2025-11-30
Till mark- och miljödomstolen i Nacka
Överklagat beslut och yrkande
Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av de handlingar i rubricerat mål som 2025-10-31 delgivits föreningen (aktbilaga 141) och vill med anledning härav framföra följande:
FVU vidhåller det föreningen framfört i överklagandet, daterat 2025-02-27 och yrkar fortsatt att domstolen upphäver Uppsala kommunfullmäktiges beslut 2025-01-29 att anta detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D.
Till grund för yrkandet vill vi även lägga de kommentarer och argument som vi redovisar i det följande efter att ha tagit del av de till föreningen nu delgivna handlingarna och vad som Uppsala kommun däri anför relativt vårt överklagande. Vi följer i denna del av vårt yttrande dispositionen av det ursprungliga överklagandet. Under respektive avsnitt redovisar vi först kommunens bemötande avseende vad vi framfört i vårt överklagande och därefter de synpunkter som vi vill tillföra domstolens prövning med anledning av kommunens bemötanden.
Avslutningsvis tillför vi ett par nya sakargument till stöd för vårt yrkande baserat på de nya fakta som tillkommit och det ytterligare utredningsmaterial som tillförts målet sedan överklagande gjordes i februari.
Uppföljning av Uppsala kommuns bemötande av föreningens överklagande
1 Länsstyrelsens uttalande i dispensärenden kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.
Uppsala kommun bemöter FVU:s argument genom att åberopa de egna utredningarna till stöd för att kraven i plan- och bygglagen gällande förevarande plan är uppfyllda och för att kraven i miljöbalken gällande den vattenrättsliga prövningen m.m. är uppfyllda. Det innebär således att förutsättningar finns för att detaljplanen till innehåll och form är korrekt liksom att det finns rättsliga förutsättningar för mark- och miljödomstolen att meddela sökt tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken och dispens enligt vattenskyddsföreskrifterna. Av länsstyrelsen redovisad bedömd betydelse av spårvägen ingår i prövningskraven vad gäller bl.a. biotopskydd och strandskydd. Sådan bedömning medför ingen lindring vad gäller andra relevanta prövningskrav i övriga prövningar.
FVU konstaterar att kommunen ännu inte genom egna utredningar visat att allmänintresset för att få till stånd den nu aktuella spårvägssträckan överväger de övriga, omfattande och starka intressen som delsträckan berör. Kommunen har sedan detaljplanen antogs inte kunnat påvisa var sådana skrivningar framförts. Bilden är därför fortsatt att kommunen baserar sitt ställningstagande rörande allmänintresset av spårvägen på det avtal som tecknats mellan staten, regionen och kommunen, samtliga parter med egenintressen i frågan.
FVU konstaterar vidare att mark- och miljödomstolen i sin dom den 13 oktober 2025 avslog Uppsala kommuns ansökan om tillstånd enligt miljöbalken mm (mål nr M 4072–24). Kraven för den vattenrättsliga prövningen var, i motsats till vad kommunen nu påstått, alltså inte uppfyllda. De rättsliga förutsättningar för mark- och miljödomstolen att meddela det sökta tillståndet enligt 11 kap. miljöbalken och dispens enligt vattenskyddsföreskrifterna mm förelåg alltså inte vid domstolens prövning.
I sina domskäl framhöll domstolen att enligt 2 kap. 6 § första stycket miljöbalken ska det, för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde, väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Domstolen anförde vidare att om en detaljplan hade vunnit laga kraft skulle verksamhetens lokalisering möjligen ha varit slutligt prövad genom planen. Så bedömdes dock inte vara fallet och domstolen prövade därmed lokaliseringen enligt 2 kap. 6 § första stycket miljöbalken.
Efter domstolens föreläggande ingav kommunen den lokaliseringsutredning som ingår som bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen för den överklagade detaljplanen. Domstolen riktade kritik mot beskrivningen och konstaterade bland annat att det valda stråket i lokaliseringsutredningen är schematiskt beskrivet och inte presenterat på någon karta. Det saknas därtill beskrivning och underlag avseende på vilka grunder det förordade alternativet medfört andra konsekvensbedömningar än närliggande bortvalda alternativ. FVU konstaterar att denna kritik träffar samma miljökonsekvensbeskrivning med bilaga som ligger till grund för den nu aktuella detaljplanen. Det som inte kunde godkännas i tillståndsärendet vid en prövning enligt 2 kap. 6 § MB kan inte heller anses vara tillfyllest vid ett uttömmande ställningstagande till de allmänna intressena enligt 2 kap. PBL, såsom frågan om lokalisering, eller hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken.
2 Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.
Uppsala kommun framför att vad gäller dispenspliktig åtgärd (strandskydd) och tillståndspliktig åtgärd (förordnande till skydd för landskapsbilden) har kommunen i samråd med länsstyrelsen bedömt att sådana prövningar lämpligast sker i samband med den vattenrättsliga prövningen av bron över Fyrisån (mål nr M 4072–24). Kommunen har således i sistnämnda mål ansökt om strandskyddsdispens och tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden. Länsstyrelsen har tillstyrkt att sådan dispens och sådant tillstånd lämnas, se aktbilaga 135 i mål nr M 4072–24. Huvudförhandling har ägt rum. Dom kommer enligt domstolen att meddelas den 13 oktober 2025. Föreningen har även i det målet framfört kritik och hävdat att rättsliga förutsättningar saknas för bifall till kommunens yrkanden. Kommunen konstaterar att föreningen gör en annan rättslig bedömning än kommunen och länsstyrelsen. Kommunen anser att föreningens rättsliga bedömning inte är korrekt. I nämnda mål har kommunen och länsstyrelsen en samsyn vad gäller hur villkorsförslaget rörande buller från spårvägstrafiken genom Årike Fyris ska utformas. Det gemensamma villkorsförslaget lyder:
Buller från spårvägsdriften inom strandskyddat område får inte överskrida 45 dBA ekvivalent nivå utanför gränsen om 200 meter från spårsträckans mitt och 55 dBA maximal nivå utanför gränsen om 100 meter från spårsträckans mitt.
I det fortsatta projekteringsarbetet åligger det kommunen att arbeta för att nämnda område minskas i omfattning och att bullernivåerna hålls nere. Hur detta arbete bedrivs ska beskrivas i en åtgärdsplan. Åtgärdsplanen ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten.
Eventuella bullerskärmar ska utformas på ett sådant sätt att de inte riskerar att orsaka kollisioner för fåglar.
Kommunen anser att genom den ovan angivna villkorsförslaget tas erforderliga hänsyn tillfågelområdet. Kommunen bedömer att någon påverkan inte sker på populationerna av de arter som antingen häckar i närheten av bron eller som passerar eller rastar i närheten av bron. Det är endast enstaka par av de berörda arterna som häckar i närheten av bron, inte hela populationer av olika fågelarter. För de rastande arterna bedöms att Årike Fyris innehåller relativt många, stora och alternativa rastplatser, vilket ytterligare förstärker bedömningen att någon populationspåverkan på förekommande fågelarter inte uppkommer.
FVU konstaterar att de frågor och förslag till lösningar som kommunen för fram som ett svar på föreningens kritik har prövats av mark- och miljödomstolen i det av kommunen åberopade mål nr M 2072–24. Domstolen har där icke beviljat den sökta dispensen för strandskyddet, inte heller beviljat tillstånd inom område med landskapsbildsskyddsförordnande. Domstolen har i sin dom särskilt pekat på de oklarheter som finns, bland annat avseende bullerskydd relativt artskydd. Kommunen hävdar i sin kommentar ovan att det råder en samsyn mellan kommunen och länsstyrelsen hur villkorsförslaget rörande buller från spårvägstrafiken genom Årike Fyris ska utformas. Domstolen konstaterade i sin dom (s. 209) att det under huvudförhandlingen framkom att kommunen och tillsynsmyndigheten (dvs. länsstyrelsen) inte är överens om vilka bullernivåer som av artskyddsskäl är acceptabla inom området i driftskedet, och därmed inte heller är överens om vilka bullerreducerande åtgärder som kommer att vara nödvändiga för att innehålla dessa värden. Denna kritik träffar också den nu antagna detaljplanen.
3 Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.
Uppsala kommun framhåller att FVU har i pågående prövning (mål nr M 4072–24) rörande kommunens ansökan om tillstånd till vattenverksamhet m.m. för anläggande av bron över Fyrisån inkommit med omfattande yttranden. Kommunen noterar att huvuddelen av FVU:s invändningar och sakpåståenden i aktbilaga 38 i förevarande mål har framförts av FVU i aktbilaga 64, 127 och 156 i mål nr M 4072–24. Kommunen har i yttranden den 14 februari 2025 (se s. 4072–24), aktbilaga 83, yttrande den 5 maj 2025 (se s. 24–37), aktbilaga 147 (se s. 11–24) och yttrande den 30 juni 2025, aktbilaga 171 i mål nr M 4072–24, bemött vad FVU framfört i dessa delar, se bilagor 46–481. Som framgår anser kommunen att inget av det som FVU framfört välter kommunens bedömningar. Kommunen vidhåller den inställningen i förevarande mål. Kommunen anser att inget av det som FVU anför utgör skäl för att upphäva detaljplanen.
FVU konstaterar att ovan nämnda yttranden från föreningen har legat till grund för mark- och miljödomstolens prövning av den tillståndsansökan som ingavs till domstolen innan detaljplanen för delsträcka D fördes fram till antagande. Domstolen har förvisso inte prövat alla delar av vad föreningen framfört men väsentliga delar och därvid kommit fram till en annan slutsats än kommunen (se vidare under föreningens kommentar under avsnitt 1. ovan).
Nedan följer Uppsala kommuns bemötande i övriga delar i det som FVU framfört i förevarande mål.
Kommunen ansluter sig inte till FVU:s kritik mot länsstyrelsen. Kommunen anser att miljökonsekvensbeskrivningen svarar mot kraven i plan- och bygglagen och miljöbalken.
Det stämmer inte som FVU skriver att kommunen inte bedömt konsekvenserna under byggskedet. På s. 152–153 i miljökonsekvensbeskrivningen redogörs för skyddsåtgärder under byggskedet för skydd av grundvattnet. På s. 154, under rubriken “Sammantagen bedömning” i miljökonsekvensbeskrivningen redovisas också bedömning för risker under byggskedet. Även i planbeskrivningen, se s. 140, finns risker och åtgärder under anläggningsfasen för bron beskrivna.
I planhandlingarna finns erforderlig redovisning av vibrationer under driftskedet; på s. 110 och 132 i planbeskrivningen (omgivningspåverkansavtal) och på s, 169–170 samt i avsnitt 6.8 i miljökonsekvensbeskrivningen.
Det stämmer att kvicklera har påträffats i ett antal geotekniska sonderingspunkter på den östra sidan av Fyrisån. Utbredningen av leran har dock visat sig vara begränsad. Förekomst av kvicklera innebär att vid projektering av planerad bro med tillhörande konstruktioner och kringarbeten så gäller säkerhetsklass 3 inom området, vilket säkrar en hög säkerhetsklass mot skred. Förekomst av kvicklera innebär således att särskilda krav ställs under byggskedet men innebär också att man även i framtiden bör undvika upplag och schakter som kan äventyra stabiliteten. Ett mät- och kontrollprogram för övervakning kommer att tas fram, där gränsvärden för geotekniska parametrar kopplade till åtgärder redovisas. Kommunen bedömer att frågan om hantering av kvicklera är tillräckligt utredd inom ramen för vad som krävs för en detaljplaneprocess. Som beskrivs ovan är det något som kommer att bevakas och säkerställas i detaljplanens genomförandeskede.
Den kommunala planeringen sker i flera steg. I översiktsplanen anges planeringsinriktningar för kommunen som helhet. I en fördjupad översiktsplan eller ett planprogram kan platsens förutsättningar studeras noggrannare och olika funktioner placeras där förutsättningarna ser ut att vara mest lämpliga. I processen att ta fram en detaljplan studeras en plats ännu mer noggrant, till exempel markens beskaffenhet och stabilitet. Därefter tas en byggprojektering fram och ännu mer noggranna analyser görs. I planen är det inte möjligt att reglera till exempel placering av brostöd eller utformning av tekniska lösningar. Konstruktion och teknisk genomförbarhet på detaljnivå studeras efter planens framtagande under projekteringsskedet. Det kan hända att vissa nya förutsättningar kan uppdagas i projekteringsskedet och tekniska lösningar för att svara upp mot förutsättningarna måste tas fram. Det kan i det här fallet innebära en något annorlunda placering eller grundläggning av ett brostöd än som var tänkt från början. Det innebär dock inte att detaljplanen är olämplig eller att tillräckliga utredningar inte är gjorda. Utredningarna för detaljplanen är gjorda i tillräcklig utsträckning.
FVU konstaterar att den lokaliseringsutredning som bilagts den miljökonsekvensbeskrivning som ligger till grund för den antagna detaljplanen, efter föreläggande från domstolen, kom att tillföras även mål nr 4072–24 inför den slutliga prövningen av detta mål. Domstolen godkände inte miljökonsekvensbeskrivningen i det målet, trots att ovan nämnd bilaga tillförts densamma. Det domslutet stödjer inte kommunens uppfattning att miljökonsekvensbeskrivningen i det nu aktuella målet skulle svara mot kraven i plan- och bygglagen och miljöbalken.
Till grund för sitt beslut i tillståndsprövningen anförde domstolen att den lokaliseringsutredning som presenterades inte redogjorde för alla de aspekter som ska beaktas vid en prövning enligt miljöbalken. Domstolen ansåg att miljökonsekvensbeskrivningen även i övrigt var bristfällig då den bland annat saknade en redovisning av hur den planerade verksamheten påverkar riksintresse, allmän farled, naturvärden på platsen och skyddet för djur och växter i artskyddsförordningen. Det är FVU:s uppfattning att samma kritik i allt väsentligt träffar miljökonsekvensbeskrivningen i det nu aktuella målet, varför den rimligen torde anses som icke godtagbar. Både i fråga om prövning av tillstånd för vattenverksamhet och vid planläggning som innebär betydande miljöpåverkan och avser spårväg ska en specifik miljökonsekvensbeskrivning upprättas (6 kap. 20 § miljöbalken respektive 4 kap. 34 § plan- och bygglagen). Kraven på redovisningen i en sådan är således desamma i de båda fallen.
FVU vill i detta sammanhang återigen framhålla vikten av hur miljö- och hälsoaspekter är behandlade och redovisade i ett planärende. I en detaljplaneprocess ska klaras ut vilka riskerna är och hur det ska säkerställas att ingen kommer till skada till följd av detaljplanen. Det är oacceptabelt att konstatera att den geotekniska stabiliteten är säker för befintliga förhållanden men inte samtidigt visa hur samma stabilitet ska uppnås när förhållandena förändras.
Uppsala kommun skriver i sitt bemötande av FVU:s överklagande att förekomst av kvicklera innebär att särskilda krav ställs under byggskedet men att den också innebär att man även i framtiden bör undvika upplag och schakter som kan äventyra stabiliteten. Hur uppföljning och kontroll av detta ska ske framgår inte av planhandlingarna. Noterbart är att det på plankartan införts en bestämmelse a2 som innebär att marklov inte krävs för schaktning och fyllning, dvs kommunen frånsäger sig genom detaljplanen aktivt möjligheten till kontroll över att stabiliteten inte äventyras.
4 Detaljplanen bidrar till att påtagligt skada aktuella riksintressen och äventyrar även möjligheterna att säkerställa delar av berörda områden som världsarv.
Uppsala kommun framhåller att man med stöd av sakkunniga inom kulturmiljö har gjort bedömningen att de förändringar som spårvägen medför längs Ultunaallén och bron över Fyrisån medför påverkan på kulturmiljö som inte står i strid med 3 kap. 6 § miljöbalken. Länsstyrelsen ansluter sig till den bedömningen dels i sitt granskningsyttrande, dels i sitt beslut den 18 februari 2025 att inte överpröva kommunens beslut att anta detaljplanen, bilaga 49. Flera utredningar har gjorts specifikt rörande bron över Fyrisån och dess påverkan på riksintresset för kulturmiljö just för att den i sin helhet ligger inom område av riksintresse för kulturmiljö respektive landskapsbildskydd. Påverkan på riksintresset har specifikt utretts i Konsekvensbeskrivning kulturmiljö broar Ultuna och Hemslöjdsvägen med mera, White, den 13 februari 2023 rev. den 7 augusti 2024. Utredningen har varit ett vägledande verktyg i den iterativa process som pågått mellan planskedena samråd 1 och granskning i att hitta en möjlig placering av bro (i plan och i höjd) och till de nödvändiga dagvattendammar i landskapet och gestaltning av både bro och dagvattendammar. Det arbetet har föregåtts av utredningar kring att dels finna en lämplig placering av bron i det känsliga landskapet, dels föreslå hur bron kan ta sig uttryck och gestaltas. Dessa utredningar är:
– Broar Ultuna Hemslöjdsvägen, underlag till detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik delsträcka D, Bjerking och Rundquist arkitekter, den 31 oktober 2023.
– Riktlinjerför Ultunabron, landskap och kulturmiljö, White, den 14 januari 2022.
– Fast bro över Fyrisån, gestaltning, Rundquist arkitekter och Bjerking, den 4 oktober 2022, rev. den 28 mars 2024.
Sammantaget mynnade detta utredningsarbete slutligen ut i planbestämmelser som kommunen tillsammans med länsstyrelsen bedömt är avgörande för att spårvägsanläggningen (bro med kontaktledningsstolpar och belysning samt dammar) inte ska stå i strid med 3 kap. 6 § miljöbalken. Tillämpningen av planbestämmelser som rör bron, inklusive brobankar, och dess påverkan på kulturmiljövärdena beskrivs i planbeskrivningen, se s. 49–56, 67–70 och 122 (L Odling och djurhållning), s. 124 (bro4), s. 125 (damm2 respektive plantering), s. 127 (mark1 respektive mark2) och 129 (n1).
Det är genom att bron följer konturerna i landskapet, i kombination med uppräknade planbestämmelser, som effekterna av brons konsekvenser inte bedöms bli mer än måttliga. I detaljplaneprövningen har erforderliga kumulativa bedömningar gällande kulturmiljö gjorts på sådant sätt att bron över Fyrisån, bron över Hemslöjdsvägen och depån bedöms tillsammans. Bron över Fyrisån och bron över Hemslöjdsvägen omfattas av planbestämmelser som bidrar till att mildra effekten av de negativa konsekvenserna på riksintresset för kulturmiljö och landskapsbildskyddet. Föreningens egen tolkning är således inte korrekt.
Vad gäller Ultunaallén framgår det av miljökonsekvensbeskrivningen att åtgärderna vid Ultunaallén har en neutral påverkan på kulturmiljön. Motiven till bedömningen framgår av avsnitt 6.3.4 i miljökonsekvensbeskrivningen.
Risk för påverkan på fridlysta arter och dess livsmiljöer samt påverkan på naturmiljön inom naturreservatet har utretts grundligt både inom ramen för detaljplanen och inom ramen för pågående tillståndsprövning gällande vattenverksamhet för anläggande av bron över Fyrisån (mål nr M 4072–24). Alla berörda arter hanteras i Artskyddsutredningen Underlag för tillståndsansökan om vattenverksamhet m.m. för anläggande av bro över Fyrisån, vilken handling kommunen ingett i mål nr M 4072–24. De aspekter som förs fram av FVU har beaktats och flera specifika skydds- och försiktighetsåtgärder kommer att vidtas för att minimera påverkan på fågellivet, fladdermössen och groddjuren samt de andra arterna som tas upp i ovan nämnda artskyddsutredning. Bedömningen är att det finns ingen risk för påverkan på reservatets syfte, dels för att delsträckan där detaljplanen ska gå är undantagen vad gäller föreskrifter, dels för att det fysiska intrång som bron orsaker med bl.a. tillhörande buller påverkar en mycket liten del av Årike Fyris. Det finns mycket stora arealer lämpliga rastplatser för migrerande fåglar inom Årike Fyris. Risk för påverkan från hela spårvägsprojektet på fisken asp har specifikt utretts för Natura 2000-området Sävjaån vilket är ett av de skyddade områden där denna art är utpekad. Arten simmar upp och ner i Fyrisån till och från lekplatsen och hänsyn till arten hanteras med särskilda skyddsåtgärder, vilka kommunen föreslagit ska utgöra villkor i den kommande vattenrättsliga tillståndsdomen i mål nr M 4072–24.
Angående buller har kommunen i planhandlingarna redovisat att området runt bron över Fyrisån klassas som betydelsefullt fågelområde. För betydelsefulla fågelområden har Trafikverket tagit fram riktlinjer för ny infrastruktur TDOK 2014:2021 version 4. I denna står det att riktvärde för buller på 50 dBA ekvivalent nivå gäller som riktvärde för påverkan på betydelsefulla fågelområde vid nyanläggning av infrastruktur. Ett riktvärde är inte ett förbud mot högre nivåer. Kommunen strävar dock mot att följa riktlinjen. I pågående prövning i mål nr M 4072–24 har kommunen och länsstyrelsen, som redovisats i kommunens bemötande …, en samsyn vad gäller hur villkorsförslaget rörande buller från spårvägstrafiken genom Årike Fyris ska utformas. Det gemensamma villkorsförslaget lyder:
Buller från spårvägsdriften inom strandskyddat område får inte överskrida 45 dBA ekvivalent nivå utanför gränsen om 200 meter från spårsträckans mitt och 55 dBA maximal nivå utanför gränsen om 100 meter från spårsträckans mitt.
I det fortsatta projekteringsarbetet åligger det kommunen att arbeta för att nämnda område minskas i omfattning och att bullernivåerna hålls nere. Hur detta arbete bedrivs ska beskrivas i en åtgärdsplan. Åtgärdsplanen ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten.
Eventuella bullerskärmar ska utformas på ett sådant sätt att de inte riskerar att orsaka kollisioner för fåglar.
Kommunen anser att genom den ovan angivna villkorsförslaget tas erforderliga hänsyn till fågelområdet. Kommunen bedömer att någon påverkan inte sker på populationerna av de arter som antingen häckar i närheten av bron eller som passerar eller rastar i närheten av bron. Det är endast enstaka par av de berörda arterna som häckar i närheten av bron, inte hela populationer av olika fågelarter. För de rastande arterna bedöms att Årike Fyris innehåller relativt många, stora och alternativa rastplatser, vilket ytterligare förstärker bedömningen att någon populationspåverkan på förekommande fågelarter inte uppkommer.
Världsarvsnomineringen för The Rise of Systematic Biology lämnades in 2009 till UNESCO och gäller 13 platser i åtta länder, med fyra platser i Sverige varav tre i Uppsala län. Det framgår av UNESCO:s hemsida att arealen för Årike Fyris inte är definierad men en beskrivning av området finns redovisad där. Årike Fyris är ett kommunalt naturreservat inrättat efter att ansökan till UNESCO lämnades in. Bron ligger inom det område som i föreskrifterna för naturreservatet är utpekat som område för en trafikförbindelse. Det är stadsbyggnadsförvaltningen samlade bedömning att placeringen av bron inom detta område innebär en väl avvägd dragning med åtgärder för att minimera negativa effekter på så väl kultur- som naturvärdena på platsen. Då ansökan om världsarv inte har tagits vidare och inget beslut finns fattat går det inte att bedöma hur spårvägen och bron eventuellt påverkar möjligheten för området att bli ett världsarv eller inte.
FVU konstaterar att Uppsala kommun inte visat och inte heller säkerställt att den föreslagna spårvägsbron genom Årike Fyris inte kommer att påtagligt skada av detaljplanen berörda riksintressen. Kommunen skriver att det utförda utredningsarbetet har utmynnat i planbestämmelser som kommunen tillsammans med länsstyrelsen har bedömt vara avgörande för att spårvägsanläggningen (bro med kontaktledningsstolpar och belysning samt dammar) inte ska stå i strid med 3 kap. 6 § miljöbalken. Den bestämmelse som avses lyder: ”bro ska utföras med hög arkitektonisk kvalitet med hänsyn till landskapets höga kulturhistoriska värden”.
FVU har tidigare, i samband med det hos mark- och miljööverdomstolen ansökta tillståndet för vattenverksamhet (mål nr 4072–24) framhållit att denna planbestämmelse om ”hög arkitektonisk kvalitet” saknar det stöd i plan- och bygglagen som en planbestämmelse måste ha. En bro är dessutom inte bygglovspliktig, vilket framgår av plan- och byggförordning (2011:338) 6 kap. 1§. Uppräkningen av bygglovspliktiga anläggningar i förordningen är, enligt Boverket, uttömmande och i uppräkningen saknas bland annat broar. Den slutliga utformningen av bron låter sig alltså inte styras av detaljplanen utan den sker i samband med att huvudmannen för bron låter projektera och upphandla byggandet av densamma. Vilka kriterier, tekniska, ekonomiska eller estetiska, som därvidlag kommer att väga tyngst kan i dagsläget varken förutses eller bestämmas. Domstolen har dessutom i domen till nyss nämnda mål belyst det dilemma en utformning av bron står inför när det gäller avvägningen mellan åtgärder för att klara artskyddet för fåglar och andra aspekter med hänsyn till miljön.
Uppsala kommun framhåller (se ovan) att man med stöd av sakkunniga inom kulturmiljö har gjort bedömningen att ”de förändringar som spårvägen medför längs Ultunaallén och bron över Fyrisån medför påverkan på kulturmiljö som inte står i strid med 3 kap. 6 § miljöbalken”. FVU menar att kommunen har gjort en alltför lättvindig bedömning, bland annat för att man inte genom detaljplanen kan säkra utformningen av den planerade bron, men framför allt för att densamma utgör ett ytterst storskaligt ingrepp i den speciella och känsliga miljö som Årike Fyris utgör. Föreningen har i överklagandet pekat på de motsägelsefulla budskapen i den kulturhistoriska bedömning som kommunen åberopar.
FVU menar att kommunen och länsstyrelsen har gjort en för spårvägsprojektets genomförande alltför gynnsam tolkning av hur de för området aktuella riksintressena påverkas av såväl planerat anläggningsarbete som över tid. Uppsala kommun är i miljökonsekvensbeskrivningen tillhörig tillståndsansökan (Forsen, 2024-05-06, s.72) tydlig med att man inte prioriterar kulturmiljön. Så här skriver man om ett av de känsliga avsnitten i planområdet (FVU:s kursiveringar):
Hemslöjdsvägens utformning har bearbetats utifrån ett kulturmiljöperspektiv för att minska påverkan på kulturmiljö och landskapsrummet, dock har framkomlighet och säkerhet prioriterats över kulturmiljö.
Bron över Hemslöjdsvägen innebär en märkbar förändring som minskar läsbarheten och har en direkt påverkan på den historiska kunskapen genom förändringen av vägsträckningen. Med hjälp av planteringar undviks påtaglig skada.
FVU vill här återupprepa vad föreningen tidigare har framhållit (mål nr 4072–24) avseende kommunens bristande hänsyn till framför allt riksintresset Uppsala stad. Naturvårdsverket har gett ut allmänna råd om påtaglig skada på riksintressen enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken (NFS 2005:17). Råden är inte bindande men ger vägledning för hur bestämmelsen ska tolkas. Enligt de allmänna råden kan påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön uppstå om en åtgärd kan mer än obetydligt skada något eller några av de natur-, kultur- och friluftsvärden som utgör grunden för riksintresset. Vidare anges att en negativ inverkan som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset som regel bör anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön. Av de allmänna råden framgår att även om den negativa inverkan endast förväntas pågå under en kortare tid bör den anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön om den negativa inverkan kan bli så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresseområde.
FVU menar att anläggande av en bro genom Årike Fyris innebär en sådan irreversibel negativ inverkan på riksintressena som avses i Naturvårdsverkets allmänna råd. Själva anläggandet av bron är i sig ett betydande ingrepp men skadan på riksintressena uppstår inte endast under anläggningstiden utan också i det kommande driftskedet av spårvägen. FVU har återkommande beskrivit den föreslagna bron som ett storskaligt och oåterkalleligt ingrepp i och intill ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde. Denna bedömning gäller enligt FVU:s mening fortsatt.
I tidigare bemötande av FVU:s yttrande i tillståndsärendet (s.34) drar Uppsala kommun slutsatsen att bedömningen av de kumulativa effekterna av spårvägens anläggningar, tillsammans med depåns, inte blir en annan än den för endast spårvägsbron. Detta påstående avviker från vad som sägs i miljökonsekvensbeskrivningen till den antagna och överklagade detaljplanen spårvagnsdepån (WSP 2023-12-04, s. 49):
Tillsammans innebär de olika planerna att flera moderna, storskaliga element som förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Den planerade spårvägen på bank och broar genom landskapet som ingår i planen för delsträcka D bedöms ha störst negativ visuell effekt. Anläggningarna har en skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. (FVU:s kursivering)
Visserligen framhålls att spårvägen på bank och broar ha störst negativ effekt men av redovisningen framgår att effekterna av detaljplanen för delsträcka D ska läsas ihop med effekterna av detaljplanen för spårvagnsdepån.
I den nu överklagade detaljplanen för delsträcka D skrivs att ”utformningen av dammarna är avgörande för att de inte ska innebära påtaglig skada på kulturmiljön” (planbeskrívningen, s. 67) samt angående bron över Hemslöjdsvägen med tillhörande ramper ”planteringar är därför nödvändiga för att undvika påtaglig skada på kulturmiljön”. (planbeskrivningen, s. 154).
FVU har i tidigare yttrande i mål nr 4072–24 noterat att dagvattendammarna respektive bron över Hemslöjdsvägen med tillhörande ramper var för sig riskerar att påtagligt skada riksintresset, vilket indikerar att den samlade effekten av spårvägsbron, ramperna, de nyss nämnda anläggningarna tillsammans med depån med anslutande slänter och tillhörande skalskydd kommer att medföra en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljö, en skada som inte låter sig läkas av planteringar.
Uppsala kommun medgav i sitt bemötande i tillståndsärendet (s. 32) att:
Spårvägsbron, bron över Hemslöjdsvägen, brobankarna och dagvattendammarna i årummet (dagvattendammen för depån och en mindre dagvattendammen under bron) kommer … att skada riksintresset …
Men kommunen menade fortsättningsvis att det inte är på ett påtagligt sätt då skadan begränsas genom de åtgärder vilka enligt detaljplanen och enligt avtal mellan kommunen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), ska genomföras. Uppsala kommun räknade sedan i punktform upp ett antal åtgärder som, enligt kommunens uppfattning, bidrar till att skadan på riksintressena inte blir påtaglig. Kommunen skrev att:
Kring brobankarna ska plantering av högre vegetation ske i syfte att skapa en växtridå som på ett naturligt sätt döljer bron. Planteringarna ska ha tillräckligt högrest växtlighet för att kunna bädda in bron och få den att smälta in bättre i landskapet. (FVU:s kursivering)
Kommunen hänvisade till att detta också är ett plankrav. FVU konstaterar att det trots det är åtgärder som kan vara svåra att få till stånd och som dessutom baserar sig på ett plankrav som är svårt att fullt ut hävda och följa upp över tid.
Växtförhållandena på och i anslutning till stora vägramper är sällan de bästa. Även om de föreskrivna planteringarna utförs så kommer det att ta inemot 20–30 år innan den högresta växtlighet som man talar om kan finnas på plats. I de av Naturvårdsverket allmänna råden, som vi refererat till ovan, sägs att även om den negativa inverkan endast förväntas pågå under en kortare tid bör den anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön om den negativa inverkan kan bli så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresseområde. Uppsala kommun har i sin argumentation framfört att skadan inte är påtaglig just för att åtgärder som planteringar vidtas. Det innebär indirekt ett erkännande av att skadan är påtaglig åtminstone tills en tillräckligt högrest växtlighet bäddar in bron och brobankarna, vilket alltså torde vara fallet under mycket lång tid.
Uppsala kommun avser att teckna ett avtal med SLU om avgränsning av odlings- och betesmark liksom om att mindre dungar eller åkerholmar ska anläggas norr om bron. FVU:s erfarenhet är att denna typ av avtal inte bör utgöra en grund för att ett tillstånd ska medges eller en detaljplan antas eller godkännas av en prövande myndighet. I det relativt nyligen avslutade detaljplanärendet avseende Seminarieparken godkände länsstyrelsen detaljplanens omfattning och utformning först när det i ett exploateringsavtal mellan kommunen och exploatören föreskrevs att den i planområdet belägna trädgården skulle återställas så att den synliggjorde dess historiska utformning och dess betydelse för seminariets pedagogiska arbete. När detaljplanen vunnit laga kraft valde kommunen att utforma parken utifrån helt andra historiska referenser än vad avtalet föreskrev, ett agerande som inte kan följas upp genom rättslig prövning annat än mellan avtalsparterna.
Uppsala kommun menar i sitt bemötande av FVU:s överklagande att riskerna för påverkan på fridlysta arter och dess livsmiljöer samt påverkan på naturmiljön inom naturreservatet har utretts grundligt både inom ramen för detaljplanen och inom ramen för pågående tillståndsprövning gällande vattenverksamhet för anläggande av bron över Fyrisån (mål nr M 4072–24). Kommunen framhåller att skydds- och försiktighetsåtgärder kommer att vidtas för att minimera påverkan på fågellivet, fladdermössen och groddjuren samt de andra arterna som tas upp i artskyddsutredningen och att det är kommunens bedömning att det inte finns någon risk för påverkan på naturreservatets syfte. FVU vill framhålla att artskyddet är till för att skydda utpekade arter oavsett vilket det aktuella naturreservatets syfte är. Föreningen noterar vidare att mark- och miljödomstolen i det av kommunen åberopade målet konstaterade att den där redovisade miljökonsekvensbeskrivningen var ”bristfällig då den bland annat saknar en redovisning av hur den planerade verksamheten påverkar riksintresse, allmän farled, naturvärden på platsen och skyddet för djur och växter i artskyddsförordningen”. (FVU:s kursivering)
Uppsala kommun refererar till prövningen i mål nr M 4072–24 och påstår att kommunen och länsstyrelsen har en samsyn vad gäller hur villkorsförslaget rörande buller från spårvägstrafiken genom Årike Fyris ska utformas. I den dom som mark- och miljödomstolen meddelade 2025-10-13 konstaterades dock att det under huvudförhandlingen framkom att kommunen och tillsynsmyndigheten inte är överens om vilka bullernivåer som av artskyddsskäl är acceptabla inom området i driftskedet, och därmed inte heller är överens om vilka bullerreducerande åtgärder som kommer att vara nödvändiga för att innehålla dessa värden. Domstolen konstaterade vidare att slutgiltiga bullerkrav och bullerskyddsåtgärder kommer att påverka både landskapsbild och skyddade arter.
5 En alternativ stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.
Uppsala kommun anser att FVU framför oberättigad kritik. Kommunen anser att detaljplanen och framarbetandet av den svarar mot plan- och bygglagen. Kommunen får med anledning av detta lämna följande redovisning.
För bedömning av lämplig lokalisering av spårvägens dragning har flera lokaliseringsutredningar genomförts. De olika alternativen beskrivs i dokumentet ”Beskrivning av studerade alternativ” som är en bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen. I bilagan beskrivs hur flera olika utbyggnadsalternativ för Uppsala har studerats och bedömts i arbetet med översiktsplanen liksom alternativa lokaliseringar för spårvägen att korsa Fyrisån. Det stämmer alltså inte som FVU menar att alternativa strukturer inte har studerats och bedömts. För redogörelse för hur processen kring val av dragning av spårvägen sett ut från översiktsplan, via statliga beslut och avtal med staten fram till detaljplan hänvisar kommunen till sitt bemötande gällande domstolens föreläggandepunkt 1. i avsnitt I. ovan.
Kommunen anser menar att redovisningen av olika alternativ och bakgrunden till de val som gjorts finns redovisade i miljökonsekvensbeskrivningen och den i stycket ovan omnämnda bilagan på det sätt som lagen kräver. Genom hänvisningar i dessa dokument är det också möjligt att ta del av analyser och konsekvensbeskrivningar som gjorts för översiktsplanen. Det ingår inte i planprövningen för en enskild detaljplan att studera alternativa stadsstrukturer samt samtliga konsekvenser av dessa. Det arbetet görs i kommunens översiktsplan.
FVU konstaterar att den lokaliseringsutredning som kommunen åberopar, ”Beskrivning av studerade alternativ”, efter föreläggande från domstolen ingavs inför prövningen i mål nr M 4072–24. Domstolen fann dock att det fortfarande saknades tillräckligt underlag för en lokaliseringsprövning av den då tillståndssökta vattenverksamheten. Då kraven på en lokaliseringsutredning är desamma i det nu aktuella detaljplaneärendet som vid den då utförda tillståndsprövningen (jfr 4 kap. 34 § plan- och bygglagen) får frågan om lokalisering även i det nu aktuella detaljplaneärendet anses vara otillräckligt beskriven och belyst.
Kommunen hänvisar i sitt bemötande även till vad som lagts till i ärendet efter domstolens föreläggande om att yttra sig i fråga om hur utredningen av den huvudsakliga dragningen för hela den kapacitetsstarka kollektivtrafiken har sett ut över tid och att redogöra för de avvägningar mellan olika realistiska alternativ som har legat till grund för trafikens placering av samtliga delsträckor. FVU konstaterar att det är ett nytt underlagsmaterial som inte tidigare redovisats vid samråd eller granskning och därmed inte självklart kan nyttjas för att läka de brister som det underlag som redovisats i detaljplaneprocessen uppvisar. Det ingivna materialet redovisar inte heller den typ av sammanställning av en komplett utvärdering som torde krävas av en lokaliseringsutredning i ett fall som det nu aktuella.
6 Detaljplanens konsekvenser för Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån är inte klarlagda.
Uppsala kommun hänvisar till sitt bemötande av domstolens föreläggandepunkt 2 i avsnitt I. I det åberopade avsnittet skriver kommunen:
Erforderliga bedömningar av kumulativ påverkan på Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån – Funbosjön i förhållande till samtliga planerade och pågående projekt: Kommunen har i avsnitt 6.2.4.2 i miljökonsekvensbeskrivningen angett vad gäller Lunsen att genomförda hydrogeologiska utredningar visar att nämnda Natura 2000-område inte bedöms påverkas på ett betydande sätt. Enligt de beräkningar som gjorts är det god marginal mellan gränsen för markavsänkningen på 0,1 meter och gränsen till Natura 2000-området. Det förekommer därför inga förändringar i strömningsbilden inom Natura 2000-området. I avsnitt 6.2.5 i miljökonsekvensbeskrivningen anges avseende Lunsen att det planeras omfattande exploatering strax norr om dess gräns i samband med anläggandet av sydöstra stadsdelarna. Vidare anges att trots flera planerade gröna spridningstråk kommer detta ha en negativ effekt avseende konnektivitet till och från Lunsen och att exploateringen kan påverka de hydrogeologiska förutsättningarna för området. Avslutningsvis anges att med anpassningar av kommande bebyggelse och skyddsåtgärder bör detta dock kunna undvikas. Vad gäller Sävjaån-Funbosjön framgår av avsnitt 6.2.4.2: Avrinningen från spårvägen sker i riktning mot Sävjaån-Funbosjön. Genomförandet av detaljplanen innebär att områden med naturmark exploateras och blir hårdgjorda ytor, vilket leder till ökad avrinning, tillförsel av näringsämnen samt högre halter av särskilda förorenande ämnen och prioriterade ämnen. Det är osäkert hur stor andel av de förorenande ämnena som når Sävjaån eftersom föroreningarna ska perkolera genom marken innan de når Sävjaån, som ligger cirka 2 km norr om planområdet.
Enligt genomförda beräkningar bedöms tillskottet av föroreningar från planområdet bli förhållandevis litet sett till Sävjaåns årliga belastning och Natura 2000-området bedöms därmed inte påverkas på ett betydande sätt. Påverkan på arter som lever i Sävjaån bedöms heller inte uppkomma nedströms vid bropassagen över Fyrisån, eftersom inga vandrings– hinder tillförs och då arbeten ska bedrivas med försiktighets- och skyddsåtgärder på ett sätt som minimerar risken för grumling.
Det i miljökonsekvensbeskrivningen och ovan angivna anpassningarna av kommande bebyggelse och skyddsåtgärder övervägs nu av kommunen tillsammans med länsstyrelsen avseende Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån Funbosjön, se figur 11 ovan. Det är således frågan om spårvägens och den kommande stadsbebyggelsens kumulativa effekter och vilka anpassningar m.m. av den kommande bebyggelsen som i förhållande till bl.a. påverkan från spårvägen erfordras för att inte annat än acceptabel påverkan från den planerade bebyggelsen uppkommer. Kommunen arbetar tillsammans med länsstyrelsen för att hitta en rimlig avgränsning för bedömning av de kumulativa effekterna för den kommande bebyggelseplaneringen.
Kommunen och länsstyrelsen har enats om att en planeringshorisont på tio år är en rimlig avgränsning. Det innebär att den mark som kommunen bedömer är planlagd, eller där detaljplan är under framtagande, fram till år 2035 ska ingå i den kumulativa bedömningen. Detta område kallas för Målbild 2035. Området breder ut sig norr om Natura 2000-området Lunsen och detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, ingår i detta område. Arbetet inom Målbild 2035 innebär att inom detta område (se blåa och röda ytor i figur 11 ovan) kommer flera detaljplaner att tas fram. För varje plan kommer de kumulativa effekterna att bedömas och redovisas tillsammans med annan pågående och kommande bebyggelse inom målbildsområdet. För varje detaljplaneprövning kommer bedömningarna av de kumulativa effekterna på Natura 2000-områdena att bli säkrare eftersom detaljplaneläggningen innebär att områdets naturvärden och andra förutsättningar för bebyggelse noga kartläggs. Ingen detaljplan kommer att antas innan erforderliga bedömningar gjorts gällande påverkan på Natura 2000-områden och dess ingående arter och naturtyper. All av kommunen önskad bebyggelse kommer att ställas mot platsens förutsättningar i en detaljplaneprövning och erforderliga anpassningar kommer att ske för att de kumulativa effekterna blir acceptabla. Arbete pågår med att bedöma kumulativ påverkan på Natura 2000-områdenas ingående arter och naturtyper utifrån en exploatering enligt Målbild 2035. Kommunen kommer därför att beakta behovet av anpassningar och andra åtgärder för att undvika eller minska påverkan så långt möjligt.
Vidare vad gäller påverkan från tilltänkt bebyggelse i området inom Målbild 2035 (blåa och röda ytor i figur 11 ovan) i förhållande till Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån-Funbosjön får kommunen ange följande.
Utgångspunkten för all fortsatt detaljplanering, både pågående och kommande, är att ingen bebyggelse eller annan markanvändning får möjliggöras om det påverkar Natura 2000-området Lunsen negativt. Detta säkerställs genom att berget under mark och geohydrologin karteras för hela det område som kommunen benämner Målbild 2035. Genom att kartera området på detta sätt kan känsliga områden, eller områden med känslig flora eller fauna, antingen undantas från bebyggelse eller bebyggas på ett sätt så att inte Natura 2000-området Lunsen påverkas. Detta kontrolleras också av länsstyrelsen i deras plangranskning för respektive framtida detaljplan. En försiktighetsåtgärd är att ett 200 meter brett område norr om Natura 2000-området Lunsen kan hållas bebyggelsefritt. Området kan utvidgas om det visar sig nödvändigt. Om påverkan är ofrånkomlig och den allmänna nyttan av en markanvändning bedöms som stor kan kommunen söka tillstånd för påverkan på Natura 2000-området.
Sävjaån-Funbosjön ligger som närmast cirka 700 meter från området som omfattas av Målbild 2035. Den bebyggelse som planeras under de kommande tio åren kommer att som närmast ligga nästan 2 km från Sävjaån-Funbosjön. Det är därmed endast som recipient för delar av dag- och skyfallsvattnet från den kommande bebyggelsen som Sävjaån-Funbosjön kan komma att påverkas. För att skydda recipienterna när dagvattenkvaliteten förändras, på grund av kommande bebyggelse, kommer dagvatten som idag rinner orenat ut i ån från befintliga bebyggda områden att renas. Genom att rena vattnet från den nya bebyggelsen i så hög utsträckning som möjligt och därtill rena annat vatten som inte renats tidigare kan andelen föroreningar som samlat når Sävjaån-Funbosjön minska. På det sättet kan den nya exploateringen bidra till att stärka miljön inom Sävjaån-Funbosjön. Arbetssättet med dagvatten redovisas i Infrastrukturplan sydöstra stadsdelarna, Ramboll, den 18 april 2023, vilken handling är bilagd detaljplanen. Utredningen uppdateras under år 2025 för att omfatta kompensationsåtgärder endast för det som ingår i målbild 2035.
FVU konstaterar att det av kommunens framställan, som citerats ovan, tydligt framgår att det är uppenbart problematiskt att medge en utbyggnad av spårvägen genom norra Lunsen innan de kumulativa effekterna av en utbyggnad av området som helhet har analyserats och beskrivits. Det av kommunen återkommande åberopade fyrspårsavtalet kräver en utbyggnad av 21 500 bostäder i norra Lunsen, samt en spårväg (den så kallade Ultunalänken) mellan en ny järnvägsstation vid Norra stambanan i öster och stadsdelen Gottsunda väster om Fyrisån. Utan den i avtalet redovisade bostadsbebyggelsen skulle inte utbyggnaden av spårvägen vara aktuell, då det resandeunderlag som åberopas som motiv för spårvägen inte skulle uppnås. Det innebär att en prövning av och ett slutligt ställningstagande till om en utbyggnad i de sydöstra stadsdelarna (norra Lunsen) är möjlig med hänsyn till dess påverkan på Natura 2000-området, måste göras i ett och samma sammanhang som prövningen av den planerade spårvägssträckningen. Enkelt uttryckt har kommunen försatt sig i en situation där den omfattande bostadsbebyggelsen i norra Lunsen och den i detaljplanen för delsträcka D aktuella spårvägen förutsätter varandra och ska därför prövas i ett sammanhang.
Kommunen är i de ovan citerade kommentarerna tydlig med att utgångspunkten för all fortsatt detaljplanering, både pågående och kommande, är att ingen bebyggelse eller annan markanvändning får möjliggöras om det påverkar Natura 2000-området Lunsen negativt. Detta står i direkt motsättning till innehållet i det åberopade fyrspårsavtalet där direkta krav ställs på innehållet i det aktuella området. Det är FVU:s mening att det inte samtidigt går att i varje del av det planerade utbyggnadsområdet vara öppen för att stoppa en utbyggnad enligt den fördjupade översiktsplanen och samtidigt hävda att det innehåll som anges i fyrpårsavtalet ska komma till utförande.
Kommunen hänvisar till att det i miljökonsekvensbeskrivningen anges att det planeras en omfattande exploatering strax norr om Natura 2000-området Lunsen i samband med anläggandet av de sydöstra stadsdelarna, en exploatering som kan komma att påverka de hydrogeologiska förutsättningarna för området. Kommunen framhåller att den nu aktuella detaljplanen för delsträcka D innebär att områden med naturmark exploateras och blir hårdgjorda ytor, vilket leder till ökad avrinning, tillförsel av näringsämnen samt högre halter av särskilda förorenande ämnen och prioriterade ämnen. Vidare att det är osäkert hur stor andel av de förorenande ämnena som når Sävjaån. Redan i den beskrivning som nu görs från kommunens sida redovisas en rad osäkerheter som bör leda till eftertanke och en mer noggrann prövning än vad som hitintills varit fallet.
Kommunen framhåller att man arbetar tillsammans med länsstyrelsen för att hitta en rimlig avgränsning för bedömning av de kumulativa effekterna för den kommande bebyggelseplaneringen och att man har enats om att en planeringshorisont på tio år är en rimlig avgränsning. Det innebär att den mark som kommunen bedömer är planlagd, eller där detaljplan är under framtagande, fram till år 2035 ska ingå i den kumulativa bedömningen. FVU vill här påminna om att den utveckling som vi nu ser i kommunen sannolikt innebär att ytterst begränsade delar av de sydöstra stadsdelarna kommer att vara planlagda fram till år 2035. Om kommunen och länsstyrelsen håller fast vid det de kallar Målbild 2035 kommer de kumulativa effekterna att få en alltför begränsad beskrivning som sannolikt inte ger en rättvisande bild av vilka de slutliga effekterna på Natura 2000-området kommer att bli vid en full utbyggnad enligt fyrspåravtalet och den fördjupade översiktsplanen.
Frågorna om artskydd är otillfredsställande redovisade och lösta även för den del av detaljplanen som berör norra Lunsen. Som exempel kan nämnas artskyddet för groddjur. FVU noterar att kommunen i sin beskrivning till domstolen (aktbilaga 88, s. 16) framhåller att ett alternativ med en dragning av spårvägen cirka 20 meter norr om Stordammen innebär en sådan påverkan att skydds- och försiktighetsåtgärder behövs för att inte aktualisera förbuden i 4 a § artskyddsförordningen. Enligt kommunens redovisning var länsstyrelsens bedömning att artskyddsförordningens 4 a § punkt 4 aktualiseras vid anläggande av bron inom övervintringsområde för groddjur, trots föreslagna skyddsåtgärder, för detta alternativ. För en dragning cirka 100 meter norr om Stordammen var länsstyrelsens bedömning att skyddsåtgärder eventuellt kan vara tillräckligt för att undvika att utlösa förbud enligt artskyddsförordningen. I detaljplanen var det alltså inte fullt ut klarlagt om en dragning cirka 100 meter från Stordammen kan klara kraven i artskyddsförordningen. Trots det valde kommunen att i den nu antagna och överklagade detaljplanen redovisa en dragning där planområdet ligger som närmast ca 50 meter norr om Stordammen. Även för denna del av detaljplanen kvarstår, på samma sätt som för passagen genom Årike Fyris, därmed frågan om hur gällande artskydd ska kunna klaras.
Sammantaget kan konstateras att detaljplanen för delsträcka D inte på ett godtagbart sätt har klarat ut de samlade effekter som spårvägen, direkt eller indirekt, kommer att medföra. De negativa konsekvenserna på Natura 2000-områdena Lunsen respektive Sävjaån kan komma att bli betydande. Vi vill påminna om att det i planhandlingarna talas om grundvattensänkningar på upp till 5 meter. Dessa grundvattensänkningar väcker frågan om inte de i planen förutsatta arbetena måste prövas enligt 7 kap. 28 a § och 11 kap. 9 § miljöbalken.
Nya aspekter som tillkommit sedan överklagandet gjordes
FVU har i föreningens överklagande framfört sex huvudargument för varför beslutet att anta detaljplanen ska upphävas. FVU har även ovan kommenterat Uppsala kommuns bemötande av dessa argument. FVU vill på förekommen anledning nu lägga till ytterligare ett par huvudargument varför beslutet om att anta detaljplanen ska upphävas. Sedan föreningen överklagande ingavs till domstolen har sådant nytt planeringsunderlag kommit fram som kan påverka ett ställningstagande i målet.
Den resandeprognos som spårvägsprojektet vilar på är inte längre relevant.
Kommunen har i maj och juni 2025 tagit fram nya prognoser för befolkningsutvecklingen i kommunen och dess delområden för perioden fram till år 2050, vilket är det slutår som har legat till grund för den resandeprognos som har använts för att påvisa behovet av den i detaljplanen aktuella spårvägssträckan (Spårvägsprognoser Uppsala, WSP, 2023-04-19).
De nya befolkningsprognoserna slår undan slutsatserna i denna resandeprognos. Innehållet i densamma är inte längre relevant och torde därmed inte kunna åberopas för att motivera den aktuella spårvägssträckningen under överskådlig tid. Därmed kan inte kraven i 2 kap. 2 § plan- och bygglagen: ”planläggning … denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov” anses uppfyllda. Dessa krav är än tydligare formulerade i 3 kap. 1 § miljöbalken: ”Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov”.
I resandeprognosen har kommunen utgått från att det år 2050 bor 338 000 invånare i Uppsala kommun, varav 55 000 invånare de sydöstra stadsdelarna. Det innebär att det vid denna tidpunkt ska ha tillkommit 45 000 invånare utöver de cirka 10 000 invånare som bor i dessa stadsdelar idag. Resandeprognosen bygger alltså på att de sydöstra stadsdelarna är fullt utbyggd år 2050. I samma prognos anges att de sydöstra stadsdelarna har en befolkning om 16 000 invånare 2030, vilket ska jämföras med kommunens egen uppföljning i juni 2025 där befolkningen i dessa stadsdelar bedöms minska något till 9 890 invånare år 2029.
Befolkningsutvecklingen har dämpats, bostadsbyggandet har bromsat in och bostadsmarknaden står sannolikt inför en omorientering. Den resandeprognos som ligger till grund för besluten om spårvägen är därmed inte längre relevant. SCB har i sin senaste befolkningsframskrivning angett att Uppsala bedöms ha cirka 300 000 invånare år 2050. Det innebär att det fram till denna tidpunkt av kapacitetsskäl i princip endast behövs en marginell om ens någon utbyggnad av bostäder i de aktuella delområdena öster om Fyrisån.
7 Ett omfattande underlagsmaterial har tillförts ärendet efter att detaljplanen antogs.
Uppsala kommun har, efter föreläggande från domstolen, tillfört ärendet ett omfattande kompletterande underlagsmaterial till stöd för domstolens prövning av aktuellt mål. Detta är i linje med att domstolen, enligt ärendelagen, ska se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Otydligheter och ofullständigheter ska avhjälpas. Frågan är om det nu till ärendet tillförda underlagsmaterialet kan anses vara av den art att de brister som föreligger i de ursprungliga planhandlingarna kan läkas.
Totalt har Uppsala kommun tillfört ärendet 49 bilagor, varav 45 kan anses utgöra underlag för detaljplanearbetet. Endast en av dessa har under planarbetets gång redovisats som underlag och detta först i samband med granskning av detaljplanen. Övriga 44 bilagor får ses som nytt underlag som inte synliggjorts vid samråd eller granskning. I det fall domstolen finner att det nu aktuella målet inte kan avgöras enbart baserat på att det strider mot någon rättsregel, som de som klagat angett, utan dessutom måste prövas mot det nu tillförda omfattande underlagsmaterial som kommunen på domstolens uppmaning ingivit, bör planärendet lämpligen återförvisas till kommunen för nytt samråd och granskning enligt 5 kap. 6 § plan- och bygglagen. Detta så att alla de parter som har ett intresse i frågan, inte enbart de som nu har överklagat ärendet, får möjlighet att ta del av materialet och redovisa sina synpunkter innan det förs fram för ett eventuellt nytt antagandebeslut. Grundregeln vid ett detaljplanearbete är att underlag som har betydelse för prövningen av planen ska tas fram senast till granskningen och inte bör tillkomma eller ändras efter granskningen.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande
FVU delsträcka D, mål nr P 1566-25, yttrande till MMD, 20251130 som pdf
