2024-09-27 

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka 

Avstyrkande 

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker att tillstånd enligt miljöbalken meddelas för den  nu aktuella vattenverksamheten. Som grund för vårt avstyrkande anför vi sex huvudargument  som vi utvecklar vidare i det följande: 

1. Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan. 2. Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att  byggandet av bron går före andra intressen. 
2. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden. 
3. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt  tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla. 
4. Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och  äventyrar även möjligheterna att säkerställa området som världsarv. 
5. En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte  belysts.  

Det är FVU:s mening att vart och ett av dessa huvudargument är skäl nog för att inte medge  det sökta tillståndet.

Skälen för vårt avstyrkande 

1. Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan. 

Byggandet av spåranläggning för järnvägstrafik regleras i lagen (1995:1649) om byggande av  järnväg. Där ställs krav på att byggandet måste baseras på en lagakraftvunnen järnvägsplan. Enligt vad som sägs i 1 kap. 1 § 2 st. samma lag, ska vad som föreskrivs om järnväg tillämpas  också på tunnelbana och spårväg. Vidare sägs att om en tunnelbana eller en spårväg byggs  med stöd av en detaljplan enligt plan- och bygglagen (PBL 2010:900) behöver dock  bestämmelserna i den aktuella lagen inte tillämpas. Uppsala kommun har valt att inte upprätta  någon järnvägsplan utan arbetar i stället med att upprätta en detaljplan för den nu aktuella  delsträckan av spårvägen (benämnd delsträcka D). Först när en lagakraftvunnen detaljplan  föreligger kan byggandet av spårvägen ske. 

I 11 kap. 9 § miljöbalken (MB) sägs att tillstånd krävs för vattenverksamhet. Ett sådant  tillstånd har nu sökts av Uppsala kommun. Enligt 2 kap. 6 § 3 stycket MB får ett tillstånd eller  en dispens inte ges i strid med en detaljplan enligt plan- och bygglagen. 

I det nu aktuella fallet krävs alltså en lagakraftvunnen detaljplan för att påbörja bygget av  spårvägen och spårvägsbron. Vid tillståndsprövning enligt miljöbalken ska prövas om den  ansökta åtgärden är i enlighet med detaljplanen eller strider mot densamma. Då en  lagakraftvunnen detaljplan inte föreligger kan den slutliga prövningen av den i ansökan  angivna vattenverksamheten inte ske och därmed inte heller tillstånd meddelas. 

2. Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att  byggandet av bron går före andra intressen 

Spårvägsbron och därmed också den vattenverksamhet som den nu aktuella ansökan avser,  berör ett område som omfattas av strandskydd och landskapsbildskydd. För att kunna lämna  tillstånd för åtgärder som strider mot dessa skydd måste det visas att det allmänintresse som  föranleder ingrepp i miljön är större än det allmänintresse som de aktuella förordnandena  avser att skydda (7 kap. 18c § 1 st. 5 och 6 mom. MB). I kommunens ansökan skrivs (s. 44): 

Mot det allmänna intresset att inte påverka landskapsbilden står det allmänna intresset av  att anlägga spårvägen inklusive bron över Fyrisån och bron över Hemslöjdsvägen för att  uppfylla fyrspårsavtalet. (vår kursivering) 

Vidare framhålls i ansökan att länsstyrelsen redan har tagit ställning till brons och spårvägens  betydelse genom ett beslut om biotopskyddsdispens, ett beslut som vunnit laga kraft.  Kommunen åberopar länsstyrelsens skrivning inför detta beslut för att för egen del kunna  hävda intresset av bron framför andra intressen (s. 44): 

Enligt ansökan utgör spårvägen ett nödvändigt infrastrukturprojekt för uppfyllande av  Uppsalas översiktsplan och Uppsalapaketet, med bland annat sammanlänkande av stadens lokala centrum, nya järnvägsstation och 30 000 nya bostäder. Länsstyrelsen  bedömer att detta utgör ett starkt och långsiktigt allmänt intresse. (vår kursivering) 

Både kommunen och länsstyrelsen hänvisar alltså till det så kallade fyrspårsavtalet och  gällande översiktsplan. Länsstyrelsen gör det i sitt beslut om att meddela dispens i fråga om  biotopskyddet för alléträd med mera. Kommunen använder i sin tur länsstyrelsens skrivning i  detta beslut som argument för att det nu sökta tillståndet ska meddelas. 

Det är FVU:s uppfattning att varken översiktsplanen eller fyrspårsavtalet kan anses utgöra  tillräckligt stöd för att meddela tillstånd i det nu aktuella ärendet. En översiktsplan anger  kommunens syn på vad som är en från allmän synpunkt lämplig och önskvärd utveckling men  planen är inte bindande och saknar rättsverkan. Den närmare prövningen i sakfrågor görs först  i samband med detaljplaneläggning enligt plan- och bygglagen eller prövningar enligt annan  lagstiftning. 

Det ska noteras att den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna, som även den  anger ett reservat för en spårvägsbro, är överklagad till högsta instans. Utfallet av det målet  kan komma att påverka den fortsatta prövningen av detaljplanen för den nu aktuella  delsträckan av spårvägen. 

Inte heller det faktum att det finns ett avtal tecknat mellan staten, regionen och kommunen kan  åberopas som stöd för att avvägningen av intressen skulle vara gjord. En prövning enligt plan och bygglagen, miljöbalken eller lagen om byggande av järnväg kan inte förhandlas bort.  Fyrspårsavtalet är därför endast att betrakta som ett intentionsavtal. Statskontoret  uppmärksammade den frågan i den utvärdering, ”Förhandlingsuppdrag som metod för att lösa  stora samhällsutmaningar” (rapport 2022:10, daterad juni 2022), som kontoret gjorde på  uppdrag av regeringen. En av de viktiga slutsatserna var (s. 19): 

Ordinarie planeringsprocesser är utformade för att säkerställa värden som demokratisk  öppenhet, inflytande och avvägningar mellan motstående intressen. Men det finns ingen  lagreglerad process som säkerställer dessa värden under förhandlingars gång. (vår  kursivering) 

Vidare framförde Statskontoret (s. 95): 

Förhandlingarna aktualiserar också frågor om respekten för olika värden som ordinarie  processer och regelverk syftar till att säkerställa. (vår kursivering) 

Man kan dra slutsatsen att Statskontoret gav regeringen en bakläxa över det sätt på vilket  fyrspårsavtalet förhandlats och tecknats. I en sammanfattande rekommendation uttalades  (s. 22): 

Statskontoret föreslår … att regeringen inför en eventuell kommande förhandling överväger att förstärka kopplingen mellan förhandlingarna och de ordinarie  planeringsprocesserna. (vår kursivering)

Det är återhållsamma ord men en allvarlig och grundläggande kritik mot det sätt på vilket fyrspårsavtalet förhandlats fram. Desto starkare skäl att nu när intresseavvägningarna ska  göras, genomföra dessa med största noggrannhet utifrån gällande regelverk. 

3. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med  syftena bakom skydden. 

Den föreslagna spårvägsbron skär i en båge igenom ett område som omfattas av såväl  strandskydd som landskapsbildskydd. Båda dessa skydd syftar till att säkerställa att sådana  åtgärder i miljön som kan skada naturvärden och/eller innebära ingrepp i landskapsbilden inte  kommer till stånd. I länsstyrelsens beslut om landskapsbildskydd från 1970 framgår att  följande åtgärder inte får vidtas utan tillstånd: 

• anläggande eller väsentlig ombyggnad av vägar och broar 
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar 
• schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning 

Den nu aktuella ansökan om tillstånd för vattenverksamhet visar att det är uppenbart att den  planerade spårvägsbron och de arbeten som ska göras vid dess anläggande strider mot  samtliga intentioner i de båda förordnandena. I ansökan anges översiktligt följande åtgärder: 

• anläggande av bron över Fyrisån, bron över Hemslöjdsvägen, spårvägssträcka,  likriktarstation och tillfälliga arbetsvägar 
• ombyggnad av Hemslöjdsvägen 
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar 
• schaktning 

I ansökan kommenteras dessa omfattande ingrepp kortfattat: 

Påverkan på landskapsbilden av de två broarna med tillhörande anläggningar har  minskats så gott det går, … (vår kursivering) 

Detta måste rimligen förstås så, att det inte går att få till en bättre lösning utifrån de givna  förutsättningarna. Skrivningen ”så gott det går” indikerar att den sökande är medveten om att  spårvägsbron innebär ett omfattande ingrepp i den idag skyddade miljön och att det trots  ansträngningarna att minska påverkan på omgivningen kvarstår betydande sådan. 

Även utanför de områden som omfattas av strand- respektive landskapsbildskydd leder  projektet till ingrepp. Hela talldungen som utgör ett rektorsminne från SLU avverkas, liksom  den nordligaste delen av åsbarrskogen Tyskbacken. Den senare utgör en markant visuell  västlig gräns i landskapet. 

FVU:s mening är att de betydande ingrepp som en spårvägsbro skulle innebära i det värdefulla  strandnära området och genom den från ett flertal utgångspunkter högt värderade dalgången inte ska få göras. En spårvägsbro är ett långsiktigt och oåterkalleligt ingrepp i den  miljö som förordnandena om strand- respektive landskapsbildskydd är till för att skydda. Att  påverkan på miljön enligt den sökande har minskats ”så gott det går” är långt ifrån tillräckligt. Strand- respektive landskapsbildskyddet ska därför hävdas fullt ut. 

4. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt  tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla. 

I den ansökningshandlingarna tillhörande miljökonsekvensbeskrivningen (Forsen AB 2024- 05-06, s. 17 och 18) räknas miljöriskerna med det nu aktuella projektet upp. Utöver den  påverkan på strand- respektive landskapsbildskyddet som vi kommenterat ovan räknas hela  tolv risker för negativ påverkan på miljön upp. Noterbart är också att den sökande i sin  ansökan valt att ”avgränsa bort” viktiga miljöaspekter såsom riksintressena för kulturmiljön  respektive friluftslivet, liksom även påverkan på naturreservatet Årike Fyris. Det är enligt  FVU:s mening felaktigt att göra en sådan avgränsning då spårvägsbron har en betydande  påverkan på dessa intressen i såväl bygg- som driftskedet. 

Redan det stora antalet uppräknade risker visar det olämpliga och utmanande i att välja en  spårvägssträckning i det i ansökan redovisade läget. Det är ytterst osannolikt att ett så  komplext projekt som en spårvägsbro med 850 meters längd skulle kunna genomföras utan att  en eller flera incidenter uppstår. Detta i en miljö där varje incident skulle kunna innebära en  betydande miljöpåverkan. 

Särskilt allvarliga skulle sådana incidenter vara som direkt eller indirekt kan drabba  grundvattentäkten Uppsalaåsen, vilken är klassad som riksintresse för  dricksvattenförsörjningen. Hela det av spårvägsbron berörda området är även förklarat som ett  vattenskyddsområde (03FS1990). Det planerade västra brofästet tangerar  vattenskyddsområdets inre zon. Brons sträckning väster om Fyrisån ligger helt inom ett  område som har klassningen extrem/hög känslighet (ansökan s. 9). För ett område med denna  klassning gäller, enligt kommunens riktlinjer för markanvändning inom Uppsala- och  Vattholmaåsarnas tillrinningsområde ur grundvattensynpunkt, att ”planering, ny exploatering,  verksamhet eller åtgärder som kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i  mesta möjliga mån ska undvikas” (vår kursivering). För att kunna bygga bron krävs dispens  från de föreskrifter som gäller för vattenskyddsområdet. 

Följande exempel från ansökningshandlingarna visar hur lätt misstag kan ske. I handlingarna  redovisas hur de olika brostöden ska anläggas. Schaktning ska ske till olika djup, pålar ska  borras eller slås, spontning ska ske. Varje brostöd kräver en unik utformning vilket framgår av  figur 3 i den till ansökan hörande bilaga 5. Varje schakt, slagning och borrning innebär en risk  för att skada det lerskikt som skyddar grundvattentäkten och på så sätt öppna upp flödesvägar.  Noterbart är att det redan i den nämnda bilagan finns olika uppgifter om vad som ska gälla vid  genomförandet. Enligt figur 3 på sidan 21 är det medgivna schaktdjupet 0 meter, medan det i  den mer detaljerade beskrivningen på sidan 23 anges att cirka 2 meter av det ursprungliga  lerlagret på cirka 4,6 meter blir kvar efter schaktning. Det medgivna schaktdjupet skulle i så  fall vara 2,6 meter. Om sådana fel kan förekomma i ansökningshandlingarna, vilka fel kan då uppstå i samband med ett eventuellt bygge där vi sannolikt kan komma att få se ett antal olika  underentreprenörer verka sida vid sida? 

Redan idag finns problem orsakade av tidigare brokonstruktioner. Cirka 3,5 km norr om den  planerade spårvägsbron går Kungsängsleden på en bro över Fyrisån. Denna bro byggdes för  mer än 30 år sedan. Enligt uppgifter från Uppsala Vatten blir det, på västra sidan av ån,  genomslag av grundvatten på och i anslutning till den gång- och cykelväg som passerar under  bron. Grundvatten från Uppsalaåsen tränger upp i anslutning till brostöden där pålning använts  för grundläggning av bropelare. Det kan röra sig om tusentals liter grundvatten per dygn,  vatten som skulle behövas för Uppsalas befolkning. 

Brostöden för den nu planerade spårvägsbron ska på samma sätt grundläggas via pålning  genom lerskikten invid Fyrisån. FVU menar att Uppsala kommun i sin tillståndsansökan för  spårvägsbron inte har visat eller garanterat att det i anslutning till de planerade brostöden inte kommer att läcka avsevärda mängder grundvatten. Vi är oroade över att det, med den  konstruktion som föreslås, finns en uppenbar risk för ett läckage av grundvatten genom de  idag skyddande lerskikten, vilket skulle vara oacceptabelt. 

I ansökningshandlingarna redovisas inte de risker som på sikt kan uppstå i samband med  vibrationer från den kommande trafiken, tyngden av bron och spårvagnars påverkan genom  bropelarna på de underliggande yt- och grundvattenlagren. Enligt ansökan så beskrivs  konsekvenserna från driftskedet i stället i en till den kommande detaljplanen hörande MKB.  FVU kan inte se det rimliga i att prövningen av byggskedet separeras från ett kommande  driftskede, åtminstone inte innan det senare har analyserats och prövats i laga ordning genom  upprättande av en detaljplan med tillhörande handlingar (se vidare under avsnitt 1 ovan). 

I förarbetena till miljöbalken uttalar regeringen att gemensamt för alla definitioner av begreppet ”försiktighetsprincipen” torde vara att syftet är att förebygga inte bara säkert  förutsebara utan också möjliga skador och olägenheter (prop. 1997/98:45 del 1, s. 209 f.). Då  den nu aktuella ansökan avser ett projekt som kan medföra ett mycket stort antal möjliga  skador och olägenheter bör försiktighetsprincipen tillämpas på så sätt att tillstånd för projektet  inte meddelas. 

5. Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och äventyrar  även möjligheterna att säkerställa området som världsarv. 

Det för spårvägsbron valda läget ligger i sin helhet inom ett område som har definierats som  ett riksintresse för kulturmiljövården (Uppsala stad C 40). Detta område sammanfaller i stort  med ett av kommunen utpekat kulturmiljöområde (U 20). Området berörs även av ett  riksintresse för friluftslivet och ingår också i naturreservatet Årike Fyris (se även avsnitt 3  ovan). 

Det är FVU:s mening att ett anläggande av den föreslagna spårvägsbron skulle innebära ett omfattande och oåterkalleligt ingrepp inom de centrala delarna av ett område som har  definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt. Det berörda området ingår i ett kärnområde av största rikshistoriska  betydelse. Enligt den kulturmiljöutredning som har gjorts för det pågående detaljplanearbetet  kommer spårvägsbron att påverka kultur- och naturmiljö samt landskapsbild på ett ytterst  negativt sätt, vilket ska ställas mot vad som föreskrivs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3  kap. 6 § MB. 

Av handlingarna till det parallellt med spårvägsbron bedrivna planärendet för spårvagnsdepån  framgår att varken brons eller depåns påverkan på omgivningen kan ses isolerat. De så kallade  kumulativa effekter som uppstår måste tas i beaktande. I den kulturmiljöutredning som  upprättats sammanfattas dessa kumulativa effekter som följer (s. 36): 

Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som  förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och  broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en  skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka  såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella  påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att  påverkas audiellt genom ökade bullernivåer. 

 

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och  Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska  läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa  effekter för riksintresset. (våra kursiveringar) 

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av de textavsnitt som vi  har kursiverat kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Det verkar snarast  vara en ytterst medveten underdrift för att beskrivningarna av effekterna inte ska äventyra  projektets genomförande. 

Än märkligare är den formulering som finns i den till spårvagnsdepåärendet hörande  miljökonsekvensbeskrivningen (s. 49): 

Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter  för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och  landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att  den historiska läsbarheten reduceras. (vår kursivering) 

Enligt kulturmiljöutredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är  främmande för kulturlandskapet, de kommer att påverka såväl de längre vyerna som  upplevelsen på nära håll och även påverka audiellt genom ökade bullernivåer. Vidare kommer  kulturmiljövärden att fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. FVU kan inte  annat än att dra slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar inrymmer på ett påtagligt sätt kommer att påverkas av en spårvägsanläggningarna vars uppförande därför inte  bör medges utifrån vad som sägs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3 kap. 6 § MB.

Även om det inte är avgörande för den nu aktuella tillståndsprövningen så bör det noteras att  Årike Fyris ingår som ett delområde i den av länsstyrelsen tillsammans med andra parter  upprättade ansökan om att ett antal av Linnéminnena i Uppsala ska bli en del av ett  internationellt världsarv, “The Rise of Systematic Biology”. Tillsammans bär de platser som  nominerats på ett kulturarv från den period under 1700-talet, då vetenskapen systematisk  biologi växte fram genom Carl von Linnés och hans internationella kollegors arbete.  Nomineringen lyfter fram och understryker de stora värden som Årike Fyris inrymmer. Det nu  aktuella spårvägsprojektet hotar såväl dessa värden som möjligheterna för att få till stånd det föreslagna världsarvet. 

6 En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte  belysts. 

Som framgår av vad vi har framfört ovan så är spårvägsbron en storskalig anläggning som  ingår i ett omfattande spårvägssystem med bland annat en större spårvagnsdepå planerad  omedelbart öster om den nu aktuella bron. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att  spårvagnsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån aspekter som  vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och  naturmiljö (6 kap. 3 § MB). Det innebär att en strategisk miljöbedömning ska göras och en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. 

Enligt 6 kap. 11 § 2 mom. MB ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en ”identifiering,  beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets  syfte och geografiska räckvidd”. 

I den nu framställda ansökan redovisas summariskt ett antal alternativa brolägen över Fyrisån.  Redovisningen ger i första hand en kortfattad historieskrivning över hur arbetet har bedrivits.  Det saknas en samlad utvärdering av de studerade alternativen. Den sökande har inte i  ansökningshandlingarna visat att det nu valda läget för bron är det mest lämpade. Vidare ges  en ytterst summarisk beskrivning av det man kallar nollalternativ. Den slutsats man redovisar  är att biltrafiken förväntas komma att öka. Sammantaget är det alltså en ytterst bristfällig  redovisning gentemot kraven i ovan nämnda lagrum. 

Frågan om en spårvägsbro eller inte har en betydande geografisk räckvidd. Det är FVU:s  uppfattning att en beskrivning av ett så kallat nollalternativ måste grundas på att  spårvagnsbron genom Årike Fyris inte kommer till stånd och belysa konsekvenserna av detta.  För att bli rättvisande måste denna beskrivning omfatta den alternativa planering som  kommunen då står inför och vilka åtgärder som avsaknaden av bron föranleder. 

FVU har i tidigare yttranden i samband med planeringen av de sydöstra stadsdelarna och vid  samråd kring detaljplanerna för kapacitetsstark kollektivtrafik framhållit att utbyggnaden öster  om Fyrisån bör omprövas beträffande omfattning och läge. Vidare att denna utbyggnad lämpligen bör ges tillgång till en kapacitetsstark kollektivtrafik till arbets- och  serviceområdena i Fyrislund och Boländerna, liksom till Gränby och centrala Uppsala. För att  fullt ut förstå konsekvenserna av att de dokumenterat stora värdena inom Årike Fyris skyddas och undantas från ingrepp måste ett sådant alternativ studeras och redovisas. FVU är övertygade om att ett sådant alternativ kan tillföra betydande värden för Uppsalas framtida  utveckling samtidigt som de i dag dokumenterat stora och unika värdena inom Årike Fyris  säkras för framtida generationer. Att som nu endast helt kort konstatera att om bron inte byggs  så ökar biltrafiken är direkt missvisande och ger bilden av att redovisningen i ansökan är  tendensiös. 

För Föreningen Vårda Uppsala 

Sten Åke Bylund , Ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande
Eric Bylander  styrelseledamot

Med anledning av rubr. remiss får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Detaljplanen syftar till att möjliggöra en ny grundskola inklusive kök, matsal, idrottshall, fritidsklubb, fritidshall och fritidsgård med möjligheter att kunna utnyttjas av olika aktörer under olika tider på dygnet och utgöra en trygg mötesplats. Planen är väl förenlig med gällande översiktsplan och Landsbygdsprogram. Den utgör en del av utvecklingen av såväl Bälinge som Lövstalöt med omgivande landsbygd.

Uppsala har en omfattande och förhållandevis folkrik landsbygd. Föreningen har sedan lång tid tillbaka därför sökt värna om en god närservice inte bara i staden utan i omgivande orter och landsbygd. Det har även varit föreningens syfte att i stället för spritt byggande på landsbygden söka eftersträva en koncentration till de befintliga kransorterna. Med mer service, idrott, kultur och olika attraktiviteter får våra tätorter en ökad attraktivitet.

I en omvärld med sedan flera år allt mindre skolgårdar i Sverige är det vidare en stor fördel planen följer Boverkets gällande vägledning när det gäller plats för barn och unga. 

Med hänvisning till ovanstående tillstyrker föreningen Vårda Uppsala framlagt förslag till detaljplan för Bälinge-Ekeby 1:3 Uppsala kommun

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande

2024-08-30 

Till plan- och byggnadsnämnden Uppsala kommun

Avstyrkan 

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker rubricerad detaljplan. 

Uppsala kommun fortsätter att exploatera bördig åkermark. I Västra Librobäck vill  kommunen skapa ett industriområde på 63 hektar prima åkermark i ett vackert slättområde  mellan väg 272 och Gamla Börjevägen. Det planerade industriområdet i Västra Librobäck var  tidigare tänkt att omfatta 76 hektar men har minskats till 63 hektar. Men den ”sparade”  åkerarealen beräknas bestå av smalare remsor som inte kan brukas rationellt, eftersom  jordbruksmaskinerna får svårt att vända på dem. Så denna åkerandel lär bli liggande obrukad  om planen skulle genomföras. 

Det är FVU:s mening att det i detaljplanen saknas en fullgod redovisning av på vilka grunder  ett företräde bör ges åt ett industriområde på den aktuella jordbruksmarken. 

Skälen till vår avstyrkan 

För att kunna exploatera jordbruksmarker har Uppsala kommun under de senaste 10 åren  använt uteslutande allmänna övergripande förklaringar och motiv att hänvisa till som ”viktigt  samhällsintresse” för att jordbruksmarker måste utnyttjas för nytt bostadsbyggande eller  industriändamål. Detta lättvindiga förfarande har systematiskt använts av kommunen under  många år, utan att någon gång utreda konkreta förslag till alternativa marker för  bostäder/industrier, vilket finns föreskrivet i miljöbalken (MB) 3 kap. 4 § som anger att:  brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse endast om det behövs för att  tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän  synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. 

Resultatet av denna utvecklade ”Uppsala praxis”, att systematiskt exploatera jordbruksmarker  för andra samhällsintressen, har inneburit att Uppsala kommun upprepade gånger nått  topplaceringen under de senaste 15 åren som den kommun i Sverige som har exploaterat mest  jordbruksmark. Detta enligt Jordbruksverkets rapporter. 

Uppsala kommuns sätt att lättvindigt exploatera jordbruksmark finner inget stöd i reglerna i  miljöbalken 3 kap. 4 §, då miljöbalkens regler ställer högre krav på att utreda och presentera  alternativa lokaliseringar för den som vill exploatera jordbruksmark av nationellt intresse.  

En kommun har enligt miljöbalken en omfattande utredningsskyldighet att undersöka och  presentera alternativa lokaliseringar för att belysa om behovet av bostäder/industrimark kan  tillgodoses på annan mark än jordbruksmark. Sådana utredningar bör presentera konkreta  alternativa markområden och föra ett resonemang om dessas lämplighet för bostäder eller  industrimark. Ett resonemang där man också väger in hållbarheten av ett långsiktigt  resursbevarande mot värdet av ianspråktagande av jordbruksmark för exploateringsändamål.  Denna prövning bör även redovisa och förhålla sig till omfattningen av den exploatering av  jordbruksmark som skett under den senaste 15 års-perioden.  

Kommunen anger i planbeskrivningen, under avsnittet Miljöbalken, endast följande: 

”Detaljplanen bedöms sammantaget vara i överensstämmelse med miljöbalkens 3  kapitel 1§ avseende markanvändningens lämplighet med hänsyn till beskaffenhet och  läge, föreliggande behov och en från allmän synpunkt god hushållning” 

Av beredskapsskäl och genom ökad befolkning behövs all åkermark för matproduktion, och  det är då bättre att exploatera skogsmark. Kommunen har via berörda lantbrukare och  skogsägare erbjudits 80 ha skogsmark nära Vadbacka väster om Stenhagen som ett lämpligt  område för industrimark, men inte beaktat detta förslag. 

Kommunens omfattande utredningsskyldighet enligt miljöbalken, när man planerar för ny  industrimark/bostäder på jordbruksmark, är att undersöka om: 

”detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt  genom att annan mark tas i anspråk.” 

FVU menar att denna prövning inte har genomförts eller presenterats under planprocessen.  Detta förhållande strider mot 3 kap. 4 § MB. Kommunen har därmed inte visat att  exploateringen för industrimark, även om den är ett väsentligt samhällsintresse, inte kan  genomföras någon annanstans. Förslaget till detaljplan avstyrks därmed. 

Föreningen Vårda Uppsala 

Sten Åke Bylund,ordförande
Gunnar Norén, styrelseledamot

2024-08-30 

Till plan- och byggnadsnämnden
Uppsala kommun

Avstyrkan 

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker rubricerat planförslag i dess nuvarande  utformning. 

Förslaget till detaljplan ingår som del i ett större sammanhang som del i Södra staden och  Fyrspårsavtalet. Det utgör också en del av den av landstinget, utan medborgarsamråd,  upprättade strukturplan som lades till grund för kommunens markförvärv år 2014. Ett  förfarande som står i strid med gällande lagstiftning, vilket FVU påpekade i ett yttrande redan  2015. 

Den föreslagna exploateringen och förtätningen saknar erfarenhetsmässigt och vetenskapligt  stöd såväl vad avser tillvaratagande av befintliga naturvärden som utformning av den framtida  boendemiljön. Det handlar om hoten mot vattenkvaliteten i åsen, värdefulla rödlistade arter  men också brister när det gäller plan- och bygglagens intentioner bl. a för mark för lek och  utevistelse samt offentlig miljö.  

Det en gång föreslagna ändamålet att med Ulleråkersområdet skapa en nationell förebild för  hållbar stadsutveckling såväl ekologiskt som socialt är långt ifrån möjligt att uppnå med  föreliggande förslag. En mer öppen och hälsovänlig miljö för alla bör eftersträvas. Den  föreslagna höga exploateringen riskerar också att öka segregationen. Dessutom lider  planförslaget av en bristande funktionsintegrering och social integrering när det gäller  närservice och stadsliv m.m. Det handlar bland annat om att skapa trivsamma offentliga rum  för alla med bevarade årsringar och plats för möten m m. De kompletteringar av  Ulleråkersområdet som gjordes under 1980- och 1990-talen betraktas idag som föredömliga.

Synpunkter 

Uppsalaåsen som värdefull vattentäkt för Uppsala grundvatten med en skyddsvärd natur. Det  gäller t.ex. omsorgen om bl.a. rödlistade arter såsom cinnoberbaggen. Planens  genomförbarhet är därför särskilt riskfylld i dess nuvarande utformning. Länsstyrelsens  obetingade godkännande måste därför avvaktas. Föreliggande planförslag är därför mer att  betrakta som en prel. planskiss. Den avgörande frågan är att hitta en rimlig avvägning mellan skyddsvärd natur och möjlig fortsatt exploatering. 

Planens förenlighet med miljöbalken när det gäller kulturmiljön med återanvändning av den  kvarlämnade bebyggelsen är klok inte minst ur livskvalitet- och trivselsynpunkt. Här är den  äldre bebyggelsen som värdefulla årsringar i staden en stor tillgång, det gäller inte minst  Ulleråkeranstaltens gamla huvudbyggnad. Genom att skapa variation estetiskt och påminna  om en traktens historia som förtjänar den att hållas levande. Här finns inga skäl att ifrågasätta  planförslaget. 

Som satsning på en funktionsintegrerad stad måste planförslaget kritiseras för sin  otillräcklighet. Sex slutna bostadskvarter, visserligen med lokaler i bottenvåningarna. De genererar knappast det stadsliv som visionen önskar se. Merparten av de boende kommer inte  att ha nära till de flesta av vardagens aktiviteter. Den tänkta kvartersstrukturen är alltför liten.  Men framför allt är flödet av människor genom stadsdelen alldeles för litet för att generera  några påtagliga urbana integrationskvaliteter. Dag Hammarskiölds väg separerar effektivt  Ulleråker från staden ─ med undantag för Ultuna (framför allt ett arbetsplatsområde). Den lilla  rörelse av människor som ändå kan förväntas genom stadsdelen borde därför koncentreras till  huvudstråket. Det gäller inte minst cykeltrafiken som i trafiksepareringsiver leds  parallellt med huvudstråket till förfång för utvecklandet av urbana kvaliteter (den  funktionsintegrerade stadens poäng). Nord-sydaxeln som länkar Ulleråker med omgivande  stadsdelar är en av planens verkliga kvaliteter och får inte fuskas bort; hit bör det mesta av  publika (vardagliga) verksamheter koncentreras. Också barn har rätt till stadens mångfald. 

Kommersiell service, särskilt för vardagens bestyr, saknas i planen förutom en mindre  livsmedelsbutik. Att kunna gå och handla vad man kan behöva till vardags borde vara norm i  ett område som Ulleråker. I synnerhet om befolkningens bilberoende ska kunna sänkas, vilket  är önskvärt både ur klimatsynvinkel och för att generera stadsliv.  

P-lösningen med så kallade mobilitetshus är djärv mot bakgrund av det svenska bilberoendet. Den funktionsseparerade staden vi nu har genererar stora volymer trafik och bilberoende medborgare. De som flyttar in i Tallstråkets nya bostäder kommer att ta med sig sina vanor till  området, inklusive användning av bil till vardags. Säkerhetsnivån i mobilitetshusen måste  dessutom vara hög för att undvika parkering närmare den egna bostaden. 

Bostäderna är fördelade på sex relativt slutna storgårdskvarter. Gårdarnas utformning är  genomtänkt med sikte på att användas av de boende som deras privata rum, tydligt avskilda  från det offentliga rummets gator, torg och parker, men sammankopplade med genomgående  trapphus/entréer. Samtidigt är bebyggelsen onödigt tung med alltför höga och dessutom djupa  huskroppar. Fyra-fem våningar är att föredra för att undvika schaktkänsla på gårdarna. Olika  hushöjd kan vara ett sätt att skapa variation på kvartersnivå, samt bättre släppa in ljuset på gårdarna, en annan att konsekvent dela upp kvarteren i flera fastigheter (samfälligheter kan  hålla gårdarna öppna för alla boendes utnyttjande). Det gör också mindre byggföretag konkurrenskraftiga. 

Segregation ska undvikas i den nya stadsdelen. Kvarter eller delar av kvarter utan särskilda  utformningskrav eller användningskrav, vilket föreslås, är en olycklig lösning på  bostadsfrågan för de mindre ”betalningsvilliga”: med små resurser blir livet mer beroende av bostaden ─ knappast ett relevant argument för enklare bostäder, snarare tvärtom. 

För Föreningen Vårda Uppsala 

Sten Åke Bylund,ordförande
Mats Franzén, styrelseledamot

2024-08-28
Till plan- och byggnadsnämnden, Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker rubricerat granskningsförslag.

FVU har tidigare yttrat sig i samband med samråd över planprogrammet för  Gottsundaområdet, detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik samt detaljplanen för  Gottsunda stadsstråk (yttranden daterade 2018-06-04, 2021-05-20 och 2022-09-19). I dessa  yttranden lyfte vi bland annat fram nackdelarna med förtätning, betydelsen av grönskan och  tveksamheten till utbyggnad av ett spårvägssystem. Vi pekade särskilt på det olämpliga i det  för simhallen valda läget. FVU står fortsatt fast vid dessa synpunkter.

Skälen för vår avstyrkan

Det är FVU:s uppfattning att simhallen bör ges en annan lokalisering än den nu föreslagna.  Detta då den dels försvårar en ändamålsenlig utveckling av centrumområdet i stort (se nedan),  dels saknar sådana intilliggande grönytor som skulle kunna utgöra en betydande tillgång och  kvalitet för besökare och nyttjare av simhallen.

I vårt yttrande i över det tidigare samrådsförslaget avseende Gottsunda stadsstråk (yttrande  daterat 2022-09-19) framförde vi följande:

”I området mellan Gottsunda allé och nuvarande parkering för Gottsunda centrum  planeras ett torg mellan två nya kvarter, varav det ena utgörs av en simhall. FVU ser  positivt på denna typ av förtätning för att ge bättre underlag för både kollektivtrafik och intilliggande centrumfunktioner. Vi föreslår också därför att simhallen flyttas närmare  skolan. En simhall hör inte till de viktigaste funktionerna i ett så centralt läge. På den  platsen föreslår vi i stället att det byggs ett högre hus med bostäder och centrumfunktioner för att markera områdets centrala del och inrama det nyskapade  torget. Hela detta område bör dock studeras närmare i relation till nuvarande centrum.  Planförslagets utformning visar upp ett otydligt entréförhållande till den befintliga  centrumanläggningen, vilket är olyckligt då utbudet där har stor betydelse för ett betydlig  större omland än Gottsundaområdet i sig.”

De bedömningar som vi gjorde i samband med samrådet kvarstår. Vi vill nu i  granskningsskedet ytterligare betona det olyckliga i att placera simhallen, eller annan  byggnad, så att den utgör en både visuell och funktionell skärm från Hugo Alfvéns väg och  Gottsunda allé mot centrumområdet samt även understryka det olyckliga i att försämra  tillfartsförhållandena för de många som bor i ett större omland än i det direkta närområdet.

Den nuvarande tillfarten till Gottsunda centrum sker idag via en rondell som binder samman  Hugo Alfvéns väg med Gottsunda allé. Musikvägen och Valthornsvägen. Rondellen skapar ett  jämnt fördelat och trafiksäkert flöde till och från centrumområdet. I planförslaget ersätts detta  samband med tre trevägskorsningar, vilket på ett påtagligt sätt reducerar tillgängligheten för  utifrån kommande bilburna kunder. Den nya spårvägen längs Gottsunda allé kommer att ha  hållplatser nära korsningen med Musikvägen. Detta kan komma att påverka trafikflödet genom  att prioritera spårvagnstrafik och kräva signalreglering vid vissa korsningar. Trafikanalysen  visar att det kan bli köbildning i bl a Gottsunda allé och att trafik styrs över från detta  stadsstråk till Slädvägen. Följden kan bli att centrums attraktionskraft reduceras och att  bilburna kunder från Eriksberg, Norby, Vårdsätra och Sunnersta i stället söker sig till Gränby. Från ett integrationsperspektiv vore detta en olycklig utveckling för Gottsunda.

Genom att placera simhallen som en skärm mellan de övergripande stadsstråken och  centrumområdet begränsas även handlingsfriheten för utbyggnaden av det tänkta  spårvägssystemet. Det är fortsatt oklart om den planerade sträckningen från Gottsunda mot  Bäcklösa och vidare genom Årike Fyris är genomförbar. Om så inte kommer att vara fallet bör  säkerställas att spårvägstrafiken kan ledas in i centrumområdet och där ges ett utrymme för  såväl ändhållplatser en vändslinga.

Vid samrådet framhöll vi att planprogrammet för Gottsundaområdet är mycket tydligt på att  när Gottsunda förändras ska lokala krafter och idéer från såväl dagens som framtida  Gottsundabor tillvaratas. Där talas om en inkluderande planprocess; att invånarna i Gottsunda  ska ha möjlighet att påverka områdets utveckling genom dialog och aktivt medskapande. Vi  kan inte läsa ut av det nu framlagda planförslaget att det föregåtts av ett sådant inkluderande  arbetssätt eller vad ett eventuellt sådant har resulterat i. Ordet ”boende” används endast fyra  gånger i planbeskrivningen.

Avslutningsvis noterar vi att skrivningen om detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik är  inaktuell då kommunfullmäktige antog detaljplanen för delsträcka A-B 2024-06-17.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund,ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala 2024-07-12

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-06-17 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd  av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör  en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har  återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018  ref. 10.

Skäl för vårt yrkande

Ett oåterkalleligt ingrepp i och intill ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

Den i detaljplanen föreslagna spårvagnsdepån är en storskalig anläggning som är klassad som  miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att den kan antas  medföra en betydande miljöpåverkan utifrån miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och  landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö (6 kap. 3 § MB).

Ett anläggande av den föreslagna spårvagnsdepån skulle innebära ett omfattande och  oåterkalleligt ingrepp inom och i den direkta i utkanten av ett område som har definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt, dessutom  ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse.

Vi grundar vårt yrkande på följande övergripande argument, vilka var för sig torde vara  tillräckliga för att upphäva beslutet om antagande:

• Området är med sin topografi och sitt läge inom ett viktigt vattenskyddsområde direkt  olämpligt för miljöfarliga anläggningar som kräver stora, sammanhängande plana ytor  för sin funktion (2 kap. PBl, 2 kap. 6 § MB).

• En storskalig spårvägsdepå i det föreslagna läget kommer, tillsammans med den för  depån nödvändiga spårvägsbron, att påverka kulturmiljö, naturvärden och  landskapsbild (visuell landskapskaraktär) på ett ytterst negativt sätt (2 kap. 6 § 1 PBL,  3 kap. 6 § MB)

• Tillkomsten av spårvagnsdepån förutsätter en broförbindelse genom Årike Fyris. Ett  antagande av detaljplanen för depån kan därför inte ske isolerat utan måste grundas på en samlad bedömning för hela delområdet från Ultuna i väster till Gamla  Stockholmsvägen i öster (2 kap. 2 och 5 §§ PBL, 3 kap. 6 § MB).

• Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav (4 kap. 33 § 6 PBL, 6 kap.  11 § 2 MB).

• Det har i detaljplanearbetet inte visats att den lokalisering som valts för  spårvagnsdepån är den mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § PBL). Inte heller har det visats att det utan orimliga kostnader skulle kunna  gå att hitta en bättre plats med mindre risk för olägenheter och negativ påverkan på  kulturmiljö och landskapsbild (2 kap. 6 och 7 §§ MB).

1. Den valda platsen för depån är olämplig 

Det för spårvagnsdepån valda läget ligger till en icke oväsentlig del inom ett riksintresse för  kulturmiljövården (Uppsala stad C 40). Området ingår dessutom i ett av kommunen utpekat  kulturmiljöområde (U 20). I områdets närhet finns naturreservatet Årike Fyris och ett större  område som omfattas av landskapsbildskydd enligt äldre lagstiftning (naturvårdslagen).

Det valda området ligger inom den yttre zonen av vattenskyddsområdet för Uppsala- och  Vattholmaåsarna. Känslighetsklassen för den del som berör planområdet har under  planarbetets gång ändrats från måttlig till hög. Rekommendationen för ett område med denna  klassning är ska man säkerställa att planering, ny exploatering, verksamhet eller åtgärder som  kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i mesta möjliga mån ska undvikas.

En spårvagnsdepå kräver för sin funktion stora sammanhängande plana ytor. Det för  anläggningen valda läget är kraftigt kuperat. För det valda planområdet är höjdskillnaden  mellan högsta och lägsta punkten cirka 20 meter. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen  kommer en stor mängd massor (cirka 50 000 kubikmeter) att schaktas inom planområdet.

Betydande slänter och stödmurar måste tillskapas för att få till de plana ytor som anläggningen  kräver.

Det är uppenbart att den valda platsen inte lämpar sig för den typ av storskalig anläggning och  miljöfarlig verksamhet som en spårvägsdepå innebär.

2. Spårvägsanläggningarna medför en betydande negativ påverkan på omgivningen

Av planhandlingarna framgår att en spårvagnsdepå i det valda läget kommer att få en negativ  påverkan på angränsande områden. Såväl kulturmiljöutredningen som miljökonsekvens beskrivningen är tydliga i dessa avseende. Av handlingarna framgår att depåns påverkan på  omgivningen inte kan ses isolerat. Även de så kallade kumulativa effekter som uppstår när  bland annat spårvägsbron genom Årike Fyris anläggs måste tas i beaktande. Efter att ha  inbegripit dessa kumulativa effekter sammanfattas de aktuella spårvägsprojektens samlade  påverkan som följer (kulturmiljöutredningen sid 36, se även MKB sid 49):

”Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som  förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och  broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en  skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka  såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella  påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att  påverkas audiellt genom ökade bullernivåer.

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och  Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de  kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken  är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska  läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa  effekter för riksintresset.”

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av vad man skriver (vår  markering med fet stil) kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Än  märkligare är den formulering som finns i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB sid 49):

”Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter  för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och  landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att  den historiska läsbarheten reduceras.”

Enlig utredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är främmande för  kulturlandskapet, som kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära  håll och även påverkas audiellt genom ökade bullernivåer. Kulturmiljövärden kommer att  fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. FVU kan inte annat än att dra  slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar inrymmer på ett påtagligt sätt kommer att påverkas av en spårvägsanläggningarna och därför inte bör medges utifrån vad  som sägs i 2 kap. 6 § 1 PBL och 3 kap. 6 § MB.

Även en spårvagnsdepå i sig riskerar att medföra en betydande påverkan på omgivningen. I  detaljplanen görs försök att säkerställa att så inte ska bli fallet. En så storskalig anläggning får  dock en påverkan på hur landskapet läses och tolkas även om det skulle lyckas att till en del  dölja anläggningen bakom en trädridå. De stora slänterna och höga stödmurarna blir en  påtaglig del i närmiljön och påverkar tillsammans med intrycken från skalskydd,  spårvagnshallar etcetera både direkt och indirekt upplevelsen av landskapet i stort. Trots  ambitionen att mildra de negativa effekterna sägs i granskningsutlåtandet (sid 55):

” Det viktigaste vad det gäller depåns synlighet är att depån inte ska ha stor negativ påverkan på riksintresset för kulturmiljövården och landskapsbildskyddet som båda gäller mot ån i väster. Det hade kunnat varit bra om mer skog kunnat bevaras även  norr om depån för att också minska hur mycket den syns norrifrån. Då en depå kräver  en del utrymme för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt har det inte gått hålla sig  inom trädridån mot norr. Höjdbestämmelserna är dock lägst i norr just för att höga  byggnader där blir extra synliga. Det som kommer synas mest är slänter, stödmurar  och skalskydd, det vill säga murar, plank eller stängsel. Därför finns bestämmelser  som reglerar att murar och skalskydd måste utformas med hög arkitektonisk kvalitet,  och att slänterna ska ha växtlighet.”

Det råder alltså ingen tvekan om att spårvagnsdepån kommer att påverka upplevelsen av det  angränsande landskapet och därmed omgivningen i stort. De bestämmelser som införts i  planen kommer inte att garantera att de negativa effekterna kan undvikas. Möjligen medför de  att den negativa påverkan kan mildras något.

Samtliga de i avsnitt 1 och 2 ovan nämnda faktorerna talar emot att platsen lämpar sig för att  anlägga en spårvagnsdepå i det valda läget. Riskerna för en negativ påverkan på omgivningen  är uppenbara både från den storskaliga anläggningen i sig som från driften av densamma. I den  antagna detaljplanen har införts att antal bestämmelser för att försöka begränsa den negativa  påverkan. Utöver vad som kan styras i en detaljplan anges ett mycket stort antal åtgärder för  att anläggningen och dess drift ska anses acceptabel (i miljökonsekvensbeskrivningen  återkommer ordet åtgärd 128 gånger). Enligt miljökonsekvensbeskrivningen kommer också  villkor att sättas för den planerade verksamheten utifrån den dispens och de anmälningar som  krävs enligt miljöbalken. Förutsättningarna för anläggande av depån är alltså inte tillfullo  klarlagda genom detaljplaneläggningen.

3. Ett antagandebeslut kan inte föregripa prövningen av spårvägsbron

En spårvagnsdepå på den nu aktuella platsen förutsätter att en spårvägsförbindelse kommer till  stånd genom Årike Fyris. Beslutet att anta detaljplanen för spårvägsdepån är obsolet om inte  en detaljplan medges för en spårvägsbro över Fyrisån och samtidigt tillåtlighet ges till vattenverksamhet för bortledande av grundvatten till samt uppförande av anläggning i  vattenområde med mera.

Planarbete för spårvägsbron pågår och ansökan om tillstånd till ovan nämnda  vattenverksamhet har lämnats in till mark- och miljödomstolen. Utgången av dessa prövningar  är i dagsläget oviss. Det innebär att förutsättningarna för att anlägga en spårvagnsdepå på den  nu aktuella platsen endast i begränsad omfattning var klarlagda när rubricerad detaljplan förelades kommunfullmäktig för beslut om antagande.

Enligt 2 kap. 2 § PBL ska planläggning syfta till att mark- och vattenområden används för det  eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och  behov. Av 2 kap. 5 § 3 PBL framgår att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk  lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna  trafik etcetera (våra kursiveringar).

I det nu aktuella fallet har kommunen genom detaljplanen inte visat att vare sig det valda läget eller behovet av en depå i denna del av kommunen är klarlagt. Inte heller att möjligheterna att  ordna den för depån avgörande spårvägstrafiken. Sammantaget innebär det att en detaljplan  för depån inte kan upprättas och antas isolerat utan måste utredas, utformas och beslutas som tidigast samtidigt som en detaljplan för en spårvägsförbindelse över Fyrisån.

4. Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav

Den till detaljplanen hörande planbeskrivningen uppfyller inte kraven i 4 kap. 33 § 6 PBL. En  planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket  underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det. Så har inte skett i de  planbeskrivningar som har presenterats i vare sig samråds- eller granskningsskedet. Så har inte  heller varit fallet i den antagandehandling som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut om antagande. Av de förteckningar som redovisas framgår endast de konsulter som svarat för  utredningarna, inte vem som har varit beställare av desamma.

Ovan nämnda lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i  planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I propositionen  (prop. 2020/ 2021:131, sid 57) sägs att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem  som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett  intresse i saken.”

I det nu aktuella fallet är Region Uppsala planintressent, dvs. den som har initierat planärendet  och som svarar för genomförandet av detaljplanen. Att Uppsala kommun, genom de avtal som  tecknats rörande fyrspår mm, har etablerat en samverkan med Region Uppsala för att  genomföra de åtaganden som däri finns inskrivna, innebär inte att Region Uppsala har någon särställning som exploatör eller planintressent relativt lagens krav.

Av granskningsutlåtandet (sid 53) framgår att det är exploatören Region Uppsala som svarat  för den lokaliseringsutredning som ligger bakom valet av den nu aktuella platsen. I  granskningsutlåtandet sägs:

”För att hitta en lämplig placering för spårvagnsdepån har under åren 2018 till 2020  flera alternativa lägen för en spårvagnsdepå utretts av Region Uppsala.”

Vidare sägs att:

”En förutsättning var också att Region Uppsala skulle få rådighet över fastigheten.  Sammanlagt har 14 depålokaliseringar utretts under arbetets gång. Efter genomförda  utredningar mellan 2018 och 2020 återstod tre alternativ: Bäcklösa, planområdet och  Gökarbotippen, det vill säga deponiområdet söder om det nu aktuella planområdet.  Sammanfattningsvis bedömdes planområdet vara det område med minst risker och  osäkerheter, och flest identifierade fördelar enligt samtliga utvärderingskriterier.  Baserat på det togs beslutet att lokalisera spårvagnsdepån där.”

Det är FVU:s uppfattning att i en fråga som får så långsiktiga konsekvenser för  markanvändningen och kommunens utveckling som i det nu aktuella fallet så borde  lokaliseringsstudien ha utförts av kommunen. När för ett planärende grundläggande och avgörande utredningar kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga.

5. Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade

Inledningsvis redovisade vi att länsstyrelsen och Uppsala kommun har varit eniga i att  spårvagnsdepån kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån en rad aspekter (6 kap.  3 § MB). Av planbeskrivningen (sid 47) framgår att en undersökning av betydande  miljöpåverkan enligt 6 kap. 6§ MB, daterad 2022-02-22, har upprättats. Dock framgår inte när  och i vilken instans som det särskilda beslut som anges i 6 kap. 7 § MB har tagits.

Vid en strategisk miljöbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Enligt 6 kap.  11 § 2 MB ska en sådan innehålla:

”en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till  planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”

Det är FVU:s mening att kommunfullmäktiges antagandebeslut grundades på ett underlag som  uppvisar uppenbara brister. Det har inte presenterats en sammanställd lokaliseringsutredning som lever upp till kraven i nyss nämnda paragraf vare sig vid samråd, granskning eller inför  antagandebeslutet. Kommunfullmäktiges ledamöter har på basis av planhandlingarna eller de  övriga handlingar som har bifogats ärendet inte haft möjlighet att bedöma om den valda  lokaliseringen är den enda möjliga eller mest lämpade.

I planbeskrivningen (sid 51) sägs helt kortfattat att ”depåns placering har utretts i en  lokaliseringsutredning”. I den till detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (sid 12)  ges enbart en redovisning av de olika utredningsstegen inför att tre alternativa lägen så  småningom valdes ut. För dessa tre alternativ redovisas endast översiktligt varför två valts bort  och det tredje valts. Denna summariska redovisning kan inte anses leva upp till kraven i 6 kap.  11 § 2 miljöbalken.

Det är dessutom noterbart att förutsättningarna för ett beslut om lokalisering har ändrats sedan valet av plats gjordes. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen (sid 14) så redovisade känslighetskartan avseende grundvattnet vid tiden för framtagandet av beslutsunderlaget känslighetsklassen ”måttlig känslighet” men den har senare uppgraderats till ”hög känslighet”. Under processens gång har dessutom planområdet utökats och ianspråktar nu en större del av  skogsmarken och en del av jordbruksmarken / hagmarken för en planerad dagvattendamm. De  förutsättningar som gällde vid valet av lokalisering är alltså inte längre giltiga.

En spårvagnsdepå är en storskalig anläggning som ingår i en likaledes storskalig struktur där verksamheten ska bedrivas i många år framöver. Det är FVU:s slutsats att det av de  presenterade planhandlingarna inte går att dra slutsatsen att den valda platsen är den mest  lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § PBL).

FVU menar vidare att kommunen, med det bristfälliga underlag avseende prövningen av  lokaliseringen som har presenterats i ärendet, inte har visat att det utan orimliga kostnader  skulle kunna gå att hitta en bättre plats med mindre risk för olägenheter och negativ påverkan  på kulturmiljö och landskapsbild. Den valda lokaliseringen torde därför inte vara tillåtlig  enligt 2 kap. 6 och 7 §§ MB.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-06-26

Till Mark- och miljödomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-05-27 att anta rubricerad detaljplan för kvarteret Ubbo med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för vårt yrkande

Planområdet utgör ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse

I planbeskrivningen anges att detaljplanens syfte är att möjliggöra uppförande av tre nya byggnader för utställningslokaler, hotell och tillfällig vistelse på fastigheten Fjärdingen 20:3. Vidare framhålls att kvarteret Ubbo ligger vid Odinslund i hjärtat av det historiska och riksintressanta Uppsala, vilket gör det angeläget att värna om kulturmiljön. Planens syfte är därför även att skydda de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna samt att säkerställa att de nya byggnaderna får en utformning med hög arkitektonisk kvalitet och med volymer som är anpassade till omgivningen.

Det är FVU:s mening att det i planbeskrivningen redovisade syftet är alltför begränsat i sitt sakliga innehåll och sin ambition. Det saknas en grundläggande och genomgripande analys av och ställningstagande till platsens unika rikshistoriska värden. Inte heller innebörden av och konsekvenserna för riksintresset Uppsala stad (C 40 A) har i den uträckning som krävs analyserats och belysts i planhandlingarna.

FVU har tagit del av Svenska Byggnadsvårdsföreningens överklagande, daterat 2024-06-10, och ställer sig till fullo bakom vad som där framförs, särskilt skrivningarna rörande riksintresset Uppsala stad och behovet av att ärendet remitteras till Riksantikvarieämbetet för bedömning av projektets effekter för kulturmiljön inom och i anslutning till det nu aktuella planområdet.

Planbeskrivningen uppfyller inte lagens krav

Enligt PBL ska en planbeskrivning redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 PBL).  har inte skett i de planbeskrivningar som har presenterats i vare sig samråds- eller granskningsskedena i det nu aktuella ärendet. Så har inte heller varit fallet i den antagandehandling som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut om antagande.

Detta lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I prop. 2020/21:131, sid. 57 uttalas: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.”

I förteckningen på sidan 8 i planbeskrivningen listas detaljplanehandlingarna samt ett antal utredningar som betecknas som övriga handlingar. I den nu aktuella planen torde beställare av underlagsmaterialet genomgående vara Stiftelsen Ubbo genom Uppsala Akademiförvaltning KB, vilket i så fall enligt PBL 4 kap 33 § 6 PBL ska framgå av beskrivningen (se prop.

2020/21:131, sid 58, där skälen för redovisningskyldigheten också utvecklas). Redovisningen ska också innefatta vilka beställarens konsulter har varit. Detsamma gäller de medverkande som anges på sidan 59 i planbeskrivningen. Även där bör det exempelvis framgå på vems uppdrag Bernow & Partners arkitekter har upprättat de där angivna handlingarna.

Uppenbar risk för brist på saklighet och opartiskhet

Under senare år har det blivit vanligt att planintressenter bidrar med omfattande underlagsmaterial när detaljplaner upprättas och även medverkar genom att upprätta förslag till planhandlingar, så kallade exploatörs- eller byggherredrivna planer. Dessa begrepp saknas i PBL, liksom det på samma sätt saknas stöd för att planintressenter ska medverka med ett omfattande underlag eller i arbetet med att upprätta själva planhandlingarna. Trots det har i föreliggande fall planintressenten Stiftelsen Ubbo genom Uppsala Akademiförvaltning KB svarat för att ta fram allt väsentligt underlag för den nu överklagade detaljplanen.

De ändringar som nyligen gjordes i PBL (se prop. 2020/21:131) syftade till att enskilda planintressenter skulle kunna underlätta och snabba på detaljplaneprocesserna genom att ta fram planeringsunderlag. Detta avser det tidiga skedet mellan planbesked och planstart. Det finns dock, vad vi kan finna, ännu inget rättsfall som stödjer att en planintressent ska kunna ta fram allt planeringsunderlag under hela planprocessen, framför allt inte i ett så komplext fall som det nu aktuella.

I doktrinen har det påpekats att kommunen bör svara för sådant planeringsunderlag som handlar om en detaljplans kärnfrågor och som kräver många bedömningar eller på annat sätt avsevärt påverkar en planintressents intressen (se exempelvis Sven Boberg, JP Infonet). Som skäl har angivits att om detta underlag kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga. I det nu föreliggande fallet har tydligtvis allt underlagsmaterial tagits fram av planintressentens konsulter. Vi menar att det inte går att utesluta att det kan ha medfört brister i saklighet och/eller opartiskhet.

I både regeringsformen och förvaltningslagen finns krav på saklighet och opartiskhet. Kommunen har därför ett långtgående ansvar för att säkerställa att planeringsunderlaget är tillförlitligt och ska kvalitetssäkra det som tas fram. Kraven gäller hela handläggningen av ett ärende, från det att ärendet initieras till dess att ärendet avgörs slutligt (se prop. 2020/21:131, sid 23).

I strid med lagstiftarens intentioner

Med stöd av vad vi anfört ovan menar vi att planarbetet i detta fall har bedrivits på ett sådant sätt att det inte är förenligt med lagstiftarens intentioner. I ett så komplext projekt som en exploatering inom ett kärnområde av rikshistorisk betydelse och där planintressenten har ett starkt ekonomiskt intresse av att få fram en lagakraftvunnen detaljplan borde kommunen själv ha skaffat de resurser som hade behövts för att handla upp egna konsulter och därmed nödvändig kompetens för att finna och pröva relevanta lokaliserings- och utformningsalternativ samt genomföra de för projektet kritiska utredningarna. Nu har arbetssättet medfört att regeringsformens och förvaltningslagens krav på saklighet och opartiskhet kan ha satts åt sidan.

Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund  ordförande

Bo Aronsson  vice ordförande

2024-05-27

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av rubr samråd får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Föreningen Vårda Uppsala tillstyrker med anledning av behovet/angelägenheten förslaget till stadsplan förutsatt att det utformas med största möjliga omsorg när det gäller såväl arkitekturen som landskapsbilden

För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund, Ordförande