Artikel om kv Blomman i UNT juli 2007

Blomman. Uppsalaunikt kvarter mot förvandling

I Kåbo ligger kvarteret Blomman, bebyggt i slutet av 1800-talet. Det rymmer tre stora villor på väl tilltagna parktomter. Villorna var troligen på sin tid Uppsalas största – möjligen bortsett från ”Engelska Villan” på Trädgårdsgatan (1888), som för övrigt är ett exempel på vad man menar med ”stadsvilla”. De tre stora husen i Blomman utgjorde fortsättning på det villabyggande som i kv Åsen på andra sidan Thunbergsvägen initierats av professor Frithjof Holmgren och hans maka Ann-Margret med deras ”Villa Åsen”. Områdets höga status hade därmed etablerats och förstärktes vad gäller Blomman av närheten till Botaniska trädgården, som utbredde sig framför entrésidorna. Området skulle komma att bli ett Uppsalas Djursholm, ett grönskande paradis, fjärran från stadens smuts och larm. Detta skulle med tiden bli Kåbo, vars kärna bildas av villorna Åsen (1880), Tomtebo, Lyckan och Friden, namn som bär färg av sin tid och beskriver hur man tänkte sig tillvaron i det nya området.
Villorna i Blomman och Åsen utgör en sista rest av en bebyggelsetyp som alltid varit sällsynt i Uppsala. Enfamiljsbostäder av denna storlek byggdes av professorer, officerer och framgångsrika företagare. Dagens Kåbo uppvisar inte de drag som ovan beskrivits. Senare utvidgningar med bebyggelse på mindre tomter har resulterat i en visserligen trivsam men alls inte lika unik bebyggelse som den i kvarteren Åsen och Blomman.
I kv Blommans sydöstra del mot Norbyvägen ligger Villa Friden (senare Hemgården). Den berörs inte av nedanstående omgestaltning. Men i resten av kvarteret vilar hotet tungt om rivning och förtätning. En detaljplan med denna innebörd föreslås antas av Byggnadsnämnden den 12 juli. Den innebär, att den mellersta villan längs Villavägen, Lyckan, rivs och ersätts med ett fyrvånigt punkthus om ca tio lägenheter samt ett par tvåvåniga flyglar mot Villavägen. Tomtebo och dess flygel, har däremot restaurerats och givits visst kulturhistoriskt skydd i planen – en av dess positiva kvaliteter. Men vid Thunbergsvägen kommer ett komplex att resa sig i tre våningar plus en indragen fjärde. Antalet lägenheter i de nya husen är ännu inte specificerat men torde i detta hus komma att uppgå till ca femton. Här bör dock nämnas, att grupperingen av denna i sammanhanget stora byggnadsvolym gjorts på ett förtjänstfullt sätt genom att innehållet fördelats på två i förhållande till varandra förskjutna byggnadskroppar.
Flerfamiljshus känns främmande i en villamiljö som denna. Men mycket beror på hur de utformas. De två större nytillskotten är trots bantning av tidigare skisserade mått fortfarande för dominerande och tar allltför stort utrymme på de gamla villornas bekostnad. Mycket skulle vara vunnet, om de sänktes med en våning. Man kan också ifrågasätta rivningen av Lyckan. Är den verkligen nödvändig? Lyckan är i tekniskt gott skick, och motivet för rivningen tycks främst vara att huset 1938 omgestaltades av Simon Lindsjö. Villa Friden genomgick på 1920-talet en liknande förändring. Betyder det, att också den i framtiden hotas av rivning?
Simon Lindsjö har i planen utan närmare motivering beskrivits som en förvanskare av Lyckan. Han var byggnadsingenjör, inte arkitekt, men därför inte en klåpare. Hans byggnader håller som också stadshistorikern Carl-Erik Bergold påpekar hög standard, och det finns inte några skavanker i hans omgestaltning av Lyckan. Lindsjö har en påfallande stor produktion i Uppsala, utförd i klassicerande och funktionalistisk anda, huvudsakligen från 1920- och 30-talen. Han var den som tidigast och mest uttrycksfullt praktiserade funkisen i Uppsala. Av det stora flerfamiljskomplexet Ö Ågatan 57–59 har Gunnar Leche och Simon Lindsjö ritat hälften var, Leche den norra (1935) och Lindsjö den södra (1936). Här kan man jämföra dem båda, och Lindsjö måste ses som en värdig samtida till Leche.
Det finns mot bakgrund av ovanstående skäl att tänka två gånger, innan man river Lyckan och därmed spränger Kåbos ursprungliga kärna. Det finns också skäl att låta de ursprungliga villorna dominera så som fallet är med Villa Åsen, där nytillskotten underordnar sig den stora villan på ett respektfullt och ödmjukt sätt.

Anna Nilsén, PO Sporrong
Föreningen Vårda Uppsala

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *