Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun  2025-03-04
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av rubr. samråd får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Föreningen har stor förståelse för att det skapas nya skollokaler i Gamla Uppsala som ersättning för bl.a. tidigare skolmoduler mm. Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma barns rätt till öppna friytor när det gäller skolgårdar, som tyvärr på senare år blivit allt mindre. Här måste största möjliga hänsyn tas. Vidare måste de negativa besked som länsstyrelsen redovisat när det gäller riksintresset för kulturmiljövärden samt bullernivåer ur ett hälsoperspektiv noggrant beaktas. Med hänsyn till skolans och omgivande byggnaders roll för samhället i sin helhet hade ett mer centralt läge varit önskvärt. Den befintliga kulturmiljöns och omgivande landsbygds riksintresse innebär i sammanhanget en stor begränsning när det gäller möjliga lokaliseringsalternativ. Föreningen Vårda Uppsala är dock med hänsyn till gällande förutsättningar och begränsningar beredd att tillstyrka föreliggande planförslag.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande    

Tomas Klang, Styrelseledamot

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                     2025-02-28

Med anledning av rubricerade remiss vill Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Planen syftar till att en likriktarstation för spårvägen skall kunna uppföras på del av Hamnplan, med läge längs muren mot Östra Ågatan mellan nedfarten från Hamnesplanaden och Tullhuset. Byggnaden är ca 11 x 5 meter. Nockhöjden är 3,5 meter. Den kommer att sticka upp ca 2 m över Östra Ågatans trottoar. Byggnaden saknar fönster. En mångordig beskrivning av möjligheterna att dekorera fasaden görs, för att den på så vis skall kunna tillföra Hamnplan något positivt. 

I de planer man har för Södra åstråket och i den aktuella Plan för innerstaden skall Hamnplan bli ”ett attraktivt stadsrum med plats för vistelse och möten”. Här motsäger planerna varandra, den fönsterlösa och helt inaktiva likriktarstationen passar inte in här, även om den kombineras med publika avträden och kiosk/förrådsbyggnad.

Platsen har en unik potential med hamnverksamhet, utsikt över ån och Stadsträdgården och skulle kunna förlänga det prisade kulturstråket från Nybron och söderut, där stora skulpturer av Kajsa Mattas utgör ett uppskattat inslag. Via två broar i kontakt med Stadsträdgården.

Kiosk/förråd och toaletter föreslås för att skapa det eftersträvade folklivet. FVU har större visioner: Östra Årummet och platsen är ett svåröverträffat läge för en kulturbyggnad/institution, t.ex. ett nytt konstmuseum, där en servering på kajen onekligen skulle garantera det önskade stadslivet och göra rättvisa åt platsen och det soliga läge som betonas i de kommunala planerna

Utan kultur förlorar Uppsala mycket av sin dragningskraft!

Alltså, bygg inte likriktarstationen här, platsen måste hållas öppen för en kulturbyggnad!

Föreningen förordar en mer diskret placering av likriktarstationen intill spårområdet, vid bussuppställningsplatsen bakom Lindvalls kafferosteri.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund               Carl Erik Bergold       PO Sporrong

Ordförande                      Styrelseledamot          Styrelseledamot

2025-02-27

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2025-01-27 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 129 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Grunderna för vårt yrkande

En spårvägsbro innebär ett oåterkalleligt ingrepp i ett område med känslig natur och av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

Detaljplanen innebär ett oåterkalleligtoch oacceptabelt ingrepp i Årike Fyris, ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

FVU menar att ett oåterkalleligt storskaligt ingrepp i Årike Fyris inte kan medges. Den i den rubricerade detaljplanen föreslagna delsträckan D berör ett stort antal känsliga delområden, Natura 2000-området i Bäcklösa, Ultunaallén och miljön i Ultuna, Årike Fyris samt norra Lunsen med intilliggande Natura 2000-områden.

Den mest kritiska delen av den föreslagna spårvägssträckningen är enligt FVU:s mening den som går rakt igenom Årike Fyris. Detta område omfattas av fyra riksintressen, ett naturreservat, ett förordnande om landskapsbildskydd, strandskydd, ett kommunalt område för kulturmiljövård, dokumenterade Linneanska värden samt ett av länsstyrelsen förklarat vattenskyddsområde. Dessutom utsätts området genom det föreslagna spårvagnsprojektet för femton olika risker enligt den miljökonsekvensbeskrivning som bifogats den tidigare ansökan om vattenverksamhet.

Planhandlingarna och allt underlagsmaterial som presenterats i ärendet är ytterst omfattande och i många fall så detaljerade så att huvuddragen och helheten i bedömningarna synes gå förlorad. Ett exempel på hur detta drivits långt är denna skönmålning:

På nära håll framträder brons detaljer. Därför är det viktigt att beståndsdelarnas form är väl gestaltade. För att höja detaljeringsgraden och på samma gång hantera fogar mellan brons delelement när bron böjer sig, så kan fogarna markeras med tydliga, utåtgående, falsar. När falsarna sticker ut från ytan runtomkring bildar de skuggor och de blir därför lätta att urskilja även på lite längre avstånd. Tillsammans med broräckets ståndare ger de bron en avläsbar rytmik i längsgående riktning och tecknar den rundade formen ännu tydligare. (planbeskrivningen s. 53)

Återkommande i de olika handlingarna förekommer skrivningar som på olika sätt strävar efter att beskriva det storskaliga projektet som måttfullt och väl inpassat i den känsliga miljön. Det går dock inte att komma förbi det faktum att redan ovan redovisade kortfattade sammanställning av de allmänna skyddsintressen som berör området och summan av de risker som hotar dessa intressen torde vara tillräckligt för att dra slutsatsen att ett så betydande och omfattande ingrepp av det slag som detaljplanen medger inte kan accepteras enligt gällande lagstiftning.

Till stöd för vårt yrkande anför vi sex grunder som vi utvecklar vidare i det följande:

1. Länsstyrelsens uttalande i dispensärenden kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.
2. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.
3. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.
4. Detaljplanen bidrar till att påtagligt skada aktuella riksintressen och äventyrar även möjligheterna att säkerställa delar av berörda områden som världsarv.
5. En alternativ stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.
6. Detaljplanens konsekvenser för Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån är inte klarlagda.

Det är FVU:s mening att dessa grunder var för sig eller i vart fall tillsammans är nog för att upphäva den antagna detaljplanen.

1. Länsstyrelsens uttalande i dispensärenden kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.

Den för delsträcka D centrala spårvägsbron berör ett område som omfattas av strandskydd och landskapsbildskydd. För att kunna lämna tillstånd för åtgärder som strider mot dessa skydd måste det visas att det allmänintresse som föranleder ingrepp i miljön är större än det allmänintresse som de aktuella förordnandena avser att skydda (7 kap. 18c § 1 st. 5 och 6 mom. MB). I arbetet med detaljplanerna för kapacitetsstark kollektivtrafik och i ansökan om tillåtlighet för vattenverksamhet har kommunen återkommande upprepat att allmänintresset för en spårvagnsbro och Ultunalänken är definierat genom det så kallade fyrspårsavtalet. 

I kommunens ansökan om tillåtlighet skrevs (s. 44):

Mot det allmänna intresset att inte påverka landskapsbilden står det allmänna intresset av att anlägga spårvägen inklusive bron över Fyrisån och bron över Hemslöjdsvägen för att uppfylla fyrspårsavtalet. (vår kursivering)

Vidare framhölls i den nämnda ansökan att länsstyrelsen redan har tagit ställning till brons och spårvägens betydelse genom ett beslut om biotopskyddsdispens, ett beslut som vunnit laga kraft. Kommunen åberopade länsstyrelsens skrivning inför detta beslut för att för egen del kunna hävda intresset av bron framför andra intressen (s. 44):

Enligt ansökan utgör spårvägen ett nödvändigt infrastrukturprojekt för uppfyllande av Uppsalas översiktsplan och Uppsalapaketet, med bland annat sammanlänkande av stadens lokala centrum, nya järnvägsstation och 30 000 nya bostäder. Länsstyrelsen bedömer att detta utgör ett starkt och långsiktigt allmänt intresse. (vår kursivering)

Länsstyrelsen har senare, i ett beslut 2025-01-22 avseende dispens från artskyddet för cinnoberbagge, återkommit till att hänvisa till fyrspårsavtalet, vilket kommunen i sin tur hänvisar till.

Både kommunen och länsstyrelsen hänvisar alltså till det så kallade fyrspårsavtalet och gällande översiktsplan. Länsstyrelsen gör det i sina beslut om att meddela dispens i fråga om biotopskyddet för alléträd och artskyddet för cinnoberbagge. Kommunen använder i sin tur länsstyrelsens skrivningar som argument för ett genomförande av den nu aktuella detaljplanen och det för att det tidigare sökta tillståndet ska meddelas.

Vad som sägs i översiktsplanen eller fyrspårsavtalet kan inte anses utgöra tillräckligt grund för vad som ska ha företräde i en detaljplaneprövning. En översiktsplan anger kommunens syn på vad som är en från allmän synpunkt lämplig och önskvärd utveckling, men planen är inte bindande och saknar rättsverkan. Den närmare prövningen i sakfrågor görs först i samband med detaljplaneläggning enligt plan- och bygglagen och/eller prövningar enligt annan lagstiftning. Den slutliga bedömningen mellan olika allmänna intressen respektive allmänna och enskilda intressen måste dessutom lämnas åt överprövande myndigheter, i föreliggande fall mark- och miljödomstolen.

Det faktum att det finns ett avtal tecknat mellan staten, regionen och kommunen kan inte heller åberopas som stöd för att avvägningen av intressen skulle vara gjord. En prövning enligt plan- och bygglagen, miljöbalken eller lagen om byggande av järnväg kan inte förhandlas bort. Fyrspårsavtalet är därför endast att betrakta som ett intentionsavtal. Statskontoret uppmärksammade den frågan i den utvärdering, ”Förhandlingsuppdrag som metod för att lösa stora samhällsutmaningar” (rapport 2022:10, daterad juni 2022), som kontoret gjorde på uppdrag av regeringen. En av de viktiga slutsatserna var (s. 19):

Ordinarie planeringsprocesser är utformade för att säkerställa värden som demokratisk öppenhet, inflytande och avvägningar mellan motstående intressen. Men det finns ingen lagreglerad process som säkerställer dessa värden under förhandlingars gång. (vår kursivering)

Vidare framförde Statskontoret (s. 95):

Förhandlingarna aktualiserar också frågor om respekten för olika värden som ordinarie processer och regelverk syftar till att säkerställa. (vår kursivering)

Man kan dra slutsatsen att Statskontoret gav regeringen en bakläxa över det sätt på vilket fyrspårsavtalet förhandlats och tecknats. I en sammanfattande rekommendation uttalades (s. 22):

Statskontoret föreslår … att regeringen inför en eventuell kommande förhandling överväger att förstärka kopplingen mellan förhandlingarna och de ordinarie planeringsprocesserna. Detta kan göras genom att regeringen i direktiven anger att kommittén ska utgå från befintliga planer. (vår kursivering)

Det är återhållsamma ord men en allvarlig och grundläggande kritik mot det sätt på vilket fyrspårsavtalet förhandlats fram. Desto starkare skäl att nu när intresseavvägningarna ska göras, genomföra dessa med största noggrannhet utifrån gällande regelverk.

2.  Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.

Den föreslagna spårvägsbron skär i en vid båge igenom ett område som omfattas av såväl strandskydd som landskapsbildskydd. Båda dessa skydd syftar till att säkerställa att sådana åtgärder i miljön som kan skada naturvärden och/eller innebära ingrepp i landskapsbilden inte kommer till stånd. I länsstyrelsens beslut om landskapsbildskydd från 1970 framgår att följande åtgärder inte får vidtas utan tillstånd:

• anläggande eller väsentlig ombyggnad av vägar och broar
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar
• schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning

Den nu aktuella detaljplanen strider mot samtliga restriktioner i de båda förordnandena. I detaljplanen och den tidigare ansökan avseende vattenverksamhet redovisas följande åtgärder:

• anläggande en spårvägsbro över Fyrisån, bro över Hemslöjdsvägen, spårvägssträcka, likriktarstation och tillfälliga arbetsvägar
• omledning och sänkning av Hemslöjdsvägen
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar
• schaktning för anläggning av ovanstående

Det är uppenbart att kommunen medvetet väljer att bortse från dessa förordnanden och förväntar sig att även länsstyrelsen och/eller mark- och miljödomstolen ska bortse från dessa förordnanden som så tydligt har definierat de värden som ska skyddas i området.

I ansökan om tillåtlighet kommenteras ovanstående ingrepp kortfattat:

Påverkan på landskapsbilden av de två broarna med tillhörande anläggningar har minskats så gott det går, … (vår kursivering)

Detta måste rimligen förstås så, att kommunen har insett att det inte går att få till en bättre lösning utifrån de givna förutsättningarna. Skrivningen ”så gott det går” indikerar att kommunen är medveten om att spårvägsbron innebär ett omfattande ingrepp i den idag skyddade miljön och att det trots ansträngningarna att minska påverkan på omgivningen kvarstår betydande sådana.

Även utanför de områden som omfattas av strand- respektive landskapsbildskydd leder projektet till ingrepp. Hela talldungen som utgör ett rektorsminne från SLU avverkas, liksom den nordligaste delen av åsbarrskogen Tyskbacken. Den senare utgör en markant visuell västlig gräns i landskapet och utgör viktiga inslag i den kulturhistoriska miljön i Ultuna.

Det är FVU:s mening att de betydande ingrepp som en spårvägsbro skulle innebära i det värdefulla strandnära området och genom den från ett flertal utgångspunkter högt värderade dalgången inte ska medges. En spårvägsbro är ett långsiktigt och oåterkalleligt ingrepp i den miljö som förordnandena om strand- respektive landskapsbildskydd är till för att skydda. Att påverkan på miljön enligt kommunen har minskats ”så gott det går” är långt ifrån tillräckligt. Strand- respektive landskapsbildskyddet ska därför hävdas. Årike Fyris har sådana värden att området måste lämnas oexploaterat (se vidare avseende alternativ under punkten 5 nedan).

3. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.

Länsstyrelsen underlåter i sin granskning att fullt ut pröva lämpligheten för spårvagnsbron i det föreslagna läget genom Årike Fyris. I sitt granskningsyttrande över detaljplanen skriver länsstyrelsen (s. 4):

Påverkan från utförandet av anläggningsarbeten i byggskedet omfattas inte av PBL och ska därför inte prövas i detaljplanen. Det som ska bedömas är om den färdiga anläggningen efter det att planen har genomförts följer PBL (vår kursivering)

FVU menar att länsstyrelsen här gör en felaktig tolkning av tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalken (MB). Dessa båda lagar gäller parallellt. Detta förstärks av att detaljplanen bedöms innebära en betydande miljöpåverkan, vilket enligt 4 kap. 34 § PBL innebär att en specifik miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas och att det i en särskild handling ska visas vilka åtgärder som vidtagits för att begränsa de negativa konsekvenser som detaljplanen kan medföra för miljön (6 kap. 11, 15 och 35 §§ MB). En lämplighetsprövning enligt 2 kap. 5 § PBL kan inte utesluta bedömningar av konsekvenser i anläggningsskedet.

I den i tillståndsansökan tillhörande miljökonsekvensbeskrivningen (Forsen AB 2024-05-06, s. 17 och 18) räknas miljöriskerna med det i detaljplanen aktuella broprojektet upp. Utöver den påverkan på strand- respektive landskapsbildskyddet som vi kommenterat ovan räknas hela 15 risker för negativ påverkan på miljön upp. Redan det stora antalet uppräknade risker visar det olämpliga och utmanande i att välja en spårvägssträckning i det i detaljplanen redovisade läget. Det är ytterst osannolikt att ett så komplext projekt som en spårvägsbro med 850 meters längd skulle kunna genomföras utan att en eller flera incidenter uppstår. Detta i en miljö där varje incident skulle kunna innebära en betydande, negativ miljöpåverkan.

Särskilt allvarliga skulle sådana incidenter vara som direkt eller indirekt kan drabba grundvattentäkten Uppsalaåsen, vilken är klassad som riksintresse för dricksvattenförsörjningen. Hela det av spårvägsbron berörda området är även förklarat som ett vattenskyddsområde (03FS1990). Det planerade västra brofästet tangerar vattenskyddsområdets inre zon. Brons sträckning väster om Fyrisån ligger helt inom ett område som har klassningen extrem/hög känslighet. För ett område med denna klassning gäller, enligt kommunens riktlinjer för markanvändning inom Uppsala- och Vattholmaåsarnas tillrinningsområde ur grundvattensynpunkt, att ”planering, ny exploatering, verksamhet eller åtgärder som kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i mesta möjliga mån ska undvikas” (vår kursivering). För att kunna bygga bron krävs dispens från de föreskrifter som gäller för vattenskyddsområdet.

En av de uppenbara riskerna, som dock inte pekas ut i ovan nämnd sammanställning, är att detaljplanen medför en påtaglig skada på riksintresset Ultuna källa, som är starkt knuten till kringliggande grundvattennivåer. Källan ligger cirka 60 meter från den planerade sträckningen av bron över Fyrisån. Området är känsligt för grundvattenpåverkan och en förutsättning för bevarande av riksintresset är att ingen hydrologisk påverkan sker på ett sätt som påverkar källområdet. Vid en permanent avsänkning av grundvattnet eller förändrade flödesmönster riskerar källan att påverkas. Av den till detaljplanen hörande MKB:n framgår att anläggandet av brostöden riskerar att påverka hydrologin genom förändrade flödesvägar för grundvattnet. Det är en uppenbar risk för att detaljplanen medför en påtaglig skada på riksintresset för naturvård, Ultuna källa.

FVU har i yttrandet över ansökan om vattenverksamhet redovisat exempel på hur lätt misstag kan ske. I ansökningshandlingarna tillhörande nämnda ärende redovisades hur de olika brostöden ska anläggas. Schaktning ska ske till olika djup, pålar ska borras eller slås, spontning ska ske. Varje brostöd kräver en unik utformning, vilket framgick av figur 3 i den till ansökan hörande bilaga 5. Varje schakt, slagning och borrning innebär en risk för att skada det lerskikt som skyddar grundvattentäkten och på så sätt öppna upp flödesvägar. Noterbart är att det redan i den nämnda bilagan finns olika uppgifter om vad som ska gälla vid genomförandet. Enligt figur 3 på sidan 21 är det medgivna schaktdjupet 0 meter, medan det i den mer detaljerade beskrivningen på sidan 23 anges att cirka 2 meter av det ursprungliga lerlagret på cirka 4,6 meter blir kvar efter schaktning. Det medgivna schaktdjupet skulle i så fall vara 2,6 meter. Om sådana fel kan förekomma i till domstolen inlämnade ansökningshandlingar, vilka fel kan då uppstå vid ett anläggningsarbete där vi kan komma att få se ett antal olika underentreprenörer verka sida vid sida?

Redan idag finns problem orsakade av tidigare brokonstruktioner. Cirka 3,5 km norr om den planerade spårvägsbron går Kungsängsleden på en bro över Fyrisån. Denna bro byggdes för mer än 30 år sedan. Enligt uppgifter från Uppsala Vatten blir det, på västra sidan av ån, genomslag av grundvatten på och i anslutning till den gång- och cykelväg som passerar under bron. Grundvatten från Uppsalaåsen tränger upp i anslutning till brostöden där pålning använts för grundläggning av bropelare.

Brostöden för den nu planerade spårvägsbron ska på samma sätt grundläggas via pålning genom lerskikten invid Fyrisån. Det rör sig, enligt planhandlingarna, om 45 pålar per brostöd, ännu fler per brofäste. FVU menar att Uppsala kommun vare sig i sin tillståndsansökan eller i detaljplanearbetet har visat eller garanterat att det i anslutning till de planerade brostöden inte kommer att läcka avsevärda mängder grundvatten. Vi är oroade över att det, med den konstruktion som föreslås, finns en uppenbar risk för såväl momentant läckage av grundvatten vid anläggandet som ett, under driftskedet, kontinuerligt pågående läckage genom de idag skyddande lerskikten. Riksintresset Uppsalaåsens dricksvatten kan för framtiden inte tillåtas att ha ett sådant ständigt läckage av grundvatten till Fyrisån. Denna fråga måste, tvärtemot vad länsstyrelsen framhållit, ingå i en lämplighetsprövning enligt PBL

Vare sig i ansöknings- eller detaljplanehandlingarna redovisas de risker som på sikt kan uppstå i avsnittet genom Årike Fyris i samband med vibrationer från den kommande trafiken, tyngden av bron och spårvagnars påverkan genom bropelarna på de underliggande yt- och grundvattenlagren. Enligt den tidigare nämnda ansökan så ska konsekvenserna från driftskedet av spårvägen beskrivas i den till detaljplanen hörande MKB:n. FVU konstaterar att det i densamma endast beskrivs frågan om vibrationer relativt människors hälsa samt vibrationernas påverkan på byggnader. Det saknas en analys av vilka effekter som på sikt kan uppstå av de vibrationer som orsakas av 144 spårvagnspassager per dygn över spårvagnsbron (antalet passager är hämtat från den till detaljplanen hörande bullerutredningen). Erfarenheterna från Göteborg med den tidigare Göta älvbron och den nuvarande Hisingsbron visar att vibrationerna från spårvagnstrafik på stålbroar är betydande.

Trots alla de utredningar som genomförts kan konstateras att alla väsentliga förutsättningar för anläggandet av en spårvägsbro inte är klarlagda. I planbeskrivningen (s. 91) sägs:

De stabilitetsberäkningar som har utförts i området för den nya bron visar att stabiliteten inom området är tillräckligt god för de befintliga förhållandena. Senast i projekteringsskedet behöver undersökningen av lerans egenskaper och utbredning fördjupas, liksom risken för vibrationer med anledning av eventuell förekomst av kvicklera. En kontroll av stabiliteten under byggskedet bör utföras samtidigt.” (vår kursivering)

Skrivningen måste förstås som att den antagna detaljplanen inte säkerställer att stabiliteten inte påverkas av ett anläggande av en spårvägsbro. Inte heller har risken till följd av vibrationer på eventuell förekomst av kvickleran belysts. Därmed kan sägas att detaljplanen inte visat att den föreslagna spårvägsbron är lämplig (PBL 2 kap. 2 och 5 §§ PBL).

I förarbetena till miljöbalken uttalar regeringen att gemensamt för alla definitioner av begreppet ”försiktighetsprincipen” torde vara att syftet är att förebygga inte bara säkert förutsebara utan också möjliga skador och olägenheter (prop. 1997/98:45 del 1, s. 209 f.). Då den nu aktuella detaljplanen, även i andra avsnitt än det genom Årike Fyris, avser ett projekt som kan medföra ett mycket stort antal möjliga skador och olägenheter, bör försiktighetsprincipen tillämpas på så sätt att den nu aktuella detaljplanen inte medges.

4. Detaljplanen bidrar till att påtagligt skada aktuella riksintressen och äventyrar även möjligheterna att säkerställa delar av berörda områden som världsarv.

Det för spårvägsbron valda läget ligger i sin helhet inom ett område som har definierats som ett riksintresse för kulturmiljövården (Uppsala stad C 40A). Detta område sammanfaller i stort med ett av kommunen utpekat kulturmiljöområde (U 20). Området berörs sedan 2017 även av ett riksintresse för friluftslivet och ingår också i naturreservatet Årike Fyris.

I planbeskrivningen (s. 66) framhålls värdet av den kulturhistoriska miljön i och i anslutning till Ultuna och platsen för den gamla kungsgården:

I östra änden av Ultunaallén karakteriseras området av lantbruksinstitutets byggnader, alléer och parker från andra hälften av 1800-talet. Flera byggnader och miljöer är väl bevarade. Området bedöms ha så höga kulturhistoriska värden att bevarandet av befintliga karaktärer bör vara överordnat andra intressen. (vår kursivering)

Trots vad som sägs i citatet ovan innebär den antagna detaljplanen att ett snart hundraårigt, karaktärsskapande stråk för att nalkas Ultuna förvanskas genom att Ultunaallén omformas till en banvall för spårtrafik medan övrig trafik sidoordnas. Dessutom anläggs ett dominant brofäste i sluttningen mellan korsningen Ultunaallén/Ulls väg och Tyskbacken.

Det är FVU:s mening att ett anläggande av den föreslagna spårvägsbron skulle innebära ett omfattande och oåterkalleligt ingrepp inom de centrala delarna av ett område som har definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt. Det berörda området ingår i ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse. Enligt den kulturmiljöutredning som har gjorts under detaljplanearbetet kommer spårvägsbron att påverka kultur- och naturmiljö samt landskapsbild på ett ytterst negativt sätt, vilket ska ställas mot vad som föreskrivs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3 kap. 6 § MB.

Av handlingarna till det parallellt med detaljplanen för delsträcka D bedrivna planärendet för en spårvagnsdepå framgår att varken spårvagnsbrons eller depåns påverkan på omgivningen kan ses isolerat. De så kallade kumulativa effekter som uppstår genom anläggandet av spårvägssträckan och -depån måste tas i beaktande. I den kulturmiljöutredning som upprättats sammanfattas dessa kumulativa effekter som följer (s. 36):

Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att påverkas audiellt genom ökade bullernivåer.

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa effekter för riksintresset. (våra kursiveringar)

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av de textavsnitt som vi har kursiverat kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Det verkar snarast vara en ytterst medveten underdrift för att beskrivningarna av effekterna inte ska äventyra projektets genomförande.

Än märkligare är den formulering som finns i den till spårvagnsdepåärendet hörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 49):

Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att den historiska läsbarheten reduceras. (vår kursivering)

Enligt kulturmiljöutredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet, de kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll och även påverka audiellt genom ökade bullernivåer. Vidare kommer kulturmiljövärden att fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. I det landskapsbildskydd som vi redogjort för ovan, har klargjorts vad som skulle äventyra de värden som landskapet inrymmer; anläggande av vägar och broar, dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar, schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning. Det måste förstås som att de omistliga värden landskapsbilden idag inrymmer skulle raderas. FVU kan inte annat än att dra slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar idag inrymmer, på ett påtagligt sätt kommer att skadas av den i detaljplanen medgivna spårvägsanläggningen. Detaljplanen bör därför inte medges utifrån vad som sägs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3 kap. 6 § MB.

Årike Fyris omfattas av ett förordnande som naturreservat. Syftet med reservatet är bland annat att bevara och utveckla ett kulturpräglat landskap längs Fyrisån och Uppsalaåsen med värdefulla naturtyper för biologisk mångfald i vatten- och landmiljöer. I miljökonsekvens-beskrivningens bilaga 1 framhålls att odlingsmarken öster om ån i hög grad har bevarat det ålderdomliga odlingslandskapets karaktär och att åkermarken längs med åns dalgång är öppen och obruten. Bebyggelse och vägar följer landskapets terräng, Vidare framhålls att hela Fyrisåns sträckning har bedömts ha höga art- och biotopvärden och att det ingår i ett område med högsta naturvärdesklass (klass 1), liksom lövmiljöer och betesmarker i anslutning till Nåntuna. (Bilaga 1, MKB alternativ, s. 36 ff)

I planbeskrivningen redovisas att det inom eller i anslutning till planområdet finns flera fridlysta arter av både djur och växter. För dessa arter kan, enligt beskrivningen, särskilda skyddsåtgärder behöva vidtas för att inte förbud enligt artskyddsförordningen ska utlösas. Ett trettiotal rödlistade fågelarter och fladdermusarter har observerats i området.

Alla fladdermusarter i Sverige är fridlysta enligt artskyddsförordningen. Inom planområdena och dess närhet har det, enligt planhandlingarna, påträffats minst tio arter av fladdermöss. Fyrisån har höga värden som livsmiljö för fladdermöss. Det beror på den stora tillgång till insekter som finns i anslutning till vattenmiljöerna. Liksom fåglar kan fladdermöss även använda Fyrisån som ledlinje för att förflytta sig i landskapet (planbeskrivningen s. 83).

Flera prioriterade fågelarter bedöms häcka inom påverkansområdet. Tre fågelarter har påträffats vars uppgifter omfattas av skyddsklassning enligt beslut från Sveriges lantbruksuniversitet, Artdatabanken. Det finns också rapporter om att utter och flera sorters groddjur förekommer. I ån finns också Natura 2000-arten asp. För att kunna anlägga spårväg krävs skyddsåtgärder vid alla identifierade groddjurslokaler. (planbeskrivningen s. 77 och 80).

Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa, fånga eller döda djur. Det är också förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Det är svårt att se hur artskyddet för den aktuella delen av delsträcka D ska kunna klaras oavsett om det handlar om anläggning- eller driftsskede. Kommunen har valt att inte väga in frågan om artskydd i lämplighetsprövningen. I stället har man så här långt valt en strategi där man söker dispens likt det ärende avseende cinnoberbagge som länsstyrelsen beslutade om 2025-01-22, ett beslut som är överklagat till mark- och miljödomstolen. FVU menar att de många fridlysta och rödlistade arterna som finns inom i Årike Fyris utgör en av många grunder att ta med i lämplighetsprövningen enligt PBL.

En förbisedd omständighet av en 12 m hög bro över Fyrisån är dess påverkan på migrerande fåglar som använder jordbruksmarken på östra sidan av ån, direkt norr om den planerade bron. Här rastar och betar hundratals, kanske upp mot tusen, säd- och grågäss under vår och höst. Jordbruksmarksområdet, som är cirka 200 m brett närmast ån och 1 km långt, motsvarar cirka 20 hektar, där det bildas stora vätar under vår/höst. De fåglar som regelbundet använder området skulle kunna förlora detta viktiga rast- och betesområde på grund av de störningar som trafiken från den planerade bron kan komma att medföra. En bro skulle därmed motverka själva syftet med naturreservatet Årike Fyris. Länsstyrelsen har vid bildande av reservatet angivit att syftet med naturreservatet är att: bevara och utveckla biotoper för ett rikt fågelliv och vattenorganismer genom att värna, utveckla eller anlägga olika vattenmiljöer. Den störning den planerade bron medför bör därför inte anses vara tillåtlig.

Enligt planbeskrivningen breder bullret från den planerade spårvagnstrafiken ut sig över stora delar av de öppna områdena i Fyrisåns dalgång. Detta har en negativ påverkan för såväl friluftslivet som häckande och rastande fågel. Riktvärdena för rekreation överskrids i det värdefulla stråket utmed Fyrisån. I planbeskrivningen (s. 168) anges att fortsatt utredning och behov av anpassning behövs för att klara riktvärdena för betydelsefulla fågelområden vid Fyrisån.

Enligt planbeskrivningen (fig. 87, s. 108) medför trafiken att 50 dBA ekvivalent bullernivå uppnås cirka 370 meter från bron utan bullerdämpande åtgärder. Maximal ljudnivå understiger 50 dBA mer än cirka 500 meter bort från bron om inga bullerdämpande åtgärder vidtas. De åtgärder som föreslås är ytterst oklara:

”För att begränsa bullerpåverkan i området kring bron ska riktvärdena för det betydelsefulla fågelområdet klaras i så hög utsträckning som möjligt. … 

Belysning ska riktas nedåt, bort från omgivande vegetation och vatten, i så stor utsträckning som möjligt för att orsaka så lite störning på fladdermöss som möjligt.” (planbeskrivning s. 84, vår kursivering)

Det har, enligt FVU:s mening, i detaljplanen inte visats hur erforderlig hänsyn ska kunna uppnås avseende vare sig biotop- eller artskydd.

Även om det inte är avgörande för den nu aktuella prövningen i fråga om detaljplanen, så bör det noteras att Årike Fyris ingår som ett delområde i den av länsstyrelsen tillsammans med andra parter upprättade ansökan om att ett antal av Linnéminnena i Uppsala ska bli en del av ett internationellt världsarv, “The Rise of Systematic Biology”. Tillsammans bär de platser som nominerats på ett kulturarv från den period under 1700-talet, då vetenskapen systematisk biologi växte fram genom Carl von Linnés och hans kollegors arbete. Nomineringen lyfter fram och understryker de stora värden som Årike Fyris inrymmer. Den aktuella detaljplanen hotar såväl dessa värden som möjligheterna att få till stånd det föreslagna världsarvet.

5. En alternativ stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.

Som framgår av vad vi har framfört ovan så är spårvägsbron en storskalig anläggning som ingår i ett omfattande spårvägsprojekt med bland annat en större spårvagnsdepå planerad omedelbart öster om den nu aktuella bron. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att spårvagnsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån aspekter som vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö (6 kap. 3 § MB). Det innebär att en strategisk miljöbedömning ska göras och en miljökonsekvensbeskrivning upprättas.

Enligt 6 kap. 11 § 2 mom. MB ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) innehålla en ”identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”. I grunden handlar den nu aktuella detaljplanen om vilken transportinfrastruktur som behövs för att Uppsala stad ska kunna fortsätta utvecklas på ett gynnsamt sätt under beaktande av alla de starka allmänna intressen som ryms inom Uppsala stad och dess närhet. Det innebär att kraven på och omfattningen av en MKB måste anses vara högre och mer omfattande än för en detaljplan avseende ett till omfattning och innehåll mer begränsat projekt. För att kunna göra en rättvisande bedömning torde det i föreliggande fall krävas en analys av alternativa stadsstrukturer och dessas samlade effekter på miljön.

Grundfrågan som vi ställde inledningsvis är om den nu aktuella detaljplanen, med de stora värden som framför allt Ultuna och Årike Fyris innefattar och de många och betydande risker som en spårvagnsanläggning innebär, över huvud taget kan medges. För att förstå och kunna redovisa konsekvenserna av ett sådant ställningstagande måste den nu presenterade spårvagnssträckningen ställas mot alternativ där stadsutvecklingen i stället baseras på andra utgångspunkter än de som nu varit för handen. Någon sådan analys har inte redovisats i den nu aktuella detaljplanen, inte heller i de översiktsplanearbeten som föregått detaljplanen. De redovisningar som ges i plan- respektive miljökonsekvensbeskrivningen är endast alternativ i delfrågor såsom broläge över Fyrisån och passage förbi Stordammen. De större och avgörande frågorna för Uppsalas framtida utveckling med hänsyn till natur- och kulturvärden, vattenförsörjning, biotop- och artskydd mm har därmed inte fått en fullödig belysning. Vad som sägs i 6 kap. 11 § 2 mom. MB om geografisk räckvidd måste ses som att redovisningen av alternativ måste omfatta ett större sammanhang än vad som har presenterats i de aktuella planhandlingarna.

I den till detaljplanehandlingarna hörande bilaga 1 – Beskrivning av studerade alternativ, daterad 2023-05-23, redovisas summariskt ett antal alternativa brolägen över Fyrisån. Denna redovisning har kommit till inför en andra samrådsomgång först sedan länsstyrelsen begärt en sådan. Det är uppenbart att den i detaljplanen valda delsträcka D har utgått från en förutbestämd sträckning såsom den definierats i först ÖP 16 och därefter avtalats i fyrspårsavtalet, där den så kallade Ultunalänken bestämts som spårväg i den nu aktuella sträckningen.

I planhandlingarna ges ytterst summariska beskrivningar av det man kallar för nollalternativ. De slutsatser man redovisar är att biltrafiken förväntas komma att öka och att naturområden kommer att lämnas orörda. Sammantaget är det alltså en ytterst bristfällig redovisning gentemot kraven i ovan nämnda lagrum.

Enligt vad vi framfört ovan har frågan om en spårvägsbro eller inte en betydande geografisk räckvidd. FVU har i yttranden i samband med planeringen av de sydöstra stadsdelarna och vid samråd kring detaljplanerna för kapacitetsstark kollektivtrafik framhållit att utbyggnaden öster om Fyrisån bör omprövas beträffande omfattning och läge. Vidare att denna utbyggnad lämpligen bör ges tillgång till en kapacitetsstark kollektivtrafik till arbets- och serviceområdena i Fyrislund och Boländerna, liksom till Gränby och centrala Uppsala. För att fullt ut förstå konsekvenserna av att de dokumenterat stora värdena inom Årike Fyris skyddas och undantas från ingrepp måste ett sådant alternativ studeras och redovisas. Ett sådant alternativ kan tillföra betydande värden för Uppsalas framtida utveckling samtidigt som de i dag dokumenterat unika värdena inom Ultuna och Årike Fyris säkras för framtida generationer. Att som nu endast helt kort konstatera att om bron inte byggs så ökar biltrafiken och natur sparas är direkt missvisande och ger bilden av att redovisningen i planhandlingarna är tendensiös.

6. Detaljplanens konsekvenser för Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån är inte klarlagda.

Av planhandlingarna framgår att den planerade spårvagnssträckningen, med nödvändiga arbets- och servicevägar genom den norra delen av Lunsen, kommer att innebära ett betydande ingrepp i en naturmiljö som har bedömts ha höga naturvärden. Sträckningen ligger dessutom nära den norra gränsen för Natura 2000-området Lunsen. I norra Lunsen finns sumpskogar och torvmarker som är grundvattenberoende ekosystem. Dessa finns främst inom Natura 2000-området, men även norr om detsamma inom de delar av Lunsen som planeras för framtida stadsbebyggelse. Cirka 70 meter norr om Natura 2000-området ligger Stordammen, som också rymmer, och omges av, höga naturvärden.

Den modellering som har utförts (WSP och Lektus 2024) visar att grundvattensänkningar på över fem meter kommer att ske inom området norr om Natura 2000-området till följd av den planerade utbyggnaden (planbeskrivningen, fig, 82, s. 100). I planbeskrivningen sägs:

Resultatet från modelleringen visar att det inte föreligger någon risk för påverkan på Natura 2000-området Lunsen eller Stordammen till följd av att spårvägen anläggs. Däremot kan viss påverkan följa av kommande exploatering i de sydöstra stadsdelarna. Vidare tyder beräkningarna även på att den kumulativa effekten för sydöstra stadsdelarna och den planerade vägporten under järnvägen gör att påverkan sprider sig ytterligare in i området … (vår kursivering)

Spårvägen ses från kommunens sida som en förutsättning för att utveckla det som kommit att kallas de sydöstra stadsdelarna. Spårvägen får därmed anses ha indirekta framtida effekter på miljön, vilka bör beskrivas i det nu aktuella planärendet för att det fullt ut ska vara möjligt att bedöma lämpligheten av den föreslagna sträckningen. I planbeskrivningen sägs att påverkan på norra Lunsen kommer att behöva analyseras vidare för kommande projekt i området. FVU menar att den aktuella delsträckan av spårvägen måste studeras i ett större sammanhang med angränsande bebyggelse innan slutligt beslut kan tas om sträckan. Först då kan de kumulativa effekterna av den planerade stadsutvecklingen redovisas och fullt ut värderas.

Detaljplanen har även en direkt och indirekt påverkan på Natura 2000-området Sävjaån. Enligt planbeskrivningen (s. 165) så ökar föroreningsbelastningen till Sävjaån för samtliga ämnen efter genomförandet av detaljplanen. Anledningen anges vara att ren natur- och skogsmark bebyggs, vilket ökar avrinningen och föroreningsbelastningen. Att spårvägens indirekta effekter är betydande framgår av planbeskrivningen (s. 167):

De kumulativa effekterna av hela den planerade utvecklingen inom sydöstra stadsdelarna bedöms innebära ökad fosforbelastning till Sävjaån och att status enligt miljökvalitets-normerna inte kan garanteras. Ytterligare reningsåtgärder för spårvägen behöver därför studeras och samordnas med åtgärder inom den planerade stadsdelen, tillsammans med kompensatoriska dagvattenåtgärder. (vår kursivering)

Det är FVU:s slutsats att även med hänsyn till Natura 2000-området Sävjaån måste spårvägens effekter studeras i ett sammanhang tillsammans med övrig kommande bebyggelse innan slutligt beslut kan tas om sträckan. Kommunen menar att tillståndskrav enligt 7 kap. 28 a § MB inte föreligger i något av de båda fallen ovan. Då det av redovisade handlingar är uppenbart att spårvägssträckan mellan Gamla Stockholmsvägen och den planerade nya järnvägsstationen kommer att medföra direkta eller i vart fall indirekt påverkan på de båda Natura 2000-områdena, torde nyss nämnda tillståndskrav behöva hävdas.

Den nu aktuella detaljplanens konsekvenser på yt- och grundvatten samt för gällande miljökvalitetsnormer måste även ses tillsammans med de konsekvenser som kommer av den planerade spårvägsdepån väster om Gamla Stockholmsvägen. Enligt till den detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 59) kommer mängden av fosfor, kväve, koppar, krom och flamskyddsmedel (Bap) även efter rening att öka i dagvattnet. Även halterna av fosfor och kväve bedöms komma att öka.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                 Bo Aronsson                    Gunnar Norén

ordförande                           vice ordförande                styrelseledamot

Bilaga: Illustrationer från plan- och ansökningshandlingar

I denna bilaga redovisas illustrationer från för spårvägsprojektet aktuella handlingar. Bilderna visar anläggningarnas dominerande visuella påverkan på området Ultuna-Årike Fyris, vilket i sig och tillsammans med andra faktorer medför till en påtaglig skada på aktuella riksintressen.

Så kallad lansering, en byggmetod. Illustration från Teknisk beskrivning (s. 30) tillhörande ansökan om tillåtlighet.

Illustration från miljökonsekvensbeskrivningens omslag (planärendet).

Illustration från planbeskrivning för spårvagnsdepå, samrådsskedet.

Del av illustration från planbeskrivningen utvisande bron över Hemslöjdsvägen (s. 59)

”Planteringar på brobankarna och i anslutning till bron bedöms vara en förbättring av kulturmiljön med utgångspunkt i den påverkan som bron har. Planteringar är därför nödvändiga för att undvika påtaglig skada på kulturmiljön.” (s. 154, vår kursivering)

Bron över Hemslöjdsvägen med de i landskapet påtagligt dominerande slänterna samt den föreslagna dagvattendammen öster om Hemslöjdsvägen. Illustration från planbeskrivningen (s 30).

”Utformningen av dammarna är avgörande för att de inte ska innebära påtaglig skada på kulturmiljön.” (planbeskrívningen s. 67)

2025-02-26

PBN, sbf.planadministrator@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU)får med anledning av rubricerade granskning anföra följande.

I samband med samrådet för denna detaljplan yttrade sig FVU och avstyrkte starkt förslaget (Yttrande daterat 2024-03-01)

Nu är förslaget ute för granskning. I förslaget finns sammanfattat förändringar från samrådet. FVU anser att dessa förändringar inte på något sätt möter våra synpunkter. Förslaget innebär en helt oacceptabel negativ inverkan på den nuvarande stadsbilden i området.

Med hänvisning till skäl som anges i vårt tidigare yttrande, som bifogas, avstyrker FVU förslaget i sin helhet.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten-Åke Bylund, Ordförande
CarlErik Bergold, Per-Ove Sporrong, Jonas Tengborn ledamöter

2025-01-26

Till Mark- och miljödomstolen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har av domstolen beretts tillfälle att yttra sig över till domstolen inkomna skrivelser. FVU har tagit del av dessa skrivelser och vill med anledning därav framföra följande.

FVU framförde i föreningens överklagande, daterat 2024-06-26, att det i den antagna detaljplanen saknas en grundläggande och genomgripande analys av och ställningstagande till platsens unika rikshistoriska värden. Vidare att inte heller innebörden av och konsekvenserna för riksintresset Uppsala stad (C 40 A) har i den uträckning som krävs analyserats och belysts i planhandlingarna. FVU påtalade därför behovet av att ärendet remitteras till Riksantikvarieämbetet för bedömning av projektets effekter för kulturmiljön inom och i anslutning till det nu aktuella planområdet.

FVU noterar att Riksantikvarieämbetet bedömer att ett genomförande av det aktuella planförslaget skulle leda till att påtaglig skada uppstår på riksintresset Uppsala stad. Riksantikvarieämbetet är den myndighet som har uppdraget att peka ut och bevaka riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Ämbetets bedömning måste därmed tillmätas avgörande betydelse, om inte mycket starka skäl ger anledning att ifrågasätta bedömningen. Sådana skäl föreligger inte i detta fall. FVU menar därför att mark- och miljödomstolens avgörande i det nu aktuella målet ska vila på Riksantikvarieämbetets bedömning och att kommunfullmäktiges i Uppsala beslut att anta detaljplanen därmed ska upphävas.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande,
Bo Aronsson, vice ordförande

2025-01-17

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Uppsala kommun planerar, genom rubricerat planförslag, att exploatera 14 hektar tätortsnära högklassig brukningsvärd jordbruksmark i Norra Sunnersta för ny bostadsbebyggelse.

Enligt miljöbalken 3 kap. 4 § är jordbruk av nationell betydelse och brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Kommunen har inte visat att planerad exploatering av brukningsvärd jordbruksmark för nya bostäder inte kan genomföras någon annanstans. Planområdet berörs också av riksintresset Uppsala stad (C 40 A), som framhåller betydelsen av den historiska tillfartsvägen till staden och det öppna landskap som omger den. Föreningen Vårda Uppsala avstyrker därför det presenterade förslaget till detaljplan för Norra Sunnersta och önskar att planeringen för en exploatering av denna prima brukningsvärda jordbruksmark avbryts.

Skälen till vår avstyrkan

Bakgrund till hur Uppsala kommun har exploaterat värdefull jordbruksmark

Andelen jordbruksmark i Uppsala kommun utgör cirka 25% av kommunens totala landareal. Mellan åren 2006–2020 exploaterades 244,5 hektar åkermark och 40,3 hektar betesmark i Uppsala kommun, totalt cirka 285 hektar. Sedan 2006 har Uppsala kommun varit en av de kommuner som exploaterat störst jordbruksarealer i Sverige. Cirka 6 916 hektar jordbruksmark har gått förlorad inom kommunen mellan åren 2000–2021.

Tätortsnära högklassig jordbruksmark – en viktig resurs vid kris och krig

Tätortsnära högklassig jordbruksmark är av yttersta vikt för befolkningen i Uppsala vid en kris- eller krigssituation för att säkerställa möjligheterna av att kunna odla egna livsmedel. Sådana tätortsnära jordbruksmarker hade mycket stor betydelse för livsmedelsförsörjningen i större och medelstora städer i Sverige under andra världskriget. Uppsala kommun bör i sitt planeringsarbete tona ned det kortsiktiga intressen för exploatering av jordbruksmarker och i stället sätta alla sina beslut i ett 100 års-perspektiv för att erhålla en hållbar utveckling för Uppsalas markanvändning.

Uppsalas kommuns politik relaterat till jordbruksmarken

Utfallet av den folkomröstning som genomfördes 2024 har tolkats på olika sätt. Klart var dock att samtliga partier inför valet sa sig arbeta för att stärka de kransorter som nämndes i den formulering som låg till grund för frågeställningen vid omröstningen:

”Uppsala kommun ska i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder i tätorterna längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa).”

Det är FVU:s mening att kommunen bör fullfölja intentionerna med att utveckla kransorterna, bland annat för att därigenom avlasta trycket på exploatera den stadsnära jordbruksmarken för bebyggelse. Uppsala kommun har bland annat i Vänge- och Storvreta områdena utmärkta möjligheter att utnyttja lämpliga skogsområden för bostadsbebyggelse som inte skulle hota några väsentliga natur- eller friluftsintressen. I Vänge-området finns ett stort lämpligt skogsområde nordost om Vänge tätort och vid Storvreta finns ett motsvarande område sydost om järnvägen. 

Kommunen bör också väga in kommunfullmäktiges beslut 2023-12-11 att ta fram riktlinjer för att värna jordbruksmark, vilket skulle innebära att bevarandet av kommunens jordbruksmarker kan stärkas.

Byggande av cirka 700 bostäder, övervägande markbostäder kan inte motivera att 14 hektar tätortsnära, värdefull jordbruksmark raderas för all framtid. Delar av jordbruksmarken används idag till SLU:s försöksodlingar, vilket ytterligare ökar värdet av denna jordbruksmark. Den föreslagna detaljplanen skulle innebära att fleråriga serier av försöksodlingar måste upphöra.

Kommunen hänvisar till att området i den föreslagna detaljplanen är utpekat som stadsbygd i Uppsalas översiktsplan, ÖP 2016, och i den fördjupade översiktsplanen för Södra staden 2018. Detta har ingen avgörande betydelse som argument för att kunna exploatera jordbruksmarken för bostadsbebyggelse, eftersom dessa planer aldrig prövat frågan om de grundläggande hushållningsbestämmelserna om jordbruksmark som finns i 3 kap. 4 § miljöbalken. En sådan prövning görs först i samband med en detaljplan för området.

Kommunen anger i dokumentet ”Motivering till en ny exploatering på åkermark på fastigheten Sunnersta 51:22” att inom kommunens prioriterade tätorter finns ett maxantal av tillkommande bostäder, som kransorterna kan kompletteras med kopplat till bland annat kapacitet i VA-systemet. Vissa tätorter kan enligt kommunen kompletteras med flera hundra bostäder medan andra, exempelvis Järlåsa och Vänge endast kan utökas med 20–50 bostäder. Kommunens sätt att resonera förvånar, och är inte i linje med de utfästelser som gjordes inför folkomröstningen. När kommunens prioriterade tätorter ska byggas ut måste naturligtvis VA-kapacitet och annan samhällsservice byggas ut.

Kommunen anger också att ”enligt fyrspårsavtalet ska kommunen bidra med 6 000 nya bostäder i Södra staden. Inom Södra staden finns ingen annan lämplig mark som kan tänkas stödja Uppsalapaketet, som inte ligger på brukningsvärd jordbruksmark eller i skyddad eller mycket värdefull natur”. Fyrspårsavtalet ska enligt politisk överenskommelse omförhandlas med staten, vilket ger utmärkta möjligheter att i stället överenskomma om att det beting av nya bostäder som angivits skulle kunna placeras över hela Uppsala kommun, vilket skulle förhindra att värdefull jordbruksmark i Norra Sunnersta försvinner för evigt. 

Exploatering av brukningsvärd jordbruksmark och miljöbalkens regler

Uppsala kommuns sätt att lättvindigt exploatera jordbruksmarker finner inget stöd i reglerna i miljöbalken 3 kap. 4 §, då dessa regler ställer högre krav på att utreda och presentera alternativa markförslag än vad Uppsala kommun nu har presenterat. Kommunens allmänna och generellt hållna motiveringar för planerna att utnyttja brukningsvärd jordbruksmark för bebyggelse, är av för låg standard för att svara mot miljöbalkens undersökningskrav. Kommunens utredningsskyldighet är mer omfattande. Kommunen har inte heller följt sin egen ÖP 2016 som anger att ”om brukningsvärd åkermark kan exploateras ska en värdering av samhällsintresset och alternativa platser ske genom en systematisk analys”.

Riksintresset och det öppna landskapet

Det nu framlagda planförslaget berör till delar riksintresset för Uppsala stad (C40 A). I motivtexten framhålls betydelsen av den raka, historiska tillfartsvägen till staden med det omgivande öppna odlingslandskapet. Den visuella landskapskaraktären – landskapsbilden – mellan Dag Hammarskjölds väg och Fyrisån kring Ultunaområdet har under åren också värnats från exploatering och energiskogsodlingarna har medvetet utformats för att bibehålla en visuell kontakt med årummet. Det nu framlagda förslaget innebär ett betydande steg bort från tidigare värnandet av de historiskt värdefulla karaktärsdragen i området. FVU har tidigare utvecklat sin syn i dessa frågor i samband med att den fördjupade översiktsplanen för den Södra staden upprättades.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten-Åke Bylund, ordförande
Gunnar Norén,  styrelseledamot

2025-01-03

Plan- och byggnadfsnämnden

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) fär med anledning av rubr. samråd anföra följande:

Föreningen ser positivt på föreslaget tillskott av nya bostäder i Storvreta centrum. Vi ser också positivt på tillskottet av flerfamiljshus i Storvreta med plats för lokaler i bottenvåningen. Det ger ökad mångfald i boendet samt ökar underlaget för service mm. Storvreta centrum förstärks samtidigt som trycket minskar på förtätningen och utbyggnaden av staden. En fortsatt utbyggnad på värdefull jordbruksmark måste dock undvikas. 

Föreslagen centrumbebyggelse saknar dock en nödvändig och långsiktigt lämplig anpassning till ortens skala och egenart. Storvreta Centrum är sedan lång tid en av Uppsalas mest mångsidiga och trivsamma förortscentra. FVU ser därför positivt på föreslagen breddning av gaturummet för GC-trafik och förgårdsmarken. Det ger möjligheter till ett grönt gaturum med lokaler som samtidigt breddar centrum, torget vid biblioteket, fickparken i kv 1 samt torget i kv 3. Våra invändningar är starkast när det gäller den höga exploateringen och den stela gestaltningen i kv 2 och 4. I planen sägs att man vill skapa en ”centrumdel med småstadskaraktär som skall samspela med den befintliga centrumbebyggelsen”. Det gör inte femvåningshus med befintlig två- och i enstaka fall trevåningsbebyggelse samt villor. I Arkitekturpolicyn sägs att anpassning till platsen är ett av de grundläggande kraven för en god stadsbyggnad. Illustrationen på sidan 13 visar tydligt bristen på anpassning till platsen och det totala brottet mot skalan i centrala Storvreta.

Det är helt tydligt att en lägre exploatering med lägre hushöjder krävs om detaljplanen skall kunna ge förutsättningar för en god integration och livsmiljö. Redovisade solstudier visar dessutom tydligt på flera mörka gårdar. En lägre exploatering skapar på ett naturligt sätt plats för fredade och trivsamma gårdsmiljöer, särskilt i kv 2.

Om Storvreta ska fortsätta växa med en hög kvalitet krävs sammanfattningsvis att planförslagets gestaltning och skala grundligt arbetas om. Förslag: Sänk bebyggelsen och nyansera grupperingen.  Skapa en långsiktig miljö av trädgårdsstadskaraktär med byggnader i högst 2-3 våningar, t.ex. tre våningar mot Ärentunavägen och mer utbredda flyglar åt NO i två till tre våningar. Skapa ett minitorg för butiksentréer i kv 4, i hörnet mot Jan Eriks väg osv.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
PO Sporrong, styrelseledamot

2025-01-07

Till Mark- och miljödomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-12-12 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

FVU anhåller samtidigt om anstånd till 2025-01-31 för att utveckla föreningens talan och få en rimlig tid att förankra densamma i föreningens styrelse. Kungörelsen om antagandet av detaljplanen kom FVU till del först dagarna före jul, varför det på grund av helgerna inte har varit möjligt att samla styrelsen innan den angivna överklagandetidens utgång,

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för vårt yrkande i sak

FVU har tidigare utvecklat föreningens synpunkter och argument i samband med samråd och granskning enligt 5 kap. 11 respektive 18 §§ PBL (yttrandet från granskningen bifogas, daterat 2024-08-30). Vad föreningen där har framfört ligger till grund för vårt överklagande. Huvudargumentet sammanfattas i föreningens granskningsyttrande enligt följande:

Kommunens omfattande utredningsskyldighet enligt miljöbalken, när man planerar för ny industrimark/bostäder på jordbruksmark, är att undersöka om ”detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.”

FVU menar att denna prövning inte har genomförts eller presenterats under planprocessen. Detta förhållande strider mot 3 kap. 4 § MB. Kommunen har därmed inte visat att exploateringen för industrimark, även om den är ett väsentligt samhällsintresse, inte kan genomföras någon annanstans. Förslaget till detaljplan avstyrks därmed.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-12-27

Uppsala kommun, plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad detaljplan som varit utsänt för samråd. FVU ser det som positivt att Vänge ges ett tillskott av ny bebyggelse då det är en ort som har potential att utvecklas som serviceort och på sikt få förbättrade pendlingsmöjligheter via Dalabanan. FVU vill dock peka på behovet av en grundläggande analys av ortens utvecklingsmöjligheter och av ett förslag till en lämplig utbyggnadsordning där även andra boendeformer än villor och grupphus ingår. Idag saknas bostadsrätter och hyresrätter, vilket även framgår av planbeskrivningen.

Den nu aktuella detaljplanen är exploatörsdriven, där exploatören svarar för i stort sett allt underlag i form av utredningar och illustrationer. Det ställer stora krav på att kommunen granskar innehållet i dessa utredningar och även bedömer och säkrar kvaliteten i dessa handlingar och de slutsatser som där redovisas. Den planbeskrivning som nu har tagits fram är i delar vag och oprecis och ger inte bilden av att kommunen fullt ut har prövat det underlag som exploatören har presenterat. I det följande kommenteras några exempel på iakttagelser som FVU gjort vid en genomläsning.

Redan inledningsvis blir texten missvisande när det skrivs att ”en detaljplan berättar vad som får byggas inom ett område och hur mark och vatten ska användas”. En detaljplan uppgift är inte att berätta, den upprättas för att reglera användningen mark och vatten samt bebyggelsens omfattning och utformning. (FVU:s kursiveringar)

I planbeskrivningen skrivs att ”Arkitektvägen är en mindre gata som inte bjuder in till höga hastigheter, men är i sin utformning inte optimal för att hantera flöden av barn som går till och från sina skolverksamheter.” Trots denna slutsats redovisas inte några överväganden avseende behov av åtgärder för att trygga barnens skolväg från det nu aktuella planområdet.

I planbeskrivningen anges ett parkeringsbehov som baseras på en snittstorlek per villa om 122 kvadratmeter bostadsarea medan detaljplanen (plankartan) medger en byggrätt om 225 kvadratmeter byggnadsarea per fastighet. Angiven nockhöjd medger tvåvåningshus, varför den faktiska storleken per villa kan komma att bli väsentligt större än 112 kvadratmeter.

I planbeskrivningen anges att grundvattenuppträngning har noterats vid 1,8 meter under markytan. Vidare sägs att höga grundvattennivåer, och i synnerhet potentiellt artesiskt grundvatten kan medföra svårigheter och hårdare reningskrav för dagvattenhantering och utsläpp. Trots detta finns inga förslag på åtgärder och inte heller något ställningstagande för att förhindra anläggande av källare.

Vad gäller risk för översvämningar skrivs att ”eventuellt kan trummors kapacitet behöva ses över för att säkerställa avledningen av vattnet.” Avledningen av dagvattnet är alltså inte säkerställt. En detaljplan ska klara ut vad som gäller och vilka åtgärder som krävs för att den tillkommande bebyggelsen inte ska orsaka problem vare sig inom densamma eller för omgivningen.

FVU noterar även ett antal oklarheter vad gäller huvudmannaskap i denna del av Vänge. Detaljplanen väster om planområdet är en byggnadsplan, dvs med enskilt huvudmannaskap, Detaljplanen söder och öster om området har kommunalt huvudmannaskap, vilket innebär att Vagnsbyvägen i denna del är en kommunal gata. I det nu aktuella planförslaget redovisas ingen allmän platsmark alls utan tillfartsvägarna till de planerade bostäderna säkerställs i planen som sk prickmark. En gemensamhetsanläggning avses bildas för att svara för drift och underhåll.

Samtidigt anges i planbeskrivningen att driften för majoriteten av vägarna i tätorten Vänge sköts genom vägförening och att även den nu aktuella detaljplanen kommer innebära drift och underhåll i privat regi. Det går inte att utläsa om Vänge vägförening kommer att svara för den nya gemensamhetsanläggningens åtaganden eller om de som bosätter sig i området kommer att vara beroende av tre olika huvudmän för vägarnas drift och underhåll.

Ytterligare oklarheter torde uppstå om de fyra fastigheter (Vangsby 3:1-4), som är belägna i direkt anslutning till den nu planerade bebyggelsen, lämnas utanför den nu aktuella planen. För att lösa de inbördes sambanden och de gemensamma åtaganden som kan uppkomma mellan den planerade bebyggelsen och dessa fyra fastigheter, så bör även de senare tas med i detaljplanen.

FVU noterar att av underlagshandlingarna framgår att exploatörer och beställare av dessa handlingar är Vagnsby Utveckling AB, V Property Holding AB, samt Mustafa Malla (planintressenterna), vilket enligt 4 kap. 33 § 6 PBL ska framgå av planbeskrivningen. Nu skrivs endast att handlingarna är beställda av exploatören utan att redovisa vilka dessa är.

Syftet med nyss nämnda paragraf är, enligt förarbetena till lagen (prop 2020/2021:131), att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. Där framhållas att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.” (sid 57).

Vidare framhålls i nyss nämnda förarbeten vikten av att ”…kommunen i egenskap av planmyndighet kan säkerställa att de åtgärder som vidtas och de bedömningar som görs är sakliga och opartiska, så att objektiviteten inte kan ifrågasättas för det fall en plan grundar sig i huvudsak på underlag som har upprättats av planintressenten själv.”

I det nu föreliggande planärendet har allt väsentligt underlagsmaterial tagits fram av planintressenterna varför det är av särskild vikt att kommunens redovisning är korrekt, att planbeskrivningen är precis och att de avvägningar som kommunen gjort baserat på planintressenternas underlag tydligt framgår.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-12-10

Till Mark- och miljööverdomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed mark- och miljödomstolens vid Nacka Tingsrätt dom 2024-11-20 i mål nr P 2263–24 i den del den innebar att FVU:s överklaganden avslogs och yrkar att mark- och miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd samt upphäver plan- och byggnadsnämndens beslut att anta den i målet nu aktuella detaljplanen.

Hur riksintresset för Uppsala stad säkerställs är en huvudfråga i FVU:s arbete. För att vårt överklagande ska kunna slutligt beredas och beslutas i föreningens styrelse med den noggrannhet och eftertänksamhet som frågan kräver begär vi förlängd tid till den 15 januari 2025 med att kunna inkomma med en eventuell komplettering och utveckling av vår här nedan framförda talan.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för våra yrkanden

Det är FVU:s uppfattning att mark- och miljödomstolens beslut är felaktigt. Prövningstillstånd bör dessutom meddelas då det behövs vägledning för rättstillämpningen vad avser 4 kap 33 § 6 PBL och 5 kap. 27 § PBL.

Sammanfattningsvis är det FVU:s uppfattning att:

• Detaljplanen innebär en förvanskning av en kulturhistoriskt värdefull miljö, vilken riskerar att medföra en praxis som innebär en påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad (kumulativa effekter).
• Planhandlingarna är inte upprättade i enlighet med intentionerna i PBL.
• En detaljplan som berör ett riksintresse som det för Uppsala stad måste anses omfattas av kravet i 5 kap. 27 § PBL att en detaljplan ska antas av kommunfullmäktige.

Detaljplanen innebär en förvanskning av en kulturhistoriskt värdefull miljö, vilken riskerar att medföra en praxis som innebär en påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad (kumulativa effekter).

Föreningen vidhåller att riksintresset (Uppsala stad C 40 A) och de kulturhistoriska värdena inte i tillräcklig grad har beaktats i planen och att prövningen av den nu aktuella detaljplanen inte kan ses isolerat från eventuellt kommande exploateringar inom riksintresseområdet. Accepteras den nu framlagda planen kan det sätta en praxis som kan leda till att riksintresset skadas och måste omprövas. Att så kan komma att ske framgår av rapporten Uppsala stad C 40 A Riksintresse för kulturmiljövården, Fördjupat kunskapsunderlag. Länsstyrelsen 2014. Där beskrivs historiken bakom avgränsningen av riksintresset, bland annat vilka områden som utgått och varför (s. 13):

De områden som utgick 2002 var sådana som präglades av ett stort tillskott av ny byggnation och förändringar i en sådan omfattning att den ursprungliga kulturhistoriska karaktären förändrats. De områden som utgick var mindre partier vid Eriksberg, Rickomberga och vid nordvästra delen av Tuna backar. De är bebyggelseområden där sentida inslag bidragit till att deras ursprungliga karaktär och särprägel förändrats avsevärt och därför inte längre är av riksintresse. Dessa bedömningar har vid fältbesiktning visat sig vara välgrundade och gäller fortfarande.

För att värdet av det nuvarande riksintresset ska vara intakt över tiden är det därför av högsta vikt att bevaka och särskilt pröva varje tillägg eller förändring där de kulturhistoriska värdena reduceras eller förvanskas. Den nu aktuella planen är av sådan karaktär där en byggnad av högt kulturhistoriskt värde, uppfört som en solitär (fritt liggande byggnad) utformad i en lågmäld efterkrigsarkitektur, sammanbyggs med ett nutida tillägg med ett medvetet dominerande uttryck.

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun antog 2024-02-15 den nu aktuella detaljplanen för del av kvarteret Trudhem. Detaljplanens syfte anges vara att möjliggöra nya byggrätter samtidigt som de höga kultur- och arkitekturhistoriska värdena som finns inom planområdet värnas. Det är FVU:s mening att detta syfte inte är möjligt att uppnå såsom det framlagda förslaget har utformats.

Kommunen stöder sitt ställningstagande på bland annat en av Upplandsmuseet framtagen byggnadsminnesutredning enligt vilken det kulturhistoriska värdet för tingshusets södra flygel har minskat eftersom den tidigare är ombyggd. Det handlar om att man på tingshusets östra sida, mot Storgatan, har skapat en entré för handikappade, vilket tidigare saknats, och att man därvid även varit tvungen att sätta igen ett fönster. Det är enligt FVU:s uppfattning orimligt att hävda att dessa begränsade och med arkitektonisk skicklighet genomförda åtgärder har berövat byggnaden så mycket av dess ursprungliga kulturhistoriska värde att en byggnadsminnes-förklaring inte längre skulle kunna vara aktuell. Ingen som inte känner till de faktiska förhållandena skulle reagera på att åtgärderna är tillkomna i efterhand.

Under planarbetet har, genom exploatörens försorg, även en antikvarisk konsekvens-beskrivning tagits fram enligt vilken tingshusets södra gavel dels endast utgör en begränsad del av tingshuset som helhet, dels har liten exponering ut mot omgivningen. Konsekvensbeskrivningens samlade bedömning är därför att de tillkommande byggrätterna inte medför någon förvanskning av tingshuset som helhet. 

FVU vill framhålla att byggnaden till sin form och karaktär är en solitär, som med omgivande tomt av öppen parkkaraktär under många år har spelat viktig roll i staden. Att bygga ihop denna solitär med angränsande delar av kvarteret innebär dels att man på ett påtagligt sätt ändrar byggnadens karaktär, dels att man frångår arkitektens idé om ett fritt liggande hus på platsen. Sakligheten och opartiskheten i konsekvensbeskrivningen kan och bör därför enligt FVU:s mening ifrågasättas.

Samtidigt som byggnadsminnesutredningen hävdar att den tillskapade handikappentrén och det igensatta fönstret har berövat tingshuset så mycket av dess ursprungliga värde att en byggnadsminnesförklaring inte längre är aktuell, menar alltså den antikvariska konsekvensbeskrivningen att det går bra att bygga ett femvåningshus på tomten och att motbygga en gavel utan att det medför någon förvanskning av tingshuset och att det därför inte heller skulle ha någon negativ påverkan på riksintresset Uppsala stad, en uppfattning som delas av kommunen.

Kommunen framhåller vidare att tingshusets flyglar inte har samma värde som tingssalen med dess höjd och utskjutande utformning och att man därför kan bygga bort gaveln på tingshusets södra flygel genom att medge en ny byggrätt mot Storgatan placerad mellan gaveln och grannfastighetens gårdshus. Även om flyglarna har ett lägre skyddsvärde än tingssalen så betyder inte det att de saknar skyddsvärde. Att olika delar av en byggnad har olika skyddsvärde är för övrigt inte ovanligt. Som exempel kan nämnas Uppsala slott där rikssalen har ett högre skyddsvärde än längan mellan tornen. Att tingshusets båda flyglar finns kvar i så gott som oförändrat skick ökar däremot tingssalens skyddsvärde liksom tingssalen i sin tur ökar flyglarnas värde. De olika delarna ger tillsammans tingshuset ett mycket högt skyddsvärde.

Enligt kommunen möjliggör detaljplanen tillskapandet av en ny årsring i kvarteret. Vems eller vilkas önskemål därom man därmed skulle tillmötesgå framgår inte. FVU ser inget behov av en ny årsring i kvarteret, särskilt inte som den skulle komma att inverka negativt på denna byggnads kultur- och arkitekturhistoriska värde.

Vidare anser kommunen att detaljplanens två byggrätter ger möjlighet att uppföra två hus av hög arkitektonisk kvalitet. Vad vi vet är att de ska tillkomma på en fastighet som redan rymmer en byggnad av oomtvistligt hög arkitektonisk kvalitet och att det är denna byggnad, tingshuset, som kommer att förlora på detaljplanens genomförande.

Även länsstyrelsen har yttrat sig i målet, första gången 2022-09-09. Länsstyrelsen skrev då följande:

Med ett genomförande av det aktuella planförslaget konstaterar länsstyrelsen att den före detta tingsrätten förlorar så mycket av sitt kulturhistoriska värde att en byggnadsminnes-förklaring inte längre kan bli aktuell.

Efter att mark- och miljödomstolen 2023-06-21 upphävt den tidigare detaljplanen har länsstyrelsen inga synpunkter på den nya, nu aktuella planen, trots att denna i fråga om hanteringen av de kulturhistoriska värdena kan sägas vara identisk med den föregående. Varför länsstyrelsen har frångått sin tidigare bedömning är svårt att förstå och förklaras inte.

FVU anser att kommunen inte på ett trovärdigt sätt har lyckats argumentera för att tingshusets värde inte kommer att lida skada om detaljplanen genomförs. Inte minst kommer en betydande del av utsikten inifrån tingshusets uppglasade trapphus att försvinna, den utsikt som vänder sig in mot de centrala delarna av Uppsala. Här kommer en stor del av utsikten mot Österplan och järnvägen i framtiden att skymmas av ett femvåningshus.

Länsstyrelsen skrev i det fördjupade kunskapsunderlag som nämns ovan:

Det är angeläget att byggnaderna inom riksintresseområdet kan fortsätta att brukas med beaktande av deras särart och kulturhistoriska värde. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer bidrar till upplevelsen och förståelsen av stadens utveckling.

FVU vill i detta sammanhang även framföra följande: Tingshuset är beläget i Uppsalas östra innerstad belägen öster om järnvägen, en stadsdel som, till skillnad från staden väster om järnvägen och särskilt väster om ån, har ytterst få offentliga märkesbyggnader av dignitet. Inte minst av den anledningen samt för att tingshuset har få motsvarigheter i landet i övrigt anser FVU att plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen ska upphävas.

Planhandlingarna är inte upprättade i enlighet med intentionerna i PBL.

Under senare år har det blivit vanligt att planintressenter bidrar med omfattande underlagsmaterial när detaljplaner upprättas och även medverkar genom att upprätta förslag till planhandlingar, så kallade exploatörs- eller byggherredrivna planer. Dessa begrepp saknas i PBL och det saknades tidigare även stöd i lagen för denna typ av medverkan.

Lagen om privat initiativrätt infördes den 1 augusti 2021. Då infördes i propositionen (prop. 2020/21:131) begreppet planintressent och genom de ändringar som gjordes i PBL medges att enskilda planintressenter ska kunna underlätta och påskynda detaljplaneprocesserna genom att ta fram det planeringsunderlag som behövs (5 kap. 8 § PBL). Innan denna bestämmelse infördes saknades lagstöd för att en planintressent skulle kunna tillhandahålla det planeringsunderlag som behövs. Trots detta har den nu aktuella planen ursprungligen upprättats på detta sätt. Delar av underlagsmaterialet togs fram redan 2019 medan andra delar har tillkommit först sedan lagen infördes. Det finns dock, vad vi kan finna, ännu inget rättsfall som tar ställning tills att en planintressent ska kunna ta fram allt planeringsunderlag i så speciella fall som det nu aktuella.

I doktrinen har det påpekats att kommunen bör svara för sådant planeringsunderlag som handlar om en detaljplans kärnfrågor och som kräver många bedömningar eller på annat sätt avsevärt påverkar en planintressents intressen (se exempelvis Sven Boberg, JP Infonet). Som skäl har angivits att om detta underlag kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga. I det nu föreliggande fallet har tydligtvis allt underlagsmaterial tagits fram av planintressentens konsulter. Vi menar att det inte går att utesluta att det kan ha medfört brister i saklighet och/eller opartiskhet. Se i sammanhanget det som ovan har anförts om sakligheten och opartiskheten i den antikvariska konsekvensbeskrivningen.

Ett första förslag till detaljplan för del av kvarteret Trudhem, antogs av plan- och byggnadsnämnden 2022-12-11. Efter överklaganden upphävde mark- och miljödomstolen genom dom 2023-06-21 densamma (mål nr P 9024–22). Plan- och byggnadsnämnden valde då att upprätta ett nytt förslag som antogs av nämnden 2024-02-15. Det är FVU:s mening att detta nya förslag som nu överklagas bör prövas mot kraven i 4 kap. 33 § 6 PBL.

När den privata initiativrätten infördes ställdes kravet på att en planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 PBL). Detta lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I prop. 2020/21:131 (s. 57) uttalas: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.”

Genom en övergångsbestämmelse gäller de äldre bestämmelserna i 4 kap. 33 § PBL för ärenden om detaljplaner som har påbörjats före den 1 augusti 2021 och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana detaljplaner till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort. I föreliggande fall påbörjades ett första planförslag före lagens i ikraftträdande, varför denna undantagsbestämmelse skulle kunna åberopas som stöd för att inte redovisa vem som står bakom det framlagda underlaget. Genom att denna första plan upphävdes genom mark- och miljödomstolens dom (mål nr P 9024–22) och saken inte fördes vidare till mark- och miljööverdomstolen får det då aktuella målet anses vara avslutat. Det innebär att övergångsbestämmelsen inte kan åberopas avseende det nu aktuella målet (mål P 2263–24).

I förteckningen i planbeskrivningen (s. 6) listas detaljplanehandlingarna samt ett antal utredningar som betecknas som övriga handlingar. Beställare av underlagsmaterialet torde genomgående vara FL Invest Holding AB eller Rohan Ekonomisk Förening, vilket i så fall enligt PBL 4 kap 33 § 6 PBL ska framgå av beskrivningen (se prop. 2020/21:131, s. 58, där skälen för redovisningsskyldigheten också utvecklas). Det bör även redovisas på vems uppdrag Johan Celsing arkitektkontor har upprättat de i beskrivningen angivna handlingarna.

Det är FVU:s mening att plan- och byggnadsnämnden har brustit i sin redovisning av vem som står bakom det underlagsmaterial som den aktuella detaljplanen bygger på. Den transparens som PBL ställer krav på har därmed inte uppfyllts.

En detaljplan som berör ett riksintresse som det för Uppsala stad måste anses omfattas av kravet i 5 kap. 27 § PBL att en detaljplan ska antas av kommunfullmäktige.

FVU överklagade plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen då densamma, enligt föreningens mening, genom dess betydelse för riksintresset för Uppsala stad och de dokumenterade kulturhistoriska värdena borde ha prövats av kommunfullmäktige enligt 5 kap. 27 § PBL.

Mark- och miljödomstolen (domen s. 14 f.) citerar förarbetena till den aktuella lagtexten: 

Av förarbetena framgår att uttrycket plan som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt omfattar sådana planförslag som ska handläggas enligt det förfarande som regleras i 5 kap. 7 § (utökat planförfarande), dvs. planförslag som inte är förenliga med översiktsplanen eller länsstyrelsens granskningsyttrande över denna, är av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse, eller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (se prop. 2016/17:151 s. 96).

Vidare skriver domstolen (domen s. 15):

Med uttrycket “betydande intresse för allmänheten” avses planförslag som kan antas angå en större krets människor som inte redan kommer att underrättas om planförslaget i egenskap av sakägare eller boende i eller i anslutning till planområdet. Det kan t.ex. gälla områden som används av allmänheten för rekreation, vissa betydelsefulla kulturmiljöer och ärenden där strandskydd ifrågasätts.

Därefter gör domstolen bedömningen att planens karaktär och omfattning inte är av sådan principiell beskaffenhet eller större vikt att den av den anledningen skulle ha antagits av kommunfullmäktige.

Det är FVU:s mening att denna slutsats är felaktig. Planområdet ingår i ett större område som klassats som riksintresse (Uppsala stad C40 A). Ett riksintresse är per definition ett begrepp som avser ett område, en plats eller ett enstaka objekt som bör skyddas och som anses viktigt ur en nationell synvinkel. En fråga som är av nationellt intresse, likt riksintresset Uppsala stad C40 A, får då anses vara en fråga som omfattas av förarbetenas skrivning ”av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse”. Speciellt gäller detta för ett riksintresse som det nu aktuella, där läsbarheten av den historiska utvecklingen är ett grundläggande motiv för dess tillkomst. Denna läsbarhet är till för såväl uppsalabor som besökare. Frågan berör därför en långt större krets av människor än kretsen av sakägare eller boende som finns i eller i anslutning till planområdet.

Med stöd av det nyss anförda är det FVU:s uppfattning att detaljplanen borde ha handlagts med ett utökat förfarande och ärendet förts till kommunfullmäktige för prövning. Plan- och byggnadsnämndens möten är slutna, dokumentation sker endast genom beslutsprotokoll med eventuella reservationer. Det är först genom en prövning i kommunfullmäktige som en godtagbar transparens erhålls och medborgarna kan ta del av de politiska överväganden som görs. Den aktuella planen borde därför ha prövats av kommunfullmäktige i enlighet med grundregeln i 5 kap. 27 § PBL.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande
Tomas Klang, styrelseledamot