Föreningen Vårda Uppsala

Till Uppsala kommun                                                                                                                                             2011-03-23
Fritids- och naturnämnden
753 75 Uppsala

ang förslag till naturreservat för Årike Fyris, Uppsala kommun.Dnr FNN-2009-0218.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag, utsänt på remiss t o m 2011-03-31.

Det föreslagna naturreservatet Årike Fyris omfattar ett område av högsta dignitet, som kulturlandskap, ur natursynpunkt, historiskt och socialt är centralt för förståelsen av hur vår odlingsbygd formats under mer än 1000 år. Därtill kommer dess betydelse genom många framträdande forskare som verkat i område, främst Linné genom sina herbationer till Danmark (Herbatio danensis) och Lilje(konvalje)holmen (Herbatio ultunensis), men också andra från Olof Rudbeck d. ä. till Rutger Sernander och även senare.

Det måste hälsas med stor tillfredsställelse att man nu föreslår ett effektivt skydd för detta stora och varierade område. Det finns ändå anledning till betänksamhet på vissa punkter, såväl vad gäller vissa förhållanden inom reservatet som gränsdragning (där FVU förordar huvudalternativet) och närliggande verksamhet.  FVU tar upp detta i ett antal punkter.

Inom Åriket

Proportionen mellan åker och betesmark bör inte förändras till förmån för åker. Det är betet som av ålder har tradition inom området och som gestaltat dess nuvarande prägel. Betesmarkerna är förutsättningen för en stor del av den bevarandevärda floran liksom för det djurliv som särskilt kännetecknar området, såväl vad gäller fåglar och insekter som andra terrestra grupper. Förslagen om omställning till  bete, och då ogödslat, vid Nåntuna och söder om Sävjaån bör snarast förverkligas och om möjligt följas av fler. Slåtter förekommer nu bara inom Kungsängsreservatet (som kommer att förbli sin egen enhet inom Åriket) och måste fortsätta där. Det vore önskvärt men kanske orealistiskt att den kunde bedrivas på fler ytor. Strävan att öppna en del täckdiken bör uppmuntras.

Idag utgör åarna i Åriket besvärande hinder för framkomsten – reservatet kommer inte att ”hänga ihop”. Man föreslår en gångförbindelse över Sävjaån nära dess mynning, vilket är angeläget och förmodligen är ganska lätt ordnat. Betydligt svårare men än angelägnare är en förbindelse för gång och cykel mellan västra och östra sidan av Fyrisån. Sedan 1980-talet har Vindbron permanent stått öppen för båttrafiken. Just där skulle en förbindelse över ån vara särskilt önskvärd. Detta påtalas i förslaget men det diskuteras inte hur den skulle kunna utformas, vilket med hänsyn till båttrafiken inte är alldeles enkelt. För övrigt är Vindbrons underhåll nu gravt eftersatt.

I ÖP 2010 föreslås en ny vägförbindelse med bro över Fyrisån i området mellan Ultuna och Bergsbrunna med anslutning till väg 255 vid Nåntuna i väster och till ett läge för framtida tågstation på stambanan. En förlängning av vägen med koppling till E4 vid södra delen av Danmarks gärde anges som en möjlighet. Varje bro för motortrafik inom Åriket förtar påtagligt intrycket av det homogena landskapet, såväl estetiskt som genom buller och föroreningar. FVU anser att en sådan bro i det längsta måste undvikas och att man hellre borde öka trafikkapaciteten vid Flottsundsbron. FVU kan dock tänka sig en förbindelse över ån i Åriket förutsatt att den att den inte hindrar någon del av båttrafiken mellan Uppsala och Mälaren samt att den reserveras för kollektivtrafik och cykel med anslutning till cykelvägarna längs ån. Den måste i så fall förläggas till området söder om Ultuna med skonsammast möjliga dragning  till vägnätet i Nåntuna och väg 255.

Ultunaområdet

Väster och nordväst om Ultuna källa sträcker sig reservatet helt intill institutionsbebyggelsen vid SLU. Detta fält är nu fyllt av stora jordhögar och fyllnadsmassor och bör knappast ingå i reservatet med mindre än att det återställs.

Arter i området

Som bilaga till förslaget ligger en lista över arter som inte får inplanteras i området. Den grundar sig på av Linné iakttagna arter. Man vill förhindra att genetiskt främmande material inkorsas i de förmodat linneanska populationerna, en ambition som kan vara svår att uppnå på grund av okontrollerad fröspridning med fåglar, trafik, jordbruksredskap m.m.  Fixeringen vid det linneanska har medfört att ett annat floraelement inte beaktats, nämligen havsstrandsrelikterna (dock nämns vissa sandbackarrs ev. relikt trift, Armeria maritima) Ännu på Wahlenbergs tid (tidigt 1800-tal) levde åtskilliga arter kvar sedan Mälarens havsviksstadium. Idag återstår veterligt bara två, svartkavle (Alopecurus arundinaceus) och toppfrossört (Scutellaria hastifolia). Bland annat av historiska skäl är det särskilt viktigt att deras populationer skyddas genom adekvata skötselåtgärder. Ingen av dem nämns i listan över särskilt skyddsvärda arter. Där saknas också fyrisvidet  (Salix x mollissima = S. triandra x viminalis), en hybrid, som har sina största och mest kända förekomster längs Fyrisån mellan staden och Flottsund. Det är av vikt att den beaktas och inte blir offer för ev. röjningar längs åstränderna. Bland viktiga småbiotoper finns en hel del åskullar med mer eller mindre öppen sand och grus, vilka hyser en speciell fauna och flora, bland annat sanddraba (Draba nemorosa) och backsippa (Pulsatilla vulgaris). Det är särskilt viktigt med ett välavvägt skötselprogram för dessa biotoper, bland annat uppehållande av en del sand/grusblottor. En mycket påtaglig förändring sedan Linnés tid innebär etableringen av jättegröe (Glyceria maxima) längs de flesta stränderna, utplanterad vid Ultuna omkring 1850, vilken förkväver det mesta av annan våtmarksvegetation. Det vore värdefullt om jättegröen kunde avlägsnas från några platser i hopp om att den mångskiftande tidigare våtmarksväxtligheten skall återvända.

Årikets omgivningar

Kungsängens gård, Hovstallängen

I ÖP 2010 har kommunen föreslagit att en bussdepå skulle förläggas till Kungsängens gård, samt att Hovstallängen söder därom skulle exploateras som industriområde. FVU  motsatte sig dessa planer, vilket bidrog till att förslaget om exploateringen av Hovstallängen verkar att ha tagits tillbaka. Denna hade varit förödande för landskapsvyn från Åriket. Det är FVU:s uppfattning att hela området väster om järnvägen/väg 255 bör vikas för jordbruket och institutioner och företag anknutna till detta. I Boländerna och Fyrislund finns plats för allt detta som är väsensfrämmande för Åriket och dess närhet.

FVU föreslog i samrådsyttrandet över ÖP att andra lägen för bussdepå bör prövas eftersom depån skulle komma att ligga omedelbart intill Kungsängsreservatet och nu även ”Årike Fyris” och utgöra ett mycket störande inslag i landskapet, utsätta reservatet för buller och föroreningar samt leda till att tillfarten dit både med cykel och bil som nu går genom Lilla Ultuna gård måste läggas om. FVU anser att även det förminskade verksamhetsområdet mellan järnvägen och Kungsängsleden bör utgå med hänsyn till landskapsbilden /stadens möte med slätten. I det nu aktuella planförslaget för Östra Fyrislund planeras för en bussdepå för regiontrafik och på sikt även stadstrafik. Om ytterligare en bussdepå krävs, och dessutom på längre sikt en spårvagnsdepå, vill FVU ånyo med kraft framhålla att annat läge än vid Årike Fyris bör sökas av skäl som ovan anges.  Ett reservat av den dignitet som Årike Fyris utgör kräver respektavstånd till främmande och störande former av verksamhet.

Gränsen mot norr

Norra gränsen för ”Årike Fyris” har nu dragits c:a 300 m söder om Kungsängsbron. FVU anser att det varit naturligt att låta denna bro utgöra en klar gräns mellan urban exploatering och det agrara landskapet. ÖP 2010 har tänkt sig en omfattande båtuppläggningsplats samt polerdammar söder om bron på östra sidan. .FVU påtalar  på nytt att området söder om Kungsängsleden bör hållas fritt från ytterligare anläggningar. Varför inte behålla båtuppläggningsplatsen i nuvarande läge som ett trevligt och miljömässigt berikande inslag i stadsdelen Kungsängen?  I alla händelser måste de nuvarande cykelvägarna öster och väster om ån söderut från Kungsängsbron säkerställas för framtiden.


Gränsen mot Ulleråker

I nordligaste delen går förslagets västgräns vid åstranden. Endast något längre västerut höjer sig en slänt mot Ulleråkersområdet. Omedelbart ovanför slänten ligger den för de flesta okända Ulleråkersparken med bl.a. många värdefulla träd, till stor del planterade i slutet av 1800-talet. Från parken skulle man ha en anslående vy ut över Kungsängen om busksnåren i slänten avlägsnades. Helst skulle parken inlemmas i “Årike Fyris”. Det skulle tillföra reservatet ännu en dimension och säkerställa att parkområdet inte exploaterades för andra ändamål. Därtill kommer att Linnéstigen mot Lilje(konvalje)holmen sannolikt från åsen vek av ner mot ån genom vad som idag är parkområdet. Denna stig är nu inte markerad men borde bli det. Initiativ i den riktningen lär ha tagits.

Sammanfattning

Med de reservationer som här anförts vill FVU med glädje tillstyrka tillkomsten av naturreservatet Årike Fyris.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan

PO Sporrong, ordförande                                                                               Bengt Jonsell, styrelseledamot