Inte trovärdigt om hållbart Ulleråker
(UNT nätartikel 2015-12-11)

Erik Pelling bemöter kritiken av Ulleråkersplanerna som “grundlösa farhågor” (UNT 24/11 2015). Hållbarhet lyfts fram som argument för den höga exploateringen, som dock är långt ifrån hållbar, skriver Föreningen Vårda Uppsala.

DEBATT – REPLIK

I planprogrammet för Ulleråker redovisas mångordigt områdets höga kvaliteter – kulturmiljön med värdefulla institutionsbyggnader, landskapsrum och parkmiljöer. Men förslaget till stadsutveckling är så hårdhänt med så hög exploatering att dessa värden inte kommer att kunna bevaras.

Som jämförelse kan nämnas att med start i början av 1990-talet byggdes 700 lägenheter i södra delen på en yta motsvarande en fjärdedel av hela Ulleråkerområdet. Området är föredömligt i sin goda anpassning i skala och utformning till den värdefulla natur- och kulturmiljön.

Om norra delen av Ulleråker exploateras med samma täthet skulle där rymmas cirka 2 000 lägenheter – att jämföra med nu aktuella planer på 8 000 nya lägenheter.

Förslaget till den fyra gånger så höga exploateringen jämfört med de befintliga bostadskvarteren i södra delen bryter skalan och överblicken i området samt visar att de höga natur- och kulturvärdena kommer att gå till spillo. Det avslöjar hur lite realism det är i Pellings uttalande att ”det är ett privilegium att bo i ett historiskt område som ligger centralt och samtidigt så naturskönt”.

Hållbarhet är tyvärr ett begrepp som missbrukas alltmer – man tycks tro att ju tätare bebyggelse desto mera hållbart.

Ett av de nationella miljökvalitetsmålen, ”God bebyggd miljö”, ger viktiga utgångspunkter för planeringen. Det kulturella, historiska och arkitektoniska kulturarvet ska värnas. Behovet av park- och grönområden ska tillgodoses både med hänsyn människors – inte minst barns – behov av närhet till grönområden för rekreation och till att det behövs allt större grönytor för att ta hand om regnvatten till följd av klimatförändringarna. En god vardagsmiljö ska utvecklas som ger skönhetsupplevelser och trevnad. Hållbarhet är alltså inte bara en fråga om högsta möjliga täthet.

En hållbar stadsutveckling innebär så många fler aspekter som måste avvägas mot graden av täthet.

Det är inte hållbart att riva välbevarade institutionsbyggnader av högt kulturhistoriskt värde där ”miljöskulden” vid byggandet för länge sedan är avbetalad, att nonchalera behovet av park- och grönområden till men för människors hälsa och mötet med klimatutmaningarna, samt att bygga så tätt att resultatet blir en stadsmiljö utan sol och grönska.

Först köper kommunen marken för en skyhög köpeskilling på 1,8 miljarder, vilket förutsätter att man bygger 8 000 lägenheter för att kalkylen ska gå ihop – detta innan man i en demokratisk process analyserat och prövat olika alternativ till stadsutveckling. Därefter påbörjas en process om ett planprogram, men innan samrådet är klart och en så viktig fråga som påverkan på grundvattnet i åsen är klarlagd så beslutar kommunen att påbörja detaljplaneringen med högsta tänkbara exploateringsgrad som ingångsvärde. Inte ens grundvattenfrågan tycks bekymra Erik Pelling.

Projektet Ulleråker bedrivs således i fel ordning och på ett sätt som gör den demokratiska processen meningslös.

Kommunen erlade en köpeskilling på basis av ett önskat antal lägenheter utan att dessförinnan klarlägga vilken exploateringsgrad Ulleråker tål med hänsyn till de höga kultur- och naturvärdena och målet att skapa en god stadsmiljö.

Att Ulleråker skulle bli en förebild för en genomtänkt hållbar stadsbyggnad är inte trovärdigt.

Stadsplaneringen i Ulleråker och i kommunen i övrigt verkar tvärtom framförallt präglas av stress och vackra ord, varför? Kommunen tycks ha abdikerat från sitt ansvar att utifrån en helhetssyn planera för en långsiktigt hållbar (i dess verkliga mening) och attraktiv stadsmiljö där stadens egenart och kulturarv tas tillvara som en resurs, en resurs som inte minst har stor ekonomisk betydelse för framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, StyrelseledamotSten Åke Bylund, 1:e vice ordförande