Okänslig förtätning

(UNT debatt 2017-05-15)

Keramikföretaget Upsala-Ekeby finns som bekant inte längre, men de konst- och bruksföremål som företaget skapade är fortfarande eftertraktade. Upsala-Ekeby är därför ett av Uppsalas viktigaste varumärken. Att de gamla fabrikslokalerna finns kvar har ett viktigt symbolvärde.

Nu riskerar varumärket att naggas i kanten genom en okänslig förtätning i närheten av fabriken.

Under 1980- och 90-talen uppfördes ett bostadsområde i Ekeby. Enligt den tidens ideal utformades husen så att de väl anslöt till Upsala-Ekebys kulturhistoriskt intressanta fabriksmiljö. Det är en tät, men låg bebyggelse och husen är med sina tegelfasader tydligt inspirerade av fabriksbyggnaderna. Området är ambitiöst utformat och en målsättning vid planläggningen var att skapa en stadsdel som uppmuntrade till gemenskap och integration. Genom att blanda hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter och ha bostäder av olika storlek gjorde man det möjligt för människor av olika samhällsklasser och med olika ekonomiska förutsättningar att bo sida vid sida.

Att med hjälp av stadsplanering styra hur människor interagerar är svårt, men i detta fall lyckades man skapa ett bostadsområde där de boende känner varandra, umgås och är trygga.

Att kommunen lyckades med sina ambitioner beror till stor del på den sammanhållna utformningen och den låga skalan, vilka tillsammans skapar ett harmoniskt intryck. Nu vill man bryta mot båda dessa egenskaper.
Där det idag finns ett torg och en matvaruaffär planeras ett kluster av fem punkthus som är sammanbundna av en lägre butikslänga.

I enlighet med den rådande tidsandan harmonierar inte husen med omgivningen utan bryter istället av på alla tänkbara sätt.

Ett av punkthusen har en planform i form av en triangel och de övrigas planformer är märkliga fyrhörningar utan räta vinklar. Till detta läggs ytterst asymmetriska tak. Samtliga hus är olika höga, det högsta blir nio våningar högt och vissa fasader kommer att kläs i plåt och andra i tegel.

Man kan säga mycket om utformningen, men harmonisk är inte ett ord som hör dit.

Att i en så pass sammanhållen och välfungerade stadsdel som Ekeby bryta av med ett närmast futuristiskt kluster av tätt byggda punkthus leder inte till något positivt. Däremot riskerar man förstöra miljön, både rent visuellt och genom att husen kommer skugga intilliggande bebyggelse och dra ner mer vindar i området.
Byggnadsnämnden har under senare år ofta framhållit vikten av variation. Men gott stadsbyggande uppstår inte per automatik för att man blandar olika hushöjder, planformer och material.

Gott stadsbyggande utmärks istället av väl planerade och sammanhållna områden där man har ett mindre antal formelement som man har varierat på olika sätt.

Uppsala behöver bygga nya bostäder, även i befintliga områden. Jag är övertygad om att det går att få in nya byggnader i Ekeby och att den utsedda tomten kan passa bra för en förtätning. Men husen behöver utformas med större respekt för det omkringliggande bostadsområdet.
Att inte ta hänsyn till kontexten har det senaste decenniet varit en stark trend, men det finns goda undantag. Under våren har kommunen antagit en detaljplan för att förtäta bebyggelsen i Studentstaden/Rackarberget. I denna plan ska de nya byggnaderna få samma planform, höjd och färg som de befintliga husen. De är också placerade med mycket stor omsorg för att på bästa sätt smälta in i omgivningen. Det är inga pastischer som planeras utan man kommer kunna se att det är nya tillägg i en äldre miljö. Genom att man plockat upp de viktigaste arkitektoniska elementen i området kommer de nya byggnaderna bli ett tillskott i kulturmiljön istället för att rasera den. På detta sätt kan man även göra en lyckad förtätning av Ekeby.
Jag önskar att kommunen tänker ett varv till i denna fråga innan några beslut fattas.

Låt Ekeby få behålla sin särart genom att bygga nya hus som harmonierar med den befintliga miljön.

I Ekeby bör kommunen förtäta enligt principen ”tätt och lågt” istället för dagens ideal ”tätt och högt”!

Anna Micro Vikstrand
Arkitekturhistoriker verksam vid konstvetenskapliga institutionen, UU
Ordförande för Föreningen Vårda Uppsala