ARTIKEL av Mats Börjesson införd i UNT:s nätupplaga 2018-02-13

Tänk spårväg men bygg den inte
Gemensamt för all positiv kollektivtrafikutveckling är att man satsat på framkomlighet, skriver Mats Börjesson.

Spårväg ska man bara bygga om den verkligen behövs. Erfarenheten från svenska städer är att det behövs stort underlag och tar lång tid innan man behöver spårväg. Det kan ta många år innan ny bebyggelse och nya resvanor gör att man eventuellt behöver spårväg. Under den tiden kommer nya tekniska lösningar och alternativ för trafikering som gör att man kan få bättre kollektivtrafik än om man bygger spårväg för tidigt.

Det kan också hända mycket politiskt med avregleringar och nya styrmodeller. Därför det viktigare att planera för så bra linjesträckning och framkomlighet för kollektivtrafik att trafiken kommer att gå som planerat oavsett vem som i framtiden kommer att trafikera. Linjesträckningen ska vara så bra att den är lika självklar för en privat entreprenör med vinstintresse som för en offentlig trafiklösning och oavsett vilken tekniklösning man väljer.

Ett sätt att uppnå denna lösning är att tänka spårväg när vi planerar och utvecklar kollektivtrafik, men inte nödvändigtvis bygga den. Om vi planerar för spårväg men väntar med att dra spår, kan vi få flera av spårvägens fördelar utan dess nackdelar.

Det bästa med spårväg är att man inte gärna ändrar linjesträckningen. Det är så dyrt att bygga spårväg att man kan lita på att trafiken blir kvar. Det är inte som busslinjer som man lätt kan ändra eller ta bort trafiken. Spårväg är också så dyr per meter att anlägga att man inte drar spåren i onödiga krokar utan den kortaste och mest effektiva sträckningen.

Om man planerar för busstrafik kan det bli som i Lindbacken. Där valde man en korkad lösning med en krok på linjen som ingen vill ha. Förslaget blev bara en undanflykt så att man kunde säga att man planerat för kollektivtrafik. När området sedan byggdes fanns ingen som ville genomföra trafiken. Det är en planering man inte kan lita på. Hade man tänkt spårväg när Lindbacken planerades hade det säkert funnits ett rakt stråk mitt i området med nära till en bra busslinje.
Att tänka spårväg som kollektivtrafiklösning har också stor påverkan på hela samhällsplaningen. Bostäder, arbetsplatser och service läggs nära linjen vilket i sin tur ger bättre resandeunderlag för kollektivtrafiken. Tänker vi spårväg får vi en bra struktur i stadsbyggandet. Om vi bygger spårvägen innan den behövs kommer kostnaden för spåren att driva upp exporteringen så att områden längs linjen kommer att bli så höga och täta att ingen egentligen vill bo där.

Lyckligtvis har vi i Sverige goda erfarenheter av att planera för kollektivtrafik med spårvagn, men köra med buss. I Jönköping är linje 1 rak och bekväm. Bussarna kör exempelvis rakt igenom rondellen som om de vore spårvagnar. Bilarna kör runt, men bussarna kör snabbt rakt igenom och bussresenärerna kan stå tryggt eller sitta bekvämt. Man fortsätter med framkomlighetsåtgärder längs linjesträckningen och resandet ökar. Ännu behövs ingen spårväg, men man har en bra linjesträckning för busstrafiken.

I Göteborg planerade man för spårväg vid utbyggnaden av Norra Älvstranden. Området är utbyggt med ett centralt kollektivtrafikstråk med bra framkomlighet som just nu trafikeras med dubbelledade bussar. Sträckningen som man byggde för 15 år sedan kan kanske få spårvagnar om några år genom överenskommelse med staten i Sverigeförhandlingen.

I Lund byggde man Lundalänken mellan centralen, lasarettet, universitetet och bostadsområden. Trafiklösningen med separat bussväg och bra framkomlighet på sträckan visade sig bli en mycket mer attraktiv lösning än dess planerare kunde ana i förväg. Ända sedan Lundalänken öppnade 2003 har resandet ökat markant varje år. Nu har den goda framkomligheten gjort att resandet ökat så mycket att man beslutat bygga spårväg på sträckan för att klara kapaciteten.

Gemensamt för all positiv kollektivtrafikutveckling är att man satsat på framkomlighet. Ofta har man tänkt spårväg men man kör buss. Valet av trafiklösning har mindre betydelse än framkomligheten. I Uppsala kommer största delen av den diskuterade spårvägssträckningen att gå i befintligt gatunät där det idag är problem att ta sig fram. Det är rejäla åtgärder för bättre framkomlighet som behövs förr att få attraktiv kollektivtrafik med ökat resande på dessa vägar.
Strategin för planeringen i Uppsala bör därför vara:

•Börja med framkomlighetsåtgärder för busstrafikens stomlinjer.
•Planera områden så att kollektivtrafiken kan gå centralt, rakt och snabbt.
•Dimensionera vägar så att det går att trafikera med annat än buss om det behövs.

Mats Börjesson
Uppsala

Kära medlemmar!

Föreningen har till sin stora glädje belönats av kommunens kulturnämnd för sitt mångåriga arbete

och vill gärna delge sina medlemmar denna glada nyhet. Prismotiveringen följer nedan:

PRESSMEDDELANDE
”Vårda Uppsala” får kommunens kulturarvspris 2014
Kulturnämnden beslutade den 19 november att dela ut Uppsala kommuns kulturarvspris till
Föreningen Vårda Uppsala för att ha ökat allmänhetens medvetenhet om kulturvärden och
kulturarvet. Priset är på 20 000 och delas ut för första gången.
Uppsala kommuns kulturarvspris inrättades 2014 för att skapa uppmärksamhet kring speciellt
framstående bevarande- och utvecklingsinsatser av historiskt värdefulla miljöer runt om i Uppsala
kommun. Priset ska inspirera och lyfta fram speciellt framstående bevarandeinsatser för kulturmiljön.
Motivering
Uppsala kommuns kulturarvspris 2014 tilldelas Föreningen Vårda Uppsala. Under 53 år har
Föreningen Vårda Uppsala med engagemang och kunskap slagit vakt om kulturmiljöer som bidrar till
Uppsalas särprägel. Genom information och genom saklig och konstruktiv opinionsbildning har
Vårda Uppsala ökat allmänhetens medvetenhet om hot mot oersättliga kulturvärden och kulturarv.
Föreningen Vårda Uppsala bildades 1961 under en tid då äldre stadsbebyggelse värderades lågt.
Rivningslov beviljades utan hänsyn till alternativen att bevara byggnaderna. Denna behandling av den
äldre bebyggelsen resulterade i att privatpersoner började opponera sig mot stadsbebyggelsens
omvandling i centrum, särskilt rivningen av det gamla apotekshuset vid Stora torget. Den 27 mars
1961 var följande upprop införd i Upsala Nya Tidning.
”Vår stad förfogar över stora miljövärden som är i färd med att förintas för all framtid. Vi vädjar till
vänner av Uppsala av alla kategorier, studenter och icke-studenter, här i staden och ute i landet, att
sluta upp kring en förening som kommer att bildas. Om vi skall ha framgång måste vi ha stöd av alla
som inser värdet med den klassiska Uppsalamiljön… Föreningens mål är en rådgivande och
opinionsbildande verksamhet med sikte på att hindra förstörandet av oersättliga miljöer genom
olämpliga rivningar och illa planerade nybyggnader. Det är inte enstaka, märkliga hus vi vill bevara,
utan en miljö. Vi vill inte göra om staden till ett museum, utan istället genom att söka tillse att
harmonin mellan gammalt och nytt bibehålles hindra att Uppsala mister sin särprägel och blir en stad
likt alla andra …”
Idag arbetar föreningen direkt med berörda instanser för att påverka planeringsarbetet. Vidare
arrangerar föreningen debatter och föreläsningar samt visning av aktuella objekt och miljöer.

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                2014-08-17

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Fullerö bostäder, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-20243.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t o m 2014-08-21.

FVU:s synpunkter

FVU anförde vid samrådet att planförslaget i sig har förtjänster men att exploateringsområdets läge är för isolerat och att Storvreta i stället bör byggas ut i direkt anslutning till befintlig bebyggelse samt att fortsatt utveckling bör baseras på en genomtänkt strukturplan. I samrådsredogörelsen hänvisas till den fördjupade översiktsplan som upprättats för orten. Denna är dock mycket schematisk till sin karaktär, i princip som en översiktsplan. För att få till stånd en attraktiv stadsbygd krävs mera planering än så – en analys utifrån en helhetssyn av bebyggelsetyper, arkitektonisk karaktär, lägen för mötesplatser samt större och mindre parker, gatunät och utformning av gaturum, gång- och cykelstråk mm. En sammanhållen stadsbygd av hög kvalitet uppstår inte av sig själv genom ”frimärksplanering”.

Vidare anförde FVU vid samrådet att gestaltningsprogrammet bör kopplas till detaljplanen med planbestämmelse. Denna synpunkt avfärdas i samrådsredogörelsen med ”att sammankoppla gestaltningsprogrammet till fullo med plankartan skulle innebära onödiga låsningar av utformningen över tid.” Syftet med en klokt utformad planbestämmelse (den behöver inte avse gestaltningsprogrammet till fullo) skulle vara att när husen får några år på nacken och det är dags för ommålning och kanske tillbyggnader garantera att den arkitektoniska kvalitén bevaras. Annars finns stor risk att områdets helhetsverkan går förlorad genom successivt ökat antal individuella avvikelser, inte minst vad gäller färgsättning. Detta är tyvärr en utveckling som med tiden drabbar många från början väl utformade grupphusområden med stora negativa effekter för områdenas helhetsverkan som följd.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande