Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                    2013-06-19

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv. Heimdal, del av, Uppsala kommun. Dnr 2012/20074-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-06-24. Planen vill ge möjlighet att skapa lokaler för kontor och centrumverksamhet inom fastigheten Svartbäcken 51:3. I planen säger man sig värna om den befintliga kulturhistoriska miljön, vad gäller gestaltning och materialval. Samtidigt föreslås en omfattande exploatering, 2300 bruttoarea. Man vill utveckla Hästens skofabrik och låta Svartbäcksgatan fortsätta norrut som ett stadsstråk.

FVU:s synpunkter

Hästens skofabrik uppfördes 1912 i nationalromantisk stil med trappgavlar. 1994 byggdes den om enligt ritningar av arkitekten Niels Torp. Byggnaden fick pris för en förtjänstfull restauration och dess miljövärde värderas högt. I Uppsalas stadsplan, som kom till under drottning Kristinas regeringstid, lades monumentala infartsvägar ut, där den som reste mot Uppsala från olika håll fick Domkyrkan och ibland Slottet i blickfånget. Alltsedan dess har man i Svartbäcksgatans förlängning haft den fantastiska riktpunkt rakt i bilden framåt som Domkyrkan utgör.

I föreliggande plan har vyn mot Domkyrkan delvis blockerats av en jättelik, lådliknande volym i 4-6 våningar. Denna byggnad är för hög, har enligt illustrationen i planhandlingen en till Hästens skofabrik dåligt anpassad arkitektur och är dessutom förlagd i ett läge som innebär att vyn mot domkyrkan delvis skyms. Man kan också ställa frågan om ett garage är lämpligt i detta läge så nära Fyrisån.

Hästens skofabrik tänker man sig kompletterad med stora byggnadsvolymer, dels mot Fyrisstranden och dels i vinkeln mot söder. Från detta håll skulle dessutom sikten mot skofabriken skymmas av den planerade längan utmed Svartbäcksgatan. De föreslagna tillbyggnaderna är synnerligen dåligt anpassade till den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden och skulle helt rasera dess arkitektoniska värde.

Det kan sägas att Polishuset mittemot ju är en ganska hög byggnad, och att tomten i dag verkar kal och obrukad söder om fd Hästens skofabrik. Men Polishuset inkräktar inte på vyn i infartsvägen, och det hör mera samman med husen vid Kungsgatan och Råbyvägen. Det borde gå att på ett vackert sätt komplettera fd Hästens skofabrik med ett par byggnader, ett hus som följer Fyrisstranden och en länga utmed Svartbäcksgatan, denna länga då betydligt lägre än den föreslagna och placerad längre in på tomten så att sikten mot Domkyrkan behålls från infartsvägen. Träden längs gatan kan då bevaras och tillsammans med en nyplantering utmed ån ge en inramning till dessa nya husvolymer. Då har man verkligen fått ett stadsstråk av klass i detta parti av Svartbäcksgatan! Förstör inte oersättliga värden med denna megalomani!

Sammanfattning

• I motsats till vad som sägs i planhandlingen visar planförslaget ringa hänsyn till platsens kulturhistoriska värden.
• En utgångspunkt för planläggningen måste vara stor hänsyn till fd Hästens skofabrik med dess höga arkitektoniska värde. De föreslagna stora tillbyggnaderna är oacceptabla och skulle rasera detta värde.
• Bostadshusens läge, utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; dvs den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadernas arkitektur måste anpassas väl till fd skofabriken.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                     Kristina Dahlberg

Ordförande                                               Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala                                                                                  2013-06-18

Till

Landstingsstyrelsen i Uppsala läns landsting

Box 602

751 25 Uppsala

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Ang utveckling av stadsdelen Ulleråker, Uppsala kommun.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av artikeln ”Tusentals nya bostäder i Ulleråker” i UNT 2012-10-03. Det är positivt att landstinget låtit ta fram en strukturplan/programskiss för hela stadsdelen Ulleråkerområdet. Skissen är dock ytterst schematisk och tar i ringa grad hänsyn till Ulleråkerområdets rika natur- och kulturvärden. Därmed utnyttjas inte områdets stora potential för att få till stånd en synnerligen attraktiv stadsmiljö.

Det framgår inte av artikeln vilket underlagsmaterial som tagits fram för skissen. Inte heller framgår det hur kommunen avser att fortsättningsvis bedriva planeringen. FVU ber att på detta tidiga stadium i planeringsprocessen få anföra följande:

FVU:s synpunkter

Naturmiljö

Inom t ex ”Ulls park” och ”Kronparken” finns stora synnerligen vackra trädbestånd av främst ståtliga, mer än 300-åriga, välvuxna tallar. Dessa bestånd sammanhängde före Kungsängsledens genombrott med det betydligt större tallbeståndet norr om denna led. Allt det nämnda utgjorde den av Gustav III år 1773 fredade ”skogsparck” (vårt lands äldsta naturreservat), som dock genom tiderna delvis huggits. Allt som nu återstår måste bevaras intakt, utan insprängd bebyggelse, vägdragningar etc.  Inom ”Sandvik strand” och ”Sandvikskällan” finns också mycket vackra trädbestånd och enskilda träd av många olika arter. I ”Sandvik strand” är området i slänten ner mot Fyrisån numera igenvuxet men här har bl a funnits en fruktträdgård, numera med reducerat bestånd av gamla träd. Det finns flera fina små parkanläggningar. Inom vissa delar av området erbjuds vackra vyer mot skogsbestånd som med sin kontur bidrar till en vacker rumsbildning. Olika nivåer inom planområdet ger spännande förutsättningar att ta tillvara vid placeringen av kommande nybebyggelse. Skissens schematiska utformning visar att i stort sett ingen hänsyn tagits till de stora värden som finns i området i form av natur/park eftersom bebyggelse redovisas över stora mycket värdefulla naturpartier.

Dessa rika naturvärden innebär att en noggrann inventering av områdets natur är nödvändig som underlag för planeringen. Att ta tillvara dessa naturförutsättningar genom att spara värdefulla trädbestånd och enskilda träd, att utnyttja rumsskapande skogspartier, att utnyttja nivåskillnader för att få intressanta grupperingar av husvolymerna samt att tillvarata äldre parkanläggningar som t ex fruktträdgården bör vara självklara utgångspunkter för ett fortsatt gott planarbete.

Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Inom Ulleråkerområdet finns också stora kulturvärden bl a i form av väl utformade byggnader från olika tidsepoker. Många av byggnaderna torde ha högt kulturhistoriskt värde. Dessa byggnader är väl inpassade i terrängen enligt principen ”hus i park”, på flera ställen med fina parkanläggningar som övergår i naturmark. De nya bostadshusen från senare decennier är väl anpassade i skala och utformning till områdets karaktär och ger en färdriktning för fortsatt bebyggelseplanering.

Endast ett fåtal av de äldre byggnaderna är emellertid redovisade som bevarade byggnader på landstingets skiss. De flesta av dessa byggnader synes i alla fall exteriört vara i gott stånd och borde med viss ombyggnad kunna användas för bostäder och verksamheter, det sistnämnda inte minst viktigt för skapandet av en varierad och levande miljö. En noggrann bebyggelseinventering bör därför ske som underlag för fortsatt planering. Det är angeläget att de värdefulla byggnaderna bevaras i den framtida stadsmiljön både för att bidra till en levande stadsbild och för att berätta om områdets historia, gärna på det föredömliga sätt som gjorts kring Lindparken.

Stråk och respektavstånd, några exempel

Stråket ner mot Fyrisån från den magnifika 1800-taletsbyggnaden, f.d. Uppsala hospital (”Norra Sjukhuset”), med angränsande park (Ulleråkersparken) öster därom nedåt mot ån, anges på skissen som en ”historisk axel att ta vara på”. För att uppfylla denna ambition bör dock stråket vara betydligt bredare än som redovisas. Detta gäller både den gröna korridoren mot väster och stråket mot öster ned mot ån. Det senare stråket bör vara minst 3-4 gånger så brett jämfört med skissen och det öppna sambandet som en gång rådde mellan byggnaden och ån bör återställas. Med slänten mot öster och området mot ån där nedanför väl utformade skapas en magnifik utsikt mot Fyrisån, Föret, Kungsängen och slättlandskapet mot Danmarks kyrka. Så skulle också den imponerande sjukhusbyggnaden komma till sin rätt sedd från ån.

Ulleråkersparken är en speciellt värdefull tillgång i området med en stor mängd intressanta träd, spatiöst planterade och därigenom utvecklade till välvuxna exemplar. Parken måste för framtiden skötas och utvecklas med stor kompetens, under beaktande att den också är ett historiskt minne över den banbrytande Gustaf Kjellbergs insatser inom psykiatrin vid 1800-talets slut.

I skissen redovisas en onyanserad avgränsning av grönstråket utmed Fyrisån. Det attraktiva och väl utnyttjade gång-, löpnings- och cykelstråket bör få en ordentligt tilltagen respektzon mot kommande bebyggelse, både med hänsyn till behovet av en rofylld miljö kring stråket i sig och med hänsyn till avgränsningen av årummet. Stråket kan ha varierande bredd och värdefulla angränsande naturpartier bör inkluderas i stråket. Tillräckligt stora områden bör bevaras för att medge ”orörd” natur med vild flora och djurliv.

Ytterligare ett exempel där särskild varsamhet krävs i planeringen är miljön kring kyrkogården. Det krävs ett respektavstånd mellan densamma och bostadsbebyggelsen. Detta skulle kunna tillgodoses på ett utmärkt sätt genom att spara det vackra tallbeståndet omedelbart söder om kyrkogården.

Fortsatt planarbete

I skissen redovisas kvarteren mycket schematiskt, egentligen inte mer detaljerat än på översiktsplanenivå. Slentrianmässig anges ”bebyggelse med öppen gårdsstruktur” i samtliga bebyggelseenklaver. Med den på skissen angivna alternativa skalan 1:2500 är det möjligt och synnerligen önskvärt med en mycket högre grad av precisering i form av en fördjupning av översiktsplanen. Härvid krävs till att börja med en noggrann analys av hur avvägningen bör ske mellan exploatering och bevarande med hänsyn till att området ingår i kulturmiljö av riksintresse, att strandskydd råder 100 m utmed Fyrisån samt att Fyrisåns dalgång har skydd för landskapsbilden (enligt den tidigare NVL).

Bebyggelsens utformning bör redovisas i grova drag i varje kvarter med huvudsaklig gruppering, hustyper, hushöjder jämte principer för gestaltning varvid utgångspunkten bör vara en god anpassning i skala och utformning till befintlig bebyggelse och till landskapets anvisningar. Med de olika naturkaraktärer som olika delområden uppvisar skulle det kunna vara naturligt med flerbostadshus i kvarteren i de västra delarna av området och kanske en lägre trädgårdsstad ner mot ån. Olika alternativ bör utarbetas för struktur, täthet och gestaltning med beskrivning av  miljökonsekvenser som underlag för dialog med medborgarna. Det skulle således krävas en mycket mera detaljerad redovisning som ger möjlighet att diskutera och bedöma aspekter som är avgörande för stadsmiljöns kvalitet i den framtida stadsdelen. En sådan mera noggrann planering på områdesnivå är också nödvändig för att kunna bedöma hur många bostäder som kan rymmas i området samtidigt som natur- och kulturvärden tas tillvara.

Ulleråkerområdet bör också sättas in i sitt sammanhang med angränsande områden i alla väderstreck. Hur anknyts området när det gäller vägar, kollektivtrafik och grönstråk till befintliga och framtida nya bebyggelseområden? Hur ordnas service som skolor, förskolor och äldreomsorg? En planering av detta slag bör ske inom ramen för den kommande översynen av översiktsplanens ram och bör föreligga som underlag för planeringen i Ulleråker.

Avslutande kommentar

Fördjupning av översiktsplan på grundval av noggranna inventeringar och analyser av områdets förutsättningar är en lämplig nivå för att få överblick och en bra dialog med alla berörda om stadsutvecklingen. Områdesnivån är till skillnad från översiktsplanen och detaljplanen inte obligatorisk enligt PBL men mycket angelägen eftersom gapet mellan den schematiska kommuntäckande översiktsplanen och detaljplanen på kvartersnivå är alldeles för stort. Om planering på områdesnivå uteblir leder detta gap till att olösta strategiska frågor för hela stadsdelen eller orten ofta kommer upp till debatt först på detaljplanenivå, frågor som tidigare borde ha analyserats, diskuterats och beslutats som underlag för kommande detaljplanering. När det redan finns ett planerat byggprojekt som underlag för detaljplanen, i sina huvuddrag överenskommet mellan kommun och byggherre, är det för sent att ens göra smärre omprövningar av markanvändningen. Detaljplanprocessens syfte blir då enbart att tillgodose de formella lagkraven där kommunens agerande främst präglas av försvar och kommuninvånarnas av ilska över att inte kunna göra sin röst hörd.

Mot bakgrund av ovanstående finns det många skäl att lägga tonvikten i planeringen på områdesnivå; en sådan planering ger överblick, tydliggör samband och ger möjlighet att redovisa olika alternativ med miljökonsekvenser. Härigenom skapas goda förutsättningar för en bra demokratisk process på rätt nivå och därefter kan detaljplaneprocesserna ske snabbt eftersom strategiska frågor avhandlats på en högre plannivå. Som FVU ser det vore en planeringsprocess i Ulleråker enligt ovan att varmt anbefalla.

Sammanfattning

• En noggrann inventering av området, dess natur- och kulturvärden, befintlig bebyggelse mm,

är en nödvändig förutsättning för ett gott planeringsresultat som tar hänsyn till Ulleråkerområdets unika värden.

• Värden som särskilt bör tas tillvara är partierna med gammal tallskog, vackra solitärträd,  parkanläggningar, andra värdefulla naturpartier och befintlig bevaransvärd bebyggelse från olika epoker. Den väst-östliga axeln med f.d. hospitalet i mitten bör vara mycket bredare och avgränsas med utgångspunkt från det breda stråk det en gång var före igenväxningen i den östra delen. Ett annat viktigt delområde är strandzonen utmed Fyrisån som bör få erforderlig bredd för att bevara karaktären av ett lugnt rekreationsstråk med stora naturpartier samt för att bilda en ”grön” avgränsning av årummet.

• Fortsatt planering bör ske genom en fördjupning av översiktsplanen vilken bör omfatta riktlinjer för hur bebyggelsekvarter, gator, torg, gång- och cykelvägar samt parker och grönstråk ska organiseras rent fysiskt gärna i olika alternativ och med redovisning av miljökonsekvenser. Även hustyper, hushöjder och arkitektonisk karaktär bör preciseras i planen. Härigenom blir den ett utmärkt underlag för att i en bred demokratisk process diskutera den blivande stadsmiljön som helhet i Ulleråker.

• Planeringen av Ulleråkerområdet måste också sättas in i sitt översiktliga sammanhang vad gäller bl a infrastruktur, service mm. Pågående planering/utveckling i närliggande områden som Rosendal, Bäcklösa, Gottsunda och Valsätra accentuerar detta behov. Denna planering bör ingå i den kommande översynen av översiktsplanen för Uppsala och ligga till grund för fortsatt planering av Ulleråker.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Bengt Jonsell

Ordförande                         Styrelseledamot

OM CAROLINAPARKEN

Vi har tagit chansen att svara på kommunens enkät om hur vi vill ha Carolinaparken. Den fina bilden som vi skickade med av hur den slås med häst och slåttermaskin går inte att lägga in här. Men ni kan se den i FVU:s senaste bok Att planera för 2000-talet – exemplet Uppsala. På s 122 ses en karakteristisk vy över den centrala allén som ligger i axel med Carolinabibliotekets absid i Stora salen, och på s 123 finns slåtterbilden överst.

SÅ  HÄR  SKREV  VI:

Föreningen Vårda Uppsala

Till

carolinaparken@uppsala.se                                                                                           2013-06-12

Svar på enkäten: ”Hur vill du att Carolinaparken ska se ut?”

Föreningen Vårda Uppsala ber att få anföra följande:

Carolinaparken tillhör Sveriges första planerade offentliga parker och har sin tillkomsthistoria under 1800-talets första decennier. Trots att parken genom århundradena har genomgått viss förändring har den huvudsakligen behållit sin ursprungliga tanke och karaktär. Den utgör därmed en central del av Uppsalas och Sveriges unika kulturav rörande landskapsplanering och parkanläggningar. Det är därför av yttersta vikt att parken genomgår mycket få och varsamma förändringar.

Parken anlades i två byggnadsskeden på mark mellan kyrkogården och Botaniska trädgården. Den anlades på vad som då var stadens ytterområden och skapar tillsammans med Börjeparken, Observatorieparken, kyrkogården och Botaniska trädgården en krans av gröna rum som omgärdar den gamla staden. Den är därmed också en viktig del av innerstadens gröna lungor och en del i synliggörandet av stadens historiska utbyggnad. Carolinaparken gavs redan från början en sammanhållen enhetlig karaktär där fokus för besökaren var parkens växter. Genom att promenera i parkens växtlighet skulle man främja stadsinvånarnas hälsa och ge plats för rekreation. För att hålla koncentrationen på växtligheten och mötet med parkens grönska uppfördes inte heller några byggnader i parken. Parken har huvudsakligen fått behålla sin karaktär och det har sedan tillkomsten endast tillkommit en byst över Karl XIV Johan som på ett förtjänstfullt sätt knyter samman universitetets byggnader på ömse sidor om parken, ett minnesmärke över Folke Bernadotte och en mindre lekpark. Den sistnämnda skulpturen skulle behöva ett högre postament för att komma till sin rätt. I övrigt håller parken en för Uppsala unik ängskaraktär med en rik lövskog som står i kontrast till Botaniska trädgårdens slottsliknande parkplanering. Denna ängskaraktär är ett resultat av att växtytorna mejas enligt gammal tradition med häst och slåttermaskin.

I Föreningen Vårda Uppsala är vi mycket måna om att parken får förbli i sitt nuvarande tillstånd då den såväl utgör en utmärkt och viktig rekreationsyta som att den utgör en mycket viktig del av Uppsalas natur- och kulturarv. Idag används parken under sommarhalvåret dagligen av de som är verksamma i Engelska parken – Humanistiskt centrum till luncher och även, när tillfälle ges, flyttas seminarier ut i parken. Likaså passerar det dagligen igenom ett stort antal människor som får tillfälle att möta parkens lugna rum. Lekparken utnyttjas flitigt av såväl av större dagisgrupper som av föräldrar med barn. Parken används även mycket för gymnastik och träning av bland annat Katedralskolan.

Carolinaparken bör behandlas ytterst varsamt och mycket få insatser bör göras. Växt- och odlingsförhållanden måste bibehållas som de är idag för att vi ska kunna bevara en av de mest unika parker vi har i Uppsala. Det finns dock ett fåtal utvecklings- och förbättringsområden som skulle stärka parkens redan höga kvaliteter.

• Ett behov som är tydligt är en översyn av belysningen. Speciellt under vinterhalvåret är parken relativt dåligt upplyst vilket skapar otrygghet. Därför vore en översyn av belysningsarmaturer och belysningsplatser av stor vikt. Föredömlig och tilltalande är den belysning som nyligen skapats på Gamla kyrkogården. Den skulle kunna stå som en förebild för delar av parken vid en översyn.
• Det har genom åren genom besökarnas bruk etablerats ett antal gångvägar och stigar genom parken mellan speciellt de olika kringliggande byggnaderna. Dessa gångar är tydliga tecken på att det är stor daglig rörelse genom parken. De uppkomna gångarna bör bevaras huvudsakligen som de är, men en översyn av markbeläggningen kan vara av värde då de under vintertid ofta förvandlas till isgator och under våren blir till blöta lergångar. Vid en översyn av dessa är det av vikt att de behåller sin enkla karaktär, om än det kan vara värt att se över en möjlig belysning för de centrala nya stråken mellan Campus Engelska parken och Carolina samt de gångar som leder från ”Nya Chemicum” och parkens utgång mot kyrkogården.
• För att stödja bruket av lekparken är det också viktigt att se över de lekredskap som finns samt att rusta upp miljön i lekparksområdet. Utformning av utrustning och anläggningar bör anpassas väl till parkens karaktär.

För Föreningen Vårda Uppsala,

dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande                  Henrik Widmark, styrelseledamot

Slåtter i Carolinaparken. Foto: Bengt Jonsell