Uppsalatidningen 2013-06 27

DEBATT.

ANPASSA TILLVÄXTEN TILL STADENS SÄRART !

Att bejaka modetrender utan hänsyn till vår unika stadsmiljö kan innebära misstag som 1960-talets rivningsvåg, anser Föreningen Vårda Uppsala.

Silhuetten, slätten – så lär stadsarkitekten Leche ha benämnt viktiga drag för Uppsalas identitet. Leche såg alltid till helheten och Sala backe speglar hans ledord för en god stadsmiljö: måttlig skala, arkitektur präglad av både variation och samspel samt grönska. Nu liksom då betyder en attraktiv stadsmiljö mycket för trivseln i våra dagliga liv, för vår hälsa och för stadens förmåga att konkurrera med andra stadsregioner.

Föreningen Vårda Uppsala formulerade vid sitt 50-års jubileum ”Åtta principer för en god stadsmiljö”. En av dessa handlar om vikten av att bevara stadens silhuett samt att nya hus utformas med god modern arkitektur som samspelar väl med stadsmiljön. Idag står Uppsala inför en kraftig tillväxt vilket är positivt, men denna måste ske med hänsyn till stadens unika värden. Låt oss titta på några aktuella projekt.

”Arkitektur som sätter staden på kartan”, som det ofta uttrycks, har blivit en modetrend. Höga hus har kommit att stå för djärvhet och nytänkande. På Kvarngärdet blir det två elvavåningshus. Sedan en tid gäller byggrätt för ett åttavåningshus vid Klostergatan i stadskärnan. Nu är det dags för 40 meters höghus i Fyrislund. Är detta början på en höghusera i Uppsala?

Höga hus i en ring runt stadskärnan kan bli förödande för Uppsala som över lag har måttliga hushöjder. Höga hus försvagar intrycket av den väl sammanhållna stadsbilden med dess karaktäristiska silhuett som möter slätten; ett av stadens viktiga s.k. varumärken skulle kanske helt försvinna.

Förslagen till ny förvaltningsbyggnad för Universitetet och ombyggnad av Åhléns är andra exempel, i och för sig med arkitektonisk kvalitet, som visar brist på känsla för stadens kulturvärden. Förvaltningsbyggnaden skulle bli alltför dominerande i en av Uppsalas mest identitetsskapande miljöer med Slottet, Carolina Rediviva och Botaniska trädgården. Åhlénshusets svängda glasfasad kommer att bryta sönder helheten på Stora Torget, ett unikt torg av renässanstyp med gator som möts på mitten och strikt avgränsat av stenhus. Hus är inte skapelser som ställs ner var som helst utan tanke på samspelet i stadsmiljön. Vem vill i framtiden se staden som en tillfälligheternas modeparad?

Ett annat exempel på bristande hänsyn till omgivningen är Östra Sala backe-projektet, en bebyggelse så tät och hög att den kommer att bli en åtskiljande mur i stadslandskapet i stället för att för att länka samman Sala backe och Årsta, båda områden i måttlig skala. Visst behövs det bostäder, men även ett kommunalt ansvar behövs för långsiktigt god stadsmiljö. Det finns en risk att bejakande av modetrender utan hänsyn till Uppsalas unika stadsmiljö, kan leda till att dessa byggnader i framtiden kommer att betraktas som grava misstag på samma sätt som vi idag ser på 1960-talets rivningsvåg, då stora delar av Uppsalas stadskärna revs.

En annan oroande tendens är de stora verksamhetsområden som adderas ut på slätten – en vildvuxen blandning av lådliknande byggnader på stora parkeringsytor. Effekten blir att det tydliga mötet mellan staden och slätten förändras. Dessutom bebyggs jordbruksmark, en resurs som kan behövas för framtida försörjning.

Uppsala finns på kartan sedan tusen år och behöver inte marknadsföras med nya omvälvande grepp. Den fortsatta tillväxten får inte ske utan analys av hur stadens unika värden påverkas. Vilken utmaning är det inte att i stället varsamt förtäta staden och samtidigt möta en del av tillväxten genom att satsa på en utveckling av kransorterna till en storlek som medger god service? Med andra ord att i sann Leche-anda, utgå från Uppsalas unika förutsättningar genom att bevara, utveckla och förstärka stadens särart – den gröna staden i måttlig skala med den klassiska silhuetten som möter slätten.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund

Ordförande

Åhlénsvaruhuset, artikel UNT, skriven 22 mars 2011, publicerad ti 26 april 2011.

Aldrig för sent

Då det nya Tempovaruhuset stod färdigt 1961 vållade den s k tårtpappersfasaden en proteststorm i Uppsala. En av konsekvenserna blev bildandet av Föreningen Vårda Uppsala. I föreningens styrelse har vi diskuterat det senaste förslaget till fasad, som helt plötsligt gavs bygglov i höstas. I UNT har bl a Ulla Fries klokt beskrivit de negativa konsekvenserna av den nya glasfasaden, som den presenterats med arkitekternas skisser.

Vad vill Åhléns? Bygga till på rivningstomten mot Dragarbrunnsgatan och samtidigt förnya fasaderna på det nuvarande varuhuset. Det sägs att de perforerade fasadelementen har gjort sitt. Tanken är förstås att den nya dräkten skall skapa ytterligare attraktivitet åt cityhandeln och framför allt då åt det egna varuhuset.

Här finns flera positiva saker att ta fasta på. Uppsalas sista centralt belägna rivningstomt blir bebyggd. Cityhandeln förstärks med ytterligare ytor och förhoppningsvis bidrar det till att hålla den nästan ohämmade utbyggnaden av externhandeln stången. Dessa praktiska konsekvenser är helt i linje med Föreningen Vårda Uppsalas syn på Uppsalas centrum.

Men, detta kan ju åstadkommas på många sätt, och här kommer vi till platsens mycket speciella förutsättningar, inte minst historiska. Och till frågor om form och material. Åhléns med vällovliga syften, skickliga arkitekter, ett stadsbyggnadskontor och en byggnadsnämnd som borde känna sin stad har här gjort sig skyldiga till en bristande, ja felaktig, analys av de stadsbyggnadsmässiga och arkitektoniska hänsyn platsen kräver.

Stora torget är juvelen i Uppsalas renässansplan från 1643, den som bebyggelsehistorikern Anders Åman hävdade är Uppsalas förnämsta byggnadsminne. Ett torg med slutna hörn där axelgatorna möts i mitten. Var står länsantikvarien och länsarkitekten?  Även om bygglovet uppfyller reglerna i detaljplanen måste det väl ändå vara länsstyrelsen uppgift att själv förhindra att byggnadsminnet förvanskas, oavsett om någon överklagar eller ej.

Vi delar Ulla Fries mening om att spegelglas är fel material, och som tillsammans med den svepande runda formen helt skjuter torget i sank! Det kan väl inte vara förenligt med Åhléns syften? Ytterligare en felbedömning finns i förslaget och den gäller skalan i stadsbilden, byggnadernas storlek och utbredning. Vid en rundvandring i de centrala kvarteren ser vi enstaka äldre hus som bryter upp skalan. I Uppsalas centrum finns, trots den enorma rivningsvågen på 1960- och 70-talen, mycket få byggnader som visuellt upptar hela kvarter. Från 1950-talet och framåt har arkitekternas analys varit densamma: praktiskt taget alla kvartersstora kontors- och affärskomplex har nyanserats genom att delas upp i hanterliga volymer – ofta med hjälp av olika fasadmaterial. Resultatet har blivit den måttfulla skala som är Uppsalas egen. Dag Ribbing gjorde det i Forumvaruhuset, det första stora nybygget, Sven Ivar Lind i Skandiahuset, Carl Nyrén i biblioteksbygget, galleriornas arkitekter likaså, för att nämna några.

Och, inte minst, Backström & Reinius, sin tids ledande arkitekter, gjorde den analysen när Tempohuset gavs sin form. ”Tårtpapperet” med sitt överhäng delar upp varuhusvolymen och skapar dessutom en stabil kropp både mot Stora torget och Forumtorget

Ett bygglov som begår tre missgrepp alltså: en fasad utan substans mot det 350-åriga torget, en svepande rund form där torget kräver ett stabilt hörn och en byggnad som med sin obrutna längd helt faller ur stadens skala. Trots all avancerad polityr slås stadens struktur sönder, och det på ett sätt som påminner om de stora varuhusens intåg i många småstäder på 1960-talet.

Bygg ett tidsenligt glashus mot Dragarbrunnsgatan. Det nuvarande Åhlénshuset har med de 50 år som gått kommit att framstå som 1960-talets främsta representant i staden. Föreningen Vårda Uppsala ser gärna att tårtpappersfasaden behålls och vid behov förnyas. Om detta inte är möjligt måste ändå form och fasadmaterial mot Stora torget och Forumtorget ritas om! Arkitekturen måste bli mer komplex för att bättre samspela med omgivningen.

För sent? Att åstadkomma en bättre stadsbild kan väl aldrig vara för sent!

PO Sporrong, arkitekt

Ordförande i Föreningen Vårda Uppsala

Artikel i UNT

Uppsala behöver en ny framtidsvision

Om den kraftiga tillväxten realiseras i Uppsala bör kommunen snarast se till att en ny framtidsvision tas fram, gärna i flera alternativ, som kan analyseras, diskuteras och förankras i en bred demokratisk process. Det skriver Sten Åke Bylund.

“Byggboom i Uppland” signalerar UNT i februarinumret av tidningen Uppgång Nr 1.”Så ska vi växa i osannolik takt”. Uppsala kommun och Uppsala-Stockholmsregionen väntas enligt länsstyrelsens prognos få en snabb befolkningstillväxt under de kommande decennierna. Landshövding Peter Egardt har tillsammans med länets kommunalråd undertecknat en avsiktsförklaring med målet att det skall byggas 25 000 lägenheter i Uppsala län på fem år varav Uppsala enligt Fredrik Ahlstedt (M) svarar för minst 2500 lägenheter de närmaste åren.  Peter Egardt har i flera sammanhang också talat om att Uppsala nu kan få upp till 100 000 nya invånare på ca 20 år.

På två decennier skulle Uppsala kommun uppnå Malmös nuvarande storlek!

För Uppsala innebär detta att det skulle kunna komma att byggas dubbelt så många lägenheter per år jämfört med de senaste decennierna. Detta trots att Uppsala enligt Boverket under lång tid varit en av de kommuner i Sverige som byggt flest lägenheter per invånare. Det betyder i praktiken ett hårt tryck på Uppsalas byggbara områden och på omvandling av befintliga stadsdelar.

När Östra Sala Backe, Ulleråker, Rosendal och området vid Ultuna enligt gällande översiktsplan byggts ut återstår för nybebyggelse, enligt ansvarig förvaltningschef i kommunen, Bengt Andrén, ingen mark utan några andra konkurrerande intressen.

En befolkningsutveckling enligt ovanstående prognos skulle kraftigt avvika från den beräknade i gällande översiktplan för Uppsala, ÖP 2010, som anger mindre än hälften så stor expansion av befolkningen, med 40000 nya invånare till år 2030. Översiktsplanen har i flera andra avseenden redan blivit överspelad t.ex. när det gäller det angivna behovet av en stadsdelspark i nordvästra staden, i detaljplan för kv. Seminariet, genom höghus på flera ställen som konkurrerar med den klassiska siluetten och i pågående utbyggnad på värdefull åkermark med mera.

Uppsalaborna värnar sedan länge på flera sätt om sin stads framgångsrika identitet – dess stadsmiljö, natur- och kulturmiljö, offentliga platser och utblickarna från den omgivande slätten. Det är synpunkter från en engagerad allmänhet som inte sällan beskrivs som något som komplicerar och förlänger planprocessen, leder till fördyringar, ja till och med beskrivs  som särintressen.

För en internationellt och nationellt välkänd kunskapsstad med två universitet. En kulturstad, borde det i stället betraktas som en tillgång. Att förstå medborgarnas livsmönster och ta tillvara deras engagemang för stadsutvecklingen är i själva verket såväl tillitsskapande och nödvändigt för att uppnå en långsiktig attraktivitet och kvalitet i stadsmiljön.

Att värna om en god stadsmiljö och vårda Uppsalas särprägel är också ändamålet för FVU:s  verksamhet. Föreningen Vårda Uppsala (FVU) presenterade i samband med sitt 50-årsjubileum år 2011 Åtta principer för en god stadsmiljö, förslag till utgångspunkter för en fortsatt hållbar stadsutveckling i Uppsala, som bl.a. presenterades i UNT. (Se principerna på www.vardauppsala.se). För att minska bebyggelsetrycket på staden föreslås i en av de aktuella principerna till exempel att kommunen bör satsa på att bygga ut de mindre tätorterna runt Uppsala, särskilt orter i goda kollektivtrafiklägen. Härigenom skulle många av dessa orter kunna få ett allsidigt utbud av bostäder, arbetsplatser, service och mötesplatser som bas för ortens stadsliv. Efter genomförda seminarier om principerna med Uppsalabor, byggföretag, konsulter samt tjänstemän och förtroendemän i kommunen kan FVU konstatera att det i huvudsak råder samsyn om väsentliga kvaliteter som bör råda i Uppsalas fortsatta utveckling. Hur kan man nu gå vidare utifrån bl.a. dessa principer?

Det kan bland annat uppnås genom att man i den fortsattaplaneringen analyserar och. i samråd med ortsborna, tar vara på och förädlar stads- och kommundelarnas unika karaktär. Med väl utformade nytillskott kan till och med kvaliteterna i befintliga stadsmiljöer förstärkas och utvecklas.

Det är positivt att Uppsala växer. Frågan är vilken beredskap Uppsala har för angiven ytterligare tillväxt? Hur påverkas stadsmiljön av högre täthet och högre hus? Kan stadens värdefulla grönområden och grönstråk bevaras och utvecklas? Vad händer med Uppsalas kulturmiljöer av riksintresse? Hur ska kollektivtrafiken ges tillräcklig kapacitet? Vilken roll kommer Uppsalas landsbygd att spela som “bostadsort” med drygt 50 000 invånare och som plats för rekreation och olika näringar? Var och hur kan denna kraftiga expansion bäst ske och hur kan den genomföras på ett hållbart sätt utan att skada stadens unika särart?

Att leda den långsiktiga utvecklingen av staden och omgivande landsbygd är kommunens viktiga uppgift; det kan aldrig vara en uppgift för staten eller marknadens aktörer.

Om den kraftiga tillväxten enligt avsiktsförklaringen realiseras i Uppsala bör kommunen snarast se till att en ny framtidsvision tas fram, gärna i flera alternativ som kan analyseras, diskuteras och förankras i en bred demokratisk process. Med en sådan väl genomarbetad vision som grund, och med regionala utblickar, kan Uppsala med god framförhållning och i samverkan med landstinget och omgivande kommuner planera för kloka framtidssatsningar/-investeringar och på så sätt stärka Uppsalas lokala och regionala roll och funktion.

Aalborgs kommun i Danmark (cirka 200 000 invånare) och Umeå kommun (cirka 120 000 invånare) kan bland andra kommuner tjäna som inspiration i denna process. Aalborgs föredömliga arbete finns sedan flera år manifesterat i de så kallade Aalborgsåtagandena som några kommuner i Sverige och i övriga Europa anslutit sig till, bland annat Umeå kommun. Innebörden är en ansvarsfull långsiktig stadsplanering och stadsbyggnad som formas i en fördjupad dialog. Båda städerna har blivit rikligt belönade och på annat sätt uppmärksammade för sina planeringsinsatser. Nu har Uppsala bollen!

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund

Styrelseledamot

UNT DEBATT 2012-10-02

Man kan ändå inte bräcka Slottet

Gång på gång går Uppsala kommun fram med storsläggan i kulturmiljöer av högsta dignitet. Detta trots alla vackra mål i den av kommunfullmäktige antagna Översiktsplan 2010 om att vårda kulturarvet och varsamt utveckla den historiska miljön.

I kvarteret Seminariet, en unik miljö av byggnadsminnesklass, vill kommunen tillåta sju våningar höga bostadshus, en plan vars genomförande skulle innebära att det kulturhistoriska värdet raseras. I det vackra kulturlandskapet norr om Gamla Uppsala kring riksintresset Fyrisåns dalgång, ett internationellt känt kulturarv, planeras storskaliga anläggningar för hotell, gallerior, vikingapark med mera som kommer att uppfattas som ett brutalt intrång i det omgivande historiska landskapet. Nu ser det ut som om det åter är dags för ett hårt och okänsligt intrång i en ovärderlig kulturmiljö!

Denna gång förefaller det som om kommunen utan protest tänker släppa igenom planen för en synnerligen anspråksfull och till miljön illa anpassad administrationsbyggnad för universitetet placerad i den känsliga miljön med Slottet från 1500-talet, Botaniska trädgården från 1600- och 1700-talet samt Carolina Rediviva från 1800-talet. Detta område ingår i en unik miljö av riksintresse där områdena väster om Fyrisån med domkyrko- och universitetsmiljön samt Slottet omnämns som särskilt betydelsefulla i riksintressebeskrivningen. Botaniska trädgården kan dessutom komma att ingå i ett blivande världsarv.
Det är bra att Blåsenhusområdet successivt byggs ut. Tomten i kvarteret Plantskolan intill korsningen mellan Dag Hammarskjölds väg och Norbyvägen har dock ett utomordentligt känsligt läge i den värdefulla miljön eftersom fasaderna kommer att vetta direkt mot märkesbyggnaderna. I en artikel i UNT den 23 januari 2011 sade sig Akademiska Hus vilja uppföra en byggnad som tillförde stadsbilden något samtidigt som den skulle visa respekt för den klassiska miljön. Enligt samma artikel framgick att man ville ha en öppen diskussion med allmänheten under processen.

Därefter har det varit relativt tyst i media om projektet. Men av en artikel i UNT den 9 september 2012 framgår att det nu inom kort är dags för beslut om bygget till en beräknad kostnad av en halv miljard. Artikeln åtföljs av en bild som visar en mycket anspråksfull byggnad som brutalt bryter av mot omgivningen.

Det är tyvärr en vanlig missuppfattning att en byggnad måste ha en utstickande utformning för att uttrycka vår tid. Det råder emellertid inget motsatsförhållande mellan en noggrann anpassning till en historisk omgivning som denna och en tidsenlig, god och spännande arkitektur. Viktiga aspekter är att byggnadens höjd, skala och arkitektoniska uttryck inte konkurrerar med omkringliggande byggnader utan att den nya byggnaden infogas varsamt utan att dominera. Men i detta fall saknar utformningen all ambition att försöka uppnå något som helst samspel med omkringliggande märkesbyggnader och närmiljön i övrigt.

Vart tog den nämnda respekten för den klassiska miljön vägen? Vart tog den öppna diskussionen med allmänheten vägen? Var finns respekten för Uppsalaborna som engagerat värnar om sin stad? Är tanken att den lagstadgade detaljplaneprocessen med dess demokratikrav bara ska bli ett spel för gallerierna?

Från universitetshåll har man framhållit vikten av att finna en plats för den nya administrationsbyggnaden, som är så framträdande att den svarar mot universitetets betydelsefulla roll i staden. Är detta verkligen den rätta platsen? Hur än arkitekturen här kompliceras eller ”märkvärdigseras”, ett uttryck arkitekten Peter Celsing använde, kommer den ändå att domineras av Slottet. Universitetsbiblioteket, dominant och pampigt placerat på lagom avstånd från slott och domkyrka, hävdar väl sin plats i stadsbilden. Denna triangel av märkesbyggnader representerar tre viktiga faktorer av dem som påverkat Uppsalas identitet (universitetet, staten och kyrkan). De nämnda monumentalbyggnaderna bildar också Uppsalas klassiska silhuett. Den nya byggnaden, med föreslagen utformning, skulle allvarligt skada det höga kulturvärdet på en av Uppsalas mest identitetsskapande platser.

Om detta läge för den nya administrationsbyggnaden väljs krävs en kraftig omarbetning varvid den självklara utgångspunkten för projekteringen bör vara att finna en till den unika miljön väl anpassad utformning. En betydligt bättre lösning skulle emellertid vara att söka en annan plats för universitetets administrationsbyggnad och låta kvarteret Plantskolan bli platsen för ännu en institutionsbyggnad, där det duger med ett måttfullt format och en mer avspänd arkitektur. Eller – flytta in i Slottet!

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund
Ordförande

PO Sporrong
Vice ordförande

Offra inte lönnarna i Sala backe (pappersversion)/Rädda lönnarna i Sala backe (nätversion)

Vad händer egentligen med grönområden och siktstråk om lönnarna i allén längs med Fyrislundsgatan huggs ned, skriver Kristina Berglund med flera.

Den nya bebyggelsen i östra Sala backe kommer att bli en skiljemur i stället för att länka samman kringliggande områden till en sammanhållen stadsbygd. Den positiva beskrivningen i kommunens program för området kommer inte på långa vägar att uppfyllas på grund av den mer än tredubbla tätheten, jämfört med det tidigare förslaget från 2008. Det blir solfattigt på gårdar och gator och brist på närgrönytor. Hur rimmar detta med målet att skapa en god stadsmiljö?

Lönnarna står i vägen. En konsekvens av den höga exploateringen är att större delen av den magnifika allén med tre träd i bredd utmed Fyrislundsgatan måste huggas ner. Dessa 500 lönnar planterades som 15-åriga ungträd för cirka 50 år sedan och borde kunna bestå ytterligare 75 år. Lönnarna representerar ett stort miljövärde i området och förstärker Fyrislundsgatan som ett viktigt stråk i stadsbygden. De utgör också ett stort ekonomiskt värde. Nyplantering av en sådan allé torde ligga i storleksordningen 14–15 miljoner kronor.

BEHÖVLIGA SIKTSTRÅK MEDGES INTE genom den nya täta bebyggelsen. Stråket från Brantingsgatan via Källparken mot Vaksala kyrka är för smalt för att få full effekt, och den anslående utblicken mot Vaksala kyrka mot nordost från Vaksalagatan bör tas till vara – inte som planeras – täppas igen med ett område för verksamheter.

Det skulle därtill krävas flera andra siktstråk genom den nya bebyggelsen för att uppnå den önskade visuella sammanlänkningen av områdena i stadsdelen.

Trots alla vackra ord i översiktsplanen om grönstruktur i staden åsidosätts denna viktiga aspekt i projekt efter projekt. Programmet för östra Sala backe bör omarbetas. Stadens äldre bostadsområden har en väl avvägd täthet som ger god stadsmiljö med solbelysta gårdar och mycket grönska. Det bör vara självklart att bygga vidare på detta kännemärke för Uppsala och att en utgångspunkt för planeringen är att bevara större delen av lönnallén.

Kristina Berglund

Bengt Jonsell

Anna Nilsén

PO Sporrong

Föreningen Vårda Uppsala

UNT 3/4 2012

Artikel i UNT på debattsidan (A5) om Seminarieparken, måndag 5 mars 2012.

AGERA INNAN DET ÄR FÖR SENT!

Kommunen fattar snart sitt [BILD AV PARKEN]
slutgiltiga beslut om Semina-
riet. Det är sista chansen att
tänka om och rädda en unik
miljö för eftervärlden skri-
ver Kristina Berglund med
flera.

Det är i hög grad anmärkningsvärt att byggnadsnämnden framhärdar med planen för kv. Seminariet trots all kritik under planprocessen. Många osakligheter har framförts från politiskt håll.
Det har t ex hävdats att gällande plan innehåller så stor byggrätt att det skulle kosta flera hundra miljoner att lösa ut NCC. Detta är felaktigt eftersom det inte finns någon kommersiell byggrätt i gällande plan; marken är avsedd för allmänt ändamål där stat eller kommun kan uppföra viss kompletterande bebyggelse, t ex skollokaler.

DET HAR OCKSÅ HÄVDATS att en park nu skapas för allmänheten, ett makalöst uttalande eftersom trädgården skapades för snart 100 år sedan och enligt planförslaget minskas till hälften. Ännu ett påstående är att tomten behövs för att klara bostadsförsörjningen vilket inte är sant eftersom drygt 3000 lägenheter ligger och väntar i färdiga detaljplaner.
Planförslaget strider mot mål och lagar – mot Florensdeklarationen (bevarande av historiska trädgårdar), mot det nationella miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” (bevarande av det kulturella arvet), mot miljöbalken och lagen om kulturminnen (riksintresse för kulturmiljövården) samt mot plan- och bygglagen (värdefull kulturmiljö och krav på grönytor).
Planförslaget strider också mot kommunfullmäktiges beslut. Genom att anta Översiktsplan 2010 har kommunfullmäktige ställt sig bakom en inriktning enligt miljömål och lagstiftning, både när det gäller bevarande av kulturmiljöer och tillgodoseende av grönområden. Just kv. Seminariet redovisas som stadsdelspark i översiktsplanen. Som vi konstaterat i andra ärenden fungerar översiktsplanen mest som hyllvärmare.
Prövning av byggnadsminnesförklaring pågår. Med anledning av seminariemiljöns höga kulturhistoria värden har Föreningen Vårda Uppsala ansökt om byggnadsminnesförklaring av hela kvarteret, byggnaderna och parken. Ärendet utreds nu på länsstyrelsen.
Seminariebyggnaderna och trädgården utgör en unik kulturhistorisk miljö. Byggnaderna och parken är oskiljaktiga delar av en helhet som inte får splittras och har få motsvarigheter i landet. Byggnaderna är utsökta exempel på arkitektur i nationalromantisk stil. Trädgårdsanläggningen har stort historiskt intresse som ett led i dåtidens utbildning. Med dess väl utvalda träd och buskar är den botaniskt synnerligen intressant och erbjuder stora skönhetsvärden.
Om detaljplanen genomförs skulle det kulturhistoriska värdet raseras för alltid. Att som det anges i planbeskrivningen “Tillvarata kvarterets stora värden i avseende på dess kulturhistoria, arkitektur och växtlighet samt skapa en harmonisk helhet mellan det nya och det gamla” är vackra ord utan innehåll.

DET ÄR UTESLUTET att värdet kan bestå när hälften av grönytan blir kvartersmark, när den återstående parkytan omringas av hus i upp till sju våningar plus vind, när marken till stora delar underbyggs med garage, när många träd fälls och vegetationsridån mot norr och väster försvinner. Det är helheten i kulturmiljön, de högklassiga byggnaderna, deras lägen i parkmiljön, sambandet mellan parkens olika delar och rymdkänslan genom parkens storlek som utgör det höga kulturhistoriska värdet.
Att bevara kv. Seminariet i sin helhet och varsamt upprusta trädgården till sin forna glans skulle ge Uppsala en unik attraktion och även ha ett stort intresse för hela Sverige. Detta är därför ett utmärkt tillfälle att genomföra en åtgärd som svarar mot målet “Uppsala har dragningskraft” enligt visionen i Översiktsplan 2010.
Närhet till parker och grönområden är avgörande för god kvalitet i stadsmiljön. Forskning har visat hur betydelsefull vistelse utomhus är för hälsan samt vikten av korta avstånd mellan bostad och park för att man ska besöka den ofta. Grönytor behövs också av klimatskäl i stadsmiljön – sänkt temperatur under värmeböljor, infiltration av dagvatten och minskad partikelhalt i luften. Kravet på närbelägna grönytor har skärpts i den nyligen ändrade plan- och bygglagen. En stadsdelspark i denna del av staden skulle ligga oerhört strategiskt till för omgivande stora och växande, parklösa bostadsområden.
Den enligt planförslaget återstående parkytan, drygt 12 000 m², kommer inte ens att kunna fungera som kvarterspark. Förgårdsmarken framför bostadshusen är så smal att den inte kommer att räcka till som gårdsyta för de boende. Parken kommer därför delvis att tas i anspråk för boendeändamål och dessutom till stor del nyttjas som skolgård för de drygt 500 skolbarnen.

IIDAG OMFATTAR PARKEN drygt 26 000 m². Även om ytan inte helt motsvarar önskvärd yta för en stadsdelspark är den tillräckligt stor och har en sådan hög kvalitet att den bör fungera väl som en sådan. Seminarieträdgårdens kvalitet kommer ytterligare att öka om den upprustas till den innehållsrika och välskötta park den en gång var.
Riktlinjerna i översiktsplanen, seminariemiljöns höga värden och behovet av en stadsdelspark talar entydigt för att denna enastående resurs måste tas tillvara. Uppsala är känt för många fina äldre bostadsområden med mycket grönska. Att bevara Seminarieträdgården som stadsdelspark skulle förstärka detta varumärke.
Det finns tyvärr många exempel på oåterkalleliga och förödande ingrepp i kultur- och naturmiljöer, ingrepp som av eftervärlden kritiserats hårt. Låt inte kv. Seminariet bli ytterligare ett sorgligt exempel på ett beslut där de styrande i samtiden inte förstod vilka värden som gick till spillo och inte heller vikten av generösa grönområden för att uppnå en god stadsmiljö. Kommunens misstag att inte tidigare ha bevakat frågan att bevara denna kulturmiljö måste rättas till. Inför kommunens slutliga beslut om detaljplanen vädjar vi till de politiker som stöder projektet att följa den tidigare beslutade översiktsplanen och tänka om.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, arkitekt SAR/MSA
Bengt Jonsell, professor bergianus em
PO Sporrong, arkitekt SAR/MSA