Föreningen Vårda Uppsala
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2014-10-13
753 75 Uppsala
Ang. detaljplan för Rosendalsfältet i Uppsala kommun. Dnr: PLA 2012-020172. Samråd (enkelt förfarande).
Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter över rubricerade förslag.
Planförslaget avstyrks. Förslaget är alltför skissartat till innehåll, gestaltning och funktioner varför viktiga förutsättningar som underlag för detaljplanen saknas. De föreslagna ändringarna av den gällande planen är så omfattande att enkelt planförfarande inte bör tillämpas. De översiktliga planförutsättningarna är outredda i flera avseenden. Miljöfrågorna är otillräckligt belysta och analyserade varför det krävs en fullständig miljökonsekvensbeskrivning.
FVU:s synpunkter
Förutsättningar för enkelt planförfarande föreligger inte i detta planärende
Förslaget innebär ändring av detaljplanen för området på framställning av fastighetsägare. Den gällande detaljplanen har inte genomförts. Ändringen innebär en avsevärt större exploatering jämfört med gällande plan; hushöjderna närmast fördubblas från en måttlig skala på 3-5 våningar till 3- 9 våningar där merparten av bebyggelsen avses uppföras i 5-7 våningar. Även markanvändningen ändras genom förändring till väsentligen bostadsområde istället för huvudsakligen institutionsområde. Båda omständigheterna – kraftigt ökad exploatering och avsevärt ändrad markanvändning – talar för att detaljplanen bör upprättas och hanteras med normalt förfarande i stället för förenklat planförfarande.
De översiktliga planförutsättningarna bör klarläggas för detaljplanering.
Det enda stödet i översiktsplanen är att översiktsplanen anger att planen hör till ett stadsutvecklingsområde. Samtidigt påtalas i planbeskrivningen att ”nackdelen med ett stort planområde kan vara att detaljplanen blir alltför generell. En alltför generell plan kan ge ett byggt resultat som på förhand varit svårt att förutse och kalkylera efter.” Varför inte dra den självklara slutsatsen av dessa förutsättningar, nämligen att det krävs en planering på stadsdels/områdesnivå för att klarlägga viktiga strukturfrågor som underlag för detaljplaneringen? Den schematiska översiktsplanen räcker inte till som underlag.
Enligt FVU:s uppfattning måste det nya planförslaget framförallt ses som en del av det stora förändringsarbete som presenterats för de södra delarna av staden med förslag i olika stadier gällande stora utbyggnader i vad som kallats Dag Hammarskjöldsstråket, således Bäcklösa, Ulleråker och Ultunaområdet. FVU har i flera sammanhang påtalat det olämpliga för att inte säga det orimliga i att låsa denna utveckling genom styckvisa planer för delområde efter delområde. Inte minst framstår detta som uppenbart genom att den nya Rosendalsplanen innefattar ett förslag för dragning av spårväg, som knappast kan bedömas isolerat. Trafikfrågorna är överhuvudtaget mycket knapphändigt behandlade och det sägs, att en trafikutredning kommer att ske längre fram i planarbetet. Att föra ut ett planförslag för samråd som innehåller så stora luckor i väsentliga avseenden som exempelvis trafiklösningar och deras sammanhang med den övergripande nätstrukturen är olämpligt och kan leda till olyckliga låsningar, både för detta område och angränsande områden, i det fortsatta planarbetet. Planområdet bör därför inkluderas i det planerade och pågående arbetet på översiktlig nivå för Dag Hammarskjöldsstråket och först efter denna planprocess föras fram som detaljplan.
Det krävs en fullständig miljökonsekvensbeskrivning.
I ärendet har företagits en miljöbedömning, s.k. Steg 1-behovsbedömning, för att utreda behovet av en fullskalig miljöbedömning innefattande miljökonsekvensbeskrivning. Samråd har skett med Länsstyrelsen i Uppsala län, som delar kommunens bedömning att den föreslagna detaljplanen inte kan antas medföra sådan betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11§ miljöbalken.
Här framstår behovet av ett större perspektiv tydligt. Bland de miljöingrepp som en genomförd detaljplan för Rosendal skulle innebära märks särskilt förändring till torgmiljö med anknytning till spårväg av ett naturområde, som innehåller många stora, mycket gamla tallar. Några träd avses visserligen sparas för att ge ”platsspecifik karaktär som visar tallarnas hävd samtidigt som de synliggörs som en urban kvalitet”. Det omnämns i Steg-1 bedömningen, att tallbeståndet hör samman med den gamla tallskogen i Kronparken som har stort skogshistoriskt intresse samtidigt som den är viktig för många ovanliga arter, t.ex. den rödlistade reliktbocken och Upplands egen landskapsinsekt och ansvarsart, den likaså rödlistade cinnoberbaggen, som omfattas av Natura 2000-bestämmelserna. Dock kan man inte se mer seriösa bevarandeförslag än att låta några tallar stå kvar och möjligen gynnas av bättre solexponering. Någon utredning om negativa effekter för de hotade arterna eller tallpartiets betydelse i ett skogshistoriskt perspektiv synes inte har företagits, något som gör Länsstyrelsens kortfattade ställningstagande svårförståeligt. Enligt FVU:s mening visar detta behovet av en ordentlig MKB som också innefattar det bredare perspektivet av effekterna för de äldre tallbestånden inom ett större område. Till exempel bör här erinras om att kommunen nyligen antagit en detaljplan för ett område i Norby (31:74), på motsatt sida om Stadsskogen, där åtskilliga stora, gamla tallar kommer att avverkas till förmån för ny bostadsbebyggelse mellan Marmorvägen och Blodstenen.
Medan spårburen kollektivtrafik säkerligen kan innebära miljöfördelar jämfört med andra trafikslag finns det knappast någon anledning att offra andra miljövärden på dess altare, åtminstone inte utan att ha utrett möjligheten till alternativa dragningar av spåren.
Trafikfrågan är överhuvudtaget mycket knapphändigt behandlad i underlaget vilket i sig gör det svårt att förstå hur en miljöbedömning alls kan göras, än mindre en bedömning att någon ytterligare sådan inte behövs! FVU anser således av flera skäl att det krävs en fullständig miljökonsekvensbeskrivning.
En attraktiv stadsbild kräver både samspel och variation.
Bortsett från angivna högsta nockhöjder, olika inom varje kvarter, samt föreskrivna lägen vid gata regleras inte byggnadernas gestaltning. Det finns således ingen bestämmelse kring taklutning, material eller andra utformningsbestämmelser som styr arkitekturen. Den enda riktlinje för utformningen som anges i planhandlingen är att ”byggherrar bör använda den valmöjlighet planen medger på ett sätt som bidrar till områdets mångfald”.
Förr präglades varje epok av sin byggnadsstil, given av beprövade byggmetoder, lokala material och viss samsyn om det arkitektoniska uttrycket. Idag står alla möjligheter till buds och en gemensam bas för utformningen saknas i hög grad. Valfriheten är stor vad gäller material och konstruktion. Arkitekturinfluenser kommer från hela världen. Det finns således ingen tydligt definierad stil som ger ramar för skala och arkitektoniskt uttryck och därmed finns inte som förr en garanti för en viss samordning. Stadens ledning verkar för övrigt inte heller ha uppfattningen att ett gott samspel med omgivningen överhuvudtaget är eftersträvansvärt. Ambitionen tycks tvärtom ofta vara att arkitekturen ska sticka ut och vara sig själv nog, ungefär som ett konstverk på en utställning. Harmoniska stadsrum skapas dock inte utan ett gott arkitektoniskt samspel. För en god gestaltning av stadens rum krävs det således en gemensam nämnare som skapar sammanhang samtidigt som det finns en livgivande variation.
FVU anser sammanfattningsvis:
att förutsättningar för enkelt planförfarande inte föreligger,
att planområdets struktur bör hanteras inom ramen för översiktsplaneringen av stadens södra delar och att detaljplaneringen av Rosendalsområdet bör genomföras först när de översiktliga förutsättningarna klarlagts,
att fullständig miljökonsekvensbeskrivning bör företas,
att riktlinjerna för gestaltningen av ny bebyggelse bör innefatta regler både för ett harmoniskt samspel och livgivande variation
För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,
Kristina Berglund Ulla Björkman
Ordförande Styrelseledamot