Åhlénsvaruhuset, artikel UNT, skriven 22 mars 2011, publicerad ti 26 april 2011.

Aldrig för sent

Då det nya Tempovaruhuset stod färdigt 1961 vållade den s k tårtpappersfasaden en proteststorm i Uppsala. En av konsekvenserna blev bildandet av Föreningen Vårda Uppsala. I föreningens styrelse har vi diskuterat det senaste förslaget till fasad, som helt plötsligt gavs bygglov i höstas. I UNT har bl a Ulla Fries klokt beskrivit de negativa konsekvenserna av den nya glasfasaden, som den presenterats med arkitekternas skisser.

Vad vill Åhléns? Bygga till på rivningstomten mot Dragarbrunnsgatan och samtidigt förnya fasaderna på det nuvarande varuhuset. Det sägs att de perforerade fasadelementen har gjort sitt. Tanken är förstås att den nya dräkten skall skapa ytterligare attraktivitet åt cityhandeln och framför allt då åt det egna varuhuset.

Här finns flera positiva saker att ta fasta på. Uppsalas sista centralt belägna rivningstomt blir bebyggd. Cityhandeln förstärks med ytterligare ytor och förhoppningsvis bidrar det till att hålla den nästan ohämmade utbyggnaden av externhandeln stången. Dessa praktiska konsekvenser är helt i linje med Föreningen Vårda Uppsalas syn på Uppsalas centrum.

Men, detta kan ju åstadkommas på många sätt, och här kommer vi till platsens mycket speciella förutsättningar, inte minst historiska. Och till frågor om form och material. Åhléns med vällovliga syften, skickliga arkitekter, ett stadsbyggnadskontor och en byggnadsnämnd som borde känna sin stad har här gjort sig skyldiga till en bristande, ja felaktig, analys av de stadsbyggnadsmässiga och arkitektoniska hänsyn platsen kräver.

Stora torget är juvelen i Uppsalas renässansplan från 1643, den som bebyggelsehistorikern Anders Åman hävdade är Uppsalas förnämsta byggnadsminne. Ett torg med slutna hörn där axelgatorna möts i mitten. Var står länsantikvarien och länsarkitekten?  Även om bygglovet uppfyller reglerna i detaljplanen måste det väl ändå vara länsstyrelsen uppgift att själv förhindra att byggnadsminnet förvanskas, oavsett om någon överklagar eller ej.

Vi delar Ulla Fries mening om att spegelglas är fel material, och som tillsammans med den svepande runda formen helt skjuter torget i sank! Det kan väl inte vara förenligt med Åhléns syften? Ytterligare en felbedömning finns i förslaget och den gäller skalan i stadsbilden, byggnadernas storlek och utbredning. Vid en rundvandring i de centrala kvarteren ser vi enstaka äldre hus som bryter upp skalan. I Uppsalas centrum finns, trots den enorma rivningsvågen på 1960- och 70-talen, mycket få byggnader som visuellt upptar hela kvarter. Från 1950-talet och framåt har arkitekternas analys varit densamma: praktiskt taget alla kvartersstora kontors- och affärskomplex har nyanserats genom att delas upp i hanterliga volymer – ofta med hjälp av olika fasadmaterial. Resultatet har blivit den måttfulla skala som är Uppsalas egen. Dag Ribbing gjorde det i Forumvaruhuset, det första stora nybygget, Sven Ivar Lind i Skandiahuset, Carl Nyrén i biblioteksbygget, galleriornas arkitekter likaså, för att nämna några.

Och, inte minst, Backström & Reinius, sin tids ledande arkitekter, gjorde den analysen när Tempohuset gavs sin form. ”Tårtpapperet” med sitt överhäng delar upp varuhusvolymen och skapar dessutom en stabil kropp både mot Stora torget och Forumtorget

Ett bygglov som begår tre missgrepp alltså: en fasad utan substans mot det 350-åriga torget, en svepande rund form där torget kräver ett stabilt hörn och en byggnad som med sin obrutna längd helt faller ur stadens skala. Trots all avancerad polityr slås stadens struktur sönder, och det på ett sätt som påminner om de stora varuhusens intåg i många småstäder på 1960-talet.

Bygg ett tidsenligt glashus mot Dragarbrunnsgatan. Det nuvarande Åhlénshuset har med de 50 år som gått kommit att framstå som 1960-talets främsta representant i staden. Föreningen Vårda Uppsala ser gärna att tårtpappersfasaden behålls och vid behov förnyas. Om detta inte är möjligt måste ändå form och fasadmaterial mot Stora torget och Forumtorget ritas om! Arkitekturen måste bli mer komplex för att bättre samspela med omgivningen.

För sent? Att åstadkomma en bättre stadsbild kan väl aldrig vara för sent!

PO Sporrong, arkitekt

Ordförande i Föreningen Vårda Uppsala