Kan kommunen avtala bort medborgarinflytande?

Avtalet om spårväg i Uppsala är lika illa underbyggt som i fallet med linbanan i Göteborg, skriver Föreningen Vårda Uppsala.

Har Uppsala kommun och staten genom Uppsalapaketet avtalat bort lagstadgade prövningar enligt Järnvägslagen och Plan- och bygglagen (PBL)? Kommer kommunledningen att åberopa avtalet för att slå undan kritik mot södra staden och förslaget på spårväg? Riskerar berörda sakägare och kommuninvånare att förlora sina möjligheter till inflytande?

Riksrevisionen har nyligen granskat Sverigeförhandlingens storstadsavtal. Stockholm, Göteborg och Malmö har i dessa avtal utlovat att bygga ett stort antal bostäder mot att staten investerar i särskilt utpekad transportinfrastruktur. Riksrevisionen är påtagligt kritisk på flera punkter; riksdagens beslutade mål för transportpolitiken har frångåtts och de avtalade åtgärderna har inte baserats på tillräckliga analyser av behov, samhällsekonomi och kostnader. Statens insyn har varit svag och underlagens kvalitet har inte motsvarat de krav som normalt ställs.

Uppsalapaketet är på motsvarande sätt ett avtal mellan staten, Region Uppsala och Uppsala kommun avseende fyra spår mellan Uppsala och länsgränsen mot Stockholm, spårväg i Uppsala samt ett omfattande bostadsbyggande i den södra och sydöstra staden. Vid förhandlingen om Uppsalapaketet har de berörda parterna arbetat på motsvarande sätt som i Sverigeförhandlingen. Samma kritik som Riksrevisionen riktar mot avtalen i de tre storstadsregionerna kan därför riktas mot Uppsalapaketet.

Enligt vår mening finns uppenbara brister i underlaget till avtalet och i det arbete som har utförts efter att det tecknades. Nyligen har en detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik varit utsänd för granskning. Planen håller öppet om den framtida trafikeringen ska ske med BRT (Bus Rapid Transit) eller spårväg. Samtidigt säger avtalet med staten att det ska vara spårväg. Här har alltså kommunen i avtal föregripit en öppen och förutsättningslös prövning.

Detaljplanen saknar dessutom en beskrivning som redovisar vilka organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras. I en tidigare insändare i UNT efterlyste vi bakomliggande kalkyler och planerad finansiering av en spårväg. En sådan redovisning har ännu inte presenterats, vare sig i plandokument eller offentligt på annat sätt. Innan kommunen tar beslut i frågan bör en fullständig och offentlig redovisning ske av såväl alla kostnader som av tänkt finansiering.

Mycket tyder på att avtalet om att staten ska finansiera spårväg i Uppsala är lika dåligt underbyggt som i fallet med linbanan i Göteborg. Linbanan över älven har utgått ur Göteborgs avtal med staten eftersom kostnaden underhand har ökat från 1,1 till 4 miljarder. Detta har medfört en omförhandling av hur objektet kan utgå̊ och hur tillhörande åtagande om bostadsbyggande ska förändras. Motsvarande behov av omförhandling av Uppsalapaketet kan bli aktuellt om Uppsala kommun kommer fram till att spårväg blir för dyrt.

Kritik mot Uppsalapaketet bör även riktas mot att det i avtalet görs utfästelser om byggande som ska prövas enligt PBL. Denna prövning ska ske enligt lagstadgade processer som säkerställer insyn, möjligheter till påverkan och demokratiskt fattade beslut. Avtalet om Uppsalapaketet träffades innan flertalet av dessa processer inletts och har till synes föregripit en öppen prövning enligt PBL:s krav. Frågan är om den ordningen kommer att hålla vid en eventuell juridisk prövning? Det är dock uppenbart att avtalet riskerar att begränsa kommunledningens intresse av att vilja ta till sig kritiska synpunkter och argument som framförs under de nu aktuella planprocesserna. Sättet dessa processer genomförs kan därmed komma att negativt påverka tilliten till samhällets sätt att bedriva planering och fatta beslut i för kommunens invånare viktiga frågor.

Föreningen Vårda Uppsala genom:
Sten Åke Bylund
Bo Aronsson
Mats Börjesson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.