Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                   2011-05-25

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang fördjupad  översiktsplan för Storvreta, Uppsala kommun. Dnr 2006/20053-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag till fördjupning av översiktsplan utställd t o m 2001-07-05.

Storvreta bedöms kunna växa med 1600 bostäder fram till 2030 vilket innebär nära en fördubbling av befolkningen. Sydväst om Storvreta planeras ett storskaligt handels- och upplevelsecentrum Östra Fullerö (ca 33000 m2 by), utöver det redan planlagda handelsområdet i Västra Fullerö (ca 24000 m2 by). I kilen söderut mellan järnvägen och nya E4 finns intresse av att utveckla ett större verksamhetsområde för ytkrävande verksamheter. I en framtid kan ytterligare ett trafikmot, söder om det befintliga, komma till.

Planområdet följer i väster dalgången väster om Fyrisån, i öster går gränsen i Storskogen öster om idrottsplatsen och Vretalund, i norr innefattas Ekhagen / Adolfsberg och i söder sträcker sig området ner i kilen där järnvägen och E4 korsar varandra.

FVU:s synpunkter

Storvreta är idag ett trivsamt samhälle med mycket grönska, järnvägsstation och tillgång på viss närservice. Det finns en god potential för förtätning och expansion av kransorten och det är utmärkt att studera dessa utvecklingsmöjligheter i en fördjupning av översiktsplanen.

Men det är tyvärr inte omsorgen om Storvretas utveckling till en ännu mera välfungerande kransort som är den centrala frågan i planeringen. Den grundläggande förutsättningen för planarbetet är i stället planerna på de storskaliga områdena för handel, temapark och andra ytkrävande verksamheter som redovisas sydväst om kransorten – enligt politiska önskemål om att stärka Uppsala som ett regionalt och nationellt besökscentrum. Detta innebär att utvecklingen av Storvreta får anpassa sig därefter med negativa konsekvenser som följd.

Kulturlandskap

Varför ytterligare ett externcentrum med samma butikskedjor som vi möter överallt och endast ca fem km norr om Gränby? Varför en temapark just här? Även om exploateringen inte berör själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån breder ändå exploateringen ut sig i det vackra angränsande landskapet och kommer att bilda en ny storskalig avgränsning mot åmiljön och fornminnesområdet. Det senare är internationellt känt som del av ett gemensamt europeiskt kulturarv från folkvandringstid, vendel- och vikingatid, dvs från 400-talet till mitten på 1000-talet, och integrerat i en forskardiskussion som sträcker sig långt utanför landets gränser. Den planerade exploateringen av detta kulturområdes närmiljö kommer att uppfattas som chockerande brutal och som en allvarlig brist på förståelse av områdets historiska betydelse och kulturella värde. De planerade anläggningarna kommer att påtagligt störa upplevelsen av denna kulturmiljö.

Förslaget förs fram trots att det strider mot inriktningen i ÖP 2010 där det står: “De stora öppna landskapsrummen runt staden ska bevaras öppna. Ingrepp som försvårar fortsatt hävd ska undvikas, liksom ny bebyggelse och andra anläggningar som saknar kopplingar till jordbruket. Bebyggelse / anläggningar som ändå tillkommer ska anpassas i skala och utformning för att ej påtagligt framträda” (sid 46).

I miljökonsekvensbeskrivningen som hör till utställningsförslaget påtalas att det är “svårt att se hur betydande miljöpåverkan på landskapbild och kulturmiljö ska kunna undvikas från handelsområdet i Östra Fullerö, med tanke på de stora volymerna och sannolikt även från skyltning och ljus”.

I riksintresseområdet K30, “Gamla Uppsala med Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar”, och i anslutning till detta möter vi utmed Fyrisåns dalgång sådana unika miljöer som Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Valsgärde gravfält, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Varför inte i stället på ett diskret och respektfullt sätt marknadsföra och utveckla detta kulturstråk utmed Fyrisån som ett besöksmål vilket till skillnad mot ett handelscentrum som alla andra och ett artificiellt upplevelsecentrum innehåller attraktioner av högsta kulturhistoriska värde och som är unika i ett nationellt och internationellt perspektiv! Med ganska enkla medel som en informationsbroschyr med karta, böcker med fördjupningar, skyltning, genomgående cykelvägar, ordnad parkering och besöksplatser med information, skulle detta innehållsrika stråk kunna bli mer känt för allmänheten och dra till sig besökare och turister från när och fjärran. Ett besök på Museum Gustavianum med dess utställning av fynd från bl a Valsgärde kunde med fördel föregå visningar för turister i detta kulturområde (http://www.gustavianum.uu.se/node35).

Handel och närservice

I Storvreta finns i anslutning till järnvägsstationen ett ortscentrum med flerbostadshus, livsmedelsbutik, apotek m fl butiker, restaurang, skolor, bibliotek och vårdcentral. I södra delen av orten ligger ytterligare en livsmedelsbutik och dessutom finns Handelsknuten med försäljning av bilar, möbler och barnkläder, veterinär, hårfrisör, barnkläder, loppis mm. Till skillnad från flera av de andra kransorterna finns här således ett väl utformat ortscentrum och en bra basservice. Kommer överhuvudtaget något av den närservice som finns i Storvreta att klara konkurrensen från ett nytt stort handelscentrum intill E4? Det troliga är att den befintliga servicestrukturen i Storvreta kommer att slås ut efter etableringen av Östra Fullerö handelscentrum. Det konstateras också i planhandlingen att “Många näringsidkare inom kommersiell service på orten har svårigheter att överleva i ett längre perspektiv.”

Handeln koncentreras således ytterligare i stora enheter utmed vägarna vilket leder till ökad bilanvändning och utslagning av lokal handel. Hur rimmar denna planerade handelsetablering med inriktningen enligt ÖP 2010 där det står: “Vid lokalisering av bostadsbebyggelse ska beaktas påverkan på och tillgången till kommersiell service, särskilt dagligvaruhandeln” (sid 57). Denna planering i strid mot miljömålen noteras också i miljökonsekvensbeskrivningen där det står: “Planförslaget bedöms medföra betydande miljöpåverkan avseende klimatpåverkan samt stå i konflikt med av kommunen beslutade klimatmål liksom en långsiktigt hållbar utveckling. Bedömningen baseras framför allt på den ökade biltrafik som uppkommer till och från handelsområdet vid Fullerö.”

Funktionsseparering

Planförslaget är uppbyggt på det sätt som planer ritades på 1960-talet – bostäder för sig, arbetsplatser för sig, handel för sig – ett sätt att planera som kommunen tar avstånd från enligt översiktsplanen där den myllrande blandstaden anges som mål för den långsiktiga planeringen. I översiktsplan 2010 anges: “Vid detaljplanering i prioriterade tätorter ska möjligheter att undvika renodlade bostadsmiljöer beaktas” (sid 51). I Storvreta förutsätts dock utvecklingen av renodlade bostadsmiljöer fortsätta.

Det är också oroande att denna funktionsseparerade planering innebär att områdena kring E4 och dess trafikplatser tas i anspråk för nya noder på jungfrulig mark, nya bebyggelseagglomerationer utöver de sjutton kransorterna som idag har låg tillväxt. En fråga i sammanhanget är också vilken analys som ligger till grund för att det ena nya stora området efter det andra planläggs för ytkrävande verksamheter? Borde inte en kommun som Uppsala, som en del av regionen med influens från Stockholm, ha en stor potential för mer arbetsplatsintensiv verksamhet och planeringen sålunda inriktas härefter?

Varför inte satsa på ett antal större kransorter och utveckla dessa till levande samhällen med en blandning av bostäder, arbetsplatser och service i stället för att etablera nya noder som konkurrerar ut befintlig service och minskar potentialen för att utveckla blandstad i kransorterna. Denna bebyggelseutveckling utmed vägarna är ett USA-influerat mönster för utvecklingen av stadsbygden till skillnad från den europeiska staden där stad och ort tydligt möter det omgivande landskapet i stället för att successivt byggas ihop.

Kollektivtrafik

Enligt översiktsplan 2010 anges att det på sikt kan vara möjligt att etablera tågstopp även i södra delen av ett utbyggt Storvreta (sid 34) … inte att stationen ska flyttas som nu föreslås. Varför ska järnvägsstationen flyttas, en station som ligger helt rätt i anslutning till ortscentrum? Ett av skälen som anges för att järnvägsstationen måste flyttas är att nuvarande station ej sägs medge byte mellan olika trafikslag. Detta argument är svårt att förstå eftersom det finns en hel del mark som skulle kunna tas i anspråk både för vändning av bussar och cykel- och bilparkering – väster om järnvägen finns bl a planen framför den tomma butikslokalen norr om Ärentunavägen och ett stort skogsparti söder om stationen. Även på den östra sidan av järnvägen finns en hel del mark som skulle kunna tas i anspråk. Är alternativet att behålla stationen i nuvarande läge verkligen utrett? Även om FVU inte brukar göra samhällsekonomiska bedömningar är det en ofrånkomlig fråga om denna flyttning av stationen, och därmed med all sannolikhet även ortscentrum, är rimlig med hänsyn till den stora samhällskostnaden?

Sammanfattning

Än en gång tvingas FVU konstatera att de många kloka resonemangen i ÖP 2010 inte tillåts påverka den praktiska planeringen. Storvreta kommer, om denna fördjupning av översiktsplanen genomförs, med all sannolikhet att bli ett sovsamhälle i skuggan av ännu ett storskaligt externcentrum med samma utbud som vi möter överallt i Sverige. I stället för att lyfta fram den fantastiska tillgång som kulturstråket utmed Fyrisåns dalgång utgör kommer upplevelsen av det vackra landskapet att skadas av storskaliga anläggningar och jippoartade inslag som negativt påverkar upplevelsen av den historiska verkligheten i omedelbar närhet. Genomförandet av projektet, som medför kraftigt ökad biltrafik till nya bilorienterade anläggningar, är vidare ett steg rakt motsatt den i ÖP 2010 utstakade riktningen mot ett långsiktigt hållbart samhälle.

FVU vill kraftfullt rekommendera att kommunen avskriver planerna på ytterligare ett storskaligt externcentrum och i stället fortsätter att utveckla Storvreta till en attraktiv trädgårdsstad/blandstad med olika typer av bostäder, arbetsplatser gärna i form av företagsbyar samt bibehållen och utvecklad närservice. Härvid bör också den enastående resurs som kulturstråket utmed Fyrisån utgör tas tillvara för att utveckla besöksnäringen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                                    Kristina Berglund, vice ordförande