Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                   2013-08-29

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Nåsten 1:1, Uppsala kommun. Dnr 2012/20189. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-08-30. Planområdet, som är i privat ägo, ligger på en skogbeklädd höjd ca 2 km väster om Stenhagen öster om väg 55 och intill naturreservatet Håga – Nåsten. Planförslaget innehåller 10–15 småhus och 40–50 lägenheter i små flerfamiljshus i två våningar.

Sammanfattning av FVU:s yttrande:

• FVU avstyrker förslaget helt. Skulle planarbetet ändå fortsätta ber FVU härmed att få framföra en annan uppfattning än länsstyrelsen. Vi anser att en fullständig MKB behöver utföras innan planarbetet går vidare. En eventuell tillkommande bebyggelse måste enligt FVU:s bedömning under alla förhållanden begränsas betydligt i förhållande till förslaget. Hela området söder om Hågaån borde undantas från exploatering i större skala för att bevara ett respektavstånd till naturreservatet Hågadalen –Nåsten, som också innefattar riksintresseområden för kulturmiljövården.

• Enligt FVU:s mening är lokaliseringen illa vald även från andra perspektiv och framstår som allmänt lösryckt, utan koppling varken till egentlig landsbygd, stadsdel eller kransort. Exploateringen kommer dessutom att kräva stora investeringar i nödvändig infrastruktur. FVU ställer därför frågan varför inte denna nybebyggelse i stället lokaliseras till en av kransorterna som ett led i inriktningen att successivt utveckla dessa till levande samhällen med boende, verksamheter och basservice.

• Den föreslagna exploateringen innebär en fortsatt utspridning av bebyggelse utan tillgång till närservice, vilket ökar bilåkandet i strid med miljömålen i ÖP 2010. Projektet avviker från ÖP 2010 även genom att en fördjupning av översiktsplanen saknas för området. Därmed finns inte den kunskap som krävs för att veta att projektet inte strider mot angiven inriktning i ÖP, dvs att området ska hållas fritt från bebyggelsetillskott och andra förändringar som kan försvåra en senare ändamålsenlig utbyggnad och/eller bevarande för rekreationsändamål.

FVU:s synpunkter

FVU vill först lyfta fram att det tilltänka bebyggelseområdet ligger i nära anslutning till naturreservatet Hågadalen – Nåsten, inte minst Rödmossen, som har den högsta skyddsklassen inom reservatet. Kommunen har också nyligen invigt en fjärilsstig mellan Rödmosseområdet och det tilltänkta bostadsområdet på Nåsten 1:1. Fjärilsstigen går genom ett område som är ett av de artrikaste i landet vad gäller förekomst av dagfjärilar. Även om det inte går att säga utan ytterligare utredning hur stor risk för känsliga arter som exploateringsförslaget kan innebära måste ändå konstateras, att området oundvikligen blir närområde till den tilltänkta nya bebyggelsen med risk för allmänt slitage. Det är ändå fråga om ett ganska stort tillskott av boende.  En fullständig MKB kan inte avvaras enligt FVU:s mening.

Det saknas knappast exempel inom Uppsala på att trycket kan bli alltför hårt på känsliga närområden till bostadsområden utan att fördenskull avsiktlig vandalisering kan sägas förekomma. Härtill kommer, att en viss privatisering är svår att undvika av gränszonen mellan reservatet och bebyggelsen, den föreslagna ”trädridån” till trots, vilket i sig påverkar reservatet negativt. Trädridån är för övrigt alltför smal. Det kan också bli ett hårt tryck på trädfällning för att få in mera sol i bostadsområdet, varvid området kan komma att exponeras ytterligare mot reservatet.

Det behöver också analyseras hur det går att undvika ökad trafik över Läbybron (1600-tal), nära Lillängens gravfält (äldre järnålder). I det sammanhanget bör understrykas, att även om planområdet formellt ligger utanför riksintresseområdet för kulturmiljön kring Hågahögen (bronsålder) är det ändå beläget i närområdet till en av de viktigaste fornlämningarna i vår historia. Riksintresseavgränsningarna är schematiska och Riksantikvarieämbetet påpekar också i en nyligen upprättad PM ”Riksintressen för kulturmiljövården – Roller och ansvar” (2012-11-08), bl a att ”även åtgärder utanför riksintresseområden kan medföra påverkan på riksintresset och bör beaktas.” FVU anser att även i detta avseende saknas erforderlig analys och beskrivning av konsekvenserna.

Miljöbedömningen i ärendet är således ytterst knapphändig ifråga om effekterna för det skyddade området och enligt FVU:s mening krävs som tidigare anförts en fullständig MKB innan planarbetet kan fortsätta.

Hågadalen – Nåsten är ett välbeläget rekreationsområde för stadsborna. Området har en lantlig karaktär och är idag förhållandevis opåverkat av bebyggelse. Vad gäller den föreslagna tillkommande bebyggelsen som sådan noteras att karaktären knappast är lantlig även om en viss anpassning eftersträvas i utformningen. De familjer som kan förväntas söka sig till området torde ha förväntningar på att leva ungefär som i en villaförort och kommer att ha sin dagliga sysselsättning i stan. Hur det ska gå att infoga en så stor grupp människor på ren landsbygd utan konflikter med lantbrukets berättigade intressen vad gäller djurhållning, gödsling, motorljud från arbetsredskap mm kräver också någon reflexion i planarbetet. Alltför ofta uppstår konflikter pga allergiproblem mm. Den ökade trafiken, som blir följden när många familjer ska resa till och från arbetet och affärerna, barn och ungdomar som ska skjutsas till och från skola, aktiviteter och annat, kan i sin tur innebära störningsmoment för dem som idag är bosatta i en etablerad lantlig miljö. Idag ger landskapet där bebyggelsen planeras ett harmoniskt intryck av småskaligt jordbrukslandskap med en del villor i anslutning till äldre bybebyggelse och skapar därigenom det önskade respektavståndet till naturreservatet Hågadalen Nåsten. Exploatering i större skala här bör inte komma ifråga.

En bostadsbebyggelse av föreslagen karaktär och omfattning innebär behov av nya lösningar för transporter, försörjning av vatten och avlopp mm, särskilt byggande av en helt ny vägförbindelse med rv 55, som dessutom innebär krav på arkeologisk utredning och kanske ytterligare åtgärder. Under samrådstiden har det separata förslag beträffande en ny vägförbindelse, som ärendet hänvisar till, inte stått att finna på kommunens hemsida, vilket i sig understryker behovet av en fullständig MKB, där också effekterna av en vägförbindelse visas och övervägs tillsammans med övriga effekter av den tilltänkta bebyggelsen.

Exploateringen kan med andra ord bli mycket kostsam i ekonomiska termer och frågan bör ställas om inte också priset för intrånget som sådant blir samhällsekonomiskt oproportionerligt högt, även om efterfrågan på bostäder är stor.

FVU är tillskyndare av en utveckling utanför staden i kransorterna för att förstärka dessa och få till stånd levande samhällen för boende och verksamheter och tillräckligt befolkningsunderlag för basservice. Denna, i och för sig ganska stora, bostadsenklav saknar emellertid helt den kopplingen och innebär i stället fortsatt utspridning av bebyggelse på landsbygden. Stadsdelen Stenhagen med skola och dagligvaruhandel mm ligger på andra sidan rv 55, ca 2 km från det tilltänkta nya bostadsområdet, ett avstånd som medför hög bilanvändning. Närmast finns, som sagts, utöver lantbruk mm en viss, äldre villabebyggelse i Nyborg. Det tilltänkta tillskottet av bostäder framstår som lösryckt i ordets alla bemärkelser.

Det anges i planhandlingen att enligt ÖP 2010 ingår planområdet i ett strategiskt område för framtida stadsbyggnad som ska hållas fritt från bebyggelsetillskott och andra förändringar som kan försvåra en senare ändamålsenlig utbyggnad och/eller bevarande för rekreationsändamål. FVU anser att det aktuella projektet helt strider mot denna inriktning i översiktsplanen. Att på detta sätt slänga ut en bebyggelsegrupp kan, på grund av bristande planering av helheten i en eventuell kommande stadsutveckling utmed väg 55, komma att försvåra en senare ändamålsenligt utbyggnad och/eller bevarande för rekreationsändamål, dvs just en sådan situation man enligt översiktsplanen vill undvika.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman                    Bengt Jonsell

Ordförande                         Styrelseledamot                  Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                 2013-08-26

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Börje-Hässelby 1:2 m.fl., Uppsala kommun.

Dnr 2012/20130-1. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t.o.m. 2013-08-27.

FVU:s synpunkter

FVU framhöll vid samrådet att i första hand bör denna jordbruksmark, som ingår i odlingslandskap med särskilda odlingsvärden, inte alls tas i anspråk för bebyggelse. Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen och naturskyddsföreningen. Tyvärr konstaterar FVU att i granskningsförslaget har planområdet i stället utökats med 5 ha varav 2 ha för verksamheter. Detta innebär att plangränsen mot nordväst förskjutits ytterligare ut på jordbruksmark med 30 m.

Vidare anförde FVU att om området ändå planeras för verksamheter bör förslaget kompletteras med väl genomtänkta planbestämmelser för att garantera en arkitektonisk gestaltning av hög kvalitet – med hänsyn till mötet med slätten, till att området utgör gräns mot en av stadens entréer samt för att nå ett gott samspel med staden i övrigt.

I ett avseende har synpunkter från FVU tillgodosetts. Gatuområdet vid väg 272, Gysingevägen, har breddats för att rymma en trädrad mellan vägen och det nya verksamhetsområdet. Inget nämns dock i planhandlingen om hur en sådan trädplantering ska genomföras. FVU förutsätter att denna fråga beaktas i kommande genomförandeavtal avseende förändringar av Gysingevägen, väg 272, som ska tecknas mellan Uppsala kommun och Trafikverket.

Övriga av FVU anförda synpunkter – att genom ett gestaltningsprogram och planbestämmelser få till stånd en arkitektoniskt sammanhållen miljö har inte ens bemötts i samrådsredogörelsen. Det är ytterst förvånande att Uppsala kommun, med uttalade ambitioner att utveckla en attraktiv stad och trots alla vackra ord i översiktsplanen, helt tycks negligera vikten av god arkitektur och anpassning till närmiljön så fort projekten ligger i utkanten av staden eller i kransorterna.

Meningen i planbeskrivningen ”byggnader ska utföras med god kvalitet vad gäller utformning och materialval” har ingen juridisk verkan vid bygglovsprövningen och berör överhuvudtaget inte den viktiga frågan om en viss samordning av byggnadernas utformning för att uppnå en god helhetsverkan.

FVU framhåller avslutningsvis, i likhet med samrådsyttrandet:

Den karaktäristiska egenarten i Uppsala – det direkta mötet mellan koncentrerad och samordnad stadsbebyggelse och öppet jordbrukslandskap suddas nu ut i plan efter plan genom tillkomsten av odeciderad bebyggelse utan ambitioner. Inte minst i tider av snabb stadsutveckling är det av stor vikt att vara aktsam om stadsmiljöns egenart för att stadens ”varumärke” ska bestå och utvecklas för framtiden. Inriktningen för denna detaljplan och för all planering i Uppsala bör därför vara att bevara, utveckla och förstärka stadens egenart.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2013-08-12

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner för planskilda järnvägskorsningar vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan, Uppsala kommun. Dnr 2012-020105, resp. 2013-001156. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade detaljplaner utsända för granskning t o m 12 aug 2013 och ber att få anföra följande.

FVU:s synpunkter

Föreningen ställer sig positiv till syftet att förbättra framkomligheten inom stadskärnan och förbättra kopplingen mellan stadshalvorna och till ytterstadsdelar. Positiv är också avsikten att skapa utrymme för framtida kollektivtrafik (även spårbunden) samt för gång- och cykeltrafik.

Ingreppen kommer att ske i en offentlig miljö med stora kulturvärden. FVU framhöll vid samrådet (2011-07-04) vikten av att utformningen av passagerna anpassas till stadsrummet med en gestaltning som minimerar intrycket av visuell barriär i gatuperspektivet och där broavgränsning, anslutningar och tunnelrum blir utförda med all tänkbar arkitektonisk omsorg, där material, ljussättning och vegetation har stor betydelse.

Till grund för planeringen har legat en särskild utredning, en miljökonsekvensbeskrivning med analys av ingreppens påverkan på kulturmiljön med dess historiska och stadsbildsmässiga värden. Det är ett omfattande studium med bred historieteckning, som bakgrund för en noggrann beskrivning av nuläget.

Miljökonsekvensbeskrivningen ingår i planhandlingarna, kondenserad till en sida, ”Stadsbild och kulturmiljö” ( i planen för S:t Olofsgatan utan rubrik i innehållsförteckning).  Synpunkter i utredningen återkommer i övrigt som underlag för formuleringar i planhandlingen. Ambitionsnivån vad gäller stadsbilds- och kulturmiljöfrågor har en inriktning och hänsynsgrad som FVU finner lovvärd och som svarar mot det förhållningssätt som föreningen lyfter fram i sitt samrådsyttrande; dvs det är väsentligt att detaljplanernas syfte inte bara är att lösa en trafikteknisk fråga utan också att finna en god anpassning till stadsbilden samt att skapa förutsättningar för ett minskat bilberoende.

FVU vill dock än en gång framhålla vikten av att gestaltningen genomförs enligt ambitionerna.  Av planhandlingarna framgår att kommunen avser att ta fram gestaltningsprogram inför genomförandet. FVU anser dock att gestaltningsprogrammet borde ha tagits fram redan nu och bifogats detaljplanerna. Programmet borde, för att garantera kvalitet vid genomförandet, ha kopplats till plankartan genom en särskild planbestämmelse. FVU vill vidare framhålla vikten av att programmet tar fasta på att skapa en god samordning av konstruktion, arkitektur och konstnärlig gestaltning genom att erforderliga kompetenser knyts till projektet i tidigt skede av projekteringen, eventuellt genom ett tävlingsförfarande. Arbetet kunde kanske då också breddas och leda till en översyn av övriga underfarter i centrala staden: Centralpassagen, vid Skolgatan, Vaksalagatan och Strandbodkilen, alla offentliga rum med stort gemensamt symbolvärde.

S:t Olofsgatan är till skillnad från S:t Persgatan avsedd för genomfart av biltrafik. Förutsättningarna för att bygga planskildhet är också avsevärt mera gynnsamma för S:t Olofsgatan jämfört med S:t Persgatan. Det finns betydligt mera utrymme för en tunnel vid S:t Olofsgatan och för erforderliga ytor för angöring.

S:t Persgatan är däremot smal. Även om det här bara är fråga om en tunnel för gång- och cykeltrafik under järnvägen jämte en enkelriktad gata i nerfarten till tunneln är utrymmet knappt för att tillgodose erforderliga ytor för den angöring som krävs för omgivande bebyggelse, främst för Frälsningsarméns verksamhet. Tunnelnerfarten leder också till svårbemästrade transport- och uppställningsproblem för övriga fastigheter, där fordonstrafik måste ta en sträcka av Järnvägspromenaden i anspråk med alla olägenheter som då uppstår. Underfarten skapar här en ny trafikrisk. Nivåförhållandena innebär också, trots att tunnelhöjden är betydligt lägre jämfört med S:t Olofsgatan, att järnvägen höjs 80 cm och dessutom får en konstruktionshöjd på 1,5 m vilket medför en dramatisk förändring av gatuperspektivet, i synnerhet som gatan har en så begränsad bredd.

FVU vill därför föreslå att ett alternativ utreds för S:t Persgatan med bibehållen plankorsning. Av planhandlingarna att döma har ett sådant alternativ ej utretts närmare. Anläggningskostnaderna skulle minska drastiskt. Inte minst viktigt är, i denna vitala punkt i staden, att möjlighet härigenom finns att bevara och utveckla rumskänslan som präglade stadens renässansplan med dess stadsmässighet, både monumental och intim. S:t Persgatan förbinder med sin siktlinje gammalt och nytt. Från järnvägskorsningen anar man åt ena hållet bron mot domen och i motsatt riktning skönjer man 1960-talets låghusstad på Kvarngärdet. Med den förtätning som nu sker i staden, i många fall med brutna siktlinjer som följd, bör en obruten siktlinje i S:t Persgatans sträckning med tiden uppfattas som alltmer attraktiv. S:t Persgatan med bibehållen ”gammaldags” och småstadsmässig karaktär skulle fullborda Uppsalas historiska flöde, som här fortfarande löper obrutet, ut från Valvgatan och S:t Eriks gränd. S:t Persgatan skulle komma att framstå som ett inbjudande och angeläget stråk att följa – en led som kan bidra till sammanhang, som kan utveckla och föra samman alla slags attraktioner i staden.

Tågens rörelse har alltid varit en lockelse i staden. Här vid S:t Per-övergången, ger tågen vid passage en fläkt från yttervärlden och under tiden med nedfällda bommar en välgörande paus och rast i vandringen genom staden. De långa bomfällningstiderna jämte ökad tågtrafik anförs som skäl för att bygga planskildheten med syftet att uppnå ökad trafiksäkerhet. En plankorsning skulle dock kunna utformas mer trafiksäker jämfört med dagens utformning. Med en utveckling av tekniken borde bomfällningstiderna kunna kortas.

En ytterligare aspekt kan nämnas. Av en artikel i SvD 2012-07-10 framgår att enligt en färsk analys från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) på grundval av ett EU-direktiv 2007, finns det 18 tätorter i Sverige med en betydande risk för översvämningar, bl.a. Uppsala. Underfarterna kan således översvämmas och vid trafikolyckor helt blockeras. En bibehållen plankorsning vid S:t Persgatan skulle då kunna fungera som ”nödpassage” i krislägen för gång- och cykeltrafik och låga fordon. Om båda de planerade planskildheterna genomförs skulle, t ex vid översvämning, endast Vimpelgatan i yttre Kungsängen återstå som alternativ för en obehindrad övergång.

Sammanfattning

FVU inser att en planskildhet för S:t Olofsgatan är nödvändig och ställer sig positiv till detta projekt. Ombyggnaden kommer att ske inom ett område som har rimligt utrymme för angöring, lossning mm. Gatan är också här gestaltad med den ”boulevard-bredd” som föreskrevs i 1880 års storstadsmässiga rutnätsplan.

FVU vill däremot starkt förorda att ett alternativ utreds som innebär att S:t Persgatan bibehålls med sin övergång i nuvarande markläge och att planen omarbetas med anpassning därefter. Gatan anknyter till 1643 års finmaskiga gatunät och ger inte utrymme för lösningen med trafiktunnel. Kulturhistoriska hänsyn och stadsbildskvaliteter är motiv till att i just denna sträckning bibehålla ursprungskaraktären i renässansens stadsplan. En bevarad plankorsning i centralt läge har också stor betydelse vid t ex översvämning som omöjliggör passage i nedsänkta lägen. Dessutom innebär en sådan lösning lägre anläggningskostnad. Säkerheten bör kunna ökas och med förbättrad teknik bör de långa bomfällningstiderna kunna kortas.

FVU konstaterar vidare att miljökonsekvensbeskrivningen om kulturmiljön på ett utmärkt sätt beskriver de villkor inför förändringar som stadsrummet ställer med dess kulturhistoriska och gestaltningsmässiga kvaliteter.  Skrivningen med exempel och karaktäristik är lovvärd. FVU vill dock framhålla, att för att garantera kvalitet vid genomförandet bör de gestaltningsprogram som nämns i planhandlingarna tas fram redan nu och ingå som bilaga till detaljplanerna med koppling till planbestämmelse på plankartan. Det viktigaste syftet med programmet är att få till stånd en samordning av konstruktion, arkitektoniskt uttryck och konstnärlig utsmyckning. Detta bör lämpligen ske genom att erforderlig expertis i tidigt skede knyts till projektet, t ex genom ett tävlingsförfarande.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund, ordförande                     Carl Erik Bergold, styrelseledamot