Den 1 oktober 2024 visade Cecilia Carlqvits Uppsalas arbete med landsbygdsprogram.
Eftersom vi inte noterar närvaro får även de som inte var och lyssnade på Cecilia . Cecilia Carlqvists presentation
Uppsala Kommus landsbygdsprogram
Svara
Kategoriarkiv: Artiklar
Vilket Uppsala vill vi egentligen ha?
Nätverksstad eller förtätning, folkomröstningen väcker frågan, skriver Per Hedfors.
Ska Uppsala fortsätta förtätas eller ska staden växa i kransorterna, frågar sig Per Hedfors.
Foto: Adam Wrafter
Debatt i UNT 2024-04-30 06:45
Per Hedfors, landskapsarkitekt (AgrD), Uppsala
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Folkomröstningen väcker ödesfrågor. Hur ser en hållbar utveckling ut för boningarna på vårt begränsade jordklot? Inflyttningen till städer världen över är ett hot för överlevnad. Allt större kontinuum av bebyggelse leder till allt större ekologiska fotavtryck. Hur landar detta för oss i Uppsala? Fortsätt läsa
Kvarteret Ubbo – hög tid för kommunen att agera
Stiftelsen Ubbo har upprepade gånger återkommit med förslag på hur man vill bygga på den tomt man har i Kvarteret Ubbo, förslag som väckt kraftigt negativa reaktioner från såväl allmänhet som expertis. Inte minst har förslagens arkitektoniska utformning kritiserats. Föreningen Vårda Uppsala anser att det alltmer framstår som orimligt att Stiftelsen Ubbo ensam ska bära ansvaret för hur fastigheten ska utvecklas med tanke på dess läge mitt i Uppsalas historiska stadskärna. Vi anser att det är hög tid för Uppsala kommun att agera, att styra upp projektet tillsammans med initierade aktörer och ta ett övergripande ansvar.
Vi anser att kommunen snarast bör ta sig an uppgiften tillsammans med regionen, berörda statliga organ och ansvariga fastighetsägare. Här behövs ett nytt, brett, kulturhistoriskt och ekonomiskt väl förankrat planprogram, gärna framtaget med hjälp av en arkitekttävling. Ett sådant planprogram bör också innefatta landskapsarkitektur och den tilltänkta upprustningen av själva Odinslund och den så kallade ”processionsvägen” mellan domkyrkan och slottet som löper genom området.
Med tydligt formulerade beskrivningar kan platsen bli en värdefull tillgång inte bara för Uppsalas skolelever och studenter utan för stadens alla medborgare, för universiteten samt för stadens näringsliv inklusive besöksnäringen. Det vore därför konsekvent att Kv. Ubbo och Odinslund fick ett innehåll av livaktigt nationellt och internationellt kultur- och besöksintresse med möjlighet till evenemang och utställningar.
Vi välkomnar planens syfte att skydda övriga byggnader inom området som idag saknar skydd. Detta skydd måste emellertid även gälla det lilla brygghuset från 1700-talet, vars rivning vi bestämt motsätter oss.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund
Tomas Klang
Kvarteret Ubbo – det är dags för kommunen att agera!
Sedan flera år har ett antal olika planförslag lagts fram för Kvarteret Ubbo vid Odinslund. Stiftelsen Ubbo, som drivs av Uppsala studentkår och Kungliga Vetenskapssamhället, vill bygga övernattningsbostäder och hotell för gästforskare och studenter. Dessutom tänker man sig att det i gatuplanet ska finnas någon typ av verksamhet öppen för allmänheten, som exempelvis kafé och utställningslokaler.
Odinslund är stadens äldsta offentliga promenadplats. Den består bland annat av tre alléer med almar, vilka planterades av Carl von Linné 1759. Tillsammans med Slottet, Carolina Rediviva, Trefaldighetskyrkan, Domkyrkan, Ärkebiskpsgården, Dekanhuset, Gustavianum, universitetshuset med flera byggnader samt universitetsparken och Odinslund utgör området kärnan i riksintresset Uppsala stad C40 och är därmed också en central och omistlig del av det svenska kulturarvet.
Odinslund var redan på 1800-talet en viktig plats för studentsång och för den på 1840-talet hastigt uppblomstrande skandinavismen. Den spektakulära obelisken invigdes den 6 november 1832 och var en gåva av Karl XIV Johan till åminnelse av Gustav II Adolfs död i Lützen samma dag 1632. Den del av Kv. Ubbo som vetter mot Odinslund är också förknippad med konstnären Staffan Östlund, vars 1700-talshus med omgivande trädgård är rika på skulpturer. I samma hus har också August Strindberg och Karin Boye bott när de studerade i Uppsala.
Föreningen Vårda Uppsala har likhet med bland andra Riksantikvarieämbetet och Svenska Byggnadsvårdsföreningen med kraft motsatt sig att området bebyggs enligt stiftelsens intentioner. Vi saknar bland annat en övertygande argumentation för byggprogrammet. De gångna åren har dessvärre skapat det oroande intrycket av en markägare som har en fastighet men saknar en klar idé om hur den ska utnyttjas, Dessutom, och det som verkligen oroar i sammanhanget, är att de arkitektoniska ambitionerna inte har levt upp till den nivå och de krav som platsen förutsätter.
Uppsalas offentliga byggnader och miljöer är, som i det här fallet, ett uttryck för stadens mångsidiga funktion som residens-, förvaltnings- och regementsstad samt kyrkligt centrum och universitetsstad. De har ett värde inte bara på lokal och regional nivå utan också på riksnivå. De formar stadens siluett och ger karaktär åt stadsbilden. Det är inte minst området kring Odinslund som gör Uppsala till Uppsala. Ett genomförande av föreliggande planförslag, vilket bara är en bearbetning av tidigare hårt kritiserade förslag, skulle enligt Föreningen Vårda Uppsalas uppfattning medföra en oacceptabel skada på riksintresset Uppsala stad.
Den offentliga miljön kring Odinslund måste säkras för framtiden. Det skulle ligga i linje med kommunens vällovliga ambition att bli europeisk kulturhuvudstad år 2029.
Det är orimligt att Stiftelsen Ubbo ensam ska få ansvara för hur utvecklingen av detta till ytan lilla men till betydelsen stora projekt ska hanteras. Det här måste bli bra. Det är därför dags för kommunen att agera. Tillsammans med regionen, berörda statliga organ och ansvariga fastighetsägare bör man snarast möjligt ta sig an uppgiften med den varsamhet som platsen kräver. Det behövs ett nytt, brett och ekonomiskt förankrat planprogram där även möjligheten till markbyte övervägs. Ett sådant planprogram bör också innefatta den tilltänkta upprustningen av själva Odinslund samt den så kallade ”kröningsgatan” eller processionsvägen som går genom området.
Ett genomförande av planförslaget såsom det nu föreligger skulle medföra en påtaglig skada på riksintresset. Det strider därmed mot såväl miljöbalken som plan- och bygglagen. Inte heller uppfyller det kraven i de nationella miljökvalitetsmålen eller kraven i Uppsalas arkitekturpolicy.
Av flera goda skäl anser vi därför att planförslaget måste stoppas. Det är hög tid att Uppsala kommun griper in och tar sitt ansvar!
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund
Bo Aronsson
Eric Bylander
Tomas Klang
Vår osäkra tid kräver lyhörda och långsiktiga lösningar
Kriget i Ukraina med åtföljande energikris, lågkonjunktur, hög inflation och höjda räntor, är några av de faktorer som nu skapar stora osäkerheter inför framtiden. Det gäller inte minst för de många som står i begrepp att köpa en bostad och de som ska planera och bygga dem. För Uppsalas del tillkommer dessutom ett valresultat, som gör tillvaron ovanligt instabil, inte minst från stadsbyggnadssynpunkt.
Sedan 2017 finns det så kallade Uppsalapaketet, ett avtal mellan kommunen, staten och regionen innefattande bland annat två nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm. Avtalet är kopplat till volymmässigt stora åtaganden innefattande bostäder, arbetsplatser, samhällsservice och infrastruktur, åtaganden som ännu inte fullt ut har utretts och förankrats i en öppen, demokratisk process. Samtidigt som regionens företrädare nu trycker på för att skynda på de kommunala besluten, så finns det en politisk opposition och en folklig opinion som ifrågasätter hela eller delar av paketet.
För Uppsala kommun gäller åtagandet en omfattande, storskalig utbyggnad av den södra och sydöstra staden. Där ingår också, tillsammans med Region Uppsala, ett kostnadskrävande spårvägssystem som i sin tur kräver ett stort befolkningsunderlag. Såväl Riksrevisionen som Statskontoret har riktat allvarlig kritik mot den typ av avtal som Uppsalapaketet utgör. Statskontoret går så långt att de i sin utvärdering drar slutsatsen att staten i framtiden inte ska teckna denna typ av avtal. Uppsalapaketet vilar alltså på en ifrågasatt grund, vilket bidrar till att göra Uppsalas tillväxt osäker för alla parter. Sammantaget talar allt detta för att det nu är dags för ett rejält omtag i planeringen.
Samhällsplaneringens huvuduppgift är att åstadkomma goda förutsättningar för hållbara och attraktiva boende- och arbetsmiljöer, lättillgänglig kultur och natur, samt kollektivtrafik och trafiksystem som motsvarar de långsiktiga behoven. Lyckligtvis står Uppsala inför arbetet med att upprätta en ny kommunomfattande översiktsplan. Här skulle öppen och demokratisk process vara önskvärd, en bred förankrings- och planeringsprocess baserad på en gemensam omvärldsanalys och målbild. Bjud in företrädare för näringslivet, akademin, organisationer och föreningar att framföra sina idéer i öppna forum. Låt nationell och internationell expertis bidra med inspel om hur den goda staden kan utvecklas. En ambitiös och väl genomförd process med en uppföljande debatt skulle kunna bidra till att skapa samsyn och samtidigt stärka den lokala tilliten och demokratin, ja även näringslivsklimatet och den lokala trevnaden.
Den nya översiktsplanen behöver uppvisa en struktur som säkrar riksintressen, miljö- och hälsa, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö, va- och grundvattenförsörjning med mera. De senaste årens byggande bör kritiskt granskas och erfarenheterna läggas till grund för de nya förslag som utarbetas. Översynen av utbyggnadsstrukturen bör inbegripa en omprövning av tidigare planering av den södra och sydöstra staden. I det arbetet bör även prövas vilka möjligheter som öppnas om hela eller delar av Uppsalapaketet frångås eller omförhandlas.
Den lokala demokratin med dess tillit och förutsebarhet har alltid varit en av de största tillgångarna för våra kommuner. I det osäkra läge som vi befinner oss i just nu är förutsebarheten dock ytterst begränsad. Det gäller såväl lokalt som regionalt och nationellt. Då blir det desto viktigare att i största möjliga samförstånd söka en gemensam väg framåt. Visionerna och strategierna måste vara hållbara under mer än någon enstaka mandatperiod. Behovet av över tiden anpassningsbara planer som är brett politiskt och folkligt förankrade är uppenbart.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund Bo Aronsson