Till Högsta förvaltningsdomstolen                                                                               Uppsala 2017-04-03

hogstaforvaltningsdomstolen@dom.se

angående överklagande av Kammarrättens i Stockholm dom i mål 2417-16 angående tillstånd enligt kulturmiljölagen (1988:950)

Kammarrätten i Stockholm (avdelning 2) upphävde den 11 januari 2017 genom rubricerade dom avgöranden från Länsstyrelsen i Uppsala län och Förvaltningsrätten i Uppsala avseende tillstånd enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Det hade sökts av Uppsalahem AB för bebyggelse inom planområdet Mikaelskyrkan med omgivande park i Uppsala kommun. Kammarrätten återförvisade målet till Länsstyrelsen i Uppsala län för ny prövning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed Kammarrättens dom och yrkar att Förvaltningsrättens dom fastställs. FVU hemställer att prövningstillstånd meddelas på grund av synnerliga skäl eftersom saken är av principiell betydelse. Frågan handlar om tolkningen av begreppet kyrkotomt enligt 4 kap Kulturmiljölagen.

FVU åberopar talerätt med stöd av EU-rätten, närmast Rådets direktiv 85/337/EEG om

allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet samt rådets direktiv 2001/35/EG om genomförande av förpliktelserna enligt Århuskonventionen om bl.a. allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor. Föreningens talerätt har tidigare bedömts av Mark- och miljödomstolen, Nacka tingsrätt, den 7 december 2012 i mål P 6473-12. FVU:s stadgar har bifogats den begäran om prövningstillstånd som föregått denna skrivelse.

Begreppet kyrkotomt enligt förarbete, lag och handbok, lagstiftarens intentioner/ avsikter
Begreppet kyrkobyggnad och kyrkotomt definieras i 4 kap 2 § KML. En kyrkotomt definieras som ett område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats.

Förarbetena till lagen (prop. 87/88:104, s58) föreslog att den statliga tillsynen skulle gälla bl a  sådana områden kring skyddsvärda kyrkor som tillsammans med kyrkobyggnaden bildar en värdefull miljö utan att området utgör begravningsplats. Man exemplifierar med en park utan gravplatser (a. prop. s 96). Begreppet utvecklas ytterligare i Riksantikvarieämbetets handbok för 4 kap KML (2014-12-18).

Lagstiftarens syfte med lagen måste anses vara att införa statlig tillsyn och tillståndsplikt för en samlad miljö runt en kyrkobyggnad som haft funktion i samspel med kyrkobyggnaden. Enskilda fastighetsgränser ska inte spela roll i tolkningen av kyrkomiljö som kan anses vara kyrkotomt. I de fall kyrkotomten inte sammanfaller med fastighetsgränser måste man utgå från kyrkobyggnadens funktionella och miljömässiga sammanhang för att precisera vilket område som avses vara kyrkotomt.

FVU anser med stöd av ovanstående att begreppet kyrkotomt är tillämpbart på hela parkanläggningen inom detaljplaneområdet.

Kulturhistorisk bedömning av tomten och kyrkan – utvecklingshistoria
Mikaelsparken och kyrkans kulturhistoriska utveckling finns utredd bland annat i Uppsalahem AB:s rapport Kulturmiljöanalys Mikaelsplan daterad 2014-04-15.

Mikaelsplan och Mikaelskyrkan är en del av det enligt Miljöbalken utpekade riksintresseområdet för kulturmiljövården: UPPSALA STAD, C 40 A.
FVU ifrågasätter Uppsalahems påstående att Mikaelskyrkan saknar koppling till riksintressetemat ”Domkyrkostaden”. Kyrkan har visserligen uppförts och finansierats privat men kopplingarna till Domkyrkoorganisationen har alltid varit en faktor i dess historia, vilket med önskvärd tydlighet framgår bl a i boken Kyrkorna i Uppsala (1992), ss 180–83 samt där anförda källor. Uppsalahems ovannämnda påstående förefaller vara en partsinlaga.

I rapporten anges att kyrkan, ursprungligen ett kapell, uppfördes för de mindre bemedlade innevånarna i stadsdelen Svartbäcken norr om kyrkan. Kyrkan och parken uppfördes i ett sammanhang. Fotografier och äldre stadsplaner redovisade i nämnda rapport visar att kyrkan och huvuddelen av den nuvarande parkens träd och slingrande grusgångar som ännu är kvar anlades samtidigt och med inbördes koppling till varandra. Under 1900-talet har växtligheten kompletterats med fler träd och buskar utan att ha inordnats i den ursprungliga utformningen av parken. Växtlighetens har också tilltagit i storlek och omfång över tid.

Parternas ställningstaganden

Länsstyrelsen och kammarrätten bedömer båda att kyrkan och parken uppförts i ett sammanhang.

Kammarrättens dom och grunderna för den

Kammarrätten hävdar att den vegetation som finns runt kyrkan idag inte ger stöd för att hela parken ska anses vara kopplad till kyrkobyggnadens funktion och miljö.

Enligt Kammarrättens uppfattning utgör den avgränsning som gjordes 1974 då kyrkan fick en egen tomt en naturlig avgränsning av kyrkotomten. Man anser dock att även den allé som sträcker sig från kyrkan mot sydsydväst ut över grannfastigheten ska ingå i begreppet kyrkotomt. Detta med stöd av 4 kap 2 § KML eftersom kammarrätten anser att allén hör samma med kyrkobyggnadens funktion och miljö.

FVU anför följande:

Kammarrätten bortser från angivelserna i förarbetena till lagtexten som säger att kyrkotomt t ex är park utan gravplatser runt en kyrkobyggnad. Rätten bortser även från riksantikvarieämbetets handbok som säger att det ska finnas ett funktionellt samband mellan kyrkobyggnaden och kyrkotomten. Sambandet i Mikaelskyrkans fall är att kyrka och park uppfördes samtidigt vilket framkommer bland annat i nämnda historiska utredning.

Kammarrättens tolkning av kyrkotomtens geografiska utbredning är givet ovanstående för snäv. Rättens

tolkning utan närmare motivering är att nuvarande parkvegetation inte kan vara en del av den ursprungliga parkanläggningen. FVU finner efter att ha tagit del av nämnda utredning att huvuddelen av växtligheten och gångsystemet tillkommit i samband med att parken och kyrkan anlades. Det som hänt är endast att träden har blivit större under de 120 år som gått. Det är visserligen belagt att viss annan växtlighet tillkommit under 1900-talet, växtlighet som i vissa fall inte inordnats strukturerat i den befintliga parkanläggningen men som placerats inom den ursprungliga parkanläggningen. Men det är inte rimligt att tillmäta vegeta-tionens tillväxt över tid så stor tyngd att det påverkar tolkningen av kyrkotomtens ursprungliga utbredning. Synsättet styrks av arkivuppgifter från 10 april 1888 där huvudmannen för kyrkans uppförande, Mikaelsfonden, i ett svar till byggnadsnämnden uttalar farhågor om att de uppväxande träden med tiden skulle göra kapellet ”mindre bemärkt”, varmed troligen menades mindre synligt från gatan. Något som visserligen numera är fallet vad beträffar aspekten från NNV och det nytillkomna polishuset på andra sidan Luthagsleden, vilket påverkat Kammarrättens bedömning. Detta är för övrigt en mindre viktig aspekt eftersom ledens nedgräv-ning börjar här och inga promenadstråk påverkas. Från övriga aspekter erbjuder kyrkan en angenäm anblick bland den fortfarande inte särskilt skymmande parkmiljön. Om växtligheten så småningom skulle tätna för mycket kan den glesas ur. Det måste beaktas att träden då de planterades på 1800-talet rimligen var tänkta att växa upp.

FVU:s uppfattning är att kammarrätten dragit en felaktig slutsats kring vegetationens tillväxt och tillhörighet.

Kammarrätten gör dessutom avsteg från sin egen bedömningsgrund om att 1974-års avstyckning ska utgöra kyrkotomt genom att utpeka tillfartsallén på grannfastigheten som tillhörande kyrkotomten. Bedömning som kammarrätten gör att enbart allén i sydsydväst på den anslutande fastigheten är en del av kyrkotomten pga dess betydelse för upplevelsen av kyrkan är allt för snäv.

Yrkande.
FVU yrkar med stöd av ovan anförda synpunkter att hela parkområdet ska betraktas som kyrkotomt jämlikt 4 kap KML. Vidare yrkas att Kammarrättens dom upphävs och att Förvaltningsrättens dom fastställs.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordförande

Patrick Björklund, styrelseledamot