Börjar luften gå ur Uppsala kommuns planer för framtiden? Bostadsbyggandet har gått i stå och befolkningsutvecklingen stannat av. Trots det finns inga signaler från kommunledningen om att man har en beredskap för att ställa om planeringen. Snarare tvärtom. Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling redovisade nyligen i UNT alla de åtgärder som vidtagits i arbetet med det omfattande spårvägsprojektet, ett projekt som baserar sig på en stark befolkningsutveckling och som förutsätter ett omfattande bostadsbyggande. Budskapet från kommunledningens sida har hitintills varit att man inte ser några anledningar till ett omtag i planeringen.

I maj gjorde kommunen en ny prognos (KP25) för befolkningsutvecklingen. Den pekar på att vi i Uppsala kommer att vara 308 000 invånare år 2050. Samtidigt gjorde SCB en befolkningsframskrivning som angav 300 000 invånare samma år. Båda bedömningarna pekar på en drastisk förändring av utvecklingen relativt de befolkningstal som legat till grund för besluten om fyrspårsavtal, översiktsplan (ÖP16) och den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna. Där redovisas befolkningstal på mellan 340 000 och 380 000 invånare.

Det mesta talar för att SCB:s bedömning är den mest realistiska.I januari i år var 248 221 personer folkbokförda i Uppsala kommun. I maj hade vi minskat med 242 personer. Det återstår att se om det årliga mönstret med befolkningsökningar under hösten gör att vi når upp till en ökning med de 2 300 invånare per år som krävs för att den kommunala prognosen ska kunna uppfyllas. Även om Uppsala fortsatt kommer att växa snabbare än Sverige i övrigt är det tveksamt om vi skulle nå upp till 308 000 invånare 2050, vilket i så fall skulle motsvara 2,7 % av Sveriges befolkning, jämfört med 2,3 % idag. Det skulle innebära att Uppsala ensamt skulle svara för 8 % av Sveriges totala befolkningsökning. Ska ÖP16: s och fyrspårsavtalets befolkningssiffror nås krävs att Uppsalas befolkningsökning utgör upp mot 13 % av Sveriges totala tillväxt.

I dagsläget finns det inget som talar för att vi kommer att återgå till den utveckling som vi sett under 2 000-talets inledande decennier. Befolkningsökningen drevs då av ett positivt utrikes flyttnetto och ett stabilt födelseöverskott. Nu är vi i ett läge med en begränsad invandring och en historiskt låg fertilitet, vilket medför en  lägre årlig befolkningsökning framöver än de vi vant oss vid. 

Spelar då detta någon roll för Uppsalas del? Ja, om vi inte är beredda att ompröva tidigare ställningstaganden kan det bli både fel och dyrt. Besluten om spårvägsprojektet baseras på att vi är 340 000 invånare år 2050 och att 55 000 av dessa då bor i de sydöstra stadsdelarna. Det är inte en trovärdig utveckling. Erfarenheterna från perioden efter miljonprogrammet respektive 90-talets fastighetskris visar att marknaden kommer att driva fram en förändring i såväl utbyggnadstakt som i karaktär på det som byggs. De stora projekten tar paus och ersätts av småskaligare. Marknaden kommer att efterfråga småhus. Nya hyresrätter riskerar att stå tomma och nybyggda bostadsrätter i perifera lägen vara svårsålda. Det försvårar möjligheterna att fullfölja antagna planer, inte minst för de sydöstra stadsdelarna.  Endast ett begränsat antal bostäder behöver tillkomma i denna kommundel fram till år 2050, kanske inga alls.

På samma sätt är de prognoser om resandeutveckling som utförts inför besluten om spårvägsprojektet nu helt överspelade. Såväl bedömningar av resandetal som ekonomiska kalkyler är missvisande. Det är i dag svårt att argumentera för att den begränsade samhällsekonomiska nyttan av en spårvägsbro genom Årike Fyris är viktigare än alla de starka miljöintressen som äventyras om bron kommer till stånd.

Det ska noteras att kommunledningen inte har lyckats övertyga regeringen om att de förändringar som vi nu ser är tillräckliga för att motivera en omförhandling av fyrspårsavtalet. Nu är det dock tid för ledningen att övertyga oss uppsalabor om att man har kontroll på läget och att man har en trovärdig plan för vägen framåt. Finns det en sådan?

Bo Aronsson, aktiv i Föreningen Vårda Uppsala och Dialogforum Uppsala – föreningar i samverkan 2025-07-28

Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling skriver i en replik (UNT 2025-07-25) om fördelarna med den planerade spårvägen. Han målar upp en ytterst missvisande bild av läget.

Så här ser läget ut idag, skriver Pelling: ”alla detaljplaner för spårvägssträckan är antagna”. Det är en halv sanning, och sådana är ofta missvisande. Det riktiga är att alla detaljplaner är antagna, men alla är också överklagade. Ingen har vunnit laga kraft.

Pelling fortsätter: ”en rad dispenser och tillstånd har getts för bland annat artskydd”. Det riktiga är att endast vissa alléträd  får tas ned i avvaktan på rättsliga prövningar.

Och så fortsätter det: ”bygglovet för depån är klart”. Det riktiga är att ett bygglov är lämnat, men lovet är villkorat med att detaljplanen för depån måste vinna laga kraft. Både detaljplanen och bygglovet är överklagade. Ett byggande av depån är därför beroende av de rättsliga prövningar som nu pågår.

Vidare: ”upphandlingar av huvudentreprenad, fordon och driftsoperatör är i gång”. Upphandlingen av entreprenaden är överklagad. Även övriga upphandlingar kan komma att överklagas, då det rör sig om stora potentiella intäkter för de som vinner upphandlingarna.

Slutligen: ”markförberedelser, ledningsflyttar och anpassningar av vägnätet genomförs i detta nu”. Det är riktigt. Men de ansvariga för spårvägsprojektet har valt att inte vänta ut de rättsliga prövningar som pågår. Arbetssättet har därför anmälts till såväl länsstyrelsen som kommunrevisionen. Båda instanserna granskar nu förfarandet.

Till allt detta kommer den ytterst omfattande tillståndsprövning som krävs för att kunna bygga spårvägsbron genom Årike Fyris. Utfallet av den prövningen är inte given på förhand men väntas meddelas under hösten.

Ingenting är alltså klart. Nyckelfrågorna prövas nu i mark- och miljödomstolen. Oavsett utfallen i domarna kommer sannolikt ärendena att föras vidare till mark- och miljööverdomstolen. Det kommer att ta tid. Vi uppsalabor kommer därför att kunna säga vårt i spårvagnsfrågan även i nästa års val. Det är en helt annan bild än den Pelling vill förmedla.

Bo Aronsson, aktiv i Föreningen Vårda Uppsala och i Dialogforum Uppsala – föreningar i samverkan 2025-07-25

Detta inlägg är tidigare publicerat på sociala medier

Det grävs i Dag Hammarskjölds väg. Träd är fällda utmed gamla Stockholmsvägen och arbetsmaskiner står på plats utmed Hugo Alfvéns väg. Enligt skyltar görs förberedande arbeten inför byggande av spårväg. I utdelade informationsblad är budskapet: ”I Uppsala bygger vi spårväg för att fler ska kunna åka kollektivt.” Tidigare i höstas togs några ledande politiker ett symboliskt första spadtag. Byggstarten skedde trots en politisk oenighet i kommunfullmäktige och trots att de för byggandet nödvändiga detaljplanerna inte vunnit laga kraft.

Nu, i starten på det nya året, är rättsläget fortsatt oklart. Samtliga av kommunfullmäktige antagna detaljplaner är överklagade. Miljöprövningen inför byggandet av en spårvägsbro genom Årike Fyris har bara inletts. De yttranden som kommit mark- och miljödomstolen till del visar att det inte är självklart att bron får komma till utförande. Samtidigt har domstolen kallat till förhandlingar om en spårvagnsdepå öster om Fyrisån. Det råder ingen tvekan, bygget av spårvägen har startats trots att de legala förutsättningarna inte är på plats.

Kostnaden för spårvägen har beräknats till 7,6 miljarder kronor, men belopp på upp mot 18 miljarder har nämnts i debatten. Det samhällsekonomiska läget är idag radikalt annorlunda än när fyrspårsavtalet tecknades. Det samma gäller de lokala förutsättningarna. Exploateringsintäkterna minskar och därmed också kassan ur vilka medel för finansiering av spårvägen ska tas. Förra året var det tredje året i rad som kommunens mark- och exploateringsverksamhet redovisade ett underskott. Protokollen från kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott visar dessutom att byggbolagen inte klarar av att komma i gång med sina projekt. Osäkerheten är stor om när och hur byggandet ska ta fart igen och de nödvändiga intäkterna börja komma in.

I samhällsbyggandet måste många olika situationer kunna hanteras. Hänsyn ska tas till allt ifrån trygghet och trivsel i närmiljön till internationell konkurrenskraft. Det krävs en förmåga att anpassa sig efter konjunkturen, utvecklingen i omvärlden och förskjutningar i värderingar. En så snabb tillväxt, som den som Uppsala gått igenom, är en utmaning inte bara tekniskt och ekonomiskt. Utbyggnaden påverkar vardagslivet för många. När förändringarna går fort och lyhördheten för de lokala perspektiven är minimal, minskar acceptansen för de beslut som lagts till grund för utvecklingen. Då behövs en öppenhet för en omprövning av tidigare ställningstaganden.

Det råder fortsatt en politisk oenighet om utbyggnaden av de sydöstra stadsdelarna. Trots det driver en svag majoritet i kommunfullmäktige på för att verkställa fyrspårsavtalets krav på ett byggande av 21 500 bostäder i denna del av kommunen. I det omvärldsläge vi befinner oss i finns skäl att analysera alternativa handlingsmöjligheter. För tio år sedan fanns hos oss uppsalabor en önskan om tillväxt, stadsliv och storstadsutveckling. Mycket har hänt i samhället sedan dess. Idag visar aktuella enkäter att det är kultur, grönska och trygghet som vi uppsalabor efterfrågar.

Det är Föreningen Vårda Uppsalas slutsats att planerna för spårvägen har baserats på antaganden som riskerar att medföra ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för kommunen som helhet. Föreningen har därför avstyrkt dessa planer i avvaktan på att kommunen gör ett omtag i planeringen och redovisar ett förslag till ett kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden; Gottsunda med Gränby och Stenhagen med Fyrislund.

Järnvägs- och spårvägsbyggande är projekt där genomförandet sträcker sig över flera mandatperioder. Bredast möjliga politiska förankring bör därför eftersträvas. Det behövs nu förnyade analyser av utvecklingen åtföljda av en omprioritering av den fortsatta planeringen och utbyggnaden av Uppsala. Arbetet för ett sammanhållet, trivsamt och tryggt Uppsala måste få gå före en utbyggnad som har sitt fokus på en snabb regional tillväxt baserad på en omfattande pendling.

Så stanna upp och tänk till. Uppsala kan bättre.

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande

Nätverksstad eller förtätning, folkomröstningen väcker frågan, skriver Per Hedfors.

Ska Uppsala fortsätta förtätas eller ska staden växa i kransorterna, frågar sig Per Hedfors.

Foto: Adam Wrafter

Debatt i UNT 2024-04-30 06:45

Per Hedfors, landskapsarkitekt (AgrD), Uppsala

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Folkomröstningen väcker ödesfrågor. Hur ser en hållbar utveckling ut för boningarna på vårt begränsade jordklot? Inflyttningen till städer världen över är ett hot för överlevnad. Allt större kontinuum av bebyggelse leder till allt större ekologiska fotavtryck. Hur landar detta för oss i Uppsala? Fortsätt läsa →

Kriget i Ukraina med åtföljande energikris, lågkonjunktur, hög inflation och höjda räntor, är några av de faktorer som nu skapar stora osäkerheter inför framtiden. Det gäller inte minst för de många som står i begrepp att köpa en bostad och de som ska planera och bygga dem. För Uppsalas del tillkommer dessutom ett valresultat, som gör tillvaron ovanligt instabil, inte minst från stadsbyggnadssynpunkt.

Sedan 2017 finns det så kallade Uppsalapaketet, ett avtal mellan kommunen, staten och regionen innefattande bland annat två nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm. Avtalet är kopplat till volymmässigt stora åtaganden innefattande bostäder, arbetsplatser, samhällsservice och infrastruktur, åtaganden som ännu inte fullt ut har utretts och förankrats i en öppen, demokratisk process. Samtidigt som regionens företrädare nu trycker på för att skynda på de kommunala besluten, så finns det en politisk opposition och en folklig opinion som ifrågasätter hela eller delar av paketet.

För Uppsala kommun gäller åtagandet en omfattande, storskalig utbyggnad av den södra och sydöstra staden. Där ingår också, tillsammans med Region Uppsala, ett kostnadskrävande spårvägssystem som i sin tur kräver ett stort befolkningsunderlag. Såväl Riksrevisionen som Statskontoret har riktat allvarlig kritik mot den typ av avtal som Uppsalapaketet utgör. Statskontoret går så långt att de i sin utvärdering drar slutsatsen att staten i framtiden inte ska teckna denna typ av avtal. Uppsalapaketet vilar alltså på en ifrågasatt grund, vilket bidrar till att göra Uppsalas tillväxt osäker för alla parter. Sammantaget talar allt detta för att det nu är dags för ett rejält omtag i planeringen.

Samhällsplaneringens huvuduppgift är att åstadkomma goda förutsättningar för hållbara och attraktiva boende- och arbetsmiljöer, lättillgänglig kultur och natur, samt kollektivtrafik och trafiksystem som motsvarar de långsiktiga behoven. Lyckligtvis står Uppsala inför arbetet med att upprätta en ny kommunomfattande översiktsplan. Här skulle öppen och demokratisk process vara önskvärd, en bred förankrings- och planeringsprocess baserad på en gemensam omvärldsanalys och målbild. Bjud in företrädare för näringslivet, akademin, organisationer och föreningar att framföra sina idéer i öppna forum. Låt nationell och internationell expertis bidra med inspel om hur den goda staden kan utvecklas. En ambitiös och väl genomförd process med en uppföljande debatt skulle kunna bidra till att skapa samsyn och samtidigt stärka den lokala tilliten och demokratin, ja även näringslivsklimatet och den lokala trevnaden.

Den nya översiktsplanen behöver uppvisa en struktur som säkrar riksintressen, miljö- och hälsa, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö, va- och grundvattenförsörjning med mera. De senaste årens byggande bör kritiskt granskas och erfarenheterna läggas till grund för de nya förslag som utarbetas. Översynen av utbyggnadsstrukturen bör inbegripa en omprövning av tidigare planering av den södra och sydöstra staden. I det arbetet bör även prövas vilka möjligheter som öppnas om hela eller delar av Uppsalapaketet frångås eller omförhandlas.

Den lokala demokratin med dess tillit och förutsebarhet har alltid varit en av de största tillgångarna för våra kommuner. I det osäkra läge som vi befinner oss i just nu är förutsebarheten dock ytterst begränsad. Det gäller såväl lokalt som regionalt och nationellt. Då blir det desto viktigare att i största möjliga samförstånd söka en gemensam väg framåt. Visionerna och strategierna måste vara hållbara under mer än någon enstaka mandatperiod. Behovet av över tiden anpassningsbara planer som är brett politiskt och folkligt förankrade är uppenbart.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Bo Aronsson

Insändare i UNT 23-01-20

Varför överklagas så många planer i Uppsala och varför uttrycker så många ett ogillande  med kommunens sätt att planera? Är vi uppsalabor mer kritiska än de som bor i andra  kommuner eller är det kommunens sätt att bedriva planeringen som brister? Misslyckas  våra förtroendevalda med att förklara vad som krävs för att möta befolkningstillväxten och  näringslivets behov eller är det förvaltningarna som inte är lyhörda för synpunkter från dem som berörs?

Inför valet i höstas samlade undertecknade föreningar ledande företrädare för samtliga  partier i kommunfullmäktige till en debatt om hur de vill stärka medborgarperspektivet i  stadsbyggandet. Samtliga närvarande politiker lovade att arbeta för att öka uppsalabornas  delaktighet och inflytande. Valet är avklarat, kommunstyrelse och nämnder är utsedda. Nu  är de upp till bevis. Vi vill veta hur de gjorda utfästelserna ska omsättas i konkret handling.

Vi har identifierat två huvudaktörer i det arbetet. Den första är kommunstyrelsen, som har  ett övergripande ansvar för dialogen med kommuninvånarna oavsett vilka frågor det  handlar om. En särskilt viktig roll har kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott,  som styr mycket av stadsbyggandet. Den andra är plan- och byggnadsnämnden, som i sin myndighetsutövning prövar lämpligheten i det som ska byggas enligt ett strikt regelverk,  plan- och bygglagen (PBL).

Mark- och exploateringsutskottet riskerar genom tidiga utfästelser och markanvisningar skapa låsningar för den efterföljande planeringen. Det kan lägga en förväntan på plan- och  byggnadsnämnden att leverera det som utlovats. Detta oavsett vilken kunskap som kommer fram under det fortsatta arbetet eller i kontakterna med berörda parter.

Enligt PBL ska kommunen samråda med sammanslutningar och enskilda som har ett  väsentligt intresse av det som planeras. Syftet är att få fram ett så bra beslutsunderlag som  möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Det senare är en förutsättning för att  planeringen ska uppfattas som demokratiskt legitim, att man genom kunskap och argument  har möjlighet att påverka ett planförslags omfattning och utformning.

I den bästa av världar är det så det går till. En genomgång av ett antal planärenden visar  dock att vi uppsalabor har svårt att få gehör för det vi framför, oavsett om det handlar om  natur- och kulturvärden, livsmiljö eller klimataspekter. Sydöstra staden, Seminarieparken,  Hammarparken i Eriksberg, kvarteret Bredablick i centrala staden, kvarteret Hindsgavel i  Ekeby; listan på detaljplaner där framförda erinringar inte har beaktats är lång. Fram växer  en bild av att vad enskilda och organisationer framför i planeringsskedet inte ges någon  betydelse. Plan- och byggnadsnämnden tycks betrakta PBL som pliktskyldig formalia, en  checklista där föreskrivna åtgärder ska prickas av, i stället för att se till lagens avsikt att ge  berörda parter en reell möjlighet till påverkan i syfte att skapa en långsiktigt hållbar  livsmiljö.

Stadens utveckling berör oss alla och den goda staden skapas genom delaktighet. Vi ska alla  kunna ta del av vad som händer, engagera oss i och påverka de förslag som läggs fram. Det  är därför angeläget att kommunstyrelsen tar på sig uppgiften att skapa fungerande  dialogformer för övergripande frågor såsom utvecklingen av den södra och sydöstra staden. Plan- och byggnadsnämnden måste å sin sida hävda sitt oberoende och inte låta sig styras genom tidiga beslut i kommunstyrelsen. Nämnden måste också utveckla sina och  förvaltningens arbetsformer så att PBL:s intentioner om insyn och påverkan blir en realitet.  Vi vill se en större lyhördhet och möjlighet att påverka planeringen under 2023 än vad som  varit fallet under 2022.

Sten Åke Bylund, Föreningen Vårda Uppsala 

Maria Svenaeus Lundgren, Föreningen Rädda Eriksbergs skogar 

Marguerite Sjöström, Föreningen Sydöstra Uppsala 

Margareta Krabbe, Föreningen Malma by och ängar 

Ulrika Forshell, nätverket Värna Ulleråker, 

Thomas Back, Föreningen Seminarieparkens vänner 

Adam Wallin, Naturskyddsföreningen i Uppsala

UNT Debatt 23 augusti 2022 07:00

Sydöstra staden är ett av flera exempel på bristande medborgarinflytande, skriver representanter för sju föreningar.

Vi, föreningar och opinionsgrupper verksamma i Uppsala, har samstämt reagerat på hur medborgarinflytandet alltmer har kommit att åsidosättas i kommunens planering. Vi agerar nu därför tillsammans för att få till stånd en större respekt för medborgarperspektivet.

Våra föreningar har bildats för att stå upp för ett Uppsala där vi vill bo och verka, med attraktiva stads- och boendemiljöer, där natur- och kulturvärden respekteras och där våra efterkommandes välfärd, trivsel, behov av träd och grönska, skydd mot klimatförändringar med mera beaktas. Vi vill ha en välfungerande demokrati där viktiga beslut om förändring och utveckling är förankrade hos oss medborgare. Det förutsätter att planeringen baseras på en aktiv, öppen och lyhörd dialog.

Det sätt som planeringen bedrivs på idag lever inte upp till de förväntningar vi har på en respektfull plan- och beslutsprocess. Vi vill därför bidra till att denna process förbättras. Som ett första steg vill vi rikta följande budskap till alla dem som önskar bli valda till att företräda uppsalaborna under kommande mandatperiod:

1. Planeringen ska leva upp till lagarnas anda och krav

Den prövning som ska ske utifrån plan- och bygglagen, miljöbalken, EU-direktiv om artskydd och vattenkvalitet med mera måste respekteras. Avtal med stat, region, företag eller enskilda får inte innehålla utfästelser som föregriper denna prövning. Vi måste undvika situationer som den i sydöstra staden där varje invändning mot planerna slås undan med hänvisning till det så kallade fyrspårsavtalet.

2. Planeringen ska ske med öppenhet och ärlighet

Förutsättningarna för planerna måste redovisas tydligt så att de berörda inte upplever sig vilseförda. I detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik anges att det är en öppen fråga om trafikeringen kommer att ske med spårväg eller BRT (Bus Rapid Transit). Samtidigt är det sedan tidigare låst i avtal att den planerade Ultunalänken ska vara spårväg.

3. Planeringen ska bygga på saklig grund och relevant kunskap

Planeringen måste utgå från bästa möjliga kunskap om det område som den avser. Viktiga fakta måste redovisas och analyseras. I Hammarparken i Eriksberg har en första markundersökning påvisat gifter men detta har inte redovisats eller undersökts närmare. I sydöstra staden har ingen analys och värdering skett av de redovisade kulturmarkerna.

4. Planeringen ska involvera dem den berör

Det måste till en ökad delaktighet i planeringen. De som bor eller är verksamma i ett område ska ses som medaktörer i att utveckla det kvarter eller den stadsdel som planeringen berör. Det kräver en inbjudan i tidiga skeden, tydlig kommunikation samt redovisning av såväl förutsättningar som alternativförslag.

5. Planeringen ska ta hänsyn till de lokala perspektiven

Det är svårt att uppfatta dagens planprocesser som demokratiska på riktigt. Samråds- och granskningsyttranden visar hur framförda synpunkter i hög grad har negligerats. Det är ett stort antal Uppsalabor som har lämnat synpunkter och fått sitt engagemang besvarat med: ”ej tillgodosedda synpunkter”. Det skapar misstro, ilska och uppgivenhet.

6. Planeringen ska företrädas av kommunens tjänstemän och politiker

Planeringen får inte ske genom ombud. I sydöstra staden har privata aktörer fått ansvar för dialogen med de boende. Det är ett felaktigt sätt att arbeta. Det är kommunen som har att upprätta detaljplaner och det är därmed dess företrädare i form av politiker och tjänstemän som ska ta emot och besvara allmänhetens frågor och synpunkter.

7. Ansvariga politiker ska vara tillgängliga för frågor och svar

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har under en längre tid försökt få svar på ett antal frågor avseende det så kallade fyrspårsavtalet. Frågorna har först formulerats i insändare i UNT. I brist på svar har de därefter i brev riktats direkt till kommunstyrelsen. Trots det och trots förvaltningslagens krav på att frågor ska besvaras skyndsamt så har ännu inga svar kommit FVU till del.

Det är vår förhoppning att de partier och politiker som vill ha väljarnas förtroende för den kommande mandatperioden kommer att ta till sig de sju punkter som vi har presenterat ovan. För att få en första indikation på att så är fallet har vi, i samverkan med Folkuniversitetet, bjudit in ledande företrädare för samtliga partier till en debattkväll den 24 augusti kl. 18.00 i Folkuniversitetets aula.

Sten Åke Bylund, Föreningen Vårda Uppsala
 Maria Svenaeus Lundgren, Föreningen Rädda Eriksbergs skogar
 Marguerite Sjöström, Föreningen Sydöstra Uppsala
 Hans Åberg, Föreningen Malma by och ängar
 Olle Terenius, nätverket Värna Ulleråker
 Thomas Back, Föreningen Seminarieparkens vänner
 Adam Wallin, Naturskyddsföreningen i Uppsala