Kategoriarkiv: Artiklar

Morgondagens arv: Var finns visionerna för våra barns miljö?

Publicerat av
Svara

Morgondagens arv

UNT Debatt: 2015-10-27

Anna Micro Vikstrand och Hedvig Mårdh:  Var finns visionerna för våra barns miljö?

Uppsala expanderar kraftigt. Många av våra nya invånare är barn, och därför är trycket på barnomsorgen högt. Trots detta är omhändertagandet ofta väldigt gott. Det finns många duktiga medarbetare på Uppsalas förskolor. Det som där­emot inte alltid är så bra är den fysiska miljö som barnen vistas i större delen av sin vakna tid.

I dagsläget finns det drygt 190 förskolor i Uppsala. Ytterst få av dessa har ett arkitektoniskt värde.

Trots det har nyligen Svartbäckens förskola ritad 1947 av Gunnar Leche rivits. Det var en gedigen tegelbyggnad i två våningar där proportionerna, materialen och omsorgen för detaljer skapade en tilltalande helhet. Nu riskerar dessutom Uppsalas enda byggnad ritad av Bruno Mathsson, Rackarungens förskola på Rackarberget, att rivas i och med Uppsalahems planer att förtäta området.

Byggnaden uppfördes 1954 som daghem och har en mycket ändamålsenlig arkitektur som barn och personal trivs i. Om huset bara underhålls kan det utan problem fungera i många år till.

Bruno Mathsson är i dag främst känd som möbelformgivare, men ritade också cirka hundra byggnader. Mathsson var innovativ och vågade utveckla nya byggsystem, bland annat tog han patent på ett isolerglas – Brunopane. Med hjälp av isolerglasen kunde han uppföra energisnåla hus med stora glasade väggar. Tanken var att släppa in ljus och skapa en närhet till den omgivande miljön. Han var även tidig med att bygga med betongplatta direkt på marken och att använda sig av golvvärme.

Detta är byggnads­detaljer som i dag är vanliga, men Bruno Mathsson var en pionjär, varför Rackarungen är särskilt arkitekturhistoriskt intressant.

De äldre förskolor som har arkitektoniska kvaliteter verkar således inte kommunen värdesätta. Hur är det då med de nya förskolor som byggs? Under senare år har det uppförts sexton nya förskolor som alla bygger på samma gråa barackmodul.

De flesta barackerna har en våning och platt tak. Några är i två våningar och ett fåtal har sadeltak. Gemensamt för dem alla är att de är oerhört trista och att de inte har något som helst arkitektoniskt värde. Som en parentes kan nämnas att en av dessa baracker ironiskt nog heter förskolan Arkitekten!

Men var är arkitekterna – vem har i dag visionerna för att skapa bättre miljöer för våra barn?

Även om tanken är att barackerna fyller ett tillfälligt behov behöver de väl inte vara så fula?

Temporära lösningar riskerar dessutom ofta att bli permanenta. Baracker verkar kanske vara ett billigt sätt att snabbt lösa behovet av fler förskoleplatser, men kortsiktiga lösningar tenderar ofta att bli dyra i längden. Med tanke på Uppsalas starka expansion lär knappast behovet av förskoleplatser minska i framtiden varför denna kortsiktiga lösning endast innebär merkostnader.

År 2011 uppfördes förskolan Paletten i Midsommarkransen i Stockholm. Den gula och lekfullt rundade byggnaden som är ritad av Tham och Widegård är ett gott exempel på att man faktiskt kan bygga förskolor som inte behöver vara kommunalgråa klossar.

Varför satsar inte kommunen på en god arkitektur där våra barn kan få en stimulerande och kreativ tillvaro?

Miljön vi vistas i är viktig och påverkar både barn och vuxna. De flesta vuxna skulle inte acceptera att deras arbetsplats år ut och år in var inhyst i en barack. Varför ska barnen dra det kortaste strået – var finns visionerna för våra barns miljö?

Vår önskan är att kommunen ska ta vara på de byggnader som har en god och ändamålsenlig arkitektur. Med ett kontinuerligt underhåll kan de stå i flera hundra år. Bra arkitektur tål att användas och utvecklas utifrån dagens krav på luft, ljud och energi. Och bygg nya spännande och välfungerande förskolor. Det som byggs i dag är morgondagens kulturarv!

Anna Micro Vikstrand, arkitekturhistoriker

Hedvig Mårdh, doktorand, Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

Samling kring Lyktan (Odinslund, kv Ubbo)

Publicerat av
Svara

S A M L I N G   K R I N G   L Y K T A N (UNT 11 oktober 2015 artikel om kv Ubbo)


Debatten om kvarteret Ubbo är i full gång och handlar som vanligt om den del av kvarteret som ägs av Uppsala studentkår genom Stiftelsen Ubbo. Ett nytt förslag till bl a en stor L-formad byggnad kommer snart på remiss. Det blir mest forskarbostäder i kvarteret. Kontentan är som tidigare att kvarteret ”sluts”.

Sikten från Villa Anna åt Carolina till krymper och blir inåt kvarteret obefintlig.

I det ritningsmaterial vi fått ta del av saknas perspektiv från detta håll. Från motsatt håll ges en liten blick in i kvarteret. Inte heller där kan man se 1700-talshuset.

Miljön ser idag rätt beklämmande ut. Varken tomt eller hus har på många år skötts eller underhållits. Vi och de många andra som genom åren yttrat sig i ärendet vill att de sista resterna av kvarterets bebyggelse skall bevaras åt eftervärlden, respektfullt rustas och få en passande användning. På så sätt kan med en mindre komplettering än den planerade en både attraktiv och välbesökt miljö skapas, något som byggherren säkert också eftersträvar.

Med annat uppdrag skulle den av allt att döma skickliga arkitekt som Stiftelsen anlitat kunna åstadkomma detta.

Nedan följer i stenstil några av de övriga nackdelar som vi ser med planen – vi avser att bli utförligare vid remisstillfället:

– Tomten ligger i en av officiell användning präglad miljö och har under århundraden visuellt uppfattats som del av parkmiljön. Utåtriktad verksamhet planeras förvisso i L-husets bottenvåning, men bostadsfunktionen överväger och innebär en för miljön främmande privatisering, och när kvarteret sluts reduceras den gamla processionsvägen upp till Slottet till en vanlig stadsgata.

– Detta stora och långsträckta byggnadskomplex, trevånigt åt allén och fyrvånigt åt Villa Anna bryter sammanhanget mellan den småskaliga och varierade bebyggelsen från Ö Slottsgatan ned åt Värmlands och Drottninggatan till – ett stycke sammanhängande äldre byggnadshistoria.

– En inte oviktig aspekt är att L-huset kommer att skugga hela närmiljön, nedåt och mot Villa Anna. Att det har glasfasad betyder inte att det är genomskinligt och fyrvåningsdelen står för nära hotellet.

Måste man bygga på bekostnad av befintliga värden? Ett område av stort kulturhistoriskt värde som detta bör utvecklas i samspel med omgivningen.

Det innebär här en officiell funktion samt anpassning i skala och utförande. Att uppföra forskarbostäder just här tycks oss inte tvingande. Vi är väl medvetna om ägarförhållandena men anser att dessa med tanke på läget rimligen också innebär ett stort ansvar.

Vi har ett alternativ: Projekt Lyktan. Under ett tiotal år samarbetade en av oss (AN) med Per Hultén, arkitekt SAR/MSA, som tragiskt omkom i början av detta år. Strax före jul hörde han av sig och undrade om det inte var dags att aktualisera Lyktan. Det gör vi med denna artikel. Projektet i fråga var först kopplat till idén om ett museum i den f d Lindska skolan. Det föll, men tanken på ett livande element i Odinslund kvarstod.

Den åttkantiga Lyktan – Per laborerade också med en fyrkantig – var tänkt att ligga på platsen för den nuvarande garageinfarten och ha flera funktioner. Som namnet antyder skulle den lysa upp området.

Fasaderna var av glas. Per hade idéer om hur den billigt skulle kunna uppvärmas och ”hållas tänd” kvällstid. Den var tvåvånig och skulle i bottenvåningen hysa en informationspool för de ständiga busslasterna av turister. Toaletter i källarvåningen skulle ersätta de i ubbodebatten figurerande nuvarande. Övre våningen hade balkong runt om. Den skulle samspela med en amfiteater omgärdad av en vacker trädgård som Pers gode vän landskapsarkitekt LAR/MSA Sture Koinberg ritade. Här skulle studenterna få ett ställe att samlas, kanske ge föreställningar, kanske publika sångaftnar från balkongen. De gamla husen skulle hysa servering. Kort sagt en användning av tomten till glädje för ägarna, för hela staden och för dess besökare. I tanken ingick att Stiftelsen Ubbo antingen skulle kunna hyra ut delar av anläggningen eller sälja tomten till kommunen.

En idé att ta upp igen?

Anna Nilsén

Mats Wahlberg

för Föreningen Vårda Uppsala

Respektlöst agerat (UNT Debatt 2015-10-02)

Publicerat av
Svara

R E S P E K T L Ö S T  A G E R A T   (UNT Debatt 2015-10-02)

Kommunen påstår att syftet med planförslaget för Södra staden är att ta ett helhetsgrepp på stadsutvecklingen och driva en process som kännetecknas av öppenhet, delaktighet och samverkan – samtidigt föregrips resultatet av planeringen av grundläggande beslut mitt under den pågående demokratiska processen.

Just när det första steget i planprocessen för Södra staden avslutats, det offentliga samrådet, får vi läsa i UNT (2015-09-21) att nu sker ”startskott för utbyggnad i storformat”, detaljplaneringen påbörjas omgående i Ulleråker med ett flervånings parkeringshus för upp till 700 bilar och drygt 600 bostäder. Enligt Erik Pelling, plan- och byggnadsnämndens ordförande, är det helt i sin ordning att på detta sätt föregå den översiktliga planeringen vilket han menar kan ge både snabbare bostadsbyggande och bättre kvalitet.

Detta är ett makalöst uttalande mot bakgrund av kommunens påstådda ambition att ta ett helhetsgrepp och värna om en dialog med medborgarna. Pelling har uppenbarligen inte heller förstått att syftet enligt PBL med en fördjupad översiktsplan är att utifrån en analys av områdets förutsättningar forma en framtidsbild som innebär en god avvägning mellan bebyggelse, kulturmiljö och naturvärden och som härigenom ger riktlinjer för efterföljande detaljplanering. I stället för att avvakta denna framtidsbild utifrån en helhetssyn, som den demokratiska processen skulle syfta till, fortsätter kommunen alltså att frimärksplanera vilket till och med framhålls av Pelling som en fördel (!)

Ett annat exempel på beslut i förtid är att kommunen har bestämt att 34 äldre vårdbyggnader i Ulleråker ska rivas, varav många av hög arkitektonisk och medicinhistorisk kvalitet. Dessa planerade rivningar, varav rivningslov redan meddelats för fyra byggnader, är ytterst anmärkningsvärda då de strider mot den uttalade ambitionen för Ulleråker – att tillvarata områdets kulturmiljövärden och dess flerskiktade historia.

Rosendal och Bäcklösa är andra exempel på detaljplaner som tagits fram innan inriktningen beslutats för fortsatt stadsutveckling i Södra staden. Dessa planer, med hög exploatering för ”tät stad” och med åsidosättande av kultur- och naturvärden, innebär liksom planstarten i Ulleråker tidiga låsningar som föregriper en allsidig prövning av olika alternativ och försvårar en planering där områdets unika värden tillvaratas. Hanteringen strider mot lagens plansystem som bygger på en stegvis precisering från översiktsplan – vid behov via fördjupad översiktsplan – till detaljplan.

Kommunens agerande genom besluten i Ulleråker, visar en häpnadsväckande brist på respekt för en ansvarsfull planering och för den demokratiska processen. Demokrati förutsätter kunskap hos beslutsfattarna, god information till väljarna om alternativen samt att väljarna känner att de blir hörda. Föreningen Vårda Uppsala uppmanar Uppsalas politiker att ta medborgardialogen på allvar och att i fortsättningen bedriva planeringen för Södra staden på ett sätt som överensstämmer med de vackra orden i plandokumenten!

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund               Ulla Björkman

Styrelseledamot                  Styrelseledamot

Gör om planen för Södra staden (UNT nätupplaga 2015-09-09)

Publicerat av
Svara

Gör om planen för Södra staden

Den fördjupade översiktsplanen för Södra staden är omfångsrik, fylld av vackra ord och tjusiga formuleringar men saknar konkretion. Områdets höga kvaliteter påtalas utan att visa hur staden ska utformas och anpassas till dessa värden. Hur ska medborgarna kunna förstå vilken stad som blir följden av att 25000 bostäder ska pressas in i stadsdelen? Den demokratiska process med ”öppenhet, delaktighet och samverkan” som kommunen säger sig eftersträva blir ett slag i luften.

De stadsmiljöer som vi uppskattar mest präglas av en god helhetsverkan med genomtänkt samspel parat med livgivande variation – det gäller skala, arkitektur, utformning av gator, torg och gårdar samt inslag av parker och annan grönska. Detta uppnås inte av sig självt. För att få en sådan helhetsverkan krävs en styrning från kommunens sida i stället för att byggherrarna utformar projekten var och en efter sitt eget huvud. I planen för Södra staden har dock kommunen avhänt sig denna styrmöjlighet genom att inte alls beskriva vilken stad som ska byggas. Detta minskar avsevärt möjligheterna att få till stånd en attraktiv stadsmiljö väl anpassad till natur och landskap och befriar också byggherrarna från besvärande riktlinjer. Men kommunen tror kanske att glada tillrop som att utvecklingen ska ske ”med fokus på individen”, som det står i planhandlingen, räcker som garanti för att det ska bli en god stadsmiljö.

Följden av det höga antalet bostäder blir att en stadsbygd av minst samma täthet som Kungsängen marscherar ut i Södra staden. Stora delar av områdenas höga kulturmiljö- och naturvärden kommer att gå till spillo. Kommunen har redan satt igång förödelsen genom beslutet, enligt artikel i UNT (23 aug), att riva 34 vårdbyggnader i Ulleråker, varav många i gott skick och av högt arkitektoniskt och historiskt värde. Hur rimmar detta med målen om långsiktig hållbarhet och att ”tänka nytt” som det står i planen? Staden har börjat i fel ända – det är stadsmiljöns utformning och kvalitet som bör vara utgångspunkt för planeringen, inte ett fixt antal bostäder!

Många fundamentala förutsättningar är outredda. Några exempel: Den föreslagna nya bron över Årike Fyris mitt för Ultuna – av remissinstanser kraftigt kritiserad på grund av påtaglig skada på riksintresset Årike Fyris, kanske ett kommande världsarv – smygs in i texten som ett faktum trots att inga beslut ännu fattats. En utmaning (!) sägs vara att inleda en diskussion med Ultuna, SLU, om att få ta i anspråk mark för stadsutvecklingen. Behövs inte marken för försöksodlingar för att universitetets vision att vara ”ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper” ska kunna infrias? När skulle en ny tågstation i Bergsbrunna kunna komma till – villkoret för en station är troligen en mycket hög exploatering i stationens närområde. Och hur löser man Uppsalas dricksvattenförsörjning som hotas genom risk för föroreningar av åsens grundvatten till följd av utbyggnaden i Södra staden?

Kommunen agerar som om Uppsala ska bli en enda sammanhängande tät höghusstad som utplånar stadens egenart – den måttfulla stadsbygden med den klassiska siluetten mot slätten. Varför inte i stället inspireras av Södra stadens många ovedersägliga kvaliteter och utveckla en stadsdel där värdefulla natur- och kulturmiljöer bevaras och där förtätning sker varsamt med bebyggelse i måttlig skala i samspel med befintlig bebyggelse – som en mjuk övergång till omgivande landsbygd, en struktur i Linnés anda? Högsta möjliga antal bostäder kan väl inte vara det enda målet i den fortsatta stadsutvecklingen? Allt behöver och bör inte heller byggas i Uppsala stad. Som Föreningen Vårda Uppsala ständigt påpekar finns det en stor potential i kransorterna för en fortsatt livgivande stadsutveckling.

Den fördjupade översiktsplanen i nuvarande utformning får ringa kraft som ett verktyg för att styra den fortsatta stadsutvecklingen. Slagord har ersatt kunskap och analys. I stället för att värdesätta det unika, som sägs vara en utmaning, raseras många unika värden i planområdet. Föreningen uppmanar därför kommunen att göra om planen. Ett konkret underlag bör utarbetas för en ny och konstruktiv dialog med medborgarna med syftet att utveckla Södra staden till en stadsdel med attraktiv stadsmiljö – men inte utformad som en fortsättning på innerstaden utan utifrån sina egna unika förutsättningar.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund

Styrelseledamot

Ompröva Södra staden (UNT 2015-09-07)

Publicerat av
Svara
Ompröva Södra staden

Kvantitet olyckligt fokus för Uppsalas bostadsbyggande, skriver Sten Åke Bylund i Föreningen Vårda Uppsala.

Vi är mitt inne i slutskedet av ett brett upplagt öppet samråd kring planprogram för Ulleråkersområdet och en fördjupad översiktsplan för Södra staden i Uppsala. Målet är att bygga minst 8 000 lägenheter i Ulleråker och totalt 25 000 lägenheter i hela Södra staden där även Ultuna, Bäcklösa, Östra Malma och Rosendal ingår.

Uppsalas kommunledning lyfter fram Ulleråkersområdet som en nationell förebild för hållbar stadsutveckling. Enligt det ansvariga kommunalrådet Erik Pelling (S) ligger fokus på att utforma stadsdelen hållbart såväl ekologiskt och socialt som ekonomiskt.

Redan år 2014 klassades dock hela 34 delvis unika vårdbyggnader som rivningsobjekt i Ulleråkersområdet. Flera byggnader är i hög grad funktionsdugliga för framtiden och av högt arkitektoniskt, kultur- och medicinskhistoriskt värde. Fyra av dessa byggnader ska enligt beslut i juni i år påbörjas rivas. Plats bereds i Ulleråker för nya hus som är mellan 27 och 45 meter höga, från 8-9 till 12-13 våningar. Om planen fullföljs kan delar av området få en exploateringsgrad så tät att den tidigare förknippades med sanitära problem i bland annat Stockholm. Högre byggnader för bostäder har aldrig tidigare byggts i Uppsala.

Ulleråker är ett område med ovanligt höga natur- och kulturmiljövärden. Det har länge ansetts vara ett naturligt utbyggnadsområde. De kompletteringar med bostäder som gjordes kring en central parkmiljö redan under 1980- och 1990-talen betraktas redan som föredömliga exempel på nybebyggelse och bevarande. Det var dock först år 2014 som kommunen plötsligt förvärvade marken i Ulleråkersområdet av landstinget. Förvärvet föregicks av att Uppsala läns landsting år 2012 upprättade en strukturplan för området. Den innehöll förslag på en mycket långtgående omvandling och förtätning och av området. Resultatet kom utan formell planprövning att väsentligt öka markens värde. Något som också återspeglades i kommande köpeskilling. Med redan fattade rivningsbeslut samt med beslutet att göra köpeskillingen oberoende av kommande resultat av samrådsprocess och planarbete har kommunen på ett anmärkningsvärt sätt visat en bristande lyhördhet inför den lokala opinionen och den samlade lokala kunskapen. På detta sätt är det inte uteslutet att ekonomin i fortsättningen riskerar att bli överordnad alla andra hänsyn och hållbarhetsfaktorer i planeringen; att kommande byggnation i första hand måste klara av att bära bördan av den extraordinära köpeskillingen (enligt UNT 1,8 miljarder kronor).

Till detta kommer samrådshandlingens yvighet när det gäller redovisningen av att förverkliga föreslagna extraordinära investeringar till exempel ”att möjliggöra en framtida spårbunden trafik”. Begreppet spårvagn har i dag en mycket god klang i de flesta kretsar. Spårväg är dock ett trafiksystem som är bäst lämpat för tätbebyggda större städer och andra tättbefolkade områden. Från städer som på senare tid byggt spårväg talar man i varnande ordalag om höga kostnader. Anläggningskostnaden ligger på 300-500 miljoner kronor per kilometer spårvägslinje!

Med Ulleråkersområdets extraordinära markkostnad i botten kan målet att bygga 8000 lägenheter riskera att inte räcka särskilt långt. Detta trots att cirka hälften av antalet ligger inom det hållbaras gräns

Ulleråkersområdet ligger symboliskt i skärningspunkten mellan två universitet, båda med erkänt stor kunskap inom berörda fackområden. Flera forskare vid SLU, Uppsala universitet och SGU (UNT 20/8) lyfter nu bland annat fram hoten mot den livsviktiga dricksvattenförsörjningen vid en mer omfattande exploatering av Ulleråkersområdet. De anser att planförslagen kan äventyra vattenkvaliteten i åsen. Allra störst är riskerna där åsen passerar genom Ulleråker.

En annan forskare, Göran Bengtsson, ekologiprofessor emeritus, visade i sina två artiklar i UNT (6/7 och 31/7) att den förslagna och omfattande förtätningen av Ulleråker har väldigt litet dokumenterat vetenskapligt och erfarenhetsbaserat stöd. Ja frågan är, som Göran Bengtsson också framhåller är om programmet ens uppfyller Plan- och bygglagens intentioner när det gäller bland annat mark för lek och utevistelse. Nu slår kommunens förslag i flera hänseenden dessutom extra hårt mot områdets rika naturvärden.

Bostadsdebatt och planer i Uppsala har på senare så gott som enbart handlat om kvantitet. Vi minns Handelskammarens med flera organisationers opinionsbildning för fler bostäder, landshövdingens avsiktsdeklaration om byggande av 25 000 lägenheter i länet och Uppsalas följdbeslut att bygga 3 000 lägenheter per år under kommande femårsperiod. Det senare beslutet togs snabbt trots att Uppsala aldrig någonsin tidigare och enbart under något enstaka år byggt mer än cirka 2 000 lägenheter per år! Följdriktigt riktas just nu kommunens fokus mot all så kallad byggbar yta. Målmedvetet inventeras alla potentiella nya möjligheter till förtätning och nybyggnad av bostäder. Vart tog helhetsperspektivet vägen?

Framforcerat, kvantitativt och kostsamt nybyggande av bostäder har de flesta dåliga erfarenheter av. Det kan på kort sikt endast marginellt förbättra bostadssituationen i Uppsala. Bostadspolitiken måste stället våga breddas och inriktas mot fler och mer långsiktiga åtgärder. En välfungerande bostadsmarknad för alla grupper är grundläggande för Uppsalas fortsatta utveckling och tillväxt. Spoliera därför inte Ulleråkers och Uppsalas särart. Ompröva och bearbeta föreliggande program och planer ytterligare. Välj alltid kvalitet före kvantitet. Ta större hänsyn tas till unika tillgångar som till exempel värdefull natur- och kulturmiljö.

Uppsalas potential som attraktivt regioncentrum och som innovativ besöks-, kultur- och kunskapsstad måste kunna utnyttjas och utvecklas på ett bättre sätt. Satsa inte enbart på staden som utbyggnadsområde. Prioritera också omgivande ”landsbygdstadsdelar” – tätorter med kollektivtrafik i goda lokala och regionala lägen.

Sten Åke Bylund

1:e vice ordförande Föreningen Vårda Uppsala
Ansluten till Microsoft Exchange