Till Nacka tingsrätt
Mark- och miljööverdomstolen mmd.nacka.avdelning3@dom.se

Öklagan och yrkandever

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed rubricerad dom och anhåller om att Mark- och miljööverdomstolen prövar om den i rubricerat mål aktuella detaljplanen tillkommit i laga ordning. Det är FVU:s mening att en plan av föreliggande slag är av såväl principiell art som större vikt och av betydande intresse för fler än de till planområdet närmast boende. Detaljplanen ska därför, enligt 5 kap 27 § plan- och bygglagen, antas av kommunfullmäktige. Plan- och byggnadsnämndens beslut 2022-06-02 om antagande ska därmed upphävas.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och har 149 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom den utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för upphävande av plan- och byggnadsnämndens beslut

Detaljplanen rör frågor av principiell natur

FVU menar att den i målet aktuella detaljplanen inrymmer att antal principiellt viktiga frågor rörande stadsbyggandet; den föreslagna bebyggelsen innebär ett betydande intrång i ett sedan gammalt säkerställt parkområde och en känslig naturmiljö, den bryter mot det stadsbyggnads- ideal som är typiskt för den period som stadsdelen representerar och den får en betydande påverkan på stads- och landskapskaraktären i Ekebydalen som helhet. Detta är frågor som inte har prövats i kommunens folkvalda församling, kommunfullmäktige.

Mark- och miljödomstolen drar för sin del slutsatsen att detaljplanen inte avviker från kommunens översiktsplan (ÖP16). Översiktsplanen är till sin karaktär grov och generaliserande. Västra Eriksberg redovisas som stadsbygd där förtätning ska ske. Ingenstans anges dock hur den följande planeringen ska förhålla sig till det stadbyggnadsideal som legat till grund för utformningen av stadsdelen, hur en sådan förtätning ska ske, vilka värden som ska beaktas etcetera. Frågan om att omvandla i detaljplan avsatta parker till bostadskvarter är, enligt vår mening, en fråga av principiell art.

Det torde inte vara möjligt att tolka översiktsplanen så att den, utan kommunfullmäktiges prövning, skulle kunna medge en omfattande nybebyggelse inom en i detaljplan fastlagd park i innerstaden. När det kommer till ett ytterområde av Eriksbergs karaktär, som byggts utifrån efterkrigstidens stadsbyggnadsideal, där vackra och karaktärsfulla naturområden fått ersätta enligt äldre ideal anlagda parker, görs det dock från plan- och byggnadsnämndens sida en tolkning att översiktsplanen medger att en i detaljplan fastlagd park kan bebyggas. Vi menar att det saknas stöd i ÖP16 för en sådan tolkning. Frågan, som är av principiell natur, har inte prövats av kommunfullmäktige vare sig i översiktsplanen eller det planprogram som ligger till grund för detaljplanen. Planprogrammet godkändes av plan- och byggnadsnämnden 2017 och prövades inte i kommunfullmäktige.

Detaljplanen är av större vikt

Mark- och miljödomstolen har i sitt ställningstagande bortsett från att Hammarparken har större betydelse än enbart för det lokala området och de närmast boende.

I det av plan- och byggnadsnämnden den 23 november 2017 godkända programmet för Eriksberg och Ekebydalen noteras (sid 16) att Ekebydalen, enligt kommunens översiktsplan, är utpekat som ett grönområde inom staden och utgör en del av Hågastråket. Inriktningen för stråket är att bibehålla och utveckla ett grönt rörelsestråk från centrala parker och grön- områden via Ekebydalen till Hågadalen (vår kursivering).

Hammarparken avgränsar det i ÖP16 utpekade gröna rörelsestråket (Hågastråket) mot söder.

Hammarparken utgör den södra inramningen av det för staden viktiga Hågastråket och ingår därmed i ett sammanhang av vikt för staden som helhet och inte enbart för de närmast boende. Förändringar inom Hammarparken kommer att i hög grad att påverka den visuella stads- och landskapskaraktären i Ekebydalen som helhet. Mark- och miljödomstolen har bortsett från detta faktum och därvid kommit att dra felaktiga slutsatser. Att Ekebydalen och Eriksberg bör ses som en helhet kommer även till uttryck i att kommunen valt att ta fram ett planprogram där dessa båda delar av staden behandlas i ett och samma sammanhang.

Mark- och miljödomstolen har i sitt ställningstagande hänvisat till att planen upprättats med standardförfarande och drar till synes därav slutsatsen att planen inte är av större vikt och att antagandebeslutet därmed kan delegeras till plan- och byggnadsnämnden. Vi menar att detaljplanen är av betydande intresse för allmänheten enligt 5 kap. 7 § 1 st 2 p PBL och den därmed borde ha genomförts med utökat förfarande. Vad vi anfört ovan ger stöd för en sådan uppfattning. Det stora antal personer och föreningar som engagerat sig i planärendet i dess olika skeden ger också stöd för att planen är av betydande intresse (se samrådsredogörelse och granskningsutlåtande). Plan- och byggnadsnämnden borde ha varit observant på detta faktum, efter hand gått över till utökat förfarande och slutligen fört frågan om antagande av planen vidare till kommunfullmäktige.

Medborgarna måste ha möjlighet att ta del av debatten och utkräva politiskt ansvar

En så utmanande och ifrågasatt plan som den nu aktuella för Hammarparken bör inte antas innan kommunfullmäktige haft möjlighet att debattera och pröva den för egen del. I kommun- fullmäktige sitter de folkvalda och debatten är offentlig. I plan- och byggnadsnämnden sitter utsedda företrädare för partierna och vad som där avhandlas stannar i sammanträdesrummet och i kortfattade protokoll. Uppsala kommuns tillämpning av delegationsrätten i det nu aktuella fallet medför bristande insyn och indirekt begränsningar av stadsbyggnadsdebatten och därmed möjligheten att förstå de olika partierna ställningstaganden. Därmed försvåras också möjligheterna att utkräva ansvar i kommande val.

Bilaga: till mark- och miljödomstolen framställd överklagan, daterad 2022-06-21.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande
Bo Aronsson,  styrelseledamot

Mark- och miljödomstolen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed plan- och byggnadsnämndens i Uppsala beslut att anta rubricerad detaljplan och anhåller om att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet. FVU har tidigare yttrat sig i samråds- och granskningsskedena (samrådsyttrande daterat 2019-05-13 och granskningsyttrande daterat 2021-06-03 bifogas) och vill nu anföra följande skäl för ett upphävande:

1. Som framgår av den till detaljplanen hörande kulturmiljöutredningen speglar Västra Eriksberg efterkrigstidens stadsplaneringsideal och är tydligt planerat med utgångspunkt från landskapets förutsättningar, både vad gäller topografi och växtlighet. Området är planerat i avgränsade grannskapsenheter och naturen har fått bilda utgångspunkt vid planeringen av gårdsmiljöerna

   enligt tidens rådande ”hus i park”-ideal. Naturmark med uppvuxna träd och berg i dagen ger gårdsmiljöerna koppling till den omgivande skogen.

   Detaljplanen innebär ett kraftigt ingrepp i denna ursprungliga planidé för Eriksberg som helhet. Stora delar av Eriksberg ligger samlat som en grannskapsenhet uppe på en höjdsträckning omgivet av skogspartier och med ett centralt placerat stadsdelscentrum. Om de avgränsande skogarna reduceras förvanskas såväl planidén som de miljövärden som gör Eriksberg attraktivt. Det bör särskilt noteras att den ursprungliga stadsplanen säkerställde dessa grundläggande kvaliteter genom att bestämma Hammarparken som allmän plats, park. Det ska till ytterst starka skäl för att ändra denna planlagda allmänna plats, park till enskilt ändamål. FVU kan inte se att sådana starka skäl föreligger i det nu aktuella ärendet.

2. Den nu föreslagna bebyggelsen tar ett värdefullt naturområde i anspråk. Som vi framhållit tidigare så har naturvärdet under det fortsatta planarbetet uppgraderats. Förutom att som tidigare klassas som ett påtagligt naturvärde klassas en del nu som högt naturvärde. I planbeskrivningen framhålls att här finns bland annat äldre tallar, blåsippor, grodor och fladdermöss. Därtill har under planarbetets gång framkommit ny information om bland annat miljögifter i området. Efter att ha tagit del av planbeskrivningen och de under planprocessen framförda synpunkterna är det svårt att förstå varför området nu planeras för bebyggelse. Enligt FVU:s bedömning utgör

   områdets naturvärden redan i sig en tillräcklig grund för att lämna området orört. Även om länsstyrelsen i ett tidigt skede anfört att betydande miljöpåverkan inte föreligger så har det fortsatta planarbetet enligt FVU:s mening visat att den bedömningen inte stämmer. En ny prövning av frågan borde därför ha skett och en miljökonsekvensbeskrivning upprättats enligt 6 kap miljöbalken.

3. Enligt 5 kap 27 § plan- och bygglagen ska en detaljplan antas av kommunfullmäktige, men fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta en plan som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

FVU menar att rubricerad detaljplan är av såväl principiell beskaffenhet som av större vikt varför antagandet i plan- och byggnadsnämnden skett på felaktig beslutsnivå. Vad vi framfört under punkterna 1 och 2 ovan visar att detaljplanen inrymmer att antal principiellt viktiga frågeställningar och även i övrigt får anses vara av större vikt. Den föreslagna bebyggelsen innebär ett betydande intrång i ett sedan gammalt säkerställt parkområde och en känslig naturmiljö. Den påverkar dessutom i hög grad det stadsbyggnadsmönster som är typiskt för den period som stadsdelen representerar samt den visuella stads- och landskapskaraktären i Ekebydalen som helhet.

Till vad som anförts ovan ska läggas att det stora antalet synpunkter som utan gehör har framförts under planprocessen påtagligt visar att det föreligger ett mycket stort allmänintresse för Hammarparken och dess framtid, vilket borde ha varit ett tillräckligt skäl för plan- och byggnadsnämnden att tillställa kommunfullmäktige planen för en slutlig prövning (se samrådsredogörelse och granskningsyttrande).

Vi noterar slutligen att bland annat mark- och miljööverdomstolens beslut MÖD 2012:31ger stöd för att plan- och byggnadsnämndens antagande av nu aktuell detaljplan strider mot 5 kap 27 § plan- och bygglagen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, styrelseledamot
Per Hedfors,  styrelseledamot

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden 753 75 Uppsala
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Sammanfattande slutsats och rekommendation

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade planer som varit utsända för granskning respektive samråd. FVU finner att planerna baserar sig på sådana antaganden som medför ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för staden och kommunen i sin helhet. FVU avstyrker därför planerna i avvaktan på att kommunen gör ett omtag på planeringen av den södra och sydöstra staden samt, som utgångspunkt för planläggning av kollektivtrafik- systemets delsträckor, redovisar ett förslag till ett framtida sammanhängande kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden.

Skälen för vårt ställningstagande

FVU har tidigare yttrat sig över bland annat planerna avseende kapacitetsstark kollektivtrafik (samrådsskedet 2021-05-20), fördjupad översiktsplan för sydöstra staden (2021-03-23) och Gottsunda stadsstråk (2018-06-04 och 2022-09-19). Dessutom har vi genom ett antal insändare i UNT kortfattad redovisat vår grundsyn avseende kommunens planer för den södra och sydöstra staden. De senare årens planering har visat att det så kallade fyrspårsavtalet, såsom det har tolkats av kommunen, har medfört att en rad hänsynstaganden till viktiga aspekter har åsidosatts. Planeringen bedrivs mer utifrån vad som skrivits i avtalet än vad som är lämpligt utifrån de faktiska förhållandena i de berörda områdena, detta oavsett om det gäller natur- och kulturmiljö, riskfrågor eller hänsyn till de lokala perspektiv som har lyfts fram under de samråd som hållits. Det är uppenbart att genom fyrspårsavtalet har prövningarna enligt plan- och byggnadslagen och miljöbalken kommit att föregripas.

Genom en hög inflation, med efterföljande räntehöjningar och en begynnande lågkonjunktur, har samhället nu gått in i ett nytt ekonomiskt läge, vilket skapat en stor osäkerhet bland investerare, inte minst inom bostadssektorn. Det är i dagsläget oklart vad det kommer att innebära för Uppsalas utveckling. Enligt Boverket bedöms bostadsbyggandet i Sverige komma att halveras de närmaste åren. En liknande utveckling kan komma att drabba Uppsala. Det innebär att efterfrågan på mark kommer att minska och därmed också möjligheterna att genom markförsäljningar och exploateringsvinster kunna finansiera dyrbara kollektivtrafiksystem. De ekonomiska konsekvenserna (investering och drift) av planförslagen framgår inte av de till förslagen hörande planbeskrivningarna. Ursprungligen talades det om en kostnad på sex miljarder för att införa spårväg, varav staten skulle stå för hälften. I debatten idag nämns investeringskostnader på mellan 14 och 18 miljarder till 2029, varav 2,9 miljarder avses täckas av tilldelade statsbidrag.

Vår samlade bedömning, efter vad vi framhållit ovan, är att det behövs ett omtag i planeringen innan de slutliga lösningarna för kollektivtrafiken i den södra och sydöstra staden läggs fast i detaljplaner. Ett sådant omtag måste basera sig på både de nya förutsättningarna som gäller för samhällsbyggandet i dess helhet och på ett större hänsynstagande till de i de berörda delarna av kommunen rådande förutsättningarna än vad som hitintills varit fallet. Dessutom måste detta omtag innebära ett öppnare arbetssätt och möjligheter till en större delaktighet från dem som planeringen berör.

FVU ser en stark kollektivtrafik som en viktig förutsättning för en framgångsrik stadsutveckling. Enligt ett flertal studier måste kollektivtrafiken vara såväl tät och snabb, som enkel, tillförlitlig och bekväm för att vara konkurrenskraftig gentemot andra trafikslag. Ett av de mest effektiva sätten att uppnå detta är att kollektivtrafiken framförs på egen bana och inte hindras av störningar från annan trafik. En oönskad effekt av att investera i ett dyrbart spårvägssystem är att en betydande obalans uppstår mellan stadens olika delar. Den stora investering som blir effekten av en trafiklösning i form av spårväg, skapar två ojämlika trafiksystem: ett spårvägssystem i en del av staden som tar huvuddelen av alla resurser och ett bussystem i övriga delar av staden som försämras av farthinder och resursbrist. Det är FVU:s uppfattning att kollektivtrafiksystemet behöver vara sammanhängande och förbättras i hela staden, inte bara i de södra och sydöstra stadsdelarna. För övrigt bör det ambitiösa gestaltningsprogram som beskrivs i detaljplanen för delsträcka A-C självklart omfatta alla övergripande kollektivtrafikstråk i hela staden.

Kapacitetsstarka spårvägssystem är som tidigare noterats dyrbara och kan därför bara skapas i samspel med en sammanhållen och tät stadsbebyggelse. De senare årens planering för Ulleråker, Gottsunda, Bäcklösa, norra Sunnersta och sydöstra staden har visat att den täthet som drivs fram för att skapa ekonomiska förutsättningar för att få till stånd en spårvagnstrafik leder till oönskade effekter på både natur- och livsmiljö. Det senaste detaljplaneförslaget för Gottsunda visar tydligt att så är fallet. De i programskedet utlovade hänsynen till de lokala perspektiven har glömts bort och förslaget inrymmer betydande negativa konsekvenser för en stor andel befintliga fastigheter och enligt boendeundersökningar riskerar högt uppskattade kvaliteter att byggas bort. Allt detta i syfte att inrymma ett så stort antal bostäder som behövs för att kunna motivera valet av spårväg framför buss. FVU menar att detta är fel väg att gå, valet av kollektivtrafiksystem måste ta hänsyn till de lokala perspektiven och därefter tillåtas att utvecklas över tid.

FVU har i samband med planeringen av den sydöstra staden avstyrkt förslaget om en bro genom Årike Fyris. Den sträckan innebär betydande intrång i en natur- och kulturmiljö som har sådana kvaliteter att den skulle kunna klassas som ett världsarv. Den innebär också en betydande risk för Uppsalaåsen som grundvattentäkt. Det är FVU:s mening att denna sträcka inte behövs för att få en välfungerande stad. Det är viktigare att knyta den sydöstra staden mot den kommande järnvägsstationen och de stora arbetsplats- och serviceområdena i Boländerna och Fyrislund. Vi har tidigare föreslagit ett sydligare läge för järnvägsstationen i Bergsbrunna och en minskad exploatering av sydöstra staden med en utformning i huvudsak i form av en trädgårdsstad. Vårt förslag medför såväl större hänsyn till miljön som betydande besparingar och bör självklart övervägas av kommunen innan förslagen om kollektivtrafiklösningar förs vidare.

FVU står alltså kvar i den tidigare bedömningen att Uppsala bör prioritera ett sammanhängande system av kapacitetsstarka stombusslinjer, ett system som knyter samman hela staden, och där framkomlighet, turtäthet och bekvämlighet ges hög prioritet. Målet måste vara att denna trafik inte bara ska nå de södra stadsdelarna Gottsunda och Bergsbrunna utan även stadsdelar som Gränby, Börjetull, Stenhagen, Fyrislund och Librobäck. Det ska vara enkelt att resa mellan Gottsunda och idrottsområdena i Gränby och lika enkelt att resa mellan Stenhagen och arbetsplatserna i Fyrislund. I stället för en bro över Fyrisån är tätorten Sävja och den kommande sydöstra staden mer betjänt av en kapacitetsstark kollektivtrafik som erbjuder direkta förbindelser med de arbets- och serviceintensiva stadsdelarna Fyrislund och centrum än med Bäcklösa och Gottsunda.

Med det förhållningssätt som FVU presenterat ovan så är en spårvagnsdepå gränsande till Årike Fyris irrelevant. Därmed kan ett sådant betydande ingrepp, som en spårvagnsdepå i detta läge skulle innebära, undvikas i närområdet till den attraktiva och känsliga miljö som Årike Fyris utgör.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Mats Börjesson, styrelseledamot
Bo Aronsson,  styrelseledamot