Uppsala 2025-09-14
Till Riksantikvarieämbetet
Föreningen Vårda Uppsala har med bestörtning tagit del av nyheten att Statens Fastighetsverk (SFV) förbereder en försäljning av Salsta slott i Uppland. Därmed riskeras framtiden för ännu ett av våra gemensamma historiska kulturarv.
Med försäljningen frånträder SFV det långsiktiga ägaransvar man tog på sig vid verkets bildande 1993, då man övertog Byggnadsstyrelsens uppdrag att bevara, utveckla och förvalta statens kulturhistoriska fastigheter.
Ingen vet vad en försäljning kommer att innebära för slottets framtid. Klart är att den lösa inredningen i form av möbler med mera kommer att tas om hand av Nationalmuseum för magasinering, medan den fasta inredningen bestående av bland annat väggstora porträttmålningar och franska lädertapeter, kommer att säljas tillsammans med själva slottet.
Vad som däremot inte är klart är om, och i så fall hur, SFV har agerat för att en försäljning ska kunna undvikas. Enligt verkets nuvarande generaldirektör, Max Elger, kom slottet i statens ägo i samband med en skogsaffär någon gång på 1970-talet. Skogens värde måste alltså ha varit betydande eftersom man från statens sida gick med på att även låta slottet och jordbruksmarken ingå i affären.
Idag borde avkastningen från skogen, och kanske även jordbruket, verksamt kunna bidra till att bekosta underhållskostnaderna för slottet. Det finns emellertid en bestämmelse enligt vilken jordbruket, skogen och slottet i ekonomiskt avseende ska hållas åtskilda från varandra. Om inte ökade statliga anslag är en framkomlig väg, borde inte denna bestämmelse kunna omprövas, hellre än att vidta en så drastisk åtgärd som att lägga ut slottet till försäljning?
Slottets förhistoria kan spåras tillbaka till 1300-talet men är sannolikt äldre än så. Det nuvarande slottet lät byggas av den svenske greven, militären och diplomaten Nils Bielke och stod färdigt 1679. Bielke tjänstgjorde under åren 1679–1682 som Karl XI’s ambassadör i Paris och beställde då på plats såväl möbler som tapeter som han sedan lät forsla hem till Salsta.
Idag anses dessa lädertapeter, även med franska mått, ha ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.
Att nu skilja slott och möbler från varandra vore på alla sätt olyckligt. Utan möblerna kommer slottets värde att minska betydligt, både ur kulturhistorisk synpunkt och som besöksmål. Och om möblerna magasineras kommer de i praktiken att osynliggöras för omvärlden. Nationalmuseum har, enligt egen uppgift, inga möjligheter att visa dem. De vet faktiskt inte ens var de ska göra av dem. Slott och möbler hör ihop som en odelbar helhet. Tillsammans formar de ett stycke svensk kulturhistoria av enastående slag.
Slottet med tillhörande kafé har hållits öppet för visningar mer eller mindre året runt. Det har också varit en uppskattad plats för bröllop och musikaftnar och andra publika arrangemang. Till samhället och bygden runt omkring har slottet med sin historia förlänat en känsla av stolthet. Statens närvaro på platsen i form av en historiskt värdefull och representativ märkesbyggnad har inte bara varit uppskattad, den har även erbjudit arbetstillfällen.
Vi vädjar till Riksantikvarieämbetet, som nu handlägger ärendet, att göra allt för att slottet även i framtiden ska förbli i svenska statens ägo, och att ingen möda eller åtgärd ska sparas för att undvika en försäljning. Här krävs fantasi och kreativitet för att finna en väg framåt. Det är vår övertygelse att det går, om bara viljan finns.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund, ordf.
Tomas Klang
Per-Ove Sporrong
Göran Öberg