Vad är Föreningen Vårda Uppsala?

– FVU bildades 1961 för att främja en god stadsmiljö i Uppsala
– FVU vill värna om den klassiska uppsalamiljön men ser sedan 1990-talet hela kommunen som sitt arbetsfält
– FVU ser positivt på förnyelse men vill att den skall ske med hänsyn till stadens särprägel
– FVU vill bidra till ökad förståelse för vad som är karakteristiskt för just Uppsala
– FVU är ideell och partipolitiskt obunden

Hur arbetar Föreningen Vårda Uppsala?

– FVU arbetar främst genom skrivelser men också genom direktkontakter med berörda instanser
– FVU bereds genom remisser från kommunen regelbundet tillfälle att påverka förekommande ärenden
– FVU verkar också genom arrangemang av olika slag som t ex debatter och föreläsningar samt visning av aktuella objekt och miljöer
– FVU anordnar varje år ett årsmötesprogram samt tillställer i början av hösten medlemmarna ett brev med
uppgifter om kommande arrangemang
– FVU:s styrelse utför arbetet. Medlemmarna påverkar genom kontakter med styrelsen
– Fler medlemmar ökar Föreningens slagkraft.
– Bli medlem i FVU!

Om Föreningens rätt att överklaga detaljplanebeslut

Föreningen Vårda Uppsala har genom dom i Mark- och miljödomstolen tillerkänts rätt att överklaga detaljplanebeslut. Bakgrunden är att Länsstyrelsen 7 nov 2012 beslutade att avvisa FVU:s överklagande av kommunens beslut att anta detaljplan för Sydöstra Fullerö. Föreningen överklagade detta beslut till Mark- och miljödomstolen, som i sin tur den 7 dec 2012 undanröjde Länsstyrelsens avvisningsbeslut och tillerkände föreningen rätt att överklaga kommunens beslut om antagande av detaljplan. Som skäl för beslutet konstaterar domstolen att föreningen bland sina stadgade ändamål har ett sådant miljöskyddsintresse som förutsätts enligt Miljöbalken (16 kap 13 §) och att föreningen allså skall ha rätt att överklaga detaljplanebeslut.

Vilka drag är karakteristiska för Uppsala och värda att värna om?

Staden på slätten: Ett särdrag för Uppsala är den oförmedlade övergången mellan stad och slättland. Detta kännemärke är idag hotat och till en del utplånat genom Uppsalas kraftiga expansion under senare år. FVU är sedan lång tid tillbaka intensivt engagerad i frågan om slättlandets bevarande åt framtiden. Hjälp till att bevara det som är kvar av slätten!

Stadsprofilen: Ett annat men föregående närliggande särdrag är stadens profil med domkyrkans spiror och slottet som karakteristika. Den vill vi se och njuta av också i framtiden. Att enligt tidens mode skapa ”landmärken” som konkurrerar med den klassiska profilen eller som det ofta uttrycks, ”sätta staden på kartan”, är missriktad omsorg och uttryck för svagt självförtroende å stadens vägnar. Uppsala finns  ”på kartan” sedan tidig medeltid och behöver över huvud taget inte självhävdande åtgärder av detta slag. Profilen med domkyrkan och slottet är klassisk och bör inte störas!

Den måttliga skalan: Ett tredje särdrag är bebyggelsens måttliga skala, vilken gör Uppsala till en ljus, trivsam och mänsklig miljö att vistas och bo i. I Uppsalas innerstad har bebyggelsen tack vare lokala bestämmelser bibehållit hushöjder anpassade till gatubredden, vilket medger ljusa och trivsamma gaturum. En stor stad med med mänskliga mått är något att vara stolt över!

Vilka ärenden har varit aktuella på senare år? Vilka är det idag?

Bland de frågor som präglat Föreningens verksamhet under de senaste två decennierna har den kanske främsta rört trafiken förbi och genom staden. Bärbyledens förlängning och anslutning till den nu fullbordade nya E4 har förhoppningsvis gjort en ”västerled” av vad slag den vara månde onödig samt bidragit till att minska trafiktrycket på centrala staden, där gator som t ex Luthagsleden tidigare var hårt utnyttjade. Föreningen har med tanke på den sårbara innerstadsmiljön också verkat för utbyggd kollektivtrafik. Helst skulle föreningen se en satsning på spårbunden trafik  med början snarast möjligt. Ett utbyggt spårvägsnät skulle dock på vissa håll behöva kompletteras med förbindande busslinjer. Spårtaxi är som föreningen ser det inte användbart annat än i mycket begränsad utsträckning, t ex mellan Resecentrum och Boländerna. Vad gäller biltrafik inom staden bör centrum kunna nås också med bil. Att centrum förblir en levande handels- och boendemiljö är viktigt. Det bör därför också vara möjligt att ta sig till Stora Torget med kollektiva transportmedel. En lösning av frågan om kollektivtrafiken är angelägen och bör prioriteras. Gångstråket genom centrum skulle som föreningen då och då hävdat vinna på att utökas åt norr och söder till Skolgatan respektive Kungsängsesplanaden. Den pågående omvandlingen av Dragarbrunnsgatan till gåfartsstråk är en mycket positiv åtgärd.

Föreningen har under senare år varit starkt engagerad i frågan om utformningen av stadens nya resecentrum som nu närmar sig fullbordan och har avgivit många yttranden och synpunkter i ärendet. Redan sommaren 2010 kunde resenärerna glädja sig åt en välkomnande och funktionell stationsmiljö som på ett annat sätt än tidigare ter sig livlig och attraktiv. Till detta bidrar också öppnandet av den under många år närmast stationsområdet avstängda delen av Vretgränd, som inte bara binder samman stationsmiljön med centrum utan också tillsammans med den nya Centralpassagen under spårområdet skapar en ny och ytterst värdefull länk mellan centrum och de östra stadsdelarna. Med kommunens planering av denna miljö är föreningen synnerligen nöjd.

Bland de mer fundamentala ärenden som föreningen sedan 1990-talet driver är frågan om kransorternas roll i stadsbyggandet. Denna fråga har trots aktiva ansträngningar från föreningens sida ännu inte förmått väcka det nödvändiga intresset bland politiker och planerare. De problem som ligger i botten för föreningens åsikter i denna fråga är främst behovet av nya bostäder i ett växande Uppsala och den dagliga trafiken mellan dessa sovstäder och staden, en trafik som i dagens läge till stor del måste ske med bil och är till förfång för stadsmiljön. Föreningens linje är, att kransorterna  bör byggas ut ytterligare med varierande boendetyper och göras attraktiva för boende genom trivsamma och fungerande centra som tillhandahåller den service som ett någorlunda självständigt fungerande samhälle måste ha. Goda kollektivförbindelser mellan dessa samhällen och Uppsala måste, om de inte redan föreligger, tillkomma, gärna som ett första steg. På så vis kan man bidra till att åtgärda det utökade behov av bostäder som befolkningsökningen skapat. Men utan att en väl fungerande kollektivtrafik ställs i utsikt kommer inte det befolkningsunderlag som skall bära denna utbyggnad till stånd. En fortsatt utbyggnad av Uppsala stad åt olika håll över i odlingshänseende dyrbart och kulturhistoriskt sett till stora delar omistligt slättland kan inte få fortsätta. Inte heller bör de lungor som Stadsskogen, Lunsen och Nåsten utgör tas i anspråk för utbyggnad. Förtätning inom staden kan tillämpas till en viss gräns men får inte innebära en miljömässig försämring av redan befintlig boendemiljö. Inte heller bör den ske genom att stadens parker och dess andra grönområden tas i anspråk.  En utbyggnad av ett antal väl valde kransorter enligt ovan med varierande slag av boendeformer samt kanske också  förläggande till dessa orter av en del arbetsplatser skulle på sikt kunna innebära en lösning av Uppsalas nu sedan länge stora behov av ett ständigt utökat antal bostäder och samtidigt innebära ett lyft i flera hänseenden för dem som redan bor i dessa orter. Snabba, täta och miljövänliga trafikförbindelser till aktuella orter är som nämnt en förutsättning för ovanstående lösning. Det är i den änden man måste börja.

Föreningen har också genom åren haft att ta ställning till enskilda ärenden av varierande slag. Bland lyckade insatser i gången tid kan nämnas, att föreningen stoppade planerna på biltrafik genom Skytteanska trädgården (1964) och att föreningen tillsammans med en grupp för Saluhallens bevarande lyckades hindra att den revs eller fick annan användning än handel, vilket var de två alternativ som var aktuella (1974-82). Särskilt glad var föreningen åt att kunna hindra rivningen av Villa Åsen i Kåbo, Frithiof och Ann-Marget Holmgrens ”hem med de öppna dörrarna”, och därtill kunna leverera förslag till hur den skulle kunna bevaras och komma till sin rätt med den nya funktion som Universitetet tänkt sig. På dess plats var det tänkt att bostäder för gästforskare skulle uppföras (1977–80). Och så blev det men med en bevarad Villa Åsen i centrum. Tyvärr hade föreningen inte samma framgång i sin kamp för att förhindra exploateringen av angränsande kvarter vid Villavägen med samma typ av stora stadsvillor i parkliknande omgivning, unika till typen i Uppsala. Där är för närvarande en större förtätning att vänta.

Under rivnings- och nybyggnadsvågen på 1960–70-talen var den ovärderliga bebyggelsen kring Övre Slottsgatan i fara. Föreningen bistod Ö Slottsgatans byalag (bildat 1971) i deras kamp för miljöns bevarande. Allt blev inte kvar men det nya infogades varsamt och atmosfären bevarades.

Sedan 1990-talet följer föreningen noggrant utvecklingen i kv Blåsenhus, ett stort kvarter som sedan årtionden varit avsett att användas för universitetets utbyggnadsbehov. Föreningen har haft möjlighet att i remissvar påverka utformningen av de etapper i utbyggnaden av kvarteret som successivt följt  på varandra och har till en del fått gehör för sina åsikter, medan en del förslag till justeringar lämnats utan avseende. Med särskild spänning motser föreningen den fortsatta planeringen av kvarterets nordöstra hörn, där tidigare planer på en mer anspråkslös byggnad övergivits och numera en byggnad med avsevärt större anspråk planeras ligga. Av de förslag som hittills på försök presenterats har inget vunnit föreningens gillande. Enligt föreningens mening får denna byggnad genom sitt läge nära Slottet inte bli för dominerande. Den kommer att ligga mycket mer i blickfånget från Slottet mot Botanikums representativa pelarfasad än det nu färdiga Pedagogikum, som smälter in väl. Att skapa denna hörnbyggnad blir en känslig och synnerligen svår uppgift att lösa.

Andra miljöer som föreningen sedan länge håller ögonen på är Odinslunds framtida utformning och kv Seminariet med tillhörande park. För närvarande, 50 år efter föreningens bildande med anledning av det dåvarande Tempohusets uppförande som efterträdare till en anrik 1700-talsbyggnad vid Stora Torget har det aktuella husets fasad än en gång kommit i fokus. Nu planeras det vid detta lag inarbetade och kära “tårtpapperet” bytas ut mot en opersonlig  inglasning och blir inte längre något i sig utan kommer i stället att spegla sin omgivning. Det är en trist utveckling som dessvärre sanktionerats av kommunens byggnadsnämnd. Ärenden av detta slag går inte på remiss trots att de påverkar hela den omgivande miljön.

Nämnda ärenden utgör endast exempel. Det gångna årtiondet har varit en period av intensivt arbete för föreningen, då tiderna gynnat byggnadsverksamhet och kommunens aktivitet på detta område i intensitet påmint om 1960- och 70-talen.

Principer för det fortsatta arbetet

Föreningen antog i januari 2011 ett dokument om åtta punkter som sammanfattar  dess inställning till hur staden och dess kransorter bör utvecklas i framtiden:

Åtta principer för en god stadsmiljö – om en helhetssyn på framtidens Uppsala
Uppsala växer snabbt. Härigenom stärks stadens roll som en del av Uppsala – Stockholm – Mälarregionen. Denna tillväxt skapar förutsättningar för att utveckla attraktiva bostadsområden och innovativamiljöer för forskning/utbildning, näringsliv och kultur. Samtidigtökar möjligheterna att utforma en långsiktigt hållbar samhällsstrukturför staden i samspel med kransorterna och landsbygden. Föreningen Vårda Uppsala vill befordra denna utveckling. För att uppnå målet fordras ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till Uppsalas särart, som bl a består i stadens läge på det som ännu finns kvar av slätten med dess höga natur- och kulturhistoriska värden – dit hör Linnés historiska landskap -, stadens urgamla roll som centrum för olika verksamheter, rutnätsstaden med dess torg och infartsgator samt äldre bebyggelsemiljöer. Ett fasthållande vid denna särart, delvis av internationell status, stärker i ett större sammanhang stadens framtida attraktionskraft. Bebyggelse från olika tider och ett levande kulturlandskap ger historisk kontinuitet och är omistliga värden, liksom Uppsalas egenskap att förena den måttligt stora stadens trivsamhet med många av storstadens fördelar.
Nedan sammanfattas åtta viktiga principer för en god stadsmiljö med fokus på Uppsalabygden. Det är vår förhoppning att dessa till synes självklara principer skall bli vägledande för den fortsatta stadsbyggnaden i kommunen.

1. Främja en tydlig och varierande stadsstruktur: Stadskvalitet handlar om orienterbarhet, sammanhang, intensitet och variation. Stadsrum och kvarter skall vara logiskt sammanlänkade för att ge en överblickbar struktur. En blandning av bostäder, arbetsplatser och kultur bidrar till en levande stadsmiljö dag som kväll. Detta kan uppnås med flexibel markanvändning samt genom rumshöjder i bostadshusens bottenvåningar som även medger verksamheter.

2. Komplettera med måttlig täthet: Förtätning kan skapa bättre förutsättningar för ett rikt stadsliv och ökad service i händelsefattiga miljöer. Ett villkor är dock att tätheten hålls på en nivå som ger mänsklig skala, solbelysta gaturum och kvartersgårdar samt utrymme för parker och annan grönska. Den måttfulla skalan bör bevaras, framförallt i innerstaden. Den klassiska stenstaden med beprövade hushöjder och gatubredder är en god förebild för en harmonisk stadsmiljö.

3. Bevara stadens silhuett och eftersträva god arkitektur: Ny bebyggelse bör utformas väl med vår tids formspråk, samtidigt som den anpassas till platsens förutsättningar för att bilda en arkitektonisk helhet med den äldre stadsmiljön. Ett exempel på Uppsalas egenart är den speciella silhuetten med Slottet och Domkyrkan, som avtecknar sig mot slätten och som ej får förvanskas. Siktlinjerna från stadens infartsvägar och offentliga rum mot Carolina Redivivaoch andra märkesbyggnader i den historiska stadskärnan bör också bevaras.

4. Värna om närservice i stadskärnan, stadsdelarna och orterna: Handeln har stor betydelse som motor för ett vitalt stadsliv. Den drar
till sig andra aktiviteter samtidigt som mötesplatser utvecklas. Handelsetableringar i externa och bilorienterade lägen kan naturligt komplettera
övrig handel men kan också allvarligt skada dagligvarubutiker och annan service och ödelägga mötesplatser i bostadsnära lägen i innerstad och kransorter. En utgångspunkt bör därför vara att främst anvisa handel till lägen där servicenivån behöver stärkas. Externhandel skall komplettera, inte konkurrera ut den bostadsnära handeln.

5. Planera för en sammanhängande grönstruktur: Tillgång till grönska, natur och vatten för rekreation är en förutsättning för det goda stadslivet. Parker och träd betyder mycket för klimatet i staden och för människors hälsa. Det behövs gröna kilar från omgivande natur in i bebyggelsen. Det behövs promenadområden, stadsdelsparker, mindre parker och planteringar i offentliga rum. Årummets stora kvaliteter måste värnas. För att inbjuda till dagliga besök bör grönområden finnas på högst 300 m avstånd från bostaden.

6. Utveckla kransorterna till levande samhällen: Det är lika angeläget med god stadsmiljö i kransorten som i staden. I stället för spritt byggande på landsbygden och på jordbruksmark bör bebyggelsen i första hand koncentreras till kransorterna. En blandning av bostadstyper innebär att efterfrågan från olika hushåll kan tillgodoses. Arbetsplatser, gärna i form av företagsbyar, kan med fördel lokaliseras till kransorterna. Med mer service, fler aktiviteter och snabba pendlingsresor till Uppsala får orterna ökad attraktivitet. Låt gärna trädgårdsstadens principer inspirera.

7. Öka andelen miljövänliga resor: Minskat bilberoende innebär att påfrestningen på miljön, buller och trängsel minskar samt medför färre olycksrisker. Gång- och cykelvägnätet måste utvecklas gent, bekvämt och sammanhängande. Ny bebyggelse bör i första hand lokaliseras i lägen som har eller inom snar framtid kommer att få en väl fungerande kollektivtrafik. För att kollektivtrafiken skall bli attraktiv krävs god turtäthet, korta res- och väntetider, hög komfort samt smidig omstigning mellan olika färdmedel i stadsbygdens knutpunkter.

8. Vårda och försköna den offentliga miljön: En attraktiv stadsmiljö stärker invånarnas stolthet över sin stad och ort och bidrar till minskad förstörelse. Stadens och orternas offentliga rum i form av entréer, torg, lokal- och genomfartsgator, parker samt parkeringsytor bör utformas med omsorg. Med hög estetisk kvalitet kan dessa rum bli inbjudande, vackra och trygga platser för vistelse, möten och färd.