Kulturmöten i Ångkvarn

Kvarnverksamheten har en lång tradition bakåt i Uppsala, ända till 1286, då Akademikvarn byggdes på platsen där den nuvarande kvarnen med Upplandsmuseet idag ligger. På kullarna vid Vaksala torg låg också sedan århundraden väderkvarnar. Denna nyttiga, för stadsbilden livgivande och för Uppsala kännetecknande verksamhet sjunger nu på sista versen. De ståtliga kvarnbyggnaderna har sålts till en byggfirma och riskerar till större delen att rivas. 2017 stänger verksamheten för gott. Därmed blir Kungsängen en ensidig och mycket monoton bostadsstadsdel. Och kommunen som i den nya översiktsplanen påstår sig vilja satsa på en blandstad!

Uppsala utmärker sig i jämförelse med de flesta större städer genom att inte ha förmått lösa frågan om ett fullt ut fungerande konstmuseum. Se på Norrköping, vars konstmuseum tillkom redan 1946, ritat av Kurt von Schmalensee. Och inte nog med det. Norrköping har ett stadsmuseum också, inrymt i stadens ståtliga rådhus från 1910, ritat av ingen mindre än I G Clason, Nordiska museets arkitekt. Uppsala hade faktiskt också ett rådhus men valde att sälja det. Norrköpings känsla för kultur nådde kanske kulmen med Arbetets museum (1991), inrymt i Tuppens väveri, en industribyggnad från 1917 mitt i Motala ström. I samma område har en av Ivar Tengbom ritad byggnad för anrika Holmens pappersbruk omvandlats till stadens konserthus (2005). Fantastiska exempel på återanvändning, och allt med bästa läge mitt i stan! Uppsala står sig slätt vid en jämförelse.

Uppsala har missat mer än en chans: Varför blev inte Tullhuset konstmuseum? Läget var utomordentligt. Föreningen Vårda Uppsala arbetade för det. Och varför tog kommunen inte vara på det gamla mejeriet? Anläggningen var ju som klippt och skuren för ett stadens industrimuseum. Många stred i slutändan för att åtminstone få ha kvar dess magnifika skorsten.

Nu har Uppsala chansen! Det sista riktigt centrala läget för ett kulturkvarter är där Uppsala Ångkvarn ännu ligger. Skall Uppsala missa tillfället nu också?

I Uppsala finns ett centralt beläget, välbesökt och uppskattat länsmuseum med trivsamma lokaler. Det vill vi slå vakt om. Däremot saknas som framgått fungerande museer för konst, stadens historia och dess industriminnen. Staden har därtill ett stort antal kulturarbetare som behöver en gemensam pool och – kanske ännu mer – ateljéer.

Vi räknar här med att hela kvarnkvarteret, bortsett från byggnader av tillfällighetstyp, kan utnyttjas. När de avlägsnats tillkommer en användbar gårdsyta. I detta kvarter kan det kulturcentrum Uppsala behöver realiseras. Vi har redan nämnt tre museer, varav två utan adekvata lokaler och ett ännu icke existerande. Konstnärlig design måste uppmärksammas mer än hittills. Och varför inte förlägga ett arkitekturmuseum hit? Ett sådant behövs. Stockholm verkar ju inte vilja behålla sitt! Man kan vidare tänka sig en mindre biograf för film med kulturanknytning, en rymlig hörsal som kan hyras ut, en restaurang, konstnärsateljeer, utställningslokaler, inte bara för museerna utan också i anslutning till ateljeerna, och varför inte lokaler öppna för tillfälliga utställningar i allmänhet, också kommersiella, tillgängliga för stadens näringsliv, exempelvis av antikviteter, aktuell design och mycket annat. Turistbyrå bör finnas här. En användning av kvarteret som den beskrivna skulle locka ett stort antal besökare, inte bara från Uppsala, och bli ett verkligt lyft för staden.

Varför bevara hela raden av kvarnbyggnader? Kvarterets front mot Ågatan uppvisar en obruten rad av högklassiga industribyggnader från 1875 fram till 1960-talet. Fasaderna erbjuder en varierad anblick och spänner över ett stycke arkitekturhistoria från nyrenässans till funkis. Byggnadernas inre har en gles pelarstomme, kraftiga bjälklag av stål och betong samt rumshöjder mellan 4–4,5 meter. Det finns en hiss i varje hus utom det från 1875. Deras kapacitet varierar mellan 500 och 1200 kg. Byggnadsstrukturen tillåter en varierad rumsbildning, och vindsvåningen i det södra tegelhuset är genom sin rymd monumental – en närmast unik möjlighet att ta vara på.

Mycket finns alltså redan på plats. Till detta kommer de möjligheter som silorna innebär. De skulle kunna sammanbyggas, vilket lämnar öppet för fantasieggande rumsbildningar. En dröm för den begåvade arkitekten. Och för en framåtblickande museichef.

Därutöver erbjuder årummet en möjlighet till exteriör förlängning av kulturkvarterets verksamhet. Detta och broförbindelsen till Stadsträdgården gör läget utomordentligt – för att inte tala om närheten till Resecentrum.

Kommunen ser kvarnens rivning och nya bostäder som en förlängning av åstråket och en chans att skapa nya soliga mötesplatser. Men kan man tänka sig en bättre mötesplats än ett helt kvarter för stadens kultur i centralt läge?

Anna Nilsén

PO Sporrong

Föreningen Vårda Uppsala