Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Ny bro över Fyrisån, vid Kungsängsesplanaden, Uppsala kommun. Dnr 2012-020082. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m.2014-04-14.

FVU:s synpunkter

FVU tillstyrker en bro vid Kungsängsesplanaden för kollektiv-, gång- och cykeltrafik. FVU avstyrker däremot biltrafik på denna bro.

Förslaget till detaljplan har till syfte att lösa dagens trängsel- och miljöproblem vid Östra Ågatan och Islandsbron genom att en ny kombinerad bro för biltrafik, gång- och cykeltrafik samt spårtrafik uppförs i höjd med Kungsängsesplanaden. Den nya bron ska också bidra till att binda ihop den östra och västra sidan om ån. Tanken är vidare att Kungsängsesplanaden så småningom ska omformas till stadsgata med verksamheter i bottenvåningarna och stomlinjetrafik.

Det förslag som enligt planhandlingen uppfyller programkraven illustreras av en klaffbro med en lutande pylon. För att klara trafikkapaciteten på västra sidan om ån föreslås som konsekvens en ombyggnad av Ulleråkersvägen och dess anslutning till Sjukhusvägen som även signalregleras. Eftersom Sjukhusvägen går genom det inre vattenskyddsområdet kommer det att krävas omfattande tätningåtgärder och komplettering med avkörningsskydd mm längs med Sjukhusvägen.

Förslaget till bro och vägförändringar företas inom ett område som är värdefullt från kulturmiljösynpunkt. Påverkan på stadsbild och kulturmiljö anses kompenseras av att trafiken väntas minska i Årummet invid Stadsträdgården och på Islandsbron.

Den illustrerade bron har stora estetiska förtjänster och en tydlig landmärkeskaraktär och förefaller väl anpassad till sin närmiljö. Till de påtagliga nackdelarna hör dock den ytvattenpåverkan som anläggandet av stöd och landfästen medför samt den risk det innebär att den berörda sträckan av Ulleråkersvägen ligger inom inre vattenskyddsområdet, vilket kräver extraordinära åtgärder som kanske i framtiden dessutom visar sig otillräckliga. Till nackdelarna hör också förutom ingreppen och kostnaderna för följdåtgärder bl.a. att en del träd måste fällas/flyttas samt att nuvarande bana för bangolf måste flyttas till annan plats.

I yttrandet över fördjupad översiktsplan för förbindelse över Fyrisån (Årike-Fyris) framhöll FVU:

En utgångspunkt för fortsatt planering i hela staden bör vara att genom krafttag vända trenden med ökad biltrafik och i stället utveckla attraktiva alternativ för andra färdsätt med inspiration av många goda exempel världen över och i överensstämmelse med kommunens klimatmål.

FVU föreslog att biltrafik hänvisas till Kungsängsleden och Flottsundsbron för att skydda riksintresseområdets djupgående historiska dimensioner och dess enastående höga kultur-, natur- och rekreationsvärden. Vidare skisserade FVU en tänkbar slinga för buss eller spårväg som korsar Fyrisån på Kungsängsleden och Flottsundsbron, och som går på sträckan Resecentrum – Kungsängsleden – genom Ultuna – Dag Hammarskjölds väg till Flottsund – väg 255 – Resecentrum.

Mot denna bakgrund är det olämpligt att bryta ut projektet bro vid Kungsängsesplanaden utan att framtida lösningar för bil- och kollektivtrafiknät i staden bedömts i sin helhet. Kungsängsledens funktion berörs överhuvudtaget inte i planförslaget. Den lösning som bör prövas är en kapacitetshöjning genom breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron samt en ombyggnad av Flottsundsbron. Med en sådan förstärkning av trafikkapaciteten bör biltrafik kunna undvikas på bron vid Kungsängsesplanaden och bron bör kunna reserveras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik. En förstärkt kapacitet på Kungsängsleden – Dag Hammarskjölds väg bör innebära att trafikflödena utifrån kan bättre tas om hand varigenom det centrala gatunätet kan avlastas, bl.a. Sjukhusvägen.

Sammanfattning

FVU anser att

• Frågan om en bro i Kungsängsesplanadens förlängning bör inte avgöras förrän en helhetslösning för de olika trafikslagen utretts och analyserats, bl.a. en breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron och en ombyggnad av Flottsundsbron. Inriktningen bör vara att bron vid Kungsängsesplanaden ska reserveras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik
• Utgångspunkten för trafiklösningarna bör vara att i möjligaste mån befria den inre delen av stadskärnan från biltrafik samt att Åstråket, såsom fastslås i den aktuella översiktplanen, i första hand reserveras för rekreativa och andra offentliga ändamål med attraktiva mötesplatser. En bilbro enligt förslaget för att underlätta framkomligheten kan, som erfarenheten visar, snarare än förväntad avlastning leda till ökande trafikmängder i stadskärnan.
• Läget inom det inre vattenskyddsområdet kräver en noggrann projektering för att säkerställa en hållbar lösning som inte medför skador i framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                                                          Sten Åke Bylund

Ordförande                                                                    1.e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                               2014-03-21

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norra Bäcklösa, Uppsala kommun. Dnr PBN 2014-000032. Granskning..

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande granskningsyttrande över rubricerade planförslag.

FVU:s synpunkter

Förslaget avstyrks. Exploateringen blir för alltför hård av ett område med höga och känsliga natur- och kulturvärden och det bakomliggande utredningsmaterialet är otillräckligt, inte minst eftersom allt tyder på att ett ännu större näraliggande område inom kort kommer att exploateras. FVU hävdar därför ånyo med kraft att en fördjupad översiktsplan bör upprättas för området Valsätra – Rosendal och Ulleråker – Ultuna innan detaljplaner antas för Bäcklösaområdet.

I huvudsak anför vi samma grunder för vårt ställningstagande som tidigare anförts i ärendena Dpl Bäcklösa, samråd, 2012/20086 – 1 (PLA 9/20037-1) och Dpl Norra Bäcklösa, granskning, PBN 2014-000032. Våra samrådsståndpunkter har dock redovisats på ett missvisande sätt i samrådsredogörelsen.

Frimärksplanering i stället för överblick är tyvärr en relevant beskrivning av planprocessen för Bäcklösa. Hanteringsordningen, att splittra samrådsförslaget i två granskningsförslag borde ha framgått av granskningsförslaget för Bäcklösa, som var lätt att uppfatta så, att området runt Genetikcentrum inte längre var aktuellt att planlägga. Eftersom planförslaget för Bäcklösa innehåller lika många bostäder som samrådsförslaget för hela området inklusive delen med Genetiska trädgården, uppfattades förslaget så att all planerad bebyggelse samlats i den södra delen. Med hänsyn till den stora förändring som skett av planinnehållet borde ett nytt samråd ha genomförts utifrån de ändrade förutsättningarna.

Som FVU tidigare framfört bör hela området Valsätra- Rosendal och Ulleråker- Ultuna, som kännetecknas av ett högt bebyggelsetryck, göras till föremål för en fördjupad översiktsplan för att noga utreda förutsättningarna för ytterligare bebyggelse och klarlägga vilka delar av området som ej bör bebyggas som underlag för detaljplaneringen. Denna synpunkt har framförts även av länsstyrelsen. Den valda hanteringen, att splittra upp granskningsskedet på två planer försvårar dessutom ytterligare den nödvändiga överblicken.

Det nämns i förslaget, att ett program för Dag Hammarskjöldsstråket har påbörjats men att det nu aktuella planförslaget avser ett avgränsat område med begränsat antal frågor att utreda varför detaljplanen bör gå före programarbetet; delarna framför helheten alltså. FVU anser att resonemanget inte bara är ologiskt, det låser också handlingsutrymmet för framtiden. Genom en hård exploatering närmast de dokumenterat känsliga områdena öppnas för en ännu hårdare exploatering i angränsande områden, medan ett helhetsgrepp skulle kunna ge möjligheter att spara mer av de viktigaste områdena från natur och kultursynpunkt utan att förlora i möjlighet att bygga nya bostäder. Det valda sättet att driva processen spelar bort möjligheten till en konstruktiv dialog med alla berörda.

Natur- och kulturvärden åsidosätts genom att inte utredas på ett noggrant sätt inför detaljplaneringen. Trots alla erinringar och all oro beträffande dessa värden som framförts av olika remissinstanser, inte minst av FVU, kan bara konstateras att planunderlaget är detsamma som tidigare. Några fördjupade studier med anledning av remissynpunkterna synes inte ha utförts, dock förutskickas en fornlämningsutredning och några fynd av rödlistade arter från den tidigare upprättade MKB:n lyfts nu uttryckligen fram i texten.

Av planförslaget framgår att den unika björkallén avses sparas. FVU vill dock varna för att den tilltänkta bebyggelsen/byggarbetet intill allén kan innebära att rötter skadas och att höga hushöjder också inverkar menligt på de värden man säger sig vilja bevara.

En skötselplan för den Genetiska trädgården, som avses bli park, sägs ha tillkommit. FVU vill ändå framhålla, att åtgärderna ter sig otillräckliga. Slitaget kan bli betydande av den Genetiska trädgården i dess nya funktion som kommunal park och därmed som närrekreationsområde för den tilltänka bostadsbebyggelsen och vi vidhåller i sak vad vi anfört i våra två tidigare yttranden (bifogas).  Området utgör idag en unik park och samtidigt en genbank av stor betydelse för den biologiska mångfalden, inte minst för de sällsynta och rödlistade arter som där förekommer. Det är mångfalden som sådan, den ekologiska miljön, som kännetecknar området. Värden kan gå förlorade som ej kan återskapas. Vi understryker frånvaron av helhetsbedömningar av de skyddsvärda områdena i MKB:n.

Höga hus i stället för trädgårdsstad kännetecknar granskningsförslagen jämfört med samrådsförslaget. Den exploatering som nu föreslås för hela Bäcklösaområdet (Bäcklösa och Norra Bäcklösa) innehåller sammanlagt dubbelt så många bostäder som i samrådsförslaget. Därtill föreslås nu högre hushöjder, vilket påtagligt förändrar områdets karaktär och försämrar dess anpassning till omgivningen.

I samrådsförslaget redovisades en ambition att skapa en bebyggelse av trädgårdsstadskaraktär med måttliga hushöjder. FVU såg positivt på detta förslag till bebyggelse eftersom denna stadstyp är erkänt uppskattad enligt forskningen och skulle passa väl in i denna del av staden. Den nu föreslagna ändrade inriktningen med högre hushöjder, i både Norra Bäcklösa och Bäcklösa, innebär en helt annan stadsmiljö med bristande anpassning till omgivningen. Den föreslagna bebyggelsen knyter mer an till höghusbebyggelsen i Gottsunda än till villabebyggelsen i det mer närbelägna Sunnersta. Denna bristande anpassning understryker ytterligare behovet av ett helhetsgrepp i planeringen över ett större område i en fördjupad översiktsplan på grundval av en ortsanalys innan bebyggelse påbörjas.

Sammanfattning

Planförslaget avstyrks av följande skäl

• Planprocessen bör inledas med framtagande av en fördjupad översiktsplan för stadsdelen för att en helhetsbedömning ska kunna göras av bebyggelseområden, bebyggelsekaraktär, exploateringsgrad, trafiksystem samt bevarande/grönområden.
• Fördjupade studier bör göras av områden med natur- och kulturvärden som underlag för fortsatt planering. Det bör noga klarläggas att den unika björkallén inte tar skada.
• Områdets bebyggelsekaraktär bör anpassas väl till omgivningen för att uppnå ett behagligt sammanhang i stadsmiljön. Även med stadstypen trädgårdsstad kan en hög exploateringsgrad uppnås.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman

Ordförande                          Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                    2014-03-16

Kulturnämnden

Kommunstyrelsen

753 75 Uppsala

Kopia till Upplandsmuseet

Ang. rivning av f.d.lokstallarna, Boländerna, i Uppsala kommun.

Det har kommit till Föreningen Vårda Uppsalas kännedom att rivningslov beviljats för de äldre lokstallarna i Boländerna, Säbygatan 27, samt att bygglov beviljats för en ny industribyggnad på platsen.

Dessa beslut har fattats trots att det av planprogrammet för Boländerna (2010, rev.2011) framgår att bl.a. de f.d. lokstallarna är av kulturhistoriskt intresse samt att ”dessa byggnader och miljöer bör uppmärksammas vid ombyggnader och detaljplanering inom berörda kvarter”. Av Översiktsplan 2010 framgår vidare att ett av de övergripande målen för kommunen är ”att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig”. Denna inriktning stöds av PBL 9 kap, 34§, p 2 där det anges att rivningslov ej ska ges för byggnader som bör bevaras på grund av byggnadens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

FVU anser att det är synnerligen olyckligt att inte ta tillvara de f.d. lokstallarna som berättar om områdets historia och skulle bli ett intressant inslag i den framtida utvecklade stadsdelen. Byggnaderna skulle kunna få en god användning t.ex. för ateljéer för skapande verksamheter, som utställningslokaler eller som samlingslokaler för olika typer av verksamheter. Det är anmärkningsvärt att de kloka inriktningsmålen i programmet för Boländerna och i översiktsplanen inte synes spela någon roll för de efterföljande besluten. Tyvärr tvingas FVU gång på gång konstatera den bristande kopplingen mellan övergripande mål i planeringen och praktisk handling.

Uppsala dag som ovan

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                            2014-02-15

753 75 Uppsala

Ang. program för Södra åstråket, Uppsala kommun. Dnr 2012/020169. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till program, utsänt för samråd t o m 2014-02-15. FVU ber att få anföra följande.

FVU:s synpunkter

Programmet avser ett för rekreation och evenemang mycket viktigt avsnitt i staden. En fortsättning på det så framgångsrikt iordningställda centrala årummet och en länk ut till Årike Fyris.

FVU tillstyrker kommunens ambition att med det föreliggande programmet stärka områdets kvaliteter för just dessa ändamål, men vill också komma med kritiska synpunkter och frågor som inte utretts i programmet.

Bostäder på Hamnplan

FVU anser det olämpligt att med bostäder inkräkta på och privatisera det offentliga rum som åstråket utgör. Det bryter också helt mot stadsrummets struktur, där bostadshusen alltid har ågatorna mellan sig och kajen.

Årummet kom efter 1960- och 70-talens omfattande rivningar i stadskärnan att genom beslut i kommunfullmäktige 1980  befästas som ett kulturhistoriskt och miljömässigt värdefullt område för Uppsala. Det har härefter successivt upprustats och iordningställts till ett av stadens viktigaste och mest uppskattade offentliga rum. Förslaget till planprogram står på flera punkter i strid med denna utveckling som också befästs i flera av kommunens måldokument och i översiktsplanen.

I programmet hänvisas också till översiktsplanen som anger Fyrisån som en Uppsalakvalitet där årummet i hög grad har en ”social, rekreativ och identitetsskapande betydelse för staden”. Men här talar alltså programförslaget inte bara mot översiktsplanen utan också mot programmets egna syften t ex:

– ”Åstråket – ett centralt och mycket uppskattat offentligt, icke kommersiellt rum, tillgängligt för möten, upplevelser och vila” (sid 6)

– ”Kommunen skall använda sin mark och sina anläggningar för att attrahera och utveckla evenemang” (sid 6)

– ”Bebyggelsen på åns östra sida bygger vidare på den täta stadsstrukturen med tydlig gatustruktur och en tydlig stadsfront mot årummet”. (sid 14 under rubriken ”Stadsbyggnadsprinciper”)

FVU anser att det är helt fel att använda en mark som ingår i åstråket för privatisering; tomten bör sparas för rekreativa ändamål och kanske till en del för en offentlig verksamhet i enlighet med programmets syften som de citeras ovan. T ex har det i olika sammanhang föreslagits ett konstmuseum på platsen – en aktuell fråga i staden. Genom att inte ta upp detta förslag i programmet visar kommunen bristande lyhördhet gentemot en stark opinion och flera tongivande lokala föreningar som gärna ser att ett framtida konstmuseum lokaliseras vid Årummet.

En viktig aspekt är också att dispens från strandskydd krävs.

En ytterligare aspekt är att med hänsyn till den höga exploateringsgraden i Kungsängen, med små grönytor som följd, bör så stora friytor som möjligt sparas i anslutning till Åstråket. Denna synpunkt blir än viktigare ju mer staden växer; det anges ju för övrigt också i programmet ”att området ska betraktas som en del av en större stadsbygd. Programområdet utgör med andra ord en del av en växande stad och ska inte betraktas som stadens utkant.”

Bron i Kungsängsesplanadens förlängning

Här talar programmet om ett hållbart resande till Studenternas. Anmärkningsvärt är då att i trafikutredningen räknas biltätheten upp till år 2030 i proportion till befolkningsökningen – en sådan utveckling står ju i strid med kommunens långsiktiga mål om minskning av utsläpp och innebär knappast att planera för en hållbar trafiklösning. Iden med en kollektivtrafiklinje som trafikerar bron och går vidare upp till Ulleråkersområdet är bra. Om en bro ska finnas här bör den endast användas för kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik, vilket också möjliggör hållbart resande till Studenternas.

Två frågor är obesvarade i programmet vad gäller den föreslagna bron: hur klarar man färskvattenförsörjningen vid ett brobygge, vattendom krävs, och vad händer med de stora turbåtarna som idag med kajplatser ända inne vid Islandsbron ligger så tillgängligt och utgör ett så positivt inslag i stadsbilden?

Frågan om en eventuell breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron är en viktig förutsättning för många ställningstaganden när det gäller kommunikationer över åstråket i sin helhet och bör därför ingå och utredas i detta program

Flytten av båtvarvet till söder om Kungsängsleden

Även om det anvisade området i dag är stökigt ligger det inom Årike Fyris med landskapsbildsskydd enligt §19 i f.d. naturvårdslagen. I programmet nämns problem med in- och utfart till Kungsängsleden. Där anges också en för platsen främmande lösning med invallning och naturlika planteringar – programförfattarna upplever tydligen själva förläggningen hit som ett problem. Ett försök att hitta en alternativ plats i kontakt med Ekoln efterlyses. Södra åstråket måste ses i sitt sammanhang med Årike Fyris!

Området kring Svandammen, Flustret och Svettis

I denna så viktiga fråga saknas all information. Utvecklingen av området borde ha ingått i programmet.

Sammanfattning

FVU anser att

• åstråket i sin helhet bör reserveras för rekreativa och andra offentliga ändamål, inte minst mot bakgrund av fortsatt planerad stadsutveckling som kommer att medföra ett successivt ökat tryck på området
• frågan om ett eventuellt konstmuseum kan lokaliseras till stråket bör utredas i programmet
• en eventuell bro i Kungsängsesplanadens fortsättning bör reserveras för kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik i linje med kommunens mål att minska biltrafiken; konsekvenser för dricksvattensförsörjning och framkomlighet för turbåtarna bör beskrivas i programmet
• frågan om breddning av Kungsängsleden/Kungsängsbron bör ingå och utredas i programmet
• med hänsyn till intrånget i det värdefulla området Årike Fyris bör en alternativ förläggning sökas för båtuppläggningsplatsen
• utvecklingen av området kring Svandammen, Flustret och Svettis bör ingå i programmet
• programmet bör kompletteras/justeras i ovan nämnda avseenden och sändas ut på förnyat samråd

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund,   ordförande

Carl Erik Bergold, styrelseledamot

Sten Åke Bylund, 1:e vice ordförande   Bengt Jonsell, styrelseledamot

PO Sporrong,  2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                             2014-02-02

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Stabby- och Berthågafälten mm, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020037. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2014-02-03.

FVU:s synpunkter

Föreliggande planförslag avstyrks. Underlaget för planen är bristfälligt. Golfbanan får stora begränsande effekter, genom de risker spelet innebär, för dem som vill utöva annan form av rekreation inom ett av de viktigaste friluftsområdena för hela staden. Inte heller framstår det som rimligt att bygga en konferens- och hotellanläggning i avsedd storlek på ett markområde med höga kulturvärden rikt på fornlämningar. FVU vill framföra följande synpunkter och förslag.

Motstående friluftsintressen

Uppsala växer och bebyggelsetakten är hög, inte minst i den berörda stadsdelen där särskilt det gamla cementfabriksområdet med omgivningar fått en omfattande nybebyggelse under de senaste åren. Det bor alltså fler människor i närområdet till Stabby nu än tidigare, människor som behöver området för utomhuslek- och friluftsliv, motion, avkoppling, naturstudier mm.

Stabbyområdet har länge varit ett omtyckt rekreations- och friluftsområde för stora grupper, inte bara närboende. Området har också erkänt höga natur- och kulturhistoriska värden. I planhandlingen beskrivs betesmarken i öster och de öppna torrbackarna i väster med artrika miljöer av betydelse för bl a fjärilar, fåglar och småvilt. Denna värdefulla natur är verkligen något att ta vara på för närboende och övriga Uppsalabor. Det framhålls också att stadens nordvästra delar har brist på närnatur samt att trycket är hårt på den naturmark som finns i området. Landskapsbilden och naturmarken måste därför ses som ytterst värdefulla att bevara, inte minst i perspektiv av den ökande bebyggelsen i närområdet.

I planhandlingen förbigås att en del av planområdet anges som stadsdelspark i Översiktsplan 2010. För att kunna bedöma om det ändå skulle kunna vara möjligt att ge företräde till en stor del av området för golfspel, en sport för en liten grupp utövare i ett viktigt friluftsområde för många uppsalabor, krävs ett betydligt bättre underlag än som redovisas i ärendet. Villkoret för en golfbana i detta läge måste vara att övriga rekreationsintressen kan tillgodoses fullt ut utan några negativa konsekvenser.

Det är väl känt att golfspel innebär risker för dem som vistas i närheten. I planhandlingen påstås visserligen att golfbanan inte innebär någon ”betydande miljöpåverkan på möjligheten till rekreation och friluftsliv”, men samtidigt medges att det finns en risk för att besökare i området träffas av en golfboll. För att eliminera denna risk anges att utslagen inte ska ske i riktning mot områden där icke-golfspelare vistas.

Detta kan dock knappast sägas vara ett ansvarsfullt resonemang. En boll kan gå snett, alla golfare är inte skickliga utövare. Lekande barn kan inte förväntas se sig för, äldre kanske inte uppfattar varningsrop, även yngre kan ha syn- och hörselproblem men ändå vilja vistas ute i naturen. Hundägare vill inte riskera att hunden skadas. Ett utflyktssällskap vill koppla av i gröngräset utan oro för golfbollar. Kolonilottsodlarna vid Berthåga vill ägna odelad uppmärksamhet åt sin odling. En häst med ryttare rör sig snabbt och kan plötsligt komma i vägen för bollen. Det finns alltså en stor risk att en golfbana negativt påverkar all annan användning av området under den snöfria delen av året.

FVU anser därför att ett minimikrav för att eventuellt gå vidare med projektet i detta läge är att planläggningen grundas på ett väl utarbetat förslag till hur golfbanan är tänkt att utformas med lägen för banor, utslagsplatser och säkerhetsåtgärder; den schematiska skissen i planhandlingen är otillräcklig och visar för övrigt slagriktningar som kan innebära risker för dem som vistas i området. Ett sådant förslag bör utformas av en erfaren banarkitekt och åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning, inte minst mot bakgrund av området höga kultur- och naturvärden. Vidare krävs att den enligt översiktsplanen angivna stadsdelsparkens läge och avgränsning redovisas. Men även om det är möjligt att utforma golfbanan med erforderliga säkerhetsåtgärder med hänsyn till t.ex. fotgängare, så måste dock betänkas att en golfbana ändå innebär en inskränkning i områdets viktiga funktion för friluftslivet. Redan utblicken över en golfbana i stället för över åkermark är en förändring till nackdel för naturupplevelsen. Dessutom skulle projektet innebära att värdefull åkermark tas i anspråk. Placering av en golfbana intill begravningsplatsen i Berthåga kan inte heller anses vara lämplig.

Det framgår inte närmare av handlingarna vilka alternativ till den föreslagna lokaliseringen som undersökts eller varför golfbanan alls behöver förläggas så nära stadsbebyggelsen som nu föreslås. Det framgår dock indirekt, att golfspelarna förutsätts ta sig till banan med bil, eftersom en stor parkering planeras. Rimligen kan knappast en restid på ytterligare några minuters bilkörning till en bana något längre bort från bebyggelsen påverka sportens attraktionskraft negativt. Flera golfbanor ligger för övrigt redan i nära anslutning till väg 55. FVU förordar därför i första hand ett annat läge.

Klubbhus

Eftersom det rör sig om en 9-hålsbana ter sig det tilltänkta klubbhuset med parkering, hotell- och konferensbyggnad kraftigt överdimensionerat. En konsekvens av det valda läget är kravet på utgrävning av fornlämningar. Såsom anges i planhandlingen talar den rika förekomsten av fornlämningar för att det finns ytterligare idag ej kända fornlämningar. Utgrävningskostnaderna kan alltså bli höga, men frånsett detta bör restriktivitet allmänt råda vad gäller utgrävning av fornlämningar med tanke på att framtida utvecklad teknik kan ge ytterligare historisk information vid utgrävning. Det framgår att hotell- och restaurangdelen är fristående och knappast nödvändig för golfändamålet. Därför bör lokaliseringen av en sådan anläggning prövas utifrån sina egna meriter i särskild ordning.

Stabby prästgård

Det är utmärkt att skyddet av miljön kring Stabby prästgård regleras i detaljplan.

Sammanfattning

FVU avstyrker föreliggande förslag och anser

• att en golfbana är synnerligen tveksam i detta läge mot bakgrund av områdets stora betydelse för rekreation och friluftsliv, ett område där dessutom en ”stadsdelspark” är tänkt att ingå enligt Översiktsplan 2010
• att en annan lokalisering bör väljas
• att ett villkor för att ändå eventuellt gå vidare med förslaget i detta läge är att ett väl utarbetat förslag till golfbanans utformning dessförinnan tas fram, ett förslag som visar stadsdelsparkens läge och avgränsning samt att golf- och rekreationsintressena går att förena utan risker för dem som använder parken och grönområdet för rekreation och lek
• att hotellanläggningen i föreslagen storlek knappast kan vara ett behov för en 9-håls golfbana och att hotellets lokalisering därför bör prövas på egna meriter, inte minst mot bakgrund av de utgrävningar av fornminnen som kommer att krävas
• att det är positivt att Stabby prästgård och dess miljö skyddas genom planbestämmelser.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                 Ulla Björkman

Ordförande                                            Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2014-01-26

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv Plantskolan, Uppsala kommun. Dnr 2012/20145-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t.o.m. 2014-01-28.

FVU:s synpunkter

De justeringar av planförslaget som föreslås, större avstånd till Dag Hammarskjölds väg och Norbyvägen, som gett plats för träd mellan gata och byggnad, samt borttagande av byggrätten i sydväst är steg i rätt riktning. Men dessa åtgärder är otillräckliga med hänsyn till de krav på utformningen som måste ställas på denna plats med hänsyn till riksintresset.

Som FVU anförde i samrådsyttrandet är denna plats särskilt värdefull i riksintresseområdet och den kanske allra mest identitetsskapande miljön i Uppsala med Slottet från 1500-talet, Botaniska trädgården från 1600- och 1700-talen och Carolina Rediviva från 1800-talet. Botaniska trädgården är dessutom påtänkt att eventuellt ingå i ett blivande världsarv. Dessa förhållanden ställer mycket höga krav på en omsorgsfull anpassning till den kulturhistoriskt synnerligen värdefulla miljön i omgivningen. Den nya byggnaden får sålunda inte alls dominera utan måste stillsamt, med en god arkitektonisk utformning från vår tid, inpassas i miljön.

Mot bakgrund av dessa villkor anser FVU att byggnaden bör förskjutas ytterligare ett antal meter mot sydost, vilket möjliggör en mindre abrupt avgränsning mot Botaniska trädgården. Härigenom skapas bättre utrymme för en fyllig trädplantering åt detta håll. Vidare uppnår man att den nya byggnaden kommer att ligga på minst samma avstånd från Norbyvägen som Blåsenhus. Genom att den nya byggnaden förflyttas mot sydost minskar dess dominans gentemot slottet i gatuvyn.

FVU anser också att byggnadens högdel bör sänkas med en våning. Detta är nödvändigt för att minska byggnadens intrång i det axiella sambandet mellan slottet och slottsträdgården. Härigenom minskas dess kraftiga visuella dominans i förhållande till märkesbyggnaderna – särskilt påtaglig från Botan sett – och en successiv nedtrappning av hushöjderna uppnås utmed Norbyvägen i vyn mot slottet.

Härutöver vill FVU också framhålla vikten av att den nya byggnaden får en modern men lågmäld arkitektonisk utformning. Som FVU tidigare anfört råder det inget motsatsförhållande mellan en noggrann anpassning till en historisk omgivning som denna och en tidsenlig, god och intresseväckande arkitektur. Det är viktigt att byggnaden inte visuellt konkurrerar med omkringliggande byggnader utan att den nya byggnaden infogas varsamt utan att dominera.

Sammanfattning

FVU anser att förslaget förbättrats sedan samrådet men att det krävs ytterligare åtgärder för att undvika påtaglig skada på riksintresset. FVU anser

• att byggnaden bör ytterligare förskjutas mot sydost för att åstadkomma en bredare planteringszon utmed Norbyvägen samt för att byggnaden inte ska bli så framskjutande i vyn mot slottet sedd från Norbyvägen
• att högdelen bör sänkas med en våning för att minska byggnadens visuella dominans både gentemot märkesbyggnaderna och Botaniska trädgården
• att den arkitektoniska utformningen modifieras så att intrycket blir mera lågmält varigenom en bättre anpassning uppnås till den unika kulturmiljön med dess höga värden.

Uppsala dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande                                 PO Sporrong, 2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala kommun                                                                                                       2014-01-26

Plan- och byggnadsnämnden

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Fullerö bostäder. Uppsala kommun. Dnr 12/202243. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2014-01-31.

FVU:s synpunkter

Som FVU anfört i många sammanhang är det mycket angeläget att satsa på en utveckling av kransorterna, men varför fortsätta utvecklingen av Storvreta på ett markområde 1,5 km söder om tätorten i stället för i direkt anslutning till tätorten? Den schematiskt redovisade fördjupningen av översiktsplanen för Storvreta anger endast ytor för bostadsbebyggelse utan närmare precisering av områdets framtida struktur vad gäller bostäder, arbetsplatser, service, kommunikationer, grönstruktur och parker. Det finns därför stor risk att en ”frimärksplanering” av detta slag långt ifrån leder till den bästa helhetslösningen för den framtida fullt utbyggda södra delen av Storvreta. Dessutom finns inga garantier för att den fortsatta utbyggnaden sker i önskad takt; det aktuella bostadsområdet kan under lång tid komma att ligga som en isolerad bebyggelseenklav utanför rimliga gångavstånd till samhällsservice av olika slag.

Själva planförslaget är dock förtjänstfullt med en blandning av olika bostadstyper och genomgående samprojekterad bebyggelse. Det är också positivt att ett gestaltningsprogram upprättats. FVU anser dock att ett sådant program ska kopplas till en planbestämmelse som hänvisar till att programmet ska följas. En anledning är att när området får några år på nacken och det är dags för ommålning och andra förändringar så kan områdets samlade helhetsverkan snart gå förlorad genom successivt ökande antal individuella avvikelser; en planbestämmelse är då ett stöd vid bygglovsprövning av förändringar för att helheten även i fortsättningen ska kunna hållas samman.

Sammanfattning

FVU anser att

• exploateringsområdets läge är för isolerat och att Storvreta i stället bör byggas ut successivt i direkt anslutning till befintlig bebyggelse
• fortsatt exploatering av samhället söderut bör föregås av en genomtänkt strukturplan som redovisar bostadsområden, arbetsplatser, service, kommunikationer, grönstruktur och parker
• ett gestaltningsprogram ska kopplas till en detaljplan med planbestämmelse för att få större tyngd, inte minst med tanke på framtida önskemål om förändringar från de boende.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund,

Ordförande