Debattartikel utveckling i Uppsala

Börjar luften gå ur Uppsala kommuns planer för framtiden? Bostadsbyggandet har gått i stå och befolkningsutvecklingen stannat av. Trots det finns inga signaler från kommunledningen om att man har en beredskap för att ställa om planeringen. Snarare tvärtom. Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling redovisade nyligen i UNT alla de åtgärder som vidtagits i arbetet med det omfattande spårvägsprojektet, ett projekt som baserar sig på en stark befolkningsutveckling och som förutsätter ett omfattande bostadsbyggande. Budskapet från kommunledningens sida har hitintills varit att man inte ser några anledningar till ett omtag i planeringen.

I maj gjorde kommunen en ny prognos (KP25) för befolkningsutvecklingen. Den pekar på att vi i Uppsala kommer att vara 308 000 invånare år 2050. Samtidigt gjorde SCB en befolkningsframskrivning som angav 300 000 invånare samma år. Båda bedömningarna pekar på en drastisk förändring av utvecklingen relativt de befolkningstal som legat till grund för besluten om fyrspårsavtal, översiktsplan (ÖP16) och den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna. Där redovisas befolkningstal på mellan 340 000 och 380 000 invånare.

Det mesta talar för att SCB:s bedömning är den mest realistiska.I januari i år var 248 221 personer folkbokförda i Uppsala kommun. I maj hade vi minskat med 242 personer. Det återstår att se om det årliga mönstret med befolkningsökningar under hösten gör att vi når upp till en ökning med de 2 300 invånare per år som krävs för att den kommunala prognosen ska kunna uppfyllas. Även om Uppsala fortsatt kommer att växa snabbare än Sverige i övrigt är det tveksamt om vi skulle nå upp till 308 000 invånare 2050, vilket i så fall skulle motsvara 2,7 % av Sveriges befolkning, jämfört med 2,3 % idag. Det skulle innebära att Uppsala ensamt skulle svara för 8 % av Sveriges totala befolkningsökning. Ska ÖP16: s och fyrspårsavtalets befolkningssiffror nås krävs att Uppsalas befolkningsökning utgör upp mot 13 % av Sveriges totala tillväxt.

I dagsläget finns det inget som talar för att vi kommer att återgå till den utveckling som vi sett under 2 000-talets inledande decennier. Befolkningsökningen drevs då av ett positivt utrikes flyttnetto och ett stabilt födelseöverskott. Nu är vi i ett läge med en begränsad invandring och en historiskt låg fertilitet, vilket medför en  lägre årlig befolkningsökning framöver än de vi vant oss vid. 

Spelar då detta någon roll för Uppsalas del? Ja, om vi inte är beredda att ompröva tidigare ställningstaganden kan det bli både fel och dyrt. Besluten om spårvägsprojektet baseras på att vi är 340 000 invånare år 2050 och att 55 000 av dessa då bor i de sydöstra stadsdelarna. Det är inte en trovärdig utveckling. Erfarenheterna från perioden efter miljonprogrammet respektive 90-talets fastighetskris visar att marknaden kommer att driva fram en förändring i såväl utbyggnadstakt som i karaktär på det som byggs. De stora projekten tar paus och ersätts av småskaligare. Marknaden kommer att efterfråga småhus. Nya hyresrätter riskerar att stå tomma och nybyggda bostadsrätter i perifera lägen vara svårsålda. Det försvårar möjligheterna att fullfölja antagna planer, inte minst för de sydöstra stadsdelarna.  Endast ett begränsat antal bostäder behöver tillkomma i denna kommundel fram till år 2050, kanske inga alls.

På samma sätt är de prognoser om resandeutveckling som utförts inför besluten om spårvägsprojektet nu helt överspelade. Såväl bedömningar av resandetal som ekonomiska kalkyler är missvisande. Det är i dag svårt att argumentera för att den begränsade samhällsekonomiska nyttan av en spårvägsbro genom Årike Fyris är viktigare än alla de starka miljöintressen som äventyras om bron kommer till stånd.

Det ska noteras att kommunledningen inte har lyckats övertyga regeringen om att de förändringar som vi nu ser är tillräckliga för att motivera en omförhandling av fyrspårsavtalet. Nu är det dock tid för ledningen att övertyga oss uppsalabor om att man har kontroll på läget och att man har en trovärdig plan för vägen framåt. Finns det en sådan?

Bo Aronsson, aktiv i Föreningen Vårda Uppsala och Dialogforum Uppsala – föreningar i samverkan 2025-07-28

Replik spårvägsfrågan

Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling skriver i en replik (UNT 2025-07-25) om fördelarna med den planerade spårvägen. Han målar upp en ytterst missvisande bild av läget.

Så här ser läget ut idag, skriver Pelling: ”alla detaljplaner för spårvägssträckan är antagna”. Det är en halv sanning, och sådana är ofta missvisande. Det riktiga är att alla detaljplaner är antagna, men alla är också överklagade. Ingen har vunnit laga kraft.

Pelling fortsätter: ”en rad dispenser och tillstånd har getts för bland annat artskydd”. Det riktiga är att endast vissa alléträd  får tas ned i avvaktan på rättsliga prövningar.

Och så fortsätter det: ”bygglovet för depån är klart”. Det riktiga är att ett bygglov är lämnat, men lovet är villkorat med att detaljplanen för depån måste vinna laga kraft. Både detaljplanen och bygglovet är överklagade. Ett byggande av depån är därför beroende av de rättsliga prövningar som nu pågår.

Vidare: ”upphandlingar av huvudentreprenad, fordon och driftsoperatör är i gång”. Upphandlingen av entreprenaden är överklagad. Även övriga upphandlingar kan komma att överklagas, då det rör sig om stora potentiella intäkter för de som vinner upphandlingarna.

Slutligen: ”markförberedelser, ledningsflyttar och anpassningar av vägnätet genomförs i detta nu”. Det är riktigt. Men de ansvariga för spårvägsprojektet har valt att inte vänta ut de rättsliga prövningar som pågår. Arbetssättet har därför anmälts till såväl länsstyrelsen som kommunrevisionen. Båda instanserna granskar nu förfarandet.

Till allt detta kommer den ytterst omfattande tillståndsprövning som krävs för att kunna bygga spårvägsbron genom Årike Fyris. Utfallet av den prövningen är inte given på förhand men väntas meddelas under hösten.

Ingenting är alltså klart. Nyckelfrågorna prövas nu i mark- och miljödomstolen. Oavsett utfallen i domarna kommer sannolikt ärendena att föras vidare till mark- och miljööverdomstolen. Det kommer att ta tid. Vi uppsalabor kommer därför att kunna säga vårt i spårvagnsfrågan även i nästa års val. Det är en helt annan bild än den Pelling vill förmedla.

Bo Aronsson, aktiv i Föreningen Vårda Uppsala och i Dialogforum Uppsala – föreningar i samverkan 2025-07-25

Överklagande av plan-och byggnadsnämndens i Uppsala beslut att avsluta ärende – olovlig byggnation, dnr PBN 2025-001748

2025-07-17

Till Länsstyrelsen i Uppsala län

Bakgrund och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) gjorde den 11 juni 2025 en anmälan till plan- och byggnadsnämnden (PBN) i Uppsala angående misstänkt olaga byggande utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg. PBN beslutade den 24 juni 2025 att lämna denna anmälan utan åtgärd samt att avsluta ärendet. FVU överklagar härmed detta beslut och yrkar att Länsstyrelsen i Uppsala län upphäver detsamma och ålägger kommunen att vidta de åtgärder som gällande regelverk föreskriver.

Grunder för yrkandet

De pågående anläggningsarbetena ifråga kräver stöd i en antagen och gällande detaljplan. Det finns därmed förutsättningar för och behov av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt 11 kap. plan- och bygglagen (PBL). Alltså är PBN:s bedömning, att så inte är fallet, felaktig. Dess beslut att lämna anmälan utan åtgärd och att avsluta ärendet är sålunda oriktigt.

Underlaget för PBN:s bedömning har varit tillräckligt för att komma till ett riktigt beslut. Skulle så inte anses ha varit fallet har PBN åsidosatt sin utredningsskyldighet, genom att inte komplettera utredningen med nödvändiga uppgifter. Har sådan komplettering skett har PBN åsidosatt sin dokumentations- och motiveringsskyldighet, genom att inte se till att detta framgått.

I alla händelser har PBN åsidosatt sin motiverings- respektive serviceskyldighet genom att inte i motiveringen av sitt beslut – eller annars – ha angett vad den avser med ”annan myndighet”, när nämnden inte anser sig vara rätt myndighet.

Utveckling av grunderna för yrkandet

PBN framhåller i sin beslutshandling (med vår kursivering och korrigering):

För aktuellt område pågår det arbete med en ny detaljplan (Kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka A-B) för att möjliggöra byggande av spårväg. Denna detaljplan [har] inte vunnit laga kraft. Det innebär att om man ska bygga spårväg gäller Lag (1995:1649) om byggande av järnvägen. Denna lag har inte plan- och byggnadsnämnden tillsynsansvar över, det prövas av annan myndighet.

Vidare sammanfattar PBN sina slutsatser (med vår kursivering):

Det finns idag inga järnvägsspår med tillhörande byggnader kopplade till spårtrafik inom det aktuella området. Att man lägger ner en elkabel är de facto inte det samma som att man bygger spårväg och bryter mot någon bestämmelse i gällande detaljplaner. Förvaltningen bedömer att pågående anläggningsarbeten, nedläggning av elkabel, inte är lovpliktiga åtgärder. Arbetet med ledningarna strider heller inte mot någon bestämmelse i plan- och bygglagen.

FVU menar att det av det aktuella beslutsdokumentet framgår att PBN inte har uppfyllt sin utredningsskyldighet och inte dragit riktiga slutsatser till grund för sitt beslut. PBN ger därmed inte heller en rättvisande beskrivning av de arbeten som har utförts på det aktuella avsnittet av Hugo Alfvéns väg.

PBN redovisar helt riktigt att det krävs en ny detaljplan för att medge att spårväg byggs även om inte bygglovsplikt föreligger för spårväg. Vidare att så länge inte en ny detaljplan föreligger gäller lag (1995:1649) om byggande av järnväg. PBN friskriver sig också från att ha tillsynsansvar över åtgärder som strider mot denna lag. I stället hänvisar PBN till ”annan myndighet” utan att redovisa vilken denna myndighet i så fall är.

FVU menar att PBN har att bevaka att arbeten med en spåranläggning, eller delar därav, inte påbörjas så länge inte gällande detaljplan medger detta. Det är PBN som har tillsynsansvar enligt PBL, där frågor relaterade till detaljplan regleras. Om någon utför åtgärder som saknar erforderligt stöd i detaljplan åligger det PBN att agera för att få till stånd en rättelse.

FVU menar vidare att om PBN drar (den felaktiga) slutsatsen att tillsynsansvaret ligger på annan myndighet så borde PBN åtminstone ha informerat FVU om vilken myndighet som enligt PBN har det ansvaret.

PBN skriver att man håller på att flytta ledningar för vatten, avlopp, fiber, el, fjärrvärme och dagvatten. Vidare att ledningar ska flytta från nuvarande läge under Hugo Alvéns väg till sidan av vägbanan. Detta är inte en riktig beskrivning av de åtgärder som har utförts i den norra delen av Hugo Alfvéns väg (norr om gång- och cykeltunneln). Här har, enligt uppgift från arbetare på plats och FVU:s dokumentation, endast lagts nya elkablar utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg, bland annat fram till läget för en planerad likriktarstation som är nödvändig för driften av en spårväg. Inga ledningar har flyttats från befintligt vägläge i denna del av Hugo Alfvéns väg.

PBN har inte tagit till sig denna information och inte heller dokumenterat att man från de ansvariga för spårvägsprojektet har begärt eller fått beskrivet vad arbetena omfattar i det aktuella vägavsnittet. Som FVU framhöll redan i anmälan, så räknas till en spåranläggning, enligt 1 kap. 1 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, ”fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar i övrigt, trafikledningsanläggningar samt anordningar för elförsörjning av trafiken” (vår kursivering). Eftersom PBN inte undersökt, eller i vart fall inte redovisat, vilka faktiska arbeten som har utförts, kan inte uteslutas att det, utöver elkablar, även lagts ned annan typ av kablar som behövs för framtida spårs brukande.

Det är FVU:s uppfattning att de åtgärder som nu har vidtagits i det aktuella avsnittet av Hugo Alfvéns väg ska anses utgöra delar av en spåranläggning, varför arbetena står i strid med såväl gällande detaljplan (PBL) som lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. PBN har därmed att vidta de åtgärder som gällande regelverk föreskriver.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

Detaljplan för del av kvarteret Solrosen, dnr PBN 2017–000042

2025-06-27

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag som har varit utsänt för samråd och vill med anledning därav framföra följande:

FVU avstyrker det nu framlagda förslaget.

Planen framställs med syfte att utverka maximal byggnadsvolym på en gammal lågexploaterad fastighet (att jämföra med tidigare ärenden i Eriksdal, kvarteren Assar och Dagfrid). Detta med motiv att svara mot och förstärka kvaliteter i stadsrummet, vilket dock enbart kan ses som kopplade till flerfamiljshusbebyggelsen i grannskapet. I den till planen hörande planbeskrivningen framhålls följande:

Gestaltningen skall utgå från den äldre lamellhusbebyggelsen längs Fålhagsleden för att säkerställa en god anpassning till den Dagfrid omkringliggande stadsmiljön. Byggnaden ska utformas med inspiration från dessa samtidigt som den innebär ett samtida arkitektoniskt tillägg i området. (s. 9, markering med fetstil av FVU)

Vidare sägs i planbeskrívningen att:

Genom sin placering bidrar den till att tydliggöra entrén mot Uppsala innerstad från Fålhagsleden. Fastighetens form innebär att byggnaden får en annorlunda form jämfört med den övriga bebyggelsen Det bidrar till att ge byggnaden ett eget uttryck. (s. 14)

Detta är en argumentation som FVU menar vara högst godtycklig och motsägelsefull. En anpassning genom särprägel? Byggnaden i sitt redovisade läge ger inget tillägg till den fond som nu är. Med en höjd som utgår från 30-talets lamellhus, tyvärr då i obalans genom ett nybygge med grövre kontur.

Planbeskrivningens motiv för nybygge utgår inte från de faktiska förhållandena på platsen utan är bokstavligen ensidig. De högre husen närmast Strandbodkilen bildar byggnadsgräns mellan centrum och ytterstad. Och där utanför? Byggplatsen i planen, ligger i ett område som är helt väsensskilt innerstaden. Tomten utgör hörnpunkt i ett område med uteslutande låg bebyggelse, egnahem, lägenhets- och småhus, som, med gränser i Solrosgatan/Furugatan och Fålhagsgatan, i en vid sektor sträcker sig ut mot Tycho Hedéns väg.

Solrosgatan är en gräns där just skillnaden mellan inner- och ytterstad skall vara och få bestå tydlig. Planen bygger på en helt felaktig rumsanalys som medverkar till att förvanska stadsrumskvaliteten. Med volym och skala står byggnaden som en solitär, tomttäckande, rest som en obelisk, helt artfrämmande för området. En brutal kontrast. Och sedan? Om genomförd, invasiv med risk för vidare spridning när gränsen en gång blivit passerad.

Alternativ till nybyggnad får ske med utgångspunkt från karaktären hos låghusstaden. Byggplatsen är strategisk i sitt hörn vid Solrosgatan. Där entrébyggnaden i en egnahemsrad som Gunnar Leche utformade (1922) med mönsterordning, till förebild för fortsatt byggande med egna hem. Detta borde bli till motiv för ett nybygge om ett sådant ska till; en kvalitetsbyggnad, en flerfamiljsvilla eller ett fålägenhetshus. Förebilder finns. Ett gott exempel i Uppsala är bebyggelsen i kv. Blomman i Kåbo (Villavägen/Thunbergsvägen) invid Botan. På tomten här, då huskropp i en skala, två våningar, lagd i läge som fond för S:t Göransgatan och med utrymme för en gård mot väster. Kvartershörnet skall inte ha en byggd markering. Det skall ses anpassat för entréläget till Fålhagen/Almtuna, trädgårdsstaden, med en mjuk angöring. Det svarar då också mot grönska och träd på gården till HSB-huset, på motsatta sidan gatan (som planens nybygge annars, på alla sätt, skulle överskugga).

Om nu stadsmässighet eftersträvas inom området finns här en resurs. Parkeringsytan vid Fålhagsgatan och in mot parkstråket.

Sammanfattning

I bilagan ”Behovsbedömning” slås fast att Fålhagen/Almtuna egnahemsområde är en värdefull kulturmiljö. Men i detta sammanhang bedömt ovidkommande. Den föreslagna 5- våningsbyggnaden försvaras med motiv som utgår från en felaktig analys.

Solrosgatan som gräns mellan lamellhusen längs Fålhagsgatan Fålhagen/Almtuna egnahemsområde måste värnas. Gatan utgör huvudstråk där den aktuella fastigheten bildar entré från Fålhagsgatan.

Ny bebyggelse måste ta sin utgångspunkt i egnahemsområdets tvåvåningsskala och inte i lamellhusen i motsatta kvarter.

Lechehuset på fastigheten har förvanskats, men köpare finns säkert som skulle kunna återställa det yttre enligt de ursprungliga fasadritningarna. Jämför med utfallet i kvarteret Assar i Eriksdal. Utrymme finns då också för ett väl anpassat tillägg.

Planen svarar inte mot agendan i kommunens arkitekturpolicy. Den visar också på behovet av ett kommunalt kulturmiljöprogram. Ett program som kan att läggas till grund för att bedöma platsers och områdens karaktär och kvalitét, för en bästa anpassning vid nyordning. Kommunen skall veta bättre än byggherren.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Carl Erik Bergold PO Sporrong
ordförande styrelseledamot styrelseledamot

Detaljplan för del av kvarteret Underofficeren, dnr PBN 2023–000590

2025-06-22

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag och vill med anledning därav framföra följande:

FVU delar inte den i detaljplanen framförda uppfattningen att Exercisfältet behöver en ny inramning för att markera gränsen mellan Uppsala Science Park i norr och det öppna fältet söder därom. Vi anser att den befintliga bebyggelsen redan fyller denna uppgift väl och att de nya byggnaderna på ett olyckligt sätt skulle skymma den befintliga bebyggelsen som då skulle hamna bakom, särskilt då sjukhusbyggnaden från 1923, även kallad Staben. 

Detta hus är den enda äldre kulturbärande byggnaden i husraden ut mot Exercisfältet som finns kvar sedan regementstiden. Den är dessutom skyddad med bestämmelsen q. FVU anser att det är viktigt att huset får behålla sitt nuvarande öppna läge ut mot fältet eftersom det signalerar att området, Uppsala Science Park, har en historia som sträcker sig bortom dagens. Om planen genomfördes skulle huset komma att omslutas av bebyggelse på alla sidor, vilket vore att ta ifrån huset en del av dess kulturhistoriska värde. Det skulle i så fall strida mot nuvarande skyddsbestämmelser, enligt vilka inga åtgärder får vidtagas som minskar detta värde.

White arkitekter framhåller i sin konsekvensbeskrivning att den föreslagna bebyggelsen riskerar ”att medföra skada på riksintresset för kulturmiljövården (C40 A). Främst då fältets öppna yta, som finns mellan regementets olika delar, kommer att minska. Byggnaderna riskerar även att skapa en tydlig gräns mellan regementet i norr och fältet, samt att ta fokus från kasernbyggnaderna vid Polacksbacken i öst.” 

FVU instämmer i Whites bedömning och avstyrker planförslaget.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 
Göran Öberg, styrelseledamot 
Tomas Klang, styrelseledamot