Uppsala 2025-09-14

Till Riksantikvarieämbetet

Föreningen Vårda Uppsala har med bestörtning tagit del av nyheten att Statens Fastighetsverk (SFV) förbereder en försäljning av Salsta slott i Uppland. Därmed riskeras framtiden för ännu ett av våra gemensamma historiska kulturarv.

Med försäljningen frånträder SFV det långsiktiga ägaransvar man tog på sig vid verkets bildande 1993, då man övertog Byggnadsstyrelsens uppdrag att bevara, utveckla och förvalta statens kulturhistoriska fastigheter.

Ingen vet vad en försäljning kommer att innebära för slottets framtid. Klart är att den lösa inredningen i form av möbler med mera kommer att tas om hand av Nationalmuseum för magasinering, medan den fasta inredningen bestående av bland annat väggstora porträttmålningar och franska lädertapeter, kommer att säljas tillsammans med själva slottet. 

Vad som däremot inte är klart är om, och i så fall hur, SFV har agerat för att en försäljning ska kunna undvikas. Enligt verkets nuvarande generaldirektör, Max Elger, kom slottet i statens ägo i samband med en skogsaffär någon gång på 1970-talet. Skogens värde måste alltså ha varit betydande eftersom man från statens sida gick med på att även låta slottet och jordbruksmarken ingå i affären.

Idag borde avkastningen från skogen, och kanske även jordbruket, verksamt kunna bidra till att bekosta underhållskostnaderna för slottet. Det finns emellertid en bestämmelse enligt vilken jordbruket, skogen och slottet i ekonomiskt avseende ska hållas åtskilda från varandra. Om inte ökade statliga anslag är en framkomlig väg, borde inte denna bestämmelse kunna omprövas, hellre än att vidta en så drastisk åtgärd som att lägga ut slottet till försäljning? 

Slottets förhistoria kan spåras tillbaka till 1300-talet men är sannolikt äldre än så. Det nuvarande slottet lät byggas av den svenske greven, militären och diplomaten Nils Bielke och stod färdigt 1679. Bielke tjänstgjorde under åren 1679–1682 som Karl XI’s ambassadör i Paris och beställde då på plats såväl möbler som tapeter som han sedan lät forsla hem till Salsta.

Idag anses dessa lädertapeter, även med franska mått, ha ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.

Att nu skilja slott och möbler från varandra vore på alla sätt olyckligt. Utan möblerna kommer slottets värde att minska betydligt, både ur kulturhistorisk synpunkt och som besöksmål. Och om möblerna magasineras kommer de i praktiken att osynliggöras för omvärlden. Nationalmuseum har, enligt egen uppgift, inga möjligheter att visa dem. De vet faktiskt inte ens var de ska göra av dem. Slott och möbler hör ihop som en odelbar helhet. Tillsammans formar de ett stycke svensk kulturhistoria av enastående slag.

Slottet med tillhörande kafé har hållits öppet för visningar mer eller mindre året runt. Det har också varit en uppskattad plats för bröllop och musikaftnar och andra publika arrangemang. Till samhället och bygden runt omkring har slottet med sin historia förlänat en känsla av stolthet. Statens närvaro på platsen i form av en historiskt värdefull och representativ märkesbyggnad har inte bara varit uppskattad, den har även erbjudit arbetstillfällen.

Vi vädjar till Riksantikvarieämbetet, som nu handlägger ärendet, att göra allt för att slottet även i framtiden ska förbli i svenska statens ägo, och att ingen möda eller åtgärd ska sparas för att undvika en försäljning. Här krävs fantasi och kreativitet för att finna en väg framåt. Det är vår övertygelse att det går, om bara viljan finns.

För Föreningen Vårda Uppsala 

Sten Åke Bylund, ordf.
Tomas Klang
Per-Ove Sporrong
Göran Öberg

2025-08-08

Till plan- och byggnadsnämnden. Uppsala kommun

Avstyrkan

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker rubricerade granskningsförslag såsom de nu har lagts fram.

FVU har tidigare yttrat sig i samband med samråd över planprogrammet för Gottsundaområdet, detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik och detaljplanen för Gottsunda stadsstråk samt granskning av detaljplanen för Gottsunda stadsstråk etapp 1 (yttranden daterade 2018-06-04, 2021-05-20, 2022-09-19 och 2024-08-28). I dessa yttranden lyfte vi bland annat fram nackdelarna med den föreslagna förtätningen, betydelsen av grönskan och tveksamheten till en utbyggnad av ett spårvägssystem sådant det föreslagits. Vi pekade särskilt på det olämpliga i det för simhallen valda läget med hänsyn till tillgängligheten till Gottsunda centrum.

FVU står fortsatt fast vid dessa synpunkter och menar att de nu framlagda planerna bör pausas (etapp 2) och omarbetas (etapp 1, etapp 3 och Gottsunda östra). Detta för att säkra de kvaliteter som uppskattas av Gottsundaborna och för att anpassa planeringen till såväl den inbromsande befolkningsutvecklingen i kommunen som helhet som till stadsdelen Gottsundas speciella behov. En sådan anpassning kan också säkra förutsättningarna för ett genomförande av planerna utifrån de marknadsförutsättningar som råder idag.

Grunderna för vår avstyrkan

De nu framlagda detaljplanerna, tillsammans med detaljplanen för Gottsunda stadsstråk etapp 1, innebär sammantaget en ogynnsam utveckling och utformning av stadsdelen Gottsundas mest strategiska del; mötet med Gottsunda centrum från Gottsunda allé och Hugo Alfvéns väg. Gottsunda ska utvecklas som stadsnod och får därmed betydelse för ett större omland än den närmast belägna bebyggelsen. För att fungera som stadsnod måste Gottsunda centrum utformas så att det är attraktivt och omedelbart tillgängligt även för boende i de angränsande stadsdelarna Valsätra, Norby, Eriksberg, Bäcklösa, Sunnersta och Vårdsätra. Förslaget till detaljplan för Gottsunda stadsstråk etapp 1 bör därför omarbetas så att tillfarten från det överordnade vägsystemet utformas med en direkt tillgänglighet till serviceutbudet inom centrumområdet.

Detsamma gäller tillgängligheten för fotgängare som nyttjar kollektivtrafiken (se vidare vårt yttrande i samband med granskning av etapp1, daterat 2024-08-28). Det vore olyckligt att skapa en både visuell och funktionell skärm från Hugo Alfvéns väg och Gottsunda allé mot centrumområdet och samtidigt försämra tillgängligheten för de många som bor i ett större omland än i det direkta närområdet.

Den senaste utvecklingen i Uppsala uppvisar stora likheter med den i övriga delar av landet: begränsad befolkningsökning, minskat bostadsbyggande, svårigheter att hyra ut nyproducerade lägenheter med höga hyror och att sälja bostadsrätter i mindre attraktiva lägen. De senaste befolkningsprognoserna för Uppsala visar på en befolkning som är 40–50 000 personer färre år 2050 än de antagande som hitintills legat till grund för planeringen. Att då gå fram med sammantaget så omfattande nybyggnadsprojekt i en stadsdel som intill nyligen klassades som ett så kallat utsatt område måste ses som mindre välbetänkt.

Gottsunda stärks inte genom att under kort tid ges ett betydande tillskott av bostäder. I stället bör stadsdelen kompletteras successivt över tid med begränsade tillägg, som utformas för att möta vid varje tidpunkt aktuell efterfrågan. Stadsdelen behöver tillskott av bostäder, arbetsplatser och service som steg för steg gör stadsdelen alltmer attraktiv för bredare befolkningsgrupper än vad som är fallet idag.

De presenterade detaljplanerna omfattar två nyckelprojekt; den tillkommande bebyggelsen öster om Hugo Alfvéns väg och den intill Elfrida Andrées väg. Båda dessa planer bör omarbetas och ges mer balanserade utformningar utifrån förutsättningarna på respektive plats och de segment i marknaden som kan tänkas efterfråga bostadsrätter i dessa delar. Först när dessa delområden är på plats bör ytterligare etapper startas.

För Gottsunda östra förutsätts enligt planen återvinningsstationen finnas kvar medan de första deletapperna byggs. Det kommer att försvåra möjligheterna att nå ut på en bred marknad oavsett hur de nybyggda bostäderna utformas. När efterfrågan på nyproducerade bostäder är låg är lägesförutsättningarna en avgörande faktor för att attrahera de grupper som är villiga att betala vad nyproduktionen kostar. En större återvinningsstation uppfattas som regel som en miljöstörning om den är lokaliserad i omedelbar närhet till bostadsbebyggelsen och bör därför flyttas senast vid byggstart. Den tillkommande bebyggelsen bör utformas så att den i skala och utformning möter och tar vara på de kvaliteter som finns inom de angränsande områdena i Valsätra, Bäcklösa och Sunnersta. Närheten till service, kollektivtrafik och, inte minst, Natura 2000-området och Gula stigen är kvaliteter som bör framhållas och förstärkas.

Området intill Bandstolsvägen är särskilt utmanande med de större bostadshusen från miljonprogrammets tid som dominerande inslag i närmiljön. Den tillkommande bebyggelsen bör därför tillföra kvaliteter som kan öka såväl delområdets som stadsdelens attraktionskraft. Det är ytterst tveksamt om en ny storskalig bebyggelse är rätt väg att gå. De i planbeskrivningen redovisade illustrationerna (s. 19) uppvisar en torftig miljö som snarare riskerar att bli en belastning än en tillgång för området i sig eller Gottsunda som helhet. Förslaget bör omarbetas med en mer måttfull skala och med tydliga rumsliga kvaliteter.

Redan i planprogrammet för Gottsundaområdet noterades att det de boende i området uppskattade var grönskan. Det nu framlagda förslaget medför bortsprängning och exploatering av skogspartiet intill Hugo Alfvéns väg och Musikvägen, ett skogsparti som på ett väsentligt sätt bidrar till att ge karaktär åt Gottsunda centrum och därmed Gottsunda som helhet. De planer som arbetas fram måste i första hand tillföra kvaliteter som möter de behov och önskningar som gottsundaborna har. Det nu framlagda förslaget innebär att grundläggande kvaliteter i stället tas ifrån dem. Denna del av planläggningen bör därför utgå helt.

Övriga delar av detaljplanen för etapp 2 bör pausas. Delområdet söder om Gottsunda allé för att kunna studeras i ett sammanhang med det område där en simhall har föreslagits. Detta avsnitt utgör en viktig stadsfront mot norr och ett entréparti till Gottsunda centrum och bör studeras i ett sammanhang. I de nu framlagda planerna ser vi ingen ambition att få till stånd den blandning av innehåll som brukar framhållas som eftersträvansvärd i kommunens planering. Finns här möjlighet att inrymma kontor eller lokaler för något av universiteten?

Även de föreslagna kompletteringarna intill Slädvägen och Linrepevägen bör pausas tills de två nyckeletapperna (se ovan) kan visas ha bidragit gynnsamt till Gottsundas utveckling. Det är en risk för att det uppfattas som att den nu föreslagna nybebyggelsen påverkar de befintliga bostadsmiljöerna negativt och därmed också statusen av Gottsunda som helhet. Enligt Handlingsplan för Gottsundaområdet 2021–2030 är målen att ”stadsdelen tillsammans med Valsätra och Bäcklösa ska locka till inflyttning, besökare och etableringar, att de boende i området vill och kan bo kvar …”. Ska dessa mål nås handlar det om att gå varsamt fram för att de i dessa områden boende inte ska uppleva att deras närmiljö förändras så negativt att det får en undanträngningseffekt.

FVU noterar att detaljplanen för Gottsunda stadsstråk etapp 2 redovisar att ytterligare utredningar måste utföras innan detaljplanen kan antas. I planbeskrivningen (s. 57) sägs: ”Vilken omfattning och typ av förstärkningsåtgärder som behövs i ”Ravinen” ska utredas innan planen antas.” Det är uppenbart att dagvattenfrågorna inte är tillräckligt väl belysta för att säkra den planerade utbyggnaden inom stadsdelsnoden. De antydda förstärkningsåtgärderna i Bäcklösaravinen berör sannolikt såväl det angränsande Natura 2000-området som säkerhetsfrågor kopplade till risken för erosion och skred.

Slutligen vill FVU påminna om att det av kommunstyrelsen antagna planprogrammet för Gottsundaområdet är mycket tydligt på att när Gottsunda förändras ska lokala krafter och idéer från såväl dagens som framtida Gottsundabor tillvaratas. I programmet talas om en inkluderande planprocess; att invånarna i Gottsunda ska ha möjlighet att påverka områdets utveckling genom dialog och aktivt medskapande. Vi kan inte läsa ut av de nu framlagda planförslagen att de föregåtts av ett sådant inkluderande arbetssätt. Inte heller vad ett eventuellt sådant har resulterat i. Det är svårt att se att de framlagda föreslagen till innehåll, omfattning och utformning skulle ha genererats utifrån en dialog och ett aktivt medskapande. Är de framlagda planförslagen verkligen i linje med vad Gottsundaborna själva vill?

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund ordförande

Bo Aronsson vice ordförande

2025-07-17

Till Länsstyrelsen i Uppsala län

Bakgrund och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) gjorde den 11 juni 2025 en anmälan till plan- och byggnadsnämnden (PBN) i Uppsala angående misstänkt olaga byggande utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg. PBN beslutade den 24 juni 2025 att lämna denna anmälan utan åtgärd samt att avsluta ärendet. FVU överklagar härmed detta beslut och yrkar att Länsstyrelsen i Uppsala län upphäver detsamma och ålägger kommunen att vidta de åtgärder som gällande regelverk föreskriver.

Grunder för yrkandet

De pågående anläggningsarbetena ifråga kräver stöd i en antagen och gällande detaljplan. Det finns därmed förutsättningar för och behov av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt 11 kap. plan- och bygglagen (PBL). Alltså är PBN:s bedömning, att så inte är fallet, felaktig. Dess beslut att lämna anmälan utan åtgärd och att avsluta ärendet är sålunda oriktigt.

Underlaget för PBN:s bedömning har varit tillräckligt för att komma till ett riktigt beslut. Skulle så inte anses ha varit fallet har PBN åsidosatt sin utredningsskyldighet, genom att inte komplettera utredningen med nödvändiga uppgifter. Har sådan komplettering skett har PBN åsidosatt sin dokumentations- och motiveringsskyldighet, genom att inte se till att detta framgått.

I alla händelser har PBN åsidosatt sin motiverings- respektive serviceskyldighet genom att inte i motiveringen av sitt beslut – eller annars – ha angett vad den avser med ”annan myndighet”, när nämnden inte anser sig vara rätt myndighet.

Utveckling av grunderna för yrkandet

PBN framhåller i sin beslutshandling (med vår kursivering och korrigering):

För aktuellt område pågår det arbete med en ny detaljplan (Kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka A-B) för att möjliggöra byggande av spårväg. Denna detaljplan [har] inte vunnit laga kraft. Det innebär att om man ska bygga spårväg gäller Lag (1995:1649) om byggande av järnvägen. Denna lag har inte plan- och byggnadsnämnden tillsynsansvar över, det prövas av annan myndighet.

Vidare sammanfattar PBN sina slutsatser (med vår kursivering):

Det finns idag inga järnvägsspår med tillhörande byggnader kopplade till spårtrafik inom det aktuella området. Att man lägger ner en elkabel är de facto inte det samma som att man bygger spårväg och bryter mot någon bestämmelse i gällande detaljplaner. Förvaltningen bedömer att pågående anläggningsarbeten, nedläggning av elkabel, inte är lovpliktiga åtgärder. Arbetet med ledningarna strider heller inte mot någon bestämmelse i plan- och bygglagen.

FVU menar att det av det aktuella beslutsdokumentet framgår att PBN inte har uppfyllt sin utredningsskyldighet och inte dragit riktiga slutsatser till grund för sitt beslut. PBN ger därmed inte heller en rättvisande beskrivning av de arbeten som har utförts på det aktuella avsnittet av Hugo Alfvéns väg.

PBN redovisar helt riktigt att det krävs en ny detaljplan för att medge att spårväg byggs även om inte bygglovsplikt föreligger för spårväg. Vidare att så länge inte en ny detaljplan föreligger gäller lag (1995:1649) om byggande av järnväg. PBN friskriver sig också från att ha tillsynsansvar över åtgärder som strider mot denna lag. I stället hänvisar PBN till ”annan myndighet” utan att redovisa vilken denna myndighet i så fall är.

FVU menar att PBN har att bevaka att arbeten med en spåranläggning, eller delar därav, inte påbörjas så länge inte gällande detaljplan medger detta. Det är PBN som har tillsynsansvar enligt PBL, där frågor relaterade till detaljplan regleras. Om någon utför åtgärder som saknar erforderligt stöd i detaljplan åligger det PBN att agera för att få till stånd en rättelse.

FVU menar vidare att om PBN drar (den felaktiga) slutsatsen att tillsynsansvaret ligger på annan myndighet så borde PBN åtminstone ha informerat FVU om vilken myndighet som enligt PBN har det ansvaret.

PBN skriver att man håller på att flytta ledningar för vatten, avlopp, fiber, el, fjärrvärme och dagvatten. Vidare att ledningar ska flytta från nuvarande läge under Hugo Alvéns väg till sidan av vägbanan. Detta är inte en riktig beskrivning av de åtgärder som har utförts i den norra delen av Hugo Alfvéns väg (norr om gång- och cykeltunneln). Här har, enligt uppgift från arbetare på plats och FVU:s dokumentation, endast lagts nya elkablar utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg, bland annat fram till läget för en planerad likriktarstation som är nödvändig för driften av en spårväg. Inga ledningar har flyttats från befintligt vägläge i denna del av Hugo Alfvéns väg.

PBN har inte tagit till sig denna information och inte heller dokumenterat att man från de ansvariga för spårvägsprojektet har begärt eller fått beskrivet vad arbetena omfattar i det aktuella vägavsnittet. Som FVU framhöll redan i anmälan, så räknas till en spåranläggning, enligt 1 kap. 1 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, ”fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar i övrigt, trafikledningsanläggningar samt anordningar för elförsörjning av trafiken” (vår kursivering). Eftersom PBN inte undersökt, eller i vart fall inte redovisat, vilka faktiska arbeten som har utförts, kan inte uteslutas att det, utöver elkablar, även lagts ned annan typ av kablar som behövs för framtida spårs brukande.

Det är FVU:s uppfattning att de åtgärder som nu har vidtagits i det aktuella avsnittet av Hugo Alfvéns väg ska anses utgöra delar av en spåranläggning, varför arbetena står i strid med såväl gällande detaljplan (PBL) som lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. PBN har därmed att vidta de åtgärder som gällande regelverk föreskriver.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2025-06-27

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag som har varit utsänt för samråd och vill med anledning därav framföra följande:

FVU avstyrker det nu framlagda förslaget.

Planen framställs med syfte att utverka maximal byggnadsvolym på en gammal lågexploaterad fastighet (att jämföra med tidigare ärenden i Eriksdal, kvarteren Assar och Dagfrid). Detta med motiv att svara mot och förstärka kvaliteter i stadsrummet, vilket dock enbart kan ses som kopplade till flerfamiljshusbebyggelsen i grannskapet. I den till planen hörande planbeskrivningen framhålls följande:

Gestaltningen skall utgå från den äldre lamellhusbebyggelsen längs Fålhagsleden för att säkerställa en god anpassning till den Dagfrid omkringliggande stadsmiljön. Byggnaden ska utformas med inspiration från dessa samtidigt som den innebär ett samtida arkitektoniskt tillägg i området. (s. 9, markering med fetstil av FVU)

Vidare sägs i planbeskrívningen att:

Genom sin placering bidrar den till att tydliggöra entrén mot Uppsala innerstad från Fålhagsleden. Fastighetens form innebär att byggnaden får en annorlunda form jämfört med den övriga bebyggelsen Det bidrar till att ge byggnaden ett eget uttryck. (s. 14)

Detta är en argumentation som FVU menar vara högst godtycklig och motsägelsefull. En anpassning genom särprägel? Byggnaden i sitt redovisade läge ger inget tillägg till den fond som nu är. Med en höjd som utgår från 30-talets lamellhus, tyvärr då i obalans genom ett nybygge med grövre kontur.

Planbeskrivningens motiv för nybygge utgår inte från de faktiska förhållandena på platsen utan är bokstavligen ensidig. De högre husen närmast Strandbodkilen bildar byggnadsgräns mellan centrum och ytterstad. Och där utanför? Byggplatsen i planen, ligger i ett område som är helt väsensskilt innerstaden. Tomten utgör hörnpunkt i ett område med uteslutande låg bebyggelse, egnahem, lägenhets- och småhus, som, med gränser i Solrosgatan/Furugatan och Fålhagsgatan, i en vid sektor sträcker sig ut mot Tycho Hedéns väg.

Solrosgatan är en gräns där just skillnaden mellan inner- och ytterstad skall vara och få bestå tydlig. Planen bygger på en helt felaktig rumsanalys som medverkar till att förvanska stadsrumskvaliteten. Med volym och skala står byggnaden som en solitär, tomttäckande, rest som en obelisk, helt artfrämmande för området. En brutal kontrast. Och sedan? Om genomförd, invasiv med risk för vidare spridning när gränsen en gång blivit passerad.

Alternativ till nybyggnad får ske med utgångspunkt från karaktären hos låghusstaden. Byggplatsen är strategisk i sitt hörn vid Solrosgatan. Där entrébyggnaden i en egnahemsrad som Gunnar Leche utformade (1922) med mönsterordning, till förebild för fortsatt byggande med egna hem. Detta borde bli till motiv för ett nybygge om ett sådant ska till; en kvalitetsbyggnad, en flerfamiljsvilla eller ett fålägenhetshus. Förebilder finns. Ett gott exempel i Uppsala är bebyggelsen i kv. Blomman i Kåbo (Villavägen/Thunbergsvägen) invid Botan. På tomten här, då huskropp i en skala, två våningar, lagd i läge som fond för S:t Göransgatan och med utrymme för en gård mot väster. Kvartershörnet skall inte ha en byggd markering. Det skall ses anpassat för entréläget till Fålhagen/Almtuna, trädgårdsstaden, med en mjuk angöring. Det svarar då också mot grönska och träd på gården till HSB-huset, på motsatta sidan gatan (som planens nybygge annars, på alla sätt, skulle överskugga).

Om nu stadsmässighet eftersträvas inom området finns här en resurs. Parkeringsytan vid Fålhagsgatan och in mot parkstråket.

Sammanfattning

I bilagan ”Behovsbedömning” slås fast att Fålhagen/Almtuna egnahemsområde är en värdefull kulturmiljö. Men i detta sammanhang bedömt ovidkommande. Den föreslagna 5- våningsbyggnaden försvaras med motiv som utgår från en felaktig analys.

Solrosgatan som gräns mellan lamellhusen längs Fålhagsgatan Fålhagen/Almtuna egnahemsområde måste värnas. Gatan utgör huvudstråk där den aktuella fastigheten bildar entré från Fålhagsgatan.

Ny bebyggelse måste ta sin utgångspunkt i egnahemsområdets tvåvåningsskala och inte i lamellhusen i motsatta kvarter.

Lechehuset på fastigheten har förvanskats, men köpare finns säkert som skulle kunna återställa det yttre enligt de ursprungliga fasadritningarna. Jämför med utfallet i kvarteret Assar i Eriksdal. Utrymme finns då också för ett väl anpassat tillägg.

Planen svarar inte mot agendan i kommunens arkitekturpolicy. Den visar också på behovet av ett kommunalt kulturmiljöprogram. Ett program som kan att läggas till grund för att bedöma platsers och områdens karaktär och kvalitét, för en bästa anpassning vid nyordning. Kommunen skall veta bättre än byggherren.

För Föreningen Vårda Uppsala

2025-06-22

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag och vill med anledning därav framföra följande:

FVU delar inte den i detaljplanen framförda uppfattningen att Exercisfältet behöver en ny inramning för att markera gränsen mellan Uppsala Science Park i norr och det öppna fältet söder därom. Vi anser att den befintliga bebyggelsen redan fyller denna uppgift väl och att de nya byggnaderna på ett olyckligt sätt skulle skymma den befintliga bebyggelsen som då skulle hamna bakom, särskilt då sjukhusbyggnaden från 1923, även kallad Staben. 

Detta hus är den enda äldre kulturbärande byggnaden i husraden ut mot Exercisfältet som finns kvar sedan regementstiden. Den är dessutom skyddad med bestämmelsen q. FVU anser att det är viktigt att huset får behålla sitt nuvarande öppna läge ut mot fältet eftersom det signalerar att området, Uppsala Science Park, har en historia som sträcker sig bortom dagens. Om planen genomfördes skulle huset komma att omslutas av bebyggelse på alla sidor, vilket vore att ta ifrån huset en del av dess kulturhistoriska värde. Det skulle i så fall strida mot nuvarande skyddsbestämmelser, enligt vilka inga åtgärder får vidtagas som minskar detta värde.

White arkitekter framhåller i sin konsekvensbeskrivning att den föreslagna bebyggelsen riskerar ”att medföra skada på riksintresset för kulturmiljövården (C40 A). Främst då fältets öppna yta, som finns mellan regementets olika delar, kommer att minska. Byggnaderna riskerar även att skapa en tydlig gräns mellan regementet i norr och fältet, samt att ta fokus från kasernbyggnaderna vid Polacksbacken i öst.” 

FVU instämmer i Whites bedömning och avstyrker planförslaget.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 
Göran Öberg, styrelseledamot 
Tomas Klang, styrelseledamot

2025-06-18

Till Länsstyrelsen i Uppsala län

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har uppmärksammats om att ett villkorat bygglov lämnats för en spårvagnsdepå i Nåntuna. Bygglovet har 2025-05-28 tagits på delegation av handläggande tjänsteman i Uppsala kommun. Detta innan detaljplanen för det aktuella området har vunnit laga kraft (9 kap. 36 § plan- och bygglagen, PBL)

FVU överklagar härmed det lämnade bygglovet och vill som stöd för överklagandet anföra följande:

• Ärendet är av principiell beskaffenhet och av större vikt (12 kap.6 § PBL).

FVU menar att beslutet är felaktigt då det inte finns lagstöd att delegera befogenheten att avgöra ett ärende av den art som nu är aktuellt. Ärendet är av såväl principiell beskaffenhet som av större vikt och då kan, enligt 12 kap. 6 §, ett beslut om lov inte delegeras till en enskild tjänsteman.

Bakgrunden till spårvagnsdepån är det så kallade fyrspårsavtalet mellan staten, Region Uppsala och Uppsala kommun. Genom avtalet har parterna föregripit den juridiska prövning som ska ske enligt bland annat miljöbalken och plan- och bygglagen. Statskontoret har uppmärksammat frågan i en rapport (Förhandlingsuppdrag som metod för att lösa stora samhällsutmaningar, rapport 2022:10) där man riktar lågmäld men stark kritik mot förfarandet. Denna arbetsordning är ännu inte prövad av domstol varför det får anses olämpligt att en enskild kommunal handläggare föregriper ett ställningstagande i frågan. Mark- och miljödomstolen prövar för närvarande flera ärenden där denna fråga har aktualiserats.

Den nu aktuella spårvagnsdepån ingår i ett större spårvägssystem som berör Uppsalas södra och sydöstra delar. Det omfattar totalt 17 km spårväg och innefattar ett omfattande ingrepp genom Årike Fyris i form av en 850 meter lång bro och anslutande ramper. Bron och den angränsande depån har sammantaget en påtagligt negativ påverkan på de stora dokumenterade värden som Årike Fyris och angränsande områden inrymmer. I vissa fall innebär detta sannolikt även en påtaglig skada på dokumenterade riksintressen. Det ska i detta sammanhang även noteras att spårvagnsdepån i planärendet har bedömts ha en betydande miljöpåverkan enligt miljöbalken, ett faktum som i sig pekar på att frågan får anses ha en större vikt i lagens mening.

Spårvägsdepån är en nyckelfunktion i spårvägssystemet som helhet. Sammantaget har spårvägen och depån från kommunens sida ansetts utgöra en avgörande förutsättning för att kunna bygga ut de sydöstra stadsdelarna enligt den fördjupade översiktsplan som har antagits av kommunfullmäktige. Det går därmed inte att bortse från depåns stora betydelse för Uppsala i stort eller för Årike Fyris och de södra och sydöstra delarna av Uppsala mer specifikt, varför prövningen av bygglovet även i dessa avseenden måste anses beröra en fråga av större vikt i lagens mening.

Även om detaljplanerna för spårvagnsdepån och den planerade bron, mot alla rimliga grunder, skulle komma att vinna laga kraft, så kvarstår ett antal viktiga frågor att avgöra i en bygglovsprövning med hänsyn till den speciella värden som finns i den omedelbara omgivningen. Även i ett sådant fall får depån och de frågor som den aktualiseras anses vara av större vikt. Det nu på delegation beviljade bygglovet ska alltså upphävas.

I de till bygglovet hörande handlingarna (Gestaltningsdokument, 2024-10-21, s. 8) framhålls:

Depån blir väl synlig från spårvägen. Den gränsar i norr och öster till skogsmark men kommer delvis att sticka upp ovan trädkronorna och synas på håll för trafikanter längs väg 255 i södergående riktning och från Hemslöjdsvägen. Anläggningen kommer att upplevas på nära håll från det planerade bostadsområdet i norr om depån. (vår kursivering)

Den som ansökt om bygglovet lyfter alltså fram den påverkan som depån kommer att få på omgivningen. Det framgår klart och tydligt att den blir synlig från Hemslöjdsvägen. Det innebär att den också påverkar hela det öppna området över till västra sidan av Fyrisån och Ultuna (Årike Fyris). Även vid en lagakraftvunnen detaljplan måste en prövning ske relativt ett större sammanhang som berör fyra riksintressen, ett naturreservat samt förordnande om landskapsbildskydd och strandskydd. 

Det är FVU:s mening att politikerna i plan- och byggnadsnämnden inte kan retirera från ansvaret för denna prövning genom att delegera ärendet till en enskild handläggare.

• Den i bygglovet redovisade depåanläggningen står inte i överensstämmelse med den som legat till grund för den antagna detaljplanen.

Det nu medgivna bygglovet avviker i flera avseenden påtagligt från den studerade anläggning som låg till grund för utformningen av den antagna och överklagade detaljplanen. Avvikelserna är inte obetydliga även om anläggningen fortsatt ryms inom den i detaljplanen redovisade byggrätten. Det innebär bland annat att de i detaljplanen föreskrivna slänterna mot naturmarken i väster i stora delar blir irrelevanta. I bygglovet redovisas här planstridigt dessutom diken för infiltration av dagvatten från takytor.

Den i detaljplanen inom parkmark förutsatta dammen för uppsamling och fördröjning av dagvatten från hårdgjorda ytor redovisas inte i bygglovhandlingarna. I detaljplanens planbeskrivning och tillhörande utredningar redovisas nogsamt hur exempelvis förorenat byggdagvatten och eventuellt länshållningsvatten från schakt ska renas innan utsläpp till recipient. Med en initialt anlagd dagvattendamm skulle denna fråga ges en lösning. Av det nu lämnade bygglovet framgår dock inte hur denna fråga ska lösas. I stället för att samlas upp i den i detaljplanen föreslagna dagvattendammen kommer detta vatten i stället att hamna ut i terrängen eller i befintliga diken i närområdet, en lösning som inte har prövats i detaljplaneskedet.

Av den till detaljplanen hörande planbeskrivningen (s. 34) framgår att skyfallsvattnet efter bortledning från verksamhetsområdet förutsätts ledas vidare till den inom parkmarken föreslagna dagvattendammen. Där sägs att dammen behöver utformas med hänsyn till att kunna klara att omhänderta skyfallsvatten så att inte fastigheterna nedströms påverkas negativt vid skyfall. FVU ser inget av detta i de handlingar som ligger till grund för det nu lämnade bygglovet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det i bygglovsprövningen framlagda förslaget till depåanläggning uppvisar relativt detaljplanen förändrade lösningar i såväl disposition som utformning av kvartersmarken, samt föreslår även avvikande tekniska lösningar för att säkerställa skyddet av grundvattnet. Dessa förändringar är av sådan omfattning att de rimligen borde ha prövats genom en revidering av detaljplanen och en uppföljning och uppdatering av de utredningar som legat till grund för densamma.

Uppsala kommuns och Region Uppsalas gemensamma brådska med spårvägsprojektet medför uppenbarligen fortsatt brister i handläggningen och utförandet av för projektet avgörande frågor. Bygglovet kan inte beviljas på det sätt som det nu har gjorts.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 

Bo Aronsson, vice ordförande

2025-06-11

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag som har varit utsänt för granskning och vill med anledning därav framföra följande:

FVU avstyrker det nu framlagda förslaget och förordar en omarbetning där ett antal av de grundläggande värden som redovisats i den ursprungliga visionen och målen säkerställs i detaljplanen.

FVU har tidigare, 2022-11-23, yttrat sig över ett samrådsförslag som omfattade hela det område som benämns Uppsala Business Park. Föreningen lyfte i det yttrandet fram de dilemman som uppstår när modernismens planeringsideal med zonering ställs mot de nutida idealen om mångfald, stadsmässighet och stadsliv. FVU:s slutsats var att visionen för planområdet, såsom den beskrevs i de då presenterade planhandlingarna, inte var trovärdig när det skulle komma till ett genomförande.

En andra fråga som FVU kommenterade var trovärdigheten i de bedömningar som redovisades avseende resval. Föreningen pekade på att detaljplanen utgick från en bilanvändning som skulle omfatta högst 25 % av resorna år 2050. För kollektivtrafiken sattes målet att den skulle svara för 40 % av resorna. FVU ifrågasatt om inte detta var väl optimistiska bedömningar. Detta då det varken finns eller planeras ett trovärdigt kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som kan betjäna stråket centrala Uppsala–Boländerna-Fyrislund.

Båda dessa invändningar kvarstår även vad gäller det nu framlagda förslaget för etapp 1.

Planen för denna del av Uppsala Business Park har radikalt omarbetats sedan samrådsskedet. Inriktningen för det nu aktuella delområdet har gått mot ett mer renodlat industriområde av traditionellt slag än vad som normalt kan förväntas ligga inom begreppet Business Park. Kommunen har här retirerat i sina ambitioner sådana de tidigare har utryckts i planprogram och samrådsförslag.

Så har exempelvis ambitionen att från kommunens sida säkerställa gatu- och parkmark som allmän plats övergivits och därmed också möjligheterna att styra den föreslagna bebyggelsens möte med rörelsestråk och vistelsezoner. I stället utformas nu detaljplanen som ett storkvarter där fastighetsägaren har full rådighet över markens utnyttjande och utformning genom generöst satta planbestämmelser.

Denna förändring skapar en betydande dissonans mellan vad som planbeskrivningen redovisar kontra vad detaljplanen (dvs. plankartan) i realiteten säkerställer. De beskrivningar som görs avseende byggnaders lokaliseringar, utformningar av bottenvåningar, entrépartier, lokalgator och torgbildningar mm reduceras till önskelistor att i bästa fall presentera för den som i första hand råder över dessa frågor, fastighetsägaren. Genom att omfattningen av allmän plats reduceras, begränsas också allmänhetens rätt och möjligheter att röra sig i området.

I planbeskrivningen sägs att detaljplanen skapar förutsättningar för stora och långsträckta industribyggnader, vilket kan riskera att ge en ensartad miljö. Det framgår också av de alternativa illustrationer över tänkbar framtida bebyggelse som redovisas. De redovisade byggnadskropparna tar upp de huvudriktningar som finns i nuvarande bebyggelse men illustrationerna uppvisar en avsaknad av ambitionen att skapa mervärden i form av rumsligheter mm.

Byggnadshöjden (nockhöjden) medges generellt till 20 meter, för en betydande del av området till 30 meter. Sammantaget innebär planförslaget att en helt ny skala tillförs området. Detta påverkar förutsättningarna att nå ett antal av de mål som enligt planbeskrivningen har lagts till grund för arbetet, bland annat målet om att området ska utvecklas till en mer funktionsblandad stadsdel. Vidare riskerar bebyggelsen inom kvarteret Fyrislund (före detta Pharmacia) att komma helt i skymundan, vilket står i strid med det angivna målet att denna bebyggelse har en unikt hög arkitektonisk kvalitet som ska värnas och vidareutvecklas.

Den del av Uppsala Business Park som planläggs som etapp 1 har, enligt planförfattarna, från början varit inriktad på en utveckling av kärnverksamheten inom parken, det vill säga tillverkningsindustrin. FVU har förståelse för att så är fallet och att det kräver en viss generalitet i detaljplanens utformning. För att som område ges statusen av att ingå i Uppsala Business Park bör dock ett antal av de grundläggande värden som formulerades i det inledande arbetet och som redovisas i planbeskrivningen trots det kunna säkerställas i detaljplanen. Den bör därför omarbetas innan den förs fram för antagande.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 

Bo Aronsson vice ordförande