Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 20091021
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang program för Fasma 4:29,. Dnr 2007/20034-1. Programsamråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag till program, utsänt för samråd t o m 2009-11-16. Planområdet ligger ca 25 km från Uppsala och ca 7 km från Björklinge. På kartbilaga till programmet redovisas 16 tomter för friliggande villor. I trakten i övrigt finns gles och spridd villabebyggelse. Busslinje 815 trafikerar väg 765 med ett mindre antal turer på vardagar. Förskola, skola, livsmedelsbutik och viss annan service finns på 7 km avstånd i Björklinge.

FVU:s synpunkter
Projektet strider i alla avseenden mot den övergripande inriktning och de riktlinjer i översiktsplanen som syftar till att nå ett långsiktigt hållbart samhälle; en ny bebyggelsenklav på åkermark långt från service och med låg kollektivtrafikstandard som leder till högt bilberoende. I översiktsplanen står följande:
• ”Översiktsplanens övergripande inriktning för bostadslokalisering utanför staden är att koncentrera bostadsbebyggelsen till prioriterade tätorter och stråk med goda kommunikationer.” (s. 50)
• ”Vid lokalisering av bostadsbebyggelse ska beaktas påverkan på och tillgången till kommersiell service, särskilt dagligvaruhandeln.” (riktlinje s. 57)
• ”Vid markanvändningsbeslut ska påverkan på trafiksäkerhet, bilberoende, transportarbete och belastning på transportsystemet alltid beaktas.” (riktlinje s. 59)
• ”Kollektivtrafiksystemets konkurrenskraft bör stöttas och möjligheten till kollektivtrafikförsörjning beaktas för resgenererande verksamhet.” (riktlinje s. 62)
• ”Brukningsvärd jordbruksmark utanför tätorternas expansionsområden samt de prioriterade stråken ska så långt möjligt skyddas från exploateringar som försvårar framtida brukande av jorden.” (riktlinje s. 77)

Detta projekt strider således i alla väsentliga avseenden mot redovisad inriktning i översiktsplanen!

Tyvärr är detta inte det enda projekt av samma slag som är aktuellt. I Dalby har utställning genomförts av ett planförslag för 8 villor (från början 14 bostäder) på jordbruksmark med gles kollektivtrafik, långt till skolor och drygt en mils avstånd till större dagligvarubutik. I Uls-Väsby har samråd genomförts för ett villaområde med 17 villor på jordbruksmark och på 3 km avstånd från kollektivtrafik och lågstadieskola och drygt en mils avstånd till en större dagligvarubutik. Härutöver tillstyrks många ansökningar om lokaliseringsprövning för småhus på landsbygden på vartenda byggnadsnämndssammanträde. Den nyligen utställda detaljplanen för Vaksala-Lundby ligger i och för sig inom ett utvecklingsstråk enligt översiktsplanen, men kommer också att bli ett område med stora avstånd till service och därmed högt bilberoende. Detta är stadsspridning, inte en utveckling som leder till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Kommunen är skyldig att ha en aktuell översiktsplan och i denna redovisa de allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som ska beaktas vid beslut om markanvändningen. Efter ändringar i PBL 1996, i samband med att miljöbalken trädde i kraft, har översiktsplanen stärkts som ett verktyg i kommunernas arbete att nå en hållbar utveckling. Även om översiktsplanen inte är juridiskt bindande ska planen vara vägledande när kommunen upprättar detaljplaner och områdesbestämmelser samt prövar bygglov enligt PBL. Det är förvånande att det i ärende efter ärende kan konstateras att de kloka intentionerna i översiktsplanen uppenbarligen inte har effekt i efterföljande detaljplanering och lokaliseringsprövningar.

Sammanfattning
Förslaget till bebyggelse i Fasma och flera andra aktuella projekt visar att kommunen åsidosätter översiktsplanen och dess roll som övergripande styrinstrument samt grundläggande inriktning för hållbar samhällsplanering enligt PBL (2 kap 2§).

FVU avstyrker med kraft den föreslagna exploateringen i Fasma eftersom den strider mot de principer som gäller för att nå ett långsiktigt hållbart samhälle enligt nationella, regionala och kommunala miljömål.

Eftersom ärendet är ett exempel av många på en viktig principiell förändring i förhållande till översiktsplanens riktlinjer översändes kopia på detta yttrande till kommunstyrelsen och länsstyrelsen f.k.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Lars Bagge, ordförande Kristina Berglund, styrelseledamot

Kopior: Till kommunstyrelsen och länsstyrelsen

ang detaljplan för Bälinge-Ekeby, område för förskola, Uppsala kommun.
Dnr 2006/20046-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2009-11-13. Planområdet ligger i östra delen av Bälinge, öster om Skuttungevägen, och används idag som åkermark. Planförslaget innehåller rätt att uppföra permanent förskola, som ersättning för nuvarande förskola med tidsbegränsat bygglov, samt fyra villor i anslutning till befintlig bebyggelse öster därom.

FVU:s synpunkter
Som FVU anfört vid den tidigare planremissen för nytt bostadsområde i del av Rörby är det positivt att kransorten Bälinge växer med bostäder och service. FVU har inga invändningar mot planförslaget som sådant men vill återigen betona att en alltmer angelägen åtgärd för att öka ortens attraktionskraft är att komplettera, ordna upp och försköna lokalcentrum till en attraktiv mötesplats både för orten och omlandet.

I planbeskrivningen nämns att ”hastighetsdämpande åtgärder bör uppföras i de passagepunkter som ansluter till den nya förskolan”. Vidare nämns befintlig gång- och cykelväg till Hämringe friluftsområde och att ”denna passage över Skuttungevägen bör trafiksäkras”. Här nämns således endast att hastighetsdämpande åtgärder ”bör” ske vid passagerna. Skuttungevägen ingår inte i planområdet och i genomförandebeskrivningen nämns ingenting om eventuell överenskommelse med Vägverket om nämnda åtgärder. I planen redovisas således inga garantier för att någon åtgärd överhuvudtaget kommer till stånd på Skuttungevägen.

I området öster om Skuttungevägen finns ett attraktivt friluftsområde för hela orten och här tillkommer nu bostäder och en förskola. Detta område blir genom vägen avskilt från orten i övrigt. Skuttungevägen har relativt små trafikmängder men den breda vägen med tydlig karaktär av genomfartsled och god sikt medverkar säkert till att överskridande av hastighetsgränsen 50 km/tim är vanlig. Detta innebär stora trafikrisker, inte minst för barn på väg till förskola, skola eller friluftsområde, samt buller för närboende. FVU anser, liksom vid tidigare remiss av Rörbyplanen, att de båda områdena på ömse sidor om Skuttungevägen bör knytas ihop genom att vägens avsnitt genom samhället byggs om till en lugn bygata och ett vackert stadsrum. Detta kan ske genom låg hastighet 30 km/tim, farthinder, ordnade övergångsställen, olika markbeläggning, planteringar med buskar och träd samt belysning. Denna ombyggnad bör ske jämsides med de nu aktuella exploateringarna.

Det är dags att lämna den modernistiska trafikplaneringen med dess inriktning framkomlighet till varje pris och ersätta denna med tillgänglighet på ortens villkor! Tidsförlusten för bilisten blir några minuter men stadsmiljön i orten vinner avsevärt i kvalitet och säkerhet.

Sammanfattning
FVU föreslår att Skuttungevägen i dess avsnitt genom Bälinge planläggs som lugn gata i form av ett vackert stadsrum samt att genomförandet garanteras genom avtal med Vägverket.

FVU vill också i detta sammanhang passa på att framföra vikten av att öka ortens attraktionskraft genom att försköna lokalcentrum till en attraktiv mötesplats både för orten och omlandet.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Lars Bagge, ordförande Kristina Berglund, styrelseledamot

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2009-10-13
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang. detaljplan för Skarholmens udde i Uppsala kommun. Dnr 2009/20036
Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala ser i huvudsak positivt på den föreslagna utvecklingen av Skarholmen. Udden omkring restaurangen har länge gett ett nedgånget och ovårdat intryck. Sydstranden är nedanför den branta sluttningen (och även längre mot väst) fylld av grov sprängsten, betongrester m.m. Terrängarbeten för 10 – 15 år sedan fördärvade stranden och eliminerade åtskilliga större träd. Rätt nedanför restaurangen finns nu (trots vad som tycks sägas i planen) bara låga träd och buskage. Längre mot väster står dock en del resligare askar, almar och alar.

Förslaget innebär att tre större anläggningar kommer till stånd vid Skarholmens sydstrand: en längsgående promenadbrygga; ovanför denna en hotellbyggnad kopplad till nuvarande restaurangen; utanför bryggan en båthamn.

Den längsgående för alla öppna bryggan utmed denna strand är välkommen.- ovårdad ”natur” utan speciella värden omvandlas till parkmiljö. Bryggan skall sträcka sig österut ända till den gamla ångbåtsbryggan, som märkligt nog inte nämns i planen.
Av kulturhistoriska skäl bör ångbåtsbryggan bevaras och rustas upp. Den kan få en god funktion som landningsplats för utflyktsbåtar, särskilt som bussförbindelserna och parkeringsmöjligheterna vid Skarholmen är goda.

Hotellbyggnaden som planeras i själva slänten får ett prominent läge och stora krav måste, som framhålls i planen, ställas på dess utformning. Den nuvarande restaurangbyggnaden, bakom hotellet från sjön sett, är högre och kan komma att behållas. Rivning och nybyggnad av denna utesluts dock inte och i så fall måste skala och stil på ett nytt hus i stort överensstämma med det nuvarande. Som ett vida synligt och välkänt landmärke måste Skarholmen förbli igenkännlig.

Den nya båthamnen fyller vattenområdet närmast utanför restaurangen/hotellet. Den kommer att störa den vida, fria vyn över Ekoln, men det är en mindre olägenhet och berör egentligen främst restaurangen/hotellet. Det finns många uddar och knallar i närheten där man kan se ut över fria vattenytor. Viktigt är att båthamnen inte kommer att innebära avspärrningar för allmänheten utmed den nämnda promenadbryggan. Detta betonas i planen men bör ändå understrykas. Väster om den nya båthamnen planeras en drivmedelsponton, vilket rätt utformat är utmärkt med tanke på den okontrollerbara hantering av bensin och oljor som nu nödgas fortgå.

Skarholmen är Uppsalabornas viktigaste startplats för vinterfärder på Mälarens is, särskilt på skridsko. Det är viktigt med platser där man bekvämt kan ta av och på skridskor och med trappor o.dyl. som underlättar nedstigandet på isen. Den mycket populära plogade banan till Hammarskog måste också i fortsättningen kunna utgå i Skarholmens omedelbara närhet. För friluftslivet är det välkommet att ett kafé planeras i anslutning till restaurangen – detta har saknats på denna för kaféverksamhet egentligen självklara plats.

Sammanfattningsvis ställer sig alltså Föreningen Vårda Uppsala positiv till planen men med några påpekanden. som anförts ovan.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Lars Bagge, ordförande Bengt Jonsell, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 091009
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang detaljplan för Vaksala-Lunda 1:12 m fl. Dnr 2001/20070-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har ej tidigare haft kännedom om detta planärende och ej fått ärendet på remiss vid samrådet varför föreningens synpunkter framförs till byggnadsnämnden först nu vid utställningen.

Inom kommunen finns en efterfrågan på tomter för småhusbebyggelse. I dag tillgodoses behovet till stor del med spridda avstyckningar av enstaka eller några få tomter, vilket innebär att va- och uppvärmningssystem inte kan ges en samlad lösning och att bilberoendet ökar eftersom de enskilda småhusen sällan har tillgång till god kollektivtrafik. Detta innebär klara negativa miljökonsekvenser. Dessutom är den spridda bebyggelsens inverkan på landskapsbilden svår att granska och reglera.

För att undvika dessa problem har man då i stället valt att göra en plan för ett mindre villasamhälle ca 5 km NO om Uppsala, utbyggt i etapper, totalt omfattande drygt 700 bostäder. Som plan betraktad välgjord och inpassad i ett skogslandskap med inägor. Den föreslagna större livsmedelsbutiken känns dock en smula optimistisk inte minst med tanke på närheten till det stora externhandelsområdet Gränby centrum. Många livsmedelsbutiker har slagit igen trots att de ligger i den täta stadens yttre delar med omfattande bostadsbebyggelse runt om. För att inte tala om butiker, skolor och annan service som har det svårt i våra betydligt större, etablerade kransorter. Och mycket bilberoende kommer man trots allt att bli även här med tanke på inköp, barns och vuxnas kvällsaktiviteter mm.

Med hänsyn till målsättningarna i Översiktsplan 2006 och FVU:s synpunkter på denna ställer vi oss tvekande till denna lokalisering som lösning på problemet. Vi förordar istället att motsvarande bebyggelse förläggs inom eller i anslutning till någon eller några av de etablerade kransorterna för att förstärka dessa. Där finns dessutom på nära håll ett mer varierat serviceutbud, nätverk för olika kvällsaktiviteter, bra kollektivtrafikförbindelser med staden mm. Allra helst föreslår vi kransorter längs spårförbindelser. En utbyggnad med bostäder i de befintliga kransorterna innebär dessutom att underlaget för service ökar vilket skulle göra etableringen väl så attraktiv jämfört med att etablera ett nytt bostadsområde på jungfrulig mark.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

PO Sporrong, vice ordförande

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 091005
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang dpl för kv Seminariet i Uppsala kommun. Dnr 2007-20014. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av handlingarna och ställer sig starkt kritisk till den presenterade planen.

Först ändå det positiva i att man insett byggnadernas arkitektoniska värde och den föreslagna Q-märkningen. Här vill vi ändå gå längre och under q1 ersätta ”bör bevaras” med ”skall bevaras” också vad gäller interiören. Dock inte gällande den tillbyggda kontorsdelen.
I praktiken innebär väl detta att endast skolverksamhet, eller möjligen annan offentlig verksamhet med behov av stora öppna lokaler och samband, kan äga rum i den äldre seminariebyggnaden, vars stora arkitektoniska kvalitéer därmed även fortsättningsvis blir tillgängliga för oss Uppsalabor. Att inte satsa på skolverksamhet i dessa idealiska lokaler, handikappanpassade och restaurerade för bara drygt tio år sedan, vore ett stort resursslöseri Här måste kommunen som huvudman för denna verksamhet ta ett ekonomiskt ansvar i någon form.

Så till våra invändningar.

Planering och ekonomi.
Det har byggts mycket nya bostäder i den stadsdel som nu kallas Librobäck, myntat i strukturplanen som kom för några år sedan, kompakta högexploaterade bostadskvarter i en för stadsdelen helt ny skala. Minst lika mycket kommer de närmaste åren med Cementgjuteriet som första stora objekt. En del av bebyggelsen har skett på parkmark även om merparten tar gammal industrimark i anspråk. FVU har alls inte ställt sig negativ till denna bebyggelse, bara manat till besinning när det gäller den höga exploateringen och framför allt de trånga och skuggiga bostadsmiljöer, som de ständigt allt högre kraven på byggnadernas våningsantal skapat. Vi har också protesterat en del över att parkmark tagits i anspråk, framför allt då man i de nya kvarteren varit så snål på gröna friytor. Den föreslagna planen är ytterligare en i raden av planer med mycket hög exploatering.

Miljöns kulturhistoriska värde.
Seminariet förlades på 1910-talet i den dåvarande stadens periferi för att utrymme skulle finnas för trädgårdsskola med växtmaterial av särskilt fruktträd, perenner och olika slag av buskar och träd. Trädgårdsläran utgjorde en viktig del av folkskollärarutbildningen. Byggnaden och trädgården utgör därför en enhet av stort kulturhistoriskt värde. Trots att trädgården sedan 1960-talet (då folkskollärarutbildningen lades ned) förfallit, finns ännu spår av dess gamla funktion. Det är märkligt att man i planen inte beaktat detta. Särskilt gäller detta den ännu kompletta äppellallén mellan rektorsvillan och vaktmästarbostaden, som på kartan (sid. 15) finns utmärkt utan kommentar. Istället för att ta fasta på och utgå från detta tydliga element talar man om en cirkelformad planering av parken. Det anknyter visserligen till den amfiteaterliknande anläggning som nu finns, rester av en damm, men inte till funktionen som skolträdgård. Med nuvarande förslag blir parken dessutom praktiskt taget dold bakom bebyggelsen. Alarmerande är planen att lägga ett parkeringsgarage under delar av parken, under 80 cm jordtäcke. Det blir förödande för trädens rotsystem, såväl vad gäller utrymme som jordens struktur och vattenföring.

Stadsdelspark
Från vårt första yttrande över strukturplanen har vi efterlyst en större stadsdelspark för att svara upp mot alla stadsdelens invånares behov. En park som erbjuder lek och rekreation för alla åldrar på ett helt annat sätt än åpromenaden, som dessutom privatiserats av allt mer närgångna dominerande nya hus. Här i Seminarieparken finns den redan – en uppvuxen park med botaniska kvalitéer i form av stor artrikedom, en park med charm och inneboende möjligheter, som man omedelbart faller för vid en rundvandring. Planens park är inte av den digniteten, och det hävdas inte heller, dess runda yta har en diameter på 80 meter, drygt 4000m2. Dessutom tänker man i huvudsak inte alls bevara de uppvuxna träden. Att schakta bort Seminarieparken och ersätta den med en nyanlagd stadsdelspark på gammal trädlös industrimark, och sedan vänta i 40-50 år på att den skall växa upp och nå full funktion – det vore ett enormt resursslöseri och helt oacceptabelt för stadsdelens invånare.

Seminarieparken bör alltså framför allt restaureras och utvecklas med tanke på att bli en framträdande stadsdelspark för den nordvästra delen av staden, som nu saknar allmänna grönområden av betydelse. Med det siktet är de grönytor som återstår efter exploateringen med bostadshus alltför liten, särskilt som också privata gårdar skall anläggas.

Denna stadsdelspark skulle få sin speciella prägel om resterna av skolträdgårdens plan, såsom äppelallén togs till vara. Observera att denna allé på ett naturligt sätt förbinder rektorsvillan och vaktmästarbostaden. På kartan sid. 15, som i stor utsträckning anger trädslagen, är ett antal träd markerade bara som ”träd”, bl.a. ett vackert solitärt päron öster om nämnda allé (vilket ger anledning att ifrågasätta inventerarens kompetens). Inte heller noteras flera blågranar (öster om rektorsvillan och vid infarten från Seminaregatan) och weymouthtallen (i ett snår norr om vaktmästarvillan). Det finns inte här anledning att (som i kartan s. 15) exakt gå in på vilka träd som skall bevaras vid en framtida restaurering av parken. En särskild utredning måste göras med beaktande av trädens skick, historia och inpassning i en kommande plan.

Skydd för kulturmiljön
Här anser vi att planen företräder en föråldrad syn. Man hävdar på ”byggnadsminnesvis” det självklara värdet av byggnaderna och pliktskyldigast en ruta mark ikring dem. Redan 1964 antogs Venedigdokumentet av den 2:a internationella kongressen för arkitekter och tekniker inom kulturminnesvården. Det dröjde sedan till 1990 innan Riksantikvarieämbetet lät översätta det till svenska, slutligen ansvariga var Hans Matell och Börje Blomé, båda för övrigt med anknytning till Uppsala. 1982 kompletterades Venedigdokumentet med Florensdeklarationen som då antogs av ICOMOS, som också utarbetat den tillsammans med IFLA, landskapsarkitekternas internationella organisation, till vilken svenska LAR också är knuten. Deklarationen slår fast att en historisk park eller trädgård har samma värde och skall ha samma skydd som en byggnad och därmed klassas som ett historiskt minnesmärke.

Den svenska kulturminneslagen, 3 kap § 1-2 likställer på samma sätt park och trädgård med byggnad när det gäller klassning, skydd och vård. I Utblick landskap 1992, nr 3, skriver landskapsarkitekten Kjell Lundquist i sin artikel ”till parkens försvar”: Detta förhållande ger därför en möjlighet till ett kraftfullt agerande för skydd, vård och utveckling av det kulturarv som våra historiska trädgårdsanläggningar utgör. Med Florensdeklarationen och KML har såväl de antikvariska myndigheterna som den svenska landskapsarkitektkåren ett både vasst och ändamålsenligt redskap i sin hand.

Folkskollärarseminariet med sina trädgårds- och idrottsanläggningar ger idag en unik bild av ett
bildningsideal och en undervisningsmiljö som den såg ut för nära hundra år sedan. Miljön är välbevarad och dess ursprungliga form och innehåll går att rekonstruera i en framtid, bl a med två dokument: den ursprungliga trädgårdsplanen med växtförteckning och Oscar Blads flygbild från 1950, då undervisningsträdgården ännu var i full funktion. Att schakta bort större delen av parken för underjordiska garage vore att för alltid utplåna den. I en ny funktion som stadsdelspark känns inte en rekonstruktion aktuell annat än i en representativ mindre del. Nödvändiga gångvägar skall följa ursprungliga gångar i läge och form, träden bevaras och vårdas.

Sammanfattning
FVU anser att byggnaderna och parken tillsammans utgör en synnerligen märklig miljö och att de tillsammans förstärker värdet. Därför måste här antikvarisk och park- och trädgårdshistorisk expertis granska planen från ovan beskrivna utgångspunkter.

FVU insisterar med kraft att ingen ny bebyggelse bör tillkomma inom området. Seminarieparken med dess byggnader bör bevaras för framtiden med hänsyn till det höga kulturhistoriska värdet och med hänsyn till att den behövs som stadsdelspark i denna del av staden.

Till sist är detta också en demokratifråga. Markägaren lockar i sin reklam med ”bostäder i anrik miljö”. Skall man till priset av en förstörd park och en privatisering av den återstående ”anrika” miljön låta 250 nya lägenheter väga tyngre än uppsalabornas rätt att också i framtiden uppleva
och glädjas åt byggnader och park i samverkan i kv Seminariet?

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

PO Sporrong, vice ordförande Bengt Jonsell, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 090924
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang dpl för kv Grisslan, Sunnersta 154:1, Uppsala. Dnr 2005/20049-1.Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av kommunens utställningshandling för kv Grisslan i Sunnersta och ber att få avge nedanstående synpunkter.

Den utställda planen
Föreningen vidhåller tidigare framförda synpunkter och delar sålunda inte uppfattningen att den tilltänkta bebyggelsen inte orsakar betydande miljöpåverkan. Sunnersta kyrka ritades av den våren 2009 bortgångne prästen och kyrkoarkitekten Lars Ridderstedt för den typ av naturmiljö som föreligger på den nuvarande tomten och som hör intimt samman med byggnadstypen. Kyrkan tillkom i senare hälften av 1960-talet. En del av idén var, att den som närmar sig kyrkan på håll skulle kunna se den och uppleva den, skymtande i sin faluröda skrud i samspel med de vackra furorna. Den behöver ett rejält respektavstånd kring sig, därav den tidigare bestämmelsen att tomten inte får bebyggas.

Planens konsekvenser enligt Föreningen Vårda Uppsala
Uppförs de aktuella småhusen/villorna, innebär det, att man, om man kommer Sunnerstavägen från
nordost, inte längre kan uppleva kyrkan med sin kringliggande glesa barrträdspark på håll. En privatisering av en god del av friområdet kring kyrkan blir följden om husen byggs. De tilltänkta tomterna måste förses med fungerande avskärmningar från parkområdet om inte tomterna skall få informellt utsträckta gränser och även kyrktomten bli lekplats, belamras med föremål, användas vid fester etc. En påtaglig avskärmning blir alltså fallet och effekten inte alls den som beskrivs i planen, dvs placering med hänsyn till kyrkan. I den reviderade planen föreslås visserligen en lägre våningshöjd för de nya husen för att harmoniera med omgivande bebyggelse, vilket i och för sig är positivt. Men det löser inte de problem som Föreningen Vårda Uppsala i ett föregående planskede främst riktat invändningar mot och som ovan upprepats. Här vore respekt för en unik kyrkomiljö på sin plats, vilket innebär, att kyrkan med sin klockstapel bör förbli den enda bebyggelsen på parktomten.
Det är sålunda fortfarande föreningens uppfattning att planförslaget innebär en betydande miljöpåverkan, genom den inskränkning i fråga om kyrkans friområde och därmed upplevelsen av kyrkan på håll som ovan beskrivits, men också genom den privatisering av kyrktomten som riskeras.

Föreningen vidhåller,
– att tillkomsten av två småhus/villor inte kan uppväga den negativa förändring som ovan beskrivits.
– att planen i sin helhet bör avslås. Föreningen förordar med bestämdhet planens 0-alternativ.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong, v.ordförande Anna Nilsén, styrelseledamot

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 090915
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang detaljplan för kv Suttung mm, Uppsala kommun. Dnr 2008/20042-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala har beretts tillfälle att yttra sig och vill anföra följande. Planen redovi-sar en omfattande om- och tillbyggnad inom kvarteret. Nya verksamheter som hotell och fler bu-tikslokaler nämns. Posthuset från 1960-talet, arkitekt Ancker Gate Lindegren, behålls och byggs på. Den mindre industribyggnaden mot gränden rivs och ersätts med ny bebyggelse som också omfattar större delen av gården. Posthuset, som har ett framträdande läge i stadsmiljön kring bangårdsområdet, tillkom strax efter stadshuset som en vis a vis på andra sidan järnvägsparken. Med sin lägre höjd dock underordnad stadshuset. Kvarteret ligger inom riksintresset för kultur-miljövården och klassas som särskilt värdefull bebyggelsemiljö (KF 1988). Se karta 11 i ÖP 2002.

FVU:s synpunkter
Det är lätt att instämma i planförslagets ambitioner: rollen som entrébyggnad då man kommer med tåg söderifrån, samspelet med den nya bebyggelsen öster om bangården (arkitekt Johnny Svend-borg), utvidgning av stadskärnans kommersiella verksamhet, mm.

Vår uppfattning är att posthuset, omgivet av byggnader med den nya 6-våningsskalan, ter sig en smula oansenligt och skulle må väl av en påbyggnad till sex våningar. Dessutom är många av byggnaderna längs Kungsgatan, som ju utgör stadens fasad när man kommer resande med tåg, trist uttryckslösa. Här kan det nya kv Suttung med spännande modern arkitektur förändra hel-hetsintrycket. Det bådar gott att Wingårdhs kontor, landets ledande under 2000-talet, har uppdra-get.

Dock har vi en avgörande invändning – byggnadens höjd. Här uppskattar vi de uttalanden som den nye stadsbyggnadsdirektören Bengt Andrén gjort i såväl ABC-nytt som UNT: inga byggna-der högre än 6-7 våningar i stadskärnan. Här känner vi ett starkt stöd för vår uppfattning: att be-byggelsen i Suttung skall stanna vid 6 våningar, möjligen med en indragen 7:e våning. Skälen är följande:

Först och främst relationen till stadshuset på andra sidan Järnvägsparken. Många av de stora trä-den är borta och siktlinjen mellan byggnaderna öppnare än då byggnaderna fick sina roller som fonder i parken. Stadshusets 6 våningar får inte överflyglas. Kv Suttungs läge i bangårdsområdet är oerhört framträdande. Inga 9 våningar krävs för att det skall framstå som entrébyggnad. Det räcker väl med hög arkitektonisk kvalité, och tyvärr, konkurrensen längs Kungsgatan är näst in-till obefintlig.

Vi anser att man måste ge strikta spelregler för hushöjder i Uppsala, en lång tradition att under-ordna sig silhuetten får inte brytas, eftersom just det med tiden kommit att bli ett av de drag som är specifika för Uppsala. Konserthuset, som man nu vill ”samspela med” i alla planer, och fram-för allt i alla byggherrars planer, är ju ingen vanlig kommersiell byggnad, utan en kulturell mär-kesbyggnad, värdig att mäta sig med slottet, domkyrkan och universitetets Carolina. Dessutom tillgänglig för alla och på ett genialt sätt blottläggande denna originalitet i Uppsalas stadsbyg-gande. Se på exemplet Svendborg i den kommande bebyggelsen öster om bangården.

Avslutningsvis ett förslag med anledning av rivningen av industibyggnaden mot Suttungs gränd, som vi för övrigt accepterar. Gör en delöversikt som visar intentionerna med kvarteren söder om Suttung och kvarteren söder om Strandbodgatan, bangårdsområdets fasad i söder, där man bland annat tar ställning till vilka industribyggnader som skall bevaras för framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Lars Bagge, ordförande PO Sporrong, styrelseledamot

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2009-09-08
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang dpl för del av Uls-Väsby 1:5. Dnr 2004/20076-1. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag till detaljplan utsänt för samråd t o m 2009-09-15. Projektet avser utbyggnad av 17 villor på obebyggd ängsmark, en ”livsstilsby”, ca 3 km söderut från Länna. De boende ska ges möjlighet att få tillgång till stallplats och ridanläggningar genom avtal med Uls-Väsby stuteri ca 500 m från planområdet. Hela planområdet ingår i riksintresse för naturvård och i kommunalt kulturmiljöområde, U34, Uls-Väsby samt berörs av grönt kärnområde nr 25, Ulvsbygden.

FVU:s synpunkter
FVU anser att den föreslagna utbyggnaden är ytterst olämplig och i många avseenden strider mot regionala och kommunala mål för att nå en långsiktigt hållbar bebyggelseutveckling. Skälen är följande.

Planen anges i handlingarna vara förenlig med intentionerna i Översiktsplan 2006 för Uppsala kommun. Området ligger emellertid utanför ett i översiktsplanen endast grovt redovisat stråk för framtida bebyggelseutveckling österut från Uppsala i avvaktan på kommande studium i en fördjupad översiktsplan. Det finns således inte ens en antydan om bebyggelse i det aktuella området och därmed inget planstöd för en bebyggelse av föreslagen omfattning.

Området ligger långt från service. Bensinstationen i Länna har ett mycket begränsat livsmedelssortiment. Närmaste dagligvarubutiker ligger i Almunge på drygt en mils resavstånd. Det finns endast lågstadieskola i Länna vilket betyder att äldre elever är hänvisade till skolor på betydligt större avstånd. Det finns ingen kollektivtrafik till planområdet. Närmast busshållplats för buss till Uppsala ligger i Länna. Detta betyder låg servicenivå och högt bilberoende. Projektet strider därmed mot viktiga riktlinjer i översiktsplanen nämligen att vid lokalisering av bostadsbebyggelse ska tillgången till kommersiell service, särskilt dagligvaruhandel beaktas (s 57), effekter i form av bilberoende och transportarbete alltid beaktas (s 59) och möjligheten till kollektivtrafikförsörjning beaktas för resgenererande verksamhet (s 62).

Planområdet ingår i Centrala Ulvsbygdens odlingslandskap. Den föreslagna exploateringen skulle innebära ett främmande inslag i ett värdefullt och glest bebyggt kultur- och jordbrukslandskap samt område av riksintresse för naturvården. Projektet strider mot flera riktlinjer i översiktsplan vad gäller natur-, kultur- och landskapsvärden nämligen att områden med höga naturvärden ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt skadar naturvärdena (s 66), att ingrepp som förhindrar fortsatt brukande av jorden ska undvikas (s 70) samt att brukningsvärd jordbruksmark utanför tätorternas expansionsområden samt de prioriterade stråken ska så långt möjligt skyddas från exploateringar som försvårar framtida brukande av jorden (s 77).

Det saknas i planhandlingarna analys och beskrivning av hur denna förändring påverkar natur- och kulturvärden. Det enda som sägs är att den planerade bebyggelsen medför en genomgripande förändring av den aktuella marken samt att ”stor hänsyn tas till landskapsrummet och de karaktärsfulla element som åkerholmar och odlingsrösen utgör…”. Hur då, genom att fylla landskapsrummet med tvåplans villor på stora tomter? Hur rimmar detta projekt överhuvudtaget med miljöbalkens krav att områden av riksintresse ska skyddas från åtgärder som påtagligt kan skada miljön, i detta fall naturmiljön? Hur kan man i behovsbedömningen komma fram till att det inte ens behövs en miljöbedömning enligt MB 6:11 – 6:18? Enligt FVU:s bedömning är detta ett tydligt fall där det är fråga om betydande miljöpåverkan.

Bygdenamnet Ulvsbygden är väl styrkt redan i källor från medeltiden. Ulvsbygden har uppmärksammats som en välbevarad småbygd en sk elementarbygd, dvs ett väl avgränsat område i isolerat läge med bebyggelse och bebyggelsegrupper som ännu tydliggör historiska sammanhang i landskapet. I bygdens nordligaste del finns en stark koncentration av gravar typiska för äldre järnålder vilket anses tyda på att den äldsta fasta bebyggelsen, ”urbyn”, varit förlagd dit. Bygden omfattar fem bebyggelser med namn på –by och –sta (Väsby, Ösby, Kinnsta, Kamsta och Edeby). Väsby kallas numera efter sammanslagning av fyra hemman till en gård, Ulvsväsby. Vid de övriga bebyggelserna finns gravfält från yngre järnåldern. Både dateringen av gravfälten och namnen på –by och –sta berättar om yngre stadier i bygdens utveckling jämfört med nordligaste delen. (Hellberg, Lars: Kumlabygdens ortnamn och äldre bebyggelse, särtryck ur Kumlabygden del III, s 230 ff, 267). Ulvsbygdens karaktär av elementarbygd är ytterligare ett skäl till att exploatering bör undvikas för att inte förstöra läsbarheten av viktiga historiska sammanhang.

Sammanfattning
FVU anser med hänvisning till vad ovan anförts att planen tvärtom mot vad som påstås i handlingarna strider mot översiktsplanen och dess riktlinjer. Det finns inget stöd för bebyggelse i detta läge, servicenivån är låg vilket leder till högt bilberoende och projektet skulle innebära ett hårt ingrepp i ett värdefullt kultur- och jordbrukslandskap. Ulvsbygden har också ett särskilt värde som ett väl avgränsat och välbevarat område som tydliggör historiska sammanhang.

Som konstaterats i andra planärenden är det förvånande att de kloka intentionerna i översiktsplanen uppenbarligen inte har effekt i den efterföljande detaljplaneringen. FVU avstyrker den föreslagna exploateringen eftersom den strider mot de principer som gäller för att nå ett långsiktigt hållbart samhälle enligt nationella, regionala och kommunala miljömål.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Lars Bagge, ordförande Kristina Berglund, styrelseledamot

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2009-09-08
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang dpl för del av kv Ångkvarnen. Dnr 2008/20034-1. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag till detaljplan utsänt för samråd t o m 2009-09-15. Planen omfattar ett område som är planlagt för industriän-damål och idag innehåller en brädgård. Enligt program för Kungsängen avses planområdet nyttjas för bostadsändamål. Planen beräknas rymma ca 400-450 bostäder med inslag av centrumverk-samhet och skola i bottenvåningarna. FVU, har vid remissen av program för Kungsängen uttalat sin tillfredsställelse över den fortsatta utbyggnaden av kvartersstaden söderut. Planförslaget följer i huvudsak detta program.

FVU:s synpunkter
FVU anser att de tre kvarterens form med låga paviljonger och öppenhet mot Fyrisån är bra och konstaterar också med tillfredsställelse att företagshotellet Åsikten avses bevaras. Bestämmelsen för hushöjden föreslås i hela planområdet bli 7 våningar varav den översta våningen indragen på minst 70 % av fasadlängden mot gata och gård.

Kungsängen kommer att bli boplats för många generationer framöver, inte minst många barnfa-miljer som har rätt att kräva en närmiljö som motsvarar intentionerna i FN:s barnkonvention. De ansenliga hushöjderna innebär att solinfallet på gårdarna kan anses tillfredställande endast mitt i sommaren. Gårdarna får artificiell prägel genom underliggande parkeringsgarage.

I kv. Ångkvarnen kommer dessutom många av lägenheterna få en bullerstörd sida utifrån de rikt-värden som antagits av riksdagen. Detta innebär enligt bullerutredningen, som kortfattat redovi-sas i planhandlingen, att det i vissa fall krävs inglasning av balkonger /uteplatser för att klara av riksdagen antagna högsta ljudnivåer. En illustration i planhandlingen visar indragna glasade bal-konger kombinerade med utanpåliggande balkonger som en modell för att få tillräcklig buller-dämpning. Hur mycket ljus blir det i rummet innanför dessa dubbla balkonger och vad är det för värde med en uteplats/balkong som måste vara helt glasintäckt för att det inte ska bullra för mycket?

I kv Ångkvarnen föreslås således ett maximalt utnyttjande av marken utifrån riktlinjen för hus-höjden 5-6 våningar + indragen vindsvåning enligt programmet för Kungsängen. Även om avsik-ten är att bygga tätt är det viktigt att också värna om gatu- och gårdsrum med harmoniska mått och proportioner och inte återgå till den hårt exploaterade stenstaden med skuggiga och osunda stadsrum. Nettoexploateringstalet för planområdet är så högt som drygt 2. Kvarteren blir enligt FVU:s mening alldeles för högt exploaterade för att kvaliteten ska bli godtagbar!

Visst kan det ibland i centrala lägen finnas motiv för avsteg från kvalitetsrekommendationer av olika slag som rör t ex solinfall och trafikbuller. I kv Ångkvarnen handlar det dock om en stor nyexploatering med många bostäder. Man frågar sig onekligen vad det blir för totalkvalitet i des-sa kvarter där det råder sådana brister i flera viktiga avseenden. Den första åtgärden för att kunna förbättra kvaliteten är en mera måttlig exploatering, främst genom att sänka hushöjderna framför-allt i lägen där effekten blir ökat solinfall.

Sammanfattning
FVU anser att hushöjderna bör sänkas i syfte att få en mera behaglig skala och mera sol i gatu- och gårdsrum. Härigenom kan också soliga uteplatser med mindre trafikbullerstörningar erbjudas på gårdarna som alternativ till bullerstörda eller inglasade balkonger.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Lars Bagge, ordförande Kristina Berglund, styrelseledamot

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2009-08-28
Stadsbyggnadskontoret
753 75 Uppsala

ang program för Valsätra 1:9. Dnr 2005/20104. Programsamråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubricerade förslag till program utsänt ut för samråd t o m 2009-09-01. I samrådsförfarandet vill man pröva möjligheten att utöka den befintliga småhusbebyggelsen kring Kälkvägen med ca 40 villor och parhus.
Planområdet är redovisat som ”grönområde och grönstråk i övrigt” i Översiktsplan för Uppsala stad 2002. Planområdet är inte detaljplanelagt i dag, men syftet med programmet är att göra en ny detaljplan. Planområdet gränsar till Slädvägen, Valsätraskolans bollplan och Malma gård. Lite längre åt norr och väster gränsar planområdet till detaljplan Malma södra DP 79 V antagen 19880505. I denna detaljplan föreskrivs villor och parhus likt detta programförslag.
FVU:s synpunkter
Fram till slutet av 80-talet fanns ingen bebyggelse norr om Slädvägen. Marken utgjordes av ett sädesfält där lärkorna sjöng. Mot slutet av årtiondet planterades en fyrkant med popplar på åkern och lärkorna försvann. Inför byggandet av småhusen vid Kälkvägen gjordes en arkeologisk utgrävning. Man hade från antikvariskt håll inte väntat sig några rika fynd, varför anslaget till grävning endast räckte till en begränsad yta. Tvärtom mot vad man trott gjordes flera fynd av husgrunder – inte minst fann man ett vackert svärd. Eftersom anslaget var förbrukat schaktades övriga kulturlager bort innan småhusen uppfördes. Något liknande kan komma att hända nu, vid denna utbyggnad.
Marken sluttar från Malmahållet men även från Slädvägen, till skillnad mot vad som anges i planhandlingen där det står att området sluttar flackt ner mot Slädvägen. Området ligger således i en sänka.
FVU anser att man mycket väl kan bygga på marken väster om Kälkvägens småhus, mellan dem och Valsätraskolans bollplan. I öster däremot har man i programförslaget tänkt sig att gå ända fram till Gula stigen. Där bör man i stället hålla ett rejält avstånd. Framför allt får man inte bygga på den lilla moränholmen i sydvästra hörnet. I norr blir det nödvändigt att hålla rekommenderat avstånd till Malmas stall. FVU förordar därför att den norra gränsen dras längre mot söder och att områdets gräns i öster dras längs efter östra kanten på den stora poppelfyrkanten som en rak linje mot det nuvarande småhusområdet.
Varför inte vid utformningen av situationsplanen för området inspireras av en bruksmiljö som t ex Vattholma? I planområdet kan nu skapas en modern bostadsmiljö med parhus kring en gemensam grönyta med uteplats närmast huset och matning utifrån med från gatan indragen parkering mellan husgavlarna. Parhusens fasader kommer då att avgränsa gaturummen och grönytan innanför blir en skyddad mötesplats för barn och bollspel utan att man behöver ställa basketkorgarna i körfilen. Exemplet Vattholma visar att en dubbelt så hög exploateringsgrad som i vanliga villaområden kan uppnås.
Sammanfattning
Begränsa bebyggelsens utbredning mot norr och öster. Spara moränholmen i sydöstra hörnet. Koncentrera bebyggelsen enligt modell från de uppländska bruken!

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Lars Bagge, ordförande Kristina Dahlberg, styrelseledamot