Föreningen Vårda Uppsala 2024-07-12

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-06-17 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd  av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör  en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har  återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018  ref. 10.

Skäl för vårt yrkande

Ett oåterkalleligt ingrepp i och intill ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

Den i detaljplanen föreslagna spårvagnsdepån är en storskalig anläggning som är klassad som  miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att den kan antas  medföra en betydande miljöpåverkan utifrån miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och  landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö (6 kap. 3 § MB).

Ett anläggande av den föreslagna spårvagnsdepån skulle innebära ett omfattande och  oåterkalleligt ingrepp inom och i den direkta i utkanten av ett område som har definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt, dessutom  ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse.

Vi grundar vårt yrkande på följande övergripande argument, vilka var för sig torde vara  tillräckliga för att upphäva beslutet om antagande:

• Området är med sin topografi och sitt läge inom ett viktigt vattenskyddsområde direkt  olämpligt för miljöfarliga anläggningar som kräver stora, sammanhängande plana ytor  för sin funktion (2 kap. PBl, 2 kap. 6 § MB).

• En storskalig spårvägsdepå i det föreslagna läget kommer, tillsammans med den för  depån nödvändiga spårvägsbron, att påverka kulturmiljö, naturvärden och  landskapsbild (visuell landskapskaraktär) på ett ytterst negativt sätt (2 kap. 6 § 1 PBL,  3 kap. 6 § MB)

• Tillkomsten av spårvagnsdepån förutsätter en broförbindelse genom Årike Fyris. Ett  antagande av detaljplanen för depån kan därför inte ske isolerat utan måste grundas på en samlad bedömning för hela delområdet från Ultuna i väster till Gamla  Stockholmsvägen i öster (2 kap. 2 och 5 §§ PBL, 3 kap. 6 § MB).

• Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav (4 kap. 33 § 6 PBL, 6 kap.  11 § 2 MB).

• Det har i detaljplanearbetet inte visats att den lokalisering som valts för  spårvagnsdepån är den mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § PBL). Inte heller har det visats att det utan orimliga kostnader skulle kunna  gå att hitta en bättre plats med mindre risk för olägenheter och negativ påverkan på  kulturmiljö och landskapsbild (2 kap. 6 och 7 §§ MB).

1. Den valda platsen för depån är olämplig 

Det för spårvagnsdepån valda läget ligger till en icke oväsentlig del inom ett riksintresse för  kulturmiljövården (Uppsala stad C 40). Området ingår dessutom i ett av kommunen utpekat  kulturmiljöområde (U 20). I områdets närhet finns naturreservatet Årike Fyris och ett större  område som omfattas av landskapsbildskydd enligt äldre lagstiftning (naturvårdslagen).

Det valda området ligger inom den yttre zonen av vattenskyddsområdet för Uppsala- och  Vattholmaåsarna. Känslighetsklassen för den del som berör planområdet har under  planarbetets gång ändrats från måttlig till hög. Rekommendationen för ett område med denna  klassning är ska man säkerställa att planering, ny exploatering, verksamhet eller åtgärder som  kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i mesta möjliga mån ska undvikas.

En spårvagnsdepå kräver för sin funktion stora sammanhängande plana ytor. Det för  anläggningen valda läget är kraftigt kuperat. För det valda planområdet är höjdskillnaden  mellan högsta och lägsta punkten cirka 20 meter. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen  kommer en stor mängd massor (cirka 50 000 kubikmeter) att schaktas inom planområdet.

Betydande slänter och stödmurar måste tillskapas för att få till de plana ytor som anläggningen  kräver.

Det är uppenbart att den valda platsen inte lämpar sig för den typ av storskalig anläggning och  miljöfarlig verksamhet som en spårvägsdepå innebär.

2. Spårvägsanläggningarna medför en betydande negativ påverkan på omgivningen

Av planhandlingarna framgår att en spårvagnsdepå i det valda läget kommer att få en negativ  påverkan på angränsande områden. Såväl kulturmiljöutredningen som miljökonsekvens beskrivningen är tydliga i dessa avseende. Av handlingarna framgår att depåns påverkan på  omgivningen inte kan ses isolerat. Även de så kallade kumulativa effekter som uppstår när  bland annat spårvägsbron genom Årike Fyris anläggs måste tas i beaktande. Efter att ha  inbegripit dessa kumulativa effekter sammanfattas de aktuella spårvägsprojektens samlade  påverkan som följer (kulturmiljöutredningen sid 36, se även MKB sid 49):

”Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som  förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och  broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en  skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka  såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella  påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att  påverkas audiellt genom ökade bullernivåer.

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och  Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de  kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken  är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska  läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa  effekter för riksintresset.”

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av vad man skriver (vår  markering med fet stil) kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Än  märkligare är den formulering som finns i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB sid 49):

”Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter  för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och  landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att  den historiska läsbarheten reduceras.”

Enlig utredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är främmande för  kulturlandskapet, som kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära  håll och även påverkas audiellt genom ökade bullernivåer. Kulturmiljövärden kommer att  fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. FVU kan inte annat än att dra  slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar inrymmer på ett påtagligt sätt kommer att påverkas av en spårvägsanläggningarna och därför inte bör medges utifrån vad  som sägs i 2 kap. 6 § 1 PBL och 3 kap. 6 § MB.

Även en spårvagnsdepå i sig riskerar att medföra en betydande påverkan på omgivningen. I  detaljplanen görs försök att säkerställa att så inte ska bli fallet. En så storskalig anläggning får  dock en påverkan på hur landskapet läses och tolkas även om det skulle lyckas att till en del  dölja anläggningen bakom en trädridå. De stora slänterna och höga stödmurarna blir en  påtaglig del i närmiljön och påverkar tillsammans med intrycken från skalskydd,  spårvagnshallar etcetera både direkt och indirekt upplevelsen av landskapet i stort. Trots  ambitionen att mildra de negativa effekterna sägs i granskningsutlåtandet (sid 55):

” Det viktigaste vad det gäller depåns synlighet är att depån inte ska ha stor negativ påverkan på riksintresset för kulturmiljövården och landskapsbildskyddet som båda gäller mot ån i väster. Det hade kunnat varit bra om mer skog kunnat bevaras även  norr om depån för att också minska hur mycket den syns norrifrån. Då en depå kräver  en del utrymme för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt har det inte gått hålla sig  inom trädridån mot norr. Höjdbestämmelserna är dock lägst i norr just för att höga  byggnader där blir extra synliga. Det som kommer synas mest är slänter, stödmurar  och skalskydd, det vill säga murar, plank eller stängsel. Därför finns bestämmelser  som reglerar att murar och skalskydd måste utformas med hög arkitektonisk kvalitet,  och att slänterna ska ha växtlighet.”

Det råder alltså ingen tvekan om att spårvagnsdepån kommer att påverka upplevelsen av det  angränsande landskapet och därmed omgivningen i stort. De bestämmelser som införts i  planen kommer inte att garantera att de negativa effekterna kan undvikas. Möjligen medför de  att den negativa påverkan kan mildras något.

Samtliga de i avsnitt 1 och 2 ovan nämnda faktorerna talar emot att platsen lämpar sig för att  anlägga en spårvagnsdepå i det valda läget. Riskerna för en negativ påverkan på omgivningen  är uppenbara både från den storskaliga anläggningen i sig som från driften av densamma. I den  antagna detaljplanen har införts att antal bestämmelser för att försöka begränsa den negativa  påverkan. Utöver vad som kan styras i en detaljplan anges ett mycket stort antal åtgärder för  att anläggningen och dess drift ska anses acceptabel (i miljökonsekvensbeskrivningen  återkommer ordet åtgärd 128 gånger). Enligt miljökonsekvensbeskrivningen kommer också  villkor att sättas för den planerade verksamheten utifrån den dispens och de anmälningar som  krävs enligt miljöbalken. Förutsättningarna för anläggande av depån är alltså inte tillfullo  klarlagda genom detaljplaneläggningen.

3. Ett antagandebeslut kan inte föregripa prövningen av spårvägsbron

En spårvagnsdepå på den nu aktuella platsen förutsätter att en spårvägsförbindelse kommer till  stånd genom Årike Fyris. Beslutet att anta detaljplanen för spårvägsdepån är obsolet om inte  en detaljplan medges för en spårvägsbro över Fyrisån och samtidigt tillåtlighet ges till vattenverksamhet för bortledande av grundvatten till samt uppförande av anläggning i  vattenområde med mera.

Planarbete för spårvägsbron pågår och ansökan om tillstånd till ovan nämnda  vattenverksamhet har lämnats in till mark- och miljödomstolen. Utgången av dessa prövningar  är i dagsläget oviss. Det innebär att förutsättningarna för att anlägga en spårvagnsdepå på den  nu aktuella platsen endast i begränsad omfattning var klarlagda när rubricerad detaljplan förelades kommunfullmäktig för beslut om antagande.

Enligt 2 kap. 2 § PBL ska planläggning syfta till att mark- och vattenområden används för det  eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och  behov. Av 2 kap. 5 § 3 PBL framgår att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk  lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna  trafik etcetera (våra kursiveringar).

I det nu aktuella fallet har kommunen genom detaljplanen inte visat att vare sig det valda läget eller behovet av en depå i denna del av kommunen är klarlagt. Inte heller att möjligheterna att  ordna den för depån avgörande spårvägstrafiken. Sammantaget innebär det att en detaljplan  för depån inte kan upprättas och antas isolerat utan måste utredas, utformas och beslutas som tidigast samtidigt som en detaljplan för en spårvägsförbindelse över Fyrisån.

4. Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav

Den till detaljplanen hörande planbeskrivningen uppfyller inte kraven i 4 kap. 33 § 6 PBL. En  planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket  underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det. Så har inte skett i de  planbeskrivningar som har presenterats i vare sig samråds- eller granskningsskedet. Så har inte  heller varit fallet i den antagandehandling som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut om antagande. Av de förteckningar som redovisas framgår endast de konsulter som svarat för  utredningarna, inte vem som har varit beställare av desamma.

Ovan nämnda lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i  planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I propositionen  (prop. 2020/ 2021:131, sid 57) sägs att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem  som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett  intresse i saken.”

I det nu aktuella fallet är Region Uppsala planintressent, dvs. den som har initierat planärendet  och som svarar för genomförandet av detaljplanen. Att Uppsala kommun, genom de avtal som  tecknats rörande fyrspår mm, har etablerat en samverkan med Region Uppsala för att  genomföra de åtaganden som däri finns inskrivna, innebär inte att Region Uppsala har någon särställning som exploatör eller planintressent relativt lagens krav.

Av granskningsutlåtandet (sid 53) framgår att det är exploatören Region Uppsala som svarat  för den lokaliseringsutredning som ligger bakom valet av den nu aktuella platsen. I  granskningsutlåtandet sägs:

”För att hitta en lämplig placering för spårvagnsdepån har under åren 2018 till 2020  flera alternativa lägen för en spårvagnsdepå utretts av Region Uppsala.”

Vidare sägs att:

”En förutsättning var också att Region Uppsala skulle få rådighet över fastigheten.  Sammanlagt har 14 depålokaliseringar utretts under arbetets gång. Efter genomförda  utredningar mellan 2018 och 2020 återstod tre alternativ: Bäcklösa, planområdet och  Gökarbotippen, det vill säga deponiområdet söder om det nu aktuella planområdet.  Sammanfattningsvis bedömdes planområdet vara det område med minst risker och  osäkerheter, och flest identifierade fördelar enligt samtliga utvärderingskriterier.  Baserat på det togs beslutet att lokalisera spårvagnsdepån där.”

Det är FVU:s uppfattning att i en fråga som får så långsiktiga konsekvenser för  markanvändningen och kommunens utveckling som i det nu aktuella fallet så borde  lokaliseringsstudien ha utförts av kommunen. När för ett planärende grundläggande och avgörande utredningar kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga.

5. Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade

Inledningsvis redovisade vi att länsstyrelsen och Uppsala kommun har varit eniga i att  spårvagnsdepån kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån en rad aspekter (6 kap.  3 § MB). Av planbeskrivningen (sid 47) framgår att en undersökning av betydande  miljöpåverkan enligt 6 kap. 6§ MB, daterad 2022-02-22, har upprättats. Dock framgår inte när  och i vilken instans som det särskilda beslut som anges i 6 kap. 7 § MB har tagits.

Vid en strategisk miljöbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Enligt 6 kap.  11 § 2 MB ska en sådan innehålla:

”en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till  planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”

Det är FVU:s mening att kommunfullmäktiges antagandebeslut grundades på ett underlag som  uppvisar uppenbara brister. Det har inte presenterats en sammanställd lokaliseringsutredning som lever upp till kraven i nyss nämnda paragraf vare sig vid samråd, granskning eller inför  antagandebeslutet. Kommunfullmäktiges ledamöter har på basis av planhandlingarna eller de  övriga handlingar som har bifogats ärendet inte haft möjlighet att bedöma om den valda  lokaliseringen är den enda möjliga eller mest lämpade.

I planbeskrivningen (sid 51) sägs helt kortfattat att ”depåns placering har utretts i en  lokaliseringsutredning”. I den till detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (sid 12)  ges enbart en redovisning av de olika utredningsstegen inför att tre alternativa lägen så  småningom valdes ut. För dessa tre alternativ redovisas endast översiktligt varför två valts bort  och det tredje valts. Denna summariska redovisning kan inte anses leva upp till kraven i 6 kap.  11 § 2 miljöbalken.

Det är dessutom noterbart att förutsättningarna för ett beslut om lokalisering har ändrats sedan valet av plats gjordes. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen (sid 14) så redovisade känslighetskartan avseende grundvattnet vid tiden för framtagandet av beslutsunderlaget känslighetsklassen ”måttlig känslighet” men den har senare uppgraderats till ”hög känslighet”. Under processens gång har dessutom planområdet utökats och ianspråktar nu en större del av  skogsmarken och en del av jordbruksmarken / hagmarken för en planerad dagvattendamm. De  förutsättningar som gällde vid valet av lokalisering är alltså inte längre giltiga.

En spårvagnsdepå är en storskalig anläggning som ingår i en likaledes storskalig struktur där verksamheten ska bedrivas i många år framöver. Det är FVU:s slutsats att det av de  presenterade planhandlingarna inte går att dra slutsatsen att den valda platsen är den mest  lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § PBL).

FVU menar vidare att kommunen, med det bristfälliga underlag avseende prövningen av  lokaliseringen som har presenterats i ärendet, inte har visat att det utan orimliga kostnader  skulle kunna gå att hitta en bättre plats med mindre risk för olägenheter och negativ påverkan  på kulturmiljö och landskapsbild. Den valda lokaliseringen torde därför inte vara tillåtlig  enligt 2 kap. 6 och 7 §§ MB.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-06-26

Till Mark- och miljödomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-05-27 att anta rubricerad detaljplan för kvarteret Ubbo med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för vårt yrkande

Planområdet utgör ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse

I planbeskrivningen anges att detaljplanens syfte är att möjliggöra uppförande av tre nya byggnader för utställningslokaler, hotell och tillfällig vistelse på fastigheten Fjärdingen 20:3. Vidare framhålls att kvarteret Ubbo ligger vid Odinslund i hjärtat av det historiska och riksintressanta Uppsala, vilket gör det angeläget att värna om kulturmiljön. Planens syfte är därför även att skydda de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna samt att säkerställa att de nya byggnaderna får en utformning med hög arkitektonisk kvalitet och med volymer som är anpassade till omgivningen.

Det är FVU:s mening att det i planbeskrivningen redovisade syftet är alltför begränsat i sitt sakliga innehåll och sin ambition. Det saknas en grundläggande och genomgripande analys av och ställningstagande till platsens unika rikshistoriska värden. Inte heller innebörden av och konsekvenserna för riksintresset Uppsala stad (C 40 A) har i den uträckning som krävs analyserats och belysts i planhandlingarna.

FVU har tagit del av Svenska Byggnadsvårdsföreningens överklagande, daterat 2024-06-10, och ställer sig till fullo bakom vad som där framförs, särskilt skrivningarna rörande riksintresset Uppsala stad och behovet av att ärendet remitteras till Riksantikvarieämbetet för bedömning av projektets effekter för kulturmiljön inom och i anslutning till det nu aktuella planområdet.

Planbeskrivningen uppfyller inte lagens krav

Enligt PBL ska en planbeskrivning redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 PBL).  har inte skett i de planbeskrivningar som har presenterats i vare sig samråds- eller granskningsskedena i det nu aktuella ärendet. Så har inte heller varit fallet i den antagandehandling som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut om antagande.

Detta lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I prop. 2020/21:131, sid. 57 uttalas: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.”

I förteckningen på sidan 8 i planbeskrivningen listas detaljplanehandlingarna samt ett antal utredningar som betecknas som övriga handlingar. I den nu aktuella planen torde beställare av underlagsmaterialet genomgående vara Stiftelsen Ubbo genom Uppsala Akademiförvaltning KB, vilket i så fall enligt PBL 4 kap 33 § 6 PBL ska framgå av beskrivningen (se prop.

2020/21:131, sid 58, där skälen för redovisningskyldigheten också utvecklas). Redovisningen ska också innefatta vilka beställarens konsulter har varit. Detsamma gäller de medverkande som anges på sidan 59 i planbeskrivningen. Även där bör det exempelvis framgå på vems uppdrag Bernow & Partners arkitekter har upprättat de där angivna handlingarna.

Uppenbar risk för brist på saklighet och opartiskhet

Under senare år har det blivit vanligt att planintressenter bidrar med omfattande underlagsmaterial när detaljplaner upprättas och även medverkar genom att upprätta förslag till planhandlingar, så kallade exploatörs- eller byggherredrivna planer. Dessa begrepp saknas i PBL, liksom det på samma sätt saknas stöd för att planintressenter ska medverka med ett omfattande underlag eller i arbetet med att upprätta själva planhandlingarna. Trots det har i föreliggande fall planintressenten Stiftelsen Ubbo genom Uppsala Akademiförvaltning KB svarat för att ta fram allt väsentligt underlag för den nu överklagade detaljplanen.

De ändringar som nyligen gjordes i PBL (se prop. 2020/21:131) syftade till att enskilda planintressenter skulle kunna underlätta och snabba på detaljplaneprocesserna genom att ta fram planeringsunderlag. Detta avser det tidiga skedet mellan planbesked och planstart. Det finns dock, vad vi kan finna, ännu inget rättsfall som stödjer att en planintressent ska kunna ta fram allt planeringsunderlag under hela planprocessen, framför allt inte i ett så komplext fall som det nu aktuella.

I doktrinen har det påpekats att kommunen bör svara för sådant planeringsunderlag som handlar om en detaljplans kärnfrågor och som kräver många bedömningar eller på annat sätt avsevärt påverkar en planintressents intressen (se exempelvis Sven Boberg, JP Infonet). Som skäl har angivits att om detta underlag kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga. I det nu föreliggande fallet har tydligtvis allt underlagsmaterial tagits fram av planintressentens konsulter. Vi menar att det inte går att utesluta att det kan ha medfört brister i saklighet och/eller opartiskhet.

I både regeringsformen och förvaltningslagen finns krav på saklighet och opartiskhet. Kommunen har därför ett långtgående ansvar för att säkerställa att planeringsunderlaget är tillförlitligt och ska kvalitetssäkra det som tas fram. Kraven gäller hela handläggningen av ett ärende, från det att ärendet initieras till dess att ärendet avgörs slutligt (se prop. 2020/21:131, sid 23).

I strid med lagstiftarens intentioner

Med stöd av vad vi anfört ovan menar vi att planarbetet i detta fall har bedrivits på ett sådant sätt att det inte är förenligt med lagstiftarens intentioner. I ett så komplext projekt som en exploatering inom ett kärnområde av rikshistorisk betydelse och där planintressenten har ett starkt ekonomiskt intresse av att få fram en lagakraftvunnen detaljplan borde kommunen själv ha skaffat de resurser som hade behövts för att handla upp egna konsulter och därmed nödvändig kompetens för att finna och pröva relevanta lokaliserings- och utformningsalternativ samt genomföra de för projektet kritiska utredningarna. Nu har arbetssättet medfört att regeringsformens och förvaltningslagens krav på saklighet och opartiskhet kan ha satts åt sidan.

Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund  ordförande

Bo Aronsson  vice ordförande

2024-05-27

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av rubr samråd får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Föreningen Vårda Uppsala tillstyrker med anledning av behovet/angelägenheten förslaget till stadsplan förutsatt att det utformas med största möjliga omsorg när det gäller såväl arkitekturen som landskapsbilden

För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund, Ordförande                                      

Uppsala 2024-05-23

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av samrådet ang. rubricerade detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Detaljplanen syftar till att utvidga befintlig kyrkogård i direkt anslutning till befintlig kyrkogård. En utvidgning som med anledning av kommunens snabba tillväxt anses nödvändig. 

Större delen av området utgår dock åkermark. Samtidigt är ändamålet att söka anpassa kyrkogården till omgivande landskapsbild.

Dock förutsättes ett ömsesidigt markbyte mellan Svenska kyrkan och kommunen. Om så kan genomföras har Föreningen Vårda Uppsala ingenting att erinra mot föreslagen ändring av detaljplanen för Berthåga kyrkogård.

För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan 

Sten Åke Bylund, ordförande                         

Uppsala 2024-04-12 

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden
753 75 Uppsala 

Rubricerat förslag till detaljplan är utsänt för granskning enligt 5 kap. 18 § PBL. Föreningen  Vårda Uppsala (FVU) får med anledning därav framföra följande.

FVU avstyrker det framlagda planförslaget. Vi har tydligt motiverat varför i vårt tidigare  yttrande, daterat 2023-08-10, i samband med samrådet enligt 5 kap. 11 § PBL  (samrådsyttrandet biläggs). FVU:s arbete inriktar sig på att en bro genom Årike Fyris inte  kommer till stånd, vilket innebär att en spårvagnsdepå på den föreslagna platsen blir  irrelevant. Därmed kan ett sådant betydande ingrepp, som en spårvagnsdepå i detta läge skulle  innebära, undvikas i närområdet till den attraktiva och känsliga miljö som Årike Fyris utgör.

FVU har tidigare framfört kritik över att så kallade fyrspårsavtalet, såsom det har tolkats av  kommunen, har medfört att en rad hänsynstaganden till viktiga aspekter har åsidosatts.  Planeringen bedrivs mer utifrån vad som skrivits i avtalet än vad som är lämpligt utifrån de  faktiska förhållandena i de berörda områdena, detta oavsett om det gäller natur- och  kulturmiljö, riskfrågor eller hänsyn till de lokala perspektiv som har lyfts fram under de  samråd som hållits. Det är uppenbart att genom fyrspårsavtalet har prövningarna enligt plan och byggnadslagen och miljöbalken kommit att föregripas. Detta bekräftas nu i de framlagda  planhandlingarna (samrådsredogörelsen, sid 75) där det sägs att:

”Då hela spårvägsprojektet har en väldigt låst tidplan för att få medfinansieringen av  staten enligt fyrspårsavtalet behöver flera processer ske parallellt för att hinna bli färdig  enligt tidplan. Kommunen och regionen gör bedömningen att de tillstånd som behövs för  en broförbindelse kommer kunna utfärdas, utifrån den utformning och med de åtgärder  som föreslagits i detaljplanen för delsträcka D. Det faktum att detaljplanerna för delsträcka D och depå inte inväntar alla nödvändiga tillstånd för en broförbindelse utgör  dock mycket riktigt en viss risk för att delar av arbetet behöver göras om.” 

Av samrådsredogörelsen framgår att 573 skriftliga yttranden har inkommit, varav 1 (ett) utan  erinran mot det då framlagda samrådsförslaget. Övriga som har yttrat sig har haft invändningar  mot förslaget, invändningar som kommunen har valt att inte beakta. Det för granskning nu  framlagda förslaget är i allt väsentligt lika med samrådsförslaget. Kommunen visar återigen att  man varken lyckas skapa förståelse för den planering man bedriver eller att man är beredd att  lyssna på och beakta de synpunkter som läggs fram vid samråd. Vi ser det som ett uppenbart  dilemma att planeringen i så hög grad bedrivs mot vad såväl enskilda som organisationer  framför under planprocesserna.

Vid genomläsningen av planhandlingarna noterar vi ett par uppenbara felaktigheter. I  samrådsredogörelsen (sid 5) sägs att:

”Länsstyrelsen bedömer att detaljplanen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan  enligt 6 kapitlet miljöbalken”.  I sitt yttrande, daterat 2023-09-12 (sid 1), skriver länsstyrelsen att man ”delar kommunens bedömning om att planen kan komma att medföra betydande  miljöpåverkan för miljöaspekterna vattenkvalitet, buller, klimatpåverkan, naturmiljö,  kulturmiljö och landskapsbild.”

Kommunens skrivning i samrådsredogörelsen är alltså direkt felaktig.

I samrådsredogörelsen (sid 75) skrivs om den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra  stadsdelarna. Där sägs att ”Beslutet om att anta den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna  överklagades och ärendet hade vid samrådet för depån ännu inte avgjorts. Sedan dess har  domstolen avgjort ärendet och beslutet fått laga kraft.”

Dessutom skrivs i såväl länsstyrelsens samrådsyttrande (sid 2) som i den nu aktuella  planbeskrivningen (sid 8) om den ”gällande” fördjupade översiktsplanen. Detta är en felaktig  och direkt missvisande beskrivning. Kommunfullmäktiges beslut om att anta översiktsplanen  är överklagat och laglighetsprövningen är ännu inte slutligen avgjord. De beslut som är tagna i  förvaltningsdomstolen och kammarrätten är möjliga att överklaga till högsta förvaltnings domstolen. Först när denna domstol har kungjort sitt ställningstagande kan frågan sägas vara  avgjord.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson  vice ordförande

2024-03-17

Till Mark- och miljööverdomstolen svea.avd6@dom.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har genom förenklad delgivning fått ett föreläggande,  daterat 2024-02-29, att lämna yttrande över de till Mark- och miljööverdomstolen insända  överklagandena i rubricerat ärende. Vi vill med anledning därav framföra följande. 

Mark- och miljödomstolen (MMD) har upphävt Uppsala kommunfullmäktiges beslut från  2022-11-07 att anta rubricerad detaljplan. FVU finner att MMD har kommit till samma  slutsats som vi framförde i vårt överklagande, daterat 2022-12-08. Detaljplanen avviker från  den gällande översiktsplanen och den avvikelse från översiktsplanen som gjorts är inte  tillräckligt tydligt presenterad i planbeskrivningen för att kunna anses uppfylla de krav som  följer av 4 kap. 33 § PBL. Genom att beslutet därmed strider mot en rättsregel ska beslutet  följdriktigt upphävas i sin helhet. 

Kungsblick AB har i sitt överklagande, daterat 2023-09-25, på fyra A4-sidor tätskriven text  försökt förklara vad kommunen avsett med sin skrivning om detaljplanens överensstämmelse  med den gällande översiktsplanen, den i planbeskrivningen åberopade innerstadsstrategin  respektive arkitekturpolicyn. Att det krävs en sådan omfattande redogörelse för att förklara  kommunens korta rader i planbeskrivningen illustrerar på ett tydligt sätt att densamma inte  lever upp till de krav på redovisning som finns i 4 kap. 32 § andra stycket respektive 4 kap.  33 § första stycket 5 PBL. 

Uppsala kommun framför i sitt överklagande, daterat 2023-10-24, att planförslaget enligt  kommunens mening i stort överensstämmer med översiktsplanen. Sedan skriver man: 

”Den avvikelse som dock föreligger avser byggnadens höjd som med sitt våningsantal  avviker från områdets höjdskala. Detta tydliggörs i planbeskrivningen där det framgår i avsnittet Planens förenlighet med översiktsplanen och miljöbalken att detaljplanen  innebär en avvikelse från översiktsplanen gällande våningsantal.” 

Den av kommunen i ovanstående citat åberopade skrivningen står inte att finna i den till  detaljplanen hörande planbeskrivningen (se sid 57). Begreppen våning eller våningsantal finns  inte ens nämnda i det åberopade avsnittet. I planbeskrivningen står det ordagrant: ”Detaljplanen avviker från översiktsplan i termer av hushöjd då det anges i denna att ny  bebyggelse över den befintliga kvartersstadens traditionella höjdskala kan tillkomma  endast om dessa utgörs av särskilda märkesbyggnader.” 

Som MMD noterat är detta sannolikt en skrivning hämtad från en äldre översiktsplan. Vi  konstaterar att kommunen i sitt överklagande fortsätter att vara otydlig i sin tolkning av den  gällande översiktsplanen och dessutom i sitt nu aktuella överklagande felaktigt redovisar vad  de faktiskt har skrivit i planbeskrivningen. 

Mark- och miljööverdomstolen har i en tidigare dom (MÖD 2019:4) framhållit att eftersom  utrymmet för materiell överprövning av en detaljplan är begränsat finns det skäl att ställa  förhållandevis stränga krav på den formella handläggning som föregår ett antagandebeslut.  Enligt vår mening bör det på samma sätt vara motsvarande stränga krav på att  planhandlingarna är förenliga med de rättsregler som anges i PBL. I annat fall får vare sig  sakägare, allmänhet eller kommunfullmäktige en rättvisande bild av förslagets innebörd. Detta  är särskilt viktigt inför ett antagandebeslut. Vi ställer oss därför bakom MMD:s bedömning att  dessa brister är skäl för upphävande av detaljplanen. 

FVU har, i vårt överklagande till MMD daterat 2022-12-08, framfört att planområdets läge  inom den centrala staden och inom riksintresseområdet för kulturmiljövården inte har beaktats  på rätt sätt. Enligt vår mening innebär det intrång, som den föreslagna byggnaden utgör, ett  hinder mot antagande av detaljplanen, eftersom planens genomförande påtagligt skadar kulturmiljövärdena och riksintresset. Exempelvis är den anrika Linnéträdgården från 1600- talet granne med fastigheten och dess karaktäristiska fond, i huvudaxeln bortom Hårlemans  orangeri, skulle påtagligt och historielöst förändras av det i detaljplanen föreslagna höghuset. 

Vidare framförde vi att det illustrationsmaterial som finns i den antagna detaljplanen delvis är  missvisande och därmed är otillräckligt för att förstå detaljplanen. MMD har i båda de nu  nämnda delarna gjort andra bedömningar än de vi gjort inom FVU. Vi vidhåller dock vad vi i  dessa delar har framfört i vårt tidigare överklagande. 

För Föreningen Vårda Uppsala 

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, styrelseledamot

2023-11-27

Till Uppsala kommun, gatu-och samhällsmiljönämnden,
gatu-samhallsmiljonamnden@uppsala.se.
753 75 Uppsala

Föreningen Vårda Uppsala är mycket positiv till initiativet att fastställa riktlinjer för Uppsalas träd. Vi uppskattar särskilt om riktlinjerna kan styra arbetet med planer och bygglovgivning samt utformning av allmänna platser, som nämns i förslaget till riktlinjer. Vi ser emellertid att träd och växtlighet kan fullgöra fler funktioner än de som nämns i riktlinjerna. Vi anser att trädens funktion för rekreation, biologisk mångfald, stadsbyggnadselement, kulturell identitet och ekologiska tekniklösningar bör beaktas i fortsatta arbetet med riktlinjer. 

* Förslaget anger att krontäckningen ska var 30 procent i varje stadskvarter. Detta måste kompletteras med en tidpunkt när detta mål ska uppnås särskilt för de delar av Uppsala som har sämst krontäckning.

* Förslaget anger: Fler stadsträd ska planteras än de som tas ner varje år. För att veta om detta mål uppnås måste kommunen föra och ta fram statistik på antalet nertagna och nyplanterade träd i olika stadsdelar varje år.

* Förvaltningar, bolagsstyrelser etc. inom kommunkoncernen ska ta fram handlingsplaner inom 2 år för att säkerställa arbetet att uppnå 30 % krontäckning och för att säkerställa att fler stadsträd planteras än de som tas ner. 

* Förslaget anger: För ett välmående och ett grönskande trädbestånd ska det enskilda trädet ges utrymme i växtbädden och för dess krona. Stockholms kommun har under många år blandad ca 20 % biokol (laddat med närsalter) i växtbädden för träd och därmed fått träden att växa upp till dubbelt så fort. Uppsala kommun bör aktivt ta del av dessa erfarenheter.

Ett av kommunens viktigaste instrument att säkerställa ambitioner med trädbestånden på kommunens mark vore att inkludera ambitionerna om krontäckning och nyplantering i detaljplanearbetet. Det kan t.ex. ske genom att detaljplanearbetet inkluderas med inventering av områdets trädbestånd och redovisning hur krontäckning kan öka till minst 30%.

I materialet om Uppsalas träd anges ekosystemtjänster som bakgrund till förslaget till riktlinjer. Där nämns att träden ska bidra till skugga och temperatursänkning, vindskydd, biologisk mångfald mm. Med detta synsätt föreslår vi att fortsatta arbetet undersöker möjligheterna att riktlinjerna även ska omfatta mikroskogar enligt miyawaki-metoden. Det stämmer bättre med målet att säkerställa god tillgång till natur och parker i stad och tätorter. Mikroskogar kan exempelvis ersätta arbetskrävande gräsytor och ge skydd längs blåsiga och bullriga cykelstråk. Genom att inkludera mikroskogar i riktlinjer för Uppsalas träd kan kostnaden sänkas för underhåll av grönytor samtidigt som det även ger högre biodiversitet än enstaka träd.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Ordförande

Mats Börjesson styrelseledamot

Gunnar Noren styrelseledamot