2025-01-26

Till Mark- och miljödomstolen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har av domstolen beretts tillfälle att yttra sig över till domstolen inkomna skrivelser. FVU har tagit del av dessa skrivelser och vill med anledning därav framföra följande.

FVU framförde i föreningens överklagande, daterat 2024-06-26, att det i den antagna detaljplanen saknas en grundläggande och genomgripande analys av och ställningstagande till platsens unika rikshistoriska värden. Vidare att inte heller innebörden av och konsekvenserna för riksintresset Uppsala stad (C 40 A) har i den uträckning som krävs analyserats och belysts i planhandlingarna. FVU påtalade därför behovet av att ärendet remitteras till Riksantikvarieämbetet för bedömning av projektets effekter för kulturmiljön inom och i anslutning till det nu aktuella planområdet.

FVU noterar att Riksantikvarieämbetet bedömer att ett genomförande av det aktuella planförslaget skulle leda till att påtaglig skada uppstår på riksintresset Uppsala stad. Riksantikvarieämbetet är den myndighet som har uppdraget att peka ut och bevaka riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Ämbetets bedömning måste därmed tillmätas avgörande betydelse, om inte mycket starka skäl ger anledning att ifrågasätta bedömningen. Sådana skäl föreligger inte i detta fall. FVU menar därför att mark- och miljödomstolens avgörande i det nu aktuella målet ska vila på Riksantikvarieämbetets bedömning och att kommunfullmäktiges i Uppsala beslut att anta detaljplanen därmed ska upphävas.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande,
Bo Aronsson, vice ordförande

2025-01-17

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Uppsala kommun planerar, genom rubricerat planförslag, att exploatera 14 hektar tätortsnära högklassig brukningsvärd jordbruksmark i Norra Sunnersta för ny bostadsbebyggelse.

Enligt miljöbalken 3 kap. 4 § är jordbruk av nationell betydelse och brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Kommunen har inte visat att planerad exploatering av brukningsvärd jordbruksmark för nya bostäder inte kan genomföras någon annanstans. Planområdet berörs också av riksintresset Uppsala stad (C 40 A), som framhåller betydelsen av den historiska tillfartsvägen till staden och det öppna landskap som omger den. Föreningen Vårda Uppsala avstyrker därför det presenterade förslaget till detaljplan för Norra Sunnersta och önskar att planeringen för en exploatering av denna prima brukningsvärda jordbruksmark avbryts.

Skälen till vår avstyrkan

Bakgrund till hur Uppsala kommun har exploaterat värdefull jordbruksmark

Andelen jordbruksmark i Uppsala kommun utgör cirka 25% av kommunens totala landareal. Mellan åren 2006–2020 exploaterades 244,5 hektar åkermark och 40,3 hektar betesmark i Uppsala kommun, totalt cirka 285 hektar. Sedan 2006 har Uppsala kommun varit en av de kommuner som exploaterat störst jordbruksarealer i Sverige. Cirka 6 916 hektar jordbruksmark har gått förlorad inom kommunen mellan åren 2000–2021.

Tätortsnära högklassig jordbruksmark – en viktig resurs vid kris och krig

Tätortsnära högklassig jordbruksmark är av yttersta vikt för befolkningen i Uppsala vid en kris- eller krigssituation för att säkerställa möjligheterna av att kunna odla egna livsmedel. Sådana tätortsnära jordbruksmarker hade mycket stor betydelse för livsmedelsförsörjningen i större och medelstora städer i Sverige under andra världskriget. Uppsala kommun bör i sitt planeringsarbete tona ned det kortsiktiga intressen för exploatering av jordbruksmarker och i stället sätta alla sina beslut i ett 100 års-perspektiv för att erhålla en hållbar utveckling för Uppsalas markanvändning.

Uppsalas kommuns politik relaterat till jordbruksmarken

Utfallet av den folkomröstning som genomfördes 2024 har tolkats på olika sätt. Klart var dock att samtliga partier inför valet sa sig arbeta för att stärka de kransorter som nämndes i den formulering som låg till grund för frågeställningen vid omröstningen:

”Uppsala kommun ska i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder i tätorterna längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa).”

Det är FVU:s mening att kommunen bör fullfölja intentionerna med att utveckla kransorterna, bland annat för att därigenom avlasta trycket på exploatera den stadsnära jordbruksmarken för bebyggelse. Uppsala kommun har bland annat i Vänge- och Storvreta områdena utmärkta möjligheter att utnyttja lämpliga skogsområden för bostadsbebyggelse som inte skulle hota några väsentliga natur- eller friluftsintressen. I Vänge-området finns ett stort lämpligt skogsområde nordost om Vänge tätort och vid Storvreta finns ett motsvarande område sydost om järnvägen. 

Kommunen bör också väga in kommunfullmäktiges beslut 2023-12-11 att ta fram riktlinjer för att värna jordbruksmark, vilket skulle innebära att bevarandet av kommunens jordbruksmarker kan stärkas.

Byggande av cirka 700 bostäder, övervägande markbostäder kan inte motivera att 14 hektar tätortsnära, värdefull jordbruksmark raderas för all framtid. Delar av jordbruksmarken används idag till SLU:s försöksodlingar, vilket ytterligare ökar värdet av denna jordbruksmark. Den föreslagna detaljplanen skulle innebära att fleråriga serier av försöksodlingar måste upphöra.

Kommunen hänvisar till att området i den föreslagna detaljplanen är utpekat som stadsbygd i Uppsalas översiktsplan, ÖP 2016, och i den fördjupade översiktsplanen för Södra staden 2018. Detta har ingen avgörande betydelse som argument för att kunna exploatera jordbruksmarken för bostadsbebyggelse, eftersom dessa planer aldrig prövat frågan om de grundläggande hushållningsbestämmelserna om jordbruksmark som finns i 3 kap. 4 § miljöbalken. En sådan prövning görs först i samband med en detaljplan för området.

Kommunen anger i dokumentet ”Motivering till en ny exploatering på åkermark på fastigheten Sunnersta 51:22” att inom kommunens prioriterade tätorter finns ett maxantal av tillkommande bostäder, som kransorterna kan kompletteras med kopplat till bland annat kapacitet i VA-systemet. Vissa tätorter kan enligt kommunen kompletteras med flera hundra bostäder medan andra, exempelvis Järlåsa och Vänge endast kan utökas med 20–50 bostäder. Kommunens sätt att resonera förvånar, och är inte i linje med de utfästelser som gjordes inför folkomröstningen. När kommunens prioriterade tätorter ska byggas ut måste naturligtvis VA-kapacitet och annan samhällsservice byggas ut.

Kommunen anger också att ”enligt fyrspårsavtalet ska kommunen bidra med 6 000 nya bostäder i Södra staden. Inom Södra staden finns ingen annan lämplig mark som kan tänkas stödja Uppsalapaketet, som inte ligger på brukningsvärd jordbruksmark eller i skyddad eller mycket värdefull natur”. Fyrspårsavtalet ska enligt politisk överenskommelse omförhandlas med staten, vilket ger utmärkta möjligheter att i stället överenskomma om att det beting av nya bostäder som angivits skulle kunna placeras över hela Uppsala kommun, vilket skulle förhindra att värdefull jordbruksmark i Norra Sunnersta försvinner för evigt. 

Exploatering av brukningsvärd jordbruksmark och miljöbalkens regler

Uppsala kommuns sätt att lättvindigt exploatera jordbruksmarker finner inget stöd i reglerna i miljöbalken 3 kap. 4 §, då dessa regler ställer högre krav på att utreda och presentera alternativa markförslag än vad Uppsala kommun nu har presenterat. Kommunens allmänna och generellt hållna motiveringar för planerna att utnyttja brukningsvärd jordbruksmark för bebyggelse, är av för låg standard för att svara mot miljöbalkens undersökningskrav. Kommunens utredningsskyldighet är mer omfattande. Kommunen har inte heller följt sin egen ÖP 2016 som anger att ”om brukningsvärd åkermark kan exploateras ska en värdering av samhällsintresset och alternativa platser ske genom en systematisk analys”.

Riksintresset och det öppna landskapet

Det nu framlagda planförslaget berör till delar riksintresset för Uppsala stad (C40 A). I motivtexten framhålls betydelsen av den raka, historiska tillfartsvägen till staden med det omgivande öppna odlingslandskapet. Den visuella landskapskaraktären – landskapsbilden – mellan Dag Hammarskjölds väg och Fyrisån kring Ultunaområdet har under åren också värnats från exploatering och energiskogsodlingarna har medvetet utformats för att bibehålla en visuell kontakt med årummet. Det nu framlagda förslaget innebär ett betydande steg bort från tidigare värnandet av de historiskt värdefulla karaktärsdragen i området. FVU har tidigare utvecklat sin syn i dessa frågor i samband med att den fördjupade översiktsplanen för den Södra staden upprättades.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten-Åke Bylund, ordförande
Gunnar Norén,  styrelseledamot

2025-01-03

Plan- och byggnadfsnämnden

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) fär med anledning av rubr. samråd anföra följande:

Föreningen ser positivt på föreslaget tillskott av nya bostäder i Storvreta centrum. Vi ser också positivt på tillskottet av flerfamiljshus i Storvreta med plats för lokaler i bottenvåningen. Det ger ökad mångfald i boendet samt ökar underlaget för service mm. Storvreta centrum förstärks samtidigt som trycket minskar på förtätningen och utbyggnaden av staden. En fortsatt utbyggnad på värdefull jordbruksmark måste dock undvikas. 

Föreslagen centrumbebyggelse saknar dock en nödvändig och långsiktigt lämplig anpassning till ortens skala och egenart. Storvreta Centrum är sedan lång tid en av Uppsalas mest mångsidiga och trivsamma förortscentra. FVU ser därför positivt på föreslagen breddning av gaturummet för GC-trafik och förgårdsmarken. Det ger möjligheter till ett grönt gaturum med lokaler som samtidigt breddar centrum, torget vid biblioteket, fickparken i kv 1 samt torget i kv 3. Våra invändningar är starkast när det gäller den höga exploateringen och den stela gestaltningen i kv 2 och 4. I planen sägs att man vill skapa en ”centrumdel med småstadskaraktär som skall samspela med den befintliga centrumbebyggelsen”. Det gör inte femvåningshus med befintlig två- och i enstaka fall trevåningsbebyggelse samt villor. I Arkitekturpolicyn sägs att anpassning till platsen är ett av de grundläggande kraven för en god stadsbyggnad. Illustrationen på sidan 13 visar tydligt bristen på anpassning till platsen och det totala brottet mot skalan i centrala Storvreta.

Det är helt tydligt att en lägre exploatering med lägre hushöjder krävs om detaljplanen skall kunna ge förutsättningar för en god integration och livsmiljö. Redovisade solstudier visar dessutom tydligt på flera mörka gårdar. En lägre exploatering skapar på ett naturligt sätt plats för fredade och trivsamma gårdsmiljöer, särskilt i kv 2.

Om Storvreta ska fortsätta växa med en hög kvalitet krävs sammanfattningsvis att planförslagets gestaltning och skala grundligt arbetas om. Förslag: Sänk bebyggelsen och nyansera grupperingen.  Skapa en långsiktig miljö av trädgårdsstadskaraktär med byggnader i högst 2-3 våningar, t.ex. tre våningar mot Ärentunavägen och mer utbredda flyglar åt NO i två till tre våningar. Skapa ett minitorg för butiksentréer i kv 4, i hörnet mot Jan Eriks väg osv.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
PO Sporrong, styrelseledamot

2025-01-07

Till Mark- och miljödomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-12-12 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

FVU anhåller samtidigt om anstånd till 2025-01-31 för att utveckla föreningens talan och få en rimlig tid att förankra densamma i föreningens styrelse. Kungörelsen om antagandet av detaljplanen kom FVU till del först dagarna före jul, varför det på grund av helgerna inte har varit möjligt att samla styrelsen innan den angivna överklagandetidens utgång,

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för vårt yrkande i sak

FVU har tidigare utvecklat föreningens synpunkter och argument i samband med samråd och granskning enligt 5 kap. 11 respektive 18 §§ PBL (yttrandet från granskningen bifogas, daterat 2024-08-30). Vad föreningen där har framfört ligger till grund för vårt överklagande. Huvudargumentet sammanfattas i föreningens granskningsyttrande enligt följande:

Kommunens omfattande utredningsskyldighet enligt miljöbalken, när man planerar för ny industrimark/bostäder på jordbruksmark, är att undersöka om ”detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.”

FVU menar att denna prövning inte har genomförts eller presenterats under planprocessen. Detta förhållande strider mot 3 kap. 4 § MB. Kommunen har därmed inte visat att exploateringen för industrimark, även om den är ett väsentligt samhällsintresse, inte kan genomföras någon annanstans. Förslaget till detaljplan avstyrks därmed.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-12-27

Uppsala kommun, plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad detaljplan som varit utsänt för samråd. FVU ser det som positivt att Vänge ges ett tillskott av ny bebyggelse då det är en ort som har potential att utvecklas som serviceort och på sikt få förbättrade pendlingsmöjligheter via Dalabanan. FVU vill dock peka på behovet av en grundläggande analys av ortens utvecklingsmöjligheter och av ett förslag till en lämplig utbyggnadsordning där även andra boendeformer än villor och grupphus ingår. Idag saknas bostadsrätter och hyresrätter, vilket även framgår av planbeskrivningen.

Den nu aktuella detaljplanen är exploatörsdriven, där exploatören svarar för i stort sett allt underlag i form av utredningar och illustrationer. Det ställer stora krav på att kommunen granskar innehållet i dessa utredningar och även bedömer och säkrar kvaliteten i dessa handlingar och de slutsatser som där redovisas. Den planbeskrivning som nu har tagits fram är i delar vag och oprecis och ger inte bilden av att kommunen fullt ut har prövat det underlag som exploatören har presenterat. I det följande kommenteras några exempel på iakttagelser som FVU gjort vid en genomläsning.

Redan inledningsvis blir texten missvisande när det skrivs att ”en detaljplan berättar vad som får byggas inom ett område och hur mark och vatten ska användas”. En detaljplan uppgift är inte att berätta, den upprättas för att reglera användningen mark och vatten samt bebyggelsens omfattning och utformning. (FVU:s kursiveringar)

I planbeskrivningen skrivs att ”Arkitektvägen är en mindre gata som inte bjuder in till höga hastigheter, men är i sin utformning inte optimal för att hantera flöden av barn som går till och från sina skolverksamheter.” Trots denna slutsats redovisas inte några överväganden avseende behov av åtgärder för att trygga barnens skolväg från det nu aktuella planområdet.

I planbeskrivningen anges ett parkeringsbehov som baseras på en snittstorlek per villa om 122 kvadratmeter bostadsarea medan detaljplanen (plankartan) medger en byggrätt om 225 kvadratmeter byggnadsarea per fastighet. Angiven nockhöjd medger tvåvåningshus, varför den faktiska storleken per villa kan komma att bli väsentligt större än 112 kvadratmeter.

I planbeskrivningen anges att grundvattenuppträngning har noterats vid 1,8 meter under markytan. Vidare sägs att höga grundvattennivåer, och i synnerhet potentiellt artesiskt grundvatten kan medföra svårigheter och hårdare reningskrav för dagvattenhantering och utsläpp. Trots detta finns inga förslag på åtgärder och inte heller något ställningstagande för att förhindra anläggande av källare.

Vad gäller risk för översvämningar skrivs att ”eventuellt kan trummors kapacitet behöva ses över för att säkerställa avledningen av vattnet.” Avledningen av dagvattnet är alltså inte säkerställt. En detaljplan ska klara ut vad som gäller och vilka åtgärder som krävs för att den tillkommande bebyggelsen inte ska orsaka problem vare sig inom densamma eller för omgivningen.

FVU noterar även ett antal oklarheter vad gäller huvudmannaskap i denna del av Vänge. Detaljplanen väster om planområdet är en byggnadsplan, dvs med enskilt huvudmannaskap, Detaljplanen söder och öster om området har kommunalt huvudmannaskap, vilket innebär att Vagnsbyvägen i denna del är en kommunal gata. I det nu aktuella planförslaget redovisas ingen allmän platsmark alls utan tillfartsvägarna till de planerade bostäderna säkerställs i planen som sk prickmark. En gemensamhetsanläggning avses bildas för att svara för drift och underhåll.

Samtidigt anges i planbeskrivningen att driften för majoriteten av vägarna i tätorten Vänge sköts genom vägförening och att även den nu aktuella detaljplanen kommer innebära drift och underhåll i privat regi. Det går inte att utläsa om Vänge vägförening kommer att svara för den nya gemensamhetsanläggningens åtaganden eller om de som bosätter sig i området kommer att vara beroende av tre olika huvudmän för vägarnas drift och underhåll.

Ytterligare oklarheter torde uppstå om de fyra fastigheter (Vangsby 3:1-4), som är belägna i direkt anslutning till den nu planerade bebyggelsen, lämnas utanför den nu aktuella planen. För att lösa de inbördes sambanden och de gemensamma åtaganden som kan uppkomma mellan den planerade bebyggelsen och dessa fyra fastigheter, så bör även de senare tas med i detaljplanen.

FVU noterar att av underlagshandlingarna framgår att exploatörer och beställare av dessa handlingar är Vagnsby Utveckling AB, V Property Holding AB, samt Mustafa Malla (planintressenterna), vilket enligt 4 kap. 33 § 6 PBL ska framgå av planbeskrivningen. Nu skrivs endast att handlingarna är beställda av exploatören utan att redovisa vilka dessa är.

Syftet med nyss nämnda paragraf är, enligt förarbetena till lagen (prop 2020/2021:131), att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. Där framhållas att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.” (sid 57).

Vidare framhålls i nyss nämnda förarbeten vikten av att ”…kommunen i egenskap av planmyndighet kan säkerställa att de åtgärder som vidtas och de bedömningar som görs är sakliga och opartiska, så att objektiviteten inte kan ifrågasättas för det fall en plan grundar sig i huvudsak på underlag som har upprättats av planintressenten själv.”

I det nu föreliggande planärendet har allt väsentligt underlagsmaterial tagits fram av planintressenterna varför det är av särskild vikt att kommunens redovisning är korrekt, att planbeskrivningen är precis och att de avvägningar som kommunen gjort baserat på planintressenternas underlag tydligt framgår.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-12-10

Till Mark- och miljööverdomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed mark- och miljödomstolens vid Nacka Tingsrätt dom 2024-11-20 i mål nr P 2263–24 i den del den innebar att FVU:s överklaganden avslogs och yrkar att mark- och miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd samt upphäver plan- och byggnadsnämndens beslut att anta den i målet nu aktuella detaljplanen.

Hur riksintresset för Uppsala stad säkerställs är en huvudfråga i FVU:s arbete. För att vårt överklagande ska kunna slutligt beredas och beslutas i föreningens styrelse med den noggrannhet och eftertänksamhet som frågan kräver begär vi förlängd tid till den 15 januari 2025 med att kunna inkomma med en eventuell komplettering och utveckling av vår här nedan framförda talan.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för våra yrkanden

Det är FVU:s uppfattning att mark- och miljödomstolens beslut är felaktigt. Prövningstillstånd bör dessutom meddelas då det behövs vägledning för rättstillämpningen vad avser 4 kap 33 § 6 PBL och 5 kap. 27 § PBL.

Sammanfattningsvis är det FVU:s uppfattning att:

• Detaljplanen innebär en förvanskning av en kulturhistoriskt värdefull miljö, vilken riskerar att medföra en praxis som innebär en påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad (kumulativa effekter).
• Planhandlingarna är inte upprättade i enlighet med intentionerna i PBL.
• En detaljplan som berör ett riksintresse som det för Uppsala stad måste anses omfattas av kravet i 5 kap. 27 § PBL att en detaljplan ska antas av kommunfullmäktige.

Detaljplanen innebär en förvanskning av en kulturhistoriskt värdefull miljö, vilken riskerar att medföra en praxis som innebär en påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad (kumulativa effekter).

Föreningen vidhåller att riksintresset (Uppsala stad C 40 A) och de kulturhistoriska värdena inte i tillräcklig grad har beaktats i planen och att prövningen av den nu aktuella detaljplanen inte kan ses isolerat från eventuellt kommande exploateringar inom riksintresseområdet. Accepteras den nu framlagda planen kan det sätta en praxis som kan leda till att riksintresset skadas och måste omprövas. Att så kan komma att ske framgår av rapporten Uppsala stad C 40 A Riksintresse för kulturmiljövården, Fördjupat kunskapsunderlag. Länsstyrelsen 2014. Där beskrivs historiken bakom avgränsningen av riksintresset, bland annat vilka områden som utgått och varför (s. 13):

De områden som utgick 2002 var sådana som präglades av ett stort tillskott av ny byggnation och förändringar i en sådan omfattning att den ursprungliga kulturhistoriska karaktären förändrats. De områden som utgick var mindre partier vid Eriksberg, Rickomberga och vid nordvästra delen av Tuna backar. De är bebyggelseområden där sentida inslag bidragit till att deras ursprungliga karaktär och särprägel förändrats avsevärt och därför inte längre är av riksintresse. Dessa bedömningar har vid fältbesiktning visat sig vara välgrundade och gäller fortfarande.

För att värdet av det nuvarande riksintresset ska vara intakt över tiden är det därför av högsta vikt att bevaka och särskilt pröva varje tillägg eller förändring där de kulturhistoriska värdena reduceras eller förvanskas. Den nu aktuella planen är av sådan karaktär där en byggnad av högt kulturhistoriskt värde, uppfört som en solitär (fritt liggande byggnad) utformad i en lågmäld efterkrigsarkitektur, sammanbyggs med ett nutida tillägg med ett medvetet dominerande uttryck.

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun antog 2024-02-15 den nu aktuella detaljplanen för del av kvarteret Trudhem. Detaljplanens syfte anges vara att möjliggöra nya byggrätter samtidigt som de höga kultur- och arkitekturhistoriska värdena som finns inom planområdet värnas. Det är FVU:s mening att detta syfte inte är möjligt att uppnå såsom det framlagda förslaget har utformats.

Kommunen stöder sitt ställningstagande på bland annat en av Upplandsmuseet framtagen byggnadsminnesutredning enligt vilken det kulturhistoriska värdet för tingshusets södra flygel har minskat eftersom den tidigare är ombyggd. Det handlar om att man på tingshusets östra sida, mot Storgatan, har skapat en entré för handikappade, vilket tidigare saknats, och att man därvid även varit tvungen att sätta igen ett fönster. Det är enligt FVU:s uppfattning orimligt att hävda att dessa begränsade och med arkitektonisk skicklighet genomförda åtgärder har berövat byggnaden så mycket av dess ursprungliga kulturhistoriska värde att en byggnadsminnes-förklaring inte längre skulle kunna vara aktuell. Ingen som inte känner till de faktiska förhållandena skulle reagera på att åtgärderna är tillkomna i efterhand.

Under planarbetet har, genom exploatörens försorg, även en antikvarisk konsekvens-beskrivning tagits fram enligt vilken tingshusets södra gavel dels endast utgör en begränsad del av tingshuset som helhet, dels har liten exponering ut mot omgivningen. Konsekvensbeskrivningens samlade bedömning är därför att de tillkommande byggrätterna inte medför någon förvanskning av tingshuset som helhet. 

FVU vill framhålla att byggnaden till sin form och karaktär är en solitär, som med omgivande tomt av öppen parkkaraktär under många år har spelat viktig roll i staden. Att bygga ihop denna solitär med angränsande delar av kvarteret innebär dels att man på ett påtagligt sätt ändrar byggnadens karaktär, dels att man frångår arkitektens idé om ett fritt liggande hus på platsen. Sakligheten och opartiskheten i konsekvensbeskrivningen kan och bör därför enligt FVU:s mening ifrågasättas.

Samtidigt som byggnadsminnesutredningen hävdar att den tillskapade handikappentrén och det igensatta fönstret har berövat tingshuset så mycket av dess ursprungliga värde att en byggnadsminnesförklaring inte längre är aktuell, menar alltså den antikvariska konsekvensbeskrivningen att det går bra att bygga ett femvåningshus på tomten och att motbygga en gavel utan att det medför någon förvanskning av tingshuset och att det därför inte heller skulle ha någon negativ påverkan på riksintresset Uppsala stad, en uppfattning som delas av kommunen.

Kommunen framhåller vidare att tingshusets flyglar inte har samma värde som tingssalen med dess höjd och utskjutande utformning och att man därför kan bygga bort gaveln på tingshusets södra flygel genom att medge en ny byggrätt mot Storgatan placerad mellan gaveln och grannfastighetens gårdshus. Även om flyglarna har ett lägre skyddsvärde än tingssalen så betyder inte det att de saknar skyddsvärde. Att olika delar av en byggnad har olika skyddsvärde är för övrigt inte ovanligt. Som exempel kan nämnas Uppsala slott där rikssalen har ett högre skyddsvärde än längan mellan tornen. Att tingshusets båda flyglar finns kvar i så gott som oförändrat skick ökar däremot tingssalens skyddsvärde liksom tingssalen i sin tur ökar flyglarnas värde. De olika delarna ger tillsammans tingshuset ett mycket högt skyddsvärde.

Enligt kommunen möjliggör detaljplanen tillskapandet av en ny årsring i kvarteret. Vems eller vilkas önskemål därom man därmed skulle tillmötesgå framgår inte. FVU ser inget behov av en ny årsring i kvarteret, särskilt inte som den skulle komma att inverka negativt på denna byggnads kultur- och arkitekturhistoriska värde.

Vidare anser kommunen att detaljplanens två byggrätter ger möjlighet att uppföra två hus av hög arkitektonisk kvalitet. Vad vi vet är att de ska tillkomma på en fastighet som redan rymmer en byggnad av oomtvistligt hög arkitektonisk kvalitet och att det är denna byggnad, tingshuset, som kommer att förlora på detaljplanens genomförande.

Även länsstyrelsen har yttrat sig i målet, första gången 2022-09-09. Länsstyrelsen skrev då följande:

Med ett genomförande av det aktuella planförslaget konstaterar länsstyrelsen att den före detta tingsrätten förlorar så mycket av sitt kulturhistoriska värde att en byggnadsminnes-förklaring inte längre kan bli aktuell.

Efter att mark- och miljödomstolen 2023-06-21 upphävt den tidigare detaljplanen har länsstyrelsen inga synpunkter på den nya, nu aktuella planen, trots att denna i fråga om hanteringen av de kulturhistoriska värdena kan sägas vara identisk med den föregående. Varför länsstyrelsen har frångått sin tidigare bedömning är svårt att förstå och förklaras inte.

FVU anser att kommunen inte på ett trovärdigt sätt har lyckats argumentera för att tingshusets värde inte kommer att lida skada om detaljplanen genomförs. Inte minst kommer en betydande del av utsikten inifrån tingshusets uppglasade trapphus att försvinna, den utsikt som vänder sig in mot de centrala delarna av Uppsala. Här kommer en stor del av utsikten mot Österplan och järnvägen i framtiden att skymmas av ett femvåningshus.

Länsstyrelsen skrev i det fördjupade kunskapsunderlag som nämns ovan:

Det är angeläget att byggnaderna inom riksintresseområdet kan fortsätta att brukas med beaktande av deras särart och kulturhistoriska värde. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer bidrar till upplevelsen och förståelsen av stadens utveckling.

FVU vill i detta sammanhang även framföra följande: Tingshuset är beläget i Uppsalas östra innerstad belägen öster om järnvägen, en stadsdel som, till skillnad från staden väster om järnvägen och särskilt väster om ån, har ytterst få offentliga märkesbyggnader av dignitet. Inte minst av den anledningen samt för att tingshuset har få motsvarigheter i landet i övrigt anser FVU att plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen ska upphävas.

Planhandlingarna är inte upprättade i enlighet med intentionerna i PBL.

Under senare år har det blivit vanligt att planintressenter bidrar med omfattande underlagsmaterial när detaljplaner upprättas och även medverkar genom att upprätta förslag till planhandlingar, så kallade exploatörs- eller byggherredrivna planer. Dessa begrepp saknas i PBL och det saknades tidigare även stöd i lagen för denna typ av medverkan.

Lagen om privat initiativrätt infördes den 1 augusti 2021. Då infördes i propositionen (prop. 2020/21:131) begreppet planintressent och genom de ändringar som gjordes i PBL medges att enskilda planintressenter ska kunna underlätta och påskynda detaljplaneprocesserna genom att ta fram det planeringsunderlag som behövs (5 kap. 8 § PBL). Innan denna bestämmelse infördes saknades lagstöd för att en planintressent skulle kunna tillhandahålla det planeringsunderlag som behövs. Trots detta har den nu aktuella planen ursprungligen upprättats på detta sätt. Delar av underlagsmaterialet togs fram redan 2019 medan andra delar har tillkommit först sedan lagen infördes. Det finns dock, vad vi kan finna, ännu inget rättsfall som tar ställning tills att en planintressent ska kunna ta fram allt planeringsunderlag i så speciella fall som det nu aktuella.

I doktrinen har det påpekats att kommunen bör svara för sådant planeringsunderlag som handlar om en detaljplans kärnfrågor och som kräver många bedömningar eller på annat sätt avsevärt påverkar en planintressents intressen (se exempelvis Sven Boberg, JP Infonet). Som skäl har angivits att om detta underlag kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga. I det nu föreliggande fallet har tydligtvis allt underlagsmaterial tagits fram av planintressentens konsulter. Vi menar att det inte går att utesluta att det kan ha medfört brister i saklighet och/eller opartiskhet. Se i sammanhanget det som ovan har anförts om sakligheten och opartiskheten i den antikvariska konsekvensbeskrivningen.

Ett första förslag till detaljplan för del av kvarteret Trudhem, antogs av plan- och byggnadsnämnden 2022-12-11. Efter överklaganden upphävde mark- och miljödomstolen genom dom 2023-06-21 densamma (mål nr P 9024–22). Plan- och byggnadsnämnden valde då att upprätta ett nytt förslag som antogs av nämnden 2024-02-15. Det är FVU:s mening att detta nya förslag som nu överklagas bör prövas mot kraven i 4 kap. 33 § 6 PBL.

När den privata initiativrätten infördes ställdes kravet på att en planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 PBL). Detta lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I prop. 2020/21:131 (s. 57) uttalas: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.”

Genom en övergångsbestämmelse gäller de äldre bestämmelserna i 4 kap. 33 § PBL för ärenden om detaljplaner som har påbörjats före den 1 augusti 2021 och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana detaljplaner till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort. I föreliggande fall påbörjades ett första planförslag före lagens i ikraftträdande, varför denna undantagsbestämmelse skulle kunna åberopas som stöd för att inte redovisa vem som står bakom det framlagda underlaget. Genom att denna första plan upphävdes genom mark- och miljödomstolens dom (mål nr P 9024–22) och saken inte fördes vidare till mark- och miljööverdomstolen får det då aktuella målet anses vara avslutat. Det innebär att övergångsbestämmelsen inte kan åberopas avseende det nu aktuella målet (mål P 2263–24).

I förteckningen i planbeskrivningen (s. 6) listas detaljplanehandlingarna samt ett antal utredningar som betecknas som övriga handlingar. Beställare av underlagsmaterialet torde genomgående vara FL Invest Holding AB eller Rohan Ekonomisk Förening, vilket i så fall enligt PBL 4 kap 33 § 6 PBL ska framgå av beskrivningen (se prop. 2020/21:131, s. 58, där skälen för redovisningsskyldigheten också utvecklas). Det bör även redovisas på vems uppdrag Johan Celsing arkitektkontor har upprättat de i beskrivningen angivna handlingarna.

Det är FVU:s mening att plan- och byggnadsnämnden har brustit i sin redovisning av vem som står bakom det underlagsmaterial som den aktuella detaljplanen bygger på. Den transparens som PBL ställer krav på har därmed inte uppfyllts.

En detaljplan som berör ett riksintresse som det för Uppsala stad måste anses omfattas av kravet i 5 kap. 27 § PBL att en detaljplan ska antas av kommunfullmäktige.

FVU överklagade plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen då densamma, enligt föreningens mening, genom dess betydelse för riksintresset för Uppsala stad och de dokumenterade kulturhistoriska värdena borde ha prövats av kommunfullmäktige enligt 5 kap. 27 § PBL.

Mark- och miljödomstolen (domen s. 14 f.) citerar förarbetena till den aktuella lagtexten: 

Av förarbetena framgår att uttrycket plan som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt omfattar sådana planförslag som ska handläggas enligt det förfarande som regleras i 5 kap. 7 § (utökat planförfarande), dvs. planförslag som inte är förenliga med översiktsplanen eller länsstyrelsens granskningsyttrande över denna, är av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse, eller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (se prop. 2016/17:151 s. 96).

Vidare skriver domstolen (domen s. 15):

Med uttrycket “betydande intresse för allmänheten” avses planförslag som kan antas angå en större krets människor som inte redan kommer att underrättas om planförslaget i egenskap av sakägare eller boende i eller i anslutning till planområdet. Det kan t.ex. gälla områden som används av allmänheten för rekreation, vissa betydelsefulla kulturmiljöer och ärenden där strandskydd ifrågasätts.

Därefter gör domstolen bedömningen att planens karaktär och omfattning inte är av sådan principiell beskaffenhet eller större vikt att den av den anledningen skulle ha antagits av kommunfullmäktige.

Det är FVU:s mening att denna slutsats är felaktig. Planområdet ingår i ett större område som klassats som riksintresse (Uppsala stad C40 A). Ett riksintresse är per definition ett begrepp som avser ett område, en plats eller ett enstaka objekt som bör skyddas och som anses viktigt ur en nationell synvinkel. En fråga som är av nationellt intresse, likt riksintresset Uppsala stad C40 A, får då anses vara en fråga som omfattas av förarbetenas skrivning ”av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse”. Speciellt gäller detta för ett riksintresse som det nu aktuella, där läsbarheten av den historiska utvecklingen är ett grundläggande motiv för dess tillkomst. Denna läsbarhet är till för såväl uppsalabor som besökare. Frågan berör därför en långt större krets av människor än kretsen av sakägare eller boende som finns i eller i anslutning till planområdet.

Med stöd av det nyss anförda är det FVU:s uppfattning att detaljplanen borde ha handlagts med ett utökat förfarande och ärendet förts till kommunfullmäktige för prövning. Plan- och byggnadsnämndens möten är slutna, dokumentation sker endast genom beslutsprotokoll med eventuella reservationer. Det är först genom en prövning i kommunfullmäktige som en godtagbar transparens erhålls och medborgarna kan ta del av de politiska överväganden som görs. Den aktuella planen borde därför ha prövats av kommunfullmäktige i enlighet med grundregeln i 5 kap. 27 § PBL.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande
Tomas Klang, styrelseledamot

2024-12-06

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) välkomnar kommunens avsikt att höja exploateringstalen i Främre Boländerna och ge stadsdelen en högre grad av innerstadskaraktär med ett stort inslag av näringsliv. Vi tror dock att det kan bli svårt att göra området till en integrerad del av innerstaden på grund av den barriär som Strandbodgatan utgör i sitt nuvarande skick. Det hindrar ändå inte att området med sitt centrala läge och speciella innehåll kan bli en attraktiv och spännande stadsdel på sina egna villkor.

Vi noterar med tillfredsställelse den i planen uttalade ambitionen att områdets kulturhistoriskt intressanta bebyggelse så långt möjligt ska bevaras för framtiden. I planen beskrivs att Pianofabriken tillsammans med övrig bebyggelse längs Alsikegatan utgör stadsdelens karaktäristiska fasad mot centrala Uppsala. Det förtjänar att tas hänsyn till och bör tjäna som utgångspunkt när Kv. Gudur nu som första kvarter ska utvecklas i en mer stadsmässig riktning.

Till skillnad mot vad som står i planen anser FVU att Holmens bryggeri och Pianofabriken inte enbart får sitt värde av platsen och byggnadernas tidigare funktioner, utan även av deras arkitektoniska utformning. Trots senare tiders ändringar och tillägg utmärks båda av ett väl behärskat och välproportionerat formspråk med fina detaljer. Inte minst viktigt är också att de har få, om ens några, motsvarigheter i Uppsala i övrigt.

Tyvärr visar detaljplanens illustrationer en schematiskt utformad byggnadskoloss som på alla sätt bryter mot de två befintliga byggnadernas formspråk. Det gäller skala, material (om huset byggs i trä), takutformning, proportionen mellan mur och fönster och kanske även färg. Enligt FVU’s mening bör nockhöjden för hela kvarteret begränsas till 20 meter och nya byggnader förses med sadeltak. Kv. Gudur är inte platsen för stora åthävor, utan för anpassning och återhållsamhet. En ny, mer ”utstickande” arkitektur kan överraska längre in i området.

Vi tror att områdets trivsamhet och en arkitektur i mänsklig skala snarare än maxade exploateringstal kommer att avgöra områdets framtida attraktionskraft och popularitet.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU nuvarande planförslag men vi är positiva till en modifierad ombyggnad med hus som är lägre och mer anpassade till omgivningen.

 Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Tomas Klang, styrelseledamot
Jonas Tengborn,styrelseledamo

2024-11-28

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad detaljplan som varit utsänt för granskning. FVU finner att förutsättningarna för detaljplanen i allt väsentligt är i överensstämmelse med vad som presenterats vid tidigare samråd och vid en första granskning avseende delsträcka A-C. De synpunkter och erinringar som föreningen tidigare har framfört kvarstår därför fortsatt (se våra yttranden daterade 2021-05-20 och 2023-08-10).

Enligt FVU:s mening baserar sig den nu framlagda detaljplanen, tillsammans med de tidigare framlagda detaljplanerna avseende spårväg/kapacitetsstark kollektivtrafik, på sådana antaganden som medför ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för staden och kommunen i sin helhet. FVU avstyrker därför planerna för samtliga delsträckor i avvaktan på att kommunen gör ett omtag på planeringen av den södra och sydöstra staden, samt redovisar ett förslag till ett framtida sammanhängande kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden, inte som nu enbart de södra och sydöstra delarna.

FVU ser med stor oro på att i den nu framlagda detaljplanen omvandlas såväl Gunnar Leches park som Bäverns gränd till renodlade trafikmiljöer dominerade av spårvägen med tillhörande anläggningar. I den till detaljplanen hörande beskrivningen framhålls:

Från centralstationen till Svandammen, går kollektivtrafikstråket genom täta stadskvarter och platser med stor betydelse för både stadslivet och Uppsalas kulturmiljö. Kollektivtrafiken ska bidra till att stärka denna del av innerstaden samtidigt som gestaltning och placering av anläggningar i stor utsträckning ska integreras på ett finkänsligt sätt i den befintliga miljön. (planbeskrivningen sid 14–15)

Vi kan inte se på vilket sätt det nu framlagda förslaget bidrar till att stärka denna del av innerstaden. Gunnar Leches park slås ut och Bäverns gränd kommer att utgöra en renodlad transportsträcka mellan en hållplats vid Sjukhusvägen/Munkgatan och ändhållplatsen vid Centralstationen. Dessutom kommer såväl kommande anläggningsarbeten som den tunga spårvägstrafiken med stor sannolikhet att medföra en negativ påverkan på den angränsande kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Bebyggelse-, gatu- och livsmiljöerna längs Bäverns gränd riskerar att skadas och även i övrigt påverkas negativt.

Avslutningsvis vill vi framföra att vi under hösten har noterat att arbetet med att anlägga spårväg har påbörjats, vilket framgått av reportage i UNT och de informationsbroschyrer som delats ut i hushållens brevlådor. Vi ställer oss frågande till att så har kunnat ske, då anläggande av spårväg förutsätter en lagakraftvunnen järnvägsplan alternativt detaljplan. För de sträckor som arbetet nu har påbörjats (Dag Hammarskjölds väg) eller snart kommer att påbörjas (Vårdsätravägen med flera vägar) föreligger ingen lagakraftvunnen plan.

Det torde vara plan- och byggnadsnämndens uppgift att tillse att även kommunen håller sig inom ramarna för gällande regelverk. Vårt påpekande här ovan ska ses som en anmälan av ett potentiellt regelbrott, varför vi snarast förväntar oss ett ställningstagande från plan- och byggnadsnämnden hur den ser på denna fråga.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 
Bo Aronsson,vice ordförande