Yttrande över planbeskrivning Detaljplan för Rickomberga 9:5. Diarienummer PBN 2016- 001640

21-11-26

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) får med anledning av rubr. remiss anföra följande:

Planens syfte: Att möjliggöra bygge av 25 radhus (upp till 3 våningar), utformat ”så att de möter gaturummet på ett intressant och respektfullt sätt.”

Förutsättningar

I planbeskrivningen framhålls att planen inte reglerar bostadstyp eller exakt placering utan möjliggör andra alternativ. Angivet förslag förutsätts dock skall komma till utförande. Bostäderna ses då till sin typ ”tillföra stadsliv och arkitektoniska kvaliteter” åt området.

Valet av byggnadssätt som medges kan innebära en stark förtätning. Radhustypen kan inte heller i någon stor utsträckning bidra till en mer blandad befolkning i området, varken gällande ålder eller inkomstnivå.

Den föreslagna byggnadsplatsen är dock ytterst attraktiv, ett egnahemsområde klassat som kulturmiljö, i lugnt och centrumnära läge med direkt tillgång till naturområde och friluftsmark och stort utbud av service på gång- eller cykelavstånd. Förslaget handlar om lokalisering av enfamiljshus, s.k. ”stadsradhus” som ger optimal plats- och planlösning på begränsad tomtplats. Förutsättningen är en långsmal byggnadstomt, i sluttningsläge mot öster. Tomten är begränsad av lokalgata och naturmark vid en brant, där husraderna och kvartersgatan tar en stor yta i anspråk. Det lämnar minimalt utrymme för frirum vid bostaden. De mot gatan snedställda huskropparna har en smal spalt förgårdsmark med bakre husraden förskjuten mot tomtgränsen direkt mot en bergsvägg. Det ger få solbelysta uteplatser, särskilt på terrasserna på den tredje våningen. Planen ger en beskrivning som också belyser bristen på ljusstudier i planhanteringen. En trängd kvartersordning och en bebyggelse att likna vid industristadens beryktade ”back-to-back-houses”. I planbeskrivningen- en byggnadsordning som sägs utgå från och ”tar fasta på omgivande trähusbebyggelse”. Frågan är då hur planförfattarna sett och uppfattat platsen?

Trähus, två äldre fastigheter, förekommer i kvarter bortom Geijersgatan, utan koppling till gaturummet kring Hildur Ottelins väg. Här finns tomter med villor och flerfamiljshus från skilda skeden, 1920-talet och framåt. En heterogen bebyggelsegrupp med ett gemensamt tema, fasader i sten eller puts.

Slutsats:

Den föreslagna nybebyggelsen kommer att bli främmande på platsen. Inte bara med materialvalet. Det gäller hela byggnadsordningen. På en begränsad yta placeras uniforma hus, tätt ställda och för högt uppdrivna, närmast med stenstadsreferens. En anakronism i Rickomberga, detta lågmälda egnahemssamhälle. Trängsel hotar också gaturummen. Målgruppen, rimligtvis hushåll med tillgång till bil hänvisas till förstadsgator med bredd anpassad i huvudsak för gång och cykeltrafik.

FVU: s synpunkter:

FVU motsätter sig inte nybyggnad på platsen men hävdar det som Kommunens Arkitekturpolicy föreskriver: Varje byggprojekt måste utgå från den befintliga miljön och de kvaliteter som är värdefulla och möjliga att bevara. I detta fall ett egnahemsområde klassat som kulturmiljö på en tomt med sluttningsläge mot öster nedanför en hög bevuxen bergsklack. En plats med dåligt ljusinfall särskilt årstiden mellan höst- och vårdagjämning. Planförslaget sätter byggnadsvolym framför bostadskvalitet. Den föreslagna exploatergsgraden är för hög.

FVU föreslår en lägre exploatering med bebyggelse som tar fasta på befintliga ljus- och terrängförhållanden. Vårt förslag är en friare gruppering av huskroppar i ett mer varierat utförande, lägenhetshus, ”stadsvillor” och längor med volym 2-2,5 våningar och med plan som tillåter bostäder i skiftande storlek och med sättning som bildar gårdsrum. Det är ett bebyggelsemönster som anknyter till variationen i det ursprungliga Rickomberga och som bidrar det som här eftersträvas, en social hållbarhet.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande
Carl Erik Bergold Styrelseledamot
Per Hedfors Styrelseledamot

Granskningsyttrande över detaljplan för del av Österplan. Diarienummer 2020- 002055

2021-11-15
Till plan-och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) får med anledning av att nämnda detaljplan nu återkommit för granskning anföra följande:
Som vi redan gett uttryck för i vårt samrådsyttrande accepterar vi breddningen av spårområdet givet den samhällsnytta den kommer att medföra. Däremot motsätter vi oss att S:t Olofsgatan och S:t Persgatan läggs i tunnlar under järnvägen och att banvallen höjs mellan 40-80 cm. Vi anser att dessa åtgärder snarare kommer att förstärka effekten av den barriär som järnvägen utgör istället för tvärtom och att de således ytterligare kommer att spä på upplevelsen av att befinna sig i två olika stadsrum, nämligen ett väster och ett annat öster om järnvägen.

FVU saknar fortfarande en diskussion kring de stadsmiljömässiga konsekvenserna som ett genomförande av detaljplanen skulle medföra trots att dessa torde bli påtagliga. Banvallen ligger redan idag högre än de omkringliggande gatorna och en ytterligare höjning av densamma i storleksordningen 80 cm kommer att påtagligt störa siktlinjerna i S:t Olofsgatans och S:t Persgatans längdriktningar. Därtill kommer kravet på säkerhet. Spåren ligger inom ett område som riskerar att översvämmas vd högvatten. Något som förespås bli mer frekvent. Om underfarterna genomförs finns ingen säkrad passage över spåren i markplanet i hela stadsområdet.

Det finns också en risk för att gatorna i framtiden kommer att upplevas som två olika gator, nämligen en gata väster om järnvägen och en annan gata öster därom, en upplevelse som inte kommer att bli mindre om gatorna dessutom leds i tunnlar under järnvägen. Järnvägskorsningarna vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan är idag de enda korsningar i plan som återstår i Uppsala innerstad och borde även framgent kunna få behålla denna utformning.

De negativa och otrivsamma stadsmiljöer som tunnlarna vid t ex Gamla Uppsalagatan, Råbyleden, Vaksalagatan och Strandbodgatan resulterat i borde stämma till eftertanke.

För Föreningen vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande
Tomas Klang, Ledamot

Detaljplan för kv Hindsgavl, samråd. PBN 2019-002975

Till plan-och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av planhandlingarna och vill framföra följande synpunkter:
Vi ser positivt på att man omarbetat tidigare plan. Detta förslag har en skala som är etablerad i Ekebyområdet vid dagens torg. Den u-formade byggnaden öppnar sig mot söder och den västra delen av byggnaden är fyra våningar hög, mot gården delvis bara tre våningar. Det ger bra ljus och solvärden för bostäderna. Placeringen av det nya torget intill huvudstråket Nordengatan är en förbättring – det befintliga ligger i skymundan. De planerade lokalerna mot torget och Nordengatan kommer att skapa ett mer levande centrum än det nuvarande. Positiv är också förgårdsmarken mot gatorna och ambitionen att ersätta de träd som tas ned.

FVU har dock starka invändningar mot den ostuderade volymgrupperingen. Motivet mot Nordengatan med två framskjutande gavlar som inramar den indragna byggnaden däremellan fungerar inte alls på grund av den osnygga sammankopplingen av volymerna i hörnet Nordengatan – Köpenhamnsgatan. För att få detta viktiga arkitektoniska motiv att fungera krävs att den indragna delen längs Nordengatan sänks till samma höjd som flygeln mot Köpenhamnsgatan, dvs fyra våningar.
För att motivet skall bli tydligare och intressantare föreslår vi också att taken spetsas – takvinkeln ökas – på byggnaderna längs torget och Köpenhamnsgatan för att ge gavlarna ytterligare pregnans.
FVU invänder också mot de slätstrukna fasader som planen redovisar mot torget och Nordengatans stråk – här krävs betydligt mer. Det handlar inte bara om vanliga bostadshus – här byggs Ekeby centrum!
Kvartersnamnet förpliktar: Hindsgavl är ett renässansslott på Fyn i Danmark.

För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund PO Sporrong
Ordförande Vice ordförande

PBN 2015–003138 GRANSKNINGSYTTRANDE ÖVER DETALJPLAN FÖR KV. UBBO

2021-07-06

Plan och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av att föreliggande detaljplan för kv. Ubbo nu har återkommit för granskning får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

FVU avstyrker förslaget till detaljplan såsom det nu har presenterats. FVU har, som tidigare meddelats, inga principiella invändningar mot att fastigheten kompletteras med nya byggnader (se vidare samrådsyttrande daterat 2019-09-07). Vi avvisar dock tanken på en rivning av såväl brygghuset som gårdshuset.

Som konstateras i detaljplanen så ligger planområdet mitt i ett av Sveriges i särklass mest betydelsefulla områden av historiskt riksintresse. Vi finner det därför anmärkningsvärt att detaljplanen tar så besvärande lätt på uppgiften att säkerställa helhetsmiljön i Odinslund. Detta gäller såväl bevarandet av den historiska parkmiljön som de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna, samt att de tilltänkta nya byggnaderna ges en högklassig arkitektonisk utformning.

Förslaget baserar sig på ett program för Odinslund, som godkändes av Byggnadsnämnden för femton år sedan, 2006-07-06. Med tanke på uppgiftens vikt och svårighetsgrad bör detta program uppdateras och förankras i kommunstyrelsen alternativt kommunfullmäktige. Först därefter kan programmet läggas till grund för detaljplanen och de övriga åtgärder (markbyten, upprustning, skötsel, finansiering mm) som krävs för att säkra dess intentioner.

Utformningen av den tillkommande bebyggelsen kan med ledning av programmet prövas i en arkitekttävling. Genom en sådan kan bebyggelsens innehåll och utformning få en allsidig belysning. Dessutom ges möjligheter för uppsalaborna att ta del av förslagen och vara delaktiga i processen. Det är FVU:s mening att en sådan tävling bör genomföras innan ett slutligt förslag till detaljplan upprättas för det nu aktuella området.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund , ordförande
Bo Aronsson ,   styrelseledamot
Tomas Klang   styrelseledamot

Överklagande av detaljplan för kv. Sigbjörn, Torbjörns torg, Svartbäcken 19:1, Uppsala kommun PBN 2017- 002462

2021-06-16

Till
Plan- och Byggnadsnämnden, Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamden@uppsala.se
Mark- och miljödomstolen
Box 69
131 07 Nacka

Föreningen Vårda Uppsala har överklagat plan- och byggnadsnämndens beslut 2021-04-29 och får med anledning härav anföra följande:

Kv. Sigbjörn och Tuna backar med Torbjörns torg ingår i den s.k. ”Flottiljstaden” i stadsplanen för yttre västra Svartbäcken i Uppsala från 1942 av stadsarkitekten Gunnar Leche. Det är en stadsplan med en tydlig sammanhållen och enhetlig karaktär och takhöjd, vilket också gäller för den bebyggelse som sedan uppfördes efter planen, från Gamla Uppsalagatan till Tuna Backar med Svartbäcksgatan som tydligt nordsydligt gatustråk. Svartbäcksgatan är dessutom slutet på den spikraka infartsväg från norr, med domkyrkan i fonden, som anlades efter plan under drottning Kristinas tid, samtida med rutnätsplanen för stadsfyrkanten. Från samma plan är infarten från söder, Dag Hammarskjölds väg, med Kung Jans port som fond.
På norra sidan av Torbjörns torg ligger bostadsområdet Tuna Backar, kv. Torbjörn, efter plan av stadsarkitekten Gunnar Leche 1947. Byggherre var stiftelsen Uppsalahem. Tuna Backar invigdes i maj 1951 av Gustav VI Adolf. Kvarteret klassades som särskilt värdefull bebyggelsemiljö efter beslut i KF 1988-11-07 §306, med tillämpning av 38 § i byggnadsstadgan rörande särskild miljöhänsyn. I skyddet ingår en del av Torbjörns torg.
Detta kom senare att befästas av kommunens Översiktsplan 2002 för Staden där det anförs följande:

Bebyggelsemiljöer av särskilt kulturhistoriskt värde ska bevaras och får inte förvanskas. Det gäller bl. a. de särskilt värdefulla bebyggelsemiljöerna enligt Kommunfullmäktigebeslut 1988. Vidare anförs att parkernas och torgens kulturhistoriska värden skall respekteras.

Tuna Backar kom med tiden att utgöra ett nationellt uppmärksammat bostadsområde representativt för efterkrigstiden och med dess unika kvaliteter. En av Gunnar Leches främsta insatser och lokalt av mycket stort intresse.

Så här beskriver bebyggelsehistorikern Carl Erik Bergold Torbjörns torg i sin avhandling Bostadsbyggande i Uppsala 1900-1950:

Stor omsorg var ägnad torget. Butikslängorna lagda i vinkel inramade ett småstadstorg med en dekorativ accent, en liten prydnadsplantering med en damm, en skuggande tårpil och den skulpterade klassicerande kvinnofigur som hörde tiden till. Den låga bebyggelsen kring torget förstärkte det intima intrycket, en danskt inspirerad tegelarkitektur som med sina branta valmade tak och mönstermurade fasadpartier också hade ett expressivt anslag.

Den tillämpade tvåvåningsskalan mot torget kom sedan att följas upp i grannkvarteret Arnulv från samma tid. Torgmiljön är i dag fortfarande oförändrad efter restaurering. Dagens bebyggelse söder om torget, i kv. Sigbjörn, gavs på samma sätt en skala på 1-2 våningar, vilket ger torget en väl sammanhållen och ljus karaktär. En viktig utgångspunkt inte minst då man i planen också har fortsatt höga ambitioner med torgmiljön. I stadsplanen från 1942 gavs också centralstråket Svartbäcksgatan en tydlig och enhetlig karaktär, här med en skala och våningshöjd om högst tre våningar.

En hög byggnad som bryter sig ur den enhetliga skalan påverkar negativt upplevelsen av domkyrkan i fonden.

Yrkande

Detaljplanen tar inte alls tillräcklig hänsyn till dessa båda så viktiga element i Uppsalas stadsbyggnadshistoria: infartsvägen från 1640-talet och Leches Tuna Backar från 1940-talet.

Ska Torbjörns torg och Svartbäcksgatan med dess höga kulturhistoriska värden och andra värden, bl.a. trivselvärden, kunna bibehållas som en nationellt värdefull helhetsmiljö i Uppsala bör bebyggelsen i kv. Sigbjörn dels ges en höjd om högst 4 våningar samt byggnadskroppen i kvarterets östra och västra del få vara högst 3 våningar. För att säkra en väl sammanhållen form och miljökaraktär bör taken dessutom vara utformade som sadeltak.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                PO Sporrong

Ordförande                                         Vice ordförande

Överklagande mål nr P 1743-21

Till Mark- och miljööverdomstolen                                                2021-06-16
Adresseras till
mmd.nacka.avdelning4@dom.se
Nacka Tingsrätt
Mark- och miljödomstolen
Box 69
151 07 Nacka

Beslut som överklagas

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, överklagar mark- och miljödomstolens, MMD, dom 2021-06-03 att avslå FVU: s överklagande av kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta förslag till detaljplan för Kv. Seminariet, Uppsala kommun den 25 januari 2021, § 17, ärendenr.: KSN-2019-0951.

Yrkande

  • FVU anhåller om prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD, samt att kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta förslag till detaljplan för Kv. Seminariet upphävs
  • att domstolen remitterar ärendet till Riksantikvarieämbetet för bedömning av påverkan på riksintresset som underlag för domstolens bedömning

Grunder för prövningstillstånd av MMÖD

  • FVU anhåller om prövningstillstånd då föreningen betvivlar riktigheten av det beslut som MMD fattat. De skäl som föreningen anfört som grund för att överklaga beslutet har överhuvudtaget inte bemötts, utan endast avfärdats främst med hänvisning till kommunens handlingsutrymme i plan- och byggärenden. Domstolen har inte heller berört de viktigaste skälen som MMÖD anförde som grund för att upphäva beslutet att anta det tidigare planförslaget 2014, nämligen de höga kulturhistoriska värdena som består i att området som helhet är bevarat och är en unik miljö i landet.
  • Riksantikvarieämbetet har i tre rapporter 2017, 2018 och 2019 konstaterat stora brister i de kommunala bedömningarna vad gäller hänsyn till kulturvärden, vilket gör att det ”vida kommunala handlingsutrymmet” kan leda till lagstridiga beslut. FVU anser att MMÖD bör ge prövningstillstånd eftersom MMD i huvudsak avgivit sin dom enbart på grundval av kommunens handlingar utan att beakta FVU: s invändningar, vilket innebär att det inte går att bedöma om MMD har dömt rätt.
  • Det råder idag stora hot i form av byggprojekt som berör många exempel på vårt mest värdefulla kulturarv. Även av detta skäl bör MMÖD pröva ärendet för att ge andra domstolar vägledning i rättstillämpningen.
  • Med hänsyn till de mycket höga kulturhistoriska värdena i Kv. Seminariet får synnerliga skäl anses föreligga för att MMÖD bör pröva ärendet.

 Utveckling av grunderna

FVU har i sitt överklagande med bilagt uttalande från Svenska byggnadsvårdsföreningen utförligt motiverat varför en miljöbedömning/ miljökonsekvensbeskrivning borde ha utförts och varför planförslaget måste bedömas som lagstridigt, vilket innebär att beslutet att anta detaljplanen bör upphävas. MMD bemöter dock inte sakargumenten utan konstaterar i stället att man anser att kommunen gjort vad som kan ankomma på dem i planarbetet och hänvisar till att bebyggelseytan i det aktuella planförslaget begränsats kraftigt i förhållande till det tidigare planförslaget och förlagts på ett mera hänsynsfullt sätt. MMD anför vidare att det är kommunen som inom vida ramar avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas och hur områden av riksintresse för kulturmiljövården ska skyddas från åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. MMD menar ”att kommunen har tagit tillräcklig hänsyn till kulturmiljövärdena utifrån vad som ligger inom kommunens handlingsutrymme enligt PBL”.

I MMD:s dom berörs överhuvudtaget inte det faktum att MMÖD i domen 2014 angående det tidigare planförslaget förklarar att Kv. Seminariet i sig utgör ett riksintresse för kulturmiljövården. MMÖD hänvisar i domen till utredningar från Upplandsmuseet och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som visar de höga värdena i den samlade i princip oförändrade helhetsmiljön som är unik i landet. Det är alltså den välbevarade helheten, det faktum att anläggningen i princip är oförändrad sedan den anlades för 100 år sedan, samt att anläggningen är unik, den enda i sitt slag så välbevarade anläggningen i landet, som bör vara utgångspunkter för bedömningen. Det är anmärkningsvärt att MMD förbigår denna viktiga bedömning av den högre instansen, som i stället ska vara en utgångspunkt för MMD:s bedömning.

Genom att MMD inte bemött de sakargument som FVU anfört i sitt överklagande och genom att domstolen inte alls berör den skada som blir följden av det ingrepp i den välbevarade unika helheten som ett genomförande av byggplanerna skulle medföra betvivlar FVU riktigheten av MMD beslut. FVU anhåller därför om prövningstillstånd hos MMÖD.

FVU hänvisar till Riksantikvarieämbetets rapporter 2017, 2018 och 2019 angående kommunernas hantering av kulturvärden i plan- och byggprocesser. Ämbetet konstaterar att det i kommunerna ofta saknas kunskap om kulturvärden, kompetens att hantera dessa värden och insikt om vikten av att tillgodose kulturvärden i de kommunala plan- och byggprocesserna samt att två av tre kommuner saknar de förutsättningar som behövs för att ta hänsyn till kulturvärden. Det finns därför all anledning att domstolarna granskar de lokala bedömningarna av hur kulturvärden hanteras i plan- och byggprocesserna.

Eftersom MMD inte har bemött de sakargument som framförts i FVU: s yttrande jämte bilaga från Svenska byggnadsvårdsföreningen och inte tagit hänsyn till de utredningar som framlagts av Upplandsmuseet och SLU utan endast bedömt utifrån kommunens handlingar anser FVU att det inte går att bedöma om MMD dömt rätt vilket är ytterligare skäl till att FVU begär prövningstillstånd.

Många exempel på vårt mest värdefulla kulturarv hotas idag av stora byggprojekt. Aktuella exempel är ett upp till 28 meter högt hotell intill Kalmar slott som skulle blockera vyn mellan slottet och 1600-talsstaden på Kvarnholmen och en omfattande bostadsbebyggelse i sex våningar samt ett 14 våningar högt hotell intill Varbergs fästning. I unika kulturmiljöer som dessa liksom Kv. Seminariet är det avgörande för framtida rättstillämpning att landets tydliga av riksdagen antagna mål och tydliga lagstiftning får genomslag i plan- och byggprocesser. Även på denna grund anser FVU att MMÖD bör pröva ärendet som ledning för rättstillämpningen i andra domstolar.

Med hänsyn till de unika kulturvärdena i Kv. Seminariet och den välbevarade historiska helhetsmiljön får enligt FVU: s bedömning synnerliga skäl anses föreligga för att MMÖD tar upp ärendet till prövning.

I övrigt hänvisar FVU till sitt överklagande daterat 2021-02-20 med bilagt utlåtande från Svenska byggnadsvårdsföreningen.

För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund Ordförande, PO Sporrong Vice ordförande

Ang. förslag till detaljplan för Hammarparken PBN 2015–001418

2021-06-03

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden
753 75 Uppsala

Föreningen Vårda Uppsala avstyrker rubricerad detaljplan. Till stöd för vår avstyrkan vill vi framföra följande:

Planförslaget innebär ett kraftigt ingrepp i den ursprungliga planidén för Eriksberg som helhet. Stora delar av Eriksberg ligger samlat som en grannskapsenhet uppe på en höjdsträckning omgivet av skogspartier och med ett centralt placerat stadsdelscentrum. Den ursprungliga planen säkerställde stadsdelens kvaliteter bland annat genom att bestämma Hammarparken som allmän plats, park. Parken utgör alltså en så viktig del i helheten att den säkerställdes i den nu gällande stadsplanen. Det ska till ytterst starka motiv att ändra planlagd allmän plats till enskilt ändamål. FVU kan inte se att sådana starka motiv föreligger i det aktuella ärendet.

Den nu föreslagna bebyggelsen tar ett värdefullt naturområde i anspråk, vilket vi kommenterade närmare i vårt yttrande i samband med det tidigare samrådet (yttrande daterat 2019-05-13). Naturvärdet har under det fortsatta planarbetet uppgraderats, förutom att klassas som ett påtagligt naturvärde klassas även en del nu som högt naturvärde. I planbeskrivningen framhålls att här finns bland annat äldre tallar, blåsippor, grodor, fladdermöss med mera. Efter en genomläsning av planbeskrivningen är det svårt att förstå varför området överhuvud taget nu planeras för bebyggelse. Områdets naturvärden utgör enligt vår bedömning i sig en tillräcklig grund för att lämna området orört.

Planområdet utgörs i huvudsak av en norrsluttning, vilket innebär att den föreslagna bebyggelsen kommer att ligga betydligt lägre är bebyggelsen utmed Gnejsvägen. Å andra sidan kommer den att bli betydligt högre och mer dominerande i landskapet. Gårdarna och de lägre våningarna riskerar att bli mörka och oattraktiva. En redovisad sektion visar att den föreslagna förskolan ligger med (nästintill) två suterrängvåningar och med en mörk, nedsänkt utegård. Norrsluttningar är generellt olämpliga för bebyggelse och bör därför som regel undantas från sådan. I det aktuella fallet är det dessutom en uppenbar risk att framtida boende kommer att kräva att träd, som enligt planen avses att sparas, ska tas bort för att förbättra ljusförhållandena i sin närmiljö och i sina bostäder. Ambitionen att spara ”en grön” bård mellan den äldre och den förslagna bebyggelsen riskerar därmed att förfelas.

I äldre stadsdelar som Eriksberg finns lokala behov; äldre som behöver serviceboende, unga barnfamiljer som behöver större lägenheter eller eget hus mm. I planen finns inga intentioner att möta sådana lokala behov. I stället redovisar planen mer av samma innehåll som redan finns i Eriksberg. Det innebär att idag boende i Eriksberg, som får förändrade behov, måste söka sig bort från en invand och omtyckt miljö. Det riskerar att på sikt inverka negativt på den sociala stabiliteten och sammanhållningen i stadsdelen.

I planförslaget görs en ansats till konsekvensbeskrivningar. Där talas bland annat i positiva termer om tillgänglighet för äldre. FVU har svårt att instämma i de slutsatser som redovisas. Det skulle inte bli helt enkelt att bo nere vid Eriksbergsvägen och vara beroende av den dagliga servicen vid Västertorg (vi bedömer det till cirka 30 meters höjdskillnad). För äldre eller andra med begränsad rörlighet skulle det vara svårt att ta sig till livsmedelsbutiken, vårdcentralen och apoteket vid Västertorg, vilket riskerar att bidra till en ofrivillig isolering.

Det är FVU:s mening att den fortsatta utvecklingen av Eriksberg måste respektera de kvaliteter som har säkerställts i tidigare planering samt utgå från de lokala behov som kommer till uttryck i dialogen med de boende och verksamma i området.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Ordförande
Bo Aronsson Styrelseledamot

Samrådsyttrande över förslag avseende detaljplan för del av Österplan. Dnr 2020-002055

2021-05-29

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Aktuell detaljplan önskar utvidga dagens spårområde med en till fyra meter mellan Vaksalagatan och norra delen av Österplan. Breddningen ska ske på spårområdets östra sida och kommer i huvudsak att ta parkeringsmark i anspråk.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att de konsekvenser bygget av vändspåret skulle medföra vägda mot nyttan i sig skulle kunna motivera en breddning av spårområdet. Problemet med detaljplanen är att den är tillkommen för att möjliggöra Trafikverkets Järnvägsplan – Uppsala planskilda korsningar (2018)  vilken vi bestämt motsätter oss. Även om det finns skäl som talar för att skilja tågtrafiken från korsande gång-, cykel- och biltrafik i form av planskilda korsningar på de aktuella platserna så anser FVU att det finns minst lika starka skäl, om inte starkare, som talar för att man ska behålla det nuvarande systemet med bommar och korsningar i plan.

Precis som järnvägen i sig utgör en form av stadsmässig barriär, i synnerhet vid bomfällningar, så utgör även viadukter en form av barriärer, särskilt för fotgängare och cyklister. Det som av bilister och andra förare av motordrivna fordon kan upplevas som en bekväm och tidsbesparande trafiklösning kan av fotgängare och cyklister upplevas som en otrivsam, obekväm och rent av otrygg passage på vägen från den ena sidan av järnvägen till den andra.

FVU: s främsta skäl till att avstyrka bygget av planskilda korsningar vid S:t Persgatan och S:t Olofsgatan är emellertid de brutala ingrepp det skulle medföra i den befintliga stadsmiljön och de betydande negativa konsekvenser för stadsbilden som därmed skulle bli följden.

FVU anser att det redan finns tillräckligt med planskilda järnvägskorsningar i Uppsala innerstad och att man därför av såväl ekonomiska som ovan nämnda skäl bör avstå från att bygga fler. Mot breddningen av spårområdet har vi däremot inga invändningar förutsatt att man avstår från att genomföra den stipulerade höjningen av banvallen på 40 – 80 cm.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                Tomas Klang
Ordförande                                          Styrelseledamot

Yttrande över planprogram för Marielund, Uppsala kn. PLA 2012- 020202.

   2021-05-26

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden
753 75 Uppsala
plan-byggnadsnämnden@uppsala.se
uppsala@lansstyrelsen.se

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har granskat planprogrammet för Marielund och har följande synpunkter:

Sammanfattning

FVU anser att kulturmiljön i Marielund inte skulle skadas av den utbyggnad av ca 35-40 bostäder, som alternativ MINI föreslår, eftersom den till största delen görs i anslutning till villaområdet i Källbo. Där finns ordnad tillfart och närbelägen busshållplats. Tillskottet medger att en förskola kan inrättas, vilket innebär mindre bilkörning och alltså en miljövinst för alla i Marielund.

Föreningen Vårda Uppsala anser att alternativet MINI är det enda som garanterar kultur- och naturmiljöns fortbestånd i Marielund, och inte då som en första etapp, utan som en slutgiltig lösning.

Inledning

Med förortsjärnvägarna kom en ny företeelse att skapas, bl. a. i London, med de nya trädgårdsstadssamhällena utanför den ohälsosamma storstaden. Hit sökte sig de välbeställda till ett boende i natur och frisk lantluft. I Stockholm är Djursholm ett exempel på detta.

I Uppsala blev motsvarigheten i stället sommarhusområden för stadens välbeställda borgare: vid Ekolns norra strand mellan Flottsund och Graneberg, dit man färdades med den stora vita spårvagnen och i Marielund vid Trehörningens norra strand dit man tog sig med Lennakatten.

Marielund är det mest omfattande, homogena och välbevarade området. Bebyggelsen har karaktär av Jugend och klassicism och är från förra sekelskiftet och det tidiga 1900-talet. Många av byggnaderna är arkitektritade med välstuderade tidstypiska detaljer. Stora lummiga tomter med bryggor och badhus vid vattnet. Medan den vita Granebergsspårvagnen lades ner i början på 1950-talet, går Lennakatten i dag som museijärnväg med autentiska lok och vagnar och med det gamla stationshuset från 1878, om än i något avskalat skick. I dag sker samma utveckling här som i Stockholms skärgårdssamhällen – sommarbostäderna omvandlas till åretruntboende.

Områdets kvaliteter upplevs dels från den smala grusvägen parallellt med stranden, knappt framkomlig med bil, men framför allt från järnvägen med dess spektakulärt sköna dragning längs vattnet. FVU bedömer att Marielund med sin museijärnväg inte bara har ett stort värde för kommunen utan har kvaliteter som ger det ett nationellt värde.

Marielund har av KF 1985 förklarats som speciellt skyddsvärt enligt 38 § byggnadsstadgan rörande särskild miljöhänsyn.

Programförslaget

Tre alternativ redovisas: MINI med 35-40 nya bostäder, varav 30 på andra sidan skogen vid Källbo. LITEN och STOR med 340-400 respektive 480-530 nya bostäder, d.v.s. mer än tio gånger så stor exploatering. Medan MINI endast innehåller friliggande villor har de båda större alternativen dessutom parhus, radhus och mindre flerfamiljshus. Om alternativ LITEN eller STOR förverkligas skulle Marielund växa från 500 till ca 2000 invånare.

Som Mål anges för det första: en långsiktigt ansvarsfull och hållbar bebyggelseutveckling som värnar kulturmiljön och värdefulla lokala rekreations-, natur- och landskapsvärden. Vidare en förbättrad tillgång till sjön Trehörningen, samt att ny och stora delar av befintlig bebyggelse ansluts till kommunalt vatten och avlopp. I avsnittet Kärnvärden nämns också det starka lokala engagemanget representerat av föreningen Marielunds vänner och museiföreningen SRJ som driver museijärnvägen.

Vidare att ny och kompletterande bebyggelse i och i anslutning till kulturmiljöerna i form, material och kulör anpassas till befintlig bebyggelse och omgivande landskap och till miljöns lantliga karaktär.

Konsekvenser

FVU anser att anslutning till kommunalt VA är odelat positivt. Detsamma gäller anvisningarna för anpassning till bebyggelse och landskap då nya byggnader uppförs i och i visuell kontakt med kulturmiljöerna. Här finns detaljerade anvisningar i de utmärkta områdesbestämmelserna med kommentarer, från 1989.

Tillgängligheten till sjön borde kunna förbättras, dels genom att badet och båtbryggan intill stationen utökas, vilket också nämns i programhandlingen, dels att det eventuella läget för ett bad rakt öster om Marielunds gård utnyttjas. På så vis skulle badmöjligheten för tågresenärer och Gunstabor m.fl. kringboende förbättras. De båda föreslagna badplatserna i själva kulturmiljön känns inte seriösa, då de inte är tillgängliga med bil för utomstående och dessutom innebär att man måste korsa järnvägen.

Vi föreslår också att tillgängligheten per cykel ända ifrån Uppsala förbättras.

Så till själva huvudfrågan, vilket utbyggnadsalternativ som kan leva upp till målformuleringarna? FVU väljer tveklöst alternativ MINI. Hävdandet av det kulturhistoriska kärnvärdet: ett sommarvillasamhälle utanför stadens hank och stör kräver sin lantliga inramning. Skogen, ängs- och hagmarkerna.

De båda alternativen LITEN och STOR, som ju egentligen inte skiljer sig mycket, skulle äventyra kvaliteterna i det ursprungliga Marielund, som då endast skulle bli en mindre del i en ny kransort på drygt 2 000 invånare. FVU befarar att den nya bebyggelsen skulle ta över, trycket på tillgång till strand och sjö, på de smala grusvägarna, slitaget på naturmiljön skulle innebära att målen och kärnvärdena inte skulle kunna försvaras.

FVU anser bestämt att man inte kan riskera kvaliteterna i den historiska miljön för skapandet av en ny kransort, som ändå inte har den kompletta service man kan kräva av ett livskraftigt och hållbart samhälle. Därför är valet av alternativ MINI självklart. Förlägg i stället de övriga 400 bostäderna i andra kransorter för att trygga deras behov av skolor och övrig service.

Det är viktigt att vårda denna unika kultur- och naturmiljö och att hålla den tillgänglig också för besökare från närområdet och kommunen, som en dagsutflykt med Lennakatten eller per cykel på väg mot Länna eller Almunge. Det starka lokala engagemanget är en garanti för vidmakthållandet av Marielunds speciella kvaliteter.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande                                        PO Sporrong, v. ordförande

Ang. Förslag till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna etc, utställning, diarienummer KSN-2017-0007

  2021-03-23

Uppsala kommun
Stationsgatan 12
753 75 Uppsala
sydostra@uppsala.se

Uppsala kommun har upprättat ett förslag till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna. Föreningen Vårda Uppsala (FVU) delar det utställda förslagets höga ambitioner vad avser resurshushållning, socialt sammanhållen stadsmiljö, omsorgsfullt utformade gröna parker, gator, torg och karaktärsfull arkitektur mm. Däremot delar vi inte förslagets grundläggande ställningstaganden och menar därför att det bör omarbetas.

Vi föreslår att den nya staden byggs upp kring en sydligare lokaliserad station och att den ges en nära koppling till det föreslagna verksamhetsområdet och trafikplatsen vid E4. Vi menar också att omfattningen av antalet bostäder bör reduceras till hälften.

FVU:s granskning och ställningstagande
FVU har ingående granskat det nu utställda planförslaget och prövat såväl grunderna för detsamma som de konsekvenser den föreslagna utformningen för med sig. Vi vill därför anföra följande:

  • Sävja utgör, tillsammans med Nåntuna och Bergsbrunna, idag en egen tätort av småhuskaraktär. Även med en kraftig utbyggnad kommer denna del av kommunen att utgöra en egen tätort/stad snarare än en stadsdel i Uppsala. Det innebär att uppgiften är att bygga en helt ny stad snarare än att utveckla en stadsdel och samtidigt anpassa den nya staden till platsens förutsättningar (natur, bebyggelse, tillgänglighet mm).
  • FVU ifrågasätter det utställda planförslagets huvudstruktur. Vi menar att den öst-västliga orienteringen är fel. Förslaget bygger på en idé att skapa en koppling mellan Gottsunda och det som benämns som den sydöstra staden. Kopplingen bygger på ett resbehov som inte finns eller kommer att skapas genom utvecklingen i det aktuella området.
  • Det finns enligt FVU ett antal grundläggande och allmänt accepterade värden som bör styra Uppsalas stadsutveckling. I planförslaget berörs Å-riket Fyris, den värdefulla åkermarken samt naturreservatet Lunsen. En så omfattande stadsutbyggnad som nu är aktuell går sannolikt inte genomföra utan att ingrepp måste ske i någon del av dessa värden. Då handlar det om att välja en lösning där stadsutvecklingen gör minst skada och skapar störst värden. FVU prioriterar Å-riket Fyris och den värdefulla åkermarken framför att ta i anspråk sådana delar av Lunsen, som i låg grad uppfyller naturreservatets syfte. Reservatets ska, enligt syftet, ge ”stora möjligheter att uppleva vildmarkskänsla”, ”orördhet” och ”tystnad”. Den nordöstra delen av reservatet störs påtagligt av järnvägstrafiken, har rester av ett torp och odling och saknar därmed vildmarkskänsla.
  • Fyrspårsavtalet förutsätter en kraftfull utbyggnad av området, vilket medför en skala och form som inte står i överensstämmelse med Uppsalas särart. FVU menar att omfattningen bör minskas från 21 500 lägenheter till 10–12 000 lägenheter och 6–8 000 arbetsplatser. Det är en storlek motsvarande exv. Hammarby Sjöstad eller Norra Djurgårdsstaden, dock med den skillnaden att det här är fråga om en helt ny stadsbildning.
  • Att bygga en helt ny stad är en ytterst svår uppgift. Den nya staden kan inte utgöras av ett renodlat boende utan måste utvecklas kring arbetsplatser och service. Stationen, trafikplatsen mot E4 samt ett antal arbetsplatser måste finnas på plats samtidigt som de första etapperna av bostadsbyggande sker. Noterbart är att motsvarande stora stadsutvecklingsprojekt i Norden, förutom bostäder, även innehåller etablering av exv. teknik-kluster, forskningsanläggningar eller universitetscampus.
  • Utbyggnaden av den nya staden kommer att ta tid. Planen måste därför vara flexibel för att kunna anpassas/förändras över tiden. Den bör ha karaktär av ett dynamiskt ramverk. Den måste erbjuda väl fungerande lösningar redan från etapp 1 och samtidigt medge en anpassning till vid varje tid föreliggande behov och förändrade värderingar/ prioriteringar.

Förslag till revidering av den fördjupade översiktsplanen

FVU föreslår att planförslaget revideras utifrån det faktum att den nya staden kommer att utgöra en självständig tätort i Uppsala kommun (se bilagd skiss). Stationsläget flyttas söderut och ges en nära koppling till trafikplatsen vid E4 och de arbetsplatser som avses skapas i detta läge.

FVU anser att det inte är långsiktigt hållbart att utnyttja högkvalitativ åkermark för bebyggelse. Åkermarken bör därför nyttjas endast i begränsad omfattning.

Trafikleden (spårvägen) genom Å-riket Fyris föreslås utgå. Den kapacitetsstarka kollektivtrafiken delas i en östlig linje Bergsbrunna – Uppsala C – Gränby och en västlig linje Gottsunda – Ultuna – Ulleråker – Uppsala C – Börjetull. Befintliga områden i Sävja, Nåntuna och Bergsbrunna når den nya staden och stationen i första hand med buss och cykel.

Den enligt fyrspårsavtalet förutsatta omfattningen av exploateringen omprövas och begränsas till 10–12 000 lägenheter. I stället övervägs möjligheten att fördela den nya bebyggelsen till fler tätorter och stationer, såsom i Vänge, Järlåsa, Storvreta, Vattholma och Skyttorp.

Utbyggnaden i området sker med den nya stationen som mitt- och utgångspunkt och anpassas tidsmässigt till när den och trafikplatsen vid E4:an kommer till stånd. Den nya staden byggs ut med innerstadskaraktär runt stationen medan de inre delarna mot Lunsen ges en utformning som utgår från trädgårdsstadens principer.

Områdena utmed väg 255 lämpar sig inte för bebyggelse av innerstadskaraktär och lämnas därför orörda. Sävja, Nåntuna och Bergsbrunna med flera befintliga bostadsområden kompletteras endast utifrån lokala förutsättningar och behov.

Den modell för markanvisning som kommunen tillämpat i exv. Rosendal har gett intressanta lösningar för enskilda hus men förlorat helhetsperspektivet. FVU menar att kommunen måste använda sitt markinnehav för att styra bebyggelseplaneringen utifrån ett helhetsperspektiv så att goda livsmiljöer kan säkerställas.

Det utställda förslaget har höga ambitioner om resurshushållning, socialt sammanhållen stadsmiljö, omsorgsfullt utformade gröna parker, gator, torg, karaktärsfull arkitektur mm. Dessa kan vid rätt tillämpning omsättas även med de förändringar i planen som vi redovisat ovan. Den nya staden kan fortsatt stå för nytänkande, främja innovationer och vara en förebild för stadsutveckling. Vi stödjer dessa tankar och fördjupar oss därför inte mer i dessa frågor i detta skede av planeringen utan ber att få återkomma med synpunkter i samband med detaljplaneringen.

Bilaga: Skiss till förändrad struktur

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund
ordförande
Bo Aronsson
styrelseledamot
Mats Börjesson
styrelseledamot
Mats Franzén styrelseledamot Tomas Klang
styrelseledamot