Uppsala är känt för sin Kulturnatt men nu får det inte handla om att vi säger god natt till kulturen, skriver Hans Persson, som vill se ett nytt konstmuseum.
FOTO: STAFFAN CLAESSON

Konsten behöver ta plats i Uppsala och Uppsala behöver ta plats i konstvärlden, skriver Hans Persson.

Kulturdebatt

21 september skriver Ulf Segerlund och Staffan Karlsson från Metod arkitekter om det konstmuseum Uppsala behöver. Det är lätt att instämma i att konstmuseet bör få en central och lättillgänglig placering. De beskriver sin vision om hur Kaniken kan omvandlas till attraktiva lokaler. En rad omständigheter gör dock att Kaniken inte är en optimal lösning.
Huset i sig förmedlar en borgliknande stramhet som förmedlar en känsla av att det som ryms innanför dess mörka tegelväggar ska hållas avskilt från invånarna.
Huset lämpar sig inte för ett konstmuseum som ska stå för ”rymd och öppenhet”, som Segerlund och Karlsson framhåller som viktiga värden. Ett konstmuseum ska erbjuda goda ljusinsläpp och möjligheter att exponera konst utåt.
Gaturummet och årummet utanför Kaniken möjliggör inte att verksamheten expanderar utanför huset och blir en del av stadsmiljön. Det gör verksamheten inåtvänd och sluten. En innergård på taket innebär att både servering och konsten där saknar naturlig kontakt med livet utanför. Ett konstmuseum ska tala om att det finns och locka till kontakt och utforskning.
Christian Chambert har 6 september belyst svårigheter med Kaniken som plats för ett konstmuseum. Dessa invändningar kvarstår även efter Segerlunds och Karlssons kommentarer.
Segerlund och Karlsson pekar på möjligheterna att förlägga delar av konstmuseets verksamhet till Stadsträdgården. Det är en god tanke, men Kaniken ligger inte precis i direkt anslutning till Stadsträdgården. Däremot skulle ett konstmuseum på Hamnplan göra en sådan samverkan naturlig. En placering där uppfyller krav på lättillgänglighet, öppenhet, synlighet och interaktion med andra attraktioner. Det är svårt att förstå varför en sådan optimal placering inte på allvar beaktats i debatten.
Hamnplan och närliggande områden är redan attraktiva för en lång rad aktiviteter, något som ett konstmuseum skulle dra nytta av och stärka.
Ett konstmuseum i en ny byggnad innebär att krav som kan ställas på en sådan institution kan tillgodoses utan att trängas in med skohorn. Utställningslokaler kan utformas optimalt för de många typer av användning det handlar om på ett konstmuseum.
Ett konstmuseum bör vara en byggnad som i sig själv är ett konstverk med höga estetiska kvaliteter, en ambition som Kaniken har begränsningar att leva upp till. Om Uppsala vill placera sig högt på Sveriges karta över spännande konstupplevelser bör detta var en del av upplägget. En arkitekttävling skulle ge en god bild av hur den potential som finns kan tillvaratas och inspirera till nytänkande vad gäller konsten i Uppsala. Höga kostnader anförs ofta som ett skäl att inte bygga nytt. Nu hör vi så gott som dagligen hur billigt det är att låna för investeringar. Uppsala bör ta vara på denna möjlighet att investera i konst och kultur.
Uppsala är värt ett konstmuseum som tillgodoser många olika och högt siktande ambitioner. Konsten behöver ta plats i Uppsala och Uppsala behöver ta plats i konstvärlden. För att anspela på ett idag gångbart uttryck: Uppsala är värt ett sjujäkla konstmuseum!
Om vi ska leva upp till den gamla devisen ”Uppsala är bäst” så behöver vi lägga manken till. Till och med lilla Lund har en egen byggnad för kulturen. Uppsala ska absolut inte vara sämre. Uppsala är känt för sin Kulturnatt men nu får det inte handla om att vi säger god natt till kulturen. Vi är värda så mycket bättre!
Hans Persson,
kulturgeograf