Yttrande över detaljplan för Bälinge 1:51 PBN 2015- 002345

2021-03-01

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av remissen av rubricerade detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Föreningen ser mycket positivt på att det nu kommer att byggas flerbostadshus i Bälinge. Det har sedan länge vart efterfrågat. Det redovisade planförslaget med illustration ser dock till sin form och karaktär onyanserat och slätstruket ut. Lösningen med loftgångar bidrar till detta. Det borde utan förhöjda byggkostnader kunna göras mer varierat med en anpassning till omgivande vägnät och bebyggelse. Med en vinklad bebyggelse längs Kyrkvägen samt med varierade hushöjder i kvarteret på mellan 2-3 våningar kan med små medel tillskapas ett centralt nytt och attraktivt kvarter med högre trivselvärden. Och därmed en bättre anpassning till platsen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund
Ordförande
PO Sporrong
Vice ordförande
Tomas Klang
Styrelseledamot

Överklagande detaljplan kv. Seminariet ärendenr.: KSN-2019-0951

2021-02-20
Till Mark- och miljödomstolen
c/o Uppsala kommun

Kommunledningskontoret,
kommunledningskontoret@uppsala.se
Stationsgatan 12
753 75 Uppsala

Överklagande

Beslut som överklagas

Kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta detaljplan för kv. Seminariet, Uppsala kommun den 25 januari 2021, § 17, ärendenr.: KSN-2019-0951.

Klagande

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, är en ideell och partipolitiskt obunden förening vars mål är att verka för en god och långsiktigt hållbar stadsmiljö och för bevarandet av Uppsalas särprägel. Föreningen bildades 1961 och har i dag ca 230 medlemmar. Stadgar och andra uppgifter finns på föreningens hemsida www.vardauppsala.se.

Yrkande

FVU yrkar att ovan nämnt beslut upphävs

Sammanfattning

Folkskoleseminarieanläggningen – en välbevarad helhet med högklassiga byggnader och en historisk parkanläggning, unik i Sverige – åskådliggör ett viktigt historiskt skede i vårt land. Den utgör en anläggning i raden av vetenskapligt och pedagogiskt intressanta trädgårdar i Uppsala, en anläggning i byggnadsminnesklass. Därför anser FVU att kv Seminariet bör bevaras och skyddas i sin helhet.

FVU åberopar också PBL 8 kap § 13 om förbud mot förvanskning av anläggningen.

FVU anser att planens genomförande innebär att en av huvuddelarna i anläggningen utplånas, vilket vållar irreversibel skada på helheten i riksintresset. Trots det anser kommunen att en miljöbedömning (MKB) inte krävs. FVU anser att detta strider mot miljöbalken 6:11 – 6:12.

FVU anser att åtgärder som stärker värdet i en del, inte i detta fall kan rättfärdiga att irreversibel skada orsakas på värdet i en annan del, och därmed på helheten, när det konstaterats att just helheten är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar. Med stöd i Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (till 3 kap 6 § andra stycket miljöbalken), NFS 2005:17, där endast ”obetydlig” skada bedöms kunna accepteras utan att förorsaka påtaglig skada och där irreversibel påverkan med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset som regel anses utgöra påtaglig skada, anser FVU att detaljplanens genomförande skulle innebära påtaglig skada på riksintresset. FVU anser därför att förslaget till detaljplan strider mot miljöbalken 3 kap 6 § och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

Bakgrund

Seminariekvarteret i Uppsala med sina byggnader, sin trädgårdsanläggning och idrottsplats, hör till de tidigast uppförda av de påkostade anläggningar, som kallas den tredje generationens folkskoleseminarier. Av stor betydelse för tillkomst och utformning var 1907 års Folkundervisningskommitté och 1914 års seminariestadga, en satsning på pedagogik och utbildning av vanligt folk, kanske av samma vikt som den samtida reformen om allmän rösträtt, och som skulle få stor betydelse för utvecklingen av Folkhemmet och det moderna Sverige.

Tomten, som måste vara minst 4 hektar för att rymma skolgård, idrotts-och trädgårdsanläggningar, inköptes utanför stadsgränsen, norr om Luthagen invid stadsdelen Enhagen. Som arkitekt valdes Axel Lindegren vid dåvarande Överintendentsämbetet, välkänd i sin tid, med många offentliga uppdrag. Han svarade också i tidens anda för möbler och inredning. 1914 påbörjades byggnadsarbetena och vid invigningen den 29 mars 1917 stod också trädgårdsanläggningen i huvudsak klar.

Seminariebyggnaden är en högklassig exponent för nationalromantiken och dess monumentala tegelarkitektur har ingen motsvarighet i Uppsala. Samtidigt som arkitekturen associerar till medeltida förebilder är den modern i sin asymmetri och varierade formspråk som speglar byggnadens innehåll. Murverk och stendetaljer visar prov på högklassigt hantverk.

Rektorsbostaden, vars yttre vittnar om dess betydelse, och Vaktmästarbostaden med tillhörande nyttobyggnader i enklare falurött, alla av Seminariets arkitekt, representerar nationalromantikens träarkitektur och utgör höjdpunkter i svensk träarkitektur.

Trädgårds- och idrottsanläggningen har stora rumsliga kvaliteter där byggnader och vegetation samspelar. Den har också drag av nationalromantik liknande de man hittar i Hallmans generalplan för Uppsala 1910. Fysisk fostran var utbildningens största ämne och idrottsanläggningen, kopplad till seminariebyggnadens gymnastikavdelning, rymmer en fullstor 11-mannaplan. Där fanns fram till på 1970-talet löparbana, längdhoppsgrop och ring för kulstötning. Den avgränsas mot nordost av en mäktig läplantering, på utsidan bestående av gran, på insidan mot planen av ett varierat sortiment av lövträd och buskar, som också återfinns mot Seminariegatan i sydväst. Den naturromantiska förebilden var ett skogsbryn i ljusa färger.

Trädgården i tomtens södra halva, dominerades av odling i tydliga kvarter, ett rikt sortiment av fruktträd, där åkeröallén ännu är ett starkt rumsbildande inslag. Men där fanns också praktträdgårdens blomsterprakt och en oval vattenanläggning, kanske med förebild i Linnéträdgårdens dammar. Allt detta som en del av lärarutbildningens pedagogik i trädgårdsodling och botanik, men också för undervisningen av övningsklasserna. Anläggningen innehöll 106 arter av träd och buskar.  Byggnader och anläggningar är ingående beskrivna och analyserade i Pettersson 2008, Upplandsmuseet, Hoff och Åkerblom 2011, SLU, och Lundgren 2016, Upplandsmuseet.

Folkskollärarutbildningen togs 1969 över av Lärarhögskolan. All odling i trädgården upphörde vid samma tid och en stor del av trädgården blev gräsyta. 1977 blev lärarutbildningen en institution vid Uppsala universitet

I Stadsbildens Framtid 1964, utredare Ola Ehn och Anders Åman, beställd av Uppsala stad, utpekas Folkskollärarseminariet som kulturminne.

I samband med Byggnadsstyrelsens avveckling i början på 1990-talet listades de statliga byggnader som ansågs värda status av byggnadsminne enligt 12 § i förordningen om statliga byggnadsminnen, bland dem kv. Seminariet. Utredningen gjordes av RAÄ 1993. Så skedde dock inte.

1988 beslöt riksdagen om utökad antagning till lärarutbildningen, och 1991-93 uppfördes en tillbyggnad på norrsidan av seminariebyggnaden. Hela anläggningen handikappanpassades och i samband med det återställdes den äldre byggnaden till närmast ursprungligt skick. När beslut om lärarutbildningens flytt till Blåsenhus fattats, såldes kv. Seminariet till NCC, kommunen använde inte sin förköpsrätt. Flytten ägde rum 2009.

NCC (Nu representerade av Bonava) lät stycka av och sälja vidare själva seminariebyggnaden, som kom att hyras ut till musikskola. Lokalerna passade som hand i handske och mycket små ombyggnader behövde göras, vilket på ett utmärkt sätt löste problemet med bevarande och återanvändning.

2011 begärde Föreningen Vårda Uppsala byggnadsminnesförklaring av byggnader och anläggningar i kv Seminariet, därför att de tillsammans utgör en synnerligen märklig miljö och att de tillsammans förstärker värdet och att miljön som helhet byggnadsminnesförklaras.

Ett ärende som fortfarande ligger hos länsstyrelsen.

I dag är seminariebyggnaden i utmärkt skick. Vaktmästarbostaden är uthyrd som bostäder och i gott skick. Rektorsbostaden har stått tom till och från och visst behov av utvändigt underhåll krävs.

Trädgårds- och idrottsanläggningarna är stadda i förfall och sköts endast sporadiskt. Men grundstrukturen i form av rumsbildningar, vägar med mera är mycket väl bevarad. En stor del av träd- och buskplanteringarna finns kvar. Ytorna för skolgård och odlingskvarter är bevarade, om än dolda under asfalt och gräs, vilket också påpekas i SLU-rapporten.  Många träd har dock avverkats av de nuvarande fastighetsägarna, framför allt i läplanteringarna, de flesta helt friska. Fruktträden saknar underhållsbeskärning och många grenar har brutits på grund av riklig fruktsättning. Sly och Parkslide har etablerat sig innanför det vildvinsklädda höga stängslet.

Den 23 april 2012 antar KF en detaljplan som föreslår 220 bostäder i parken. Den överklagas av bl a FVU. Mark- och miljööverdomstolen upphäver planen och förklarar kv. Seminariet att vara ett riksintresse för kulturmiljövården. Att kv. Seminariet i Uppsala utgör en mycket värdefull helhetsmiljö med seminariebyggnaden, tjänstebostäder, park, trädgård och idrottsplan samt att anläggningen i princip är oförändrad vilket gör den unik i sitt slag i landet.

Den 25 januari 2021 antar KF den nya detaljplanen för Seminariekvarteret. Vid tidigare samråd och granskning har FVU yttrat sig mot all ny bostadsbebyggelse i Kvarteret, åberopande riksintresset som omfattar hela miljön: byggnader, park, idrottsplan och trädgårdsanläggning.

Den nya planen, detaljplan för kv. Seminariet. Dnr PBN 2017 – 002441. Antagande.

I Planens syfte och huvuddrag sägs: trädgården blir allmän plats, park, som kommer att utvecklas så att dess kulturhistoriska värden stärks, dessa åtgärder redovisas på illustrationsplanen, som ingår i handlingarna. 110 lägenheter i flerfamiljshus i 3-4 våningar med inredd vind uppförs i den norra delen av kvarteret – på idrottsplatsen med sin läplantering. En mindre bollplan, som kommer att ägas av ett kommunalt bolag och hyras ut till skolan dagtid, ersätter idrottsplanen. Befintliga byggnader skyddas med bestämmelser och nya byggnader utformas så att områdets karaktär bevaras. Seminariebyggnaden planläggs för skola och centrumverksamhet.

Tre nya fastigheter bildas i parken: Rektorsbostaden och Vaktmästarbostaden, som planläggs för skola, centrumverksamhet och bostäder, samt en mindre byggrätt för café i parken. Dessa kommer att säljas ut privat. En större parkering, 17 platser, föreslås vid huvudentrén intill Vaktmästarbostaden.

FVU: s synpunkter

FVU motsätter sig detta. Totalt blir ca 30 % av anläggningens yta inklusive den nya bollplanen inte tillgänglig för allmänheten.

Idrottsplanen med sin inramning av läplanteringen, på insidan i form av det naturromantiska nordiska skogsbrynet, är en av huvuddelarna i seminarieanläggningens komposition. Den skulle för alltid vara förlorad om planens bostadsbebyggelse förverkligas. Anläggningens största rum som visar seminariebyggnaden i hela sin längd, ersätts med en helt främmande miljö med kompakt bebyggelse, som kraftigt förminskar det fria rummet. Det slutna rummet med fokus på seminariebyggnaden hamnar i stället i centrum för de boendes blickar. En liten bollplan ersätter idrottsplanen och nya träd och planteringar reducerar ytterligare det rumsliga sambandet med seminariebyggnaden. Den nya bollplanen kommer att uppfattas som en del av den nya bebyggelsen som omger den på två sidor. En viktig del av de arkitektoniska och trädgårdsarkitektoniska värdena går förlorade.

En vital del av folkskollärarutbildningens pedagogikhistoriska uttryck går också förlorat. Enligt Lundgren 2016, Upplandsmuseet, var idrott det största ämnet, och lärarstudenternas fysik en viktig egenskap vid antagningen. Helt i strid med planhandlingarnas påstående att denna del av anläggningen är den minst viktiga. Enligt samma utredning är denna del en av de bäst bevarade, se färgkartorna, sid. 44-47.

I Hoff och Åkerblom 2011, SLU, sägs att trädgården och idrottsplanen var en del av undervisningsmiljön på samma sätt som lektionssalarna och gymnastiksalen. Lä- och sortimentsplanteringarna har ett odlingstekniskt och biologiskt/genetiskt värde.

Här görs också en jämförelse mellan de bäst bevarade anläggningarna från samma tillkomstperiod; de i Umeå och Linköping. Den visar att trots att dessa båda är byggnadsminnen, så är förändringarna i helhetsmiljön stora, jämfört med Uppsala. Uppsala utpekas som en unik anläggning i sitt slag i landet. Dessutom med goda förutsättningar att rekonstrueras tack vare bevarad dokumentation av dess ursprungliga form. Märkligt nog väljer man i den aktuella planen, att för alltid förstöra just idrottsplanen med sin inramning, den del som i Umeå och Linköping undantagits från byggnadsminnet och dessutom exploaterats.

FVU är också kritiskt till följderna av utförsäljningen av de tre nybildade fastigheterna med Rektorsbostaden, Vaktmästarbostaden och caféet. Hur kommer de nya gränsmarkeringarna, häckar, staket, att påverka upplevelsen av park och trädgård? Den nya byggrätten på 20 m2 vid Vaktmästarbostaden, bullerplank, friggebodar m fl ohistoriska inslag. Den nya stora parkeringen intill Vaktmästarbostaden med 17 platser, som krävs för de nya bostäderna, är helt främmande för anläggningen och påverkar negativt den viktiga första upplevelsen av anläggningen via huvudentrén.

FVU anser alltså att planens genomförande skulle vålla oreparabel skada på anläggningens helhet, att idrottsplanen med sin läplantering och sortimentsplantering skall lämnas obebyggd och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

Vi åberopar också PBL 8 kap §13 om förbud mot förvanskning av anläggningen.

Miljöbedömning

I kommunens Behovsbedömning, 2018-09-26, sägs att planförslaget inte kommer att skada riksintresset och att kulturmiljön inte kommer att få någon tydlig negativ påverkan. Med utgångspunkt i behovsbedömningen och planhandlingarna är kommunens samlade bedömning att ett genomförande av detaljplanen för kv. Seminariet inte medför betydande miljöpåverkan enligt PBL 4:34 och att en miljöbedömning enligt miljöbalken 6:11 – 6:12 (MKB) inte krävs.

I Samråd om behovsbedömning, 2018-11-22, bedömer länsstyrelsen att aktuell detaljplan kan antas medföra risk för betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken.

Länsstyrelsen delar inte kommunens bedömning att den föreslagna planen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. På grund av att planområdet ligger inom riksintresseområdet för kulturmiljön, Uppsala stad C  40 A, samt att Seminarieanläggningen i sin helhet med byggnader, idrottsplan, park och trädgård bedöms vara av riksintresse och är mycket intressant ur ett historiskt perspektiv, poängterar länsstyrelsen vikten av  att kommunen tar fram nödvändiga handlingar i den fortsatta planprocessen, samt att det även finns skäl för kommunen att överväga att göra en miljöbedömning.

FVU: s synpunkter

FVU anser att planens genomförande skulle innebära att en av huvuddelarna i anläggningen, dessutom omfattande ca 25 % av den, i form av idrottsplan, läplantering och sortimentsplantering utplånas. Detta vållar irreversibel skada på helheten i riksintresset, som omfattar byggnader, park, trädgård och idrottsplan. FVU anser därför att en miljöbedömning (MKB) skulle ha gjorts. MB 6:11 – 6:12.

Planens påverkan på riksintresset

I planen sägs under Kulturmiljö, riksintresse
Planområdet ligger inom riksintresse för kulturmiljövården, Uppsala stad C 40 A. Riksintresset omfattar lärdomsstadens betydelse samt vetenskapshistoriskt intressanta trädgårdsanläggningar och parker. Vidare är bebyggelsens utformning och placering samt dess rumsliga samband av betydelse för riksintresset. Bedömningen är därigenom att anläggningen som helhet, med både bebyggelse och trädgårdsanläggning är av betydelse för riksintresset.

Framtagna utredningar
Kommunen stödjer sina värderingar av kulturmiljön på ovan nämnda utredning, Lundgren 2016, Upplandsmuseet samt på Expertutlåtande 2019. Båda handlingarna finns med i planhandlingen.

I planen sägs: Både Upplandsmuseets utredning och expertutlåtandet beskriver att kvarterets värden till stor del finns i byggnaderna men även i utemiljöns strukturer och karaktärsskapande element.

Under Utemiljöns kulturvärden sägs
Seminarieträdgården anlades med en läplantering av gran i norr och ett högt plank kring de södra delarna, vilket gjorde anläggningen till en värld sluten mot omgivningarna.

Upplandsmuseets kulturhistoriska analys pekar ut de delar som markerar områdets strukturer och siktlinjer som de delar i utemiljön som har de högsta värdena, såsom sikten mellan Seminariebyggnaden, Rektorsvillan och Vaktmästarbostaden samt skolgårdens landskapsrum. Viktiga element som lyfts fram är nyttoodlingarna, praktträdgården, äppelträdsallén och idrottsplanen. Kvarterets avgränsning och entréer har inga tydliga värden eftersom de i låg grad liknar de ursprungliga avgränsningarna och entréerna.

I Utlåtande 2020 09 28 sägs på sid. 9: Ny bebyggelse tillåts endast i de mindre värdefulla delarna av kvarteret, på ett respektfullt avstånd från Seminariebyggnaden.

På sid. 22: Planförslaget innebär att endast en mindre värdefull del av kvarteret bebyggs …

FVU: s synpunkter

FVU tolkar Mark- och miljödomstolens dom 2014-03-24 som att Seminarieanläggningen, förutom att ingå i riksintresset Uppsala stad C 40, också utgör ett eget riksintresse för kulturmiljövården, i sin helhet med befintliga byggnader, park, trädgård och idrottsplats. Och att helhetens värde beror av alla delar utan inbördes rangordning – så tolkar FVU Lundgren 2016 och Hoff & Åkerblom 2011.

I kommunens ÖP 2016, del B, nämns anmärkningsvärt nog inte kv Seminariet i uppräkningen av riksintressen. I planen nämns likaså endast riksintresset Uppsala stad som utgångspunkt för bedömningen av värdet. Genomgående framhålls byggnaderna, trädgårds- och parkdelarna som mest värdefulla, medan idrottsplanen med sin läplantering sällan nämns och då som den minst värdefulla delen i anläggningen. Som stöd för de värderingarna hänvisas till Lundgren 2016, men där finns alls inte den jämförelsen av de olika delarnas värden. FVU uppfattar detta som en inte helt saklig argumentation för att motivera nybebyggelse och förminska skadan på riksintresset. Vad Lundgren värderar är de olika delarnas överensstämmelse med den ursprungliga anläggningen och vad som behöver göras för att öka förståelsen för denna. Kartorna som avslutar analysen visar hur delarna är oupplösligt sammanflätade och hur viktig helheten är för tolkningen av den historiska miljön – riksintresset.

I ÖP 2016 sägs att riksintressen inte får skadas påtagligt av exempelvis nya byggprojekt. Tillskott och förändringar kan göras om kulturmiljövärden beaktas.

FVU anser att planens genomförande medför påtaglig skada på riksintresset och att förändringarna, som de nya bostadshusen mm innebär, inte beaktar riksintressets kulturmiljövärden. Tvärt emot vad som sägs i planen överensstämmer den inte med översiktsplanens intentioner.

I Samråd om behovsbedömning, 2018-11-22,

Riksintresse för kulturmiljövården – Uppsala stad, tolkar länsstyrelsen riksintressets värden:

Kvarteret Seminariet, med seminarieanläggningen i sin helhet med byggnader, idrottsplan, park och trädgård bedöms även vara av riksintresse för kulturmiljövården då dessa utgör en av flera monumentala miljöer med offentliga byggnader. I Mark- och miljööverdomstolens dom framhävs att anläggningen är unik i sitt slag i landet såsom en i dess helhet bevarad exponent för anläggningar uppförda i enlighet med 1914 års seminariestadga.

En omvandling av kv. Seminariet med ny bebyggelse inom fastighetens norra del kan riskera att påtagligt skada kulturmiljövärdet inom riksintresseområdet enligt länsstyrelsens bedömning. Av Mark-och miljööverdomstolens dom framgår tydligt att samtliga element hörande till seminarieverksamheten sammantaget har betydelse för riksintressets värden. Det kulturmiljöhistoriska värdet i kvarteret utgörs av befintliga byggnader, park, trädgård och idrottsplats som tillsammans bildar en enhet. Enligt länsstyrelsens mening utgör denna enhet det karaktärsdrag som riksintresset skyddar.

Länsstyrelsen bedömer därför att det proportionella förhållandet mellan delarna i helheten måste beaktas.

I Granskning av förslag till detaljplan för kv Seminariet, 2020-06-09,

Riksintressen för kulturmiljövård – Uppsala stad C, skriver länsstyrelsen:

Länsstyrelsen har tidigare poängterat den fundamentala betydelse parken och den tidigare trädgården har för förståelsen av seminarieanläggningen. Detta medför att genomförandet av, och det kommunen redogör för i samrådsförslaget, återskapande av ytor, planteringar, gångstråk, avgränsningar och entréer måste komma till stånd för att riksintressets läsbarhet i den delen skall stärkas. Endast genom att denna del stärks finns förutsättningar för förändringar i andra delar av området.

Stora delar av de fysiska beståndsdelarna av folkskoleseminariets verksamhet, med byggnader, park och trädgård, kommer att – både i sina delar och som helhet – att på ett bättre sätt än idag vara avläsbara för allmänheten. Återskapandet av trädgårdens utbredning samt skyddet för befintliga byggnader ger möjlighet att långsiktigt bevara dessa värden. Idrottsplatsens storlek minskas, men kommer att finnas kvar och kunna förstås som en del av verksamheten.

Det nya tillskott i miljön som byggnaderna i kanten av och delvis på idrottsplanen kommer att utgöra är främmande för den tidigare seminarieverksamheten. De tillför därmed inte något som stärker det kulturhistoriska värdet. Inskränkningen av det kulturhistoriska värdet i vissa delar har bedömts av länsstyrelsen som acceptabelt, då andra delar kommer att förstärkas. I bedömningen av om gjorda anpassningar i tillräcklig grad uppfyller detta krav, finner länsstyrelsen att så är fallet. Läsbarheten av de riksintressanta kulturmiljövärdena bedöms sammantaget förbättras, då utpekade viktiga delar såsom trädgård och park kommer att delvis återskapas.

FVU: s synpunkter

Länsstyrelsen konstaterar i Samråd om behovsbedömning, 2018-11-22, ovan, att planområdet ligger inom riksintresset Uppsala stad men bedömer också att helheten med alla sina delar är av riksintresse för kulturmiljövården och betonar att anläggningen är unik i sitt slag i landet. Det kulturmiljöhistoriska värdet definieras av att befintliga byggnader, park, trädgård och idrottsplan bildar en enhet och att denna enhet är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar.

Länsstyrelsen delar inte kommunens bedömning att planen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan och anser att det finns skäl för kommunen att överväga att göra en miljöbedömning. Trots att kommunen inte gör en sådan kommer man i föGranskning av förslag till detaljplan för kv. Seminariet, 2020-06-09, överens med kommunen om att godta planen, förutsatt att delar av park och trädgård återskapas och att befintliga byggnader skyddas, och att detta ger möjlighet att långsiktigt bevara dessa värden. Samtidigt kommer man med en tydlig Brasklapp: de nya byggnaderna är främmande för den tidigare seminarieverksamheten. De tillför inte något som stärker det kulturhistoriska värdet.

FVU delar inte alls länsstyrelsens uppfattning om hanteringen av riksintresset utan anser att länsstyrelsens olika ståndpunkter är motstridiga och att slutsatsen inte övertygar. FVU anser att de genomgripande förändringarna, av idrottsplanen och dess inramning av lä- och sortimentsplanteringar, som detaljplanen medför, innebär en irreversibel skada på riksintressets helhet. Detta medges också i expertutlåtandet och i länsstyrelsen tidiga bedömning av risk för påtaglig skada på riksintresset.

Åtgärder som stärker värdet i en del kan i detta fall inte rättfärdiga, att irreversibel skada på värdet orsakas i en annan del, när det konstaterats att just helheten är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar. Med stöd i Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (till 3 kap 6 § andra stycket Miljöbalken), NFS 2005:17: En negativ inverkan som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset bör som regel anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön, anser FVU därför att förslaget till detaljplan strider mot miljöbalken 3 kap 6 § och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

Avslutning

Seminarieanläggningen – högklassiga byggnader, en historisk park, unik i Sverige – åskådliggör ett viktigt historiskt skeende i vårt land. Den utgör en anläggning i raden av vetenskapligt och pedagogiskt intressanta trädgårdar i Uppsala, en anläggning i byggnadsminnesklass.

Naturligtvis är FVU positiv till att byggnaderna skyddas och att delar av parken restaureras. Men varken kommunen eller länsstyrelsen har förstått att värdesätta park, trädgård och idrottsplan lika högt som byggnaderna. Florensdokumentet – en internationell överenskommelse, redan 1982 sanktionerad av ICOMOS, en kommitté knuten till FN, ger för första gången de historiska parkerna samma skydd som de kulturhistoriska byggnaderna.  Så säger även KML 3 kap §§ 1-2.

FVU har, så länge exploateringsfrågan varit aktuell, rättsligt drivit frågan om byggnadernas och parkens, trädgårdens och idrottsplanens lika värde och rätt till samma skydd. Därför bör kv Seminariet i sin helhet bevaras och skyddas.

Vårt konstruktiva förslag är att hemställa om att kommunen företar ett markbyte och återtar ägandeskap och ansvar, och i den rollen sköter anläggningen som det riksintresse för kulturmiljövården den är.

Vi bilägger Svenska byggnadsvårdsföreningens utlåtande över förslaget till detaljplan som ett komplement till vårt överklagande, och som FVU står helt bakom.

För Föreningen Vårda Uppsala

 

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong                              Ulla Björkman

Ordförande               Vice ordförande                                Styrelseledamot

Yttrande över detaljplan för kvarteret Siv, PBN 2019- 001087

2021-02-11

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av remissen av rubricerade detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Ett av konserthusets högt uppskattade arkitektoniska huvudnummer är den glasade foajén och promenaden med utsikt över Uppsala. FVU noterar med tillfredsställelse detaljplanens uttalade ambition att behandla detta unika särdrag med varsamhet.

Av de angivna plushöjderna kan man emellertid räkna ut att byggnadskroppen till höger, mot Vaksalagatan, kommer att skymma utsikten för en person kortare än 1,8 m och att byggnadskroppen till vänster, mot Roslagsgatan, kommer att skymma delar av utsikten för alla utom de som är ca 2,2 m eller längre.

Bilden på sid 13 redovisar att den 1,8 m långe betraktarens ögonhöjd ligger i nivå med båda taken, trots att det vänstra borde sticka upp ytterligare ca 40 cm. Bilden återger alltså inte verkligheten korrekt, vilket är både anmärkningsvärt och beklagligt i en planhandling.

För att säkra möjligheten för alla att se omgivande siluett och hustak bör höjden på de båda huskropparna längs Vaksalagatan och Roslagsgatan därför sänkas med en våning. Det möjliggör att även barn och rullstolsburna kan uppleva den i planen utlovade utsikten.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong                              Tomas Klang

Ordförande                             Vice ordförande                         Styrelseledamot

Ang. detaljplan för Norra Hovstallängen, PBN 2017–000789

2021-02-10

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Syftet med detaljplanen är att lösa Kungsängens behov av förskola och skola, inklusive idrottshall, samt möjliggöra ytterligare kontor och centrumfunktioner i innerstaden. Planen ska ge möjlighet till att skapa ett livgivande inslag i stadsmiljön och att Kungsängen länkas samman med innerstaden. Syftet med planen är också att bevara värdefull bebyggelse med höga kulturvärden.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) är mycket positiva till att behovet av skola och förskola tillgodoses i Kungsängenområdet. Utformningen med en sammanhängande varierad fasad mot Kungsgatan och en väl skyddad gård innanför denna är mycket tilltalande. Vi uppskattar även ambitionen att bevara Navet, Busstornet och Köttinspektionen. Hörnet med Navet i korsningen Kungsgatan Strandbodgatan är en spännande korsning i centrala Uppsala som gärna får framhävas ytterligare. Enligt planförslaget riskerar Navet upplevas inklämt och nedtryckt av omgivande byggnaders höga höjd och dominerande volym. De närmast liggande byggnaderna på Kungsgatan och Strandbodgatan bör därför minskas i höjd och dras in några meter så att Navet kan bibehålla sin karaktär av ett fristående hörnhus.
Läs mer

Konstmuseet – alltför länge förbisett

Vilka verksamheter ska man fylla “kulturkvarteret” Ångkvarnen med, nu när läget inte är aktuellt för nya konstmuseet? Den frågan ställer Sten Åke Bylund, ordförande för föreningen Vårda Uppsala, i sin debattartikel.

Om några veckor kan kommunstyrelsen komma att bestämma sig för om Uppsala konstmuseum ska ligga kvar på sin mindre väl valda plats uppe i Slottet eller flytta till Kaniken. Därmed sätter man också punkt för en 25-årig långbänk som borde ha fått ett avgörande för länge sedan. Efter sig lämnar man en historia av alltför låga kulturella ambitioner, ett dåligt och ofullständigt utredningsarbete och en politisk uppvisning i konsten att marginalisera och negligera en stor opinion.

Parallellt, och märkligt nog osynkroniserat med handläggningen av ärendet med konstmuseet, har kommunen låtit ta fram nya detaljplaner för kv. Hugin och kv. Ångkvarnen. Den uttalade ambitionen är att med hjälp av nya bostäder och verksamheter skapa ”stadsliv” i området och att knyta ihop de nya bostadskvarteren i södra Kungsängen med innerstaden. Bägge planerna är i skrivande stund ute på granskning efter att tidigare ha varit ute på samråd.

Föreningen Vårda Uppsala konstaterar med förvåning att kommunen inte har samordnat dessa processer med varandra. Både kv. Hugin och kv. Ångkvarnen var föreslagna som tänkbara lägen för ett framtida konstmuseum och borde givetvis ha varit grundligt utredda och granskade innan man arbetade fram detaljplaner för dessa kvarter.

Den befintliga stadskärnan har ända sedan 1980-talet ansetts vara alltför liten för det snabbt växande Uppsala. Ett konstmuseum i något av dessa båda kvarter skulle ha passat perfekt in i kommunens ambitioner såväl när det gäller att utvidga stadskärnan som att uppgradera å-rummet. I stället är nu risken stor att man i detta centrala läge håller på att skapa ett näst intill ensidigt bostadsområde, ett andra Luthagen.

Frågan är nu därför hur man ska kunna vidga stadskärnan och knyta ihop södra Kungsängen med innerstaden när man nu har spelat bort ett av de kulturella och stadsbyggnadsmässiga ess man hade i form av konstmuseet? Och med vilka verksamheter tänker man sig att fylla de stora tegelbyggnaderna och tomterna i det strategiskt belägna ”kulturkvarteret” Ångkvarnen? Vi är många som här saknar en långsiktig och hållbar stadsbyggnadsstrategi.

Vad säger våra politiska partier, näringslivet, berörda föreningar och organisationer?

Svaren brådskar!

 

Ang. detaljplan för kv. Hugin, Uppsala kommun (dnr 000-2017-003640)

2021-01-11

Till  Kommunstyrelsen i Uppsala kommun kommunledningskontoret@uppsala.se
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun plan-byggnadsnamnden@uppsala.se
Kulturnämnden, Uppsala kommun kulturnamnden@uppsala.se

Med anledning av samrådet ang. rubricerade detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Föreningen Vårda Uppsala har stor förståelse för att det behöver byggas många nya bostäder i Uppsala. Men när vi tar del av detaljplanen för kv. Hugin ställer vi frågan: Står föreslagna omfattande rivningar i överensstämmelse med kommunens hållbarhetsstrategi och övriga målsättningar i aktuell översiktsplan? Nej! Här föreslås större delen av ett i ett centralt kvarter, huvudsakligen kontorslokaler, i stadskärnan rivas för att ersättas med bostäder! Och detta i en del av stadskärnan som redan domineras av bostäder! Därmed hotas en av stadens finaste arbetsplatser och en av stadens vackraste torgmiljöer; Kungsängstorg. Tillsammans med f d Riksbanken, numera Auktionskammarens hus, spelar bebyggelsen i kv. Hugin en avgörande roll för torgmiljön, som också utmärker sig för sina väl valda, högklassiga och mycket uppskattade skulpturer. En oas för alla besökare!

Gävleborgs länsstyrelse har i detta ärende övertagit ansvaret från Uppsala länsstyrelse. Kulturmiljö-avdelningen vid Gävle länsstyrelse anser härvid att det finns tveksamheter i den antikvariska förundersökningen som kommunen beställt av White arkitekter och påtalar motsägelser och oklarheter i dess resonemang och slutsatser. Detta stöds av att Upplandsmuséet i sin bedömning kommer till den motsatta slutsatsen att rivning inte är motiverad på grund av bebyggelsens stora kulturhistoriska och arkitektoniska värde, en uppfattning FVU delar. I remissvaret från länsstyrelsen i Gävle anges som huvudskäl till rivning att det kan ske eftersom framlagd plan återställer det ursprungliga rutnätet i området vilket också betonas av stadsbyggnadsförvaltningen i samrådsredogörelse och planbeskrivning – trots att det är helt felaktigt. Kungsängsgatan har alltid gått i rak sträckning mot Tullhuset vid Strandbodgatan. Den sneda avslutningen som planen föreslår har alltså ingen historisk förankring.

Som huvudskäl för rivning anförs också det bristande sambandet mellan Kungsängen och den nya stadsdelen söder om Strandbodgatan, tidigare kallad Industristaden. En planering som gjordes vid en tid när ingen förutsåg det nuvarande behovet bostäder och därmed förlängningen av stadskärnan söderut. Problemet med den bristande kontakten mellan stadskärnan och industristaden kan enkelt lösas genom en mindre öppning i Kungsängsgatans genomfart i kvarteret samt när UL:s bussanläggning och Dragarbrunnsgatan förs vidare söderut och då tillsammans med Kungsgatan och Östra Ågatan ger ett fullt tillfredsställande samband.

Planförslaget föreskriver att här kommer att byggas minst 300-400 nya bostäder, förskola och ytor för kontor, handel och verksamheter till formen av djupa, trånga och mörka bostadsschakt i stället för dagens arbetsplatser. Vi riskerar att få ytterligare alltför täta innerstadsgårdar utan tillräckligt solljus och hälsobringande vistelse och lekutrymmen. Inte minst pågående pandemi har visat att detta inte är en långsiktigt hållbar stads- och välfärdspolitik för Uppsala. Detaljplanen rymmer redan flera smärre förtätningsmöjligheter utan att den lokala miljökvaliteten och helheten går förlorad.

Befintliga byggnader mot Östra Ågatan är ett prov på högklassig arkitektur från 1970-talet, och tillhör tillsammans med Nyréns Pharmaciabyggnader det bästa från den tiden i Uppsala. Till det yttre en spänstig modernism med slanka och avskilda byggnadskroppar, kopplade med glasade gångar, som lämnar markplanet fritt för passager i parkmiljö. Exklusiva arbetsplatser med god kontakt med den gröna utemiljön. Arkitekter var Carlbring och Englund, och ett tecken på anläggningens kvalitet var att den presenterades i tidskriften Arkitektur, där ett urval av landets främsta byggnader lyfts fram. En sann märkesbyggnad alltså, som borde stå högt på listan över moderna anläggningar att vårda!

Föreningen Vårda Uppsala uppmanar alla goda krafter att motsätta sig planerade rivningar i kv. Hugin av såväl hållbarhetsskäl, stadsmiljöskäl som av arkitektoniska skäl! Vi måste vårda Kungsängstorg, en av våra få vackra och funktionella moderna platser i Uppsala.

Föreningen Vårda Uppsala finner vidare kommunens totala ointresse för att i planen bereda plats för ett nytt konstmuseum som mycket anmärkningsvärt. Detta utan offentlig prövning av expertutredningens förslag. Det är helt möjligt att inom ramen för befintlig byggrätt samt med bibehållande av de befintliga kontorsbyggnaderna ge plats för ett konstmuseum i bästa å-läge.

FVU finner sammanfattningsvis att den antikvariska förundersökningen ska göras om, och att planen ska dras tillbaka i avvaktan på detta samt innan en offentlig prövning gjorts i enlighet med expertutredningen.

För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund                                                            PO Sporrong

Ordförande                                                                     Vice ordförande

Ang. detaljplan för kv. Trudhem 21:4 Dnr. PBN 2017- 000074

  2020-12-21

TillPlan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av planhandlingarna och får med anledning härav anföra följande:

Genom att utnyttja en byggrätt som det saknas naturligt utrymme för vill detaljplanen försöka knyta ihop två intill varandra liggande fastigheter som bebyggelsemässigt tillhör inte bara skilda tidsepoker utan dessutom skilda arkitektoniska världar. Den ena, Trudhem 25:1, med ett stilarkitektoniskt bostadspalats från slutet av 1800-talet fast inordnat och förankrat i rutnätsstaden, den andra, Trudhem 25:4, med en mindre friliggande offentlig byggnad från mitten av 1900-talet som tycks ha hamnat just här av en tillfällighet.

De båda blindgavlarna som Trudhem 25:1 vänder mot tingshustomten vittnar om att man en gång tänkte sig en helt annan fortsättning på kvarteret vidare upp mot S:t Olofsgatan än den som sedan blivit av. Tyvärr, måste sägas, eftersom det uppkomna mötet mellan fastigheterna präglas i viss mån av disharmoni och obalans. Särskilt inger det abrupta avslutet på husraden längs Österplan ett intryck av storslagna intentioner som aldrig kommit till stånd.

Om å ena sidan tingshusets anpassning till platsen kan ifrågasättas har å andra sidan huset i sig uppenbara arkitektoniska kvaliteter. Dessa beskrivs också föredömligt i detaljplanen. En byggnadsminnesförklaring har diskuterats vilket byggnaden väl förtjänar. Med sin omsorgsfullt utarbetade tegelarkitektur, smidesdetaljer och koppartak utgör byggnaden ett fint exempel på vad 1950-talets svenska arkitekter kunde åstadkomma i sina bästa stunder. Den är dessutom unik för Uppsala.

En nybyggnation av den omfattning som föreslås i detaljplanen riskerar att påtagligt förminska tingshusets byggnadsmässiga värde som fastighetens huvudbyggnad, tidigare representerande staten. Tänkt som en friliggande solitär fritt synlig från alla håll skulle det till inte oväsentlig del komma att skymmas från Österplan och i viss mån ge intryck av att ligga på en bakgård. Likaså känns den tänkta sammanbyggnaden med granntomtens friliggande flygel mot Storgatan respektlös i överkant. Den bör därför utgå.

För att få till en mjukare övergång mellan fastigheterna skulle dock FVU kunna tänka sig en mindre tillbyggnad i full höjd mot gaveln på huset Österplan 13 och som bygger ut ca sju meter in på tingshustomten. Väl gestaltat skulle ett sådant tillägg kunna tillföra platsen arkitektoniska värden samtidigt som intrånget på tingshuset och dess gård skulle bli högst begränsat jämfört med detaljplanens förslag.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong                           Tomas Klang

Ordförande                             Vice ordförande                      Styrelseledamot

Nystart krävs för konstmuseet

Den som följt turerna kring konstmuseifrågan i Uppsala har sedan länge upphört att förvånas.

En av kommunen beställd extern utredning dömde ut den nuvarande verksamheten i slottet, läget och lokalerna, som direkt olämpliga och angav ett par möjliga alternativ nere i stadskärnan. Strax beställdes en ny utredning som raskt återställde ordningen och förordade att museet blev där det var, påhejad av en slottsarkitekt som talar i egen sak och en alltmer desperat personal, ett uppsminkat slott är bättre än inget alls trots att grundproblemen kvarstår.

På sluttampen har ytterligare ett förslag dykt upp, en ombyggnad av industri- och biograflokalerna i kvarteret Kaniken, vars olämplighet som konstmuseum redan framgått av inlägg i UNT av Christian Chambert.

Handläggningen av konstmuseifrågan uppvisar alla brister vad beträffar kunskap och kompetens. Det enda rimliga är nu att båda de föreliggande alternativen förpassas till den kommunala papperskorg där de hör hemma. Kommunstyrelsen bör därefter, som i fallet Musikens hus/UKK, börja om på nytt med målsättningen att ge Uppsala ett modernt nybyggt ändamålsenligt konstmuseum, värdigt en kulturstad.

Lars Lambert, Uppsala, Richard Stensman, Uppsala

Replik:”Konstmuseet ska inte vara dragkrok för slottet”

Roland Edwardsson tycker att konstmuseet ska ligga kvar i slottet för att förse detta med besökare. Det är en tanke som vi som kämpar för ett nytt konstmuseum försökt att värja oss emot i alla år, skriver Tomas Klang.

Konstmuseets primära uppgift är att på ett lättillgängligt sätt förse medborgarna med konst, inte att ligga så svårtillgängligt till som möjligt för att agera dragkrok till slottet.
Vi har i flera år försökt att tala om att man bör inrätta ett historiskt museum i slottet, som på ett intressant sätt kan berätta Uppsalas och framför allt slottets historia men det har varit som att tala för döva öron. Uppsalas politiker och tjänstemän, tillsammans med Statens Fastighetsverk, verkar närmast patologiskt besatta av tanken på ett konstmuseum i slottet.
Om man nu inte tror att slottet kan dra tillräckligt med besökare på egen hand, varför då inte flytta upp en verklig dragkrok som stadsbiblioteket dit istället? Då kunde boklånarna få sig en stärkande promenad vilket skulle gagna folkhälsan. Om man nu inte råkar vara hjärtsjuk, förstås! Men då kan man ju, som Roland Edwardsson skriver, tillsammans med dem som har rullstol eller rullator ta bussen istället.

Tomas Klang

 

Överklagande av Uppsala kommuns beslut angående detaljplan för Börjetull 2017- 000287

Till Mark- och miljödomstolen
För kännedom till
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har som ideell förening enligt 16 kap 13§ miljöbalken talerätt enligt 13 kap 12§ PBL.

Föreningen har i yttranden vid samråd och granskning ställt sig positiv till huvuddragen i rubricerad. detaljplan: ambitionen att skapa eller förstärka stadsnoden som etablerats vid Mimmi Ekholms plats, de nya bostäderna som tillsammans med Galdermas industribyggnader bildar en eftersträvansvärd blandstad, ansatsen till kvarterspark i den östra delen med kopplingar till grönstråk längs Librobäcken och Fyrisån och de nya gång- och cykelbroarna.

Men FVU har också påtalat allvarliga brister i planförslaget utifrån de kvalitetskrav som ställs på den planerade och byggda miljön i kommunens beslutade arkitekturpolicy, Arkitektur i Uppsala. Krav som man säger sig ha utgått ifrån och beaktat vid arbetet med planen.

I utlåtande granskning 2 framförs kritik mot 11-våningshuset. Även Länsstyrelsen har visat betänkligheter. Kritik framförs också mot de alltför små förskolegårdarna, bl. a. från kommunens Miljö- och hälsoskyddsnämnd. Då planen antogs i kommunfullmäktige reserverade sig 19 personer också mot detta. Slutligen påtalas det bristande solljuset på dess trånga gårdar, särskilt i kvarteren längs Fyrisvallsgatan, samt problematiken med att de boende här måste ta de miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av saneringen av en tidigare deponi.

Skäl för överklagande

Obalans i planens delar ger stora skillnader i livsmiljöns kvaliteter.
Planen är inte genomarbetad utan har stora brister ur ett medborgerligt rättviseperspektiv. Kvarteren i områdena 1 och 7, mellan Fyrisvallsgatan, Börjegatan, Seminariegatan och Vallongatan, är missgynnade, då de saknar de kvaliteter, i form av parkkontakt och öppenhet mot grönytor som samtliga andra kvarter har, där en godsida vetter mot park eller parkstråk. Bebyggelsen centralt i område 1 och 7 blir en regelrätt ”bakgårdsmiljö”, och gårdarna här ligger längst ifrån parker och parkstråk. De omges dessutom av de hårdast trafikerade gatorna.

Jämför här med en av Arkitekturpolicyns portalparagrafer som avslutas: ”Den byggda miljön skall utformas utifrån väl definierade arkitektoniska visioner”.

FVU anser att först om det instängda kvarteret, enligt bild 1, helt eller delvis görs om till kvarterspark, som då via fastigheten 9:2,”Skeppet”, bildar en sammanhängande stor kvarterspark, uppfylls kravet på konsekvens i visionen och därmed den kvalitet Arkitekturpolicyn avser. Den säger vidare: ”Att förtäta och bygga urbant samtidigt som gröna värden tillgodoses ska inte ses som en motsättning utan som en möjlighet och utmaning”.

I Stadsbyggnadsförvaltningens bemötande sägs att en stadsnod skall ha hög koncentration av bebyggelse men det får ju inte motivera en tätare och mörkare och därmed sämre boende- och vistelsemiljö. Lika tveksamt är det att saneringen av deponin skall kräva en högre exploateringsgrad med sämre boendemiljö som följd.

Byggnadshöjder, sammanhang, skala. God livsmiljö, dagsljus, solljus.
Hänsyn tas inte till platsen. Bebyggelsen längs Fyrisvallsgatan är till övervägande del 4 – 5 våningar, de nya byggnaderna mot denna gata bör ha samma höjd.  Dels för att skapa ett harmoniskt gaturum men också och framför allt för att ge ökat dagsljus och solljus åt bakomliggande gårdar. Särskilt då i hörnet Börjegatan där de högsta husen ligger mot söder.  Mot norr och industribyggnaderna kan 6 – 7 våningshusen vara motiverade. När det gäller de för god livsmiljö och integration så viktiga bostadsgårdarna saknar vi dem i uppräkningen i Arkitekturpolicyns andra portalparagraf: ”Byggnader, gator, parker och torg ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den mänskliga skalan”. Som en följd därav läggs intresset i planen på gatubild före gårdsrum. Solstudierna som visar på klara brister och mörka gårdar avfärdas med att Boverket inte ställer krav på mängden solljus. Uppsala måste i så fall ställa sina egna krav för att leva upp till Arkitekturpolicyn, sid 25: ”I Uppsala skall goda, trygga och attraktiva miljöer skapas. Bostäder som har stora boendekvaliteter med ljusa gårdar och utblickar.(…). Möjlighet till sol och ljus till bostäder, gårdar och vistelsemiljöer är mycket viktigt för vår livskvalitet och i det växande Uppsala blir det ännu viktigare”.

Hushöjden mot Fyrisvalls- och Börjegatorna motiveras också som skydd mot buller från de starkt trafikerade gatorna. Ett femvåningshus dämpar bullret lika effektivt som ett sexvånings. I en snar framtid kan bullerproblemet vara borta medan behovet av ljus och sol består. I dag gör man solstudier mellan vår- och höstdagjämningarna. Med hänsyn till den pågående klimatförändringen sträcks utevistelsetiden ut till att omfatta mars och oktober med ännu flackare solinfall och därför blir sol- och dagsljusförhållandena på gårdarna än viktigare.

11-våningshuset, hänsyn till Uppsalas silhuett och identitet. Skala.
I hörnet Fyrisvallsgatan– Seminariegatan visar planen en accentbyggnad i 11 våningar. FVU har i sina tidigare skrivelser varit starkt kritisk till denna med hänsyn till Uppsalas silhuett och identitet, vilket också betonas i Arkitekturpolicyn. 11-våningshuset stör bilden av domkyrkan från en av de siktlinjer man värnar i planeringen, vilket också länsstyrelsen påtalat. FVU anser på goda grunder att den efterfrågade accenteffekten nås med en byggnad i 8 våningar, i ett stadsrum där all annan bebyggelse har höjden 4 – 5 våningar. Särskilt om hushöjden i planen justeras till 5 våningar mot Fyrisvallsgatan, se bild 2.

Arkitekturpolicyn slår fast, sid 19:” Höga hus ska kunna motiveras utifrån ett verkligt behov och en analys av vad de kan tillföra till stadsmiljön och stadssilhuetten och endast projekt av särskilt hög arkitektonisk kvalitet och som reellt tillför nya och stora värden skall kunna prövas i centrala Uppsala”.

FVU finner att ingen av dessa förutsättningar gäller här eftersom den avsedda effekten kan uppnås med en lägre byggnad som inte står i konflikt med stadens silhuett.

Föreningen Vårda Uppsala anser sammanfattningsvis och med beaktande av vad som ovan anförts, att detaljplanen för Börjetull planen på grund av sina stora brister ska dras tillbaka, att den ska omarbetas samt bättre anpassas till staden och platsen och till vad som i övrigt läggs fast i kommunens Arkitekturpolicy.

 För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund                      PO Sporrong                   Carl Erik Bergold

Ordförande                               Vice ordförande              Styrelseledamot