Föreningen Vårda Uppsala

2012-05-07

Till
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Kontoret för samhällsutveckling, 753 75 Uppsala

Uppsala universitet/Uppsala linnéanska trädgårdar
Box 256, 751 05 Uppsala

Fastighetsverket
Box 2263, 103 16 Stockholm

Svenska Linnésällskapet
Box 150 93, 750 15 Uppsala

Riksantikvarieämbetet, samhällsavdelningen
Box 5405, 114 84 Stockholm

Ang pågående detaljplanarbete för del av kv Örtedalen, Linnéträdgården, Uppsala kommun. (Kommunens Dnr 2011/20031-1).

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av tjänsteskrivelse samt skissförslag som underlag för planuppdrag för del av kv Örtedalen.

Planläggningen avser nya servicebyggnader för Linnéträdgården. Byggnadsarean avses uppgå till 250 m² och bruttoarean till 190 m². Byggnaderna avses innehålla kafé och wc på 60 m² och en butik på 130 m². Ytterligare en entré – genom en av byggnaderna – är tänkt att öppnas mot Svartbäcksgatan. Med anledning härav ber vi att få anföra följande:

FVU:s synpunkter

Linnéträdgården är en unik kulturmiljö inom riksintresset för Uppsala stad. Trädgården med byggnader utgör byggnadsminne. Trädgården innehåller en rekonstruktion av trädgården som den utformades av Linné på 1740-talet. Boningshuset är från slutet av 1600-talet och orangeriet ritades av Carl Hårleman på 1700-talet och byggdes om i början av 1800-talet. Även det höga planket mot Svartbäcksgatan är från Linnés tid.

Trädgården är en oas mitt i staden med en enastående känsla av lugn och avskildhet innanför sitt höga plank. Besökaren stiger från samtidens larm och brus in i en svunnen värld. Förgården med sina ståtliga lindar, museet och den diskreta paviljongen för försäljning av informationsmaterial och souvenirer stör inte upplevelsen av 1700-tal och av en annan tids rofyllda rytm.

Alla åtgärder som lyfter fram och ökar attraktiviteten av Linnéträdgården som besöksmål är givetvis mycket positiva under förutsättning att detta sker med respekt för trädgårdens och byggnadernas höga kulturhistoriska värden. Man kan allmänt sett ha olika förhållningssätt vid komplettering i kulturmiljöer:
1. Nya byggnader utformas som repliker av tidigare byggnader. Detta förutsätter att man har god kunskap om hur tidigare byggnader har sett ut.
2. Nya byggnader utformas enligt dagens formspråk enbart utifrån synsättet att varje byggnad ska uttrycka sin tid.
3. Nya byggnader utformas lågmält för att smälta in utan att göra väsen av sig. Utformningen är varken kopierande av äldre byggnadsstil eller modern med särskilt tydliga uttryck från vår tid.

Metod 1 är i detta fall utesluten eftersom kunskapsunderlaget är svagt vilket också framhålls i kommunens skrivelse. Linnéträdgården har en lågmäld harmonisk prägel av 1700-tal – en känsla som går om intet hur väl en byggnad med tydlig modern prägel än utformas. Därför är även metod 2 utesluten. Utgångspunkten måste således vara att tillägg i miljön inte på minsta sätt konkurrerar, sticker ut eller stör upplevelsen av helhetsmiljön. Metod 3 torde därför ge de bästa förutsättningarna för att uppnå en god anpassning. Det bör tilläggas att den nuvarande diskret utformade byggnaden för försäljningsändamål etc smälter synnerligen väl in i den känsliga miljön. Den finns utan att synas, vilket är idealiskt när det gäller en miljö som denna.

Det är många faktorer som avgör hur en byggnad uppfattas och hur väl den kan anpassas. Några viktiga egenskaper på detta stadium är skala, relation till gata och takform. I det följande analyseras förslaget mot bakgrund av dessa faktorer:

Skala
Trädgården har en axial uppläggning med förgården, dammarna och orangeriet som tvärgående symmetriska rum/byggnader. Den föreslagna byggnadsarean med tak och byggnader över hela förgårdens bredd innebär alltför utbredda volymer. Symmetrin bryts och man förlorar känslan av att förgården är ett tvärgående rum över hela anläggningen. Den stora volymen innebär också att siktstråket från huvudentrén in mot trädgården beskärs.

Relation till gata
Att ta upp ytterligare en öppning och dessutom integrera byggnaderna i planket är oacceptabla förslag. Det enda tänkbara alternativet att närma sig trädgården är genom den grind som använts i sekler – ingången i mittaxeln från vilken anblicken av trädgården öppnar sig. Att genom en sidoingång ta sig fram till trädgården, dessutom via två byggnader, förtar en viktig del av upplevelsen.

Det sammanhängande slutna planket mot Svartbäcksgatan, med gallergrinden genom vilken trädgården kan skymtas, är en del av kulturarvet och en av flera faktorer som betyder mycket för den känsla av avskildhet och ro som ovan beskrivs. Att lägga in ännu en entré och integrera en byggnad i planket, dessutom med fönster, bryter plankets helhet och innebär att en del av kulturvärdet raseras. Intrycket av att stiga från nutiden direkt in i en annan tid försvinner.

Takform
Takutformningen och takvinkeln är en av de viktigaste faktorerna när man önskar anpassa nya hus till äldre bebyggelse. Både professorsbostaden och orangeriet har sadeltak. Det föreslagna pulpettaket har ingen anknytning till takformer i övrigt inom anläggningen och känns utmanande modernt och utstickande. Att låta en vass takspets skjuta upp över planket ger ett fult intryck från gatan. Den valda takformen stör därför anläggningens harmoniska framtoning både innanför och utanför planket.

Dagens önskemål om faciliteter måste anpassas till vad ett kulturarv av Linnéträdgårdens dignitet tål; det är oacceptabelt att tillföra faciliteter som inskränker upplevelsen av trädgårdens olika rum och som påverkar helhetsintrycket. Det krävs således en noggrann analys av vilka ytor som är oundgängligen nödvändiga i detta känsliga läge. Det är mot bakgrund av det höga kulturhistoriska värdet rimligt att göra vissa avkall på programkraven och även överväga andra lägen för en eller flera besöksfunktioner. I första hand borde den föreslagna utrymmeskrävande kaféverksamheten kunna undvaras, framförallt som det finns flera kaféer i Linnéträdgårdens omedelbara närhet.

Sammanfattning och förslag
Det är naturligtvis angeläget att faciliteter för besökare förbättras men underlagsskrivelsen med illustrationer visar ett förslag som är illa anpassat till helheten i kulturmiljön. FVU föreslår därför följande:

• Byggnadsytan bör minskas i en sådan omfattning att byggnaderna kan förläggas fria från planken – både mot gatan och mot trädgården – med sådana avstånd från planken att man uppfattar hela längden på entrégården som en tvärgående axel. Vidare bör byggnaderna dras mot nordväst så att siktvinkeln in mot trädgården inte skyms från huvudentrén.
• Plankets slutna utformning med gallergrinden i mittaxeln bör bevaras oförändrad; inga ytterligare öppningar bör tas upp.
• Byggnaderna bör ha flacka sadeltak.

Den viktigaste utgångspunkten måste vara att inte i något avseende förvanska utan att för framtiden bevara och utveckla ett unikt och omistligt kulturarv, kanske ett blivande världsarv.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund PO Sporrong Anna Nilsén
Ordförande Vice ordförande Styrelseledamot

Kopia: Länsarkitekt Eva Bergdahl, Länsstyrelsen, 751 86 Uppsala.
Skrivelsen sänds även per e-post till samtliga adressater.