Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2013-01-07
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Östra Fyrislund del 2, Uppsala kommun.
Dnr 2010/20011-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utställt för granskning t o m 2013-01-11. Planområdet ligger i sydöstra delen av Uppsala, strax norr om Uppsalas södra infart, Kumlamotet, och väster om E4. Planförslaget innehåller kvarter för verksamheter, framförallt med koppling till transport och logistik men även för annan industri, kontor och handel samt 10 nya byggrätter för villor i anslutning till ett tiotal befintliga bostadshus i byarna Nerkumla och Överkumla. Planområdet ligger runt bussdepån vars tomt föreslås utökas. Väster om planområdet ligger den f d Pharmaciaanläggningen.

FVU:s synpunkter

FVU vill nu i granskningsskedet utveckla ett par av de synpunkter föreningen framförde i samrådsskedet, synpunkter som är av principiell karaktär och som gäller flera aktuella plan- och byggärenden i kommunen.

Vid samrådet anförde FVU att hushöjden inte bör vara högre än 11 m någonstans i planområdet samt att 30 m- höjden i ett kvarter borde tas bort ur planen eftersom det inte finns något stadsbyggnadsmotiv för denna höga höjd. FVU anser att Pharmaciakomplexet med sin väl utformade och prisade arkitektur bör få framträda i stadslandskapet utan denna höga om uppmärksamheten konkurrerande accent.

I det nu framlagda granskningsförslaget har den högsta tillåtna byggnadshöjden, 30 m för en del av området, t o m ökats till 40 m. Som skäl anges bl a att den ”kan förstärka stadens södra entré och stadens profil som framstående inom Life-Science och forskning” och att ”den bidrar till att lyfta områdets arkitektoniska ambitionsnivå”.

Under 2000-talet har det blivit en modetrend att sträva efter ”utstickande arkitektur” eller ”arkitektur som sätter staden på kartan” som det ofta slagordsmässigt formuleras i media, gärna i form av mycket höga hus. Nyligen antogs en detaljplan som medger två elvavåningshus i Kvarngärdet. Nu är det alltså dags för höghus också i Östra Fyrislund, med motiveringar utan analys av effekterna för stadens kulturhistoriska särart. Är detta början på en höghusera i Uppsala? Höghus spridda i en ring runt stadskärnan skulle trasa sönder stadsbilden och kunna bli rent förödande för staden som överlag har hushöjder i måttlig skala. Det handlar inte bara, som det framställs i planhandlingen, om att värna om siktstråken. Stadens signaturer, symbolbyggnaderna slottet och domkyrkan, är mycket känsliga för ytterligare konkurrens i luftrummet utöver de övriga höga byggnader som redan finns. Ju fler höga hus man bygger desto mer förändras intrycket av den väl sammanhållna stadsbilden i måttlig skala med dess karaktäristiska silhuett som möter slätten. Därmed skulle ett av stadens viktigaste varumärken försvinna.

Med detta bejakande av en modetrend i detaljplan efter detaljplan, utan djupare analys av de långsiktiga effekterna för Uppsalas särart och stadsmiljö som helhet, finns en stor risk att dessa höghus i framtiden kommer att betraktas som grava misstag på samma sätt som vi idag ser på 1960-talets rivningsvåg där inte minst Uppsala drabbades hårt genom att stora delar av den gamla stadskärnan revs. FVU framför därför ånyo liksom vid samrådet att hushöjden i planområdet generellt bör begränsas till 11 m, eventuellt med den högre höjden 15 m i vissa kvarter enligt planförslaget.

Vid samrådet framförde FVU också att bestämmelserna avseende byggnadernas utformning bör kompletteras avsevärt för att garantera att en arkitektoniskt sammanhållen stadsbild ska erhållas. Av samrådsredogörelsen framgår att kontoret för samhällsutveckling menar att regleringen av bebyggelsen inom planområdet måste ”lämna en viss frihet för de framtida verksamheterna att utforma bebyggelsen efter vars och ens behov”. Kontoret anser det olämpligt att ”reglera detaljer i form av t ex färg och materialval för framtida verksamheter” och menar att detta ger ”inte heller en garanti för god arkitektur”. Utöver vissa bestämmelser om husens placering föreslås i förslaget endast en utformningsbestämmelse, dessutom bara för en del av planområdet: ”Fasader mot E4, väg 282 och huvudgata ska utformas med särskild omsorg och hög arkitektonisk kvalitet”. Därutöver finns vissa icke bindande riktlinjer i planhandlingen, dock ingen riktlinje för att uppnå viss samordning, tvärtom lyder en riktlinje: ”Fasadutformning och fasadmaterial väljs på ett sådant sätt att de bidrar till en variation mot gatan/vägen”.

Även om planbestämmelserna medger tätare kontorsbebyggelse är avsikten att planområdet ska nyttjas främst för transport- och logistikföretag. Detta innebär sannolikt en gles exploatering bestående av lådliknande byggnader utan arkitektonisk samordning på stora manöver- och parkeringsytor; en typ av områden som alltmer kommit att omgärda staden på alla håll. Befintliga områden för verksamheter visar att det verkligen inte är brist på variation som är problemet. Problemet är bristen på samordning. Erkänt goda stadsmiljöer kännetecknas både av vissa gemensamma drag t ex vad gäller tak- och fasadutformning, material och färg och av arkitektonisk variation.

Det är riktigt, som anförs i samrådsredogörelsen, att planbestämmelser som medger ett begränsat urval av t ex material och färg inte är en garanti för god arkitektur. Sådana bestämmelser ger dock stöd för bygglovgranskaren att hävda krav för att få till stånd en viss samordning, som är en förutsättning för en sammanhållen stadsmiljö. Det är också en fördel om det av planhandlingen framgår vilken ambition som gäller i stället för att viktiga frågor för utformningen tas upp först i bygglovskedet när projekteringen hunnit långt och benägenheten hos exploatören och arkitekten att ändra gjorda val är liten. Planbestämmelser om utformningen, eventuellt i kombination med ett gestaltningsprogram, behöver inte på något sätt förhindra en ändamålsenlig utformning av byggnaderna för olika behov.

Sammanfattning
Det är oroande att inriktningen för framtidens Uppsala tycks vara att kopiera den rådande modetrenden världen över att bygga höghus. Varför inte i stället förstärka stadens attraktivitet genom att ta vara på, bevara och utveckla stadens särart – den väl sammanhållna staden i måttlig skala med den klassiska silhuetten som möter slätten?

I verksamhetsområden kan det bli fråga om många olika exploatörer, vilket betyder att det är särskilt viktigt med en samordning av byggnadernas utformning. För att kunna uppnå en god stadsmiljö – som kännetecknas både av helhet och av variation – behövs i detaljplanen vissa styrande planbestämmelser för utformningen som dock inte behöver vara av sådan karaktär att de på något sätt förhindrar en ändamålsenlig utformning av byggnaderna för olika typer av verksamheter.

FVU anser därför att byggnadshöjden i Östra Fyrislund, del 2, bör begränsas till 11m, möjligen upp till 15 m i vissa kvarter såsom föreslås. Planen bör vidare som stöd för kommande bygglovhantering, kompletteras med lämpligt utformade bestämmelser gällande för hela planområdet i syfte att få till stånd en arkitektoniskt väl sammanhållen stadsmiljö.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund
Ordförande