Uppsalaborna körs över i planeringen av Östra Sala backe

(Artikel inlämnad för publicering i UNT 30 maj 2011, ej intagen.)

Ett centralt beläget område i Uppsala står plötsligt till buds för bebyggelse: det tidigare kraftledningsstråket genom östra staden. Detta öppnar för nya bostäder och arbetsplatser mellan Sala backe och Årsta. Detta innebär en möjlighet som inte får förfuskas och därmed ett stort ansvar.

Det är positivt att stadsdelen knyts ihop, att Fyrislundsgatan blir en lugn stadsgata och att Källparken och Årstaparken upprustas. Alla positiva kriterier som i ymniga ordalag anges i programmet för projektet kommer dock inte på långt när att kunna uppfyllas på grund av den höga exploateringsgraden.

Vid programsamrådet 2008 skisserades en bebyggelse väl anpassad till den befintliga i täthet och skala. I nu reviderat program har exploateringen mer än tredubblats vilket beskrivs i positivt laddade termer som “värdetät” och “stadsmässig”. Den nya bebyggelsen kommer med denna exploateringsgrad att bli en åtskiljande mur i stället för att som anges länka samman omkringliggande områden till en sammanhållen stadsbygd.

Trots denna mer än tredubblade täthet anser kommunen att nytt samråd inte behövs, då det anses räcka att programmet är internt förankrat inom kommunens förvaltningar och politiska beredningar. Att gå vidare med ett så kraftigt ändrat program utan nytt samråd vittnar om brist på respekt för lagens regler för en demokratisk process och en oacceptabel nonchalans gentemot stadens invånare.

Med den höga täthet som föreslås kommer det att bli omöjligt att uppfylla programmets beskrivning av soliga gårdar och uteplatser. För bostäder utmed Fyrislundsgatan förutsätts avsteg från riksdagens riktlinjer för högsta ljudnivåer. Om planerade underjordiska garage utförs i ett plan krävs bjälklag av betong på minst hälften av kvartersmarken. Hur rimmar detta med avsikten att uppnå bra mikroklimat, öppen dagvattenhantering och hänsyn till den urbana biologiska mångfalden? Borde inte den planerade övergripande dagvattenstudien ha gjorts före programmet?

Äldre bostadsområden i Uppsala har en hög kvalitet genom väl avvägd täthet som ger solbelysta gårdar och rik grönska. I stället för att bygga så tätt att det blir låg kvalitet i stadsmiljön borde det vara självklart att bygga vidare på nämnda kännemärke för Uppsala och därmed behålla stadens attraktivitet för framtiden.

Behovet av siktstråk tas upp i programmet. Men stråket från Brantingsgatan via Källparken mot Vaksala kyrka är för smalt för att få full effekt, och den enastående anblicken av Vaksala kyrka, som idag öppnar sig mot nordost från Vaksalagatan, bör tas tillvara – inte som planeras – täppas igen med ett område för verksamheter. Det skulle därtill krävas flera andra siktstråk genom den nya bebyggelsen. Den höga tätheten medger dock ej dessa stråk – helt nödvändiga för den önskade visuella sammanlänkningen av områdena i stadsdelen.

I programmet anges behovet av variation i arkitekturen och att inslag av högre bebyggelse bör prövas. Men lika väsentligt är att det finns element som samspelar för att nå en sammanhållen helhet både i det nya området och i förhållande till områdena på ömse sidor. Med tanke på både  detta samspel och ett av Uppsalas viktigaste varumärken, den klassiska siluetten, bör det handla om hus i högst 7 våningar.

Ambitionen enligt programmet är att skapa en blandstad med arbetsplatser i bottenvåningarna och i strategiska, för bostäder mindre lämpliga lägen. Det krävs dock betydligt fastare direktiv än så, då byggföretagen ofta föredrar renodlade bostadsprojekt och därmed säkrare avsättning. Om det planerade verksamhetsområdet Fyrislund i stället kunde få utvecklas till blandstad med inslag av bostäder skulle verksamheter kunna förläggas i bullerstörda lägen utmed Fyrislundsgatan. Ett sådant helhetsperspektiv på stadens utbyggnad öppnar för goda lösningar till skillnad mot att bara se till ett projekt i taget.

De planerade temaanläggningarna i den enastående Källparken och Årstaparken väcker oro. Det är ytterst viktigt att de storslagna, obrutna gräsytorna inte plottras bort.  Detsamma gäller förslaget att använda den åker som bildar förgrund till Vaksala kyrka för kolonilotter. Detta vittnar om bristande respekt för en oersättlig kulturmiljö. Programmet är vagt vad gäller lokala mindre parker och analyserar inte heller behovet av grönytor med hänsyn till stadens klimat – skugga, utjämning av temperaturvariationer, rening av luften, infiltration av dagvatten mm.

Mängden butiker som är möjliga i skilda delar planeras utredas, en analys som borde ha legat till grund för programmet. Vilket utrymme finns för överlevnad av Brantingstorg och Årsta centrum mot bakgrund av konkurrensen från ett utbyggt Gränby centrum och hur påverkas stadens mindre centra generellt sett av mängden nya externa handelscentra, senast det planerade handelsområdet i Fullerö? Det senare bör för övrigt också av andra skäl inte byggas.

Processen att i samverkan mellan kommun, byggherrar och konsulter utveckla projektet kan förhoppningsvis bli fruktbar. I detta stora projekt över lång tid kan inte nog betonas hur viktigt det är att kommunen uppfyller sin roll att ansvara för samordning och styra utformningen så att resultatet blir en stadsmiljö av hög kvalitet. Inte minst viktigt är att kommunens ledning innefattar hög kompetens vad gäller stadsbild, arkitektur, bebyggelsehistoria och landskap.

FVU:s synpunkter i sammanfattning:

• bristande demokratisk hänsyn, trots kraftigt ändrat program inget nytt programsamråd
• grundläggande analys saknas gällande grönstruktur, dagvatten, handel, gestaltning mm
• låg kvalitet i stadsmiljön till följd av alltför hög exploatering
• stadsdelar åtskiljs av en kompakt mur i stället för att länkas ihop
• bristande respekt för Käll- och Årstaparkerna samt kulturmiljön kring Vaksala kyrka

FVU är i princip positiv men ser en omarbetning av programmet som nödvändig där även synpunkter från uppsalaborna beaktas.

Kristina Berglund, Bengt Jonsell, Anna Nilsén och PO Sporrong

Föreningen Vårda Uppsala (FVU)

Avskriv planerna på handelscentrum och temapark i Fullerö

Enligt den utställda fördjupningen av översiktsplanen för Storvreta bedöms orten kunna växa med 1600 bostäder fram till 2030 vilket innebär nära en fördubbling av befolkningen. Men det är tyvärr inte omsorgen om Storvretas utveckling till en ännu mera välfungerande kransort som är den centrala frågan i översiktsplanen.

Den grundläggande förutsättningen för planarbetet är i stället etableringen av de storskaliga områdena för handel, temapark och andra ytkrävande verksamheter som redovisas sydväst om kransorten – enligt politiska önskemål om att stärka Uppsala som ett regionalt och nationellt besökscentrum. Detta innebär oacceptabla konsekvenser både för Storvreta och det värdefulla kulturlandskapet.

Varför ytterligare ett externcentrum med samma butikskedjor som vi möter överallt och endast ca fem km norr om Gränby handelscentrum? Varför en temapark just här? Även om inte själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån direkt berörs breder ändå exploateringen ut sig i det vackra angränsande landskapet och kommer att bilda en ny storskalig avgränsning mot åmiljön och fornminnesområdet, ett internationellt känt kulturarv från olika perioder under förhistorisk tid. Den planerade exploateringen av detta kulturområdes närmiljö kommer att uppfattas som chockerande brutal och kommer att påtagligt störa upplevelsen av kulturmiljön.

Förslaget förs fram trots att det står i översiktsplanen, ÖP 2010, att de stora öppna landskapsrummen runt staden ska bevaras öppna och att ny bebyggelse/anläggningar som saknar kopplingar till jordbruket ska undvikas och trots att det i planens miljökonsekvensbeskrivning påtalas att det är svårt att se hur betydande miljöpåverkan på landskapbild och kulturmiljö ska kunna undvikas från handelsområdet i Östra Fullerö.

I riksintresseområdet – Gamla Uppsala med Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar – och i anslutning till detta möter vi utmed Fyrisåns dalgång sådana unika miljöer som Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Valsgärde gravfält, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Varför inte i stället på ett diskret och respektfullt sätt marknadsföra och utveckla detta kulturstråk utmed Fyrisån som ett besöksmål som – till skillnad från ett artificiellt upplevelsecentrum och ett handelscentrum som alla andra – innehåller attraktioner av högsta kulturhistoriska värde, unika i nationellt sammanhang och vad gäller exempelvis Valsgärde av stort intresse också internationellt? Jippo i stället för äkta vara?

I Storvreta finns ett väl utformat ortscentrum med bra basservice i anslutning till järnvägsstationen, en livsmedelsbutik i södra delen av orten samt dessutom Handelsknuten med viss sällanköpshandel. Efter etableringen av Östra Fullerö handelscentrum kommer troligen den befintliga servicestrukturen i Storvreta att försvagas eller slås ut, en prognos som framgår även av planbeskrivningen. Storvreta riskerar att bli ett sovsamhälle i skuggan av ett storskaligt externcentrum. Ytterligare ett stort bilorienterat handelscentrum etableras i kommunen med risk för att ännu mera lokal handel slås ut i stadsdelscentra och kransorter. Detta strider mot kommunens klimatmål och inriktningen att värna om tillgång till dagligvaruhandel för bostäder enligt ÖP 2010.

Planförslaget är uppbyggt på det sätt som planer ritades på 1960-talet – bostäder för sig, arbetsplatser för sig, handel för sig – en planering som kommunen enligt ÖP 2010 tar avstånd från genom att ange den myllrande blandstaden som mål för den långsiktiga planeringen. Det är oroande att denna funktionsseparerade planering också innebär att områdena kring E4 och dess trafikplatser tas i anspråk för nya bebyggelseagglomerationer på jungfrulig mark, utöver de sjutton kransorterna. Det är i stället dessa kransorter, som idag har låg tillväxt, som bör få växa.

En fråga är också vilken analys som ligger till grund för att det ena nya stora området efter det andra planläggs för ytkrävande verksamheter? Borde inte en kommun som Uppsala, som en del av regionen med influens från Stockholm, ha en stor potential för mer arbetsplatsintensiv verksamhet och planeringen sålunda inriktas härefter?

Vi vill kraftfullt rekommendera att kommunen avskriver planerna på ytterligare ett storskaligt externcentrum och i stället fortsätter att utveckla ett antal kransorter, bland annat Storvreta, till attraktiva trädgårdsstäder/blandstäder med olika typer av bostäder, arbetsplatser gärna i form av företagsbyar samt bibehållen och utvecklad närservice.

Vi vill också kraftfullt rekommendera att i stället för att tillföra storskaliga anläggningar och jippoartade inslag som negativt påverkar upplevelsen av den historiska verkligheten i det värdefulla kulturlandskapet lyfta fram och ta tillvara den enastående tillgång som kulturstråket utmed Fyrisåns dalgång utgör för att utveckla besöksnäringen.

Det är hög tid att låta de många kloka föresatserna i ÖP 2010 och engagemanget i projektet “Den Goda Staden”, vars syfte är den långsiktigt hållbara staden, komma till uttryck också i praktisk planering.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, arkitekt SAR/MSA

Åhlénsvaruhuset, artikel UNT, skriven 22 mars 2011, publicerad ti 26 april 2011.

Aldrig för sent

Då det nya Tempovaruhuset stod färdigt 1961 vållade den s k tårtpappersfasaden en proteststorm i Uppsala. En av konsekvenserna blev bildandet av Föreningen Vårda Uppsala. I föreningens styrelse har vi diskuterat det senaste förslaget till fasad, som helt plötsligt gavs bygglov i höstas. I UNT har bl a Ulla Fries klokt beskrivit de negativa konsekvenserna av den nya glasfasaden, som den presenterats med arkitekternas skisser.

Vad vill Åhléns? Bygga till på rivningstomten mot Dragarbrunnsgatan och samtidigt förnya fasaderna på det nuvarande varuhuset. Det sägs att de perforerade fasadelementen har gjort sitt. Tanken är förstås att den nya dräkten skall skapa ytterligare attraktivitet åt cityhandeln och framför allt då åt det egna varuhuset.

Här finns flera positiva saker att ta fasta på. Uppsalas sista centralt belägna rivningstomt blir bebyggd. Cityhandeln förstärks med ytterligare ytor och förhoppningsvis bidrar det till att hålla den nästan ohämmade utbyggnaden av externhandeln stången. Dessa praktiska konsekvenser är helt i linje med Föreningen Vårda Uppsalas syn på Uppsalas centrum.

Men, detta kan ju åstadkommas på många sätt, och här kommer vi till platsens mycket speciella förutsättningar, inte minst historiska. Och till frågor om form och material. Åhléns med vällovliga syften, skickliga arkitekter, ett stadsbyggnadskontor och en byggnadsnämnd som borde känna sin stad har här gjort sig skyldiga till en bristande, ja felaktig, analys av de stadsbyggnadsmässiga och arkitektoniska hänsyn platsen kräver.

Stora torget är juvelen i Uppsalas renässansplan från 1643, den som bebyggelsehistorikern Anders Åman hävdade är Uppsalas förnämsta byggnadsminne. Ett torg med slutna hörn där axelgatorna möts i mitten. Var står länsantikvarien och länsarkitekten?  Även om bygglovet uppfyller reglerna i detaljplanen måste det väl ändå vara länsstyrelsen uppgift att själv förhindra att byggnadsminnet förvanskas, oavsett om någon överklagar eller ej.

Vi delar Ulla Fries mening om att spegelglas är fel material, och som tillsammans med den svepande runda formen helt skjuter torget i sank! Det kan väl inte vara förenligt med Åhléns syften? Ytterligare en felbedömning finns i förslaget och den gäller skalan i stadsbilden, byggnadernas storlek och utbredning. Vid en rundvandring i de centrala kvarteren ser vi enstaka äldre hus som bryter upp skalan. I Uppsalas centrum finns, trots den enorma rivningsvågen på 1960- och 70-talen, mycket få byggnader som visuellt upptar hela kvarter. Från 1950-talet och framåt har arkitekternas analys varit densamma: praktiskt taget alla kvartersstora kontors- och affärskomplex har nyanserats genom att delas upp i hanterliga volymer – ofta med hjälp av olika fasadmaterial. Resultatet har blivit den måttfulla skala som är Uppsalas egen. Dag Ribbing gjorde det i Forumvaruhuset, det första stora nybygget, Sven Ivar Lind i Skandiahuset, Carl Nyrén i biblioteksbygget, galleriornas arkitekter likaså, för att nämna några.

Och, inte minst, Backström & Reinius, sin tids ledande arkitekter, gjorde den analysen när Tempohuset gavs sin form. ”Tårtpapperet” med sitt överhäng delar upp varuhusvolymen och skapar dessutom en stabil kropp både mot Stora torget och Forumtorget

Ett bygglov som begår tre missgrepp alltså: en fasad utan substans mot det 350-åriga torget, en svepande rund form där torget kräver ett stabilt hörn och en byggnad som med sin obrutna längd helt faller ur stadens skala. Trots all avancerad polityr slås stadens struktur sönder, och det på ett sätt som påminner om de stora varuhusens intåg i många småstäder på 1960-talet.

Bygg ett tidsenligt glashus mot Dragarbrunnsgatan. Det nuvarande Åhlénshuset har med de 50 år som gått kommit att framstå som 1960-talets främsta representant i staden. Föreningen Vårda Uppsala ser gärna att tårtpappersfasaden behålls och vid behov förnyas. Om detta inte är möjligt måste ändå form och fasadmaterial mot Stora torget och Forumtorget ritas om! Arkitekturen måste bli mer komplex för att bättre samspela med omgivningen.

För sent? Att åstadkomma en bättre stadsbild kan väl aldrig vara för sent!

PO Sporrong, arkitekt

Ordförande i Föreningen Vårda Uppsala

Översiktsplan 2010 – en hyllvärmare

Upsala Nya Tidning, UNT Debatt,  20 feb 2011 00:00 (i nätupplagan)

Ostkustbanan planeras att dras i tunnel förbi Gamla Uppsala och Vattholmavägen ska få delvis ny sträckning. Miljön i orten kommer att förbättras genom att en barriär försvinner och bullret minskar. Ombyggnaderna öppnar möjligheter också för andra förbättringar av stadsmiljön, som dock ej tas tillvara i planarbetet.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har därför i planprocessen framfört att möjligheterna till andra åtgärder bör utredas i en fördjupning av översiktsplanen för hela orten för att kunna genomföras samtidigt med ombyggnaderna av järnväg och väg. En tågstation med bussangöring och infartsparkering är synnerligen önskvärd. Att skapa mötesplatser, möjliggöra butiker och annan närservice, omforma Vattholmavägen till en lugn stadsgata och anlägga gång- och cykelstråk är också angeläget för att utveckla en mera levande stadsmiljö.

Översiktsplan 2010 visar inriktningen för stadsbygdens långsiktiga utveckling. Enligt Vision 2030 och målet “Uppsala är på väg mot klimatneutralitet” avses kollektivtrafikens marknadsandelar fördubblas. En pendeltågsstation i Gamla Uppsala nämns som en av de omstigningspunkter mellan järnväg och buss som ska utvecklas genom “snara och intensiva insatser”.

FVU:s förslag att ta detta tillfälle i akt att utveckla Gamla Uppsala utifrån en helhetssyn – i linje med de kloka målen i översiktsplanen – avfärdas dock av byggnadsnämnden med motiveringen att den snäva tidplanen för citybanan inte medger något omfattande planarbete. Den station som föreslogs i förstudien till järnvägsplanen anses inte längre aktuell. Programmet för gestaltningen av Vattholmavägen, som borde ha ingått i planprocessen, är ännu inte upprättat.

Det råder således en stor brist på samstämmighet mellan översiktsplanen och praktisk planering. Att genomföra ett kostsamt projekt som omdragning av järnvägen utan att ta tillvara de möjligheter som öppnas för orten som helhet, innebär risk för fatala misstag och merkostnader i framtiden. Om översiktsplanens visioner ska kunna infrias med en attraktiv och långsiktigt hållbar stadsbygd som resultat krävs det helhetsgrepp på planeringen som FVU efterlyser i stället för att med skygglappar upprätta en detaljplan i taget. Trots alla storslagna föresatser i den tjocka översiktsplanen, (eller kanske på grund av planens omfång), är den uppenbarligen en hyllvärmare redan efter ett halvår.

Kristina Berglund

Arkitekt SAR/MSA

Styrelseledamot i Föreningen Vårda Uppsala

Åtta principer för god stadsmiljö

Upsala Nya Tidning, lördag 29 januari 2011, UNT Debatt, s A5

Den pågående debatten om det framtida Uppsala är välkommen och angelägen. Den snabba tillväxten ställer krav på genomtänkta principer för stadsbyggnaden för att ett långsiktigt hållbart samhälle ska kunna uppnås för staden i samspel med kransorter och landsbygd. Förutsättningarna är utomordentligt goda för en tillväxt som innebär att den måttligt stora stadens trivsamhet kan förenas med många av storstadens fördelar.

För att uppnå dessa mål fordras ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till Uppsalas särart som bl a består i stadens läge på det som ännu finns kvar av slätten  med dess höga natur- och kulturhistoriska värden – dit hör  Linnés historiska landskap -, stadens urgamla roll som centrum för olika verksamheter, rutnätsstaden med dess torg och infartsgator samt äldre bebyggelsemiljöer.

Föreningen Vårda Uppsala har inför sitt 50-årsjubileum i år formulerat åtta allmänt formulerade  principer som bör vara vägledande för fortsatt stadsbyggnad i Uppsala kommun. Föreningen avser att återkomma under året om dessa principer, bl a som tema för diskussion i seminarieform.

1. Främja en tydlig och varierande stadsstruktur

Stadskvalitet handlar om orienterbarhet, sammanhang, intensitet och variation. Stadsrum och kvarter skall vara logiskt sammanlänkade för att ge en överblickbar struktur. En blandning av bostäder, arbetsplatser och kultur bidrar till en levande stadsmiljö dag som kväll. Detta kan uppnås med flexibel markanvändning samt genom takhöjder i bostadshusens bottenvåningar som även medger verksamheter.

2. Komplettera med måttlig täthet

Förtätning kan skapa bättre förutsättningar för ett rikt stadsliv och ökad service i händelsefattiga miljöer. Ett villkor är dock att tätheten hålls på en nivå som ger mänsklig skala, solbelysning samt utrymme för parker  och annan grönska. Den måttfulla skalan bör bevaras, framförallt i innerstaden. Den klassiska sten- och småstaden med beprövade hushöjder och gatubredder är goda förebilder för en harmonisk stadsmiljö.

3. Bevara stadens silhuett och eftersträva god arkitektur

Ny bebyggelse bör utformas väl med vår tids formspråk samtidigt som den anpassas till platsens förutsättningar för att bilda en arkitektonisk helhet med den äldre stadsmiljön. Ett exempel på

Uppsalas enastående egenart är den speciella silhuetten med Slottet och Domkyrkan som avtecknar sig mot slätten och som ej får förvanskas. Siktlinjerna från stadens infartsvägar och offentliga rum mot Carolina Rediviva och andra märkesbyggnader i den historiska stadskärnan bör också bevaras.

4. Värna om närservice i stadskärnan, stadsdelarna och orterna

Handeln har stor betydelse som motor för ett vitalt stadsliv. Den drar till sig andra aktiviteter samtidigt som mötesplatser utvecklas. Handelsetableringar i externa och bilorienterade lägen kan naturligt komplettera övrig handel men kan också allvarligt skada dagligvarubutiker och annan service och ödelägga mötesplatser i bostadsnära lägen. En utgångspunkt bör därför vara att främst anvisa handel till lägen där servicenivån behöver stärkas. Externhandel skall komplettera men får inte konkurrera ut den bostadsnära handeln.

5. Planera för en sammanhängande grönstruktur

Tillgång till grönska, natur och vatten för rekreation är en förutsättning för det goda stadslivet. Parker och träd betyder mycket för klimatet i staden och för människors hälsa. Det behövs gröna kilar från omgivande natur in i bebyggelsen. Det behövs promenadområden, stadsdelsparker, mindre parker och planteringar i offentliga rum. Årummets stora kvaliteter måste värnas. För att inbjuda till dagliga besök bör grönområden finnas på högst 300 m avstånd från bostaden.

6. Utveckla kransorterna till levande samhällen

Det är lika angeläget med god stadsmiljö i kransorten som i staden. I stället för spritt byggande på landsbygden och på jordbruksmark bör bebyggelsen i första hand koncentreras till kransorterna. En blandning av bostadstyper innebär att efterfrågan från olika hushåll kan tillgodoses. Arbetsplatser, gärna i form av företagsbyar, kan med fördel lokaliseras till kransorterna. Med mer service, fler aktiviteter och snabba pendlingsresor till Uppsala får orterna ökad attraktivitet. Låt gärna trädgårdsstadens principer inspirera.

7. Öka andelen miljövänliga resor

Minskat bilberoende innebär att påfrestningen på miljön, buller och trängsel minskar samt färre olycksrisker. Gång- och cykelvägnätet måste utvecklas gent, bekvämt och sammanhängande. Ny bebyggelse bör i första hand lokaliseras i lägen som har eller inom snar framtid kommer att få en väl fungerande kollektivtrafik. För att kollektivtrafiken skall bli attraktiv krävs god turtäthet, korta res- och väntetider, hög komfort samt smidig omstigning mellan olika färdmedel i stadsbygdens knutpunkter.

8. Vårda och försköna den offentliga miljön

En attraktiv stadsmiljö stärker invånarnas stolthet över sin stad och ort och bidrar till minskad förstörelse. Stadens och orternas offentliga rum i form av entréer, torg, lokal- och genomfartsgator, parker samt parkeringsytor bör utformas med omsorg. Med hög estetisk kvalitet kan dessa rum bli inbjudande, vackra och trygga platser för vistelse, möten och färd.

Styrelsen för Föreningen Vårda Uppsala