2005-12-12

Till Statens Fastighetsverk

ang. tillkommande byggnader för serviceändamål i Linnéträdgården.

Föreningen Vårda Uppsala har fått kännedom om att tidigare förslag till uppförande av uthusbyggnader att användas för Linnéträdgårdens servicebehov förkastats samt att nu ett helt annat förslag utarbetats. Föreningen vill med anledning av detta framföra ett antal synpunkter. Men först några ord om Linnéträdgårdens betydelse för Uppsala och internationellt.

Linnéträdgården i lokalt, svenskt och internationellt perspektiv
Anläggningen går som bekant tillbaka till Olof Rudbeck d ä:s tid. Den tilläts under en tid förfalla, men Svenska Linnésällskapet har förtjänstfullt återställt dess utseende från 1745, då den omgestaltades av Linné enligt en av honom upprättad plan. Växtbeståndet överensstämmer så långt möjligt med det dåvarande urvalet. Även orangeriet är från 1700-talet och gäller för att vara ritade av Hårleman, även om inga ritningar finns kvar. Det uppfördes efter stadsbranden 1702 i samband med stadens återuppbyggnad. De snedställda glasväggarna, som skulle samla värme och ljus försvann dock i en ombyggnad på 1800-talet, men byggnaden bibehöll sin hårlemanska karaktär. Linné flyttade i början på 1740-talet in i den gamla rudbeckska prefektbostaden från 1693 (nuvarande Linnémuseet), som han lät rusta åren 1741–43. Det som tillkommit efter denna tid är i stort sett endast gårdens mäktiga lindar, strax innanför grindarna. Men även de är av imponerande ålder och började växa för bortåt ett par sekel sedan. De bör självfallet bevaras. Många generationer uppsalabor har heta sommardagar funnit svalka under dem och inordnat dem i sin uppfattning om hur denna gårdsmiljö skall se ut.
Linnéträdgårdens förgård med prefektbostaden var, medan de båda uthusen stod kvar, en typisk stadsgård, där djurhållning mm i äldre tid ingick i bilden. På denna typ av bebyggelsemiljö finns idag få exempel. Grillska gården kan nämnas liksom Geijers- och Ihregårdarna. 1950-talet såg De Geerska gården vid Kungsängsgatan försvinna. Av 1700-talsmiljöer finns överhuvudtaget föga kvar i Uppsala. Från uppsalaperspektiv är den här aktuella gårdsmiljön alltså så viktig, att största varsamhet måste iakttas vid varje nödvändig förändring. Den hör hemma i gammal uppsalatradi-tion. Om man vidgar perspektivet till att omfatta hela landet ingår Linnéträdgården med byggnader som ett av de viktigaste objekten i kategorin skyddade linnéminnen med stor attrak-tionskraft både för fackmän och intresserade lekmän. Denna aspekt gäller för övrigt också internationellt. Få svenskar torde vara så kända världen över som Linné och dra så många besökande till Sverige.
Men man behöver inte vara speciellt botaniskt intresserad för att sätta värde på Linnéträd-gården. När den nutida besökaren stiger in i bakom det omgivande planket, öppnar sig en i övrigt sedan länge försvunnen värld. Besökaren förflyttas nästan tre sekel bakåt i tiden, en stor upplevelse. Skyddad från alla påminnelser om nutiden kan man dessutom i denna oas söka en stunds ro, fjärran från buller och stress. Många uppsalabor använder trädgården så.

Förslag till nya uthus av april 2001
Frågan om nya uthus på den plats där, enligt det akrellska sticket i Busser (se bilaga), uthus fanns på Linnés tid har varit Föreningen bekant sedan 2001. Föreningen ställde sig då (2001) positiv till nybyggnadsplanerna, dels därför att ett stort behov av ytterligare utrymme för en rationell drift av anläggningen föreligger, dels för att det dåvarande förslaget till uthus tog utmärkt stor hänsyn till den känsliga miljön och de nya husen inte skulle te sig som främmande inslag i densamma och därmed bryta den ovan beskrivna stämningen av ett svunnet 1700-tal. Det tidigare förslaget underordnade sig så nära som möjligt det kvarvarande huset (prefektbostaden/Linnémuseet) och lyckades ändå inrymma det önskade tillskottet av lokaler.

Ändrade planer och motivet för detta
Enligt den information som nått Föreningen är det ovanbeskrivna förslaget inte längre aktuellt. I dess ställe föreligger ritningar till servicebyggnader med ungefär samma placering som det föregående hade men med en modern formgivning, som – utan att vara uppseendeväckande eller mindre tilltalande i estetiskt hänseende – bryter den ovan beskrivna, unika stämningen. Som vi förstått det, skulle anledningen till denna beklagliga vändning i de så länge och med sådan omsorg utformade byggnadsplanerna vara ett önskemål från antikvariskt håll med motivering:

att de byggnader som föreslås i förslaget av år 2001 inte är motiverade från kulturhisto- risk synpunkt, detta eftersom de inte skulle bli exakta kopior av de tidigare befintliga,

att de skulle ha en annan funktion än de ursprungliga och därmed inte tillföra miljön
ett pedagogiskt värde,

att de två byggnadskropparna med mellanliggande servering skulle bli ett nytt och
dominerande inslag i den byggnadsminnesmärkta anläggningen,

att ett omfattande system av ramper skulle bli nödvändigt av tillgänglighetsskäl samt

att det skulle vara bättre med en byggnad som tog mindre plats i anspråk i förhållande till parkmiljön.

Föreningen Vårda Uppsala delar inte tillfullo dessa synpunkter. Föreningen instämmer visserligen i att parkmiljön är viktig och att en pedagogisk aspekt bör stå högt på listan över önskemål samt att fullständiga kopior inte går att skapa. Dock är detta, som Föreningen ser det, inte nödvändigt för ett bibehållande av 1700-talskaraktären på anläggningen. Husen kan mycket väl till proportioner och med tidsmässigt passande fasadmaterial samt med den placering som framgår av det nämnda sticket återskapa gårdsatmosfären från 1700-talet, även om de gamla lindarna troligen tillkommit först på 1800-talet. Uppsala skulle därmed återfå en av sina stadsgårdar. Att i inredningen återskapa 1700-talet med dess plats för hästar, vagnar, bykstuga, apbur etc vore givetvis orimligt, i synnerhet som innehållet (hästar, vagnar etc) skulle vara ännu svårare att återställa. Föreningen kan, även om originalbyggnaderna eller deras rumsbildning och inte heller deras innehåll kan återskapas, ändå se ett pedagogiskt värde i återskapandet av gårdsmiljön. Tillgänglighetsfrågan torde vid detaljplaneringen kunna lösas utan alltför störande arrangemang. De två ramper som visas i förslaget från 2001 vänds för övrigt inåt gården med serveringen och blir alltså inte synliga annat än för kafébesökarna. Men givetvis är det önskvärt, att denna fråga kan lösas så diskret som möjligt.

Förslag till servicebyggnader i Linnéträdgården av september 2005
Föreningen ställer sig direkt avvisande till det nya förslaget och ber att få återkomma, om detsamma skulle komma i fråga för att realiseras. Vi upprepar, att det inte är den föreslagna byggnaden i sig som det är fel på utan att den förekommer i detta sammanhang som ett fullständigt avvikande inslag i miljön och genom detta för alltid utplånar ett av de verkligt stora attraktionsvärdena hos denna miljö, nämligen atmosfären av 1700-tal. Detta förslag tar också föga mindre plats än det tidigare, vilket i och för sig är oundvikligt, om de önskade funktionerna skall få plats.

Föreningen kan se en poäng i uppförandet av de önskade byggnaderna, som vad gäller själva grupperingen av huskropparna är densamma i båda förslagen. Genom att en gård bildas mellan dem och serveringsfunktionen förläggs till denna döljs för den inträdande de stolgrupper, parasoll och annat som är nödvändigt för servering sommartid. De senaste åren har denna funktion skötts från andra sidan gatan och gjort det första intrycket av miljön skräpigt och störande för ögat.
Mycket omsorg lades under det sena 1900-talet genom dåvarande landsantikvarien Ola Ehns försorg ned på att bevara handelsgårdarna i kvarteret mitt emot Linnéträdgården. Hela kvarteret med sina fint anpassade nybyggnader, bland annat fasadräckan från Järnbron och upp genom gränden mot Linnémuseet, utgör idag en ren attraktion från stadsmiljösynpunkt. I denna ensemble av äldre stadsmiljö utgör Linnéträdgården höjdpunkten. Låt oss inte förminska dess värde genom okänslig miljöbehandling!
Runt om i Europa förekommer återställanden av och anpassningar till gamla, värdefulla miljöer. Hur det sker beror på det enskilda fallet. Ibland byggs rena kopior av exteriörer, ibland modifie-rade men tidsmässigt anpassade varianter. När det gäller de planerade servicebyggnadernas yttre, bör de underordna sig prefekthusets gårdsmiljö och till typen utgöra diskreta versioner av 1700-talets uthusbyggnader.

Inför Linnéjubileet är det angeläget att byggnaderna verkligen kommer till stånd. Men det är ännu nödvändigare, att de inte fördärvar befintliga värden hos denna sevärdhet.

För Föreningen Vårda Uppsala
Uppsala dag som ovan

Anna Nilsén, tf ordf, Bengt Jonsell, styrelseledamot,
docent i konstvetenskap professor bergianus emeritus

För kännedom till

Rektor, Uppsala universitet
Universitetets byggnadsavdelning

Svenska Linnésällskapet
Linnémuseet

Landsantikvarien
Länsantikvarien
Stadsantikvarien

Byggnadsnämnden i Uppsala kommun

2005-11-08

angående utställd detaljplan för del av kv Herräng, diarienr 2003/20056-1.

Föreningen Vårda Uppsala konstaterar med besvikelse, att Föreningens synpunkter på detaljplanen för kv Herräng inte i något avseende beaktats. Vi upprepar yttrandet nedan och skall endast tillägga följande:

Parkmarken är alltid hotad och måste hela tiden försvaras. Det är innebörden i Frederick Law Olmsteds filosofi. Olmsted var den förste landskapsarkitekten i modern tid, skapare av bl a Central park i New York. Ansvaret för parkmarkens försvar vilar på de politiker och tjänstemän som svarar för stadens planering. Sälj inte ut parkmarken till ett överexploaterat projekt, där merparten av den mark som återstår mellan husen blir parkeringsytor. Förädla och utveckla i stället parkmarken och låt den bli en länk mellan den befintliga bebyggelsen och årummet. Den behövs!

För Föreningen Vårda Uppsala

Anna Nilsén, v. ordf. PO Sporrong Anders Waxell

Föreningens yttrande 050509:
Föreningen Vårda Uppsalas styrelse har diskuterat ovan angivet planförslag och vill härmed anföra ett antal synpunkter. Vi har tidigare utan invändningar tagit del av planförslag för Q-Meds utbyggnad. Denna håller sig inom för bebyggelse planlagt område och med en maxhöjd om fem våningar. Nu aktuell plan för bostadsbebyggelse, huvudsakligen på parkmark, är, som vi ser det illa genomtänkt. Föreningen anser, att parkmark inte kan graveras annat än i yttersta nödfall. Den planerade bebyggelsen finns heller inte redovisad i den purfärska ÖP 2002.

Parkmarken
Låt oss se på hela området mellan Dalabanan och Fyrisån. Detta har hittills varit väl försörjt med park- och rekreationsmark för olika ändamål: odling, lek och bollspel etc samt ett bitvis generöst promenadstråk längs ån. Nu ökar mängden bostäder kraftigt i och med att kv Fyrisvallen och Klockaren exploateras fullt ut, planer som FVU accepterat med tanke på läget och det stora behovet av bostäder. Trycket blir därmed hårt på det lilla av parkmarken som blir kvar efter Q-Meds expansion och anläggandet av den stora Fyrishovsparkeringen. Det handlar om den parkmark som lades ut för att garantera kontakten med årummet, inte minst i visuellt hänseende, vid den tunga exploateringen av Klockarängen 1990. Man kan säga att årummet intecknades redan då. Det kan anmärkas, att skrivningen under rubriken “Mark och vegetation“ i planen är starkt vinklad. Det sägs där, att det som i dag är parkmark skall planläggas som parkmark. Det sägs däremot inte att denna blir hälften så stor!
Stråket längs Fyris är i dag en attraktiv biotop med ett rikt fågelliv med bl a näktergal. Att kalla området för ovårdat är synnerligen missvisande. Det nyttjas flitigt av de boende i stadsdelen, tvärt emot vad som sägs i planen. I planförslagets modellfoton ser man vad “röjning för bättre kontakt med Fyris vatten“ innebär: ingen strandvegetation alls på en lång sträcka. Här återkommer vi till Föreningens kritik av vad vi kallar parkifiering, dvs det minutiöst planlagda tar över naturbetonade grönområden till förfång för både människors behov av naturupplevelse och för djurlivet.

Byggnaderna
Två av de tre byggnaderna ligger på parkmark! Den extremt trånga tomten exploateras på ett,
för Uppsala föga vanligt sätt. Punkthusen får sju våningar, mot ån åtta, och, om man mäter i modellfotona, ytterligare en våning (teknikvåning?) under taken. Totalt alltså nio våningar mot ån och strandpromenaden, och detta helt utan den stränga prövning som det obetydligt högre polishuset utsattes för. Dessutom måste ett parkeringsdäck i två våningar klämmas in mellan punkthus och gata. Acceptabelt är ett punkthus på den återstående byggnadsmarken, i höjd som de i Klockarängen, dvs fem våningar plus indragen takvåning. Parkeringen skulle då kunna lösas på mark, med de möjligheter till skylande vegetation som då ges.
Planens genomförande skulle drabba samtliga som idag bor i området genom den minskade tillgången på grönområden, detta i bjärt kontrast till området på andra sidan ån. Mest drabbas de boende i Klockarängen genom utsikten över parkeringsdäcket och den minskade sikten mot det prisade årummet. De som idag har området som andningshål och motionerar där, kommer oundgängligen att känna sig som inkräktare på niovåningshusens mark.

Förklaringen till denna i hast framlagda och osmälta plan finner vi i en artikel i UNT där Q-Med redogör för företagets byggnadsplaner, varvid framgår, att marken måste förvärvas från NCC, som planerat att bygga bostäder där. Kommunen avser att ordna mark i utbyte åt NCC. Och då väljer man att sälja ut redan intecknad parkmark! Att bidra till ett expansivt företags möjligheter att utvecklas är helt i sin ordning. Men det får inte ske på de boendes bekostnad. Föreningen Vårda Uppsala kan inte ställa sig bakom den aktuella planen.

Samråd angående Program för Ultuna.

Vårda Uppsala har tagit del av föreliggande förslag till utveckling av det blivande Ultuna campusområde. Vi ser positivt på att Ultuna nu får en tydlig struktur med avseende på mark, vägar, byggnader och anläggningar.

Avfarterna till Ultuna från den hårt belastade Dag Hammarskjölds väg begränsas till två med rondell, dvs vid Bäcklösa blir det en gång- och cykelväg söder om vattenverket. Det är viktigt att man inte korsar Dag Hammarskjölds väg på fler ställen. Att inte tillåta biltrafik på bussgatan Ulls väg verkar också klokt med tanke på bostadsområdet norr därom.

Bebyggelsen tänks koncentrerad till åkerholmar medan landskapet lämnas öppet och det är en bra princip. Odlingslandskapet öster om Dag Hammarskjölds väg är mycket karakteristiskt och ger Landskapsuniversitetet en profil. Därför är det bra att framtida institutionsbyggnader byggs tätt invid de befintliga. I karta 2 har anvisats en gränslinje i rakt nord-sydlig riktning från Veterinärvägen och tvärs över allén. Här vore det dock önskvärt om denna linje i stället vidgade sig i en mjuk båge som följer landskapets nivåkurvor och drogs tillbaka åtminstone 150 m öster om Ultunavillan och korsade allén ca 100 m längre åt öster. Det är en bra tanke med vegetation bland husen, helst skulle man vilja se en brynplantering i kanterna mot åkermarken.

Naturen vid Fyrisån och Ultunas historiska byggnader skyddas i denna plan. Skogspartiet vid Bäcklösa är också mycket värdefullt, även för omkringboende i Valsätra, och de gröna förbindelselederna som skissats med pilar på kartan är också betydelsefulla för den biologiska mångfalden.

Det planerade kraftvärmeverket föreslås ligga i alternativet ute på fältet och inte vid vattenverket.

Programmet präglas över huvud taget av stora ambitioner. Föreningen Vårda Uppsala avvaktar detaljplanerna.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Dahlberg

25 oktober 2004

ang detaljplan Tryffelv/Grandungev, Norby 31:52 och 31:73, 2004/20053-1

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av detaljplanen för ovannämnda grönområde och vill i anledning därav anföra några synpunkter.
Planen avser ett mindre stycke obebyggd mark mellan Vårdsätravägen och den s k Trädgårdsstaden, vilken representerar en uppskattad form av bebyggelse med sin spatiösa planering. Att stänga in Trädgårdsstaden med en bebyggelse av det planerade slaget skulle innebära, att en stor del av finessen med densamma skulle gå förlorad: den lilla obebyggda kilen utgör som området ser ut idag den gröna infarten till Trädgårdsstaden och bildar övergång till dess varierade bebyggelse, som är mycket tilltalande i sin nuvarande utformning. Med tanke på behovet av nya bostäder i Uppsala skulle planområdet dessutom, om det bebyggs, bli ett närmast försumbart bidrag.
Föreningen Vårda Uppsala ber mot bakgrund av ovanstående att få avstyrka den planerade bebyggelsen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Anna Nilsén Torsten Lidberg
vice ordförande styrelseledamot, skattmästare

2005-10-02

ang. program för del av Salabacke 1:1 (seniorboende i Källparken),
dnr 2004/20074-1.

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av samrådshandlingen rörande rubricerade program för del av Källparken mot Källparksgatan och ber härmed att få avge några synpunkter.

Läget är från seniorboendesynpunkt utmärkt med närhet till ett grönområde, där man lätt kan ta sig fram och därtill inte som i en del tidigare planer intill en trafikled eller annan bullersam miljö. Vi noterar dock, att det är ett stycke parkmark som än en gång naggas i kanten. Med tanke på ändamålet vill vi dock inte motsätta oss att det tas i anspråk, särkilt som det redan finns bebyggelse på ömse sidor om tomten. Det tänkta huset kommer att ligga i linje med denna. Det är dock viktigt, att intet av den intilliggande parken under arbetet med uppförandet används för upplag eller uppställning av maskiner eller liknande utan att den på intet sätt graveras eller fördärvas. Det rör sig nämligen om ett särskilt känsligt ställe av parken, där bl a ett källflöde och en cirkulär teaterplats finns.

Byggnadens storlek och form avviker markant från närmast kringliggande bebyggelse men tar upp dimensioner och formala drag från flerfamiljshusen lite längre bort, vid Ritargatan. Föreningen anser det som en fördel att det aktuella huset i just detta fall avviker från sina närmaste grannar. Därmed skapas en accent i den totala ensemblen av byggnader. Vi är däremot inte nöjda med att den nya byggnaden flyter ut i plan med flera byggnadsled av olika höjd, så som den visas i programmet i. Det skulle vara betydligt effektfullare med en mer samlad byggnadskropp i den planerade höjden. Den kunde ändå rytmiseras formalt och få en estetiskt markant karaktär. En stramare form i en eller ett par olika höjder skulle, som vi ser det, vara fördelaktigare. Tio våningar bör dock vara gränsen för den totala höjden av komplexet.

Föreningen Vårda Uppsala ställer sig sålunda positiv till bebyggelsen som sådan men finner det mycket önskvärt, att byggnaden får en annan och stramare gestaltning än den i programmet presenterade.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Anna Nilsén
Vice ordförande

2005-10-02

ang. program för Vårdsätra och Skarholmen, dnr 1999/20016-1

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av samrådshandlingen gällande program för Vårdsätra och Skarholmen i Uppsala kommun och ber att få avge några synpunkter på detsamma.

Vi har i detta fall att göra med ett av uppsalaborna synnerligen uppskattat och mycket frekventerat friluftsområde med inslag av bebyggelse, den senare än så länge i måttlig omfattning. Området är också ett av de mest natursköna i stadens närhet. Vid Skarholmen mynnar den s k Gula stigen, som sista biten går genom ett långsträckt skogsområde, kallat Vårdsätra skog. Denna skog gränsar till programområdet. Samma skog innehåller också den skogsslinga som kallas Röda stigen. Ett likaledes långsträckt naturreservat med tillträdesförbud ligger inom själva programområdet, strax norr om Skarholmen och sträcker sig ut till vattnet. Det har närmast Skarholmen formen av en sank strandäng. Ett badställe finns vid Vårdsätra, medan stranden vid Skarholmen stupar brant eller på annat sätt ter sig otillgänglig. Vid Skarholmen finns småbåtshamn och bryggor.
För detta område har kommunen nu planer på omvandling med motiv att förbättra betingelserna för friluftslivet samt pröva möjligheterna till kompletterande bebyggelse. Programmet uppger också, att särskild hänsyn skall tas till områdets höga kultur- och naturmiljövärden.

Badplatser
En stor tillgång för friluftslivet var länge Vårdsätra f d akademigård, vilken dock genom försäljning och åtföljande privatisering blivit mindre tillgänglig för allmänheten. Strandremsan har dock hållits tillgänglig genom strandskyddet, vilket säkrat badplatsen för allmänt bruk. Ytterligare badplatser planeras nu längre söderut, vid Ekolsnäs. Detta får ses som förtjänstfullt med tanke på det ringa antalet narurbad nära staden.

Strandens tillgänglighet
Nya bryggor kan tillkomma vid Skarholmen, och vid Vårdsätra skall en omdisponering av det befintliga antalet ske. Föreningen har ingenting att invända mot detta. Att återskapa en tilläggsplats för ångbåtarna finner Föreningen vara en mycket trevlig idé.
Enligt programmet skall strandlinjen från Skarholmen till Vårdsätra göras framkomlig genom anläggandet av en “strandpromenad“ med en bro över Hågaån, där gångvägen är tänkt att fortsätta till Lurbo. Detta kan ses som positivt, förutsatt att inte själva strandens utseende omvandlas från vattnet sett. Över den sanka strandängen inom reservatet avser man att låta vägen gå på bryggor och bräder. Detta är kanske möjligt, men det vill till att det görs snyggt och med känsla för ängens naturskönhet, så att den inte kommer att se ut som på illustrationen, s 11 i programmet, där brädvägen på ett synnerligen oskönt sätt knixar sig fram rakt genom ängen. Det kan dock knappast vara nödvändigt att stigen hela tiden går nära vattnet. Kanske kan man lägga passagen i kanten mot den fasta marken längre in i reservatet, men det måste i så fall ske med största hänsyn och omsorg även här med tanke på den områdets känsliga karaktär.

Bebyggelse
I planen finns dels förslag till förtätning i anslutning till den befintliga bebyggelsen i Vårdsätra, dels en mindre, småskalig sjöstad vid Skarholmen. I anslutning till den senare föreslås Vårdsätravikens vatten dras in till en konstgjord, hamnbassängliknande vattenspegel, kring vilken den nya bebyggelsen skulle grupperas. Exempel på bebyggelsens möjliga utformning presenteras. Exemplen har det gemensamt, att bebyggelsen är tät och småskalig.
Föreningen kan tänka sig en begränsad förtätning inom Vårdsätraområdet. Däremot vill Föreningen bestämt motsätta sig den föreslagna “sjöstaden“. Den skulle avgjort te sig som ett främmande element som närmaste granne till naturreservatet och Skarholmens friluftsområde. Området närmast Skarholmen bör under inga omständigheter bebyggas. Låt Skarholmen förbli ett odelat rekreationsområde!
Ett annat förslag som Föreningen finner mindre lämpligt är det koloniområde som är inlagt i programområdets norra del. Intilliggande bebyggelse har egna tomter, där behovet av odling rimligen är uppfyllt. Enligt programmet skulle odlingslotterna i fråga tillgodose ett allmänt behov, men som detta främst rör möjligheten att ha en tillhörande stuga och endast ett begränsat antal av lotterna tillåts ha sådan, anser Föreningen att det är onödigt att alls placera ett koloniområde här. Denna typ av markanvändning drar med sig diverse nödvändiga arrangemang och tenderar som helhet att framstå för ögat som plottrig och skräpig. Rimligen kan detta i och för sig behjärtansvärda behov tillgodoses bättre på annat håll. Vi föreslår sålunda att denna del av programmet utgår.

Sammanfattningsvis kan sägas, att Föreningen i mångt och mycket är positiv till programmet men gärna skulle se en revision beträffande ovan berörda punkter:

• “Strandpromenaden“ bör inte okänsligt passera rakt över strandängen nära Skarholmen.

• “Sjöstaden“ bör i egenskap av främmande element i omgivningen utgå.

• Koloniområdet bör också utgå, eftersom det inte bidrar tillräckligt till behovet för att kunna motiveras i ett så känsligt område.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Anna Nilsén
vice ordförande

2005-10-02

Till Länsstyrelsen i Uppsala län och Kulturnämnden i Uppsala kommun

angående placeringen av Dag Hammarskjölds byst

Föreningen Vårda Uppsala har med intresse följt diskussionen rörande placeringen av förre generalsekreterarens i FN Dag Hammarskjölds byst. Vi finner det glädjande att Uppsala genom generös donation får tillfälle att hedra en så bemärkt och förtjänt person med ett monument och kan förstå att placeringsfrågan behöver tänkas igenom ordentligt. Vi ber härmed att få framföra ett förslag till placering av bysten.

Mot bakgrund av Dag Hammarskjölds anknytning till Uppsala slott ser Föreningen en placering i Slottsparken som lämpligast. En sådan placering har också varit på förslag, men på ett ställe som Föreningen uppfattar som alltför undanskymt, nämligen nedanför Styrbiskop, den bastion som bär Gunillaklockan. Som det rör sig om en skulptur av jämförelsevis blygsamt format skulle den knappast komma till sin rätt på denna plats.
Föreningen Vårda Uppsala skulle i stället vilja föreslå en placering av bysten på det arenaliknande område som ligger nedanför åsbranten, på höger sida om den snedstig som går från Carolina ned mot området vid Svandammen. Uppställd på ett podium med en arkitektonisk inramning av slag som framhäver bysten skulle den med denna placering uppmärksammas mera. Kringliggande plana yta skulle därtill medge samlingar och ceremonier. Vi tror inte att närheten till Gunnar Wennerbergs monument skulle inverka störande. Detta ses knappast från den aktuella platsen, och i den mån man kan skymta det uppfattas det endast bakifrån som en stenmur.

Vi ser det som angeläget att frågan om bystens placering snarast får en lösning och hoppas, att berörda myndigheter vill studera den föreslagna placeringen.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Anna Nilsén
vice ordförande

angående program för småhusbebyggelse på del av Ulvs-Väsby. Dnr 2004/20076

Föreningen Vårda Uppsalas huvudsakliga intresseområde är Uppsala stad. Som utvecklingen blivit är det emellertid idag av intresse för staden hur kommunens ytterområden gestaltas. Kommunen har just nu en plan för hela kommunen ute på remiss. Föreningen har i mångt och mycket ställt sig positiv till denna plan men också avgett en del synpunkter, bl a beträffande utbyggnadsprinci-perna. Bland annat har Föreningen önskat en större koncentration av utbyggnaden till vissa orter längs de “stråk“ som planen presenterar och förhåller sig negativ till en utströdd bebyggelse. I synnerhet bör, enligt Föreningens uppfattning, en ort längs varje stråk utbyggas med sikte på att bli ett lokalt centrum för orterna längs respektive stråk och kunna tillfredsställa ganska långt-gående behov av service. Almunge lämpar sig enligt föreningens uppfattning bäst för denna funktion när det gäller stråket Länna-Almunge-Knutby.
Den s k Ulvsbygden utgör ett avgränsat småskaligt odlingslandskap med enstaka moderna villor, som dock inte nämnvärt stör helheten, och det vore olyckligt om detta landskap splittrades av grupper med småhusbebyggelse. Den tänkta bebyggelsen är visserligen än så länge begränsad till sjutton tomter, som i och för sig är spatiösa och trevligt grupperade kring ett “torg“ med majstång – samt tänkt för “livsstilsboende“ för att citera programmet, men den utgör ändå ett främmande element i detta område.
Programområdet ligger därtill inte i anslutning till en tidigare utbyggnad utan är beläget intill en gård med stuteri. Det måste sålunda uppfattas som “utströdd bebyggelse“ i ovanstående bemärkelse. Närmaste större ort är Länna. Enligt programbeskrivningen är det tre kilometer dit från programområdet, som utgörs av ett ett rent jordbrukslandskap. Den planerade bebyggelsen är utlagd på en vik av slätten och omgivet av skog med berghällar. Trakten är rik på fornminnen dock utan kända sådana på själva utbyggnadsområdet. Området nås via småvägar. Närmaste busshållplats finns i Länna. Ingen exploatering bör enligt vår Uppfattning ske i denna bygd. Just genom sin naturliga avgränsning har den förutsättningar att förbli att värdefullt prov på ett i stort sett obrutet odlingslandskap.
Det är alltså inte bebyggelsen i sig som Föreningen anmärker på utan läget.

Mot bakgrund av ovanstående, anser Föreningen, att programområdet lämpar sig illa för utbyggnad med en koncentration av småhusbebyggelse. Föreningen önskar sålunda att 0-alternativet i programmet väljs, dvs att nuvarande markanvändning fortsatt består och att kommunen för vidare utbyggnad längs detta stråk inväntar utfallet av kommunplanssamrådet.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Anna Nilsén
vice ordförande

050915
angående förslag till detaljplan för Österleden / Fyrislundsgatan. Dnr 03/20023-1

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av rubricerat förslag och vill med anledning härav framföra följande:

Syfte
Föreslagen detaljplan har till syfte att skapa planmässiga förutsättningar för en upprustning och ombyggnad av Österleden/Fyrislundsgatan. Uppgraderingen är föranledd av ny E4 och Bärbyleden 3, vila kommer att väsentligt öka betydelsen av Österleden.

Förutsättningar i planens närområde.

• Gränby Centrum utgör den dominerande verksamheten. Planer finns för att utveckla
handelsområdet och att förbättra tillgängligheten.

• Sport och evenemangsarena. Förslag finns avseende en anläggning, sannolikt placerad
norr om Gränby C, med kapacitet för ca. 8.000 besökare.

• Infartsparkering kombinerad med omstigning för buss. Lokaliseras söder om Gränby C.

• 4H-gården består tillsammans med Linnéminnet.

• Högspänningsledningarna ges ett nytt läge eller förläggs under jord.

• Brillinge småhusområde ligger i dag inom störavstånd från Österleden.

• Ny rondell i korsningen Marknadsgatan/Vaksalagatan.

• Ny bostadsbebyggelse längs Fyrislundsgatan. Enligt ÖP 2002 är området under den nuvarande kraftledningsgatan avsatt som omvandlingsområde för bostäder. Tidigare förslag i form av illustrationer tyder på att ca. 500 bostäder kan tillkomma mellan Vaksalagatan och Fålhagsleden.

Planförslag till nya gatusträckningar. Söder om Marknadsgatan vinklas Österleden åt väster till en ny rondell vid Vaksalagatan, där Fyrislundsgatans nya sträckning ansluter.

Föreningens synpunkter
De nya sträckningarna av Österleden och Fyrislundsgatan där dessa möts i en rondell innebär flera fördelar mot nuvarande situation och tidigare förslag.

• Avsevärt förenklad körgeometri för färd som korsar Vaksalagatan.

• Rondellen ger ökad kapacitet och är samtidigt hastighetsdämpande, vilket sannolikt minskar köbildning och olycksrisk.

• Österledens nya dragning minskar trafikstörningarna i Brillinge.

Föreningen Vårda Uppsala har dock några synpunkter som främst gäller infrastrukturen och planeringen i planens när- och upptagningsområde:

• Prognosen för trafikflödena 2020 synes vara underskattade för Vaksalagatan och Fyrislundsgatan, även om en ny E4 beräknas avlasta dessa gator. Trafikflödena bör öka om nya bostadsområden tillkommer längs Fyrislundsgatan, i Slavsta och Norra Fyrislund samt handel och verksamheter i Fyrislund/Kumla och Boländerna, speciellt som prognoser visar minst samma trafikflöden som i dag på Tycho Hedéns väg.

• Bussangöringen vid Gränby Centrums södra gavel ger en geometri som orsakar onödigt lång körtid för kollektivtrafiken. En bättre lösning för genomgående stomlinjer och regionalbussar, är sannolikt en komfortabel hållplats i Vaksalagatan där en befintlig gång- och cykeltunnel kan utrustas med klimatskydd samt rulltrappor och hissar åtminstone på den södra sidan. Om centrumet byggs ut åt söder kan hållplatsen på lämpligt sätt integreras med tillbyggnaden.

• Fortsatt högt trafikflöde på Vaksalagatan motiverar att denna förses med egna körfält för kollektiv trafiken från Fyrislundsgatan in mot City.

Sammanfattning
Föreningen Vårda Uppsala finner att föreliggande förslag är bättre än de tidigare, beaktat anpassning till omgivande bebyggelse, trafiksäkerhet och framkomlighet.
Föreningen ställer sig positiv till förslaget, men vill framhålla betydelsen av att kollektivtrafiken ges en prioriterad framkomlighet och god angöring:

– Komfortabel och handikappanpassad hållplats i Vaksalagatan i anslutning till befintlig GC-tunnel.

– Separata kollektivfiler längs Vaksalagatan.

För Föreningen Vårda Uppsala
Uppsala som ovan

Anna Nilsén Lars Bagge
Vice ordförande Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av Förslag till översiktsplan för Uppsala kommun, utveckling av orter och landsbygd fram till år 2030.

Föreningen har under ett stort antal år intresserat sig för stadens utbyggnad och finner det mycket tillfredsstillfredsställande, att en plan nu är på väg för hela kommunen. Anledningen till Föreningens intresse är, att vi länge ansett, att ett lämpligt antal kransorter borde utbyggas för att avlasta Uppsala stad, som i princip är fullbyggd. Vi är mycket angelägna att medverka till ett bevarande av slättlandet kring Uppsala. Den pågående förtätningen av stadskroppen och den koncentriska utbyggnaden kan inte fortgå så särskilt mycket längre utan stort men för miljön. Vi finner föreliggande plan i åtskilliga avseenden mycket tillfredsställande. Dock har vi ett antal synpunkter som vi ser det angeläget att framföra.

Vår främsta kritik är, att det inte tidigare från kommunens sida har tagits ett mer aktivt grepp på stadens utbyggnad och att kommunplanen inte utarbetades före den för staden Uppsala. Det skulle genom en mer aktiv styrning ha varit möjligt att undvika den i planen påtalade segregationen inom boendet med koncentration av invandrare till enstaka stadsdelar. Det skulle också ha varit en fördel, om man redan på ett tidigare stadium satsat på kransorterna genom att prioritera utbyggnad av spårbunden trafik till lämpliga orter. En aktiv planering av detta slag skulle ha kunnat spara en del värdefulla miljöer i innerstaden och även begränsat utbyggnaden på åkermark runt staden. Föreningen har under minst ett kvartssekel värnat om slättlandet kring Uppsala, med hängivenhet beskrivet i litteraturen och inte minst i bild av Gusten Widerbeck och andra konstnärer. Vi i Föreningen Vårda Uppsala och många med oss värdesätter denna relation mellan staden och slätten som ett Uppsalas speciella kännemärke: staden på slätten.
Vid läsningen av planen tycker vi oss uppfatta, att stadens tillväxt i omfång och folkmängd skulle vara ett värde i sig. Vi delar inte denna uppfattning. Viktigare är att stadens växt sker i harmoni med dess möjligheter, ekonomiskt, socialt och ekologiskt. För att nå ett gott resultat behövs långsiktiga investeringar. Sådana kan i början kännas betungande men är nödvändiga för ett lyckat resultat. Detta rör framför allt kommunikationer, men givetvis också annan infrastruktur. Vi är kritiska till den tveksamhet som finns i planen beträffande sådana satsningar. Det är främst genom de goda kommunikationerna som en ort blir attraktiv att bo i. Ordnas inte denna fråga på ett aktivt sätt av stadens styrande vill alla bo i innerstaden eller i särskilt välplanerade stadsdelar som t ex Luthagen, Fålhagen och Norby. Förtätar man för att tillgodose sådana önskemål, försvinner attraktiviteten.
En explotionsartad byggnadsvåg av det slag som Uppsala för närvarande upplever, motiverad av just nu aktuella förutsättningar, t ex ett stort antal studenter och invandrare, kan vara riskabel, eftersom situationen beträffande dylika faktorer snabbt kan förändras, vilket vi redan nu sett på andra håll. Vi manar därför till viss återhållsamhet, i synnerhet som kultur- och naturvärden ibland står på spel. Föreningen ser inte heller positivt på den alltmer ökande byggnadshöjden inom staden, motiverad av lägenhetsbrist eller önskan om att skapa “landmärken“, det senare en tillfällig trend. Särskilt negativ är den allt oftare förekommande bebyggelsen på parkmark. Sådana negativa tendenser hade kunnat undvikas om föreliggande plan kommit långt tidigare.
I avsaknad av en sådan plan har också i vissa kransorter småhus och villor fått breda ut sig på mark som kanske skulle ha kunnat disponeras på ett bättre sätt. En del orter som t ex Bälinge har förblivit enbart sovstäder, något som föreliggande plan dessbättre vill ändra på.

Planens tre alternativ för utbyggnad
0-alternativet vill Föreningen omedelbart avfärda som alltför initiativlöst och låtgåbetonat. Vi har alltså att välja mellan alternativ 1 och 2. Föreningen skulle vilja se en viss kombination av dem båda. Vi väljer alternativ 2 som bas men kompletterar med drag från alternativ 1. Det grundläggande syftet för Föreningen är att medge så stor utbyggnad som möjligt av ett antal orter utanför staden för att på så sätt avlasta dess ansträngda situation.
Båda alternativen förlägger utbyggnaden huvudsakligen efter befintliga kommunikationsvägar, men alternativ ett är mer begränsat vad gäller antalet sådana stråk. Däremot har detta alternativ en fördel genom att det koncentrerar en mer omfattande utbyggnad av service etc till vissa orter. På så sätt skapas lokala centra för de aktuella utbyggnadsstråken, som kan förse dessa med en större och mer varierad service och inte bara med nödvändiga basfunktioner. Vi anser det också viktigt att tillskapa normala arbetstillfällen i kransorterna, inte bara sådana som är rekreationsbetingade (ridskolor, golf etc). Planen tar upp önskemålet om en varierad bebyggelse med olika typer av boende. Det tycker vi är bra.
En förtjänst i planen är att man tagit ett stort grepp och räknat med regionala samband. Utvecklingen i vissa större orter inom regionen kan komma att förskjuta eller förändra behoven, kanske tämligen snabbt. Exempelvis kan det vara värt att hålla ögonen på den pågående expansionen i Enköping och den verkan som förlängningen av Upptåget till Gävle kan få. Så småningom kommer kanske Sala in i bilden, och utvecklingen av Knivsta-Alsike kan också få oväntad betydelse.

Vi skall nedan se närmare på de olika stråken med början i väster. Innan dess vill Föreningen dock med skärpa framhålla, att vi ser på uttrycket stråk på ett från planen avvikande sätt. Vi anser nämligen, att slätten runt Uppsala under inga omständigheter skall bebyggas, så som planen antyder. Ett rejält respektavstånd runt hela Uppsala, bestående av kvarvarande slättland och friluftsområden, bör sparas inte bara mellan stråken utan också mellan stråken och staden.
De konstateranden vi nedan – ibland helt i enighet med planen –uttrycker beträffande de olika utbyggnadsstråken och de utpekade lokala centra görs för att ytterligare förstärka vissa resonemang eller uttrycka specifika önskemål om prioritering eller vissa ändringar i förhållande till planen. Huvudsakligen utgår vi som nämnt från alternativ 2. Vi saknar en karta mmed landskapsanalys. Det skulle ha varit ett värdefullt instrument vid bedömningen av planen.

1. Ramstalund-stråket. Vi anser, att det är den ort i det västliga stråket som bör satsas på beträffande utbyggnad och service. Orten bör bli lokalt centrum, också för Vänge. Föreningen hoppas, att den i planen för Uppsala stad annonserade spårförbindelsen på sikt kan realiseras, även om vägförbindelsen hit har hög kvalitet och god bussförsörjning sålunda är möjlig.

2. Järlåsa-stråket. Stråket har möjlighet till goda kommunikationer, både järnväg och bra landsväg, och orterna längs stråket har förutsättningar att bli attraktiva för inflyttning. Trots detta skulle troligen Ramstalund ändå ha de bästa förutsättningarna att bli det lokala centret även för detta stråk. Man bör också för de längst bort liggande orterna beakta den verkan som närheten till Sala kan ha.

3. Bälinge-stråket. Som Föreningen i tidigare skrivelser hävdat, är Bälinge ett lägesmässigt bra alternativ för att bli ett lokalt centrum. Orten, som idag närmast är en ren sovstad bör få en någorlunda stadsmässig bebyggelse i sina centrala delar och kunna erbjuda de i området boende både vidsträckt basservice samt ett mått av kultur- och nöjesliv. Bälinge bör på sikt förses med spårbunden trafik till Uppsala C, gärna förarlös, en typ av lösning som i detta fall skulle vara fullt möjlig att genomföra, eftersom den kan följa järnvägen ut ur staden. Kanske kan frågan om spårbunden trafik i detta fall prioriteras.

4. Björklinge-stråket. Björklinge är det naturliga lokala centret för detta stråk, bl a genom sin redan påbörjade utbyggnad. Den i samband med Bälingestråket ovan föreslagna spårbundna trafiken bör också försörja orter som Björklinge och Läby.

5. Storvreta-stråket. Detta stråk är redan väl försörjt i kommunikationshänseende, och Storvreta förefaller vara den ort som har de bästa förutsättningarna att bli stråkets lokala centrum. Utbyggnaden av Upptågets sträckning ända till Gävle är välkommen och kommer att förskjuta tyngdpunkten i trafiken i riktning mot Gävle, åtminstone för de nordligare av orterna längs sträckan samtidigt som den blir till välsignelse också för de icke så få som från Uppsala arbetspendlar till denna ort. Gävle kommer att bli en attraktiv centralort för flera av sträckans norra delar.

6. Gåvsta-stråket. I detta fall skulle det kanske vara skäl att avstå från eller dröja med vidare utbyggnad och alltså tillämpa alternativ 1. Östhammarsvägen är enligt planen rätt belastad. Den är också i tämligen dåligt skick.

7. Almunge-stråket. Föreningen ser Almunge som det självklara lokalcentret längs detta stråk och förordar den största utbyggnaden här. Hit och givetvis vidare österut borde med fördel en lokal järnväg på sikt kunna anordnas, så långt möjligt längs den smalspåriga järnvägens sträckning. Lennakatten bör bli kvar som museijärnväg.
Föreningen skulle dock vilja bromsa och kanske rent av stoppa den vidare utbyggnaden av Gunsta, bl a för det mycket vackra, kuperade landskapets skull och de många sommarhusen. En stor del av detta område används för rekreation. Orten ligger därtill så nära Uppsala, att det knappast skulle löna sig för handel och annan service att etablera sig här. Den servicemotiverade trafiken skulle härifrån belasta Uppsala.

8. Uppsala –Sävja–Knivsta. Även om Knivsta och Alsike inte längre tillhör Uppsala kommun, så måste dessa orter vägas in i planeringen genom att de boende än så länge och säkerligen för lång tid framåt har Uppsala som huvudort. Därför är fördröjningen av stationsutbyggnaden i Bergsbrunna och därmed stoppen för Upplandspendeln där (ej annonserad i planen utan enbart i lokalpressen) en besvikelse. Föreningen hoppas därför på aktivitet från kommunens sida i denna fråga.

Ytterligare synpunkter

• Ny “studentstad“. Föreningen har i ett tidigare sammanhang föreslagit att en ny “studentstad“ skulle kunna uppföras i någon ort med goda kommunikationer till Uppsala. Kanske kan Ramstalund bli en sådan ort?

• Ärna flygplats. Föreningen tror att det skulle vara synnerligen positivt för Uppsala och orterna norr därom, om den ännu så länge endast påtalade flygplatsen vid Ärna kunde bli verklighet och skulle vilja att kommunen engagerar sig aktivt i denna fråga.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Anna Nilsén, PO Sporrong
vice ordf 2:e vice ordf