Gör om planen för Södra staden (UNT nätupplaga 2015-09-09)

Gör om planen för Södra staden

Den fördjupade översiktsplanen för Södra staden är omfångsrik, fylld av vackra ord och tjusiga formuleringar men saknar konkretion. Områdets höga kvaliteter påtalas utan att visa hur staden ska utformas och anpassas till dessa värden. Hur ska medborgarna kunna förstå vilken stad som blir följden av att 25000 bostäder ska pressas in i stadsdelen? Den demokratiska process med ”öppenhet, delaktighet och samverkan” som kommunen säger sig eftersträva blir ett slag i luften.

De stadsmiljöer som vi uppskattar mest präglas av en god helhetsverkan med genomtänkt samspel parat med livgivande variation – det gäller skala, arkitektur, utformning av gator, torg och gårdar samt inslag av parker och annan grönska. Detta uppnås inte av sig självt. För att få en sådan helhetsverkan krävs en styrning från kommunens sida i stället för att byggherrarna utformar projekten var och en efter sitt eget huvud. I planen för Södra staden har dock kommunen avhänt sig denna styrmöjlighet genom att inte alls beskriva vilken stad som ska byggas. Detta minskar avsevärt möjligheterna att få till stånd en attraktiv stadsmiljö väl anpassad till natur och landskap och befriar också byggherrarna från besvärande riktlinjer. Men kommunen tror kanske att glada tillrop som att utvecklingen ska ske ”med fokus på individen”, som det står i planhandlingen, räcker som garanti för att det ska bli en god stadsmiljö.

Följden av det höga antalet bostäder blir att en stadsbygd av minst samma täthet som Kungsängen marscherar ut i Södra staden. Stora delar av områdenas höga kulturmiljö- och naturvärden kommer att gå till spillo. Kommunen har redan satt igång förödelsen genom beslutet, enligt artikel i UNT (23 aug), att riva 34 vårdbyggnader i Ulleråker, varav många i gott skick och av högt arkitektoniskt och historiskt värde. Hur rimmar detta med målen om långsiktig hållbarhet och att ”tänka nytt” som det står i planen? Staden har börjat i fel ända – det är stadsmiljöns utformning och kvalitet som bör vara utgångspunkt för planeringen, inte ett fixt antal bostäder!

Många fundamentala förutsättningar är outredda. Några exempel: Den föreslagna nya bron över Årike Fyris mitt för Ultuna – av remissinstanser kraftigt kritiserad på grund av påtaglig skada på riksintresset Årike Fyris, kanske ett kommande världsarv – smygs in i texten som ett faktum trots att inga beslut ännu fattats. En utmaning (!) sägs vara att inleda en diskussion med Ultuna, SLU, om att få ta i anspråk mark för stadsutvecklingen. Behövs inte marken för försöksodlingar för att universitetets vision att vara ”ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper” ska kunna infrias? När skulle en ny tågstation i Bergsbrunna kunna komma till – villkoret för en station är troligen en mycket hög exploatering i stationens närområde. Och hur löser man Uppsalas dricksvattenförsörjning som hotas genom risk för föroreningar av åsens grundvatten till följd av utbyggnaden i Södra staden?

Kommunen agerar som om Uppsala ska bli en enda sammanhängande tät höghusstad som utplånar stadens egenart – den måttfulla stadsbygden med den klassiska siluetten mot slätten. Varför inte i stället inspireras av Södra stadens många ovedersägliga kvaliteter och utveckla en stadsdel där värdefulla natur- och kulturmiljöer bevaras och där förtätning sker varsamt med bebyggelse i måttlig skala i samspel med befintlig bebyggelse – som en mjuk övergång till omgivande landsbygd, en struktur i Linnés anda? Högsta möjliga antal bostäder kan väl inte vara det enda målet i den fortsatta stadsutvecklingen? Allt behöver och bör inte heller byggas i Uppsala stad. Som Föreningen Vårda Uppsala ständigt påpekar finns det en stor potential i kransorterna för en fortsatt livgivande stadsutveckling.

Den fördjupade översiktsplanen i nuvarande utformning får ringa kraft som ett verktyg för att styra den fortsatta stadsutvecklingen. Slagord har ersatt kunskap och analys. I stället för att värdesätta det unika, som sägs vara en utmaning, raseras många unika värden i planområdet. Föreningen uppmanar därför kommunen att göra om planen. Ett konkret underlag bör utarbetas för en ny och konstruktiv dialog med medborgarna med syftet att utveckla Södra staden till en stadsdel med attraktiv stadsmiljö – men inte utformad som en fortsättning på innerstaden utan utifrån sina egna unika förutsättningar.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund

Styrelseledamot

Ompröva Södra staden (UNT 2015-09-07)

Ompröva Södra staden

Kvantitet olyckligt fokus för Uppsalas bostadsbyggande, skriver Sten Åke Bylund i Föreningen Vårda Uppsala.

Vi är mitt inne i slutskedet av ett brett upplagt öppet samråd kring planprogram för Ulleråkersområdet och en fördjupad översiktsplan för Södra staden i Uppsala. Målet är att bygga minst 8 000 lägenheter i Ulleråker och totalt 25 000 lägenheter i hela Södra staden där även Ultuna, Bäcklösa, Östra Malma och Rosendal ingår.

Uppsalas kommunledning lyfter fram Ulleråkersområdet som en nationell förebild för hållbar stadsutveckling. Enligt det ansvariga kommunalrådet Erik Pelling (S) ligger fokus på att utforma stadsdelen hållbart såväl ekologiskt och socialt som ekonomiskt.

Redan år 2014 klassades dock hela 34 delvis unika vårdbyggnader som rivningsobjekt i Ulleråkersområdet. Flera byggnader är i hög grad funktionsdugliga för framtiden och av högt arkitektoniskt, kultur- och medicinskhistoriskt värde. Fyra av dessa byggnader ska enligt beslut i juni i år påbörjas rivas. Plats bereds i Ulleråker för nya hus som är mellan 27 och 45 meter höga, från 8-9 till 12-13 våningar. Om planen fullföljs kan delar av området få en exploateringsgrad så tät att den tidigare förknippades med sanitära problem i bland annat Stockholm. Högre byggnader för bostäder har aldrig tidigare byggts i Uppsala.

Ulleråker är ett område med ovanligt höga natur- och kulturmiljövärden. Det har länge ansetts vara ett naturligt utbyggnadsområde. De kompletteringar med bostäder som gjordes kring en central parkmiljö redan under 1980- och 1990-talen betraktas redan som föredömliga exempel på nybebyggelse och bevarande. Det var dock först år 2014 som kommunen plötsligt förvärvade marken i Ulleråkersområdet av landstinget. Förvärvet föregicks av att Uppsala läns landsting år 2012 upprättade en strukturplan för området. Den innehöll förslag på en mycket långtgående omvandling och förtätning och av området. Resultatet kom utan formell planprövning att väsentligt öka markens värde. Något som också återspeglades i kommande köpeskilling. Med redan fattade rivningsbeslut samt med beslutet att göra köpeskillingen oberoende av kommande resultat av samrådsprocess och planarbete har kommunen på ett anmärkningsvärt sätt visat en bristande lyhördhet inför den lokala opinionen och den samlade lokala kunskapen. På detta sätt är det inte uteslutet att ekonomin i fortsättningen riskerar att bli överordnad alla andra hänsyn och hållbarhetsfaktorer i planeringen; att kommande byggnation i första hand måste klara av att bära bördan av den extraordinära köpeskillingen (enligt UNT 1,8 miljarder kronor).

Till detta kommer samrådshandlingens yvighet när det gäller redovisningen av att förverkliga föreslagna extraordinära investeringar till exempel ”att möjliggöra en framtida spårbunden trafik”. Begreppet spårvagn har i dag en mycket god klang i de flesta kretsar. Spårväg är dock ett trafiksystem som är bäst lämpat för tätbebyggda större städer och andra tättbefolkade områden. Från städer som på senare tid byggt spårväg talar man i varnande ordalag om höga kostnader. Anläggningskostnaden ligger på 300-500 miljoner kronor per kilometer spårvägslinje!

Med Ulleråkersområdets extraordinära markkostnad i botten kan målet att bygga 8000 lägenheter riskera att inte räcka särskilt långt. Detta trots att cirka hälften av antalet ligger inom det hållbaras gräns

Ulleråkersområdet ligger symboliskt i skärningspunkten mellan två universitet, båda med erkänt stor kunskap inom berörda fackområden. Flera forskare vid SLU, Uppsala universitet och SGU (UNT 20/8) lyfter nu bland annat fram hoten mot den livsviktiga dricksvattenförsörjningen vid en mer omfattande exploatering av Ulleråkersområdet. De anser att planförslagen kan äventyra vattenkvaliteten i åsen. Allra störst är riskerna där åsen passerar genom Ulleråker.

En annan forskare, Göran Bengtsson, ekologiprofessor emeritus, visade i sina två artiklar i UNT (6/7 och 31/7) att den förslagna och omfattande förtätningen av Ulleråker har väldigt litet dokumenterat vetenskapligt och erfarenhetsbaserat stöd. Ja frågan är, som Göran Bengtsson också framhåller är om programmet ens uppfyller Plan- och bygglagens intentioner när det gäller bland annat mark för lek och utevistelse. Nu slår kommunens förslag i flera hänseenden dessutom extra hårt mot områdets rika naturvärden.

Bostadsdebatt och planer i Uppsala har på senare så gott som enbart handlat om kvantitet. Vi minns Handelskammarens med flera organisationers opinionsbildning för fler bostäder, landshövdingens avsiktsdeklaration om byggande av 25 000 lägenheter i länet och Uppsalas följdbeslut att bygga 3 000 lägenheter per år under kommande femårsperiod. Det senare beslutet togs snabbt trots att Uppsala aldrig någonsin tidigare och enbart under något enstaka år byggt mer än cirka 2 000 lägenheter per år! Följdriktigt riktas just nu kommunens fokus mot all så kallad byggbar yta. Målmedvetet inventeras alla potentiella nya möjligheter till förtätning och nybyggnad av bostäder. Vart tog helhetsperspektivet vägen?

Framforcerat, kvantitativt och kostsamt nybyggande av bostäder har de flesta dåliga erfarenheter av. Det kan på kort sikt endast marginellt förbättra bostadssituationen i Uppsala. Bostadspolitiken måste stället våga breddas och inriktas mot fler och mer långsiktiga åtgärder. En välfungerande bostadsmarknad för alla grupper är grundläggande för Uppsalas fortsatta utveckling och tillväxt. Spoliera därför inte Ulleråkers och Uppsalas särart. Ompröva och bearbeta föreliggande program och planer ytterligare. Välj alltid kvalitet före kvantitet. Ta större hänsyn tas till unika tillgångar som till exempel värdefull natur- och kulturmiljö.

Uppsalas potential som attraktivt regioncentrum och som innovativ besöks-, kultur- och kunskapsstad måste kunna utnyttjas och utvecklas på ett bättre sätt. Satsa inte enbart på staden som utbyggnadsområde. Prioritera också omgivande ”landsbygdstadsdelar” – tätorter med kollektivtrafik i goda lokala och regionala lägen.

Sten Åke Bylund

1:e vice ordförande Föreningen Vårda Uppsala

Ansluten till Microsoft Exchange

ang Fördjupad översiktsplan för Södra staden, Uppsala kommun

Stadsbyggnadsförvaltningen  i Uppsala kommun                                                  2015-09-06                                                                                                                             Kulturnämnden f.k.

Ang Fördjupad översiktsplan för Södra staden, Uppsala kommun. Dnr KS 2012-0452. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till fördjupad översiktsplan, utsänt för samråd t.o.m. 2015-09-11.

FVU:s synpunkter

Områdesplanering i form av en fördjupad översiktsplan är ett utmärkt sätt att förtydliga översiktsplanens intentioner och precisera inriktningen för utvecklingen av stadsdelarna. Den fördjupade översiktsplanen för Södra staden har stort omfång, texten är fylld av vackra ord om mångfald, idéer, möten mellan människor, trivsel etc. men tyvärr har planen alltför liten konkretion frånsett den överordnade strukturen och sifferuppgifterna om antal nya bostäder. Det skrivs om områdets höga kvaliteter men det saknas analys och förslag som tydligt visar hur dessa kvaliteter ska tas tillvara. Det saknas riktlinjer för val av stadstyper och hur staden i övrigt ska gestaltas, avgörande aspekter för stadsrummens kvalitet och attraktion och för samspelet mellan stad och natur.

Hur ska en sådan allmänt hållen planhandling kunna utgöra stöd för hur stadsutvecklingen ska ske och detaljplaner utformas? Hur ska medborgarna kunna förstå vilken stad som blir följden av det stora antalet bostäder som kommunen vill pressa in i utvecklingsområdena? Utan konkret information blir den demokratiska processen ett slag i luften.

FVU följer rubrikerna i planhandlingen och avger synpunkter under respektive rubrik.

Inledning

I inledningen anges bl.a. att målet med den fördjupade översiktsplanen är att arbeta fram en långsiktigt hållbar vision för Södra staden som mynnar ut i en översiktlig fysisk struktur. Arbetet ska ge stöd för beslut och vägval vad gäller den fortsatta planeringen. Det konstateras att på flera håll är utvecklingen redan igång och att kommunen nu behöver ta ett helhetsgrepp på det som redan pågår men också den framtida utvecklingen. Planen fokuseras på offentliga rum, rörelsestråk och social infrastruktur.

Som FVU framfört i yttrandena över förslag till detaljplaner för Bäcklösa och Rosendal borde dessa planer inte ha förts vidare förrän fördjupningen av översiktsplanen för Södra staden är utarbetad. Det område som benämns Södra staden, inklusive Bäcklösa och Rosendal, innehåller höga kulturmiljö- och naturvärden som måste beaktas, klimat- och vattenskyddsfrågor är inte utredda för Södra staden som helhet och dialogen med Uppsalaborna och områdets utveckling är inte genomförd. Detta kan innebära att den valda stadsutvecklingen för de båda detaljplanerade områdena kommer att falla ur ramen och bryta sig ur ett senare valt anslag och önskat helhetsintryck för stadsdelen. Dessutom läser vi i UNT (2015-08-23) mitt under samrådstiden för Södra staden, att 34 äldre vårdbyggnader, varav många av hög arkitektonisk kvalitet och högt medicinhistoriskt intresse, avses rivas i Ulleråker. För fyra av dessa byggnader föreligger redan nu rivningsbeslut innan ställningstagande har skett till fortsatt stadsutveckling!

Kommunen säger sig bemöda sig om att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen och vilja driva en process som kännetecknas av ”öppenhet, delaktighet och samverkan” men samtidigt tas det ena beslutet efter det andra underhand, beslut som föregriper det slutliga resultatet av processen.

En fördjupning av översiktsplanen tjänar som mellanled mellan den kommunomfattande översiktsplanen och detaljplanen. När det gäller en kommundel med som i detta fall unika kultur- och naturvärden och med ett högt exploateringstryck, är det särskilt viktigt att fördjupningen är konkret och anger tydliga riktlinjer i syfte att utbyggnaden ska resultera i en sammanhållen stadsbygd med attraktiv stadsmiljö där områdets höga värden bevarats och stärkts. Tyvärr har dock den viktiga frågan om vilken stad som ska byggas i huvudsak utelämnats – stadstyp, arkitektur, täthet (förutom uppgift om totalt antal bostäder) – vilket innebär att denna fråga överlämnas att klaras ut detaljplan för detaljplan, d.v.s. utformningen överlåts i huvudsak till de olika byggherrarna utan genomtänkta direktiv.

Kommunen avhänder sig således möjligheten att genom denna fördjupade översiktsplan se till att staden byggs utifrån en helhetssyn för att få till stånd en attraktiv och arkitektoniskt väl sammanhållen stadsmiljö med behärskad livgivande variation i gott samspel med natur och landskap.

Södra staden i det framtida Uppsala

I planhandlingen hänvisas till pågående översiktsplanearbete med målet att staden ska växa med 150 000 nya invånare till år 2050 vilket bedöms innebära ett behov av 55 000 till 60 000 nya bostäder. Södra staden anges ha en nyckelroll i Uppsalas tillväxt eftersom området beräknas kunna inrymma 40-45% av hela stadens bostadsbehov under nämnda period jämte lokaler för näringsliv och service samt infrastruktur.

FVU ställer frågan hur denna bedömning om ett möjligt tillskott om ca 25 000 bostäder gjorts? Grundar den sig endast på en enkel matematisk operation utifrån uppgifter om markareal i de olika utvecklingsområdena och det antal nya invånare kommunen bestämt sig för ska bo i stadsdelen? I planhandlingen saknas en analys av vad utvecklingsområdena tål i fråga om exploateringsgrad mot bakgrund av natur- och kulturvärden inom respektive område men också med hänsyn till hur övergången ska ske mellan bebyggelse och angränsande värdefulla grönkilar. Det saknas vidare, som ovan nämnts, redovisning av val av stadstyp, hushöjder samt täthet kontra kvaliteter i stadsmiljön som solljus och grönska på gator och gårdar – d.v.s. aspekter som avgör vilken exploateringsgrad som är rimlig.

Det är stadsmiljöns kvalitet som bör vara utgångspunkt för planeringen inte ett på förhand bestämt (mycket högt) exploateringstal.

Det är en grannlaga uppgift för kommunen att planera en helt ny stadsdel som Södra staden. FVU tror att det är helt fel anslag att bygga Södra staden i samma anda som Kungsängen, att fortsätta att marschera söderut med den mycket täta staden och sannolikt höga hushöjder. Det är av stor vikt för Uppsalas framtida attraktivitet att stadens historiska karaktär bevaras och inte byggs sönder. Varför inte i stället ta till vara de unika förutsättningarna i planområdet genom att välja andra mindre högexploaterade stadstyper, som ändå kan ge en förhållandevis hög exploatering? Både småstaden med hushöjder upp till 4-5 våningar, i vissa lägen som ”hus i park”, och  trädgårdsstaden som stadstyper skulle innebära goda möjligheter att anpassa den nya bebyggelsen till natur- och kulturmiljövärden och ge en attraktiv stadsmiljö. Ett sådant anslag skulle innebära en intressant kontrast till den täta innerstaden och härigenom förstärka de olika stadsdelarnas identitet i stället för att utradera särdragen.

Som FVU ständigt påpekar behöver inte all tillväxt ske inne i staden Uppsala. Det finns en stor utvecklingspotential i kransorterna som bör tas tillvara. Med en kraftig utveckling av dessa orter skapas underlag för närservice och stadsliv. Forskning i Skåne har visat att en flerkärnig region minskar det totala resandet och motsvarar därför en mera långsiktigt hållbar struktur jämfört med en mera ensidig satsning på en regionkärna. En utveckling av kransorterna med fler invånare, arbetsplatser och mera service gynnar också landsbygden genom att levande noder skapas.

Det saknas överhuvudtaget på kommunnivå en diskussion och analys av den utvecklingspotential som finns i kransorterna och hur stadsbyggnadsutvecklingen bäst bör fördelas i kommunen som helhet med sikte på att skapa en god stadsmiljö utifrån de unika förutsättningarna i varje kommundel/ort.

Området idag

Planområdet omfattar ett stort område – Polacksbacken, Ulleråker, Ultuna, Rosendal, Norby, Valsätra och Gottsunda.

Planområdet har stor utbredning. Ändå saknas viktiga förutsättningar utifrån ett ännu större perspektiv. Underlag för trafikplaneringen av Södra staden saknas genom att den föreslagna bron över Fyrisån över Årike-Fyris, som i detta planförslag verkar anses beslutad, väckt mycket kritik vilket kan medföra att bron inte kommer att genomföras. En eventuell tågstation i Bergsbrunna är osäker och det beror på många faktorer om den kan komma till stånd. Dessa förutsättningar är avgörande för hur vägnät och kollektivtrafik kan utformas för stadsdelarna på ömse sidor om Fyrisån. Vidare är den avgörande frågan om hur påverkan på grundvattnet ska hanteras ej utredd.

Det saknas således klarlägganden av för Södra staden fundamentala planeringsförutsättningar.

Vision för Södra staden

Stadsbyggnadsinriktning

Hållbarhetsstrategi

Strategisk inriktning

De fyra avsnitten omfattar fem sidor med många vackra ord. Konkreta ledord för stadsplaneringen är blandning av bostäder och verksamheter, utveckling av det s.k. ”kunskapsstråket”, attraktiva mötesplatser för invånarna, smarta transportsystem (spårväg, cykel och bilpooler) samt social infrastruktur. Som utmaningar anges att ”värdesätta det unika”, ”möjliggöra för de goda liven” och ”tänka nytt”.

FVU har inga invändningar mot ledorden och delar helhjärtat inriktningen att satsa på ett transportsystem med hög andel kollektivtrafik och cykeltransporter. FVU saknar dock analys och diskussion kring vad de angivna utmaningarna innebär.

Att värdesätta det unika gäller i ovanligt hög grad Södra staden men denna utmaning efterlevs  inte i planhandlingen. I planeringsunderlaget finns utmärkta inventeringar av natur- och kulturmiljövärden och också vissa sammanfattningar för delområden men det saknas i planhandlingen till stor del analys av hur dessa värden ska kunna tillgodoses i stadsutvecklingen. Det anges i konsekvensbeskrivningen att de värdefulla områdena avses bevaras till stor del men ”naggas i kanten” – hur mycket och var? Hur ansluter den tänkta bebyggelsen till naturområdena – genom avgränsning med höghus? Hur tillvaratas natur- och kulturmiljövärden inom utvecklingsområdena?

Att möjliggöra för de goda liven handlar i hög grad om stadsmiljöns utformning. Därför är det så viktigt att utifrån kunskap och helhetssyn ange riktlinjer för stadens fysiska utformning. Det handlar exempelvis om skala, täthet, arkitektonisk samordning och variation, hur gator leds och hur gaturummen utformas. Som ovan nämns saknas diskussion och förslag vad gäller dessa aspekter i planhandlingen.

Att tänka nytt handlar bl.a. om att i planeringen verka för långsiktig hållbarhet. Hur rimmar denna inriktning exempelvis med den avsedda rivningen av befintliga hus i Ulleråker, många av hög arkitektonisk klass och högt medicinhistoriskt värde? Är det att tänka nytt? Vid allt byggande bör livscykelperspektivet vara en självklar utgångspunkt. Detta innebär bl.a. att hållbarhetsaspekter inte bara bör avse byggprojektet i sig utan även åtgärder före bygget exempelvis att undvika rivning i onödan av funktionsdugliga byggnader som innebär förlorad energi och dessutom, som i detta fall, raserande av kulturmiljövärden och arkitektoniska värden. Att tänka i livscykelperspektiv är att tänka nytt!

Att tänka nytt kan alltså vara bra men det gäller också att ta tillvara etablerad kunskap! Ett citat av den världsberömde arkitekten Leon Krier är här på sin plats. ”Modernismens felgrepp ligger i att den har försökt avskaffa principerna bakom traditionell stadsplanering och arkitektur. Dessa är emellertid inte alls föråldrade, utan bör tvärtom förstås som praktiska svar på praktiska problem. De är därmed lika tidlösa som principerna bakom musikaliska harmonier, språk, vetenskap och gastronomi.” (Tidskriften Tvärsnitt 2003:4).

Det finns således många vackra ord i planhandlingen men konkretisering saknas. Det betyder att den fördjupade översiktsplanen får ringa kraft som ett verktyg för att garantera att kultur- och naturvärden beaktas samt att resultatet blir en attraktiv stadsmiljö..

Strategiska vägval

Under rubriken ”Strategiska vägval” diskuteras alternativa stadsbyggnadsstrukturer utifrån inriktningen att kollektivtrafiken ska utgöra ryggraden för strukturen. Utvecklingsstråken fokuseras till områdena längs Rosendal – Valsätra – Gottsunda respektive längs Dag Hammarskjölds väg. I alternativet ”Två stråk” föreslås områdena på ömse sidor om Dag Hammarskjölds väg bli ett koncentrerat stråk för stadsutveckling medan i alternativet Tre stråk” föreslås ett parallellt utvecklingsstråk öster om Dag Hammarskjölds väg medan vägen blir ett tredje stråk främst för kommunikation.

Sträckningen av nuvarande Dag Hammarskjölds väg kom till redan på 1600-talet, en spikrak sydlig entréväg till Uppsala med slottets södra port som mål. Ännu 1960 var vägen en del av en riksväg, en av föregångarna till E4. Vägen har således varit och är ännu en viktig infart till Uppsala. Den ingår i det system av spikraka infartsvägar som kännetecknar den stadsplan som vanligen omtalas som ”Drottning Kristinas stadsplan” och utgör därför ett tydligt vittnesbörd om stadens historia. Att utveckla vägen till någon form av stadsgata skulle strida både mot dess historia och dess nuvarande funktion. Det är därför av stor vikt att Dag Hammarskjölds väg behåller sin karaktär av trafikled i öppet landskap.

FVU delar därför slutsatsen i planen att strukturen ”Tre stråk” bör väljas.

I planhandlingen anges vidare för alternativet ”Tre stråk” att ”nuvarande karaktär längs med Dag Hammarskjölds väg kommer att kunna bevaras i vissa avsnitt vilket möjliggör hänsynstagande till vägens kulturhistoriska värde som processionsväg”.

FVU vill här framhålla att inriktningen att bevara att Dag Hammarskjölds väg som infartsväg i öppet landskap måste tillgodoses helhjärtat utan kompromisser här och där i ”vissa avsnitt”. Redan nybyggnadsområdet Bäcklösa med sin i detaljplan angivna höga exploatering och i läge nära intill Dag Hammarskjölds väg är ett stort misstag med hänsyn till den skada projektet innebär på kulturintresset.

FVU vill därför med kraft påtala att karaktären av väg i ett öppet landskap som infart till Uppsala ej ytterligare får försvagas genom exploatering utmed vägen.

Fysisk struktur – större offentliga rum

Planen fokuserar på att visa större offentliga rum, rörelsestråk och utvecklingsområden. Större delområden, offentliga rum, med höga naturvärden och goda möjligheter för stadsnära rekreation beskrivs. FVU anger nedan kommentarer till beskrivningarna och förslagen för några av de olika delområdena.

Området nedanför f.d. Uppsala hospital (som benämns ”Vingmuttern” i planhandlingen).

I planhandlingen anges som en utmaning att möjliggöra för en satsning och investering på en omvandling av området till en attraktiv och levande mötesplats samt att tillkommande bebyggelse med fördel kan få omge platsen för att stärka rumsbildningen och ge liv åt platsen.

Stråket ner mot Fyrisån från den magnifika 1800-taletsbyggnaden, f.d. Uppsala hospital (”Norra Sjukhuset”), med angränsande park (Ulleråkersparken) öster därom nedåt mot ån utgör en miljö av synnerligen högt kulturmiljö- och naturvärde. För att ta tillvara denna miljö med dess historiska axel bör stråket på ömse sidor om byggnaden bevaras som ett brett grönstråk, både den gröna korridoren mot väster och stråket mot öster ned mot ån varvid det öppna sambandet som en gång rådde mellan byggnaden och ån bör återställas. Med slänten mot öster och området mot ån där nedanför väl utformade skapas en magnifik utsikt mot Fyrisån, Föret, Kungsängen och slättlandskapet mot Danmarks kyrka. Så skulle också den imponerande sjukhusbyggnaden komma till sin rätt sedd från ån. Området har således unika värden i sig. Det finns därför inget behov av att ”stärka rumsbildningen” med ny bebyggelse.

Ulleråkersparken är en speciellt värdefull tillgång i området med en stor mängd intressanta träd, spatiöst planterade och därigenom utvecklade till välvuxna exemplar. Parken måste för framtiden skötas och utvecklas med stor kompetens, under beaktande att den också är ett historiskt minne över den banbrytande Gustaf Kjellbergs insatser inom psykiatrin vid 1800-talets slut.

I detta sammanhang vill FVU också framföra att det attraktiva och väl utnyttjade gång-, löpnings- och cykelstråket utmed Fyrisån bör få en ordentligt tilltagen respektzon mot kommande bebyggelse, både med hänsyn till behovet av en rofylld miljö kring stråket i sig och med hänsyn till avgränsningen av årummet. Stråket kan ha varierande bredd och värdefulla angränsande naturpartier bör inkluderas i stråket. Tillräckligt stora områden bör bevaras för att medge ”orörd” natur med vild flora och djurliv.

Området i anknytning till f.d. Uppsala hospital har mycket höga värden i sig och behöver inte alls omvandlas, bara återställas med varsam hand. Det är nödvändigt att angränsande bebyggelse placeras med ordentliga respektavstånd från parken samt att bebyggelsen utformas i en måttfull skala och anpassas väl till parklandskapet. Strandzonen utmed Fyrisån bör få sådan bredd att den fortfarande uppfattas som ”rofylld och orörd”.

Ultuna hamn

I planhandlingen anges att Ultuna hamn tillsammans med en ny förbindelse över Fyrisån, som en redan beslutad förutsättning, blir en del av universitetets framsida både visuellt och funktionellt samt att Ultuna hamn blir en entré till Södra staden.

En fördjupad översiktsplan för förbindelse över Fyrisån var utsänd för samråd vid årsskiftet 2013/2014. FVU framförde då en kraftig kritik mot förslaget med hänsyn till dess påtagliga skada på riksintresset. FVU anförde att utgångspunkten för den fördjupade översiktsplanen bör vara riksintresseområdets djupgående historiska dimensioner och dess enastående höga kultur-, natur- och rekreationsvärden och därmed bör utbyggnadsåtgärder som skadar dessa värden helt undvikas. Därför bör motorfordonstrafik hänvisas till Kungsängsleden och Flottsundsbron. Vidare föreslog FVU att Vindbron bör iståndsättas för gång- och cykeltrafik över Fyrisån dels för att få en tvärförbindelse för promenad och cykling mellan områdena på ömse sidor och dels för att öka tillgängligheten till Årike-Fyris. Liknande synpunkter framfördes av många remissinstanser.

Frågan om en eventuell ny förbindelse för motortrafik över Fyrisån mellan Kungsängsleden och Flottsundsbron är mycket omdiskuterad och får därför, som ovan nämnts, anses vara en mycket osäker planeringsförutsättning för denna fördjupade översiktsplan. Se vidare under rubriken ”Fysisk struktur – rörelsestråk”.

Polacksbacken

I planhandlingen anges att Polacksbacken haft funktion som exercisfält vid stadens regemente. Platsen anges kunna bli en arena för möten och aktiviteter samt att platsen kan kompletteras med bebyggelse, framförallt i de norra delarna.

Polacksbacken har inte bara haft funktion för stadens regemente, som anges i planhandlingen,  utan för hela landskapet Uppland. År 1728 avstyckades kampementsplatsen från Kronoparken och överläts till ”Upplands regemente till fots”, d.v.s. till Upplands infanteriregemente. Fram till sekelskiftet 1900 var det främst Upplands regemente och delar av Livregementet till häst som utnyttjade Polacksbacken. Detta område var alltså centrum för den militära organisationen i hela Uppland ända sedan Karl XI:s dagar. Polacksbacken är det enda exemplet i Sverige där den ursprungliga kampementsplatsen behållits ända in i modern tid. Utöver regementsbyggnaderna finns även äldre byggnader från 1800-talet bevarade – bl.a. en sjukhusbyggnad och ett kokhus, mycket välbevarat och unikt i landet.

Viss komplettering av bebyggelsen på Polacksbacken och utveckling av platsen för möten och aktiviteter kan säkert ske men det är väsentligt att detta görs på ett sätt som tar hänsyn till platsens höga kulturhistoriska värde och som tillvaratar och lyfter fram dess intressanta militära historia.

Kronparken

I planhandlingen föreslås att den unika naturen bevaras med funktion som ett närrekreationsområde som sköts enligt skötselplaner.

De synnerligen vackra bestånden av främst ståtliga, mer än 300 år gamla tallar sammanhängde före Kungsängsledens genombrott med det betydligt större tallbeståndet norr om denna led. Allt det nämnda utgjorde den av Gustav III år 1773 fredade ”skogsparck” (vårt lands äldsta naturreservat), som dock genom tiderna delvis huggits.

FVU konstaterar med tillfredsställelse att Kronparken är tänkt att bevaras men vill ändå med hänsyn till områdets höga värde påtala att allt som nu återstår måste bevaras intakt, utan insprängd bebyggelse, vägdragningar etc.

Bäcklösa Natura 2000

I planhandlingen anges att området ska bevaras och underhållas enligt skötselplaner framtagna för Natura 2000-området.

Bäcklösaområdet innehåller mycket känslig och värdefull natur- och kulturmiljö, inte bara inom Natura 2000-området utan också den Genetiska trädgården, som är en unik park och samtidigt en genbank av stor betydelse för den biologiska mångfalden. Området kännetecknas av sina många och mycket gamla träd som skapar en viktig livsmiljö för många arter svampar, skalbaggar, fåglar m.fl. arter varav en del sällsynta och rödlistade. Det är dock mångfalden som sådan, den ekologiska miljön, som kännetecknar området och som gör det angeläget, att området inte bryts upp. Vetenskapshistoriskt ska vi heller inte glömma, att professor Göte Turesson, som skapade den Genetiska trädgården, var en pionjär med studier av genetiska skillnader hos växtarterna vad gäller deras anpassning till olika livsmiljöer, och som står bakom begreppet ekotyp.

FVU hänvisar till sina yttranden i samband med detaljplaneringen av Bäcklösa där föreningen bl.a. framhåller vikten av stora respektavstånd mellan de känsliga områdena och eventuell tillkommande bebyggelse.

Ultunafältet

Området består av åker som idag används för SLU:s försöksodlingar. Området föreslås i framtiden användas för rekreation ”mellan de två täta stadsdelarna”. Som en utmaning anges att inleda en diskussion och samarbete med markägare så att marken blir tillgänglig för allmänheten ”så att visionen för Södra staden kan förverkligas”.

Ultuna i Uppsala är landets största verksamhet för Sveriges Lantbruksuniversitet. Universitetets vision är ”ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper”. Av Ultunas utvecklingsplan framgår att huvudparten av de obebyggda fälten, som är i SLU:s ägo, anges som ytor för försöksodlingar m.m. FVU vill ställa frågan om det överhuvudtaget är möjligt att begränsa utrymmet för Ultuna utan att dess möjligheter att bedriva och utveckla verksamheten förhindras? Vissa delar av verksamheten är inte heller alltid så nyttiga att vistas nära för allmänheten, t.ex. brännugnarna för Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt.  Tänker man flytta de nödvändiga ytorna för försöksodlingar mm till andra områden?

Ultunas verksamhet bör värnas för framtiden. Universitetets behov av mark är en grundförutsättning för stadsutvecklingen och måste således klarläggas innan planeringen förs vidare.

Sunnerstafältet

Även Sunnerstafältet används idag till stor del för SLU:s försöksodlingar. Området är tänkt att utvecklas till en experimentpark för dagvattenhantering samt också användas för idrott, förskolor och skolor. Hänvisning sker i texten till ett läge för en ny förbindelse över Fyrisån strax norr om området.

FVU hänvisar till kommentarer ovan under rubrikerna ”Ultuna hamn” (eventuell ny förbindelse över Fyrisån) samt ”Ultunafältet” (Ultunas verksamhet).

Fysisk struktur – rörelsestråk

I planhandlingen anges följande faktorer som sannolika förutsättningar för ett förbättrat transportsystem: Två huvudsystem med BRT eller spårväg/spårtaxi, ny tågstation i Bergsbrunna, ny förbindelse för kollektivtrafik över Fyrisån i höjd med Ultuna/Sunnersta, ökad kapacitet på Kungsängsleden, Dag Hammarskjölds väg och Vårdsätravägen.

Att utveckla effektiva kollektivtrafikstråk centralt i bebyggelsestråken innebär korta gångavstånd och bör främja en hög kollektivtrafikandel. Förutsättningarna är dock oklara och måste redas ut inför fortsatt arbete med den fördjupade översiktsplanen. En huvudfråga är vilken realism det finns i planerna på en ny tågstation i Bergsbrunna och om/när den skulle kunna genomföras? Villkoret för en station är sannolikt en mycket hög exploatering i Bergsbrunna; är en sådan utveckling realistisk?

FVU anser att en ny förbindelse över Fyrisån i höjd med Ultuna är otänkbar med hänsyn till den påtagliga skadan på riksintresset Årike Fyris, kanske ett kommande världsarv. FVU menar därför att utgångspunkten för planeringen måste vara: Hur kan en stadsutveckling ske i Södra staden respektive Nåntuna-Sävja-Bergsbrunna så att den tillgång som Årike Fyris utgör tillvaratas på bästa sätt utan intrång av motorfordonstrafik?  I yttrandet över den fördjupade översiktsplanen för ny förbindelse över Årike Fyris räknade FVU ut att om bron byggs blir tidsvinsten för färd mellan stadsdelarna på ömse sidor om Fyrisån högst 3 minuter med en hastighet på 60 km/tim jämfört med ett alternativ utan ny bro. Denna marginella förkortning av restiden ska ställas emot de oersättliga värden som skulle skadas vid en utbyggnad av en ny tvärförbindelse över Årike Fyris för motorfordonstrafik.

Därför bör ett alternativ utredas som innebär att passagerna för motorfordonstrafik över Fyrisån i stadens södra delar begränsas till Kungsängsleden och Flottsundsbron. Detta innebär att de båda kollektivtrafikstråken genom Södra staden knyts ihop, leds över Flottsundsbron och fortsätter norrut på väg 255 på östra sidan om Fyrisån som en slinga med anknytning till centrala staden i båda ändar. För det fall en station skulle komma till i Bergsbrunna bör slingan kunna utvecklas med en länk från väg 255 som anknyter till stationen.

FVU framhåller med kraft att en ny bro för motorfordonstrafik inte får komma till över Fyrisån med hänsyn till Årike Fyris´ unika värden och att kollektivtrafikens sträckning måste baseras på förutsättningen att det finns två korsningspunkter med Fyrisån inom planområdet nämligen Kungsängsleden och Flottsundsbron.

Fysisk struktur – utvecklingsområden

Fyra utvecklingsområden föreslås i Södra staden – Rosendal (4000 nya bostäder), Polacksbacken-Ulleråker-Hammarby (8500 nya bostäder), Ultuna-Bäcklösa-Sunnersta (4000-8000 nya bostäder) samt Gottsunda-Valsätra-Norby (4500 nya boståder). Gottsunda centrum är redan en nod och i övriga tre utvecklingsområden föreslås också centrumnoder med god tillgänglighet via kollektivtrafik.

Det är en god planeringsförutsättning att verka för noder med närservice i de olika utvecklingsområdena. Antal bostäder anges för respektive område dock utan beskrivning av hur siffrorna tagits fram. Ingenting skrivs om hur den nya bebyggelsen bör avvägas, placeras och utformas mot bakgrund av områdenas karaktär, kultur- och naturvärden, befintlig bebyggelse och andra förhållanden d.v.s. avgörande faktorer för hur många bostäder som kan rymmas i de olika utvecklingsområdena.

FVU hänvisar till föreningens ovan ställda fråga hur beräkningen skett av möjliga tillskott i de olika utvecklingsområdena? Det är inte rimligt att omvandla alla dessa områden till täta höghuskomplex!

Riktlinjer för utvecklingsområden

I tabellform anges riktlinjer för offentliga rum, rörelsestråk och social infrastruktur.

FVU har följande kommentarer:

Grönytor har stor betydelse för både hälsa och klimat. Det är utmärkt att riktlinjer anges i planhandlingen för grönstrukturen i bebyggelseområden – för parker av olika storlek och hur de bör placeras. Det kan dock vara bra att också ange önskvärt största avstånd från bostaden resp. skola till närpark/kvarterspark eftersom forskning visar att just avståndet till en park har stor betydelse för i vilken utsträckning de nyttjas. Boverket (Bostadsnära natur – inspiration och vägledning, 2007) anger 300 m som största avstånd. När det gäller stadsdelspark anges storleken minst 4 ha i planhandlingen. Boverket anger dock att stadsdelspark bör omfatta minst 10-20 ha och ligga inom 500 m avstånd från bostad (Gröna områden i planeringen, 1999).

FVU föreslår att riktlinjerna högst 300 m till kvarterspark från bostad respektiva skola samt stadsdelsparker om minst 10-20 ha inom 500 m avstånd (i den mån inte angränsande större grönområden fyller den funktionen) införs i planhandlingen.

För rörelsestråken anges endast riktlinjer av logistisk karaktär förutom, vad gäller utformningen, att de ska bidra till att åstadkomma attraktiva stadsrum. Gaturummens utformning har mycket stor betydelse för stadsmiljöns attraktivitet. Redan på detta stadium i planeringen bör därför principiella riktlinjer anges för bredden på gatustråken, trädplanteringar, markbeläggning, belysning m.m. för stråk av olika dignitet.

FVU föreslår att komplettering sker med principsektioner för olika typer av gator och stråk med redovisning av bredder, trädplanteringar, markbeläggning, belysning m.m.

Som ovan nämnts saknas diskussion och förslag om stadsmiljöns utformning. Det är anmärkningsvärt att riktlinjerna för utvecklingsområden inte alls tar upp aspekter som stads- och kvarterstyper, skala inklusive hushöjder, arkitektur, samspel med äldre värdefull bebyggelse, utformning av torg/mötesplatser, principer för att åstadkomma blandning av bostäder och verksamheter, inredning av bottenvåningar m.m. Det är just på denna plannivå som huvudprinciper för gestaltningen ska klarläggas i en genomtänkt framtidsbild om ambitionen är att få till stånd en bebyggelse anpassad till platsens förutsättningar och med ett gott samspel och variation inbördes. Annars finns risk för att resultatet kan bli en slumpmässig blandning av enskilda initiativ. Marknadens insatser är givetvis centrala och nödvändiga för stadsutvecklingen men enskilda byggherrar har ingen möjlighet, och har inte heller rollen, att bedöma sitt projekt i detta helhetsperspektiv.

FVU efterlyser således riktlinjer för utformningen av bebyggelse och stadsrum, en av de viktigaste frågorna i en fördjupad översiktsplan, om syftet är att planen ska fungera som ett verktyg för att få till stånd en god och attraktiv stadsmiljö.

Konsekvenser

I tabellform beskrivs konsekvenser för nollalternativ respektive för planförslaget.

FVU vill framföra följande kommentarer.

När det gäller grundvattenkvaliteten anges ”stora negativa konsekvenser” eftersom fysiska ingrepp medför risker för ökad spridning av föroreningar till grundvattnet. Det är anmärkningsvärt att en så viktig och avgörande fråga inte är mera utredd på detta stadium av planeringen.

När det gäller naturvärden anges att områden av högsta värde, av nationellt intresse, kommer att ”naggas i av nya bebyggelseområden” samt att ”större fysiska ingrepp kommer att ske i områden av högt, påtagligt och visst naturvärde”. Eftersom området Södra staden innehåller stora natur- värden är det otillfredsställande att på denna plannivå, där inriktningen i stor utsträckning läggs fast för fortsatt planering, inte finns en större precisering av påverkan på dessa värden.

När det gäller kulturmiljövärden anges risk för stora negativa konsekvenser. Det finns påfallande många exempel på god arkitektur, institutionsbyggnader och bostadshus i både Ulleråker och Ultuna. Eftersom området Södra staden innehåller stora kulturmiljövärden är det otillfredsställande att det på denna plannivå, där inriktningen i stor utsträckning läggs fast för fortsatt planering, inte finns en djupare redovisning av påverkan på dessa värden.

Trots den till synes noggranna ansatsen att på ett systematiskt sätt beskriva miljökonsekvenserna i tabellform är det uppenbart att planhandlingen har stora brister när det gäller utredning och analys av viktiga förutsättningar som påverkan på natur- och kulturmiljövärden och på grundvattnet d.v.s. dricksvattenförsörjningen för hela Uppsala.

Sammanfattning

  • Det är positivt att kommunen nu säger sig bemöda sig om att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen men eftersom detaljplanerna för Rosendal och Bäcklösa föregått den fördjupade översiktsplanen och beslut om rivning av kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefulla byggnader i Ulleråker tagits t.o.m. under pågående samråd har den påstådda ambitionen föga trovärdighet.
  • FVU delar slutsatsen i planen att strukturen ”Tre stråk” bör väljas bl.a. med hänsyn till vikten av att respektera Dag Hammarskjölds väg och dess historiska betydelse som infart i ett öppet landskap till Uppsala. Denna karaktär får ej försvagas genom ytterligare exploatering utmed vägen.
  • Tyvärr har den viktiga frågan om vilken stad som ska byggas i huvudsak utelämnats i planen vilket innebär att denna fråga överlämnas att klaras ut detaljplan för detaljplan, d.v.s. till stor del till byggherrarna. Detta minskar avsevärt möjligheterna att få till stånd en attraktiv arkitektoniskt väl sammanhållen stadsmiljö med behärskad livgivande variation i gott samspel med natur och landskap. Kommunen abdikerar således från sitt ansvar för helheten.
  • Det är stadsmiljöns kvalitet som bör vara utgångspunkt för planeringen inte ett på förhand bestämt (mycket högt) exploateringstal. Det är inte rimligt att omvandla delområdena i Södra staden till täta höghuskomplex! Det saknas på kommunnivå en diskussion och analys av den utvecklingspotential som finns i kransorterna och hur stadsbyggnadsutvecklingen bäst bör fördelas i kommunen som helhet utifrån de unika förutsättningarna i varje kommundel/ort.
  • FVU framhåller med kraft att en ny bro för motorfordonstrafik inte får komma till över Fyrisån med hänsyn till Årike Fyris´ unika värden samt att en av förutsättningarna för hur kollektivtrafiken ska lösas måste vara enbart de två befintliga korsningspunkterna Kungsängsleden och Flottsundsbron.
  • Området i anknytning till f.d. Uppsala hospital har mycket höga värden i sig och behöver inte alls omvandlas, bara återställas med varsam hand. Det är nödvändigt att angränsande bebyggelse placeras med ordentliga respektavstånd från parken samt att bebyggelsen utformas i en måttfull skala och anpassas väl till parklandskapet. Strandzonen utmed Fyrisån bör få sådan bredd att den fortfarande uppfattas som ”rofylld och orörd”.
  • Viss komplettering av bebyggelsen på Polacksbacken och utveckling av platsen för möten och aktiviteter kan säkert ske men det är väsentligt att detta görs på ett sätt som tar hänsyn till platsens höga kulturhistoriska värde och tillvaratar och lyfter fram dess för hela landet intressanta militära historia.
  • FVU konstaterar med tillfredsställelse att Kronparken är tänkt att bevaras men vill ändå med hänsyn till områdets höga värde påtala att allt som nu återstår måste bevaras intakt, utan insprängd bebyggelse, vägdragningar etc.
  • FVU hänvisar till yttranden i samband med detaljplaneringen av Bäcklösa där föreningen bl.a. framhåller vikten av stora respektavstånd mellan de känsliga områdena – Natura 2000-området och Genetiska trädgården – och eventuell tillkommande bebyggelse.
  • Ultunas utvecklingsmöjligheter, landets största verksamhet för Sveriges Lantbruksuniversitet, måste värnas varför dess markbehov bör vara en grundförutsättning för planarbetet.
  • FVU föreslår att riktlinjerna högst 300 m till kvarterspark från bostad respektive skola samt stadsdelsparker om minst 10-20 ha inom 500 m avstånd (i den mån inte angränsande större grönområden fyller den funktionen) införs i planhandlingen.
  • FVU föreslår att komplettering sker med principsektioner för olika typer av gator och stråk med redovisning av bredder, trädplanteringar, markbeläggning, belysning m.m.
  • FVU efterlyser riktlinjer för utformningen av bebyggelse och stadsrum, en av de viktigaste frågorna i en fördjupad översiktsplan, om syftet är att planen ska fungera som ett verktyg för att få till stånd en god och attraktiv stadsmiljö.
  • Trots den till synes noggranna ansatsen att på ett systematiskt sätt beskriva miljökonsekvenserna i tabellform är det uppenbart att planhandlingen har stora brister när det gäller utredning och analys av viktiga och avgörande förutsättningar som exempelvis påverkan på natur- och kulturmiljövärden och på grundvattnet d.v.s. dricksvattenförsörjningen för hela Uppsala.
  • Området innehåller många kultur- och naturmiljöer av högt värde. Områdets rika historia och höga miljövärden är en resurs som måste tas tillvara. Det finns många vackra ord i planhandlingen men konkretisering saknas. Tvärtom inses lätt att många av förslagen har motsatt effekt. Detta betyder att den fördjupade översiktsplanen i nuvarande utformning får ringa kraft som ett verktyg för att ta tillvara områdets unika värden och för att garantera en vacker, sammanhållen och attraktiv stadsmiljö med livgivande variation.

Slutord

Uppsala ska väl inte bli en enda sammanhängande tät höghusstad som försvagar och så småningom utplånar stadens egenart – den måttfulla stadsbygden med den klassiska siluetten mot slätten? Varför inte i stället inspireras av Södra stadens många ovedersägliga kvaliteter och utveckla en struktur utan inskränkningar av de värdefulla gröna stråken och med bevarande av vackra skogsbryn som avgränsning av landskapsrummen? Varför inte i stället varsamt förtäta i  utvecklingsområdena med bebyggelse i måttlig skala och i samspel med befintlig bebyggelse – som en mjuk övergång till omgivande landsbygd, en struktur i Linnés anda? Högsta möjliga antal bostäder kan inte vara det enda målet i den fortsatta stadsbyggnaden!

FVU uppmanar kommunen att bearbeta den fördjupade översiktsplanen enligt ovan angivna synpunkter och därefter sända ut planen för nytt samråd. Missbruka inte begreppet dialog utan ge kommuninvånarna en chans att föra en konstruktiv dialog om hur Södra staden ska utvecklas!

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Olof Antell                                                Kristina Berglund

Ordförande                                               Styrelseledamot

Ang dpl för kv Takryttaren, Kvarngärdet 1: 8, m.fl, dnr PLA 2012–20232. Samråd.

Uppsala kommun                                                                                                       2015-09-04

Plan- och byggnadsnämnden

753 75  Uppsala

Ang detaljplan för kv Takryttaren, Kvarngärdet 1: 8, m.fl. Dnr PLA 2012–20232. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av ovanstående plan och vill här avge några synpunkter.

Omgivande kvarter har en bebyggelse som bildar en tilltalande helhet. Byggnaderna mot Portalgatan är uppförda i 5 våningar och ibland med en sjätte indragen våning.

Den nu aktuella planen bryter av svårförståelig anledning denna helhet. I huvudsak anges 6 våningar.

Den kontorsbyggnad/fastighet, 62:2, som fått beteckningen KR, samt KR C i planen, har byggts med en höjd av 7 meter. Den nya planen medger en nockhöjd – alltså inte fasadhöjd – 12 meter. Det innebär att man mycket nära det befintliga huset (2 resp 4 meter) kan bygga en tolv meter hög byggnad, dvs 4 våningar. En sådan byggnad skulle negativt påverka byggnaden till söder.

Detaljplanen bör omarbetas enligt följande:

• Flerbostadshuset bör få högst 5 våningar samt en indragen vindsvåning i likhet med omgivande bebyggelse.

• Kontors- eller hotellbyggnaden bör inte bli högre än gällande plan med angiven byggnadshöjd av 7 meter.

• Tillbyggnad av kontorshuset är tveksamt. Det finns ingen möjlighet att bygga till och samtidigt tillgodose parkering och tillfart inom befintlig fastighet.

• Det finns ingen som helst skäl att utöver angiven s k nockhöjd eller totalhöjd medge  att ” hisstorn” och ” trapphus” skall  kunna bryta byggnadernas takfall.

• Föreslagen plan bör omarbetas och ges en utformning som är likartad tidigare detaljplaner i området och beviljade bygglov.

Uppsala dag som ovan

Olof Antell, ordförande

ang planprogram för Ulleråker, dnr PBN2012-2012-20250. Samråd

Uppsala kommun                                                                                                         2015-09-04

Plan- och byggnadsnämnden

753 75  Uppsala

Ang. planprogram för Ulleråker, Dnr. PBN2012-2012-20250. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till planprogram, utsänt för samråd t.o.m. 2015-09-04 och vill anföra följande.

Synen på helheten

FVU har följt arbetet med Södra staden alltsedan planeringen påbörjades: vi har tagit del av underlag, deltagit i offentliga samråd och själva gjort grundliga studier av hela stadsområdet. Föreningens synpunkter finns redovisade i skrivelser till kommunen, ang Ulleråker (2013-06-18), Dag Hammarskjöldstråket (2014-09-30), Södra staden, med en helhetssyn (2015-02-03).

I den aktuella fasen i planeringen, med syn både på delområden och stadsavsnittet i sin helhet, har FVU lämnat och kommer att lämna yttrande om dessa, utöver Ulleråker, Rosendal (2015-08-27) och hela Södra staden (2015-09-11). Skrivningen om Ulleråker sker med den grundsyn som framgår av övriga yttranden.

I  FVU.s yttrandet angående fördjupad översiktsplan för Södra staden framhålls dilemmat i planprocessen, med att program upprättats för  delområden innan riktlinjer är tagna för hela stadsområdet. Varje delområde har sina särdrag med specifika förutsättningar i natur och byggnadskultur, med kvaliteter som måste preciseras. Hur de skall tillvaratas, utvecklas och samordnas och bidra  till en karaktärsfull helhet. Med detta klarlagt kan sedan en plan med god helhetsverkan tillskapas.

Ulleråker – en resurs i stadsbyggandet

Uppsala växer konstant, med åtföljande krav på nytillskott av  bostäder och service. I den situationen har det södra stadsområdet blivit av största betydelse för stadens utveckling. Ulleråker har här en given central position. I planprogrammet framhålls områdets strategiska läge med närhet både till innerstaden och de båda universitetens campusområden, platser för ”tjänsteindustri”, med koppling också till äldre förstadsområden och som även innefattar och ansluter till attraktiv naturmark.

Planprogrammet redovisar kvalitéterna hos området med målsättningar för utbyggnad som har en hög ambitionsnivå. Här framhålls särskilt natur- och kulturhistoriska värden. Gestaltningsmässigt vill man se en återgång till en mer varierad stadsform, integrerad (boende och verksamheter blandade) och med tydlig rumsgestaltning, med gator, inte längre bara trafikytor, utan stråk för samvaro. Bilen har inte getts prioritet; istället kollektivtrafik, buss eller spårbunden, cyklande och gående.

Programmet vill också tillföra kommersiell och offentlig service och arbetsplatser i form av kontor för att skapa en stad med blandade funktioner. Genom att planera för annan verksamhet än boende längs centrala stråk och torg/hållplatser skall en levande gatumiljö skapas.

Med utgångspunkt från vad man ser som kärnvärdena inom området, landskapsrum och kulturmiljö – hela institutionsanläggningen med samlingen av byggnader, natur- och parkmark – vill man skapa ”en modern stadsdel på historisk mark”.

Nya Ulleråker – vision eller villfarelse? Diskussion av planprogrammet

Visionen av den nya staden, kort skrivet/slagordsmässigt/ är

* hållbar infrastruktur, trafik- och ledningssystem

* stadsrum med kraft och karaktär

* tät bebyggelse av hög kvalitet

Förvärvet av mark till hög kostnad har styrt mot en utbyggnad med hög exploatering (ca 8000 bostäder) som tydligt framgår i planprogrammet. Kring kollektivtrafikstråket, stommen i planen, är grupperade breda bårder av kvarter i traditionellt rutnätsmönster. Ingen detaljerad beskrivning av byggnadsbeståndet förekommer. Flygperspektiv och svårtolkade illustrationer av gatubilder återger stadsrum med sättning, skala och volym som präglar den nya stadsbebyggelsen i Stockholm, på malmarna och i närförorter. Fotoexempel från Stockholm och Berlin – så långt från Uppsalas karaktär.

Hur svarar dessa stadsrum mot förutsättningarna här i Ulleråker, hur tar de tillvara och utvecklar de kvaliteter man så starkt framhåller som planförutsättning. Områdets egenskaper och värden finns noga redovisade i en heltäckande kulturhistorisk utredning, utförd i regi av Upplandsmuseet: ett dokument angivet som referens i planunderlaget.

Kommunen säger sig att med Ulleråker vilja skapa ett stadsområde, med ett nytänkande som kan vara förebildligt i svenskt stadsbyggande. Området äger ju unika kvaliteter, en domän med natur, parkmark och bebyggelse, vårdanstalten, ett statligt omsorgsbyggande, som framstår bokstavligen i anläggningen.

FVU anser, med den ansats programmet har, att planen helt förvanskar områdets kvaliteter. Om Uppsala vill göra området till skyltvara för en kommunens stadsbyggnadskultur, skall den inte utgå från ett inlånat trendmässigt mönster. Planeringen måste ske på platsens villkor. Underlaget för bedömning finns, som nämnts, redan, fylligt och tydligt redovisat. Områdets tillkomsthistoria omfattar århundraden med alla skedens avlagringar. Att nu, i all hast och på kort sikt, för att lösa ett akut byggnadsproblem, förverka Ulleråkers ursprungsvärde, är ett ingrepp som urholkar hela Uppsalas stadskultur. Häpnadsväckande är uppgiften om den förestående rivningen av 34 byggnader inom området – endast några få skulle bli kvar.

Ledorden i planprogrammet är ”hållbarhet”, ”nytänkande”, identifikation i kärnvärden som omfattar läge, historiskt arv, grundvattenkälla, tallnätverket, åsen och årummet, ”en stadsdel med natur- och kulturhistoriska värden. Hur svarar detta mot planens innehåll och form?

Man föreslår en efter Uppsalaförhållanden mycket hög exploatering som går ut över ”kärnvärden”, som gäller kulturmiljön, natur, landskap och bebyggelse, tydligt framhållet i Upplandsmuseets utredning. Exploateringstalen varierar mellan 1,8 och 2,5, vilket är ungefär dubbelt så högt som de tätast bebyggda kvarteren i områdets södra del.

Planens vision är en ”uthållig” stad i ”ny” form. En kvartersstad koncentrerad kring en kollektivtrafikled lagd i ett stråk som inte tar fasta på områdets kvaliteter. Leden är lagd väster om Ulleråkersvägen, nuvarande centralgata, och inkräktar på tallskogsmarken mot Dag Hammarskjölds väg. Skogsmarken här är klassad med näst högsta prioritet, där särskilt brynen mot vägen och Ultunaslätten framhålls vara viktiga att bevara. Oaktat det är bebyggelse framdragen i massiva kvarter längs Dag Hammarskjölds väg på hela sträckan mellan Kungsängsleden och Ultunaslätten, bl.a. med ”entrebyggnader” som rymmer parkering. Ingen hänsyn är tagen till den flerhundraåriga traditionen med Dag Hammarskjölds väg som stråk genom ett kultur- och naturlandskap, ”landsvägen” till Uppsala med obruten riktning in mot slottet och staden.

Motiv att avhända sig historisk hänsyn ges med hänvisning till gestaltningen av Rosendal med motsvarande förtätning längs Vårdsätravägen, som dock helt saknar ett sådant historiskt symbolvärde. Bebyggelsen som här gör ena sidan av Dag Hammarskjölds väg till så kallad stadsgata, sägs ge en föraning, en känslomässig koppling till tätheten i innerstaden, som väntar bortom åsen. Greppet är brutalt. Bebyggelse i detta läge ger slagsida åt hela stadsområdet: ett visuellt kalhygge i det historiska landskapsrummet. Utöver buller och avgaser ökar risken för de boende här att drabbas av demenssjukdomar enligt ny forskning.

Föreningen Vårda Uppsalas förslag till förändringar

• Behåll de naturliga avgränsningar som nu är och som definierar Ulleråker. Området har varit ett eget samhälle, länge liggande utanför staden, alltid som en tydlig enklav. Skogsranden mot slätten bevaras liksom en ridå längs hela Dag Hammarskjölds väg. Vägen kommer, med utbyggnad bl a av Södra staden att få kraftigt ökad trafik, en biltrafikled med regional betydelse. En bibehållen skogsridå längs vägen får en nödvändig funktion som skydd för buller och emission. Det finns ännu ett skäl. Sjukhuskyrkogården är en av områdets pärlor. En plats av stillhet och skönhet. För bevarande av dessa värden är skogsbrynet i väster en nödvändighet.

• Kollektivtrafikstråket, Södra stadens aorta, från centrum via Akademiska, STUNS, Polacksbacken, Ulleråker, Ultuna och Sunnersta/Åkervägen bör genom Ulleråker följa dagens sträckning längs Ulleråkersvägen, också med tanke på de boende i befintlig bebyggelse.

• Stenstadskvarter som i Kungsängen och på Kapellgärdet, på plan industrimark, fungerar inte här. En helt annan planeringsmetodik krävs för att i enlighet med programmets målsättning ta tillvara och utveckla platsens förutsättningar, dess bebyggelse och natur. Bebyggelsen kring Asylen med sin blandning av gammalt och nytt är en bra förebild för det fortsatta arbetet. Resultatet skulle kunna bli en organiskt varierad bebyggelsestruktur med friare formade gaturum – hus i tallpark blandade med slutna kvarter och storgårdskvarter. Inspiration kan hämtas från Ralph Erskine. I mångt och mycket en landskapsarkitektuppgift.

Hospitalets slottslika byggnad kräver att det öppna parkstråket i symmetriaxeln förlängs ända ner till Fyrisån. Längs ån en bred grön frizon.(Att benämna Hospitalet ”vingmuttern” känns fel – ett uttryck för den brist på respekt för kulturmiljön som präglar planprogrammet).

• Klart är att exploateringen måste reduceras mot och under 1,7 och delvis närma sig de befintliga kvarterens 1.2. D v s ca 5000 bostäder totalt i stället för de 8000.

Hushöjden kan och bör varieras med hänsyn till platsens förutsättningar och värden. I centrala lägen, torg, stråk, kan enstaka punkthus, högre än 6-7 våningar, få markera  mötesplatser eller utgöra fond. På det sätt som gjorts i Rosta, Örebro eller Gröndal i Stockholm.

• Redovisningen bör i fortsättningen ske i modell, som ställs ut i hallen utanför Kommuninformationen, som Stockholmsmodellen i Kulturhuset. Det skulle ge oss medborgare helt andra möjligheter att sätta oss in i och ha synpunkter på så komplexa program som Södra staden och Ulleråker.

Uppsala, dag som ovan

Olof Antell, ordf                                       Carl-Erik Bergold                                         PO Sporrong