Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-11-23
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Tryffelvägen, del av Norby 31:52, Uppsala kommun.
Dnr 2012/20156-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2012-11-26. Planförslaget innehåller 13 kedjehus/radhus i 3 våningar samt 70 lägenheter i två flerfamiljshus med 3-4 våningar. Exploateringen sker på mark som enligt gällande detaljplan är park- och naturmark.

FVU:s synpunkter
Mot syfte och huvuddrag i planen finns inga invändningar. Norby utgör på många sätt en resurs som bostadsort med nära koppling till naturmark och friluftsområden. Med stadens tillväxt har det som varit ett landsbygdssamhälle blivit närmare knutet till innerstaden som nu också bekvämt kan nås, inte minst med cykel, vilket också gäller de nya campusområdena under utbyggnad i Kåbo/Rosenlund och Ultuna.

Den tidiga bebyggelsen i Norby har prägel av förhållanden i landskommunen, Bondkyrka, med enklare planinstrument än som gällde ”staden”. Detta bidrog till en rätt vildvuxen samhällsutbyggnad med vägdragning och tomtsättning anpassad efter topografi och gamla ägogränser, Utbyggnaden därefter, i regi av många och självlärda byggherrar, bidrog till en osorterad byggnadsflora. Utbyggnaden från och med 60-talet har skett mer sammanhållet med grupper av villor, radhus och kedjehus, samtidigt som nybyggnader ägt rum på gamla egnahemstomter, ibland också på nyavstyckad mark. De enda flerfamiljshusen har legat samlade kring Svamptorget, sedan 60-talet lokalt centrum. Här har det också skett tillskott på senare decennier med en mer stadsmässig bebyggelse: tvåvåningshus i enstaka kvarter och senast på 90-talet den samlade utbyggnaden i Norby Trädgårdsstad.

Föreliggande planförslag för ny bebyggelse, i läge nära trädgårdsstaden, torg och huvudtrafikled, vill ge en mer stadsmässig karaktär åt området. Till detta bidrar blandningen av bostadstyper, grupphus (kedjehus/radhus) och flerfamiljshus, liksom inslagen av kommersiell och social service.

Planområdet framstår som en restyta, begränsad av vägstråk som korsar och tangerar och med närbelägna bostadskvarter. Dispositionen med lägre grupphus längs lokalgata och flerfamiljshus vid huvudstråk är rimlig. Dock, som också påpekas i planhandlingen, ligger grupphusen söder om infartsvägen trångt, invid en höjdvägg som skuggar. Läget ger också de boende störningar från tidvis tät trafik till och från området.

Vad FVU främst vill invända mot är hanteringen av bebyggelsen närmast Norbyvägen. I planen framhålls problemet med trafikföringen på huvudleden. Högre byggnader avses fungera som bullerskärm in mot området. Olägenheterna för de boende i husen föreslås motverkas genom att minst hälften av bostadsrummen jämte uteplats orienteras mot tyst sida samt genom inglasning av vissa balkonger. Norbyvägens angivna status som stomtrafikled innebär emellertid att trafikintensiteten kommer att öka. En framtid med ökad kollektivtrafik som kan innebära utveckling av spårvägslinjer måste också vägas in. De av riksdagen antagna riktvärdena för trafikbuller grundas på forskning om vilka nivåer som kan accepteras utan men för hälsa och livskvalitet. Visst kan avvägningar i enstaka planeringssituationer innebära att det kan vara motiverat att tillämpa Boverkets avstegsfall. Men det är inte rimligt att i detaljplan efter detaljplan förutsätta att avstegsfall kan tillämpas, med syftet att nå så hög exploaterings som möjligt. FVU anser därför att frizonen mot vägen bör ökas för att garantera en god ljudmiljö.

Den högre exploateringen av randområdet har också rent gestaltningsmässiga motiv. Bebyggelsen skall utgöra ett tydligt entrémotiv in mot trädgårdsstaden: ”… en gestaltning som utgår från kubiska former”, en front med karaktär av stenstad. Illustrationerna visar husblock med raka avslut och balkongsättningar i geometriserande mönstring, med uttryck som präglar förnyelseområdena i Stor-Stockholm.

Stadsmässigheten är lovvärd men måste anpassas till platsen. Norby är ett omvandlingsområde, men ej en nednött stenstad eller uttjänt industrizon. En rimlig förebild borde därför vara just trädgårdsstaden vilket innebär att bebyggelsen vid Norbyvägen bör anpassas bättre till gaturum och vegetation. Planområdet tangeras av vägen där den löper i en lång böj, den gamla landsvägen, som både är en komplikation och en tillgång. Bebyggelsen bör understryka rörelsen genom kurvan där intrycket sedan är olika beroende från vilket håll man kommer. Det sker inte i förslaget med sättningen som är en stereotyp kubism.

FVU föreslår en omarbetning av byggnadskropparna, gärna sammanhängande, men med krympta volymer och med större variation i byggnadslinjer som ger ökad frizon till trafikområdet och även tar hänsyn till vegetationen inom området. En utgångspunkt för planeringen bör vara att bevara bestånd och enstaka exemplar av välvuxna tallar som skulle kunna berika och rama in bebyggelsen lagd som i en skogspark. Avgränsningarna mot kringliggande bebyggelse är också viktiga studera. Ett motiv som självklart måste beaktas är den konstnärliga utsmyckning som är placerad på den norra sidan infartsgatan, satt som entréskylt till trädgårdsstaden och ett förtecken till gestaltningen med konst i bostadsområdet. Skulpturen av Tord Holm, ”Dös”, vill med sin primitiva gestalt påminna om områdets koppling till Hågadalen, den urgamla boplatsen vid vattenleden, men också som symbol för en mötesplats vid den gamla landsvägen.

Beträffande husens volymer bör också här ske en långt mer gången nyansering. Med anpassning till den nära trädgårdsstaden kunde byggnaderna ges en mer varierad och intim prägel genom en successiv sänkning av våningsantalet: i respektive kvarter, från 4 våningar närmast infartsgatan, därefter en nedtrappning halvvåningsvis , 3,5, 3 och 2,5 våningar. Det traditionella byggnadssättet med inredd vind kunde inspirera till en attraktiv takarkitektur och på ett smidigt sätt också avgränsa lägenheter från trafikstörningar och även bidra till en mer differentierad lägenhetssammansättning med tillskott också av mindre lägenheter. Om man nu också vill utveckla stadsmässighet med inslag av komplement till bostäder, kunde man mer konsekvent, i bottenvåningar, inreda ”bokaler” för flexibel användning, all slags egenföretagsamhet, handel, hantverk, kontorsändamål. Trafikflödet skulle här då snarast vara till fördel.

Sammanfattning
FVU anser att kompletterande bebyggelse är lämplig i planområdet. Exploateringen är dock för hög vilket leder till bristande kvalitet i stadsmiljön; grupphusen ligger trångt och skuggigt söder om infartsvägen och bostäderna i flerfamiljshusen får en bullrig miljö med ljudnivåer som överskrider av riksdagen antagna värden. Flerbostadshusens byggnadsvolymer bör anpassas bättre till den svängda Norbyvägen. För att stärka områdets kvalitet bör också bebyggelsens skala och förläggning väljas med större hänsyn till platsen, till befintliga träd och till mötet med trädgårdsstaden.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande Carl Erik Bergold, styrelseledamot