Sydöstra staden är fel planerad

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att kommunfullmäktige ska säga nej till och återremittera den fördjupade översiktsplanen för sydöstra staden. Skälen är att bebyggelsen är för omfattande, att den nya stationen bör flyttas söderut och låsningen av planen till fyrspårsavtalet.

Sydöstra staden är för tät. Planeringen har fastnat i den felaktiga föreställningen att tätt och högt byggande är den enda lösningen för en hållbar stad genom att ge underlag för spårväg. Planeringen bortser från att höga hus ger skugga och blåst samt att tät bebyggelse ofta leder till integrations- och hälsoproblem. En trivsam stadsmiljö behöver en mer småskalig och tryggare gatumiljö med öppna grönytor och platser. Det är inte enbart en gata med bostäder och mycket kollektivtrafik som skapar ett socialt liv, det är verksamheter, butiker, kaféer mm. Höga bostadshus med direktutgång till genomfartsgator bidrar inte heller till den trygga och trivsamma stadsmiljö som planeringen har som mål. Bebyggelsen vid Råbyleden är ett bland flera avskräckande exempel.

FVU har tidigare föreslagit att den nya stadsdelen istället bör byggas som ett traditionellt stationssamhälle kring en sydligare lokaliserad station. Där är nivåförhållandena mer gynnsamma och där kan stationen ges en koppling till verksamhetsområdet och trafikplatsen vid E4. Uppsalas planer påverkar även Knivstas planer för byggande till följd av fyrspårsavtalet. Om Knivsta och Uppsala ännu varit en kommun hade planerna sannolikt sett annorlunda ut. Ett omtag av hela planeringen med en mellankommunal samverkan vore därför högst rimligt.

Planens låsning till fyrspårsavtalet har minskat möjligheten till påverkan av planerna vid samråd. Plan- och bygglagen har utformats så att alla berörda ska garanteras möjligheter till inflytande över en plans innehåll och utformning. Skickligt genomförda samrådsprocesser, med lyhördhet för det som framförs, leder till ett bättre stadsbyggande och en större acceptans för det som byggs. Dessa möjligheter försvinner när alla synpunkter på planens omfattning, innehåll och lösningar avfärdas med hänvisning till fyrspårsavtalet. Då återstår endast att försöka påverka genom att överklaga, vilket är ett trubbigt instrument.

Tillsammans med osäkerheten kring den statliga finansieringen av fyrspårsavtalet borde bristen på demokratisk hantering vara skäl nog för en omprövning av den fördjupade översiktsplanen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                     Mats Börjesson

Ordförande                            Styrelseledamot

Viktigt att alla kan ta sig till museet

Replik till insändare av  Kurt Berggren 18/1

I den angelägna kulturdebatten om konstmuseets placering, som av kommunen förvandlats till en långbänk, kommer det efter 25 år fortfarande kreativa och konstruktiva förslag på var museet skulle kunna ligga istället för i slottet.

Dessemellan, men lyckligtvis inte så ofta, kommer det också ett missnöjt utbrott från personer som Kurt Berggren som anser att allt är bra som det är och att debatten bara är ett ”skådespel för att avleda från andra frågor” och som tydligen inte alls kan förstå varför en kommunalt finansierad verksamhet bör ha allmän tillgänglighet.

”Hur enkelt är det att ta sig nånstans i Uppsala?” frågar han retoriskt och tycks därmed mena att det inte behöver vara så lätt att ta sig till konstmuseet heller.

Men problemet är att det är svårare för vissa än för andra.

Vare sig vi som pensionärer eller funktionsnedsatta kan ta oss upp till konstmuseet eller inte så bidrar vi ju alla till driften via skatten. Har Berggren möjligen funderat på hur det skulle vara att försöka ta sig upp till den, enligt honom, geniala placeringen i slottet med en rullstol eller rullator eller genom att skjuta en barnvagn framför sig?

”Kommunen fixar enkelt busslinje om man bara vill”, skriver Berggren. Varför har de inte gjort det då, undrar man. De har ju haft 25 år på sig.

Däremot finns det både parkering och krog, eller åtminstone en servering. Har Berggren varit upp till slottet de senaste 25 åren? Annars föreslår jag en promenad uppför backen och ta gärna med en pulsmätare.

Vad besökssiffrorna beträffar så har jag vid flera tillfällen påmint om att de sjönk från 45 000 per år till 15 000 per år när museet flyttade upp till slottet från Fyris torg. Även om man tar höjd för att det ibland händer att en verksamhet drabbas av ett visst besökstapp i samband med en flytt så är det siffror som borde stämma till eftertanke.

Enligt de utredningar som gjorts på senare tid har besöksiffrorna återhämtat sig och låg för ett par år sedan på drygt 60 000 vilket förmodligen stämmer ganska bra även idag. Dessa siffror ska då ställas mot de potentiella besökssiffror som museet kunde ha haft med en fördelaktigare och besöksvänligare placering än i slottet.

Hur stora dessa potentiella besökssiffror skulle kunna vara kan vi naturligtvis inte veta med säkerhet men med museiverksamhet gäller som med all annan publik verksamhet att antalet besökare styrs av lagen om tillgång och efterfrågan, dvs ju enklare tillgång desto fler besökare.

Kommunledningen svarar inte på våra frågor

Det åligger kommunledningen att på ett respektfullt sätt förankra aktuella frågor hos medborgarna, skriver fyra representanter för föreningen Vårda Uppsala.

Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling har till slut reagerat på våra frågor rörande fyrspårsavtalet och det utrymme det ger till medborgarinflytande. Nu väljer Pelling att inte svara på frågorna i sin insändare i UNT den 25 november, utan kommer i stället med en argumentation kring varför han inte lyssnar på den grundläggande kritik som har lämnats över förslaget till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna. Pelling väljer därmed att hålla fast vid och befästa den position som han och kommunstyrelsens majoritet har intagit sedan tidigare. Det säger möjligen något om den demokratisyn som för närvarande är förhärskande i kommunstyrelsen.

I sin bok ”Demokrati, en liten bok om en stor sak”, ger professor Sofia Näsström en översikt över demokratibegreppet och hur olika tolkningar leder till olika konsekvenser i praktiken.  I en inledande passus skriver hon: ”Definierar vi demokrati som folkets val mellan eliter lotsar vi våra tankar och handlingar åt ett håll, definierar vi det som jämlik kontroll över dagordningen lotsar vi dem åt ett annat. I ena fallet upprörs vi av medborgarnas kritik och inblandning i det politiska styret, i det andra fallet ser vi det som ett hälsotecken.”

Plan- och bygglagen har utformats så att alla berörda garanteras möjligheter till inflytande över en plans innehåll och utformning. Skickligt genomförda samrådsprocesser, med lyhördhet för det som framförs, leder i allmänhet både till ett bättre stadsbyggande och en större acceptans för det som byggs. En ovilja att ta till sig av de synpunkter som framförs riskerar däremot att leda till sämre lösningar, utdragna konflikter, överklaganden och, i slutänden, en uppgivenhet hos medborgarna. En uppgivenhet som i sin tur riskerar att leda till politikerförakt och i förlängningen en bristande tilltro till demokratin.

Vi förstår att kommunen kan behöva avtala med stat och region i frågor som rör stora investeringar. Men det åligger samtidigt kommunledningen att på ett respektfullt sätt förankra aktuella frågor hos medborgarna, att både värna och vårda medborgarnas möjlighet att påverka det som berör dem. Det finns det ingen annan aktör som kan göra. Det vore ett hälsotecken om kommunledningen valde ett sådant arbetssätt.

För övrigt är kommunstyrelsen fortsatt skyldig oss svar på om fyrspåravtalet medger möjlighet för oss medborgare att påverka på annat sätt än genom överklaganden, om det medger alternativ till spårväg och om det medger att inte alla de avtalade 33 000 lägenheterna behöver lokaliseras till Bergsbrunna och Södra staden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Bo Aronsson, Per Hedfors och Tomas Klang

Fyrspårsavtalet slår undan lokalt inflytande

2021-11-22

Det är uppenbart att kommunledningen inte är beredd att ta till sig av de argument som framförs om sydöstra staden och fyrspårsavtalen, skriver Sten Åke Bylund, Bo Aronsson och Mats Börjesson.

”Det går inte att göra större förändringar i det här skedet, då håller vi inte tidsplanen. Det är på eller av, ja eller nej, som partierna har att ta ställning till nu.” Uttalandet är Erik Pellings när han i onsdags presenterade förslaget till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna och med hänvisning till fyrspårsavtalet.

Uttalandet synliggör det dilemma som Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har pekat på i två debattartiklar tidigare i höst (UNT 18 augusti respektive 21 oktober). FVU har genom artiklarna försökt att få svar på om det finns ett samlat politiskt stöd för att nyttja fyrspårsavtalet för att slå undan synpunkter från alla dem som berörs av avtalet. Att avtalet i realiteten nyttjas på ett sådant sätt framgår inte enbart av Pellings uttalande ovan, utan även av det särskilda utlåtande som följer det planförslag som nu har lagts fram.

I utlåtandet kommenteras hur framförda synpunkter har bemötts i den slutliga bearbetningen av planen. Kritik från boende i området avseende omfattningen av bebyggelsen har bemötts med: ”I fyrspårsavtalet med staten och Region Uppsala regleras antalet bostäder som ska byggas inom hela avtalsområdet”. Kritik från organisationer bemöts med: ”Kommunen stämmer kontinuerligt av avtalet med staten och regionen, och planerar i dagsläget ingen omförhandling”. Det är uppenbart att kommunledningen inte är beredd att ta till sig av de argument som framförs hur starka de än är och oavsett vem det är som framför dem.

För att få bekräftat hur kommunledningen ser på innebörden av samråd, dialog och medborgarinflytande har FVU ställt tre frågor i ett brev till kommunstyrelsen. Dessa frågor är:

Är det kommunstyrelsens uppfattning:

1. att fyrspårsavtalet medger möjlighet för medborgare, sakägare, intresseorganisationer med flera att påverka annat än att genom överklaganden fördröja tidpunkterna för genomförandet av avtalets olika delar (se §§9 och 13 i avtalet)?

2. att avtalet medger ett alternativ till spårväg (se §6 punkterna 4 och 5 i avtalet)?

3. att, om det visar sig att det är olämpligt att lokalisera 33 000 lägenheter till Bergsbrunna och Södra staden, avtalet medger att en andel av dessa bostäder i stället kan lokaliseras till andra delar av kommunen?

Är svaret nej på alla tre frågorna så visar kommunstyrelsen att den har distanserat sig från alla dem som frågorna berör. Är svaret ja på alla tre frågorna kan kommunledningen inte längre nyttja fyrspårsavtalet för att enkelt slå undan synpunkter utan dessa måste bemötas med lyhördhet och respekt, inte med ultimatum.

Fyra spår Uppsala, samrådshandling, Söder Bergsbrunna – Uppsala Centralstation

Trafikverkets ärendemottagning Fyra spår Uppsala
Box 810
781 28 Borlänge

2021-11-15

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad handling och vill med anledning därav framföra följande synpunkter på de i dokumentet redovisade förslagen.
Uppsala Central
FVU förordar en samlad stationslösning enligt alternativen 1a eller b. Dessa alternativ ger en god överblick över stationens funktioner och korta gångavstånd för resenärerna i samband med byte mellan olika tåglinjer eller byte mellan tåg och annan kollektivtrafik, liksom vid angöring med privatbilar och taxi. FVU vill betona vikten av att det utökade spårområdet utformas så att inpassningen till omgivande stadsmiljö utförs på ett omsorgsfullt sätt. FVU ställer sig bakom tanken att det äldre ställverket kan flyttas, medan ingrepp i stationsbyggnaden bör undvikas.
Uppsala södra
FVU instämmer inte i att det finns goda förutsättningar att skapa en välfungerande station i det i utredningen redovisade läget söder om Bergsbrunna. Nivåskillnaden är stor (16 meter) och kommer att tillsammans med järnvägen och stationen i sig att utgöra en betydande barriär mellan områdena öster och väster om stationen. FVU har i samband med samråd över ett förslag till fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna framfört att den nya staden bör byggas upp kring en sydligare lokaliserad station där nivåförhållandena är mer gynnsamma och där stationen kan ges en nära koppling till det föreslagna verksamhetsområdet och trafikplatsen vid E4. En sådan lokalisering skulle kunna bidra till en mer funktionell lösning än den som redovisas i utredningen. Yttrandet över den fördjupade översiktsplanen bifogas för kännedom.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund, ordförande , Bo Aronsson, styrelseledamot, Per Hedfors, styrelseledamot

Har insynen och det lokala inflytandet förhandlats bort?

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) tog i en debattartikel i UNT den 18 augusti upp några ytterst viktiga frågor för vår lokala demokrati. Den och tidigare artiklar i samma ämne har av Uppsalas politiska ledning bemötts med en oroväckande tystnad. Den övergripande frågan var om Uppsalapaketet innebär att kommunledningen i praktiken har avtalat bort det lokala medborgarinflytandet i flera viktiga stadsbyggnadsfrågor. En annan fråga var avsaknaden av ett väl dokumenterat faktaunderlag för föreslagen infrastruktur. Vår oro grundades på den kritik som Riksrevisionen under våren riktat mot de så kallade storstadsavtalen, där staten utlovar investeringar i transportinfrastrukturen mot att storstäderna lovar att bygga ett preciserat antal bostäder.

Kritik liknande den Riksrevisionen riktat mot storstadsavtalen bör riktas mot det avtal som staten, Region Uppsala och Uppsala kommun har träffat avseende utbyggnad av fyrspår, spårväg och bostadsbyggande. Det är oacceptabelt om detta avtal används för att kringgå syftena med de lagstadgade processer som järnvägslagen och plan- och bygglagen (PBL) anger. Vi är allvarligt bekymrade över att den fortsatta planeringen kommer att uppfattas som ett spel för gallerierna och att avtalet kommer att användas som ett orubbligt argument för att driva igenom de i avtalet redovisade projekten utan att ge utrymme för ett reellt inflytande från sakägare, medborgare, organisationer och andra som har beaktansvärda synpunkter.

Det finns en hel del att invända mot de senaste framlagda förslagen. Vid samråden avseende dels den fördjupade översiktsplanen för den sydöstra staden, dels detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik har FVU pekat på ett antal faktabrister och lämnat konstruktiva förslag på förändringar. Omfattningen av utbyggnaden av den sydöstra staden bör med hänsyn härtill reduceras kraftigt. Samtidigt bör planen på en spårvägsförbindelse över Årike Fyris utgå. Att bygga en ny stad eller isolerad större stadsdel under en begränsad tid är en utmanande uppgift. Det finns i Sverige inget bra exempel på där detta har lyckats. En spårvägsutbyggnad kan vara motiverad i vissa sammanhang. Kommunen har dock inte visat att ett sådant sammanhang finns i det förslag som har presenterats. Dessutom saknas en betryggande ekonomisk analys och redovisning av förutsättningarna för genomförandet.

För Knivsta kommun innebär fyrspåravtalet att kommunen åtagit sig att bygga 15 000 bostäder till år 2057, ett avtal som alltså sträcker sig nästan fyrtio år framåt i tiden. När en lokal opinion i Knivsta ifrågasatte den omfattande utbyggnaden begärde kommunen en omförhandling med staten i syfte att halvera antalet utlovade bostäder. Denna begäran avslogs av regeringen i december 2020. Nu sitter man fast med ett avtal som reducerar möjligheterna till påverkan från berörda i kommunen och även låser handlingsutrymmet för kommande politiker under mycket lång tid. Vilket handlingsutrymme finns det för Uppsala kommun om en stark opinion, tillsammans med företrädare för natur- och andra miljöintressen, motsätter sig en utbyggnad av ”ett nytt Sundsvall”? Vad gäller om vi efter nästa års val får en majoritet i kommunfullmäktige som vill ha en mer försiktig utbyggnad av staden? Vilket utrymme har en sådan majoritet för att då genomföra sin politik?

Vi menar att staden, liksom även andra delar av kommunen, måste utvecklas i en aktiv dialog med oss alla som lever och verkar i kommunen. Detta oavsett om det rör sig om rivning av ett omtyckt hus, byggande i en historisk miljö, anläggande av en spårväg eller uppförande av en ny stad. Dialogen måste ge utrymme för ett reellt inflytande. Det är en demokratiskt fundamental uppgift för kommunen att värna det sedan länge etablerade kravet på lokalt medinflytande. Den uppgiften ska inte förhandlas bort. Vi förväntar oss att alla partier i Uppsalas politiska ledning redovisar hur de ser på de viktiga frågor som vi på nytt har uppmärksammat här.

För Föreningen Vårda Uppsala
Bo Aronsson    Sten Åke Bylund

Kan kommunen avtala bort medborgarinflytande?

Avtalet om spårväg i Uppsala är lika illa underbyggt som i fallet med linbanan i Göteborg, skriver Föreningen Vårda Uppsala.

Har Uppsala kommun och staten genom Uppsalapaketet avtalat bort lagstadgade prövningar enligt Järnvägslagen och Plan- och bygglagen (PBL)? Kommer kommunledningen att åberopa avtalet för att slå undan kritik mot södra staden och förslaget på spårväg? Riskerar berörda sakägare och kommuninvånare att förlora sina möjligheter till inflytande?

Riksrevisionen har nyligen granskat Sverigeförhandlingens storstadsavtal. Stockholm, Göteborg och Malmö har i dessa avtal utlovat att bygga ett stort antal bostäder mot att staten investerar i särskilt utpekad transportinfrastruktur. Riksrevisionen är påtagligt kritisk på flera punkter; riksdagens beslutade mål för transportpolitiken har frångåtts och de avtalade åtgärderna har inte baserats på tillräckliga analyser av behov, samhällsekonomi och kostnader. Statens insyn har varit svag och underlagens kvalitet har inte motsvarat de krav som normalt ställs.

Uppsalapaketet är på motsvarande sätt ett avtal mellan staten, Region Uppsala och Uppsala kommun avseende fyra spår mellan Uppsala och länsgränsen mot Stockholm, spårväg i Uppsala samt ett omfattande bostadsbyggande i den södra och sydöstra staden. Vid förhandlingen om Uppsalapaketet har de berörda parterna arbetat på motsvarande sätt som i Sverigeförhandlingen. Samma kritik som Riksrevisionen riktar mot avtalen i de tre storstadsregionerna kan därför riktas mot Uppsalapaketet.

Enligt vår mening finns uppenbara brister i underlaget till avtalet och i det arbete som har utförts efter att det tecknades. Nyligen har en detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik varit utsänd för granskning. Planen håller öppet om den framtida trafikeringen ska ske med BRT (Bus Rapid Transit) eller spårväg. Samtidigt säger avtalet med staten att det ska vara spårväg. Här har alltså kommunen i avtal föregripit en öppen och förutsättningslös prövning.

Detaljplanen saknar dessutom en beskrivning som redovisar vilka organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras. I en tidigare insändare i UNT efterlyste vi bakomliggande kalkyler och planerad finansiering av en spårväg. En sådan redovisning har ännu inte presenterats, vare sig i plandokument eller offentligt på annat sätt. Innan kommunen tar beslut i frågan bör en fullständig och offentlig redovisning ske av såväl alla kostnader som av tänkt finansiering.

Mycket tyder på att avtalet om att staten ska finansiera spårväg i Uppsala är lika dåligt underbyggt som i fallet med linbanan i Göteborg. Linbanan över älven har utgått ur Göteborgs avtal med staten eftersom kostnaden underhand har ökat från 1,1 till 4 miljarder. Detta har medfört en omförhandling av hur objektet kan utgå̊ och hur tillhörande åtagande om bostadsbyggande ska förändras. Motsvarande behov av omförhandling av Uppsalapaketet kan bli aktuellt om Uppsala kommun kommer fram till att spårväg blir för dyrt.

Kritik mot Uppsalapaketet bör även riktas mot att det i avtalet görs utfästelser om byggande som ska prövas enligt PBL. Denna prövning ska ske enligt lagstadgade processer som säkerställer insyn, möjligheter till påverkan och demokratiskt fattade beslut. Avtalet om Uppsalapaketet träffades innan flertalet av dessa processer inletts och har till synes föregripit en öppen prövning enligt PBL:s krav. Frågan är om den ordningen kommer att hålla vid en eventuell juridisk prövning? Det är dock uppenbart att avtalet riskerar att begränsa kommunledningens intresse av att vilja ta till sig kritiska synpunkter och argument som framförs under de nu aktuella planprocesserna. Sättet dessa processer genomförs kan därmed komma att negativt påverka tilliten till samhällets sätt att bedriva planering och fatta beslut i för kommunens invånare viktiga frågor.

Föreningen Vårda Uppsala genom:
Sten Åke Bylund
Bo Aronsson
Mats Börjesson

Exploatera inte Hammarparken!

Föreningen Vårda Uppsala anser att det finns starka motiv att avbryta arbetet med att planlägga Hammarparken för bebyggelse. Det framlagda planförslaget är ett kraftigt ingrepp i den ursprungliga planidén för Eriksberg, det tar i anspråk ett uppskattat och värdefullt naturområde och det ligger i en norrsluttning, vilket gör det olämpligt för bostadsbebyggelse.

Stadsdelen Eriksberg ligger samlad som en grannskapsenhet uppe på en höjdsträckning omgivet av skogspartier och med ett centralt placerat stadsdelscentrum. Den ursprungliga stadsplanen säkerställde stadsdelens kvaliteter genom att bestämma Hammarparken som allmän plats, park. Parken ansågs utgöra en så viktig del för helhetsmiljön att den skulle säkras mot att bebyggas i framtiden. Det ska till ytterst starka motiv att ändra planlagd allmän plats till enskilt ändamål. Vi kan inte se att sådana starka motiv föreligger i det aktuella ärendet.

Hammarparken har höga naturvärden. Dessa har dessutom uppgraderats. Förutom att klassas som ett påtagligt naturvärde klassas en del av området nu som ett högt naturvärde. I planbeskrivningen framhålls att här finns äldre tallar, blåsippor, grodor, fladdermöss och sällsynta insekter. Vid en noggrann genomläsning av beskrivningen är det svårt att förstå varför området överhuvud taget nu planeras för bebyggelse. Områdets naturvärden utgör i sig en tillräcklig grund för att lämna området orört.

Planområdet utgörs av en norrsluttning, vilket innebär att den föreslagna bebyggelsen kommer att ligga mycket lägre än bebyggelsen utmed Gnejsvägen. Samtidigt kommer den att bli högre och mer dominerande i landskapet. Bostadsgårdarna och de lägre våningarna riskerar att bli mörka och oattraktiva. Den föreslagna förskolan ligger i suterrängvåning mot norr och med en mörk, nedsänkt gård för utevistelse. Norrsluttningar är generellt olämpliga för bostadsbebyggelse och bör därför undantas från sådan. Det är dessutom en uppenbar risk att framtida boende kommer att kräva att träd ska tas bort för att förbättra ljusförhållandena på gårdarna och i bostäderna. Ambitionen att spara en grön bård mellan den befintliga och den nu förslagna bebyggelsen riskerar därmed att förfelas.

Det framlagda planförslaget bör alltså dras tillbaka. Det fortsatta arbetet med att utveckla Eriksberg måste respektera de kvaliteter som har säkerställts i tidigare planering samt utgå från de lokala behov som kommer till uttryck i dialogen med de boende och verksamma i området.

 

Föreningen Vårda Uppsala genom

Sten Åke Bylund

Bo Aronsson

Per Hedfors

Ulf Johansson Werre

Planen för Bergsbrunnas utveckling bör ändras

Den sydöstra stadens tyngdpunkt bör flyttas österut, mot E4, skriver Sten Åke Bylund med flera. UNT 2021-04-11

I samband med kommunens presentation av den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna och Bergsbrunna är det många som ryggar för konsekvenserna och frågar sig om Uppsala behöver ha den starka tillväxt som planen är ett uttryck för. Ska den miljö som i dag kännetecknar Sävja, Nåntuna, Vilan och Bergsbrunna verkligen ersättas av en högexploaterad innerstadsmiljö med en befolkningsökning på flera hundra procent? Ska för hela staden värdefulla natur- och rekreationsmiljöer tas i anspråk för stadsutveckling?

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) accepterar som en utgångspunkt att Uppsala växer och att vi av starka skäl måste bygga ett stort antal nya bostäder. Det medför dock återkommande och svåra val när denna tillväxt ska realiseras i form av nya stadsdelar. FVU verkar för att denna tillväxt ska ske varsamt och med ett bevarande av Uppsalas särprägel, där långsiktigt hållbara och goda stads- och landskapsmiljöer eftersträvas. Vi presenterar i det följande därför ett motförslag till kommunens plan.

Enligt vår mening bör den nya staden få en starkare koppling österut mot E4 i stället för västerut mot väg 255 och byggas upp kring en sydligare lokaliserad station i närheten av det föreslagna verksamhetsområdet. Utbyggnaden bör så långt möjligt ske koncentriskt runt stationen och antalet bostäder minskas betydligt. Därmed kan högkvalitativ åkermark sparas samtidigt som Årike Fyris värnas genom att den planerade spårvägen utgår. Fokus läggs i stället på resande med pendeltåg och buss. Till stöd för vårt förslag vill vi anföra följande:

– Sävja utgör, tillsammans med Nåntuna, Vilan och Bergsbrunna, en egen tätort med en blandning av flerbostadshus och småhus. Även med en mycket kraftig utbyggnad kommer denna del av kommunen att utgöra en egen tätort snarare än en integrerad stadsdel i Uppsala.

– Kommunens planförslag redovisar en kraftfull utbyggnad av området, vilket medför en skala och form som inte står i överensstämmelse med Uppsalas särart. Omfattningen kan behöva minskas ned mot 10–12 000 lägenheter och 6–8 000 arbetsplatser. Den nya staden skulle då få en befolkning som motsvarar den i Luthagen tillsammans med Flogsta.

– Det finns ett antal allmänt accepterade värden som bör styra Uppsalas stadsutveckling. När det inte går att undvika ingrepp i alla dessa handlar det om att välja en utformning som gör minst skada och skapar störst värden. Vi prioriterar Årike Fyris och den värdefulla åkermarken och vill i stället nyttja de nordöstra delarna av Lunsen, de delar som i lägst grad uppfyller naturreservatets syfte.

– Det utställda planförslagets öst-västliga huvudstruktur bygger på en idé att skapa en koppling mellan Gottsunda och den nya staden. Det utgår från ett resandebehov som inte finns och som vare sig vårt eller kommunens utbyggnadsförslag kommer att skapa i framtiden. Spårvägen kan utgå, vilket för kommunen och regionen medför kraftiga besparingar.

– Den nya staden bör utvecklas kring arbetsplatser och service. Stationen, trafikplatsen mot E4 samt ett antal arbetsplatser måste finnas på plats samtidigt som de första etapperna av bostadsbyggandet sker. Andra stora stadsutvecklingsprojekt i Norden innehåller till exempel teknik-kluster, forskningsanläggningar eller universitetscampus, etableringar som vore önskvärda även här.

Den nya staden kan byggas ut med en innerstadskaraktär runt stationen medan de inre delarna mot Lunsen bör ges en utformning som utgår från trädgårdsstadens principer. Områdena utmed väg 255 lämpar sig inte för stadsbebyggelse och bör därför lämnas orörda. De befintliga bostadsområdena i Sävja, Nåntuna, Vilan och Bergsbrunna kompletteras endast utifrån lokala förutsättningar och behov.

Sammanfattningsvis finns det enligt FVU ytterst goda skäl för kommunen att ompröva det nu utställda förslaget, att fortsätta dialogen med alla berörda och återkomma med ett förslag som, trots det omfattande innehållet, är mer varsamt till befintliga natur- och bebyggelsemiljöer.

För föreningen Vårda Uppsala

Bo Aronsson, Mats Börjesson, Tomas Klang, Sten-Åke Bylund

 

Konstmuseet – alltför länge förbisett

Vilka verksamheter ska man fylla “kulturkvarteret” Ångkvarnen med, nu när läget inte är aktuellt för nya konstmuseet? Den frågan ställer Sten Åke Bylund, ordförande för föreningen Vårda Uppsala, i sin debattartikel.

Om några veckor kan kommunstyrelsen komma att bestämma sig för om Uppsala konstmuseum ska ligga kvar på sin mindre väl valda plats uppe i Slottet eller flytta till Kaniken. Därmed sätter man också punkt för en 25-årig långbänk som borde ha fått ett avgörande för länge sedan. Efter sig lämnar man en historia av alltför låga kulturella ambitioner, ett dåligt och ofullständigt utredningsarbete och en politisk uppvisning i konsten att marginalisera och negligera en stor opinion.

Parallellt, och märkligt nog osynkroniserat med handläggningen av ärendet med konstmuseet, har kommunen låtit ta fram nya detaljplaner för kv. Hugin och kv. Ångkvarnen. Den uttalade ambitionen är att med hjälp av nya bostäder och verksamheter skapa ”stadsliv” i området och att knyta ihop de nya bostadskvarteren i södra Kungsängen med innerstaden. Bägge planerna är i skrivande stund ute på granskning efter att tidigare ha varit ute på samråd.

Föreningen Vårda Uppsala konstaterar med förvåning att kommunen inte har samordnat dessa processer med varandra. Både kv. Hugin och kv. Ångkvarnen var föreslagna som tänkbara lägen för ett framtida konstmuseum och borde givetvis ha varit grundligt utredda och granskade innan man arbetade fram detaljplaner för dessa kvarter.

Den befintliga stadskärnan har ända sedan 1980-talet ansetts vara alltför liten för det snabbt växande Uppsala. Ett konstmuseum i något av dessa båda kvarter skulle ha passat perfekt in i kommunens ambitioner såväl när det gäller att utvidga stadskärnan som att uppgradera å-rummet. I stället är nu risken stor att man i detta centrala läge håller på att skapa ett näst intill ensidigt bostadsområde, ett andra Luthagen.

Frågan är nu därför hur man ska kunna vidga stadskärnan och knyta ihop södra Kungsängen med innerstaden när man nu har spelat bort ett av de kulturella och stadsbyggnadsmässiga ess man hade i form av konstmuseet? Och med vilka verksamheter tänker man sig att fylla de stora tegelbyggnaderna och tomterna i det strategiskt belägna ”kulturkvarteret” Ångkvarnen? Vi är många som här saknar en långsiktig och hållbar stadsbyggnadsstrategi.

Vad säger våra politiska partier, näringslivet, berörda föreningar och organisationer?

Svaren brådskar!