Överklagande detaljplan kv. Seminariet ärendenr.: KSN-2019-0951

2021-02-20
Till Mark- och miljödomstolen
c/o Uppsala kommun

Kommunledningskontoret,
kommunledningskontoret@uppsala.se
Stationsgatan 12
753 75 Uppsala

Överklagande

Beslut som överklagas

Kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta detaljplan för kv. Seminariet, Uppsala kommun den 25 januari 2021, § 17, ärendenr.: KSN-2019-0951.

Klagande

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, är en ideell och partipolitiskt obunden förening vars mål är att verka för en god och långsiktigt hållbar stadsmiljö och för bevarandet av Uppsalas särprägel. Föreningen bildades 1961 och har i dag ca 230 medlemmar. Stadgar och andra uppgifter finns på föreningens hemsida www.vardauppsala.se.

Yrkande

FVU yrkar att ovan nämnt beslut upphävs

Sammanfattning

Folkskoleseminarieanläggningen – en välbevarad helhet med högklassiga byggnader och en historisk parkanläggning, unik i Sverige – åskådliggör ett viktigt historiskt skede i vårt land. Den utgör en anläggning i raden av vetenskapligt och pedagogiskt intressanta trädgårdar i Uppsala, en anläggning i byggnadsminnesklass. Därför anser FVU att kv Seminariet bör bevaras och skyddas i sin helhet.

FVU åberopar också PBL 8 kap § 13 om förbud mot förvanskning av anläggningen.

FVU anser att planens genomförande innebär att en av huvuddelarna i anläggningen utplånas, vilket vållar irreversibel skada på helheten i riksintresset. Trots det anser kommunen att en miljöbedömning (MKB) inte krävs. FVU anser att detta strider mot miljöbalken 6:11 – 6:12.

FVU anser att åtgärder som stärker värdet i en del, inte i detta fall kan rättfärdiga att irreversibel skada orsakas på värdet i en annan del, och därmed på helheten, när det konstaterats att just helheten är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar. Med stöd i Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (till 3 kap 6 § andra stycket miljöbalken), NFS 2005:17, där endast ”obetydlig” skada bedöms kunna accepteras utan att förorsaka påtaglig skada och där irreversibel påverkan med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset som regel anses utgöra påtaglig skada, anser FVU att detaljplanens genomförande skulle innebära påtaglig skada på riksintresset. FVU anser därför att förslaget till detaljplan strider mot miljöbalken 3 kap 6 § och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

Bakgrund

Seminariekvarteret i Uppsala med sina byggnader, sin trädgårdsanläggning och idrottsplats, hör till de tidigast uppförda av de påkostade anläggningar, som kallas den tredje generationens folkskoleseminarier. Av stor betydelse för tillkomst och utformning var 1907 års Folkundervisningskommitté och 1914 års seminariestadga, en satsning på pedagogik och utbildning av vanligt folk, kanske av samma vikt som den samtida reformen om allmän rösträtt, och som skulle få stor betydelse för utvecklingen av Folkhemmet och det moderna Sverige.

Tomten, som måste vara minst 4 hektar för att rymma skolgård, idrotts-och trädgårdsanläggningar, inköptes utanför stadsgränsen, norr om Luthagen invid stadsdelen Enhagen. Som arkitekt valdes Axel Lindegren vid dåvarande Överintendentsämbetet, välkänd i sin tid, med många offentliga uppdrag. Han svarade också i tidens anda för möbler och inredning. 1914 påbörjades byggnadsarbetena och vid invigningen den 29 mars 1917 stod också trädgårdsanläggningen i huvudsak klar.

Seminariebyggnaden är en högklassig exponent för nationalromantiken och dess monumentala tegelarkitektur har ingen motsvarighet i Uppsala. Samtidigt som arkitekturen associerar till medeltida förebilder är den modern i sin asymmetri och varierade formspråk som speglar byggnadens innehåll. Murverk och stendetaljer visar prov på högklassigt hantverk.

Rektorsbostaden, vars yttre vittnar om dess betydelse, och Vaktmästarbostaden med tillhörande nyttobyggnader i enklare falurött, alla av Seminariets arkitekt, representerar nationalromantikens träarkitektur och utgör höjdpunkter i svensk träarkitektur.

Trädgårds- och idrottsanläggningen har stora rumsliga kvaliteter där byggnader och vegetation samspelar. Den har också drag av nationalromantik liknande de man hittar i Hallmans generalplan för Uppsala 1910. Fysisk fostran var utbildningens största ämne och idrottsanläggningen, kopplad till seminariebyggnadens gymnastikavdelning, rymmer en fullstor 11-mannaplan. Där fanns fram till på 1970-talet löparbana, längdhoppsgrop och ring för kulstötning. Den avgränsas mot nordost av en mäktig läplantering, på utsidan bestående av gran, på insidan mot planen av ett varierat sortiment av lövträd och buskar, som också återfinns mot Seminariegatan i sydväst. Den naturromantiska förebilden var ett skogsbryn i ljusa färger.

Trädgården i tomtens södra halva, dominerades av odling i tydliga kvarter, ett rikt sortiment av fruktträd, där åkeröallén ännu är ett starkt rumsbildande inslag. Men där fanns också praktträdgårdens blomsterprakt och en oval vattenanläggning, kanske med förebild i Linnéträdgårdens dammar. Allt detta som en del av lärarutbildningens pedagogik i trädgårdsodling och botanik, men också för undervisningen av övningsklasserna. Anläggningen innehöll 106 arter av träd och buskar.  Byggnader och anläggningar är ingående beskrivna och analyserade i Pettersson 2008, Upplandsmuseet, Hoff och Åkerblom 2011, SLU, och Lundgren 2016, Upplandsmuseet.

Folkskollärarutbildningen togs 1969 över av Lärarhögskolan. All odling i trädgården upphörde vid samma tid och en stor del av trädgården blev gräsyta. 1977 blev lärarutbildningen en institution vid Uppsala universitet

I Stadsbildens Framtid 1964, utredare Ola Ehn och Anders Åman, beställd av Uppsala stad, utpekas Folkskollärarseminariet som kulturminne.

I samband med Byggnadsstyrelsens avveckling i början på 1990-talet listades de statliga byggnader som ansågs värda status av byggnadsminne enligt 12 § i förordningen om statliga byggnadsminnen, bland dem kv. Seminariet. Utredningen gjordes av RAÄ 1993. Så skedde dock inte.

1988 beslöt riksdagen om utökad antagning till lärarutbildningen, och 1991-93 uppfördes en tillbyggnad på norrsidan av seminariebyggnaden. Hela anläggningen handikappanpassades och i samband med det återställdes den äldre byggnaden till närmast ursprungligt skick. När beslut om lärarutbildningens flytt till Blåsenhus fattats, såldes kv. Seminariet till NCC, kommunen använde inte sin förköpsrätt. Flytten ägde rum 2009.

NCC (Nu representerade av Bonava) lät stycka av och sälja vidare själva seminariebyggnaden, som kom att hyras ut till musikskola. Lokalerna passade som hand i handske och mycket små ombyggnader behövde göras, vilket på ett utmärkt sätt löste problemet med bevarande och återanvändning.

2011 begärde Föreningen Vårda Uppsala byggnadsminnesförklaring av byggnader och anläggningar i kv Seminariet, därför att de tillsammans utgör en synnerligen märklig miljö och att de tillsammans förstärker värdet och att miljön som helhet byggnadsminnesförklaras.

Ett ärende som fortfarande ligger hos länsstyrelsen.

I dag är seminariebyggnaden i utmärkt skick. Vaktmästarbostaden är uthyrd som bostäder och i gott skick. Rektorsbostaden har stått tom till och från och visst behov av utvändigt underhåll krävs.

Trädgårds- och idrottsanläggningarna är stadda i förfall och sköts endast sporadiskt. Men grundstrukturen i form av rumsbildningar, vägar med mera är mycket väl bevarad. En stor del av träd- och buskplanteringarna finns kvar. Ytorna för skolgård och odlingskvarter är bevarade, om än dolda under asfalt och gräs, vilket också påpekas i SLU-rapporten.  Många träd har dock avverkats av de nuvarande fastighetsägarna, framför allt i läplanteringarna, de flesta helt friska. Fruktträden saknar underhållsbeskärning och många grenar har brutits på grund av riklig fruktsättning. Sly och Parkslide har etablerat sig innanför det vildvinsklädda höga stängslet.

Den 23 april 2012 antar KF en detaljplan som föreslår 220 bostäder i parken. Den överklagas av bl a FVU. Mark- och miljööverdomstolen upphäver planen och förklarar kv. Seminariet att vara ett riksintresse för kulturmiljövården. Att kv. Seminariet i Uppsala utgör en mycket värdefull helhetsmiljö med seminariebyggnaden, tjänstebostäder, park, trädgård och idrottsplan samt att anläggningen i princip är oförändrad vilket gör den unik i sitt slag i landet.

Den 25 januari 2021 antar KF den nya detaljplanen för Seminariekvarteret. Vid tidigare samråd och granskning har FVU yttrat sig mot all ny bostadsbebyggelse i Kvarteret, åberopande riksintresset som omfattar hela miljön: byggnader, park, idrottsplan och trädgårdsanläggning.

Den nya planen, detaljplan för kv. Seminariet. Dnr PBN 2017 – 002441. Antagande.

I Planens syfte och huvuddrag sägs: trädgården blir allmän plats, park, som kommer att utvecklas så att dess kulturhistoriska värden stärks, dessa åtgärder redovisas på illustrationsplanen, som ingår i handlingarna. 110 lägenheter i flerfamiljshus i 3-4 våningar med inredd vind uppförs i den norra delen av kvarteret – på idrottsplatsen med sin läplantering. En mindre bollplan, som kommer att ägas av ett kommunalt bolag och hyras ut till skolan dagtid, ersätter idrottsplanen. Befintliga byggnader skyddas med bestämmelser och nya byggnader utformas så att områdets karaktär bevaras. Seminariebyggnaden planläggs för skola och centrumverksamhet.

Tre nya fastigheter bildas i parken: Rektorsbostaden och Vaktmästarbostaden, som planläggs för skola, centrumverksamhet och bostäder, samt en mindre byggrätt för café i parken. Dessa kommer att säljas ut privat. En större parkering, 17 platser, föreslås vid huvudentrén intill Vaktmästarbostaden.

FVU: s synpunkter

FVU motsätter sig detta. Totalt blir ca 30 % av anläggningens yta inklusive den nya bollplanen inte tillgänglig för allmänheten.

Idrottsplanen med sin inramning av läplanteringen, på insidan i form av det naturromantiska nordiska skogsbrynet, är en av huvuddelarna i seminarieanläggningens komposition. Den skulle för alltid vara förlorad om planens bostadsbebyggelse förverkligas. Anläggningens största rum som visar seminariebyggnaden i hela sin längd, ersätts med en helt främmande miljö med kompakt bebyggelse, som kraftigt förminskar det fria rummet. Det slutna rummet med fokus på seminariebyggnaden hamnar i stället i centrum för de boendes blickar. En liten bollplan ersätter idrottsplanen och nya träd och planteringar reducerar ytterligare det rumsliga sambandet med seminariebyggnaden. Den nya bollplanen kommer att uppfattas som en del av den nya bebyggelsen som omger den på två sidor. En viktig del av de arkitektoniska och trädgårdsarkitektoniska värdena går förlorade.

En vital del av folkskollärarutbildningens pedagogikhistoriska uttryck går också förlorat. Enligt Lundgren 2016, Upplandsmuseet, var idrott det största ämnet, och lärarstudenternas fysik en viktig egenskap vid antagningen. Helt i strid med planhandlingarnas påstående att denna del av anläggningen är den minst viktiga. Enligt samma utredning är denna del en av de bäst bevarade, se färgkartorna, sid. 44-47.

I Hoff och Åkerblom 2011, SLU, sägs att trädgården och idrottsplanen var en del av undervisningsmiljön på samma sätt som lektionssalarna och gymnastiksalen. Lä- och sortimentsplanteringarna har ett odlingstekniskt och biologiskt/genetiskt värde.

Här görs också en jämförelse mellan de bäst bevarade anläggningarna från samma tillkomstperiod; de i Umeå och Linköping. Den visar att trots att dessa båda är byggnadsminnen, så är förändringarna i helhetsmiljön stora, jämfört med Uppsala. Uppsala utpekas som en unik anläggning i sitt slag i landet. Dessutom med goda förutsättningar att rekonstrueras tack vare bevarad dokumentation av dess ursprungliga form. Märkligt nog väljer man i den aktuella planen, att för alltid förstöra just idrottsplanen med sin inramning, den del som i Umeå och Linköping undantagits från byggnadsminnet och dessutom exploaterats.

FVU är också kritiskt till följderna av utförsäljningen av de tre nybildade fastigheterna med Rektorsbostaden, Vaktmästarbostaden och caféet. Hur kommer de nya gränsmarkeringarna, häckar, staket, att påverka upplevelsen av park och trädgård? Den nya byggrätten på 20 m2 vid Vaktmästarbostaden, bullerplank, friggebodar m fl ohistoriska inslag. Den nya stora parkeringen intill Vaktmästarbostaden med 17 platser, som krävs för de nya bostäderna, är helt främmande för anläggningen och påverkar negativt den viktiga första upplevelsen av anläggningen via huvudentrén.

FVU anser alltså att planens genomförande skulle vålla oreparabel skada på anläggningens helhet, att idrottsplanen med sin läplantering och sortimentsplantering skall lämnas obebyggd och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

Vi åberopar också PBL 8 kap §13 om förbud mot förvanskning av anläggningen.

Miljöbedömning

I kommunens Behovsbedömning, 2018-09-26, sägs att planförslaget inte kommer att skada riksintresset och att kulturmiljön inte kommer att få någon tydlig negativ påverkan. Med utgångspunkt i behovsbedömningen och planhandlingarna är kommunens samlade bedömning att ett genomförande av detaljplanen för kv. Seminariet inte medför betydande miljöpåverkan enligt PBL 4:34 och att en miljöbedömning enligt miljöbalken 6:11 – 6:12 (MKB) inte krävs.

I Samråd om behovsbedömning, 2018-11-22, bedömer länsstyrelsen att aktuell detaljplan kan antas medföra risk för betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken.

Länsstyrelsen delar inte kommunens bedömning att den föreslagna planen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. På grund av att planområdet ligger inom riksintresseområdet för kulturmiljön, Uppsala stad C  40 A, samt att Seminarieanläggningen i sin helhet med byggnader, idrottsplan, park och trädgård bedöms vara av riksintresse och är mycket intressant ur ett historiskt perspektiv, poängterar länsstyrelsen vikten av  att kommunen tar fram nödvändiga handlingar i den fortsatta planprocessen, samt att det även finns skäl för kommunen att överväga att göra en miljöbedömning.

FVU: s synpunkter

FVU anser att planens genomförande skulle innebära att en av huvuddelarna i anläggningen, dessutom omfattande ca 25 % av den, i form av idrottsplan, läplantering och sortimentsplantering utplånas. Detta vållar irreversibel skada på helheten i riksintresset, som omfattar byggnader, park, trädgård och idrottsplan. FVU anser därför att en miljöbedömning (MKB) skulle ha gjorts. MB 6:11 – 6:12.

Planens påverkan på riksintresset

I planen sägs under Kulturmiljö, riksintresse
Planområdet ligger inom riksintresse för kulturmiljövården, Uppsala stad C 40 A. Riksintresset omfattar lärdomsstadens betydelse samt vetenskapshistoriskt intressanta trädgårdsanläggningar och parker. Vidare är bebyggelsens utformning och placering samt dess rumsliga samband av betydelse för riksintresset. Bedömningen är därigenom att anläggningen som helhet, med både bebyggelse och trädgårdsanläggning är av betydelse för riksintresset.

Framtagna utredningar
Kommunen stödjer sina värderingar av kulturmiljön på ovan nämnda utredning, Lundgren 2016, Upplandsmuseet samt på Expertutlåtande 2019. Båda handlingarna finns med i planhandlingen.

I planen sägs: Både Upplandsmuseets utredning och expertutlåtandet beskriver att kvarterets värden till stor del finns i byggnaderna men även i utemiljöns strukturer och karaktärsskapande element.

Under Utemiljöns kulturvärden sägs
Seminarieträdgården anlades med en läplantering av gran i norr och ett högt plank kring de södra delarna, vilket gjorde anläggningen till en värld sluten mot omgivningarna.

Upplandsmuseets kulturhistoriska analys pekar ut de delar som markerar områdets strukturer och siktlinjer som de delar i utemiljön som har de högsta värdena, såsom sikten mellan Seminariebyggnaden, Rektorsvillan och Vaktmästarbostaden samt skolgårdens landskapsrum. Viktiga element som lyfts fram är nyttoodlingarna, praktträdgården, äppelträdsallén och idrottsplanen. Kvarterets avgränsning och entréer har inga tydliga värden eftersom de i låg grad liknar de ursprungliga avgränsningarna och entréerna.

I Utlåtande 2020 09 28 sägs på sid. 9: Ny bebyggelse tillåts endast i de mindre värdefulla delarna av kvarteret, på ett respektfullt avstånd från Seminariebyggnaden.

På sid. 22: Planförslaget innebär att endast en mindre värdefull del av kvarteret bebyggs …

FVU: s synpunkter

FVU tolkar Mark- och miljödomstolens dom 2014-03-24 som att Seminarieanläggningen, förutom att ingå i riksintresset Uppsala stad C 40, också utgör ett eget riksintresse för kulturmiljövården, i sin helhet med befintliga byggnader, park, trädgård och idrottsplats. Och att helhetens värde beror av alla delar utan inbördes rangordning – så tolkar FVU Lundgren 2016 och Hoff & Åkerblom 2011.

I kommunens ÖP 2016, del B, nämns anmärkningsvärt nog inte kv Seminariet i uppräkningen av riksintressen. I planen nämns likaså endast riksintresset Uppsala stad som utgångspunkt för bedömningen av värdet. Genomgående framhålls byggnaderna, trädgårds- och parkdelarna som mest värdefulla, medan idrottsplanen med sin läplantering sällan nämns och då som den minst värdefulla delen i anläggningen. Som stöd för de värderingarna hänvisas till Lundgren 2016, men där finns alls inte den jämförelsen av de olika delarnas värden. FVU uppfattar detta som en inte helt saklig argumentation för att motivera nybebyggelse och förminska skadan på riksintresset. Vad Lundgren värderar är de olika delarnas överensstämmelse med den ursprungliga anläggningen och vad som behöver göras för att öka förståelsen för denna. Kartorna som avslutar analysen visar hur delarna är oupplösligt sammanflätade och hur viktig helheten är för tolkningen av den historiska miljön – riksintresset.

I ÖP 2016 sägs att riksintressen inte får skadas påtagligt av exempelvis nya byggprojekt. Tillskott och förändringar kan göras om kulturmiljövärden beaktas.

FVU anser att planens genomförande medför påtaglig skada på riksintresset och att förändringarna, som de nya bostadshusen mm innebär, inte beaktar riksintressets kulturmiljövärden. Tvärt emot vad som sägs i planen överensstämmer den inte med översiktsplanens intentioner.

I Samråd om behovsbedömning, 2018-11-22,

Riksintresse för kulturmiljövården – Uppsala stad, tolkar länsstyrelsen riksintressets värden:

Kvarteret Seminariet, med seminarieanläggningen i sin helhet med byggnader, idrottsplan, park och trädgård bedöms även vara av riksintresse för kulturmiljövården då dessa utgör en av flera monumentala miljöer med offentliga byggnader. I Mark- och miljööverdomstolens dom framhävs att anläggningen är unik i sitt slag i landet såsom en i dess helhet bevarad exponent för anläggningar uppförda i enlighet med 1914 års seminariestadga.

En omvandling av kv. Seminariet med ny bebyggelse inom fastighetens norra del kan riskera att påtagligt skada kulturmiljövärdet inom riksintresseområdet enligt länsstyrelsens bedömning. Av Mark-och miljööverdomstolens dom framgår tydligt att samtliga element hörande till seminarieverksamheten sammantaget har betydelse för riksintressets värden. Det kulturmiljöhistoriska värdet i kvarteret utgörs av befintliga byggnader, park, trädgård och idrottsplats som tillsammans bildar en enhet. Enligt länsstyrelsens mening utgör denna enhet det karaktärsdrag som riksintresset skyddar.

Länsstyrelsen bedömer därför att det proportionella förhållandet mellan delarna i helheten måste beaktas.

I Granskning av förslag till detaljplan för kv Seminariet, 2020-06-09,

Riksintressen för kulturmiljövård – Uppsala stad C, skriver länsstyrelsen:

Länsstyrelsen har tidigare poängterat den fundamentala betydelse parken och den tidigare trädgården har för förståelsen av seminarieanläggningen. Detta medför att genomförandet av, och det kommunen redogör för i samrådsförslaget, återskapande av ytor, planteringar, gångstråk, avgränsningar och entréer måste komma till stånd för att riksintressets läsbarhet i den delen skall stärkas. Endast genom att denna del stärks finns förutsättningar för förändringar i andra delar av området.

Stora delar av de fysiska beståndsdelarna av folkskoleseminariets verksamhet, med byggnader, park och trädgård, kommer att – både i sina delar och som helhet – att på ett bättre sätt än idag vara avläsbara för allmänheten. Återskapandet av trädgårdens utbredning samt skyddet för befintliga byggnader ger möjlighet att långsiktigt bevara dessa värden. Idrottsplatsens storlek minskas, men kommer att finnas kvar och kunna förstås som en del av verksamheten.

Det nya tillskott i miljön som byggnaderna i kanten av och delvis på idrottsplanen kommer att utgöra är främmande för den tidigare seminarieverksamheten. De tillför därmed inte något som stärker det kulturhistoriska värdet. Inskränkningen av det kulturhistoriska värdet i vissa delar har bedömts av länsstyrelsen som acceptabelt, då andra delar kommer att förstärkas. I bedömningen av om gjorda anpassningar i tillräcklig grad uppfyller detta krav, finner länsstyrelsen att så är fallet. Läsbarheten av de riksintressanta kulturmiljövärdena bedöms sammantaget förbättras, då utpekade viktiga delar såsom trädgård och park kommer att delvis återskapas.

FVU: s synpunkter

Länsstyrelsen konstaterar i Samråd om behovsbedömning, 2018-11-22, ovan, att planområdet ligger inom riksintresset Uppsala stad men bedömer också att helheten med alla sina delar är av riksintresse för kulturmiljövården och betonar att anläggningen är unik i sitt slag i landet. Det kulturmiljöhistoriska värdet definieras av att befintliga byggnader, park, trädgård och idrottsplan bildar en enhet och att denna enhet är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar.

Länsstyrelsen delar inte kommunens bedömning att planen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan och anser att det finns skäl för kommunen att överväga att göra en miljöbedömning. Trots att kommunen inte gör en sådan kommer man i föGranskning av förslag till detaljplan för kv. Seminariet, 2020-06-09, överens med kommunen om att godta planen, förutsatt att delar av park och trädgård återskapas och att befintliga byggnader skyddas, och att detta ger möjlighet att långsiktigt bevara dessa värden. Samtidigt kommer man med en tydlig Brasklapp: de nya byggnaderna är främmande för den tidigare seminarieverksamheten. De tillför inte något som stärker det kulturhistoriska värdet.

FVU delar inte alls länsstyrelsens uppfattning om hanteringen av riksintresset utan anser att länsstyrelsens olika ståndpunkter är motstridiga och att slutsatsen inte övertygar. FVU anser att de genomgripande förändringarna, av idrottsplanen och dess inramning av lä- och sortimentsplanteringar, som detaljplanen medför, innebär en irreversibel skada på riksintressets helhet. Detta medges också i expertutlåtandet och i länsstyrelsen tidiga bedömning av risk för påtaglig skada på riksintresset.

Åtgärder som stärker värdet i en del kan i detta fall inte rättfärdiga, att irreversibel skada på värdet orsakas i en annan del, när det konstaterats att just helheten är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar. Med stöd i Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (till 3 kap 6 § andra stycket Miljöbalken), NFS 2005:17: En negativ inverkan som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset bör som regel anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön, anser FVU därför att förslaget till detaljplan strider mot miljöbalken 3 kap 6 § och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

Avslutning

Seminarieanläggningen – högklassiga byggnader, en historisk park, unik i Sverige – åskådliggör ett viktigt historiskt skeende i vårt land. Den utgör en anläggning i raden av vetenskapligt och pedagogiskt intressanta trädgårdar i Uppsala, en anläggning i byggnadsminnesklass.

Naturligtvis är FVU positiv till att byggnaderna skyddas och att delar av parken restaureras. Men varken kommunen eller länsstyrelsen har förstått att värdesätta park, trädgård och idrottsplan lika högt som byggnaderna. Florensdokumentet – en internationell överenskommelse, redan 1982 sanktionerad av ICOMOS, en kommitté knuten till FN, ger för första gången de historiska parkerna samma skydd som de kulturhistoriska byggnaderna.  Så säger även KML 3 kap §§ 1-2.

FVU har, så länge exploateringsfrågan varit aktuell, rättsligt drivit frågan om byggnadernas och parkens, trädgårdens och idrottsplanens lika värde och rätt till samma skydd. Därför bör kv Seminariet i sin helhet bevaras och skyddas.

Vårt konstruktiva förslag är att hemställa om att kommunen företar ett markbyte och återtar ägandeskap och ansvar, och i den rollen sköter anläggningen som det riksintresse för kulturmiljövården den är.

Vi bilägger Svenska byggnadsvårdsföreningens utlåtande över förslaget till detaljplan som ett komplement till vårt överklagande, och som FVU står helt bakom.

För Föreningen Vårda Uppsala

 

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong                              Ulla Björkman

Ordförande               Vice ordförande                                Styrelseledamot

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.