skriver Föreningen Vårda Uppsala.

Har Uppsala kommun och staten genom Uppsalapaketet avtalat bort lagstadgade prövningar enligt Järnvägslagen och Plan- och bygglagen (PBL)? Kommer kommunledningen att åberopa avtalet för att slå undan kritik mot södra staden och förslaget på spårväg? Riskerar berörda sakägare och kommuninvånare att förlora sina möjligheter till inflytande?

Riksrevisionen har nyligen granskat Sverigeförhandlingens storstadsavtal. Stockholm, Göteborg och Malmö har i dessa avtal utlovat att bygga ett stort antal bostäder mot att staten investerar i särskilt utpekad transportinfrastruktur. Riksrevisionen är påtagligt kritisk på flera punkter; riksdagens beslutade mål för transportpolitiken har frångåtts och de avtalade åtgärderna har inte baserats på tillräckliga analyser av behov, samhällsekonomi och kostnader. Statens insyn har varit svag och underlagens kvalitet har inte motsvarat de krav som normalt ställs.

Uppsalapaketet är på motsvarande sätt ett avtal mellan staten, Region Uppsala och Uppsala kommun avseende fyra spår mellan Uppsala och länsgränsen mot Stockholm, spårväg i Uppsala samt ett omfattande bostadsbyggande i den södra och sydöstra staden. Vid förhandlingen om Uppsalapaketet har de berörda parterna arbetat på motsvarande sätt som i Sverigeförhandlingen. Samma kritik som Riksrevisionen riktar mot avtalen i de tre storstadsregionerna kan därför riktas mot Uppsalapaketet.

Enligt vår mening finns uppenbara brister i underlaget till avtalet och i det arbete som har utförts efter att det tecknades. Nyligen har en detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik varit utsänd för granskning. Planen håller öppet om den framtida trafikeringen ska ske med BRT (Bus Rapid Transit) eller spårväg. Samtidigt säger avtalet med staten att det ska vara spårväg. Här har alltså kommunen i avtal föregripit en öppen och förutsättningslös prövning.

Detaljplanen saknar dessutom en beskrivning som redovisar vilka organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras. I en tidigare insändare i UNT efterlyste vi bakomliggande kalkyler och planerad finansiering av en spårväg. En sådan redovisning har ännu inte presenterats, vare sig i plandokument eller offentligt på annat sätt. Innan kommunen tar beslut i frågan bör en fullständig och offentlig redovisning ske av såväl alla kostnader som av tänkt finansiering.

Mycket tyder på att avtalet om att staten ska finansiera spårväg i Uppsala är lika dåligt underbyggt som i fallet med linbanan i Göteborg. Linbanan över älven har utgått ur Göteborgs avtal med staten eftersom kostnaden underhand har ökat från 1,1 till 4 miljarder. Detta har medfört en omförhandling av hur objektet kan utgå̊ och hur tillhörande åtagande om bostadsbyggande ska förändras. Motsvarande behov av omförhandling av Uppsalapaketet kan bli aktuellt om Uppsala kommun kommer fram till att spårväg blir för dyrt.

Kritik mot Uppsalapaketet bör även riktas mot att det i avtalet görs utfästelser om byggande som ska prövas enligt PBL. Denna prövning ska ske enligt lagstadgade processer som säkerställer insyn, möjligheter till påverkan och demokratiskt fattade beslut. Avtalet om Uppsalapaketet träffades innan flertalet av dessa processer inletts och har till synes föregripit en öppen prövning enligt PBL:s krav. Frågan är om den ordningen kommer att hålla vid en eventuell juridisk prövning? Det är dock uppenbart att avtalet riskerar att begränsa kommunledningens intresse av att vilja ta till sig kritiska synpunkter och argument som framförs under de nu aktuella planprocesserna. Sättet dessa processer genomförs kan därmed komma att negativt påverka tilliten till samhällets sätt att bedriva planering och fatta beslut i för kommunens invånare viktiga frågor.

Föreningen Vårda Uppsala genom:
Sten Åke Bylund
Bo Aronsson
Mats Börjesson

PBN 2015–003138 GRANSKNINGSYTTRANDE ÖVER DETALJPLAN FÖR KV. UBBO

2021-07-06

Plan och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av att föreliggande detaljplan för kv. Ubbo nu har återkommit för granskning får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

FVU avstyrker förslaget till detaljplan såsom det nu har presenterats. FVU har, som tidigare meddelats, inga principiella invändningar mot att fastigheten kompletteras med nya byggnader (se vidare samrådsyttrande daterat 2019-09-07). Vi avvisar dock tanken på en rivning av såväl brygghuset som gårdshuset.

Som konstateras i detaljplanen så ligger planområdet mitt i ett av Sveriges i särklass mest betydelsefulla områden av historiskt riksintresse. Vi finner det därför anmärkningsvärt att detaljplanen tar så besvärande lätt på uppgiften att säkerställa helhetsmiljön i Odinslund. Detta gäller såväl bevarandet av den historiska parkmiljön som de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna, samt att de tilltänkta nya byggnaderna ges en högklassig arkitektonisk utformning.

Förslaget baserar sig på ett program för Odinslund, som godkändes av Byggnadsnämnden för femton år sedan, 2006-07-06. Med tanke på uppgiftens vikt och svårighetsgrad bör detta program uppdateras och förankras i kommunstyrelsen alternativt kommunfullmäktige. Först därefter kan programmet läggas till grund för detaljplanen och de övriga åtgärder (markbyten, upprustning, skötsel, finansiering mm) som krävs för att säkra dess intentioner.

Utformningen av den tillkommande bebyggelsen kan med ledning av programmet prövas i en arkitekttävling. Genom en sådan kan bebyggelsens innehåll och utformning få en allsidig belysning. Dessutom ges möjligheter för uppsalaborna att ta del av förslagen och vara delaktiga i processen. Det är FVU:s mening att en sådan tävling bör genomföras innan ett slutligt förslag till detaljplan upprättas för det nu aktuella området.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund , ordförande
Bo Aronsson ,   styrelseledamot
Tomas Klang   styrelseledamot

Överklagande av detaljplan för kv. Sigbjörn, Torbjörns torg, Svartbäcken 19:1, Uppsala kommun PBN 2017- 002462

2021-06-16

Till
Plan- och Byggnadsnämnden, Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamden@uppsala.se
Mark- och miljödomstolen
Box 69
131 07 Nacka

Föreningen Vårda Uppsala har överklagat plan- och byggnadsnämndens beslut 2021-04-29 och får med anledning härav anföra följande:

Kv. Sigbjörn och Tuna backar med Torbjörns torg ingår i den s.k. ”Flottiljstaden” i stadsplanen för yttre västra Svartbäcken i Uppsala från 1942 av stadsarkitekten Gunnar Leche. Det är en stadsplan med en tydlig sammanhållen och enhetlig karaktär och takhöjd, vilket också gäller för den bebyggelse som sedan uppfördes efter planen, från Gamla Uppsalagatan till Tuna Backar med Svartbäcksgatan som tydligt nordsydligt gatustråk. Svartbäcksgatan är dessutom slutet på den spikraka infartsväg från norr, med domkyrkan i fonden, som anlades efter plan under drottning Kristinas tid, samtida med rutnätsplanen för stadsfyrkanten. Från samma plan är infarten från söder, Dag Hammarskjölds väg, med Kung Jans port som fond.
På norra sidan av Torbjörns torg ligger bostadsområdet Tuna Backar, kv. Torbjörn, efter plan av stadsarkitekten Gunnar Leche 1947. Byggherre var stiftelsen Uppsalahem. Tuna Backar invigdes i maj 1951 av Gustav VI Adolf. Kvarteret klassades som särskilt värdefull bebyggelsemiljö efter beslut i KF 1988-11-07 §306, med tillämpning av 38 § i byggnadsstadgan rörande särskild miljöhänsyn. I skyddet ingår en del av Torbjörns torg.
Detta kom senare att befästas av kommunens Översiktsplan 2002 för Staden där det anförs följande:

Bebyggelsemiljöer av särskilt kulturhistoriskt värde ska bevaras och får inte förvanskas. Det gäller bl. a. de särskilt värdefulla bebyggelsemiljöerna enligt Kommunfullmäktigebeslut 1988. Vidare anförs att parkernas och torgens kulturhistoriska värden skall respekteras.

Tuna Backar kom med tiden att utgöra ett nationellt uppmärksammat bostadsområde representativt för efterkrigstiden och med dess unika kvaliteter. En av Gunnar Leches främsta insatser och lokalt av mycket stort intresse.

Så här beskriver bebyggelsehistorikern Carl Erik Bergold Torbjörns torg i sin avhandling Bostadsbyggande i Uppsala 1900-1950:

Stor omsorg var ägnad torget. Butikslängorna lagda i vinkel inramade ett småstadstorg med en dekorativ accent, en liten prydnadsplantering med en damm, en skuggande tårpil och den skulpterade klassicerande kvinnofigur som hörde tiden till. Den låga bebyggelsen kring torget förstärkte det intima intrycket, en danskt inspirerad tegelarkitektur som med sina branta valmade tak och mönstermurade fasadpartier också hade ett expressivt anslag.

Den tillämpade tvåvåningsskalan mot torget kom sedan att följas upp i grannkvarteret Arnulv från samma tid. Torgmiljön är i dag fortfarande oförändrad efter restaurering. Dagens bebyggelse söder om torget, i kv. Sigbjörn, gavs på samma sätt en skala på 1-2 våningar, vilket ger torget en väl sammanhållen och ljus karaktär. En viktig utgångspunkt inte minst då man i planen också har fortsatt höga ambitioner med torgmiljön. I stadsplanen från 1942 gavs också centralstråket Svartbäcksgatan en tydlig och enhetlig karaktär, här med en skala och våningshöjd om högst tre våningar.

En hög byggnad som bryter sig ur den enhetliga skalan påverkar negativt upplevelsen av domkyrkan i fonden.

Yrkande

Detaljplanen tar inte alls tillräcklig hänsyn till dessa båda så viktiga element i Uppsalas stadsbyggnadshistoria: infartsvägen från 1640-talet och Leches Tuna Backar från 1940-talet.

Ska Torbjörns torg och Svartbäcksgatan med dess höga kulturhistoriska värden och andra värden, bl.a. trivselvärden, kunna bibehållas som en nationellt värdefull helhetsmiljö i Uppsala bör bebyggelsen i kv. Sigbjörn dels ges en höjd om högst 4 våningar samt byggnadskroppen i kvarterets östra och västra del få vara högst 3 våningar. För att säkra en väl sammanhållen form och miljökaraktär bör taken dessutom vara utformade som sadeltak.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                PO Sporrong

Ordförande                                         Vice ordförande

Överklagande mål nr P 1743-21

Till Mark- och miljööverdomstolen                                                2021-06-16
Adresseras till
mmd.nacka.avdelning4@dom.se
Nacka Tingsrätt
Mark- och miljödomstolen
Box 69
151 07 Nacka

Beslut som överklagas

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, överklagar mark- och miljödomstolens, MMD, dom 2021-06-03 att avslå FVU: s överklagande av kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta förslag till detaljplan för Kv. Seminariet, Uppsala kommun den 25 januari 2021, § 17, ärendenr.: KSN-2019-0951.

Yrkande

  • FVU anhåller om prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD, samt att kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta förslag till detaljplan för Kv. Seminariet upphävs
  • att domstolen remitterar ärendet till Riksantikvarieämbetet för bedömning av påverkan på riksintresset som underlag för domstolens bedömning

Grunder för prövningstillstånd av MMÖD

  • FVU anhåller om prövningstillstånd då föreningen betvivlar riktigheten av det beslut som MMD fattat. De skäl som föreningen anfört som grund för att överklaga beslutet har överhuvudtaget inte bemötts, utan endast avfärdats främst med hänvisning till kommunens handlingsutrymme i plan- och byggärenden. Domstolen har inte heller berört de viktigaste skälen som MMÖD anförde som grund för att upphäva beslutet att anta det tidigare planförslaget 2014, nämligen de höga kulturhistoriska värdena som består i att området som helhet är bevarat och är en unik miljö i landet.
  • Riksantikvarieämbetet har i tre rapporter 2017, 2018 och 2019 konstaterat stora brister i de kommunala bedömningarna vad gäller hänsyn till kulturvärden, vilket gör att det ”vida kommunala handlingsutrymmet” kan leda till lagstridiga beslut. FVU anser att MMÖD bör ge prövningstillstånd eftersom MMD i huvudsak avgivit sin dom enbart på grundval av kommunens handlingar utan att beakta FVU: s invändningar, vilket innebär att det inte går att bedöma om MMD har dömt rätt.
  • Det råder idag stora hot i form av byggprojekt som berör många exempel på vårt mest värdefulla kulturarv. Även av detta skäl bör MMÖD pröva ärendet för att ge andra domstolar vägledning i rättstillämpningen.
  • Med hänsyn till de mycket höga kulturhistoriska värdena i Kv. Seminariet får synnerliga skäl anses föreligga för att MMÖD bör pröva ärendet.

 Utveckling av grunderna

FVU har i sitt överklagande med bilagt uttalande från Svenska byggnadsvårdsföreningen utförligt motiverat varför en miljöbedömning/ miljökonsekvensbeskrivning borde ha utförts och varför planförslaget måste bedömas som lagstridigt, vilket innebär att beslutet att anta detaljplanen bör upphävas. MMD bemöter dock inte sakargumenten utan konstaterar i stället att man anser att kommunen gjort vad som kan ankomma på dem i planarbetet och hänvisar till att bebyggelseytan i det aktuella planförslaget begränsats kraftigt i förhållande till det tidigare planförslaget och förlagts på ett mera hänsynsfullt sätt. MMD anför vidare att det är kommunen som inom vida ramar avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas och hur områden av riksintresse för kulturmiljövården ska skyddas från åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. MMD menar ”att kommunen har tagit tillräcklig hänsyn till kulturmiljövärdena utifrån vad som ligger inom kommunens handlingsutrymme enligt PBL”.

I MMD:s dom berörs överhuvudtaget inte det faktum att MMÖD i domen 2014 angående det tidigare planförslaget förklarar att Kv. Seminariet i sig utgör ett riksintresse för kulturmiljövården. MMÖD hänvisar i domen till utredningar från Upplandsmuseet och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som visar de höga värdena i den samlade i princip oförändrade helhetsmiljön som är unik i landet. Det är alltså den välbevarade helheten, det faktum att anläggningen i princip är oförändrad sedan den anlades för 100 år sedan, samt att anläggningen är unik, den enda i sitt slag så välbevarade anläggningen i landet, som bör vara utgångspunkter för bedömningen. Det är anmärkningsvärt att MMD förbigår denna viktiga bedömning av den högre instansen, som i stället ska vara en utgångspunkt för MMD:s bedömning.

Genom att MMD inte bemött de sakargument som FVU anfört i sitt överklagande och genom att domstolen inte alls berör den skada som blir följden av det ingrepp i den välbevarade unika helheten som ett genomförande av byggplanerna skulle medföra betvivlar FVU riktigheten av MMD beslut. FVU anhåller därför om prövningstillstånd hos MMÖD.

FVU hänvisar till Riksantikvarieämbetets rapporter 2017, 2018 och 2019 angående kommunernas hantering av kulturvärden i plan- och byggprocesser. Ämbetet konstaterar att det i kommunerna ofta saknas kunskap om kulturvärden, kompetens att hantera dessa värden och insikt om vikten av att tillgodose kulturvärden i de kommunala plan- och byggprocesserna samt att två av tre kommuner saknar de förutsättningar som behövs för att ta hänsyn till kulturvärden. Det finns därför all anledning att domstolarna granskar de lokala bedömningarna av hur kulturvärden hanteras i plan- och byggprocesserna.

Eftersom MMD inte har bemött de sakargument som framförts i FVU: s yttrande jämte bilaga från Svenska byggnadsvårdsföreningen och inte tagit hänsyn till de utredningar som framlagts av Upplandsmuseet och SLU utan endast bedömt utifrån kommunens handlingar anser FVU att det inte går att bedöma om MMD dömt rätt vilket är ytterligare skäl till att FVU begär prövningstillstånd.

Många exempel på vårt mest värdefulla kulturarv hotas idag av stora byggprojekt. Aktuella exempel är ett upp till 28 meter högt hotell intill Kalmar slott som skulle blockera vyn mellan slottet och 1600-talsstaden på Kvarnholmen och en omfattande bostadsbebyggelse i sex våningar samt ett 14 våningar högt hotell intill Varbergs fästning. I unika kulturmiljöer som dessa liksom Kv. Seminariet är det avgörande för framtida rättstillämpning att landets tydliga av riksdagen antagna mål och tydliga lagstiftning får genomslag i plan- och byggprocesser. Även på denna grund anser FVU att MMÖD bör pröva ärendet som ledning för rättstillämpningen i andra domstolar.

Med hänsyn till de unika kulturvärdena i Kv. Seminariet och den välbevarade historiska helhetsmiljön får enligt FVU: s bedömning synnerliga skäl anses föreligga för att MMÖD tar upp ärendet till prövning.

I övrigt hänvisar FVU till sitt överklagande daterat 2021-02-20 med bilagt utlåtande från Svenska byggnadsvårdsföreningen.

För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund Ordförande, PO Sporrong Vice ordförande

Exploatera inte Hammarparken!

Föreningen Vårda Uppsala anser att det finns starka motiv att avbryta arbetet med att planlägga Hammarparken för bebyggelse. Det framlagda planförslaget är ett kraftigt ingrepp i den ursprungliga planidén för Eriksberg, det tar i anspråk ett uppskattat och värdefullt naturområde och det ligger i en norrsluttning, vilket gör det olämpligt för bostadsbebyggelse.

Stadsdelen Eriksberg ligger samlad som en grannskapsenhet uppe på en höjdsträckning omgivet av skogspartier och med ett centralt placerat stadsdelscentrum. Den ursprungliga stadsplanen säkerställde stadsdelens kvaliteter genom att bestämma Hammarparken som allmän plats, park. Parken ansågs utgöra en så viktig del för helhetsmiljön att den skulle säkras mot att bebyggas i framtiden. Det ska till ytterst starka motiv att ändra planlagd allmän plats till enskilt ändamål. Vi kan inte se att sådana starka motiv föreligger i det aktuella ärendet.

Hammarparken har höga naturvärden. Dessa har dessutom uppgraderats. Förutom att klassas som ett påtagligt naturvärde klassas en del av området nu som ett högt naturvärde. I planbeskrivningen framhålls att här finns äldre tallar, blåsippor, grodor, fladdermöss och sällsynta insekter. Vid en noggrann genomläsning av beskrivningen är det svårt att förstå varför området överhuvud taget nu planeras för bebyggelse. Områdets naturvärden utgör i sig en tillräcklig grund för att lämna området orört.

Planområdet utgörs av en norrsluttning, vilket innebär att den föreslagna bebyggelsen kommer att ligga mycket lägre än bebyggelsen utmed Gnejsvägen. Samtidigt kommer den att bli högre och mer dominerande i landskapet. Bostadsgårdarna och de lägre våningarna riskerar att bli mörka och oattraktiva. Den föreslagna förskolan ligger i suterrängvåning mot norr och med en mörk, nedsänkt gård för utevistelse. Norrsluttningar är generellt olämpliga för bostadsbebyggelse och bör därför undantas från sådan. Det är dessutom en uppenbar risk att framtida boende kommer att kräva att träd ska tas bort för att förbättra ljusförhållandena på gårdarna och i bostäderna. Ambitionen att spara en grön bård mellan den befintliga och den nu förslagna bebyggelsen riskerar därmed att förfelas.

Det framlagda planförslaget bör alltså dras tillbaka. Det fortsatta arbetet med att utveckla Eriksberg måste respektera de kvaliteter som har säkerställts i tidigare planering samt utgå från de lokala behov som kommer till uttryck i dialogen med de boende och verksamma i området.

 

Föreningen Vårda Uppsala genom

Sten Åke Bylund

Bo Aronsson

Per Hedfors

Ulf Johansson Werre

Ang. förslag till detaljplan för Hammarparken PBN 2015–001418

2021-06-03

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden
753 75 Uppsala

Föreningen Vårda Uppsala avstyrker rubricerad detaljplan. Till stöd för vår avstyrkan vill vi framföra följande:

Planförslaget innebär ett kraftigt ingrepp i den ursprungliga planidén för Eriksberg som helhet. Stora delar av Eriksberg ligger samlat som en grannskapsenhet uppe på en höjdsträckning omgivet av skogspartier och med ett centralt placerat stadsdelscentrum. Den ursprungliga planen säkerställde stadsdelens kvaliteter bland annat genom att bestämma Hammarparken som allmän plats, park. Parken utgör alltså en så viktig del i helheten att den säkerställdes i den nu gällande stadsplanen. Det ska till ytterst starka motiv att ändra planlagd allmän plats till enskilt ändamål. FVU kan inte se att sådana starka motiv föreligger i det aktuella ärendet.

Den nu föreslagna bebyggelsen tar ett värdefullt naturområde i anspråk, vilket vi kommenterade närmare i vårt yttrande i samband med det tidigare samrådet (yttrande daterat 2019-05-13). Naturvärdet har under det fortsatta planarbetet uppgraderats, förutom att klassas som ett påtagligt naturvärde klassas även en del nu som högt naturvärde. I planbeskrivningen framhålls att här finns bland annat äldre tallar, blåsippor, grodor, fladdermöss med mera. Efter en genomläsning av planbeskrivningen är det svårt att förstå varför området överhuvud taget nu planeras för bebyggelse. Områdets naturvärden utgör enligt vår bedömning i sig en tillräcklig grund för att lämna området orört.

Planområdet utgörs i huvudsak av en norrsluttning, vilket innebär att den föreslagna bebyggelsen kommer att ligga betydligt lägre är bebyggelsen utmed Gnejsvägen. Å andra sidan kommer den att bli betydligt högre och mer dominerande i landskapet. Gårdarna och de lägre våningarna riskerar att bli mörka och oattraktiva. En redovisad sektion visar att den föreslagna förskolan ligger med (nästintill) två suterrängvåningar och med en mörk, nedsänkt utegård. Norrsluttningar är generellt olämpliga för bebyggelse och bör därför som regel undantas från sådan. I det aktuella fallet är det dessutom en uppenbar risk att framtida boende kommer att kräva att träd, som enligt planen avses att sparas, ska tas bort för att förbättra ljusförhållandena i sin närmiljö och i sina bostäder. Ambitionen att spara ”en grön” bård mellan den äldre och den förslagna bebyggelsen riskerar därmed att förfelas.

I äldre stadsdelar som Eriksberg finns lokala behov; äldre som behöver serviceboende, unga barnfamiljer som behöver större lägenheter eller eget hus mm. I planen finns inga intentioner att möta sådana lokala behov. I stället redovisar planen mer av samma innehåll som redan finns i Eriksberg. Det innebär att idag boende i Eriksberg, som får förändrade behov, måste söka sig bort från en invand och omtyckt miljö. Det riskerar att på sikt inverka negativt på den sociala stabiliteten och sammanhållningen i stadsdelen.

I planförslaget görs en ansats till konsekvensbeskrivningar. Där talas bland annat i positiva termer om tillgänglighet för äldre. FVU har svårt att instämma i de slutsatser som redovisas. Det skulle inte bli helt enkelt att bo nere vid Eriksbergsvägen och vara beroende av den dagliga servicen vid Västertorg (vi bedömer det till cirka 30 meters höjdskillnad). För äldre eller andra med begränsad rörlighet skulle det vara svårt att ta sig till livsmedelsbutiken, vårdcentralen och apoteket vid Västertorg, vilket riskerar att bidra till en ofrivillig isolering.

Det är FVU:s mening att den fortsatta utvecklingen av Eriksberg måste respektera de kvaliteter som har säkerställts i tidigare planering samt utgå från de lokala behov som kommer till uttryck i dialogen med de boende och verksamma i området.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Ordförande
Bo Aronsson Styrelseledamot

Samrådsyttrande över förslag avseende detaljplan för del av Österplan. Dnr 2020-002055

2021-05-29

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Aktuell detaljplan önskar utvidga dagens spårområde med en till fyra meter mellan Vaksalagatan och norra delen av Österplan. Breddningen ska ske på spårområdets östra sida och kommer i huvudsak att ta parkeringsmark i anspråk.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att de konsekvenser bygget av vändspåret skulle medföra vägda mot nyttan i sig skulle kunna motivera en breddning av spårområdet. Problemet med detaljplanen är att den är tillkommen för att möjliggöra Trafikverkets Järnvägsplan – Uppsala planskilda korsningar (2018)  vilken vi bestämt motsätter oss. Även om det finns skäl som talar för att skilja tågtrafiken från korsande gång-, cykel- och biltrafik i form av planskilda korsningar på de aktuella platserna så anser FVU att det finns minst lika starka skäl, om inte starkare, som talar för att man ska behålla det nuvarande systemet med bommar och korsningar i plan.

Precis som järnvägen i sig utgör en form av stadsmässig barriär, i synnerhet vid bomfällningar, så utgör även viadukter en form av barriärer, särskilt för fotgängare och cyklister. Det som av bilister och andra förare av motordrivna fordon kan upplevas som en bekväm och tidsbesparande trafiklösning kan av fotgängare och cyklister upplevas som en otrivsam, obekväm och rent av otrygg passage på vägen från den ena sidan av järnvägen till den andra.

FVU: s främsta skäl till att avstyrka bygget av planskilda korsningar vid S:t Persgatan och S:t Olofsgatan är emellertid de brutala ingrepp det skulle medföra i den befintliga stadsmiljön och de betydande negativa konsekvenser för stadsbilden som därmed skulle bli följden.

FVU anser att det redan finns tillräckligt med planskilda järnvägskorsningar i Uppsala innerstad och att man därför av såväl ekonomiska som ovan nämnda skäl bör avstå från att bygga fler. Mot breddningen av spårområdet har vi däremot inga invändningar förutsatt att man avstår från att genomföra den stipulerade höjningen av banvallen på 40 – 80 cm.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                Tomas Klang
Ordförande                                          Styrelseledamot

Yttrande över planprogram för Marielund, Uppsala kn. PLA 2012- 020202.

   2021-05-26

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden
753 75 Uppsala
plan-byggnadsnämnden@uppsala.se
uppsala@lansstyrelsen.se

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har granskat planprogrammet för Marielund och har följande synpunkter:

Sammanfattning

FVU anser att kulturmiljön i Marielund inte skulle skadas av den utbyggnad av ca 35-40 bostäder, som alternativ MINI föreslår, eftersom den till största delen görs i anslutning till villaområdet i Källbo. Där finns ordnad tillfart och närbelägen busshållplats. Tillskottet medger att en förskola kan inrättas, vilket innebär mindre bilkörning och alltså en miljövinst för alla i Marielund.

Föreningen Vårda Uppsala anser att alternativet MINI är det enda som garanterar kultur- och naturmiljöns fortbestånd i Marielund, och inte då som en första etapp, utan som en slutgiltig lösning.

Inledning

Med förortsjärnvägarna kom en ny företeelse att skapas, bl. a. i London, med de nya trädgårdsstadssamhällena utanför den ohälsosamma storstaden. Hit sökte sig de välbeställda till ett boende i natur och frisk lantluft. I Stockholm är Djursholm ett exempel på detta.

I Uppsala blev motsvarigheten i stället sommarhusområden för stadens välbeställda borgare: vid Ekolns norra strand mellan Flottsund och Graneberg, dit man färdades med den stora vita spårvagnen och i Marielund vid Trehörningens norra strand dit man tog sig med Lennakatten.

Marielund är det mest omfattande, homogena och välbevarade området. Bebyggelsen har karaktär av Jugend och klassicism och är från förra sekelskiftet och det tidiga 1900-talet. Många av byggnaderna är arkitektritade med välstuderade tidstypiska detaljer. Stora lummiga tomter med bryggor och badhus vid vattnet. Medan den vita Granebergsspårvagnen lades ner i början på 1950-talet, går Lennakatten i dag som museijärnväg med autentiska lok och vagnar och med det gamla stationshuset från 1878, om än i något avskalat skick. I dag sker samma utveckling här som i Stockholms skärgårdssamhällen – sommarbostäderna omvandlas till åretruntboende.

Områdets kvaliteter upplevs dels från den smala grusvägen parallellt med stranden, knappt framkomlig med bil, men framför allt från järnvägen med dess spektakulärt sköna dragning längs vattnet. FVU bedömer att Marielund med sin museijärnväg inte bara har ett stort värde för kommunen utan har kvaliteter som ger det ett nationellt värde.

Marielund har av KF 1985 förklarats som speciellt skyddsvärt enligt 38 § byggnadsstadgan rörande särskild miljöhänsyn.

Programförslaget

Tre alternativ redovisas: MINI med 35-40 nya bostäder, varav 30 på andra sidan skogen vid Källbo. LITEN och STOR med 340-400 respektive 480-530 nya bostäder, d.v.s. mer än tio gånger så stor exploatering. Medan MINI endast innehåller friliggande villor har de båda större alternativen dessutom parhus, radhus och mindre flerfamiljshus. Om alternativ LITEN eller STOR förverkligas skulle Marielund växa från 500 till ca 2000 invånare.

Som Mål anges för det första: en långsiktigt ansvarsfull och hållbar bebyggelseutveckling som värnar kulturmiljön och värdefulla lokala rekreations-, natur- och landskapsvärden. Vidare en förbättrad tillgång till sjön Trehörningen, samt att ny och stora delar av befintlig bebyggelse ansluts till kommunalt vatten och avlopp. I avsnittet Kärnvärden nämns också det starka lokala engagemanget representerat av föreningen Marielunds vänner och museiföreningen SRJ som driver museijärnvägen.

Vidare att ny och kompletterande bebyggelse i och i anslutning till kulturmiljöerna i form, material och kulör anpassas till befintlig bebyggelse och omgivande landskap och till miljöns lantliga karaktär.

Konsekvenser

FVU anser att anslutning till kommunalt VA är odelat positivt. Detsamma gäller anvisningarna för anpassning till bebyggelse och landskap då nya byggnader uppförs i och i visuell kontakt med kulturmiljöerna. Här finns detaljerade anvisningar i de utmärkta områdesbestämmelserna med kommentarer, från 1989.

Tillgängligheten till sjön borde kunna förbättras, dels genom att badet och båtbryggan intill stationen utökas, vilket också nämns i programhandlingen, dels att det eventuella läget för ett bad rakt öster om Marielunds gård utnyttjas. På så vis skulle badmöjligheten för tågresenärer och Gunstabor m.fl. kringboende förbättras. De båda föreslagna badplatserna i själva kulturmiljön känns inte seriösa, då de inte är tillgängliga med bil för utomstående och dessutom innebär att man måste korsa järnvägen.

Vi föreslår också att tillgängligheten per cykel ända ifrån Uppsala förbättras.

Så till själva huvudfrågan, vilket utbyggnadsalternativ som kan leva upp till målformuleringarna? FVU väljer tveklöst alternativ MINI. Hävdandet av det kulturhistoriska kärnvärdet: ett sommarvillasamhälle utanför stadens hank och stör kräver sin lantliga inramning. Skogen, ängs- och hagmarkerna.

De båda alternativen LITEN och STOR, som ju egentligen inte skiljer sig mycket, skulle äventyra kvaliteterna i det ursprungliga Marielund, som då endast skulle bli en mindre del i en ny kransort på drygt 2 000 invånare. FVU befarar att den nya bebyggelsen skulle ta över, trycket på tillgång till strand och sjö, på de smala grusvägarna, slitaget på naturmiljön skulle innebära att målen och kärnvärdena inte skulle kunna försvaras.

FVU anser bestämt att man inte kan riskera kvaliteterna i den historiska miljön för skapandet av en ny kransort, som ändå inte har den kompletta service man kan kräva av ett livskraftigt och hållbart samhälle. Därför är valet av alternativ MINI självklart. Förlägg i stället de övriga 400 bostäderna i andra kransorter för att trygga deras behov av skolor och övrig service.

Det är viktigt att vårda denna unika kultur- och naturmiljö och att hålla den tillgänglig också för besökare från närområdet och kommunen, som en dagsutflykt med Lennakatten eller per cykel på väg mot Länna eller Almunge. Det starka lokala engagemanget är en garanti för vidmakthållandet av Marielunds speciella kvaliteter.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande                                        PO Sporrong, v. ordförande