Busslinjer åt alla!

Publicerat 2016-03-29 av vardauppsala

Svara

Busslinjer åt alla!

DEBATT: KOLLEKTIVTRAFIK (UNT 2016-03-29)

Antalet busslinjer bör vara minst lika många som nu. Inget område ska sakna buss, skriver Föreningen Vårda Uppsala.

Trafikfrågan är bland de allra viktigaste när det gäller stadsbyggnad. Den bör i idealfallet vara utredd innan byggnadsplaner sätts i verket. Därför är det en extra knepig fråga att lösa trafikföringen i redan befintlig bebyggelse med gator som inte är dimensionerade för de behov av framkomlighet som förtätningar eller planerade sådana inom stadens gränser åstadkommer.

Vi har med oro sett de orimliga förtätningar av bebyggelsen som planeras i stadsnära områden.

De är trafikalstrande och förutsätter att så många som möjligt lämnar bilen hemma och använder sig av allmänna kommunikationer, och om centrumhandeln skall leva och inte slås ut av stormarknader måste trafiksystemet underlätta för det.

Särskilt tydligt framstår problemet med trafiken in till centrum i den nya plan för busstrafiken som stadens invånare nyligen fick sig presenterad, vilken kortfattat innebär en stor minskning av antalet linjer, färre hållplatser och långa avstånd för en stor del av bussresenärerna, nästan upp till en halv kilometer för de sämst lottade. Vad det innebär för äldre, handikappade eller föräldrar med små barn eller för vem som helst med tunga kassar är lätt att föreställa sig, och har också kommit till synes i insändarspalterna.

Kommunen satsar numera på stora ledbussar för mängder av passagerare. Dessa är ofta inte ens halvfulla.

En bättre storleksvariation i fordonsflottan borde övervägas också av det skälet att det under tider av glestrafik räcker med mindre fordon, som drar mindre drivmedel. Bussbolaget vill självfallet fylla bussarna och komma upp i fart mellan hållplatserna. Det är därför ingen överraskning att det nya förslaget främst bygger på utglesning av både bussleder och hållplatser. Effektivt och ekonomiskt, om man bara ser till busstrafiken. Men målet bör vara att förse stadens invånare i alla åldrar med bekväma och snabba bussförbindelser.

Vad innebär det? På önskelistan står:

• Att det inte är längre än högst ett par hundra meter för att nå en buss som går till centrum.

• Att man tar sig till stadsmitten med buss, det vill säga att minst ett par busslinjer stannar på Stora torget, helst fler än så. Det ger liv åt torget och är bra för ordningen. Torgets vackra busskurer bör vara kvar.

• Att det finns väntkurer vid alla hållplatser.

• Att antalet linjer är minst lika många som nu och får en maximalt god sträckning, bland annat med tanke på att vissa områden i stadens ytterkanter är trafikfria.

Alltså inget område utan buss.

• Någorlunda tät trafik med måttligt stora bussar och täta stopp på de så kallade stomlinjerna som förbereder för framtida spårvagnstrafik, plus ett antal bussar i större format som går direkt utan stopp till arbetsplatser som Ultuna med flera vid väl studerade tider på dagen då behov föreligger.

• Mycket bra i det nya förslaget är en ringlinje. Då vi antar att UL här ”tänker spårvagn” är det ytterst angeläget att i detalj studera hur den bör gå för ett maximalt gott resultat. Tvärgående linjer som exempelvis nuvarande nr 21 har varit uppskattade och bör prioriteras.

• När det gäller stadskärnan, inte minst väster om ån, bör ett antal mindre bussar (20–25 personer?) nonstop och med täta hållplatser trafikera mål som för närvarande bara kan nås med en förhållandevis lång promenad för den som bär tungt, är äldre eller handikappad – men också till glädje för turister som tillåts köpa dagsbiljetter.

Är det inte precis nu ett bra tillfälle att lägga in en slinga som trafikerar västra delen av centrala staden?

Den bör starta vid Resecentrum, gå över Stora Torget och nå västsidan av centrum via Nybron, sedan Fyris torg – Upplandsmuseet – S:t Eriks torg med hållplats i övre delen av torget för Saluhallen, Domkyrkan och Gustavianum, vidare mot Universitetet via S:t Larsgatan och S:t Olofsgatan (två hållplatser för att försörja universitetets båda ingångar, en vid S:t Olofsgatan 10 och en vid Övre Slottsgatan bakom Universitetet). Sedan Carolina – Slottet med Konstmuséet – Nedre Slottsgatan – Akademiska sjukhuset – Flustret – Islandsbron – Bäverns gränd – Resecentrum. Maximalt väl skulle en sådan nonstopslinga fungera om den trafikerades i båda riktningarna.

Tänk om, och låt oss få en stadstrafik som sätter människan i centrum!

Ulla Björkman, Anna Nilsén, PO Sporrong

Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala tar fel väg (om nya planer för sydöstra Fullerö)

Publicerat 2016-03-13 av vardauppsala

Svara

Uppsala tar fel väg

(UNT debatt 2016-03-13)

DEBATT Att bygga bostäder vid en motorväg, på mark av riksintresse, avslöjar brist på framtidskompass, skriver Sten Åke Bylund och Ulla Björkman.

Trots klimatöverenskommelse och målsättningen att Uppsala skall utgöra en nationell ledstjärna för hållbart samhällsbyggande väljer Uppsala att bygga en ny stadsdel i ren glesbygd, intill ett motorvägsmot. Detta trots att det sker i fornlämningsrika betesmarker, på jordbruksmark och i en kulturbygd som kan vara av riksintresse. Det handlar än en gång om Fulleröområdet söder om Storvreta.

Bostadsmarknaden i Uppsala och övriga Sverige fungerar långtifrån väl för alla grupper. I det läget väljer kommunen att accelerera bostadsbyggandet till nivåer som Uppsala aldrig tidigare upplevt och som innebär omfattande förtätningar över hela staden. Många nya bostadsprojekt i ren glesbygd dras också i gång.

Plan för plan hastas igenom, många utan såväl analys som helhetsperspektiv. Uppsalas många kvaliteter som livsmiljö riskerar härmed snabbt att gå förlorade.

Ett ljus i mörkret har varit det samråd om en välkommen komplettering av Storvreta centrum med flerbostadshus som avslutats i dagarna. Storvreta med sitt fina centrum och sina goda kollektivförbindelser är en av Uppsalas bäst fungerande och mest attraktiva tätorter.

Samtidigt kan vi i UNT den 26/2 läsa att de tidigare planerna på en äventyrspark – vikingapark – i Fullerö, söder om Storvreta, ska ersättas dels av 740 nya lägenheter samt dels av en företagspark med plats också för handel, matställen med mera. Omedelbart öster därom har fastighetsbolaget enligt samma artikel dessutom redan fått klartecken för byggande av 200 nya hyresbostäder. Enligt UNT kommer det i området att byggas ytterligare ett antal radhus och villor samt en förskola längre söder ut.

Det handlar alltså om ett omfattande bostadsbyggnadsprojekt i ren glesbygd i direkt anslutning till motorvägsmotet – långt ifrån hållbart och klimatsmart!

Det tidigare förslaget till äventyrspark i sydöstra Fullerö innehöll bland annat ett 22 meter högt hotell, en galleria med mera, men föll på grund av risken för störning av det starka kulturhistoriska intresse som klassificerar närområdet. I området ingår inte bara det långt utanför Sverige välbekanta Valsgärde utan hela området kring Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgång som är av riksintresse (K 30) för kulturmiljövården (enligt en dom9/3 -15 i Mark- och miljööverdomstolen).

Motivtexten till riksintresseområdet K 30 framhåller att Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar utgör ”centralbygd av stor betydelse för rikets historia med kontinuitet sedan bronsåldern och med monumentalt och traditionsbärande rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid.”

Det förtjänar att framhållas, att Riksantikvarieämbetet i målet om vikingaparken fann att de planerna måste ses i perspektiv av att riksintresset redan påverkats negativt genom utbyggnaden av E4. Det innebar att utrymmet för ytterligare negativ påverkan på riksintresset hade minskat.

Föreningen Vårda Uppsala, som drev miljömålet mot äventyrsparken, har länge hävdat att en utveckling av kransorterna är angelägen. Härigenom öppnas möjligheter för ett rikare lokalt socialt liv, en bättre service samt en ökad efterfrågan att, som alternativ till stadsdelarna, bo och arbeta även i tätorterna. Det har också varit en förebildlig grundidé från det att den nya kommunen Uppsala bildades i början av 1970-talet. En särskilt stor fördel är att detta avlastar det i dag hårda exploateringstrycket på Uppsalas stadsområde.

Det är viktigt att komma ihåg att Uppsalas särart utgörs av stadens läge på slätten med dess höga natur- och kulturhistoriska värden.

Det är vidare angeläget att förstå att slätten i sig även utgörs av utomordentligt viktig jordbruksmark, som det bland annat i ett kultur-, miljö- och klimatperspektiv finns all anledning att slå vakt om.

Vad vi alltmer verkar få i kommunen är en bebyggelse som dels täpper igen staden, dels gör gårdarna mörkare och slår ut viktig grönska i form av natur och parker inne i staden, samt dels sväller ut över slätten.

I stället för spritt byggande på landsbygden och på jordbruksmark bör tillkommande bebyggelse i första hand ske i kransorter med kollektivtrafik.

Bostadsbebyggelse har självfallet en annan karaktär än en nöjespark. Trycket på omgivningen kan ändå bli avsevärt liksom behovet av nyinvesteringar för service, infrastruktur med mera. Under alla förhållanden är skyddet för riksintresseområdet en fråga som kräver noggrann utredning. Mot bakgrund av beslutade hållbarhets- och klimatmål bör analysen i hög grad även gälla frågan om en långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur i vår region och kommun.

Sten Åke Bylund, 1:e vice ordförande

Ulla Björkman, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

ang förslag till dpl för Storvreta centrum, dnr: PLA 2012-20245. Samråd

Publicerat 2016-03-07 av vardauppsala

Svara

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2016-03-07

753 75 Uppsala

stadsbyggnadsforvaltningen@uppsala.se

Förslag till detaljplan för Storvreta centrum, Uppsala kommun.

Dnr: PLA 2012-20245. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade planförslag utsänt för samråd till 2016-03-09 och ber att få anföra följande.

Detaljplanen möjliggör komplettering av bebyggelsen i Storvreta centrum med flerbostadshus i olika höjder från tre våningar upp till fem våningar och med lokaler för verksamheter i bottenvåningarna. Husen kommer att rymma ett fyrtiotal lägenheter samt möjlighet till bostäder för äldreboende. Bebyggelsen föreslås förlagd så att det befintliga torget/grönytan söder om Ärentunavägen får en motsvarighet mitt emot norr om vägen varigenom ett stort centralt torg bildas.

FVU:s synpunkter

FVU har länge hävdat att en utveckling av kransorterna är angelägen. Härigenom öppnas möjligheter för bättre service och ett rikare lokalt liv och efterfrågan ökar att bo och arbeta på orterna. Samtidigt innebär en utbyggnad och förtätning av kransorterna att det hårda exploateringstrycket på Uppsala stad minskar. FVU välkomnar därför detta planförslag.

Storvretas centrum är idag trivsamt och väl utformat med bra basservice i utmärkt läge intill järnvägsstationen. Äldre invånare som inte orkar med sitt småhus får nu en chans att flytta till en mera lättskött bostad och får därmed möjlighet att bo kvar i sin hemort, ett önskemål som framförts till FVU av boende i Storvreta. Satsningen på ytterligare service ökar attraktiviteten av ortens centrum och gagnar också befintliga verksamheter. Därmed ökar förutsättningarna att detta för ortsborna närbelägna centrum med många bostäder inom gång- och cykelavstånd kan fortsätta att utvecklas. Satsningen är således glädjande av flera skäl.

En anpassning till omgivningens småskaliga karaktär eftersträvas i planförslaget vilket är utmärkt – den nya bebyggelsen föreslås uppbruten i mindre enheter och en planbestämmelse anges för att styra material och utformning för att uppnå ett gott samspel med omkringliggande bebyggelse.

FVU anser emellertid att hushöjden fem våningar, som föreslås dels för ett punkthus söder om Ärentunavägen och dels för högst 25 % av den nya bebyggelsen norr om Ärentunavägen skulle innebära en för stor kontrast till den låga omgivande bebyggelsen. FVU sympatiserar dock med ett ordentligt tillskott av lägenheter i detta centrala läge och föreslår därför en annan procentuell fördelning av hushöjderna för att samma exploatering ska kunna uppnås som den föreslagna. FVU föreslår att den maximala hushöjden sätts till fyra våningar men att den tillåtna andelen fyravåningshus ökas från angivna 45 % till en nivå som innebär att förlusten av en femte våning på en del av bebyggelsen kompenseras.

Trafikmängderna är stora i korsningen Ärentunavägen och Fullerövägen och hastigheten är ofta hög. För att fullfölja de goda förslagen att komplettera gång- och cykelvägarna i centrumområdet och bilda ett centralt torg bör stadsrum och stråk förstärkas med grönska m.m. för att skapa en attraktiv stadsmiljö som också tydligt visar att här är det låg hastighet som gäller på fotgängarnas villkor. FVU föreslår därför att en plan för utomhusmiljön utarbetas, utöver gatusektionerna, parallellt med fortsatt planarbete. I denna plan bör planteringar av träd och buskar, övriga planteringsytor, sittplatser, belysning, markbeläggning och fartbegränsande installationer redovisas.

Uppsala har många fina exempel på konstnärlig utsmyckning i offentliga miljöer medan konstverk, frånsett enstaka undantag, saknas i kransorterna. Det skulle vara ett utmärkt tillfälle att i samband med denna komplettering och utveckling av Storvreta Centrum också tillföra miljön ett konstverk på någon av torghalvorna.

Sammanfattning

Planförslaget som medger flerbostadshus och förstärker Storvretas lokala centrum är förtjänstfullt och helt i överensstämmelse med den syn FVU har på vikten av att utveckla kransorterna till levande samhällen.
Hushöjden bör sänkas till maximalt fyra våningar för att uppnå en bättre anpassning till omkringliggande betydligt lägre bebyggelse. Bebyggelseandelen med högst fyra våningar bör ökas i motsvarande grad så att den totalt avsedda bruttoarean inte minskas.
En plan för utomhusmiljön, för det nya större torget och för stråken, bör utarbetas. I planen bör träd, buskar, planteringsytor, sittplatser, belysning, markbeläggning och fartbegränsande installationer redovisas.
Det är ett utmärkt tillfälle att i samband med utvecklingen av Storvreta centrum också tillföra den offentliga centrummiljön ett konstverk.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong Kristina Berglund

T.f. ordförande Styrelseledamot

ang ansökan om wakeboardkabelpark i Fyrisån mellan Eddaspången och Haglunds bro

Publicerat 2016-03-03 av vardauppsala

Svara

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2016-03-03
753 75 Uppsala

Ang ansökan om wakeboardkabelpark på Fyrisån mellan Eddaspången och Haglunds bro.

Föreningen Vårda Uppsala framförde i ett brev från april förra året sina synpunkter på ansökan om wakeboardbana på Fyrisån. (Inkopierad nedan.)

Föreningen har förståelse för intresset hos utövare av denna relativt nya sport och att den även kan vara underhållande för en intresserad publik. Men vår samlade bedömning är trots detta att den föreslagna platsen är olämplig och att verksamheten kan upplevas som störande för såväl närboende som den allmänhet som idag njuter av Fyrisåns rekreativa lugn. Det är också på ömse sidor om Haglunds bro som ån är som vackrast. Det är också mycket stor risk att både flora och fauna skadas.

FVU föreslår därför att kommunen utreder förutsättningarna för att bedriva denna sport på annan plats där det finns bättre möjligheter att tillgodose behovet av de arrangemang som själva verksamheten kräver samt åtföljande behov av parkering, toaletter, omklädning mm och där den blir mindre störande. Vi har tidigare föreslagit Ekoln vid Graneberg eller möjligen Fyrisån vid Fyrishov.

Våra argument och synpunkter framgår mer utförligt av vår tidigare skrivelse och inget nytt har framkommit som ger anledning att ompröva detta ställningstagande. Vi ber alltså att få hänvisa till det tidigare yttrandet och aktualiserar härmed detta.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong, Olof Antell,
tf ordf styrelseledamot

…………………………………………………………………………………………………………….

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2015-04-02 753 75 Uppsala

Ang ansökan om att anlägga en wakeboardkabelpark i Fyrisån, Uppsala kommun.

Med anledning av ansökan till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun om att få anlägga en wakeboardkabelpark vill Föreningen Vårda Uppsala, FVU, framföra följande synpunkter.

En kabelpark med sk wakeboard, som på sistone ordnats i flera städer, är säkert angelägen att få till stånd också i Uppsala, och kommer nog att attrahera många i lägre åldrar. Den aktuella ansökan avser en kabelpark i Fyrisån mellan Eddaspången och Haglundsbron i centrala Uppsala. Den skulle innebära uppförande av ett torn i vardera änden samt en wire mellan dem, därtill hinder av olika slag som kan flyttas och bytas ut. Eventuellt kan tornen avlägsnas efter säsongens slut.

Ansökan är ytterst summarisk och tycks alltför oprecis som underlag för beslut. Man får inte reda på höjd och placering av de tilltänkta tornen, inte heller hur wire- anordningen kommer att se ut i praktiken. Endast en principskiss över dessa är bifogad till ansökan jämte en karta över det årum man hoppas få utnyttja. Inte heller anges vilka kabelparken i första hand ska vara avsedd för, inget om vilka tider eller under vilken säsong den tänks vara öppen. Vem ska ansvara för verksamheten, som kan innebära olycksfall och aktualisera försäkringsfrågor?

Fyrisån är det vattendrag som motiverat staden Uppsalas uppkomst vid Östra Aros. En viktig farled historiskt sett och samtidigt ett naturområde med viktiga värden. På senare år har t.ex. mycket kommunala pengar satsats på att gynna fiskarter som Aspen och genom landskapet utgör ån en viktig förutsättning för många arter, fåglar inte minst. För stadsmänniskan utgör ån en plats mitt i stadsbruset där man kan njuta av en stunds stillhet och av naturen. Strax kommer andungarna att snurra omkring på vattenytan till mångas glädje. Det är dock sköra värden som kräver vårt skydd. Vi bör alltid vara aktsamma om och tacksamma för den natur som finns i vår närhet och inte minst inne i staden.

Anläggningar i vatten bör inte byggas för tillfälliga företeelser utan det bör röra sig om mer permanenta behov av betydelse för viktiga samhällsintressen som bryggor, hamnar mm. Arrangemang för mer flyktiga företeelser som uppdykande äventyrslekar som blir snabbt populära och lika snabbt försvinner bör inte få göra intrång i ett så viktigt vattendrag som Fyrisån med tillhörande strandzon, som i sig är känslig på många sätt. Här bör inte minst erosionsrisken betänkas i perspektiv också av att det rör sig om marker som översvämmas återkommande. Vilda lekar bör förläggas till mer oömma platser där de inte stör det naturlivet. Den föreslagna platsen är av många skäl olämplig för en kabelpark:

• Den är en viktig plats för rekreation, där under ljusa årstider dagligen hundratals personer i alla åldrar, söker ro och vila, promenerande eller sittande på de bryggor kommunen nyligen anlagt för att göra årummet attraktivt för sådana ändamål. Kvarteren längs Fyrisån ingår för övrigt i det bevarandeområde som beslutades av kommunfullmäktige 1980.

• Årummet från järnvägsbron i norr till hamnen i söder utgör en sammanhängande kulturmiljö som inte får brytas.

• Anordningar av det slag som en kabelbana kräver är alltför främmande inslag för att kunna accepteras i denna miljö.

• Fågellivet är känsligt – skrattmåsar, gräsänder m fl – liksom fiskbeståndet, bl a aspen, som man byggt trappor för till stora kostnader. Detta innebär att ett ev. beslut om kabelpark måste föregås av en miljökonsekvensbeskrivning.

• Vattenståndet måste beaktas. Det är under torra somrar (t ex 2014) så lågt och åfåran så smal att en kabelpark knappast får tillräckligt utrymme.

• Hänsyn måste tas till andra existerande verksamheter. På senare år har årummet livats av trafik med hyrda roddbåtar och staketförsedda flottar drivna av tysta motorer. Hur skall denna trafik utan problem kunna förenas med kabelparken?

• Det måste beaktas att den tilltänkta verksamheten inte påverkar endast själva ån. Kabelparken fordrar uppförande av någon form av paviljong för duschning och klädbyte, toaletter, biljettförsäljning mm. En sådan kommer inklusive kringutrymmen vid entréer med cykelparkering etc, att ta betydande plats och bli ett oönskat inslag i en känslig miljö.

• Hänsyn måste tas till parkeringsfrågan. Parkeringsmöjligheterna är i kvarteren på ömse sidor om den tilltänkta kabelparken mycket begränsade. Även om många reser kollektivt får man vid den tillströmning tillskyndarna väl hoppas på, räkna med talrika biltransporter.

• Bulleralstrande faktorer från själva anläggningen, de agerande samt ev publik måste vägas in. Bullret från anläggningens motorer anges i ansökan som lågt och underskridande trafikbullret. Detta är i området mestadels mycket lågt och även ett lågt motorljud i viss tonhöjd kan komma att upplevas som störande.

Årummet har skilda kvaliteter längs skilda sträckor. Den föreslagna lokaliseringen ingår i ett större sammanhängande område som bör bevara sin karaktär och inte splittras upp av blandade aktiviteter. Fyrishovsområdet, något längre norrut, är däremot anlagt och anpassat för sport och träning och har goda parkeringsmöjligheter. Där finns raka åsträckor som borde vara tillräckliga för projektet, om man nu över huvud taget ska använda ån för ett dylikt ändamål och om nu ån alls räcker till under sommartorkan. Ljud- och ljuseffekter som kan väntas i samband med denna typ av anläggning, kan utan nämnvärd störning ordnas i det området. Ett bättre alternativ skulle kunna vara vid badplatsen vid Lyssnaängen i Graneberg vid Ekoln.

Sammanfattning

FVU finner detta projekt alldeles otillräckligt utrett i många väsentliga avseenden. Med hänsyn till områdets kultur- och naturvärden, fågelliv och fiskbestånd är det nödvändigt att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas som underlag för beslut. FVU avvisar bestämt placering i det läge som ansökan föreslår. Däremot skulle eventuellt ett läge vid Fyrishovsområdet, eller ännu hellre vid badplatsen vid Lyssnaängen, kunna utredas och prövas.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund Anna Nilsén

Ordförande Styrelseledamot