Nystart krävs för konstmuseet

Den som följt turerna kring konstmuseifrågan i Uppsala har sedan länge upphört att förvånas.

En av kommunen beställd extern utredning dömde ut den nuvarande verksamheten i slottet, läget och lokalerna, som direkt olämpliga och angav ett par möjliga alternativ nere i stadskärnan. Strax beställdes en ny utredning som raskt återställde ordningen och förordade att museet blev där det var, påhejad av en slottsarkitekt som talar i egen sak och en alltmer desperat personal, ett uppsminkat slott är bättre än inget alls trots att grundproblemen kvarstår.

På sluttampen har ytterligare ett förslag dykt upp, en ombyggnad av industri- och biograflokalerna i kvarteret Kaniken, vars olämplighet som konstmuseum redan framgått av inlägg i UNT av Christian Chambert.

Handläggningen av konstmuseifrågan uppvisar alla brister vad beträffar kunskap och kompetens. Det enda rimliga är nu att båda de föreliggande alternativen förpassas till den kommunala papperskorg där de hör hemma. Kommunstyrelsen bör därefter, som i fallet Musikens hus/UKK, börja om på nytt med målsättningen att ge Uppsala ett modernt nybyggt ändamålsenligt konstmuseum, värdigt en kulturstad.

Lars Lambert, Uppsala, Richard Stensman, Uppsala

Replik:”Konstmuseet ska inte vara dragkrok för slottet”

Roland Edwardsson tycker att konstmuseet ska ligga kvar i slottet för att förse detta med besökare. Det är en tanke som vi som kämpar för ett nytt konstmuseum försökt att värja oss emot i alla år, skriver Tomas Klang.

Konstmuseets primära uppgift är att på ett lättillgängligt sätt förse medborgarna med konst, inte att ligga så svårtillgängligt till som möjligt för att agera dragkrok till slottet.
Vi har i flera år försökt att tala om att man bör inrätta ett historiskt museum i slottet, som på ett intressant sätt kan berätta Uppsalas och framför allt slottets historia men det har varit som att tala för döva öron. Uppsalas politiker och tjänstemän, tillsammans med Statens Fastighetsverk, verkar närmast patologiskt besatta av tanken på ett konstmuseum i slottet.
Om man nu inte tror att slottet kan dra tillräckligt med besökare på egen hand, varför då inte flytta upp en verklig dragkrok som stadsbiblioteket dit istället? Då kunde boklånarna få sig en stärkande promenad vilket skulle gagna folkhälsan. Om man nu inte råkar vara hjärtsjuk, förstås! Men då kan man ju, som Roland Edwardsson skriver, tillsammans med dem som har rullstol eller rullator ta bussen istället.

Tomas Klang

 

Vårt Uppsala – tätt eller rätt bebyggt?

Ett monorailsystem skulle kunna koppla ihop stadskärnan med utbyggda kransområden, skriver Ulf Johansson Werre. (Bilden från Seattle i USA). Foto: TED S. WARREN/TT

En mycket varsam förtätning bör kompletteras med en utbyggnad av kransområden, skriver Ulf Johansson Werre.

Uppsala 12 oktober 2020 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En viktig debatt om hur vi vill ha vårt Uppsala har pågått en längre tid. Debattörer från Uppsalas befolkning är genomgående kritiska mot att område efter område ska förtätas. Man får tyvärr känslan att beslutsfattarna antar att det är de direkt drabbade, boende i förtätningsförslagens närområden, som i vanlig ordning protesterar – något man givetvis räknar med och att den minoriteten får ge sig så småningom. Om så är fallet tror jag att det är en felaktig bild av opinionen. Vi Uppsalabor njuter av de syner och den miljö som olika stadsdelar erbjuder och värderar dessa miljöer som dynamiska delar av vår kärlek till staden.Olika klassiska maktutövande tekniker lyser igenom när nya förändringar ska till:Man lägger ett medvetet storvulet förslag på en massiv utbyggnad som orsakar högljudda protester varefter man ”reviderar” förslaget till ett något mer begränsat. Resultatet hoppas man bli en accepterad nivå som ändå var tänkt från början.

Man iklär sig kritikernas argument och framstår som en härförare för ljus, parker, välplanerade gator utan trängsel, varsamma förändringar etc varpå man i alla fall återgår till den kritiserade ursprungsplanen.

Sedan har vi argumentet att så många vill flytta till Uppsala och att det är positivt med en stad som växer. De som vill flytta hit kanske just har blivit förtjusta i hur staden ser ut för närvarande och inte kommer att uppskatta hur höghus efter höghus smälls upp i den emotsedda miljön. Det är ett svårlöst dilemma med det positiva att en stad växer och det negativa med problemen att värna om oss som redan bor i Uppsala och hur våra val av boendekvalitet borde tas hänsyn till.

Skönmålning av en framtida trafiksituation är också farlig och kan visa sig katastrofal då infrastrukturen visar sig undermålig för den framtida verkligheten. Alternativet spårvagn kommer att försvåra flytet i trafiken ytterligare på redan smala gator.

Sammantaget anser jag att vill man skapa en modern, fungerande stad där många bor med bibehållande av attraktionskraft, viktiga värden och miljöer bör en mycket varsam förtätning kompletteras med en utbyggnad av kransområden där fler småhuslösningar kan givas. Personligen skulle jag vilja se ett monorailsystem som ovanför markplan snabbt kopplar ihop kransområden med city. Dyrt, javisst, men billigare på sikt än vantrivsel och förfulad stad.

Ulf Johansson Werre, musikartist, hedersdoktor i medicin

Uppsala är värt ett sjujäkla konstmuseum

Uppsala är känt för sin Kulturnatt men nu får det inte handla om att vi säger god natt till kulturen, skriver Hans Persson, som vill se ett nytt konstmuseum.
FOTO: STAFFAN CLAESSON

Konsten behöver ta plats i Uppsala och Uppsala behöver ta plats i konstvärlden, skriver Hans Persson.

Kulturdebatt

21 september skriver Ulf Segerlund och Staffan Karlsson från Metod arkitekter om det konstmuseum Uppsala behöver. Det är lätt att instämma i att konstmuseet bör få en central och lättillgänglig placering. De beskriver sin vision om hur Kaniken kan omvandlas till attraktiva lokaler. En rad omständigheter gör dock att Kaniken inte är en optimal lösning.
Huset i sig förmedlar en borgliknande stramhet som förmedlar en känsla av att det som ryms innanför dess mörka tegelväggar ska hållas avskilt från invånarna.
Huset lämpar sig inte för ett konstmuseum som ska stå för ”rymd och öppenhet”, som Segerlund och Karlsson framhåller som viktiga värden. Ett konstmuseum ska erbjuda goda ljusinsläpp och möjligheter att exponera konst utåt.
Gaturummet och årummet utanför Kaniken möjliggör inte att verksamheten expanderar utanför huset och blir en del av stadsmiljön. Det gör verksamheten inåtvänd och sluten. En innergård på taket innebär att både servering och konsten där saknar naturlig kontakt med livet utanför. Ett konstmuseum ska tala om att det finns och locka till kontakt och utforskning.
Christian Chambert har 6 september belyst svårigheter med Kaniken som plats för ett konstmuseum. Dessa invändningar kvarstår även efter Segerlunds och Karlssons kommentarer.
Segerlund och Karlsson pekar på möjligheterna att förlägga delar av konstmuseets verksamhet till Stadsträdgården. Det är en god tanke, men Kaniken ligger inte precis i direkt anslutning till Stadsträdgården. Däremot skulle ett konstmuseum på Hamnplan göra en sådan samverkan naturlig. En placering där uppfyller krav på lättillgänglighet, öppenhet, synlighet och interaktion med andra attraktioner. Det är svårt att förstå varför en sådan optimal placering inte på allvar beaktats i debatten.
Hamnplan och närliggande områden är redan attraktiva för en lång rad aktiviteter, något som ett konstmuseum skulle dra nytta av och stärka.
Ett konstmuseum i en ny byggnad innebär att krav som kan ställas på en sådan institution kan tillgodoses utan att trängas in med skohorn. Utställningslokaler kan utformas optimalt för de många typer av användning det handlar om på ett konstmuseum.
Ett konstmuseum bör vara en byggnad som i sig själv är ett konstverk med höga estetiska kvaliteter, en ambition som Kaniken har begränsningar att leva upp till. Om Uppsala vill placera sig högt på Sveriges karta över spännande konstupplevelser bör detta var en del av upplägget. En arkitekttävling skulle ge en god bild av hur den potential som finns kan tillvaratas och inspirera till nytänkande vad gäller konsten i Uppsala. Höga kostnader anförs ofta som ett skäl att inte bygga nytt. Nu hör vi så gott som dagligen hur billigt det är att låna för investeringar. Uppsala bör ta vara på denna möjlighet att investera i konst och kultur.
Uppsala är värt ett konstmuseum som tillgodoser många olika och högt siktande ambitioner. Konsten behöver ta plats i Uppsala och Uppsala behöver ta plats i konstvärlden. För att anspela på ett idag gångbart uttryck: Uppsala är värt ett sjujäkla konstmuseum!
Om vi ska leva upp till den gamla devisen ”Uppsala är bäst” så behöver vi lägga manken till. Till och med lilla Lund har en egen byggnad för kulturen. Uppsala ska absolut inte vara sämre. Uppsala är känt för sin Kulturnatt men nu får det inte handla om att vi säger god natt till kulturen. Vi är värda så mycket bättre!
Hans Persson,
kulturgeograf

Vill inte Uppsala bli europeisk kulturhuvudstad?

Kaarina Kaikkonens utställning ”From the Bottom of my Heart” på Uppsala Konstmuseum 2018. Debattören Sten Åke Bylund vill se ett nytt konstmuseum i södra staden.
FOTO: PÄR FREDIN

Kulturlivet och de offentliga rummen har fått en allt viktigare roll i många europeiska städer. För invånarnas livskvalitet och integration samt för näringslivet. Och inte minst för städernas identitet.
Årummet i Uppsala har utvecklats till ett av stadens mest värdefulla offentliga rum. Det har nyligen försetts med soldäck, planteringar, konstverk och belysning. Uppsala tar nu nästa steg mot målet att väva ihop stadskärnan med södra stadens kommande stora stadsdelar och Årike Fyris.
Mellan Islandsbron och Vindbron skapas Södra Åstråket, för vardagsrekreation under alla årstider. Ett naturligt nästa steg vore att göra årummet än rikare genom att i södra stadskärnan uppföra ett nationellt Konstmuseum för samtida konst, gärna kombinerat med andra kulturinstitutioner, restauranger och kaféer.
Utvecklingen av årummet startade i politisk enighet 1980 med syfte att säkra en lättillgänglig och levande stads- och kulturmiljö i centrala Uppsala. Vi var i inledningen till det så kallade K-samhället, som byggdes upp på en grundval av kunskaper, kreativa resurser, kommunikationssystem, konst och annat kapital. Uppsala ansågs ha goda förutsättningar att bli en av Sveriges mest framgångsrika och snabbväxande städer. Under decennierna härefter fick Uppsala ett nytt stadsbibliotek och ett konserthus.
En anmärkningsvärd avvikelse från denna utveckling skedde 1995 när Konstmuseet utan föregående remiss flyttades från Fyristorg till Slottet. Det kom att påverka besöksantalet mycket negativt. Troligen är det flera hundra tusen Uppsalabor och andra potentiella besökare som under 25 år aldrig eller endast vid något enstaka tillfälle besökt konstmuseet. Det är inte acceptabelt! I UNT har vi kunnat läsa kritiska debattartiklar om Slottets många brister inte minst när det gäller tillgänglighet, utan större respons. 2010 och 2018 gjordes förstudier/ utredningar för att finna alternativ till Slottet. Utredningen år 2018 rekommenderade att museet skulle lämna Slottet och flytta ner till kvarteren Hugin och Ångkvarnen. Trots utredningens stöd i beslutad översiktsplan, i Innerstadsstrategi samt i arbetet med nya kulturstrategier utreddes dessa alternativ inte vidare. Istället beslutade kommunen utan jämförelsekalkyler i maj 2020 att konstmuseet år 2028 antingen ska vara kvar på Slottet eller inhysas i det icke utredda alternativet Kaniken. Båda alternativen kan ha stora brister när det gäller utrymme för klimatskyddad och säker in- och utlastning. Under tiden pågår ett aktivt planarbete i kvarteret Hugin och Ångkvarnen i sydöstra stadskärnan för i huvudsak nya bostäder. Snart är alternativen till annat kvartersinnehåll troligen borta!
Ett nytt Konstmuseum för samtida konst med internationella ambitioner i södra årummet skulle stärka Uppsalas attraktivitet. Att externt hyra lokaler för långsiktig egen verksamhet är erfarenhetsmässigt det minst hållbara alternativet. Uppsala kommun bör därför omedelbart besluta att i sydöstra årummet starta plan- och markförvärvsprocessen för att i egen regi bygga ett nytt, fristående konstmuseum till år 2028. Alla möjligheter till samlokalisering i denna del i form av fristående kulturkluster som Fredens Hus, Industrihistoriskt museum med flera bör tas till vara. Under nästa sekel kan Uppsala härmed komma att mäta sig med de främsta av Europas stadskärnor samt år 2029 utses till europeisk kulturhuvudstad.
Föreningen Vårda Uppsala, Sten Åke Bylund, ordförande

En kulturhuvudstad behöver nya museer

Om Uppsala ska kunna konkurrera om titeln so europeisk kulturhuvudstad 2029 behövs ett nytt konstmuseum och ett eget slottsmuseum, skriver Claes Gille.
Foto: STAFFAN CLAESSON/Arkiv

Malmö och Uppsala är svenska kandidater när det gäller europeisk kulturhuvudstad år 2029. Förutom Sverige skall en polsk kulturhuvudstad utses detta år. Vad gör då Malmö för att förbereda sig inför omröstningen? Svaret är, bygger ett nytt konstmuseum, som skall stå klart 2029!Skall Uppsala ha en chans bör man göra detsamma. I Uppsala slott, inklusive Wasa-borgen, bör istället ett Slottsmuseum inrättas. Historiska band finns dessutom mellan Uppsala och Polen, Kung Sigismund kröntes till kung i Sverige i Uppsala domkyrka, han blev även vald till kung i Polen. Sigismund var son till vår kung Johan III, som var slottsbyggare i Uppsala. Det är nu dags för kommunen att agera, om Uppsala skall ha en chans år 2029 !
Claes Gille, Uppsala

Inte heller Kaniken duger som konstmuseum

I maj beslutade Kommunstyrelsen att gå vidare med Slottet och Kanikenhuset som förslag för placering av ett nytt konstmuseum.
Foto: Göran Sterner

UNT 2020-09-06

 

Kommunstyrelsen tog den 27 maj inriktningsbeslutet att gå vidare med slottet och Kaniken för ett framtida konstmuseum. Förhandlingarna ska vara klara i december.Metod Arkitekter presenterar – enligt uppgift på eget initiativ – en idéskiss, som vill visa hur Filmstadens lokaler i Kaniken kan göras om till konstmuseum. Skissen fanns med som beslutsunderlag och är publicerad på kommunens hemsida.Men styrelsen hade inte själv inför beslutet redovisat lokalernas lämplighet som konstmuseum. Kaniken fick ett wild card före slutomgången när inte heller några politikers protester mot slottet ville tystna.

Ritningarna av entréplanet och första våningen är svårbedömda inte minst eftersom sektionsritningar saknas.

Skolan har riktlinjer för utemiljöns yta och kvalitet. Även konstmuseer mår bra av att ha ett område utanför byggnaden, för skulpturer, performance och publikaktiviteter samt för att göra museet mer synligt i stadsbilden. Något sådant utrymme finns knappast framför Kaniken.

Arkitektfirman föreslår att två gångbroar ska leda från Västra Ågatan vid Kanikens fasad till Östra Ågatan. Tillsammans med Nybron vid Drottninggatan skulle de tre närbelägna broarna förstöra upplevelsen av Fyrisån som ger puls åt detta Uppsalas paradstråk. På samma sätt förskräcker Guldbron över Stockholms ström med sitt brutala ingrepp i  Slussenmiljön.
Läs mer

Kaniken ett nära nog idealiskt alternativ

Tomas Klang och Staffan Lövgren replikerar Erik Pellings (S) och Linda Eskilssons (MP) svar på Cristina Karlstams debattartikel.

Det måste vara betydligt lättare att ställa om Kaniken till ett effektivt konstmuseum än Slottet, skriver Staffan Lövgren och Tomas Klang från Konstens Hus Nu.
Uppsala 28 juni 2020 08:00

 

Frågan är hur mycket klokare Cristina Karlstam blev av de svar hon fick av Erik Pelling och Linda Eskilsson i UNT 15 juni? De verkar inte verkar ha läst vare sig Jane Nilssons förstudie eller sin egen utredning ”Framtidens konstverksamhet” vilket leder till en rad märkliga uttalanden om Jane Nilsson och kostnaderna för om- och nybyggnationer.Frågan om konstmuseet har tyvärr aldrig stått högt i kurs hos våra tongivande kommunalpolitiker. Det som i andra kulturstäder ses som ett lika självklart som nödvändigt inslag, ett centralt placerat konstmuseum, har i Uppsala närmast betraktats som en marginell verksamhet för konstnördar men i övrigt utan bredare allmänintresse.
Läs mer

Vi möts av en mur av offentlig tystnad

Bild: Ahmet Tirej Kaya , beskuren

15:03 | 2020-05-09 Kulturdebatt KULTUR

Utredningen om konstmuseets placering har utlöst en strid ström av kritiska insändare och debattinlägg från engagerade och konstintresserade Uppsalabor, som drömmer om ett modernt och lättillgängligt konstmuseum. Men kommunstyrelsen har konsekvent undvikit att gå i svaromål, skriver Tomas Klang, Konstens Hus Nu och Föreningen Vårda Uppsala.

När UNT i november 2018 kunde berätta att den då nytillträdda kommunstyrelsen beslutat sig för att låta djuputreda tre av förslagen till var framtidens konstmuseum ska ligga kommenterade kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S) saken på följande sätt: ”Att vi i kommunstyrelsen gör en fördjupad studie av dessa tre förslag är för att ge det arbetet dignitet”. Läs mer

Museibeslutet avgörande kulturellt vägval

Bild: Felicia Andreasson/Arkiv | Politikerna kan fortfarande välja en placering av konstmuseet som inte nonchalerar tillgängligheten, skriver Staffan Lövgren och Sten Åke Bylund

INSÄNDARE i UNT 2020-05-07

Politikerna kan fortfarande välja en annan lösning för konstmuseet är den som föreslås i den ensidiga och bristfälliga utredningen, skriver Staffan Lövgren och Sten Åke Bylund

I mitten av maj ska kommunstyrelsens politiker ta ställning till och komma med ett inriktningsbeslut om konstmuseets framtida placering i Uppsala.

Den genomförda utredningen som publicerades i januari 2020 har från början främst kritiserats för att vara ensidigt inriktad på en placering i Slottet samt för att vara alltför ofullkomlig när det gäller ekonomisk redovisning. Från politiskt håll har man därför begärt ett klargörande från förvaltningen där samma utredare gjort ett nytt försök i form av dokumentet Kompletterande utredning.

Trots det så finns exakt samma brister fortfarande kvar! Man utreder inte de platser som fastslogs i den fördjupade utredningen på samma villkor som slottet. Man lyckas inte jämföra de olika förslagen ur ett likvärdigt ekonomiskt perspektiv. Istället fortsätter man ensidigt att förorda och sockra för en placering i slottet med läckra bilder och kartor som ska sopa undan slottsbackens omöjliga terräng och nivåskillnad. Man har på sin höjd omformulerat grumliga ekonomiska resonemang utan att kunna ange den faktiska hyres- och lokalkostnaderna. Läs mer