Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun               2018-09-03

plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

 

 

 

Ang. detaljplan för Börjetull. Dnr PBN-2017-287. Utökat planförfarande.

 

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till plan utsänt för yttrande t.o.m. 2018-09-03 och vill avge följande synpunkter.

 

I sin skrivning om planen utsänd för samråd (2017-10-05) ställde sig FVU positiv till huvuddragen: förnyelsen till ”stadsnod” med blandbebyggelse (boende, verksamheter, service) inom en mer ord-nad kvarters-och gatustruktur, utvecklat med park- och grönstråk kopplat till befintlig omgivande naturmark också med ny förbindelse, GC-stråk över ån, mot friluftsområdet i Tunaberg/Svart-bäcken. Dock ställde sig FVU frågande till gestaltningen av bebyggelse, lägen och dimensionering av huskroppar inom bostadskvarteren. En exploatering med täthet och skala som påverkade gårdar-nas kvalitet genom skuggverkan. Vidare accenterna med tornhus satta att markera ”stadsnoden”.

 

Grunddragen i planen består med strukturer som FVU ser rimliga. Vad gäller byggnader har en för-ändring skett så till vida att klustret med tornhus utgått, begränsat till en ensam ”märkesbyggnad”. Detta då motiverat med hänsyn till verkan på stadssiluetten. Riktigt hur framgår inte av plandoku-mentet. Silhuettbilden (s.14) är den samma som i förslaget till samråd och utan text som tydliggör förändringen. Bilden visar, oavsett, att takkonturerna i kvarteren går upp i nivå med domkyrkans takfot och då inte låter domen framstå som en fristående kropp. Bebyggelsen med sin höjd verkar nu ingå som en sockel, en utväxt till domkyrkan, som då tappar i symbolvärde.

 

Jämfört med samrådsförslaget medger planen en högre byggnadshöjd, utmed trafikgator konsekvent sex våningar (där tidigare varit femvåningshus), mot gatuhörn uppdraget ytterligare en våning.

FVU påvisade i samrådet att, i många fall, bostadsgårdens bredd=husens höjd, med skuggverkan stor del av dagen. Effekten framstår tydligt i illustrationen med solstudier. Bara under högsommaren är det rimligt ljus på gårdarna. Här har nu läget ytterligare försämrats. Om arkitekturpolicyns propå om god livsmiljö skall beaktas måste ändringar ske i planen. Stor vikt är nu lagt på gestaltning av utanverk, hur husen uppträder mot gaturummet, mindre på egenskaper som ger kvalitet åt bostads-gården, som gott komplement till lägenheter, till barnfamiljer. Den eftersträvade stadsmässigheten hos gatan består även om hushöjderna krymper och då också ansluter till Uppsalas byggnadstraditi-on med måttfull skala. I planen föreskrivs samverkan med omgivningen. Längs Fyrisvallsgatan ligger kvarteren på södra sidan med 4 – 5 våningar, som självklar utgångspunkt för samordning inom stadsdelen.

 

FVU föreslog i samrådet en byggnadshöjd som längs kvarterssidor i ”ljusläge”, mot söder och väs-ter, håller fem våningar med uppdrag någon våning i hörn mot öster/norr. Nu gäller motsatsen. I rondelläget mot Börjegatan/Fyrisvallsgatan, i sydväst, reser sig en byggnadskropp i sju våningar som solskärm mot gårdssida. Kvarteret här (Bonava /Uppsalahem/Sweco) är sedan hårt utnyttjat med insprängda ”grändhus” kring kvartersgata som tär på gårdsrummen. Detsamma gäller kvarteret i nordost (HSB/Metod) gestaltat med en ”expressiv strukturalism” men som med variationen på be-gränsad yta framstår närmast aggressiv. I båda fall en formalism som går ut över bostadsgårdarnas kvalitet. FVU förslog i samrådet en rensning av gårdshus och att kvarteren öppnas upp för att skapa gårdar med bättre ljusföring och rumssammanhang.  För att vinna tillbaka bostäder kan i HSB:s fall husen mot norr kopplas samman till en krökt vägg med tillfart i portiker.

 

Kvartersparken är ett centralt och välgörande motiv i stadsdelen. Detta kunde förstärkas med juste-ring av planen med en ansning av bostadskvarteret (Sweco) som tillförde gårdsytor, ett grönrum med tydlig koppling vidare över Vallongatan till kvarterparken: då en grön spole genom området.

 

Till planen är kopplat ett gestaltningsprogram, om detaljer och utförande, som är något nytt inom planhanteringen, avhängigt kommunens antagna arkitekturpolicy. Ett i allt lovvärt tillskott. Frågan sen hur den brukas, med utgångspunkt från hur man definierar befintliga respektive tillkommande kvaliteter. I fallet Börjetull har ”stadsmässighet” varit ledord för gestaltningen. Läget med markkostnader har styrt mot hög exploatering som då kläs i dräkt efter förebild i förnyelseområden i stor-Stockholm. Skalan bryter, som framgått, bokstavligen mot Uppsalas horisont. Den svarar med brokighet mot kvarter i Södra Rosendal, i skala och gårdsträngsel delvis jämförbar med de kvarter som är under uppförande i Kungsängen och på Norra Kvarngärdet. Positivt är hanteringen av gaturummen med planteringar och förgårdsmark, med betoning av sockelvåning där mallar med för material, färgverkan, port- och fönstersättning, ger riktlinjer. Men detaljerna leder inte till någon helhet: de drunknar i fasadmassor. Byggnaderna går över huvudet på dem på gatan. Arkitekturpolicyn förskriver anpassning till omgivningen. Längs Seminariegatan samverkar fasaderna i material och färgverkan med det robusta i industrins byggnader på andra sidan gatan. I höjd och volym däremot, överskuggas helt industribyggnaderna.  Ingen slank eller spänstig arkitektur.

 

En accent med artikulering av ”tornhus” vid Seminariegatan gör sig gällande också med mer begränsade mått. Med fem våningar som ljusgaranterande höjd längs Fyrisvallsgatan blir ett uppdrag till åtta våningar i hörnläget en tydlig markör i stadsbilden. Den kunde sen också i material och detaljer gärna anknyta till karaktären i själva seminariebyggnaden: trä, granit, tegel.

 

Planbestämmelserna har hög detaljeringsgrad, något som inte förekommit på länge i handlingarna, snarare då en återgång till ordningen som den framträdde i 1910- och 20-talens ”stadsbyggnads-konst” som instrument att säkerställa kvalitet – för all framtid. Omvandlingen av området sker inte omgående. Sanering av mark måste ske och konjunkturen på bostadsmarknaden är inte längre självklart stabil. Det finns tid för eftertanke och översyn av planen, då att följa principen i stadens arkitekturpolicy, att ”byggnader, gator, parker och torg ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den mänskliga skalan.”   För Börjetulls del:

  1. allmänt sänka byggnadshöjder, i sollägen söder/väster max 5 våningar, accentbyggnad max. 8 våningar;
  2. utveckla kvaliteten på gårdar med rensning och sättning av hus som medger ljusa och samlade grönrum: gäller särskilt kvarteren formade av Metod och Sweco;
  3. det senare kvarteret utvecklat med ”grönkil” som kan ses med koppling över Vallongatan till den centrala kvartersparken, då en ”grön spole” inom området.

 

 

Uppsala dag som ovan

 

 

 

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong               Carl Erik Bergold

Ordförande                              2 vice ordförande        Ledamot