Kvarteret Ubbo – hög tid för kommunen att agera

Stiftelsen Ubbo har upprepade gånger återkommit med förslag på hur man vill bygga på den tomt man har i Kvarteret Ubbo, förslag som väckt kraftigt negativa reaktioner från såväl allmänhet som expertis. Inte minst har förslagens arkitektoniska utformning kritiserats. Föreningen Vårda Uppsala anser att det alltmer framstår som orimligt att Stiftelsen Ubbo ensam ska bära ansvaret för hur fastigheten ska utvecklas med tanke på dess läge mitt i Uppsalas historiska stadskärna. Vi anser att det är hög tid för Uppsala kommun att agera, att styra upp projektet tillsammans med initierade aktörer och ta ett övergripande ansvar.

Vi anser att kommunen snarast bör ta sig an uppgiften tillsammans med regionen, berörda statliga organ och ansvariga fastighetsägare. Här behövs ett nytt, brett, kulturhistoriskt och ekonomiskt väl förankrat planprogram, gärna framtaget med hjälp av en arkitekttävling. Ett sådant planprogram bör också innefatta landskapsarkitektur och den tilltänkta upprustningen av själva Odinslund och den så kallade ”processionsvägen” mellan domkyrkan och slottet som löper genom området.

Med tydligt formulerade beskrivningar kan platsen bli en värdefull tillgång inte bara för Uppsalas skolelever och studenter utan för stadens alla medborgare, för universiteten samt för stadens näringsliv inklusive besöksnäringen. Det vore därför konsekvent att Kv. Ubbo och Odinslund fick ett innehåll av livaktigt nationellt och internationellt kultur- och besöksintresse med möjlighet till evenemang och utställningar.

Vi välkomnar planens syfte att skydda övriga byggnader inom området som idag saknar skydd. Detta skydd måste emellertid även gälla det lilla brygghuset från 1700-talet, vars rivning vi bestämt motsätter oss.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund

Tomas Klang

Kvarteret Ubbo – det är dags för kommunen att agera!

Sedan flera år har ett antal olika planförslag lagts fram för Kvarteret Ubbo vid Odinslund. Stiftelsen Ubbo, som drivs av Uppsala studentkår och Kungliga Vetenskapssamhället, vill bygga övernattningsbostäder och hotell för gästforskare och studenter. Dessutom tänker man sig att det i gatuplanet ska finnas någon typ av verksamhet öppen för allmänheten, som exempelvis kafé och utställningslokaler.

Odinslund är stadens äldsta offentliga promenadplats. Den består bland annat av tre alléer med almar, vilka planterades av Carl von Linné 1759. Tillsammans med Slottet, Carolina Rediviva, Trefaldighetskyrkan, Domkyrkan, Ärkebiskpsgården, Dekanhuset, Gustavianum, universitetshuset med flera byggnader samt universitetsparken och Odinslund utgör området kärnan i riksintresset Uppsala stad C40 och är därmed också en central och omistlig del av det svenska kulturarvet.

Odinslund var redan på 1800-talet en viktig plats för studentsång och för den på 1840-talet hastigt uppblomstrande skandinavismen. Den spektakulära obelisken invigdes den 6 november 1832 och var en gåva av Karl XIV Johan till åminnelse av Gustav II Adolfs död i Lützen samma dag 1632. Den del av Kv. Ubbo som vetter mot Odinslund är också förknippad med konstnären Staffan Östlund, vars 1700-talshus med omgivande trädgård är rika på skulpturer. I samma hus har också August Strindberg och Karin Boye bott när de studerade i Uppsala.

Föreningen Vårda Uppsala har likhet med bland andra Riksantikvarieämbetet och Svenska Byggnadsvårdsföreningen med kraft motsatt sig att området bebyggs enligt stiftelsens intentioner. Vi saknar bland annat en övertygande argumentation för byggprogrammet. De gångna åren har dessvärre skapat det oroande intrycket av en markägare som har en fastighet men saknar en klar idé om hur den ska utnyttjas, Dessutom, och det som verkligen oroar i sammanhanget, är att de arkitektoniska ambitionerna inte har levt upp till den nivå och de krav som platsen förutsätter.

Uppsalas offentliga byggnader och miljöer är, som i det här fallet, ett uttryck för stadens mångsidiga funktion som residens-, förvaltnings- och regementsstad samt kyrkligt centrum och universitetsstad. De har ett värde inte bara på lokal och regional nivå utan också på riksnivå. De formar stadens siluett och ger karaktär åt stadsbilden. Det är inte minst området kring Odinslund som gör Uppsala till Uppsala. Ett genomförande av föreliggande planförslag, vilket bara är en bearbetning av tidigare hårt kritiserade förslag, skulle enligt Föreningen Vårda Uppsalas uppfattning medföra en oacceptabel skada på riksintresset Uppsala stad.

Den offentliga miljön kring Odinslund måste säkras för framtiden. Det skulle ligga i linje med kommunens vällovliga ambition att bli europeisk kulturhuvudstad år 2029.

Det är orimligt att Stiftelsen Ubbo ensam ska få ansvara för hur utvecklingen av detta till ytan lilla men till betydelsen stora projekt ska hanteras. Det här måste bli bra. Det är därför dags för kommunen att agera. Tillsammans med regionen, berörda statliga organ och ansvariga fastighetsägare bör man snarast möjligt ta sig an uppgiften med den varsamhet som platsen kräver. Det behövs ett nytt, brett och ekonomiskt förankrat planprogram där även möjligheten till markbyte övervägs. Ett sådant planprogram bör också innefatta den tilltänkta upprustningen av själva Odinslund samt den så kallade ”kröningsgatan” eller processionsvägen som går genom området.

Ett genomförande av planförslaget såsom det nu föreligger skulle medföra en påtaglig skada på riksintresset. Det strider därmed mot såväl miljöbalken som plan- och bygglagen. Inte heller uppfyller det kraven i de nationella miljökvalitetsmålen eller kraven i Uppsalas arkitekturpolicy.

Av flera goda skäl anser vi därför att planförslaget måste stoppas. Det är hög tid att Uppsala kommun griper in och tar sitt ansvar!

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund

Bo Aronsson

Eric Bylander

Tomas Klang

Vår osäkra tid kräver lyhörda och långsiktiga lösningar

Kriget i Ukraina med åtföljande energikris, lågkonjunktur, hög inflation och höjda räntor, är några av de faktorer som nu skapar stora osäkerheter inför framtiden. Det gäller inte minst för de många som står i begrepp att köpa en bostad och de som ska planera och bygga dem. För Uppsalas del tillkommer dessutom ett valresultat, som gör tillvaron ovanligt instabil, inte minst från stadsbyggnadssynpunkt.

Sedan 2017 finns det så kallade Uppsalapaketet, ett avtal mellan kommunen, staten och regionen innefattande bland annat två nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm. Avtalet är kopplat till volymmässigt stora åtaganden innefattande bostäder, arbetsplatser, samhällsservice och infrastruktur, åtaganden som ännu inte fullt ut har utretts och förankrats i en öppen, demokratisk process. Samtidigt som regionens företrädare nu trycker på för att skynda på de kommunala besluten, så finns det en politisk opposition och en folklig opinion som ifrågasätter hela eller delar av paketet.

För Uppsala kommun gäller åtagandet en omfattande, storskalig utbyggnad av den södra och sydöstra staden. Där ingår också, tillsammans med Region Uppsala, ett kostnadskrävande spårvägssystem som i sin tur kräver ett stort befolkningsunderlag. Såväl Riksrevisionen som Statskontoret har riktat allvarlig kritik mot den typ av avtal som Uppsalapaketet utgör. Statskontoret går så långt att de i sin utvärdering drar slutsatsen att staten i framtiden inte ska teckna denna typ av avtal. Uppsalapaketet vilar alltså på en ifrågasatt grund, vilket bidrar till att göra Uppsalas tillväxt osäker för alla parter. Sammantaget talar allt detta för att det nu är dags för ett rejält omtag i planeringen.

Samhällsplaneringens huvuduppgift är att åstadkomma goda förutsättningar för hållbara och attraktiva boende- och arbetsmiljöer, lättillgänglig kultur och natur, samt kollektivtrafik och trafiksystem som motsvarar de långsiktiga behoven. Lyckligtvis står Uppsala inför arbetet med att upprätta en ny kommunomfattande översiktsplan. Här skulle öppen och demokratisk process vara önskvärd, en bred förankrings- och planeringsprocess baserad på en gemensam omvärldsanalys och målbild. Bjud in företrädare för näringslivet, akademin, organisationer och föreningar att framföra sina idéer i öppna forum. Låt nationell och internationell expertis bidra med inspel om hur den goda staden kan utvecklas. En ambitiös och väl genomförd process med en uppföljande debatt skulle kunna bidra till att skapa samsyn och samtidigt stärka den lokala tilliten och demokratin, ja även näringslivsklimatet och den lokala trevnaden.

Den nya översiktsplanen behöver uppvisa en struktur som säkrar riksintressen, miljö- och hälsa, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö, va- och grundvattenförsörjning med mera. De senaste årens byggande bör kritiskt granskas och erfarenheterna läggas till grund för de nya förslag som utarbetas. Översynen av utbyggnadsstrukturen bör inbegripa en omprövning av tidigare planering av den södra och sydöstra staden. I det arbetet bör även prövas vilka möjligheter som öppnas om hela eller delar av Uppsalapaketet frångås eller omförhandlas.

Den lokala demokratin med dess tillit och förutsebarhet har alltid varit en av de största tillgångarna för våra kommuner. I det osäkra läge som vi befinner oss i just nu är förutsebarheten dock ytterst begränsad. Det gäller såväl lokalt som regionalt och nationellt. Då blir det desto viktigare att i största möjliga samförstånd söka en gemensam väg framåt. Visionerna och strategierna måste vara hållbara under mer än någon enstaka mandatperiod. Behovet av över tiden anpassningsbara planer som är brett politiskt och folkligt förankrade är uppenbart.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Bo Aronsson

Nu är det upp till bevis!

Insändare i UNT 23-01-20

Varför överklagas så många planer i Uppsala och varför uttrycker så många ett ogillande  med kommunens sätt att planera? Är vi uppsalabor mer kritiska än de som bor i andra  kommuner eller är det kommunens sätt att bedriva planeringen som brister? Misslyckas  våra förtroendevalda med att förklara vad som krävs för att möta befolkningstillväxten och  näringslivets behov eller är det förvaltningarna som inte är lyhörda för synpunkter från dem som berörs?

Inför valet i höstas samlade undertecknade föreningar ledande företrädare för samtliga  partier i kommunfullmäktige till en debatt om hur de vill stärka medborgarperspektivet i  stadsbyggandet. Samtliga närvarande politiker lovade att arbeta för att öka uppsalabornas  delaktighet och inflytande. Valet är avklarat, kommunstyrelse och nämnder är utsedda. Nu  är de upp till bevis. Vi vill veta hur de gjorda utfästelserna ska omsättas i konkret handling.

Vi har identifierat två huvudaktörer i det arbetet. Den första är kommunstyrelsen, som har  ett övergripande ansvar för dialogen med kommuninvånarna oavsett vilka frågor det  handlar om. En särskilt viktig roll har kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott,  som styr mycket av stadsbyggandet. Den andra är plan- och byggnadsnämnden, som i sin myndighetsutövning prövar lämpligheten i det som ska byggas enligt ett strikt regelverk,  plan- och bygglagen (PBL).

Mark- och exploateringsutskottet riskerar genom tidiga utfästelser och markanvisningar skapa låsningar för den efterföljande planeringen. Det kan lägga en förväntan på plan- och  byggnadsnämnden att leverera det som utlovats. Detta oavsett vilken kunskap som kommer fram under det fortsatta arbetet eller i kontakterna med berörda parter.

Enligt PBL ska kommunen samråda med sammanslutningar och enskilda som har ett  väsentligt intresse av det som planeras. Syftet är att få fram ett så bra beslutsunderlag som  möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Det senare är en förutsättning för att  planeringen ska uppfattas som demokratiskt legitim, att man genom kunskap och argument  har möjlighet att påverka ett planförslags omfattning och utformning.

I den bästa av världar är det så det går till. En genomgång av ett antal planärenden visar  dock att vi uppsalabor har svårt att få gehör för det vi framför, oavsett om det handlar om  natur- och kulturvärden, livsmiljö eller klimataspekter. Sydöstra staden, Seminarieparken,  Hammarparken i Eriksberg, kvarteret Bredablick i centrala staden, kvarteret Hindsgavel i  Ekeby; listan på detaljplaner där framförda erinringar inte har beaktats är lång. Fram växer  en bild av att vad enskilda och organisationer framför i planeringsskedet inte ges någon  betydelse. Plan- och byggnadsnämnden tycks betrakta PBL som pliktskyldig formalia, en  checklista där föreskrivna åtgärder ska prickas av, i stället för att se till lagens avsikt att ge  berörda parter en reell möjlighet till påverkan i syfte att skapa en långsiktigt hållbar  livsmiljö.

Stadens utveckling berör oss alla och den goda staden skapas genom delaktighet. Vi ska alla  kunna ta del av vad som händer, engagera oss i och påverka de förslag som läggs fram. Det  är därför angeläget att kommunstyrelsen tar på sig uppgiften att skapa fungerande  dialogformer för övergripande frågor såsom utvecklingen av den södra och sydöstra staden. Plan- och byggnadsnämnden måste å sin sida hävda sitt oberoende och inte låta sig styras genom tidiga beslut i kommunstyrelsen. Nämnden måste också utveckla sina och  förvaltningens arbetsformer så att PBL:s intentioner om insyn och påverkan blir en realitet.  Vi vill se en större lyhördhet och möjlighet att påverka planeringen under 2023 än vad som  varit fallet under 2022.

Sten Åke Bylund, Föreningen Vårda Uppsala 

Maria Svenaeus Lundgren, Föreningen Rädda Eriksbergs skogar 

Marguerite Sjöström, Föreningen Sydöstra Uppsala 

Margareta Krabbe, Föreningen Malma by och ängar 

Ulrika Forshell, nätverket Värna Ulleråker, 

Thomas Back, Föreningen Seminarieparkens vänner 

Adam Wallin, Naturskyddsföreningen i Uppsala

Medborgarinflytandet viktigt när Uppsala växer

UNT Debatt 23 augusti 2022 07:00

Sydöstra staden är ett av flera exempel på bristande medborgarinflytande, skriver representanter för sju föreningar.

Vi, föreningar och opinionsgrupper verksamma i Uppsala, har samstämt reagerat på hur medborgarinflytandet alltmer har kommit att åsidosättas i kommunens planering. Vi agerar nu därför tillsammans för att få till stånd en större respekt för medborgarperspektivet.

Våra föreningar har bildats för att stå upp för ett Uppsala där vi vill bo och verka, med attraktiva stads- och boendemiljöer, där natur- och kulturvärden respekteras och där våra efterkommandes välfärd, trivsel, behov av träd och grönska, skydd mot klimatförändringar med mera beaktas. Vi vill ha en välfungerande demokrati där viktiga beslut om förändring och utveckling är förankrade hos oss medborgare. Det förutsätter att planeringen baseras på en aktiv, öppen och lyhörd dialog.

Det sätt som planeringen bedrivs på idag lever inte upp till de förväntningar vi har på en respektfull plan- och beslutsprocess. Vi vill därför bidra till att denna process förbättras. Som ett första steg vill vi rikta följande budskap till alla dem som önskar bli valda till att företräda uppsalaborna under kommande mandatperiod:

1. Planeringen ska leva upp till lagarnas anda och krav

Den prövning som ska ske utifrån plan- och bygglagen, miljöbalken, EU-direktiv om artskydd och vattenkvalitet med mera måste respekteras. Avtal med stat, region, företag eller enskilda får inte innehålla utfästelser som föregriper denna prövning. Vi måste undvika situationer som den i sydöstra staden där varje invändning mot planerna slås undan med hänvisning till det så kallade fyrspårsavtalet.

2. Planeringen ska ske med öppenhet och ärlighet

Förutsättningarna för planerna måste redovisas tydligt så att de berörda inte upplever sig vilseförda. I detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik anges att det är en öppen fråga om trafikeringen kommer att ske med spårväg eller BRT (Bus Rapid Transit). Samtidigt är det sedan tidigare låst i avtal att den planerade Ultunalänken ska vara spårväg.

3. Planeringen ska bygga på saklig grund och relevant kunskap

Planeringen måste utgå från bästa möjliga kunskap om det område som den avser. Viktiga fakta måste redovisas och analyseras. I Hammarparken i Eriksberg har en första markundersökning påvisat gifter men detta har inte redovisats eller undersökts närmare. I sydöstra staden har ingen analys och värdering skett av de redovisade kulturmarkerna.

4. Planeringen ska involvera dem den berör

Det måste till en ökad delaktighet i planeringen. De som bor eller är verksamma i ett område ska ses som medaktörer i att utveckla det kvarter eller den stadsdel som planeringen berör. Det kräver en inbjudan i tidiga skeden, tydlig kommunikation samt redovisning av såväl förutsättningar som alternativförslag.

5. Planeringen ska ta hänsyn till de lokala perspektiven

Det är svårt att uppfatta dagens planprocesser som demokratiska på riktigt. Samråds- och granskningsyttranden visar hur framförda synpunkter i hög grad har negligerats. Det är ett stort antal Uppsalabor som har lämnat synpunkter och fått sitt engagemang besvarat med: ”ej tillgodosedda synpunkter”. Det skapar misstro, ilska och uppgivenhet.

6. Planeringen ska företrädas av kommunens tjänstemän och politiker

Planeringen får inte ske genom ombud. I sydöstra staden har privata aktörer fått ansvar för dialogen med de boende. Det är ett felaktigt sätt att arbeta. Det är kommunen som har att upprätta detaljplaner och det är därmed dess företrädare i form av politiker och tjänstemän som ska ta emot och besvara allmänhetens frågor och synpunkter.

7. Ansvariga politiker ska vara tillgängliga för frågor och svar

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har under en längre tid försökt få svar på ett antal frågor avseende det så kallade fyrspårsavtalet. Frågorna har först formulerats i insändare i UNT. I brist på svar har de därefter i brev riktats direkt till kommunstyrelsen. Trots det och trots förvaltningslagens krav på att frågor ska besvaras skyndsamt så har ännu inga svar kommit FVU till del.

Det är vår förhoppning att de partier och politiker som vill ha väljarnas förtroende för den kommande mandatperioden kommer att ta till sig de sju punkter som vi har presenterat ovan. För att få en första indikation på att så är fallet har vi, i samverkan med Folkuniversitetet, bjudit in ledande företrädare för samtliga partier till en debattkväll den 24 augusti kl. 18.00 i Folkuniversitetets aula.

Sten Åke Bylund, Föreningen Vårda Uppsala
 Maria Svenaeus Lundgren, Föreningen Rädda Eriksbergs skogar
 Marguerite Sjöström, Föreningen Sydöstra Uppsala
 Hans Åberg, Föreningen Malma by och ängar
 Olle Terenius, nätverket Värna Ulleråker
 Thomas Back, Föreningen Seminarieparkens vänner
 Adam Wallin, Naturskyddsföreningen i Uppsala

Sydöstra staden är fel planerad

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att kommunfullmäktige ska säga nej till och återremittera den fördjupade översiktsplanen för sydöstra staden. Skälen är att bebyggelsen är för omfattande, att den nya stationen bör flyttas söderut och låsningen av planen till fyrspårsavtalet.

Sydöstra staden är för tät. Planeringen har fastnat i den felaktiga föreställningen att tätt och högt byggande är den enda lösningen för en hållbar stad genom att ge underlag för spårväg. Planeringen bortser från att höga hus ger skugga och blåst samt att tät bebyggelse ofta leder till integrations- och hälsoproblem. En trivsam stadsmiljö behöver en mer småskalig och tryggare gatumiljö med öppna grönytor och platser. Det är inte enbart en gata med bostäder och mycket kollektivtrafik som skapar ett socialt liv, det är verksamheter, butiker, kaféer mm. Höga bostadshus med direktutgång till genomfartsgator bidrar inte heller till den trygga och trivsamma stadsmiljö som planeringen har som mål. Bebyggelsen vid Råbyleden är ett bland flera avskräckande exempel.

FVU har tidigare föreslagit att den nya stadsdelen istället bör byggas som ett traditionellt stationssamhälle kring en sydligare lokaliserad station. Där är nivåförhållandena mer gynnsamma och där kan stationen ges en koppling till verksamhetsområdet och trafikplatsen vid E4. Uppsalas planer påverkar även Knivstas planer för byggande till följd av fyrspårsavtalet. Om Knivsta och Uppsala ännu varit en kommun hade planerna sannolikt sett annorlunda ut. Ett omtag av hela planeringen med en mellankommunal samverkan vore därför högst rimligt.

Planens låsning till fyrspårsavtalet har minskat möjligheten till påverkan av planerna vid samråd. Plan- och bygglagen har utformats så att alla berörda ska garanteras möjligheter till inflytande över en plans innehåll och utformning. Skickligt genomförda samrådsprocesser, med lyhördhet för det som framförs, leder till ett bättre stadsbyggande och en större acceptans för det som byggs. Dessa möjligheter försvinner när alla synpunkter på planens omfattning, innehåll och lösningar avfärdas med hänvisning till fyrspårsavtalet. Då återstår endast att försöka påverka genom att överklaga, vilket är ett trubbigt instrument.

Tillsammans med osäkerheten kring den statliga finansieringen av fyrspårsavtalet borde bristen på demokratisk hantering vara skäl nog för en omprövning av den fördjupade översiktsplanen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                     Mats Börjesson

Ordförande                            Styrelseledamot

Viktigt att alla kan ta sig till museet

Replik till insändare av  Kurt Berggren 18/1

I den angelägna kulturdebatten om konstmuseets placering, som av kommunen förvandlats till en långbänk, kommer det efter 25 år fortfarande kreativa och konstruktiva förslag på var museet skulle kunna ligga istället för i slottet.

Dessemellan, men lyckligtvis inte så ofta, kommer det också ett missnöjt utbrott från personer som Kurt Berggren som anser att allt är bra som det är och att debatten bara är ett ”skådespel för att avleda från andra frågor” och som tydligen inte alls kan förstå varför en kommunalt finansierad verksamhet bör ha allmän tillgänglighet.

”Hur enkelt är det att ta sig nånstans i Uppsala?” frågar han retoriskt och tycks därmed mena att det inte behöver vara så lätt att ta sig till konstmuseet heller.

Men problemet är att det är svårare för vissa än för andra.

Vare sig vi som pensionärer eller funktionsnedsatta kan ta oss upp till konstmuseet eller inte så bidrar vi ju alla till driften via skatten. Har Berggren möjligen funderat på hur det skulle vara att försöka ta sig upp till den, enligt honom, geniala placeringen i slottet med en rullstol eller rullator eller genom att skjuta en barnvagn framför sig?

”Kommunen fixar enkelt busslinje om man bara vill”, skriver Berggren. Varför har de inte gjort det då, undrar man. De har ju haft 25 år på sig.

Däremot finns det både parkering och krog, eller åtminstone en servering. Har Berggren varit upp till slottet de senaste 25 åren? Annars föreslår jag en promenad uppför backen och ta gärna med en pulsmätare.

Vad besökssiffrorna beträffar så har jag vid flera tillfällen påmint om att de sjönk från 45 000 per år till 15 000 per år när museet flyttade upp till slottet från Fyris torg. Även om man tar höjd för att det ibland händer att en verksamhet drabbas av ett visst besökstapp i samband med en flytt så är det siffror som borde stämma till eftertanke.

Enligt de utredningar som gjorts på senare tid har besöksiffrorna återhämtat sig och låg för ett par år sedan på drygt 60 000 vilket förmodligen stämmer ganska bra även idag. Dessa siffror ska då ställas mot de potentiella besökssiffror som museet kunde ha haft med en fördelaktigare och besöksvänligare placering än i slottet.

Hur stora dessa potentiella besökssiffror skulle kunna vara kan vi naturligtvis inte veta med säkerhet men med museiverksamhet gäller som med all annan publik verksamhet att antalet besökare styrs av lagen om tillgång och efterfrågan, dvs ju enklare tillgång desto fler besökare.

Kommunledningen svarar inte på våra frågor

Det åligger kommunledningen att på ett respektfullt sätt förankra aktuella frågor hos medborgarna, skriver fyra representanter för föreningen Vårda Uppsala.

Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling har till slut reagerat på våra frågor rörande fyrspårsavtalet och det utrymme det ger till medborgarinflytande. Nu väljer Pelling att inte svara på frågorna i sin insändare i UNT den 25 november, utan kommer i stället med en argumentation kring varför han inte lyssnar på den grundläggande kritik som har lämnats över förslaget till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna. Pelling väljer därmed att hålla fast vid och befästa den position som han och kommunstyrelsens majoritet har intagit sedan tidigare. Det säger möjligen något om den demokratisyn som för närvarande är förhärskande i kommunstyrelsen.

I sin bok ”Demokrati, en liten bok om en stor sak”, ger professor Sofia Näsström en översikt över demokratibegreppet och hur olika tolkningar leder till olika konsekvenser i praktiken.  I en inledande passus skriver hon: ”Definierar vi demokrati som folkets val mellan eliter lotsar vi våra tankar och handlingar åt ett håll, definierar vi det som jämlik kontroll över dagordningen lotsar vi dem åt ett annat. I ena fallet upprörs vi av medborgarnas kritik och inblandning i det politiska styret, i det andra fallet ser vi det som ett hälsotecken.”

Plan- och bygglagen har utformats så att alla berörda garanteras möjligheter till inflytande över en plans innehåll och utformning. Skickligt genomförda samrådsprocesser, med lyhördhet för det som framförs, leder i allmänhet både till ett bättre stadsbyggande och en större acceptans för det som byggs. En ovilja att ta till sig av de synpunkter som framförs riskerar däremot att leda till sämre lösningar, utdragna konflikter, överklaganden och, i slutänden, en uppgivenhet hos medborgarna. En uppgivenhet som i sin tur riskerar att leda till politikerförakt och i förlängningen en bristande tilltro till demokratin.

Vi förstår att kommunen kan behöva avtala med stat och region i frågor som rör stora investeringar. Men det åligger samtidigt kommunledningen att på ett respektfullt sätt förankra aktuella frågor hos medborgarna, att både värna och vårda medborgarnas möjlighet att påverka det som berör dem. Det finns det ingen annan aktör som kan göra. Det vore ett hälsotecken om kommunledningen valde ett sådant arbetssätt.

För övrigt är kommunstyrelsen fortsatt skyldig oss svar på om fyrspåravtalet medger möjlighet för oss medborgare att påverka på annat sätt än genom överklaganden, om det medger alternativ till spårväg och om det medger att inte alla de avtalade 33 000 lägenheterna behöver lokaliseras till Bergsbrunna och Södra staden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Bo Aronsson, Per Hedfors och Tomas Klang

Fyrspårsavtalet slår undan lokalt inflytande

2021-11-22

Det är uppenbart att kommunledningen inte är beredd att ta till sig av de argument som framförs om sydöstra staden och fyrspårsavtalen, skriver Sten Åke Bylund, Bo Aronsson och Mats Börjesson.

”Det går inte att göra större förändringar i det här skedet, då håller vi inte tidsplanen. Det är på eller av, ja eller nej, som partierna har att ta ställning till nu.” Uttalandet är Erik Pellings när han i onsdags presenterade förslaget till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna och med hänvisning till fyrspårsavtalet.

Uttalandet synliggör det dilemma som Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har pekat på i två debattartiklar tidigare i höst (UNT 18 augusti respektive 21 oktober). FVU har genom artiklarna försökt att få svar på om det finns ett samlat politiskt stöd för att nyttja fyrspårsavtalet för att slå undan synpunkter från alla dem som berörs av avtalet. Att avtalet i realiteten nyttjas på ett sådant sätt framgår inte enbart av Pellings uttalande ovan, utan även av det särskilda utlåtande som följer det planförslag som nu har lagts fram.

I utlåtandet kommenteras hur framförda synpunkter har bemötts i den slutliga bearbetningen av planen. Kritik från boende i området avseende omfattningen av bebyggelsen har bemötts med: ”I fyrspårsavtalet med staten och Region Uppsala regleras antalet bostäder som ska byggas inom hela avtalsområdet”. Kritik från organisationer bemöts med: ”Kommunen stämmer kontinuerligt av avtalet med staten och regionen, och planerar i dagsläget ingen omförhandling”. Det är uppenbart att kommunledningen inte är beredd att ta till sig av de argument som framförs hur starka de än är och oavsett vem det är som framför dem.

För att få bekräftat hur kommunledningen ser på innebörden av samråd, dialog och medborgarinflytande har FVU ställt tre frågor i ett brev till kommunstyrelsen. Dessa frågor är:

Är det kommunstyrelsens uppfattning:

1. att fyrspårsavtalet medger möjlighet för medborgare, sakägare, intresseorganisationer med flera att påverka annat än att genom överklaganden fördröja tidpunkterna för genomförandet av avtalets olika delar (se §§9 och 13 i avtalet)?

2. att avtalet medger ett alternativ till spårväg (se §6 punkterna 4 och 5 i avtalet)?

3. att, om det visar sig att det är olämpligt att lokalisera 33 000 lägenheter till Bergsbrunna och Södra staden, avtalet medger att en andel av dessa bostäder i stället kan lokaliseras till andra delar av kommunen?

Är svaret nej på alla tre frågorna så visar kommunstyrelsen att den har distanserat sig från alla dem som frågorna berör. Är svaret ja på alla tre frågorna kan kommunledningen inte längre nyttja fyrspårsavtalet för att enkelt slå undan synpunkter utan dessa måste bemötas med lyhördhet och respekt, inte med ultimatum.

Fyra spår Uppsala, samrådshandling, Söder Bergsbrunna – Uppsala Centralstation

Trafikverkets ärendemottagning Fyra spår Uppsala
Box 810
781 28 Borlänge

2021-11-15

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad handling och vill med anledning därav framföra följande synpunkter på de i dokumentet redovisade förslagen.
Uppsala Central
FVU förordar en samlad stationslösning enligt alternativen 1a eller b. Dessa alternativ ger en god överblick över stationens funktioner och korta gångavstånd för resenärerna i samband med byte mellan olika tåglinjer eller byte mellan tåg och annan kollektivtrafik, liksom vid angöring med privatbilar och taxi. FVU vill betona vikten av att det utökade spårområdet utformas så att inpassningen till omgivande stadsmiljö utförs på ett omsorgsfullt sätt. FVU ställer sig bakom tanken att det äldre ställverket kan flyttas, medan ingrepp i stationsbyggnaden bör undvikas.
Uppsala södra
FVU instämmer inte i att det finns goda förutsättningar att skapa en välfungerande station i det i utredningen redovisade läget söder om Bergsbrunna. Nivåskillnaden är stor (16 meter) och kommer att tillsammans med järnvägen och stationen i sig att utgöra en betydande barriär mellan områdena öster och väster om stationen. FVU har i samband med samråd över ett förslag till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna framfört att den nya staden bör byggas upp kring en sydligare lokaliserad station där nivåförhållandena är mer gynnsamma och där stationen kan ges en nära koppling till det föreslagna verksamhetsområdet och trafikplatsen vid E4. En sådan lokalisering skulle kunna bidra till en mer funktionell lösning än den som redovisas i utredningen. Yttrandet över den fördjupade översiktsplanen bifogas för kännedom.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund, ordförande , Bo Aronsson, styrelseledamot, Per Hedfors, styrelseledamot