Detaljplan för Karlavagnens förskola, PBN 2021–001335

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                           2022-05-15
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ett samrådsförslag till detaljplan för Karlavagnens förskola och vill med anledning härav framföra följande synpunkter:

Planförslaget möjliggör att befintlig förskola, som är utförd i ett plan, kan ersättas med en ny förskola i två plan. Enligt planbeskrivningen är ambitionen att skapa största möjliga friytor och möjliggöra för goda vistelsekvaliteter för förskolebarnen. I beskrivningen framhålls att planområdet ligger inom riksintresse för kulturmiljövården och intill kommunala kulturmiljöer och att ambitionen är att den nya förskolan ska anpassas till kulturmiljön i skala och materialval.

FVU tillstyrker ett högre utnyttjande av den aktuella tomten i syfte att tillgodose de behov av förskoleplatser som finns. Planen visar att det går att säkerställa en god utemiljö i anslutning till den föreslagna byggnaden som enligt illustrationen är tänkt att placeras i väster mot gatan. Plankartan medger dock även andra lägen för byggnaden. De intentioner avseende vistelseytorna som redovisats i planbeskrivningen bör säkerställas genom att begränsa byggrätten åt öster.

FVU uppskattar ambitionen att anpassa den tillkommande byggnaden till de kulturhistoriska värdena i omgivningen. Dock finner vi det i planbeskrivningen redovisade förslaget till byggnad som väl ”klossig” och stram i sin gestaltning. Hur kan den lite klumpigt formgivna byggnaden anses följa den uttalade ambitionen att anpassas till de kulturhistoriska värdena? En varmare, vänligare och mer lekfull arkitektur skulle på positivt sätt kunna bidra till förskolebarnens och de närboendes miljö. En sådan utformning skulle dessutom vara i linje med vad som uttalas i kommunens arkitekturpolicy.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund             Bo Aronsson             Per Hedfors

ordförande                      styrelseledamot      styrelseledamot

Detaljplan för del av kvarteret Fröj, Uppsala kommun

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

                                           2022-04-22

Med anledning av samråd ang. detaljplan för kvarteret Fröj får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Förslaget avser dels en tillbyggnad av befintlig fastighet (kallad Pantbanken; Kvarngärdet 34:9) i kvarteret Fröj, närmare bestämt hörntomten Vaksalagatan/Salagatan samt dels om en rivning av ett mindre gårdshus plus avverkning av en äldre lönn belägen inne på tomten. Det befintliga huset, beläget längs Vaksalagatan, är uppfört i nyrenässans i två våningar efter ritningar av C.A. Ekholm, tidigt 1880-tal. Tillbyggnaden, också den i två våningar, och med inredd vindsvåning, är avsedd för främst kontorsändamål, men bottenvåningen mot Salagatan reserveras för handel. En takterrass ingår också. Tillbyggnaden tar en stor del av den resterande tomten i anspråk.

Förslaget har flera förtjänster. Först och främst att hålet mellan Pantbanken och Grekiska föreningens hus fylls ut med en ny byggnad i tomtgränsen, till fördel för det offentliga gaturummet. Handel i bottenvåningen kan komma att verka i samma riktning. Eftersom ett antal parkeringsplatser samtidigt försvinner kan den blandade trafikmiljön på Salagatan också komma att förbättras en del. Tillbyggnaden ansluter dessutom i sin skala väl till den befintliga bebyggelsen i söder och norr. Taknockhöjden hålls på samma nivå som den befintliga byggnaden. Att nybyggnaden byggs samman med 1880-talshuset maskeras också något genom att dra in ett mindre parti av den förra från gatulinjen – åtminstone gör det sammanfogningen mer diskret. En ytterligare fördel med förslaget är därmed att det gör hela fastigheten tillgänglig för funktionshindrade genom en gemensam hiss.

Nybyggnaden ansluter till den befintliga byggnaden i hela dennas längd, till nackdel för solljusinsläppet, en sak som lämnas till bygglovsprövningen att beakta. Samtidigt ger nybebyggelsens utformning från utsidan sett illusionen av en mindre horisontell exploatering än som faktiskt är för handen. Genom sin skala och övriga utformning ansluter den nya huskroppen väl till den befintliga bebyggelsen från gatan sett – men med ett undantag.

Undantaget framgår pregnant av illustrationen i Bild 15 (vy från Vaksala torg), identisk med planbeskrivningens framsida. Trots samma taklisthöjd som den befintliga byggnaden, tornar nu nybyggnadens södra gavel upp sig på ett sätt som stör dess visuella anslutning till det äldre huset. Vårt förslag är därför att nybyggnadens tak valmas (åtminstone i dess södra ända).

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande

Mats Franzén,  Styrelseledamot

 

Angående detaljplan för Södra Gunsta, etapp 2, dnr PBN 2016 – 003135. Standardförfarande

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

I samrådet som var om planen (2017) framförde Föreningen Vårda Uppsala (FVU) i sitt yttrande positiva omdömen, både om upplägg och innehåll. Om en satsning på samhällen utanför central-orten, ”staden”. Och en planläggning som utgick från platsen, med detaljerad genomgång av kvaliteter att tillskapa inom området, som svarar mot terräng och landskap. I det senare fann dock FVU anledning att visa på brister i hantering av naturvärden.

I den reviderade planen framgår att inventering och värdering av naturvärden skett för att bättre tillvarata befintliga kvaliteter. Det gäller dock inte kulturmiljön, fornlämningar som ”ligger i vägen” för en bästa etablering av centrumplats. I övrigt ser FVU planen ha hög ambitionsnivå med målsättningar som bibehållits och förtydligats/förbättrats efter samrådet. Exempelvis flerfamiljshusen i centrum med sänkt våningshöjd, 2-4 i.st.f. 5 våningar. Att förskolorna flyttats i läge med bättre kontakt till natur.

Planen har som varumärke ”en hemtrevlig småstad med karaktär av trädgårdsstad”. I det här fallet inte en svepande formulering utan noga underbyggd med anvisningar om detaljer i byggnader, gatu- och parkrum, som skapar sammanhang och sammanhållning. Med aspekter på livsföring som utgår ifrån ”lokalsamhället”, som det var innan bilstaden. ”10-minuters-orten” med allt inom räckhåll på gång- eller cykelavstånd. Med god differentiering av byggnads- och bostadstyper, med utrymmen för gemensamt bruk, kommersiell och kommunal service.

Illustrationerna av byggnader och gaturum vill FVU se som just förslag till utförande. I vissa fall dock lite stereotypa. Som byggnaderna kring centrum och närliggande punkthus. Om än här behov av betoning finns behöver miljön inte framstå ”kompakt”. Nu att likna vid förslagen i Ekeby och Torbjörns torg. Pröva alternativ med hantering av volymer som ger ett mjukare anslag. Gäller särskilt punkthusen som i förslaget ligger som klossar längs gatan. Skolbyggnader och idrottshall bör ägnas den största omsorg, som kulturbärare inom den nya bygden. Här kan man också tänka sig visa sträckningar av forntidens stensträngar inom området. Ett pedagogiskt redskap och en kulturmiljökonst.

En plats med ökad betydelse i det nya och hållbara samhället är miljöstationen. Ett socialt rum och mötespunkt, som brunnsplatsen en gång i staden. Viktigt då med val av plats och gestaltning. Lättillgänglig och med vårdad utformning som gör återvinningen till en angenäm handling.

FVU ser planen stå i positiv kontrast till låghusexploatering som sker och skett nyligen. ”Grann-byn” mot Bärby på andra sida Almungevägen med utställda styckelagda kataloghus. Eller Lind-backen, villaenklaven vid Jälla, liksom Fullerö, båda ”bilsamhällen”. Här finns nu i Gunsta utomordentliga förutsättningar för kollektiv transport. Lännabanan; som inte bör ses som en relikt, bara med ett nostalgivärde. Gör den farbar också för modern spårbruk, vidare till Marielund, Länna, Almunge och Faringe – ett band av utvecklingsorter.

FVU ser planen som ett trendbrott i kommunens planhantering. I samrådshandlingen (2017) framhölls i avsnitt om samhällsbyggnadsvision, vikten av ”att formulera en övergripande vision

(…) som kan fungera som vägledning för detaljplaner och utbyggnadsprojekt.” En omsorgsplan: den att utgå från platsen. Som nu – uttryckligen – framhålls i kommunens Arkitekturpolicy. Varför inte utveckla och genomföra utbyggnaden av Gunsta till att stå som exempel i 2030 års stadsbyggnadsutställning, med trädgårdsstaden, inte pendlarsförstaden (Bergsbrunna) som föredöme.

Avslutningsvis, en läsanvisning. En manual för skapande av god stad och bostad, en vägvisare till Stadsbyggnadskonst: Osvald Almquist, ”Byggnadsplaner för bostadsområden. Några allmänna synpunkter”, ss.185-277, i Praktiska och hygieniska bostäder. Betänkande och förslag (…) för utredning av frågan om bostadssociala minimifordringar (…), (Stockholm 1921). En framställning om tidlös kvalitet, med människan som mått.

Sammanfattning

FVU anser att detaljplanen för Gunsta har många kvaliteter och att fler förbättringar gjorts:

* sänkta hushöjder i centrum
* placeringen av förskolorna och
* bättre tillvaratagande av naturvärden och trädinventering

FVU önskar att planen följs upp i bygglovsskedet genom att torgrum och byggnader i centrum ges en mer nyanserad gestaltning, samt att punkthusen ges en mer varierad volym, som också medger utblickar mot kullen bortom byggnaderna.

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong                         Carl Erik Bergold

Föreningen Vårda Uppsalas yttrande avseende föreläggande i mål P 7406-21

Föreläggande mål P 7406-21
Svea hovrät Rotel 0603
Mark- o miljööverdomstolen
svea.hovratt@dom.se

Kvarteret Seminariets värde

 Folkskoleseminarieanläggningen som anlades för drygt 100 år sedan med sina högklassiga byggnader och sin historiska trädgårds- och parkanläggning, är inte opåverkad av tiden, men utgör en komplett helhet med alla sina delar bevarade. Den är därigenom unik i Sverige. Kvarteret har höga värden i byggnadsminnesklass, inte bara som trädgårds- och landskapsarkitektur med konstnärliga värden utan också som dokumentation av en historisk samhällspolitisk händelse, med stora socialt och pedagogiskt positiva konsekvenser för samhällsutvecklingen lång tid framöver.

Den centrala frågan som ställs i Mark- och miljööverdomstolens tidigare dom P 8800-13, 2014-03-24, sid. 17-21, lyder: Utgör kvarteret Seminariet riksintresse för kulturmiljövården?

Den frågan besvaras så starkt och entydigt jakande i domen att Föreningen Vårda Uppsala (FVU) och Svenska byggnadsvårdsföreningen (SBF) utgår från att kv. Seminariet, förutom att vara en del av riksintresset Uppsala stad, också i sig är ett riksintresse för kulturmiljövården och att det utgörs av den helhet som består av byggnader, park, trädgård och idrottsplats. Kvarteret Seminariet bedömdes också utgöra en av flera monumentala miljöer med offentliga byggnader.  Den då aktuella planen ansågs påtagligt skada riksintresset.

Som underlag för domstolens bedömning ligger utredningarna från Upplandsmuseet 2008 och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, 2011.

I den riksintressebilaga som ingår i ÖP 2016 för Uppsala finns dock inte kv. Seminariet upptaget som eget riksintresse, vilket FVU finner anmärkningsvärt om än väntat med tanke på kommunens fortsatta arbete med den nu aktuella planen för bostadsbebyggelse i en del av kvarteret och Länsstyrelsens kompromissande med sin tidigare distinkta syn på helhetens betydelse för riksintresset.

Alltså, kv. Seminariet utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, som en del av riksintresseområdet för kulturmiljövården i Uppsala stad (C40), och det utgörs av den helhet som består av byggnader, park, trädgård och idrottsplan.

Synpunkter på Uppsala kommuns yttrande, aktbilaga 41

 Här sägs att, trots intrånget med ny bostadsbebyggelse, att de väsentliga delarna av anläggningen kommer att skyddas och bevaras. Vidare att läplanteringen, som nedvärderande oriktigt benämns granhäck, inte längre är avläsbar eftersom den glesats ur och till stora delar tagits bort. Det kulturhistoriska värdet av läplanteringen idag bedöms därför vara av mindre betydelse.

FVU anser inte att man i en anläggning som är ett riksintresse genom sin välbevarade helhet, kan peka ut delar av mindre värde på grund av att de har vanvårdats eller därför att den omgivande växande staden har förändrats, och därmed bebygga dessa delar under påstående att helheten bevaras.

Idrottsplanen med sin lä- och sortimentsplantering, i SLUs skrift benämnd det naturromantiska nordiska skogsbrynet är väsentliga delar i seminarieanläggningens komposition och skulle för alltid vara förlorade om planen förverkligas. Totalt omfattar de båda delarna ca 25 % av anläggningen, som om planen genomförs, inte längre skulle hålla det ursprungliga ytkravet på 4 ha.

I kommunens skrivning nämns inte alls problemen med en stor ny parkering, nybildade fastigheter kring rektors- och vaktmästarbostad och ett tänkt kafé, vilka säljs privat och kommer att splittra trädgårdsanläggningens helhet. Totalt privatiseras ca 30 % av anläggningen, vilket enligt FVU:s mening innebär påtaglig skada på riksintresset. Se den mer omfattande analysen av detta på sid 3-4 i FVU: s överklagande.

Synpunkter på Bonavas yttrande, aktbilaga 49

Här ger man sig också på lä- och sortimentsplanteringen, och kallar den en gles samling av gran och lövträd samt konstaterar att stora delar av läplanteringen försvunnit under årens lopp. Det stämmer, men detta har till stor del ägt rum under den tid NCC/Bonava och Genova ägt fastigheterna. Man åberopar alltså sin egen bristande vård av ett riksintresse för kulturmiljövården till stöd för att få vidta ytterligare skadliga åtgärder. Det är en allmän rättsgrundsats att ingen ska ha vinning av sina egna ogärningar. Planteringen kan dock återskapas med ledning av den dokumentation av anläggningen som finns.

Man hävdar också att de tillkommande bostadsbyggnaderna, där denna plantering och idrottsplatsen idag ligger, innebär en förstärkning av platsens kulturhistoriska värde som helhet – inte en skada. Det är ett häpnadsväckande påstående som FVU inte till någon del kan instämma i.

Synpunkter på Riksantikvarieämbetets (RAÄ) yttrande, aktbilaga 51

 Bland de handlingar som anges som underlag för myndighetens yttrande saknar vi Upplandsmuseets utredning från 2008 och SLUs från 2011. Om de inte ingått i granskningen måste RAÄ enligt FVU: s mening komplettera sin granskning.

FVU ser positivt på att RAÄ har beretts tillfälle att yttra sig och instämmer i många stycken med innehållet i yttrandet, utom på några avgörande punkter, framför allt slutsatsen att den tillkommande bebyggelsen inte innebär påtaglig skada på riksintresset och att inga av de mest centrala värdena i miljön, som utgör grunden för riksintresset, försvinner. FVU delar inte heller RAÄs uppfattning att möjligheten att förstå Seminariets ursprungliga funktion och utformning minskar endast i begränsad omfattning.

Här blir RAÄs bedömning av effekterna abstrakt och distanserat teoretisk. Man talar om huskroppar och deras gestaltning och om idrottsplanen som minskar i storlek. I själva verket blir förändringarna och intrånget dramatiska! Den generösa och tydligt avskilda lugna rumslighet som utgörs av idrottsplatsen ersätts med ett bostadskvarter som öppnar upp för sjudande aktivitet, drygt 100 lägenheter med 300 barn och vuxna som flyttar in. Hela den nordöstra delen av anläggningen öppnas för bil- och cykeltrafik, bostadsgårdar med sina ljud och sin belysning. Fönster som observerar, butik och restaurant. Mycket av detta innebär aktiviteter som tar ännu större ytor av anläggningen i anspråk. Den lilla bollplanen kommer snarast att upplevas som en lekyta gemensam för bostäderna och skolan som nu huserar i seminariebyggnaden. Enligt FVU kommer detta att påtagligt minska förståelsen för folkskollärarutbildningens verksamhet och miljö.

Idrottsplatsen är, tvärtemot vad RAÄ menar, ingen mindre viktig, perifer del av anläggningen. Den var i utbildningens pedagogik lika viktig som kunskapen om odling och botanik, och när kunskapen om idrott och fysisk fostran spreds över landet kom den att ha stor betydelse för idrottsrörelsens framväxt. Inramningen och storleken på idrottsplanen, anläggningens största rum, beskriver dess vikt.

Till skillnad mot RAÄ anser FVU, att de förändringar som detaljplanen kommer att medföra på ett av huvudelementen i anläggningen, idrottsplatsen med sin inramning av lä- och sortimentsplantering, innebär en irreversibel påverkan på en av de centrala delarna i helheten och därmed en påtaglig skada på riksintresset.

RAÄ tar inte heller ställning till problemen, som FVU påtalat ovan i anslutning till kommunens yttrande, med den nya stora parkeringen i kvarteret och de nya fastigheterna som säljs av privat och kommer att splittra helhetsupplevelsen av trädgårdsanläggningen.

Avslutningsvis

Avslutningsvis bör nämnas att i Guide till svensk landskapsarkitektur, Arkitektur Förlag AB 2013, nämns Seminariekvarteret bland Uppsalas fem sevärdheter, vid sidan av bl.a. Uppsala Botaniska trädgård med slottsträdgården samt Linnéträdgården och Linnémuseet. Detta visar på anläggningens värde som ett besöksmål i paritet med Botan och Linnéminnena, och vikten av att anläggningen bevaras oförvanskad i sin helhet för att kunna återställas i väsentliga delar. Restaurering/rekonstruktion är som sagt möjlig. Byggnaderna restaurerades i samband med tillbyggnaden på 1990-talet och skolverksamheten har kunnat flytta in i seminariebyggnaden utan några större ingrepp.

Dokumentation av trädgård, park och idrottsplats finns i form av plan, planteringsplan med växtförteckning, flygfoto från 1950 mm. Till det materialet har också lagts Upplandsmuseets Kulturhistoriska analys, 2016, som värderar de olika delarnas överensstämmelse med den ursprungliga anläggningen. Denna möjlighet till återställande ger anläggningen ett förhöjt värde. Metodiken och tekniken, trädgårdsarkeologin, finns och beskrivs bl.a. i Florensdeklarationen, antagen av ICOMOS 1982.

Sammanfattning

Inget i Mark och miljödomstolens dom eller i granskningen och analysen av aktbilagorna 41-42, 49-51, ändrar den uppfattning vi gett uttryck för i FVU:s och SBF:s tidigare överklaganden.

FVU anser att kvarteret Seminariet inte skall förvanskas utan bevaras och skyddas i sin helhet.

FVU anser att de förändringar som detaljplanens genomförande medför innebär en irreversibel påverkan på en av de centrala delarna i anläggningen, idrottsplatsen med sin inramning av lä- och sortimentsplanteringen. Förändringarna kommer också att påtagligt minska förståelsen för folkskollärarutbildningens verksamhet och miljö.

FVU anser vidare att åtgärder som stärker värdet i en del, inte i detta fall kan rättfärdiga att irreversibel skada orsakas på värdet i en annan del, och därmed på helheten, när det i dom konstaterats att just helheten är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar. Med stöd i Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (till 3 kap 6 § andra stycket Miljöbalken), NFS 2005:17, där endast ”obetydlig” skada bedöms kunna accepteras utan att förorsaka påtaglig skada och där irreversibel påverkan med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset som regel anses utgöra påtaglig skada, anser FVU att detaljplanens genomförande skulle innebära påtaglig skada på riksintresset. FVU anser därför att förslaget till detaljplan strider mot 3 kap 6 § miljöbalken och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

I övrigt hänvisar FVU till sitt överklagande 2021-02-20 med bilagt utlåtande från Svenska byggnadsvårdsföreningen

Yrkande

Föreningen Vårda Uppsala yrkar att Uppsala kommunfullmäktiges beslut att anta förslag till detaljplan för kv. Seminariet, den 25 januari 2021, § 17, ärendenummer KSN-2019-0951, upphävs, och att Mark- och miljödomstolens dom i målet P 1743-21, av den 3 juni 2021 upphävs.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund PO Sporrong Eric Bylander
Ordförande Vice ordförande Styrelseledamot

 

 

 

Angående Detaljplan för kvarteret Sigrun. Granskning. Dnr PBN 2015 – 267

   2022-02-17

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade planförslag och vill med anledning härav anföra följande:

Föreningen ser positivt på att en viss förtätning sker av kvarteret samt på ambitionen att skapa en torgmiljö på Torsgatan. Vi har dock några väsentliga invändningar och förslag till förbättringar som alla utgår ifrån antagen Arkitekturpolicy samt från följande förutsättningar i kvarteret och dess omgivningar:

  • Hushöjder i omgivande kvarter och gaturum – anpassning till platsen.
  • Krav på Torsgatans gaturum om man på allvar vill skapa ett attraktivt centralt torgrum i stället för en renodlad trafikmiljö.
  • Sysslomansgatan, huvudstråk på Luthagen med domkyrkan som fond, som ställer stora krav på fasadutformning.

Kvarteret Sigrun med dess bebyggelse utgör idag en naturlig del av en alltmer växande innerstad. Det får konsekvenser bl.a. för anspråken och kraven på dess yttre utformning.

Förslaget har efter samråd getts en väsentlig ändring: påbyggnaden mot Sturegatan i två våningar har dragits in 2 m, vilket har en viss positiv men ändå begränsad effekt på sol- och dagsljusförhållanden i Sturegatan.

Föreslagen påbyggnad av kvarteret är dock med hänsyn till omgivande bebyggelse fortfarande onyanserat jämnhög. FVU anser därför att en våning skall tas bort mot Torsgatan för att ge fortsatt goda solvärden på gården. Men kanske framför allt för att ersätta den osköna sammanläggningen av volymer i hörnet mot Torsgatan/Sturegatan. Det skulle ge en lugnare gruppering i volym, bättre anpassad till omgivande bebyggelse.

Om Torsgatan skall lyftas upp till ett mer centralt torgrum värt namnet, föreslår vi att den görs om till en gåfartsgata samt att dess nuvarande kantstöd mm tas bort. Det innebär att man mer förutsättningslöst och likt t.ex. Dragarbrunnstorg, kan utforma den blivande torgytan. Gåfartsgatan skulle härmed också kunna utformas med ett viktigare och starkare samband med parken intill – Börjeplan.

FVU anser vidare att den i planen redovisade slätstrukna fasadutformningen med hänsyn till kvarterets innerstadsläge och antagen arkitekturpolicy måste ges en mer artikulerad utformning. Det gäller i synnerhet fasaden mot Sysslomansgatan, Luthagens huvudstråk. Den nuvarande slutna och karaktärslösa f.d. kontorsfasaden kräver att man med de två nya våningarna skapar ett skulpturalt krön på byggnaden t ex med hjälp av burspråk och balkonger. Fasaden mot Odensgatan har idag en del av dessa kvaliteter. Vidare behöver slutenheten i markplanet lättas upp och göras mer levande. I stället för flera skyltfönster, som uppenbarligen inte önskas av butiken föreslår FVU en konstnärlig utsmyckning, ett skeende kanske i reliefform, som skapar liv och intresse i gaturummet.

FVU föreslår slutligen och med hänsyn inte minst till det alltmer påtagliga innerstadsläget att man för föreslagna påbyggnader arbetar vidare med kvarterets och omgivande byggnaders fasadmaterial; fasadtegel eller puts.

FVU bifogar en enkel fasadskiss som illustrerar delar av våra synpunkter på planförslaget.

Uppsala dag som ovan

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund              PO Sporrong

Ordförande            Vice ordförande

Viktigt att alla kan ta sig till museet

Replik till insändare av  Kurt Berggren 18/1

I den angelägna kulturdebatten om konstmuseets placering, som av kommunen förvandlats till en långbänk, kommer det efter 25 år fortfarande kreativa och konstruktiva förslag på var museet skulle kunna ligga istället för i slottet.

Dessemellan, men lyckligtvis inte så ofta, kommer det också ett missnöjt utbrott från personer som Kurt Berggren som anser att allt är bra som det är och att debatten bara är ett ”skådespel för att avleda från andra frågor” och som tydligen inte alls kan förstå varför en kommunalt finansierad verksamhet bör ha allmän tillgänglighet.

”Hur enkelt är det att ta sig nånstans i Uppsala?” frågar han retoriskt och tycks därmed mena att det inte behöver vara så lätt att ta sig till konstmuseet heller.

Men problemet är att det är svårare för vissa än för andra.

Vare sig vi som pensionärer eller funktionsnedsatta kan ta oss upp till konstmuseet eller inte så bidrar vi ju alla till driften via skatten. Har Berggren möjligen funderat på hur det skulle vara att försöka ta sig upp till den, enligt honom, geniala placeringen i slottet med en rullstol eller rullator eller genom att skjuta en barnvagn framför sig?

”Kommunen fixar enkelt busslinje om man bara vill”, skriver Berggren. Varför har de inte gjort det då, undrar man. De har ju haft 25 år på sig.

Däremot finns det både parkering och krog, eller åtminstone en servering. Har Berggren varit upp till slottet de senaste 25 åren? Annars föreslår jag en promenad uppför backen och ta gärna med en pulsmätare.

Vad besökssiffrorna beträffar så har jag vid flera tillfällen påmint om att de sjönk från 45 000 per år till 15 000 per år när museet flyttade upp till slottet från Fyris torg. Även om man tar höjd för att det ibland händer att en verksamhet drabbas av ett visst besökstapp i samband med en flytt så är det siffror som borde stämma till eftertanke.

Enligt de utredningar som gjorts på senare tid har besöksiffrorna återhämtat sig och låg för ett par år sedan på drygt 60 000 vilket förmodligen stämmer ganska bra även idag. Dessa siffror ska då ställas mot de potentiella besökssiffror som museet kunde ha haft med en fördelaktigare och besöksvänligare placering än i slottet.

Hur stora dessa potentiella besökssiffror skulle kunna vara kan vi naturligtvis inte veta med säkerhet men med museiverksamhet gäller som med all annan publik verksamhet att antalet besökare styrs av lagen om tillgång och efterfrågan, dvs ju enklare tillgång desto fler besökare.

Ang. Detaljplan för del av kvarteret Triangeln: PBN 2017–002353

2022-01-16
Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av remiss av rubr. detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Detaljplaneförslaget innebär en förtätning av studentkvarteret Triangeln i dess västra del, d.v.s. av Södermanland-Nerikes nations fastighet. En fastighet om fem huskroppar, två L-formade och tre i lamellhusform, enhetligt uppförda år 1957 i vackert (mineralhaltigt) gult tegel i fyra våningar med sadeltak, efter ritningar av Artur von Schmalensee. Fastigheten hyser såväl korridorrum som studentlägenheter. Huskropparna famnar tillsammans en större innergård, mot vilken flera, men inte alla entréer vänder sig. Förtätningen sker genom en förlängning av den befintliga bebyggelsen västerut, längs S:t Johannes- respektive Karlsrogatan, ända ner till Krongatan. Förlängningarna sidoförskjuts samtidigt in i den i väster befintliga förgården (vilken nu används till främst parkering), vilket gör att en del fönster på de befintliga gavlarna kan bibehållas; samtidigt kommer tillbyggnaderna så nära de yttre lamellhusens gavlar som sex meter.

De nya huskropparna är så tänkta att de ansluter till den befintliga bebyggelsen längs Karlsro- och S:t Johannesgatan. Denna sänker sig i små steg neråt, mot väster, längs båda gatorna, vilket nybebyggelsen också är planerad att göra. De nya volymerna ansluter väl till de befintliga. Givet ambitionen att nybebyggelsen också i sin detaljutformning – material och fönster – ansluter till det nuvarande kvarteret och lämnar innergården intakt är det här fråga om en måttlig och därför rimlig förtätning.

Däremot gör inredningen av vindarna i den nytillkomna bebyggelsen att anslutningen till den äldre bebyggelsen längs Karlsrogatan och S:t Johannesgatan tappar rytm. Nybebyggelsen saknar källarvåning och därmed sockel. Det gör att den knappast kan anses varsamt anpassad till den befintliga bebyggelsen (jfr Bild 13-16!). Den årsring av värdefulla kulturmiljövärden som kvarteret innebär för Uppsala bör enligt FVU i stället fullt ut tas till vara för framtiden.

FVU föreslår därför att vindslägenheterna/-exploateringen slopas samt att den tillkommande bebyggelsen förses med en måttlig sockel (vilket inte kräver någon källarvåning).

 

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                       Mats Franzén

Ordförande                                              Styrelseledamot

Ang. Detaljplan för kv. Bredablick, del av. Diarienummer: PLA 2012- 020195

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av Plan- och byggnadsnämndens remiss i rubr. ärende får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande: FVU är positiv till en måttlig förtätning av bebyggelsen i kv. Bredablick. Kommunens ambition att göra denna del av stadskärnan mer stadsmässig med bl.a. lokaler i bottenvåningen och nya bostäder är positiv. Det är vidare positivt att den nya bebyggelsen vid Kungsgatan anpassats till omgivande hushöjder vid denna gata. Det finns fortfarande möjligheter att med väl anpassad nybyggnation inom kvarteret Bredablick skapa en mer levande och attraktiv stadsmiljö̈ utmed Kungsgatan.

Däremot är FVU bestämt emot planen på följande punkter:

  • Det nya huset mitt i kvarteret är för högt.
  • Huset kommer att förstöra sikten mot stadens siluett.
  • Det höga huset kommer att skugga befintlig bebyggelse.
  • Exploateringen är för hög vilket gör innergården torftig och för liten.
  • Den föreslagna byggnaden på fastigheten Dragarbrunn 5:6 är för tjock vilket ger trista lägenheter med dålig dagsljusbelysning.

Exploateringen av fastigheten Dragarbrunn 5:6 är för hög och medger för hög bebyggelse. Enligt översiktsplanen ska byggnadshöjderna hållas nere inom den historiska stadskärnan vid ny- och ombyggnad ska hänsyn tas till omgivningen. Den hänsynen kan inte begränsas till att avse byggnader utefter Kungsgatan. Byggnader, gator, parker och torg ska ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den mänskliga skalan.

Planens breda och höga byggnad skuggar befintlig bebyggelse och skolgård på ett omfattande och oacceptabelt sätt. Förstärkta krav på̊ goda dagsljusförhållanden finns i såväl både kommunens egna styrdokument som i riktlinjer från Boverket. Dessa krav uppfylls inte enligt planen.

Den del av byggnaden som uppgår till tio våningar får karaktären av ett punkthus sett från längre håll. I innerstadsstrategin betonas vikten av att värna om och respektera stadens siluett, stadsbild och siktlinjer. Höghuset på tio våningar tar inte den hänsynen utan kommer att blockera delar av sikten mot slott och domkyrka från Vattholmavägen och inverka störande på upplevelsen av Linnéträdgården.

Planförslagets siktstudier är egendomligt valda, en är dock representativ och den visar hur den höga byggnaden förstör den vackra vyn av siluetten sedd från Vattholmavägen när man kommer från Gamla Uppsala. Siktstudien från Linneträdgårdens entré saknas. En enkel skalenlig projektion visar att den idag lugna siluetten över Orangeriet, kommer att kraftigt förändras då 10-våningshusets fyra översta våningar sticker upp i fonden över dagens måttliga fyravåningsskala.

Vid ny bebyggelse eller tillägg i Linnéträdgårdens omgivning ska dess mycket höga kulturvärden beaktas. Detta görs inte i den föreslagna planen och förändringarna av stadsbilden till följd av den höga hushöjden är helt oacceptabla.

Byggnaden är för tjock för att kunna skapa tilltalande lägenheter med bra ljusförhållanden. Den föreslagna byggnaden kan få karaktären av ett lamellhus som vänder sin gavelfasad mot Kungsgatan. Mot gatan regleras byggnadens totalhöjd för att motsvara omgivande byggnader i fyra våningar. In mot gården blir byggnadens totalhöjd sex respektive tio våningar. Den del som är fyra till sex våningar är för bred för att ha lägenheter med ljus från flera väderstreck. Många av de 50 lägenheterna kommer därför att endast ha fönster mot ett väderstreck i mörka lägen.

Den kvarvarande innergården blir trång och mörk. Visserligen kan den nya byggnaden sluta kvarteret mot Kungsgatans bullriga trafikmiljö̈ med de futtiga innergårdarna kan knappast vara tillfredsställande för de planerade 50 lägenhetsägarnas och alla de befintliga boendes önskemål.

Sammanfattning

Det är positivt med en måttlig förtätning av kvarteret Bredablick samt att lokaler planeras i bottenvåningen för verksamheter som bidrar till ett ökat stadsliv.

Den höga hushöjden i kvarterets inre avstyrks med hänsyn till att projektet ej är förenligt med den riktlinje i aktuell Översiktsplan som anger att byggnadshöjden ska hållas nere i den historiska stadskärnan samt att ett genomförande bedöms medföra påtaglig skada på riksintresset. Vidare att upplevelsen av siluetten och Linnéträdgården påverkas negativt. Relationen till befintliga hushöjder respekteras heller inte.

Byggnadens höjd tillför inte stadsmiljön något positivt.

Byggnaden saknar grundläggande arkitektoniska värden avseende dagsljus.

Planen uppfyller varken kraven i ÖP, Innerstadsstrategin eller Arkitekturpolicyn.

Den extremt höga exploateringsgraden bör minskas kraftigt för att lägenheterna och gårdarna ska få en högre kvalitet för vistelse samt för att nybygget inte ska medföra minskat solinfall och dagsljus i lägenheterna i de befintliga husen.

 

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande
PO Sporrong, Vice ordförande
Mats Börjesson, Styrelseledamot

 

Kommunledningen svarar inte på våra frågor

Det åligger kommunledningen att på ett respektfullt sätt förankra aktuella frågor hos medborgarna, skriver fyra representanter för föreningen Vårda Uppsala.

Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling har till slut reagerat på våra frågor rörande fyrspårsavtalet och det utrymme det ger till medborgarinflytande. Nu väljer Pelling att inte svara på frågorna i sin insändare i UNT den 25 november, utan kommer i stället med en argumentation kring varför han inte lyssnar på den grundläggande kritik som har lämnats över förslaget till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna. Pelling väljer därmed att hålla fast vid och befästa den position som han och kommunstyrelsens majoritet har intagit sedan tidigare. Det säger möjligen något om den demokratisyn som för närvarande är förhärskande i kommunstyrelsen.

I sin bok ”Demokrati, en liten bok om en stor sak”, ger professor Sofia Näsström en översikt över demokratibegreppet och hur olika tolkningar leder till olika konsekvenser i praktiken.  I en inledande passus skriver hon: ”Definierar vi demokrati som folkets val mellan eliter lotsar vi våra tankar och handlingar åt ett håll, definierar vi det som jämlik kontroll över dagordningen lotsar vi dem åt ett annat. I ena fallet upprörs vi av medborgarnas kritik och inblandning i det politiska styret, i det andra fallet ser vi det som ett hälsotecken.”

Plan- och bygglagen har utformats så att alla berörda garanteras möjligheter till inflytande över en plans innehåll och utformning. Skickligt genomförda samrådsprocesser, med lyhördhet för det som framförs, leder i allmänhet både till ett bättre stadsbyggande och en större acceptans för det som byggs. En ovilja att ta till sig av de synpunkter som framförs riskerar däremot att leda till sämre lösningar, utdragna konflikter, överklaganden och, i slutänden, en uppgivenhet hos medborgarna. En uppgivenhet som i sin tur riskerar att leda till politikerförakt och i förlängningen en bristande tilltro till demokratin.

Vi förstår att kommunen kan behöva avtala med stat och region i frågor som rör stora investeringar. Men det åligger samtidigt kommunledningen att på ett respektfullt sätt förankra aktuella frågor hos medborgarna, att både värna och vårda medborgarnas möjlighet att påverka det som berör dem. Det finns det ingen annan aktör som kan göra. Det vore ett hälsotecken om kommunledningen valde ett sådant arbetssätt.

För övrigt är kommunstyrelsen fortsatt skyldig oss svar på om fyrspåravtalet medger möjlighet för oss medborgare att påverka på annat sätt än genom överklaganden, om det medger alternativ till spårväg och om det medger att inte alla de avtalade 33 000 lägenheterna behöver lokaliseras till Bergsbrunna och Södra staden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Bo Aronsson, Per Hedfors och Tomas Klang

Fyrspårsavtalet slår undan lokalt inflytande

2021-11-22

Det är uppenbart att kommunledningen inte är beredd att ta till sig av de argument som framförs om sydöstra staden och fyrspårsavtalen, skriver Sten Åke Bylund, Bo Aronsson och Mats Börjesson.

”Det går inte att göra större förändringar i det här skedet, då håller vi inte tidsplanen. Det är på eller av, ja eller nej, som partierna har att ta ställning till nu.” Uttalandet är Erik Pellings när han i onsdags presenterade förslaget till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna och med hänvisning till fyrspårsavtalet.

Uttalandet synliggör det dilemma som Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har pekat på i två debattartiklar tidigare i höst (UNT 18 augusti respektive 21 oktober). FVU har genom artiklarna försökt att få svar på om det finns ett samlat politiskt stöd för att nyttja fyrspårsavtalet för att slå undan synpunkter från alla dem som berörs av avtalet. Att avtalet i realiteten nyttjas på ett sådant sätt framgår inte enbart av Pellings uttalande ovan, utan även av det särskilda utlåtande som följer det planförslag som nu har lagts fram.

I utlåtandet kommenteras hur framförda synpunkter har bemötts i den slutliga bearbetningen av planen. Kritik från boende i området avseende omfattningen av bebyggelsen har bemötts med: ”I fyrspårsavtalet med staten och Region Uppsala regleras antalet bostäder som ska byggas inom hela avtalsområdet”. Kritik från organisationer bemöts med: ”Kommunen stämmer kontinuerligt av avtalet med staten och regionen, och planerar i dagsläget ingen omförhandling”. Det är uppenbart att kommunledningen inte är beredd att ta till sig av de argument som framförs hur starka de än är och oavsett vem det är som framför dem.

För att få bekräftat hur kommunledningen ser på innebörden av samråd, dialog och medborgarinflytande har FVU ställt tre frågor i ett brev till kommunstyrelsen. Dessa frågor är:

Är det kommunstyrelsens uppfattning:

1. att fyrspårsavtalet medger möjlighet för medborgare, sakägare, intresseorganisationer med flera att påverka annat än att genom överklaganden fördröja tidpunkterna för genomförandet av avtalets olika delar (se §§9 och 13 i avtalet)?

2. att avtalet medger ett alternativ till spårväg (se §6 punkterna 4 och 5 i avtalet)?

3. att, om det visar sig att det är olämpligt att lokalisera 33 000 lägenheter till Bergsbrunna och Södra staden, avtalet medger att en andel av dessa bostäder i stället kan lokaliseras till andra delar av kommunen?

Är svaret nej på alla tre frågorna så visar kommunstyrelsen att den har distanserat sig från alla dem som frågorna berör. Är svaret ja på alla tre frågorna kan kommunledningen inte längre nyttja fyrspårsavtalet för att enkelt slå undan synpunkter utan dessa måste bemötas med lyhördhet och respekt, inte med ultimatum.